Kategorier
feminism & genus

Flawless feminism

En annan grej som stör mig när vi ändå pratar om skönhetsindustrin, är att vi feminister liksom alltid ska vara så jävla omfamnande och accepterande av allt som kvinnor gör.
Även när det är en förlängning och ett direkt resultat av patriarkala normer och ideal. T.ex:

– Kvinnor som sminkar sig snyggt och klär sig sexigt enligt samma gamla trötta ideal = feminism!
– Kvinnor som opererar sig = kontroll!
– Kvinnor som viker ut sig nakna  = empowering!

Empowering att klä av sig?
Hahahaha.
Nej det är det inte. Även om vissa kvinnor känner att det är det så är det inte det. Att man känner det är för att vi är så hjärntvättade av patriarkatet. Om det vore empowering så skulle fler män i maktpositioner vara nakna på bild.
Förstår inte när allt som pleasear normen och män i allmänhet hamnade under fliken ”enpowerment”?** Det är som att kvinnors ”sexuella makt” som antifeministerna hela tiden tjatar om skulle vara makt på riktigt. Det kanske får oss att känna power ibland och i vissa situationer, men det är en illusion som bygger på en patriarkal idé.
Och detta med ”flawless”? Detta att lyfta fram absurt skitsnygga perfekta kända kvinnor som feministiskt ideal? Inte pga vad de gör utan för att de är flawless dvs så jävla snygga?
Hallå? Hur jävla lurade är vi inte? Jag fattar inte? Varför kommer vi aldrig framåt? Vi tar några steg ibland men sen hoppar vi tillbaka och tror att vi är frigjorda för att vi anammar samma normer som vi kritiserat tidigare.
Jag gillar hur Kajsa Ekis Ekman resonerar:

”– Jag vill ju se snygg ut av samma skäl som alla andra vill det. Jag är inte en sådan person som målar naglarna och säger “det där är feminism”. Sådant är skitsnack. Det finns inget feministiskt i att måla naglarna. Tvärtom. Jag målar för att det är snyggt, för att jag vill att folk ska tycka att det är snyggt. Om någon försöker påstå att man har blonderat hår och klackar som ett statement är den personen oärlig. Alla personer som bryr sig om utseendet gör det för att de vill vara snygga och för att andra ska tycka det, jag också. Det är självklart, jag fattar inte varför folk vill hålla på.”

Precis!
När jag kritiserar detta fenomen så menar jag såklart inte att man som feminist måste fula ner sig som det så fint heter när man inte aktivt gör sig snyggare. (jag vet, märkligt sätt att se på det naturliga defaultutseendet som ett aktivt handlande). Jag menar inte att man måste sluta raka sig eller sminka sig bara för att man är feminist och då måste statuera exempel.
Kanske är det den fördomen, att feminister ska vara naturliga och ”okvinnliga” som gör att så många feminister vill se sitt personliga normativa slaveri som självvalt, aktivt och empowering? Att om vi vänder det till att vara feministiskt istället så slipper man handskas med eventuella känslor av att vara misslyckad som feminist?
Och så är det ju för close to home. Det blir personligt. Det är ju enklare – som feminist – att bara anamma normen och köra på i samma gamla vana spår, göra det normativa till feminism, än att faktiskt gå emot. Der är ju enklare att passa in än inte. Jag känner ofta så. Att det vore skönt att ge upp, börja raka mig igen, klä mig sexigt och vara snygg och slippa tänka mer på det. Och då också få en massa skön bekräftelse.

Eller vad har ni för teorier?
Ni kanske tycker jag är ute och cyklar?

Jag får ju själv hånfulla kommentarer ibland från folk som gärna vill sätta åt mig för hallå Natashja du tatuerar dig ju! Du har fint hår du bryr dig om! Du köper hudvård! AHA DU ÄR INTE SÅ FRI VA VA VA. Nej precis. Det är jag inte. Men att vara feminist handlar inte om att leva i framtiden som nåt utopiskt framtidsideal, det handlar om överlevnad här och nu och huruvida jag rakar benen eller vårdar håret eller ej gör mig varken sämre eller bättre.
Anyway. Den här bilden hyllas just nu:
skarmavbild-2016-11-04-kl-15-38-34
Till och med i aporna på FB så menar man att den är peppig och bra. Tydligen för att JLo är 47 bast och minsann har en kropp som anses plus size inom hennes branch. NORMBRYTANDE LIKSOM!
Jag ba va? En av världens snyggaste kvinnor i en smickrande sexig pose med beslöjad sängkammarblick. Nej jag känner mig inte peppad och undrar varför vi hela tiden bara går baklänges. Jag skiter i att hon är 47 när hon uppenbart ser ut som 27. Att hennes kropp inte skulle vara idealisk är det konstigaste jag hört. Det är precis tvärtom.
Och ok. Klart vi ska vara omfamnande och accepterande inför kvinnors val. Det ska vi ju. Vi ska stötta varandra. Men jag ifrågasätter varför vi ofta hyllar vissa fenomen som egentligen bara är normativa just bara för att kvinnor gör det. Om ni hajjar hur jag menar och tänker.


** Hela denna mening rippade jag helt skamlöst från Sara Dehi i apgruppen. Jag försökte formulera om, men hennes variant lät bäst. Hehe.
skarmavbild-2016-11-04-kl-19-30-23

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Flawless feminism”

Jag hajar! Men är själv väldigt normativ men tar mer kampen ”låt mig vara så snygg och ytlig jag vill men KOMMENTERA INTE MITT UTSEENDE HELA JÄVLA TIDEN”
Alltså: får jag komplimanger från random snubbar brukar jag ignorera och ibland bara le och nicka, för att inte göra en stor grej av det.
Ibland blir det då ”VAD FAN SÄGER DU INTE TACK FÖR JAG VILL JU BARA VARA SNÄLL” och då säger jag nåt i stil med ”Varför är det viktigt för dig att kommentera mitt utseende?”
Också att man ska bli så jävla tacksam om man är snygg och fin? Låt mig hålla på men kommentera inte om jag är snygg/ful osv? Kanske verkar luddigt men jag vill bara försöka få snubbar att sluta glo, sluta kommentera min kropp/utseende.
Jag känner mig ofta irriterad/äcklad när jag blir stirrad på, pallar inte med att de ska titta på ens röv eller bröst. Låt mig och min och andra kvinnors kroppar vara ifreeeed och låt oss vara snygga eller fula eller tjocka eller smala vad fan vi vill. HAJAR NÅGON?

Hajar. Inte så ofta jag ”gör mig fin” men när jag gör det så vill jag verkligen inte få några kommentarer om det. Absolut inte från snubbar, men faktiskt inte från andra heller. Fattar inte själv varför jag ibland känner för att klä upp mig eller sminka mig, men det är iaf verkligen inte för att få beundrande kommentarer (eller att snubbar ska glo äckligt, men får väl erkänna att om en kvinna skulle titta lite uppskattande, icke-äckligt så skulle det vara okej 🙂 ).

Jag tycker det här är en jätteintressant diskussion. Jag tänker att det handlar mycket om sammanhang. Runt år 2000 var det väldigt svårt att köpa smink, hylla Jennifer Lopez eftersom allt avfärdades som kvinnoförtryck. Denna idé finns kvar inom många vänsterrörelser: http://www.rku.nu/rebell/2012-4/skonhetsindustrin-paverkar-oss-alla
I en sådan värld då alla springer åt samma håll kan det vara värt att göra tvärtom för att visa att det inte är mer komplext än så. Kvinnor skaffar sig viss typ av intressen som samhället och olika företag har skapat och sedan straffas kvinnorna istället för det som skapat det.
Men idag är det tvärtom. Bilder på Jennifer Lopez avfärdades av den breda massan runt år 2000, hyllas idag. Därför tänker jag att det kan vara värt att åter läsa en massa mossiga marxistiska texter om skönhetsideal. Tänker överlag att vi återigen bör börja snegla på den typen av texter och börja prata om ekonomi igen och inte bara identitet. Många gånger hänger de också ihop. Apropå diskriminering så läste jag detta på folkhälsomyndighetens hemsida https://www.folkhalsomyndigheten.se/amnesomraden/livsvillkor-och-levnadsvanor/folkhalsans-utveckling-malomraden/delaktighet-och-inflytande-i-samhallet/sjalvupplevd-diskriminering/:
”Ekonomisk utsatthet utgör ingen diskrimineringsgrund, men dubbelt så stor andel bland dem som har ekonomisk kris eller saknar kontantmarginal upplever att de blivit illa bemötta jämfört med dem som inte har ekonomisk kris eller som har kontantmarginal.”
Helt sjukt att fattiga inte har rättsligt skydd när de blir sämre behandlade, men det skiter väl folk i idag.

👍👍👍👍håller med dig m. Jobbar i Göteborgs stad och diskuterar mycket kring normer (vilket är bra) men när vi kommer till frågan kring fördelning av ekonomiska och materiella resurser finns inget utrymme för detta, säkert därför att frågan är politisk. Vi pratar väldigt sällan om diskrimineringsgrunden klass.

Tusen tack för detta inlägg! Håller med dig och har tänkt mycket på detta den senaste tiden. Behovet av att kalla olika fenomen för feministiska bara för att det är feminister som gör det typ. Tycker det är så skevt! Jag är feminist, jag sminkar mig varje dag. Är det en feministisk handling? Nej. Betyder det att det är dåligt av mig att sminka mig? Nej. Älskar intervjun med Ekis och relaterar mycket till det hon säger, jag sminkar mig ju för att jag vill vara fin och för att andra ska tycka det (och för att jag inte vågar gå utan smink, tyvärr, vet att så inte är fallet för alla). Ja, smink är ett verktyg för att hjälpa en att framstå så som man vill framstå, men det är ju inget egenvärde i sig. Jag hade hellre velat ha möjligheten titta mig osminkad i spegeln och känna att ”fan, här finns inget som behöver sminkas över!”

Hoppas jag inte retar upp någon med mina frågor, jag är uppriktigt intresserad och önskar kunna lära mig mer om detta.
1. Vad är målet för feminismen, när det gäller klädsel och utseende? Jag uppfattar det som att det är att en kvinna skall klä sig som hon vill för att hon faktiskt vill, inte för att hon medvetet eller undermedvetet blivit påverkad av normer?
2. I min värld klär både jag och min flickvän upp oss för varandra och andra, framförallt när vi ska iväg på någon tillställning. Hemma kan vi gå i vilka trasor som helst. Jag tänker att det är just så man gör, oavsett kön, att man klär upp sig och försöker göra sig snygg för andra. Är feminismens uppfattning att detta fenomen beror på patriarkatet och endast drabbar kvinnor? Och skulle det upphöra om det t.ex istället infördes ett matriakat?
3. Hur vet man som feminist om en kvinna klär sig eller gör något med utseendet utan att vara påverkad av den patriarkala strukturen? Eller är det själva tanken på utseendet som per automatik är ett problem, skapat av patriarkala strukturer?
4. Hur skulle tanken på klädval och utseende fungera i den bästa av världar för att inte kunna vara påverkad av någon norm eller patriarkala strukturer? Och hur vet man när det fungerar?
Som sagt, inte meningen att trampa någon på tårna. Jag vill bara förstå och lära mig 🙂

Jag kan inte svara på alla dina frågor men om fråga 2 så tänker jag att skillnaden på en man som klär sig fint och en kvinna som gör det är följande: en man förväntas vid en riktigt fin tillställning ha: duschat, rakat sig/tuktat skägget, dra igenom håret med kam, kavaj+byxor inköpta någongång under det senaste deceniet (kan återanvändas på samtliga högtidliga tillställningar), finskor (OBS, platta) och slips/fluga. Kvinnor: duschat, rakat varenda millimeter av synlig hud (gärna fifi också), anlägga håret i fin frisyr enligt instruktioner på youtube, sminka sig noggrant, dvs framhäva sina bästa drag men utan att vara för hårt sminkad (för då ser man ”billig” ut), klippa och fila naglarna, lacka dem, välja ut en klänning som är både modern men inte ”för mycket” för tillställningen (som kvinna ska man t ex inte visa bara axlar i kyrkan eller ha en klänning som både visar upp benen och tuttarna), till klänningen ska man ha underkläder som inte ger synliga sömmar och helst ska de släta ut eventuella fläskvalkar och ge tuttarna ett rejält lyft. Är de obekväma är det ett gott tecken på att man ser rätt ut! Skorna ska vara högklackade och om de inte är stängda över tån så måste fötterna vara badade, filade och insmorda och naglarna lackade. Förstår du tidsskillnaden det är att göra sig i ordning för en man/kvinna?! Jag brukar behöva tre TIMMAR på mig om jag ska gå på bröllop (har iofs ett hår som är gigantiskt som tar hälften av den tiden att tukta) medan min man är klar på 35 minuter. Och nej, det är inte enskilda män som kräver detta av kvinnor, det är de outtalade normerna, som bara märks av när någon bryter mot dem. Till exempel gick Beyonce (tror jag, stor stjärna iaf) på röda mattan med armhålor hon glömt/inte velat raka och varenda människa/tidning pratade om detta dagen efter. Hur många gånger har inte Brad Pitt gått på mattan och sett ut som en total slusk utan större intresse från gemene man? Tusen gånger.
Och målet med feminism är inte att byta patriarkat mot matriarkat utan jämställdhet mellan könen 🙂

Köper ju mycket av det du säger och självklart sminkar å piffar vi inte för vår egen skull. Men jag tycker ändå att det kan vara fett empowering när tjejer och kvinnor är tar massa plats, är vräkiga, sexiga och för mycket (om än inom ramen för vad som förväntas). Dessutom känns det som att om kvinnor känner sig empowered by it så är det empowering? Liksom oberoende om det är en placebo-effekt eller faktiskt frigörande så måste det ju vara resultatet som räknas? Eller menar du att en inbillar sig att en blir peppad?

Vet du Johan, jag förstår inte heller och tycker att dina frågor är både bra och relevanta. Jag tycker att allt verkar gå att tycka både rätt och fel om. Det är feminism att tycka *insert random tanke* och det är feminism att tycka motsatsen. Det är väl helt enkelt så att vi alla är människor, skapta för att fungera i ett socialt sammanhang och allt vad detta innebär. Att vilja vara fin för sig själv och den man tycker om är väl alldeles naturligt och inget som varken kan kritiseras eller förklaras utifrån kön. Jag själv vill bejaka det som är jag, min vilja och mina lustar, utan att förringas och förenklas. Däremot är det oerhört viktigt att vi som enskilda individer och samhället i stort strävar efter jämlikhet. För alla människor. Oavsett kön, ålder, hudfärg, handikapp och sexualitet.

Personligen tycker jag att ni två, speciellt du Johan om du vill lära dig som du påstår, bör läsa Rosa den farliga färgen av Fanny Ambjörnsson. I den studerar hon visserligen färgen rosa men beskriver väl hur framförallt flickor skolas in i genus. Även Girls will be girls av Emer O’Toole beskriver väl ur det är att agera inom och framförallt utanför ramarna av traditionella könsnormer.

Det som skrämmer är å ena sidan att det finns kvinnor som säger: ”jag rakar benen för att det känns fräscht, absolut inte för nån annans skull” och tror på det. Jo, jo, raka benen skulle de förstås göra om de vuxit upp på en öde ö också. Det som skrämmer, å andra sidan, är att kvinnor rakar sina ben. Knepigt det där. Sammanfattningsvis landar det hela i att det är modigt, realistiskt och rimligt att förstå att en INTE befinner sig på en öde ö utan i ett virrvarr av sociala mönster och att en självklart är påverkad av dem. Sen måste en såklart leva både med och mot de där mönstren, annars blir det för tungt att vara kvinniska.

Jag käkar medicin för depression och är för tillfället jävligt under isen, MEN en positiv sak är att jag som annars är ganska fåfäng nu verkligen inte orkar bry mig. Sjavar runt i mjukisbyxor och otvättat hår 24/7, men folk tycker om m ändå. Himla fin ögonöppnare för mig.
En av frågorna i ”depressionsformuläret” man får fylla i hos läkaren är för övrigt om man slutat bry sig om sitt utseende. Vet inte riktigt vad jag tycker om det…

Jag frågade vad jag skulle fylla i när jag normalt inte bryr mig om mitt utseende. Läkaren svarade att jag skulle utgå från om jag förändrat mina vanor när det gäller utseende eller hygien. Tex att brukar man duscha varannan dag och nu bara duschar en gång i veckan eller om man inte byter kläder fast de luktar svett tex.

Sånt här får mig verkligen att undra om människor runt omkring mig uppfattar mig som sunkig bara för att jag inte har smink. För de flesta kvinnor jag känner är tyvärr så hjärntvättade att de ogärna lämnar hemmet utan smink, så även fast jag känner mig fin så undrar jag om andra faktiskt ser mig och tänker att jag ”fulat ner mig” eller att jag skulle kunna vara vacker om jag försökte 😛

Ja alltså, bodde jag på en öde ö hade jag inte brytt mig om mitt utseende ett skit. Tiden och pengarna jag lägger på mitt utseende är egentligen helt onödiga och gör inte mitt värde som människa eller min lycka större. I själva verket gör det mig olyckligare och fattigare och kapar tid från sånt som verkligen är viktigt. Jag hatar att jag är så beroende av vad andra anser om mig och mitt utseende men upplever inte att jag har något val i dagens samhälle.

Förstår precis vad du menar! Men å andra sidan så mår jag ju bättre när jag tycker att jag ser bra ut (vilket väl är vad som anses som bra av det patriarkala samhället), så på sätt och vis blir ju min lycka större när jag fixar mig. Dock är det jävligt sant att det bara gör en fattigare. Så GALET att ”kvinnosaker” är så sinnessjukt dyra.

Nej feminism är ju inte om att man ska se ”empowering & flawless” ut utan se hursomhelst ut och en är okej ändå. En kufisk grej tycker jag är att tjejer som är osminkade kan få höra att de/en ser ”trött” eller ”sjuk” ut, när det egentligen är det det naturliga att se så ut..
Men det här att recencera utseenden är rätt tröttsamt.. Jag tyckte det hjälpte mycket att sluta läsa skräptidningar som ”veckans NU” för att släppa det ytliga tänket som bara ger en risiga värderingar.
Jag har en vän som köper nästans alla patriarkala normer rakt av, hon anser att alla väljer partner utifrån en snygghetsskala och där alla vill ha en som är på samma nivå.. Som om utseendet var allt som räknades när någon ska till att välja sig en partner, då är det väl mera det med klasser som påverkar skulle jag tro? I vuxen ålder alltså, jag tycker det låter som högstadiefasoner.
Eller? Män lär ju iofs ofta bedöma kvinnor mera efter utseende än vad kvinnor dömer män, objektifieringstänket. Det förekommer ju i många kärlekslåtar, grr.. Plus då att kvinnor ofta bedömer kvinnor.. Medan männen är subjekt, de som gör saker. och därmed kan se hursomhelst ut. Men säkert kan lida av prestatationsångest.
Märkligt det att feminister antas va utanför samhället och motstå alla normer för att en uttalar sig om det som skaver med patriarkatet bdw. We´re in this together, för att citera lite NIN.

Detta var spot on! Ibland onskar jag att jag kunde tro pa det dar att sexig = empowered, sa att jag slipper kanna mig som en ”dalig feminist” med mitt langa blonderade har, tunga smink och vikt-angest.. Jag kan forsta varfor man kan missta det for empowerment, for visst kanner man sig battre och mer sjalvsaker nar man ar narmare normen for vad som ar attraktivt, men jag tror att det ar fel vag dit.. Ibland kanns fafangan som en drog.. Man behover mer och mer anstrangningar for att kanna sig fin eller ens tillracklig.. En dag hoppas jag att jag kan overkomma stressen och pressen. Tack for att du ar en forebild!

Jag hörde ett uttryck en gång om att ”skjuta sig med den andra pilen”, innebär typ att man dubbelstraffar sig själv. I detta fall vore första pilen att man är skadad av att leva i ett patriarkat och andra pilen är just att dessutom känna sig dålig för att ”inte stå emot” förtrycket man utsätts för däri.
Tycker man gott kan vara snäll mot sig själv, för straffar man sig genom att döma sig själv som dålig, hur ska man då kunna släppa på pressen?
Ibland resonerar jag typ att jag gör det bekvämt för mig genom att göra som normen, lite som att jag käkar värktabletter vid mens fast jag ej vill käka sånt, men ibland orkar jag inte ha minsta ont.
Ibland känner jag mig stabil, då är det inga problem att skita i normer för då bekommer det mig ej att folk dömer. Men ofta har jag superångest, då orkar jag verkligen inte stå ut från normen och utsätta mig för andras dömanden, och just i såna lägen pressar jag mig inte till det. Sånt tycker jag man får ha förståelse för. Var snäll mot dig!

Jag förstår precis vad du menar och håller med. Men tycker det är så himla svårt, det är en så jobbig och komplicerad balansgång det där. Å ena sidan förstår och VET jag ju att det bara är en illusion, att ”sexual power” egentligen inte existerar, men å andra sidan så vill jag ju inte klanka ner på de kvinnor och tjejer som tror och tycker det. Som känner sig ”empowered” när de tar halvnakna selfies och lägger ut på sociala medier. Jag har vänner som gör det, och vill inte låta som en gammal surgumma när de lägger ut sådana bilder, så jag ger ju dem beröm och/eller gillar bilden.
Var för ett tag sedan när en av mina vänner lade ut en halvnaken bild på sig själv där hennes långa hår täckte hennes annars bara bröst, och X antal killar kommenterade att ”det vore bättre om håret var uppsatt”… kände mig så äcklad av det att jag inte visste vart jag skulle ta vägen eller göra.

Nä jag tycker man ska akta sig för att läxa upp människor. Ingen vill känna sig dum. Jag nickar och ler och gör tummen upp oavsett vad jag tänker, det är inte min plats och uppgift att ifrågasätta enskilda vänner och kvinnor så. Live and let live liksom. Men att diskutera fenomenet i sig utan att peka ut nån tycker jag vi ska göra.

http://www.esquire.com/news-politics/a46763/republican-national-convention-nude-women/
http://m.nydailynews.com/new-york/300-topless-protesters-march-support-times-square-women-article-1.2334966
Ar nakna eller topless kvinnor som demonstrerar empowering?
Pussy Riot?
Jennifer Lopez har lange ansetts som perfektion av manga. Inget plus size med henne, hennes figur ar en av dom bidragande orsakerna till att vissa tjejer borjade injicera sina bakdelar/lagga in implants i skinkorna.

så sjukt bra text!!! Jag undrar också över tjejfeminister vars högsta önskan är att ingå äktenskap med en mansperson. I min värld är äktenskapet en jävligt sunkig institution som inte på något sätt kan vara förenlig med feministisk kamp. Ja visst, gift er om ni vill, men kalla det inte feminism. Och det här med att folk gifter sig ”för barnens skull”, vi lever uppenbarligen fortfarande i ett samhälle där utomäktenskapliga barn inte är önskvärda. (lagstiftning och arv – jag vet, jag vet varför, men ändå. tänk efter!)
Jag fattar att folk inte alltid pallar, men jag vill att de ska palla! Jag kräver att de ska kämpa för en bättre värld!!!

Bilden är absolut inte empowering. Jag tittar inte på sådant, för vad får vi ut av det? Inte emot idén om att du får vara sexig, vem du än är. Men jösses! Varför följa? Varför söka sig till? Sluta rota runt i bildarkiv med sexiga kvinnor! Jag tänker inte kasta bajs på Jennifer nu. Det är faktiskt ni betraktare som vältrar er i det här. Blir lite trött på att: såna här bilder skadar kvinnan! Även när kvinnan väljer att betrakta bilden helt själv och därav skapa sin egna ångest. Därför kan jag säga, u go Jennifer. Men ni andra är i detta fall betraktaren, predikatet. Ta ansvar ni som kan.

Håller med mycket av det du skriver! Tänker dock att hylla kvinnor generellt, även om bilderna är samstämmiga med patriarkatets normer, kan vara en form av systerskap med motsatt icke patriarkal effekt. Patriarkatet vill ju gärna att vi tävlar mot varandra om mäns uppmärksamhet och om vi då istället berömmer varandra så tar vi ju tillbaka en del av makten.
obs vet ej hur användbart detta resonemang är då främst ”snygga” kvinnor är de som hyllas mest men tänker att när ändå vi kvinnor tillsammans har makten kan det vara lite lättare att rucka på normerna då männen inte är lika inblandade

Åh tack vilket bra inlägg! Gillar M:s kommentar här ovan som berör marxistisk teori – känns mycket relevant!
Jag läser en blogg ibland som heter Whinar. Hon skriver lite om ur hon ser på smink, kanske mest på sitt eget sminkbloggande
http://whinar.se/2016/03/02/lasarfraga-om-att-forsoka-kombinera-en-skonhetsblogg-med-en-antikapitalistisk-ideologi/
Jag har läst detta inlägg och kommentarerna till detta flera gånger för jag tycker det är så spot on. Rekommenderas!
Jag kan för övrigt sakna en feministisk diskussion där man ifrågasätter femininitet som konstruktion, lite som Nina Björk gjorde på 90-talet. Istället för att man, som du LD skriver, nästan tvångsmässigt hyllar allt som kvinnor gör. Det som jag tycker du är inne på LD är att man också riskerar att bli ganska essentialistisk.

Bra text! Har också tänkt i dessa banor. Tycker att det finns en poäng i att koppla in vad marknaden osv har för intresse av att utseende och skönhet blir viktigt för oss. Hur självständigt och empowering är det att vara en god konsument av skönhets/kläd industrin? Dömmer ej den enskilda människan men håller med om att feminism som frigörelsekamp inte sker i selfiekameran med bra countoring och dyr läppenna. Do all these things men kalla det ej frigörelse lixom.

Det är ganska sjukt att sådana extremt patriarkala saker såsom att sminka sig, bära slöja och sexiga nudes kan anses vara empowering. Det ÄR ju väldigt många kvinnor som känner sig otroligt stärkta när de gör något av det. Och ärligt talat är det nog en såpass stor del av många kvinnors liv att det är jobbigt att problematisera. Jag tror att jag sminkar mig pga vana, att det skapar en viss bild jag vill projicera och eftersom man vet att det är bättre att uppfattas som feminim och snygg on man är nu kvinnligt kodad.

Jag blir även irriterad på att hon hyllas för att vara sexig ”trots” sin ålder när det liksom är ganska uppenbart att hon kan se ut så för att hon har pengar. De flesta 47-åringar kan inte se ut så, för de har inte råd med diverse skönhetsbehandlingar och ingrepp som krävs för att se ung ut. Önskar att skönhetsdebatten även tog upp aspekten om att skönhet faktiskt är en klassfråga. Blir irriterad när folk blir hjältar bara för att de har mer pengar. Jag är inte anti pengar, men jag är anti hur underklassen ständigt underminerar, på alla områden.

Dock måste jag säga att bilden har en empowering ”point”.
Hennes ålder.
Nej, hon ser inte ut som gemene 47 åring, och ja, förutsättningen för det är extremt bra gener och fett bankkonto.
ÄNDÅ, blir jag så glad. Kommer ihåg hur det förr (kanske ännu) ansågs fult och patetiskt att som ”äldre kvinna” vilja vara snygg. Inte bara chic-snygg utan ”knullbar” snygg. Håret borde klippas kort senast vid 40, och vet inte hur många cosmopolitan/elle/amelia/instyle/company etc etc artiklar jag läst ”inte mini-kjol efter 30”.
Visst, det kräver ett ”utopiskt” utseende ”to get away with it”….men kom ihåg att för 20år sedan hade det inte lyckats.

Tycker JLo är galet snygg och läcker. Och det tycker jag absolut att hon får visa upp på sociala medier. Utan att behöva förstärka, peppa, stötta någon annan än sig själv faktiskt. Det är väl vackert att kunna älska sig själv oavsett hur man ser ut. Vad är skillnaden på henne bild och många andras på Instagram mer än utseendet, vikten, blicken ? You go Girl säger jag till alla kvinnor som tycker om sig själva och vill/vågar visa upp det.

Jag förstår vad du menar men jag vet inte riktigt om jag håller med. Den absolut mest feministiska grupp jag är med i är en ”skönhets och smink-grupp” som till stor del består av selfies. Gruppen är fylld av kvinnor, tjejer och andra ickemän (samt en och en annan ickenormig man) från alla klass-spann som möts och peppar och stöttar. Ventilerar, tar hand om varandra, ställer upp för varandra.
Smink och selfies har under de senaste åren blivit en del av vår kultur på ett sätt som jag tror är ganska nytt. Min mamma som var tonåring och ung vuxen på åttiotalet kan inte alls förstå när jag berättar om sminkkonton och människor (främst kvinnor) som bygger enorma internationella karriärer av smink på instagram, för henne är smink bara som nagellacket som Kajsa pratar om – något man tar på sig när man vill vara fin och att andra ska tycka en är fin. Sminkkulturen har på många sätt passerat the male gaze, i alla stora MUAs kommentarsfält så kan man se unga tjejer som peppar och hyllar och killar som tycker att ”det är finare om man är naturlig”. Higlighter, baking, skarpa ögonbryn, sotade ögon, contouring etc är liksom grrrl power och jag tycker att det är så jävla fint att tjejer peppar varandra till att gilla grejer trots att de där jävla haterkillarna brölar och protesterar.
Samma sak med selfies. Kommentarerna under JLo-bilden är i många fall peppiga men jävligt många moraliserar också över att en 47årig tvåbarnsmorsa fläker ut sig. När jag skickar snapchats till folk på tunnelbanan så håller jag inte upp telefonen och tar en selfie (vilket jag gör hemma) för det känns pinsamt. Det är liksom samma gen som tycker det är liiite jobbigt om jag har orakade ben på stranden – man vill inte bli sedd som ett ytligt litet våp som tar bilder på sig själv, liksom vem tror du att du är. Vi lever i ett samhälle som i tusen sinom tusen år har hyllat mäns konstnärliga ”självporträtt” men som svämmar över med moralpanik, gliringar och höjda ögonbryn när unga tjejer tar selfies eller när Kim K lägger ut en nude på instagram (hallå hon är ju faktiskt morsa). Därför kan det vara en feministisk handling att sätta ner foten och ba jag vill ha lösögonfransar, fyllda läppar (som the male gaze hatar pga ser plastic ut) och rosaglittrig jävla highliter. Och så ska jag ta en bild i den vinkel jag vill, i det ljus jag vill, lägga upp den i det medie jag vill och äga min kropp och rättigheten att visa upp den på det sätt jag vill.
För mig, som uppfostrats som en ”pojkflicka” i ett hem där det varken funnits rakhyvlar eller minsta tillstymmelse till smink, så är det fan så mycket mer läskigt att gå utanför dörren med mer smink än vad som ”syns” än att gå utan. Så det handlar ju om utgångsläget som man befinner sig i, och jag tycker inte att man kan säga att det inte är feministisk empowerment att sminka sig och ta snygga selfies för du har ingen aning om vilka patriarkala trösklar personen med sminket på bilden har klivit över för att komma dit.
(Alternativet skulle väl iofs vara att inget var feministisk empowerment, vilket det känns som att Sara är inne på, men fan vad tråkigt. Empowerment som är en sån bra grej, tycker vi ska bejaka att folk (kvinnor) känner sig starka och mäktiga med de verktyg de hittar och istället jobba på att fler empowermentverktyg ska finnas tillgängliga)

Jag håller med om att det är opepp att se mer och mindre nakna kvinnor hela tiden överallt. Jag är t ex inget fan av många sångerskors vana att lämna byxorna hemma när de uppträder. Tråkigt och fult med baddräkt och högklackade skor på scen när de har tillgång till all världens designerkläder. Däremot blir jag sjukt pepp när jag ser kvinnor som klär sig klassiskt kvinnligt i jobbsammanhang. Som väljer bort den (på de flesta kvinnor) illasittande kostymen och väljer en snygg klänning i stället som understryker den kvinnliga formen snarare än döljer den. Jag vill motarbeta den starka associationen man – kostym – makt och kör alltid med klänning och röda läppar när jag ska på möte. Har också valt att låta håret växa ut delvis av den här anledningen. Tanken att män skulle behöva ha läppstift och bära klänning för att ”få vara med” i maktens korridorer svindlar…

Jag har en reflektion angående det här med att det skulle vara ”empowering” att som kvinna sminka sig till exempel. För några månader sedan tog jag kontakt med vården för att jag mått psykiskt dåligt under en lång tid. Jag fick fylla i ett formulär som gick ut på att se om man är deprimerad eller inte. En av frågorna var just hur mycket man bryr sig om sitt yttre. Jag har under senaste åren minskat mitt fokus på mitt yttre från att varje dag sminka mig med foundation, mascara, och hela faderullan, till att trappa ner mer och mer och nu fyller jag endast i mina ögonbryn för att jag tycker de ser lite för blonda ut. Frågar man en läkare så ses det som ett tecken på depression- men jag kan se det också som att jag blivit tryggare i mig själv, och inte lägger mitt värde lika mycket i mitt utseende som förut.
Jag tycker fortfarande att hygien är viktigt, men inte smink. Jag kan förstå om smink är kul- framförallt om man är duktig på det. Men jag gillar inte att många kvinnor- och även jag, förväntas sminka sig till vardags för att se ”normala” ut. Att kvinnor i sin naturliga version nedvärderas så mycket mer än män, det irriterar mig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *