Kategorier
feminism & genus

Hon har barn med flera pappor

Kvinnohat ser ju ut på många olika sätt. Oftast handlar det inte om att man HATAR KVINNOR SÅ JÄVLA MYCKET utan mer om en syn på kvinnor som utgår från hat och förakt.
T.ex att kvinnor ska vara si eller så annars är de dåliga kvinnor. Att tycka kvinnor är sämre på olika sätt för att de inte är kvinnor på ett specifikt sätt är alltid kvinnohat. Och vi bär alla på det, mer eller mindre. Nej, protestera inte nu! Rannsaka istället när tankar om kvinnor dyker upp. Ifrågasätt varför du tycker si eller så om enskilda kvinnor eller kvinnor generellt.
Det första kvinnohatet jag minns att jag indoktrinerats med var slampan. Kvinnan som ligger med många. Som ”springer runt med karlar”. Jag fick lära mig tidigt att det var dåligt, inte att nån direkt sa att det var det men det var alltid underliggande när man lyssnade på mamma och hennes kompisar eller andra kvinnor prata (jag umgicks ej med män som liten, så har bara kvinnors perspektiv) och de snackade skit om nån annan tjej. Då var det usch och ja men ni vet ju och hon ränner runt och liknande. Sen var det min egen mamma som jag fick höra sånt om, skvaller på byn liksom, ja Agneta går från karl till karl. Och jag fick lära mig skämmas för det och projicera det på mig själv.
Så när jag hade min sexdebut som trettonåring trodde jag att jag var en hora. När jag några år senare träffade mitt ex så ljög jag och sa att jag var oskuld. Oskyldig. Oskyldig till horande. Ingen sån tjej. Ren. Så jävla indoktrinerad att vara till för männen. Deras ägodel. Inte rörd av nån annan. Bara din. Och jag fick cred för det, av honom och av hans vänner och av andra kvinnor. Bra tjej. Ingen äcklig hora. Sån jävla skam och skräck jag kände inför mina tidigare erfarenheter. Jag var livrädd att det skulle avslöjas.
Så jag blev den där kvinnan som snackade om andra kvinnor, som såg ner på andra kvinnor. Genom att positionera mig mot dem så blev jag bättre. Titta på dem vilka horor, jag är inte som dem. Jag tror det är vanligt. Att vi blir dömande för att inte bli dömda själv och allt utgår från den jävla mannen och hans heliga kuk och hans ägande av oss.
Sen när jag dumpade exet och livet med honom och hans vänner och hans värld så gjorde jag helt tvärtom istället. Låg med första bästa. Hånglade runt. Slampade till höger och vänster. Tog igen alla de där förlorade åren av viktoriansk skam.
En annan grej jag tänker på som liksom är relaterad, är kvinnor som har barn med flera män. Det var också sånt man skvallrade om när jag var liten. De där kvinnorna som låg runt och som skaffade barn till höger och vänster. Lite sån där gammaldags syn, förr i tiden var det ju stor skam att få barn utanför äktenskapet för det bevisade att man horat runt. Barnet fick också stämpel. Att vara en bastard eller en horunge följde med hela livet och kvinnorna som födde dem blev utstötta.
Kvinnor som får barn med många män är vår tids sköka. Hennes barn är beviset på att hon inte stannar med en man (som en bra duktig kvinna) utan att hon går vidare från man till man (som en dålig kvinna, en hora). Och oj så ofta jag stöter på den åsikten bland andra kvinnor. ”Hon har barn med tre pappor” sägs det med förakt i röst och blick. Det är helt rumsrent att att tycka att det är fel och dåligt, man skäms inte ens när man ondgör sig över det verkar det som.
Jag vet aldrig riktigt vad jag ska säga när jag utsätts för den åsikten, men jag får ont i magen och sen arkiverar jag den personen som kvinnohatare såklart men så enkelt är det ju inte heller för det mesta kvinnohatet, speciellt det som kvinnor själva uttrycker, är ju omedvetet och indoktrinerat.

Hur tänker ni? Kring kvinnohat?
Kring kvinnor som knullar runt?
Kring kvinnor som skaffar barn med flera män?

Rannsaka er själva nu!
(Och skärp er om ni kommer fram till nåt som är föraktfullt)

Vad säger ni till andra när de uttrycker kvinnohat?

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Hon har barn med flera pappor”

Det är sånt här som får mig att se mitt eget kvinnohat. När jag hör om/ ser kvinnor som ”har för många karlar” ( villket jävla uttryck egentligen). Då känner jag mig obekväm, en del av mig vill att de ska rätta in sig i ledet. Sluta bryta normer, inte tvinga mig att se min egen sjuka syn på kvinnor och sexuallitet. MEN samtidigt inser jag ju att detta är helt galet (av mig), så jag har bestämt mig för att åt minstånde inte sprida vidare min sjuka syn på kvinnor som inte rättar in sig i leded och lever kyskt för karlars skull. Jag håller tyst och försöker förstå varför jag känner som jag gör.

Tack!!!
Jag har två barn med två olika män.
Lever ensamen sedan flera år.
Möts ofta av dessa fördömande.
Jag tänker att jag är stark för att jag inte stannar i något som inte är bra för mig. Att jag är stark för att jag vågade en gång till. Jag är stark för jag väljer att leva mitt liv på mina villor.
Många är även förundrad över mina barns syskonkärlek för dom är ”bara” halvsyskon.

Ja, det där med halvsyskon är ”lustigt”. Så många som sagt till mig att mina (halv)syskon inte är mina riktiga syskon?! Va! Vi har samma mamma (de har en annan pappa än mig) och har vuxit upp tillsammans. Är lika nära dem som helsyskon. Herregud så tramsigt det är!!!

jaaa alltså jag har själv barn med två olika pappor. Drar mig så förbannat för att tala om det för folk, om ingen liksom frågar direkt så säger jag det inte helt enkelt. för att ingen ska tycka jag är dålig typ. o ”tvingas” jag tala om det så försöker jag alltid berätta varför, pga våld pga stort fett psyko, liksom lite förlåt men ja va tvungen att lämna, jag är egeeeeeentligen inte ”sån”. tycker dock inget konstigt om andra som har flera olika pappor till sina barn, där kan ja liksom va logisk och rationell men det egna självhatet är väl för stort antar jag.. äh ja vet inte. men tack för att man fick reflektera lite hehe

Möter detta hela tiden. Har barn med två pappor. Vilket va helt ok Sålänge jag va gift. Att ha ett barn sen tidigare men att leva respektabelt nu det är lugnt. Men sen jag började leva ensam med mina 3 barn får jag ofta frågor som …men det är inte samma pappa va? Eller …hur många pappor HAR du egentligen?
”Jag har två kullar.” Brukar jag säga när nån ser nervös ut för att de inte vet vilket fack de ska placera mig. ”Det är 10 år mellan ditt första och andra barn… betyder det att…?” ”Japp. Jag har haft sex med två olika. Minst. Jag är en slampa.” Så kan de slappna av sen.

Jag själv har ett barn med en pappa jag ej är ihop med. Kommer förhoppningsvis skaffa fler barn med någon annan om jag hittar rätt. Har nog tänkt samma tanke innan också men det behöver ju inte alltid vara dåligt. Jag tex. lämnade min dotters pappa pga att han inte var redo, kunde inte steppa upp och va en pappa och sköta sig m.m. det jag gjorde gjorde jag ju för att min dotter ska få en stabil och säker barndom. Jag känner mig stark av mitt val då jag valde att inte vara tillsammans med en skitstövel bara för jag inte ”vågade” lämna och bli ensam. Tror det är samma sak för många många andra också.

När min pappa berättade för mig som 15åring att det ”var viktigt att inte bli killarnas madrass. Bättre då att ligga med personer från olika kompisgäng”. Inser först nu 10år senare hur det påverkat mig och min syn på ragg och ligg.

Ang. Kvinnor med barn med olika män( rannsakar mig själv och tänker samma sak om män som har barn med olika kvinnor) så tycker jag att det går emot kärnfamiljen, biologin och evolutionen. Jag kan också tycka att ett sånt levnadssätt riskerar att barnen hamnar i kläm och att jag kopplar det här levnadssättet till att man inte ser till barnets bästa.
Detta är alltså vad jag kom fram till när jag rannsakade mig själv och är alltså inte ett argument emot någon annan här inne. Jag har varken barn eller partner och har därför inga egna erfarenheter. Villl någon flika in med ett annat perspektiv är det mycket välkommet eftersom jag själv inte vill gå omkring med indoktrinerade tankar.

Som flera tidigare har sagt, kärnfamiljen är knappast någonting vi fått med oss via evolution och biologi, för i så fall borde det vara den obligatoriska familjeformen i alla mänskliga samhällen, oavsett tid och plats, men så är inte fallet. Hos Mosou-folket i Kina verkar det traditionellt ha varit så att alla (både män och kvinnor) bor kvar i sina grundfamiljer hela livet, och det således är barnens morbröder som axlar fadersrollen, generellt sett. Familjerna är vanligtvis väldigt stora och alla tar ansvar för barnen. Kan tycka att den livsstilen verkar mer hälsosam än vår på många sätt. Tryggare för både mammor och barn att ha flera andra vuxna att kunna förlita sig på.

Tar man hand om sina barn ordentligt så vad spelar det för roll hur många pappor eller mammor de har. Det är så jävla oviktigt enl mig. Gör ingen skillnad på mina halv eller helsyskon, vi växte ju upp ihop!
Stör mig dock på personer som, oavsett kön, skaffar barn om och om igen i nya relationer och som mer eller mindre överger sina tidigare barn. Har sett det i min egen familj och det går knappt att pressa fram ett Grattis när en ny graviditet anonseras ide fallen. I ett exempel har man flyttat lång ifrån de äldre barnen till den nya partnern o att bilda en ny familj. (3 olika pappor). Den nya pappan har 4 barn med 2 olika mammor varav han inte ens har någon kontakt m de två yngsta barnen. I ett annat exempel från min familj har pappans barn från tidigare relationer (3st m 2 olika mammor) placerats i fosterhem o den yngsta med mamma nr 3 föddes i somras. Man får ont i magen. Men det är ju i grunden inte för att de har barn med en ”massa” olika personer utan för att de är kassa på att ta hand om sina barn generellt.

Skiter fullständigt i hur många någon legat med och ser inte ned på andra kvinnor för det. Det jag ser i min bekantskapskrets dock är att många ser ned på sig själva för att de har olika sexpartners och just att ha ett one-night-stand. Sex ska man tydligen ha när man är förälskad och kär inte bara kåt.
Men jag har en öm punkt för familjer där det är olika fädrer/mödrar till barnen då jag ofta ser en orättvis behandling av barnen från deras olika mammor/pappor. Har själv en frånvarande pappa som behandlat sina ”kullar” väldigt olika.
Och iom att jag själv haft en fantastisk mamma som varit min yttersta trygghet samtidigt som jag är van vid att fäder suger och försvinner så skuldbelägger jag däremot mammor som försvinner och lämnar sina barn mer.

Åh va svårt. Hur tänker jag om kvinnor som knullar runt? Det stör mig inte det minsta, lika lite som det stör mig att män gör detsamma. (Har däremot starka åsikter om otrohet, men det är en annan historia). Ser ingen anledning att ha en uppfattning om andras sexliv. Struntar högaktningsfullt i vem/vilka eller hur många man haft ihop det med oavsett kön. Har aldrig haft några problem med att prata om hur många partners jag haft. Strunt samma om det är 0, 5, 10 eller 100 liksom!
Hur ser jag på kvinnor som skaffar barn med flera partners? Den är svårare. Rent generellt säger jag, spelar roll? Jag har väl inte med att göra huruvida någon annans barn har samma pappor eller inte?! Finns ju hur många anledningar som helst till att en syskonskara kan ha både olika mammor och olika pappor.
Jag har dock både känt och uttryckt mig som ”måste man skaffa barn med alla sina pojkvänner?”. Men det var baserat på ett specifikt fall där graviditet använts som någon form av ”du måste vara tillsammans med mig!” och där barnen ses som en källa till inkomst. (och där man aldrig heller tagit något som helst föräldraansvar utan lagt det på papporna som inte velat ha barn från början).

Oj jäklar, har du någon aning om vad de kan kosta en ekonomiskt att vara föräldraledig? Det är en liten bäck i ett stort hav av kostnader. Finns inga ekonomiska fördelar med barn.
Papporna ville ha barn om de knullade utan kondom från början anser jag. Alla VET hur man gör barn. Inga ursäkter! Källa till inkomst??? Men menar du att man får pengar av sin snubbe när man skaffar barn? Vart hittar du i så fall de snubbarna? Jag har aldrig träffat dem. Att tex köpa en jacka till sitt egna barn räknas inte som inkomst eller att en pappa ger pengar till mamman. Jag fick pengar en gång av min kille när jag skulle handla mat till oss. Men de var ju delvis för han inte orkade gå till affären själv. Räknas det som inkomst till mig? Borde jag få mer pengar? Berätta mer? Om alla andra får pengar av sina snubbar när man är gravid känner ju jag att jag också vill ha det! Vad går jag miste om???

Oj, de tankarna har man ju haft ? men när jag tänker efter så är det nog (för min del) rädsla. En kvinna som inte tar skit och som vet sitt värde, med andra ord en stark kvinna som inte behöver en man för att fixa livet. Själv är man ju lite ovanlig, 3 barn med samma och ibland kan jag få frågan vem som är pappa till de 2 äldsta. Tror det är hur man är som människa. Du kan verkligen få mig att fundera på mina egna fördomar och ge mig saker att fundera på. Tack @ladydahmers ?

Jag bryr mig inte om hur många föräldrar en har till barnen förutsatt att barnen blir omhändertagna ordentligt.
Det är ju tråkigt när folk bildar nya familjer med några års intervall och struntar i sina ”gamla” barn.
Mina barn har två olika pappor, men jag låter helt enkelt bli att berätta det.
Folk har tillräckligt med fördomar om mig eftersom jag är en ung förälder, jag har ingen lust att spä på det ytterligare.

Jag väntar barn nr.4 med pappa nr.3. Vad kan ni utläsa av det egentligen? Ni vet inte anledningen. ”Går emot kärnfamiljen, biologin och evolutionen” var nog något av det löjligaste jag hört. Hur kan de gå emot biologin? Då hade det inte varit möjligt att bli gravid med olika män. Kärnfamiljen? Det är något samhället själv hittat på att de ska se ut så. Biologin bryr sig inte om man är gift heller.
Skulle jag aldrig mer få skaffa barn efter pappa nr 1 lämna mig (16 år gammal och gravid i v21)? Jