Kategorier
feminism & genus

Kvinnorär förtryckta och det är det som gör oss till offer. Ingenting annat.

Katerina Janouch skriver en debattartikel om feminism. Hon tycker det är dags att sluta gnälla och börja göra istället. ”Sluta gnälla, det är dags för feminism 2.0”. 
Hon skriver bland annat:

Framför allt är det mentaliteten som förruttnat. Att det numera är okej att framställa sig själv som offer, när du är kvinna. Det är ett evigt tjat om män som inte bryr sig, män som inte ger, män som inte svarar. Man talar om en ”trumpifiering” av debatten, jag skulle vilja prata om en ”esternilssonfiering” av kvinnobilden.
Vad gör en sådan inställning i till exempel löneförhandlingar och när det gäller att få ordet i det offentliga rummet? Om kvinnans existensberättigande 2016 fortfarande bestäms av en mans blick och godkännande, är det förståeligt att hon känner sig värdelös och osäker om denna bekräftelse inte vederfars henne.

Detta är en ganska vanlig förekommande diskussion. Oftast kommer den från ickefeministiska håll. Man framhåller gärna att feminister gör sig själva och andra kvinnor till offer. Som om det är nåt man alltså själv kan välja.
Men ingen vill ju vara ett offer eller hur? Offer är ju svaga och den mer nyfrälsta feministen menar ju att vi ska vara starka kvinnor. Starka kvinnor som inte tar skit. Starka kvinnor som inte tar åt oss. Vi ska fokusera mer på att bygga vår självkänsla och bryta könsroller istället för att fokusera på det tråkiga patriarkatet och de dumma männen och allt tråkigt som händer oss här för det blir väl ingen glad av va? Det förändrar inget eller hur?
Men så här va, Katerina:
Det spelar ingen roll hur bra självkänsla jag har eller hur många könsroller jag bryter. Jag kommer fortfarande, som kvinna, utsättas för våldsbrott, sexuella övergrepp, få lägre lön, ha mindre politisk ekonomisk och social makt och män kommer fortfarande hata mig.
Osv osv osv i oändlighet. Det här vet ju du också!
Det som gör kvinnor till offer är inte att vi påtalar de orättvisor som drabbar oss. Det som gör kvinnor till offer är de patriarkala strukturerna som dominerar vårt samhälle och kvinnohatet i vår kultur.
Cissi Wallin har också reagerat på Katerinas text men nya insikter. Många av er som hängt med ett tag vet ju hur jäkla ofta jag och Cissi varit oeniga i just denna fråga, att vi till och med haft öppna gräl på twitter där vi argumenterat fram och tillbaka. Jag, den manshatande sura bitterfittan vs Cissi, sansad och rationell. Ok nu ska jag inte raljera  här va men jag är glad att hon äntligen omfamnar sin inre arga bitterfitta (Som fanns därinne från början) så låt mig have my moment. 
Cissi skriver som sagt om sina nya insikter, och sitt gamla förhållningssätt som Skön Tjej™, i sitt inlägg ”Gnälliga feminister” att hon inspireras av gnälliga och bråkiga kvinnor.
Hon skriver bland annat:

Alla gör ju såklart som de själva behagar, men för mig handlar feminism om att våga bråka. Vara tacksam för alla som vågat och orkat bråka förr, och lära våra barn att bråkighet lönar sig. Hur tröttsam och obekvämt inslag i ”vi som hade det så trevligt” man än ses som. Feminism för mig är ingen jävla crowdpleaser. Det är en kamp för sånt som borde varit självklart och fixat för längesen.

Katerina skriver att hon önskar lite mer jävlaranamma. ”Jag skulle vilja tillbaka till oldschool-feminismen. Den där en kvinna behöver en man lika mycket som en fisk behöver en cykel.” säger hon. Att det är dags för kvinnor att stötta varandra och ta tag i kampen, ge varandra jobben, strejka i hemmen osv. Och jag håller såklart med om det också. Men jag tror inte det ena behöver utesluta det andra. Som Cissi skriver:

Gnället är en ventil. Att lyfta andra kvinnor, jobba mot sin egen slutshaming eller liknande sunk nåt annat. Båda kan rymmas i ett bultande feministhjärta! Man kan både vara satirisk kring självupptagna ”Dylanmän” och stötta unga tjejer i kris. Man kan tjata på ansvariga politiker om hedersvåld OCH dra skämt om antifeminister som gapar ”inte alla män” för jämnan. 

Och när Katerina skriver ”Varför jamsa med i mansvärldens kvinnofientliga regler om vi inte tycker om dem? Låt oss skriva egna i stället.” så låter det såklart jättebra och peppigt, VÄGRA VARA OFFER LIKSOM men sen minns jag ju att det inte är upp till mig att välja position eller regler i patriarkatet.
Vi måste sluta gå på myten att enskilda kvinnor har nån som helst makt över patriarkala strukturer. Nej det innebär såklart inte att vi måste ge upp eller lägga oss att dö. Vi behöver inte vara passiva alls. Tvärtom och det är det vi har feminismen till. Jag upprepar:
Feminismen gör inte kvinnor till viljelösa offer utan den synliggör förtrycket, strukturerna samt de orätter kvinnor utsätts för och ger oss den kunskap, analys och verktyg vi behöver för att slå oss fria från förtryck. Feminismen gör oss aktiva istället för passiva.
Men första steget är väl iallafall att sluta stoppa huvudet i sanden och istället identifiera problemet. Kan vi göra det tack?
 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Kvinnorär förtryckta och det är det som gör oss till offer. Ingenting annat.”

Hej!
Det har inget med inlägget i fråga att göra, men jag ville bara tacka dig för att du har fått mig att börja övningsköra! Det var helt sjukt ångestladdat för mig tidigare, men nu har jag börjat köra på körskola och klarat mitt första moment – växling – vilket jag inte kunde föreställa mig att korkade och sämsta jag någonsin skulle klara av. Jag har läst alla dina körkortsinlägg och peppats något enormt av dem. Jag läser dem innan och efter varje lektion som en sorts snuttefilt. Kan du köra, rädd och ångestfylld, så kan jag med! Och det kan jag, även om jag bara kört några få lektioner hittills. Jag är såå stolt över mig själv! Jag vet att du inte har klarat din uppkörning än. Men du kan ju uppenbarligen köra bil, som kommit så långt. Jag önskar dig all lycka till med det framöver, när du bestämmer dig att du är redo.
Kram! Och tack igen, verkligen.

Jag har läst någon av Lena Anderssons böcker, minns inte vilken det var men poängen i den boken var väl att huvudpersonen apade efter och sprang efter män hela tiden, utan att nånsin komma vidare. Jag tycker tyvärr att det är ett ganska vanligt sätt för kvinnor att leva på i dag. MEN det är väl inte feminismens fel…? Tvärtom!! Tycker Katerina Janouch blandar äpplen och päron, hon utgår från att de som debatterar argt också är de som inte gör nåt annat. Jag förstår inte alls vart hon vill komma, eller vad hon tror att en sån här kolumn ska hjälpa till med?
Sen kan jag nog tycka att Dylan fått alldeles för mycket uppmärksamhet och att vi skjuter oss lite i foten när vi debatterar hans patetiska beteende. Oklart vem som exakt är VI, men exempelvis så nu var den senaste nyheten att han inte kommer till Stockholm för att ta emot sitt pris, och genast måste varenda jävla person kommentera det. Eller så är det bara i min lilla bubbla?!?! Kan vi inte bara liksom tysta ner vissa personer? Finns ju även Lamotte (hette han så?) som skriver all världens idiotiska grejer, man kunde ju liksom bara sluta läsa och ignorera? Jag tror att det i längden skulle vara bättre. Åtminstone värt ett försök? Det är ju inte som att dessa babblande män kommer att hålla käften eller gilla feminister bättre, nånsin. Det ligger i merparten av mäns natur att hata kvinnor (sorry nu om jag trampar nån på tårna). Och en del av kvinnorna hatar ju också kvinnor icke att förglömma.
”Kvinnor sätter sig i beroendeställning och ger män tolkningsföreträde i alltför många samhällsfrågor” skriver Janouch och jag är inte riktigt benägen att hålla med om det… Det är väl det som feminister INTE gör? Men alla kvinnor är ju inte feminister…
Sen är det väl ganska lätt att ha en peppig syn på det här med feminismen, kom igen nu sätt på läppstift, own it work it, ta makten… – om man själv redan har ganska mycket makt.

Tråkigt att du inte är lika intresserade av Bob Dylan och nobelpriset i litteratur som andra människor. Ett tips är att varken läsa eller kommentera kring det, för jag som dylanälskare är otroligt ointresserad av att läsa någon förståsigpåares åsikt om det hela när de inte ens har brytt sig om att öppna hans katalog. Tröttsamt deluxe

Jag kanske skulle uttrycka ”gör dig inte till offer” som ”se inte dig själv med förtryckarens ögon” för det är destruktivt. Visst ska man gnälla och visst blir man förtvivlad men vad förändras av det? Väldigt lite upplever jag. Varken jag eller mina barn kommer att undkomma könsrelaterat förtryck men det finns saker att göra nu, nu och för framtiden. Det är lätt att paralyseras av de problem vi har och inte se vad vi har åstadkommit och vad vi kan göra. Kvinnor har själva tagit striden gång på gång för sina rättigheter och vi får lov att göra det om och om igen nu och i framtiden.

Jag tycker att Katerina dessutom går i fällan ” För att Sverige ska anses ojämställt så måste ALLA kvinnor vara underordnade ALLA män i ALLA situationer ” vilket även verkar vara bittra mäns mantra.

Hör inte till detta inlägg men SNÄLLA LD kan du inte kommentera/skriva ett inlägg om Delmon Haffos härliga uttalande tidigare idag?!
Hur kommer det sig liksom att en människa i hans kretsar (politiken) verkligen helt planenligt och med värsta flinet i ansiktet helt medvetet går ut och säger detta nationellt?
Vad måhända kan röra sig i sådana människors huvuden?

Jag blir inte klok på det här… på vilket sätt är kvinnor förtryckta?
Antar att jag får krypa ner i skyddsrummet och inta försvarsställning
efter en sådan fråga.
Men snälla svara mig istället för att hacka på mig.

Karin, om du verkligen på riktigt undrar hur kvinnor är förtryckta skulle jag rekommendera att lite lätt och varsamt googla till exempel ”förtryck mot kvinnor”, ”patriarkatet”, ”feminism” eller liknande. Alternativt gå till biblioteket och låna valfri bok om feminism eller så. På så sätt kan du ju också forma dina egna åsikter utan att behöva vara rädd för att någon ska skälla på dig. Att ifrågastätta att kvinnor är förtryckta på en uttalat feministisk blogg är kanske inte bästa sättet att undvika kritik, så att säga.

Kan det inte vara så att killar är bättre än tjejer? (Nej jag tycker inte det snarare tvärtom med tanke på all multitasking som kvinnor utför varje dag, men hur kommer de undan så lätt?!)
Om männen nu lyckas få till allt det där som vi som enskilda personer ändå inte kan göra något åt? (Längre lön, mer oavlönat hemarbete osv).. Jag fattar att jag är ett offer i detta samhälle för att jag är kvinna men samtidigt så förstår jag inte hur det någonsin ska kunna bli en förändring om vi inte börjar med oss själva? (Typ nä jag jobbar heltid, du som är min man får gå ner i tid när barnen är små, vi delar lika på hemarbete och ansvar för barnen osv).
För 100 år sedan hade inte kvinnor i Sverige rösträtt, på 50-talet var det jättesvårt för en kvinna att kombinera familjeliv och karriär för ”hon skulle ju ta hand om barnen” och så sent som 1975 kom rätten till abort för kvinnor (dvs rätten att själv välja när hon skulle bli mamma).

Jag förstår tanken, fast vad de gäller ansvar för barnen är jag mer på barnens sida. Dvs det spelar ingen roll vem som tar ansvar, det viktigaste är att någon gör det. Om det visar sig att en pappa tex inte ger barnen så mycket de behöver så måste någon, oavsett vem, ta ansvar. Jag är inte beredd att se att mitt barn inte får den trygghet den behöver för att pappan borde ta mer ansvar. Tänk om han inte är lämplig? Jag tänker inte ta ansvar för att männen ska ta mer ansvar. Då blir jag ju mamma åt mitt barn OCH min snubbe, vilket inte är så roligt. Nej tack. Att män ska ta mer ansvar hemma bör ligga i mannens intresse, och ses som hans kamp. För precis som du säger kan jag bara påverka hur bra jag ska bli, inte kräva att få lite mindre ansvar på bordet. Det är fortfarande inte mitt fel att kraven på kvinnan är högre, även om jag pga omständigheter ÄR bättre och får mindre betalt.

Tror det är dåligt att börja med att ranta om att feminister är dåliga, gnälliga våp om man nu vill skapa sammanhållning och enad front.
Det finns absolut ingenting som gör mig så trött som kvinnor som känner behov av att mästra andra kvinnor om hur de ska bedriva feminism. Om man som Katerina nu tycker ”gnällandet” är värdelöst, så är ju garanterat gnällandet om gnällandet värre. Varför inte istället föregå med gott exempel och göra allt det där man själv tycker är bra, istället för att klaga på vad andra gör. Och lita på att de flesta människor gör mer än en sak. Och ha lite ödmjukhet inför att olika människor har olika behov (det en uppfattar som gnäll är stärkande diskussion för en annan tex) och befinner sig på olika steg i sin feministiska utveckling.

Tycker du att det här är en debatt? Jag tycker snarare att LD, Cissi och de flesta som kommenterar uttycker en trött suck över att behöva förklara självklara saker. Vad skulle vara syftet med en debatt där feminister som debatterar mot feminister? Och vem skulle gynnas av det? Dumma mig, men jag trodde att det var patriarkatet som var problemet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *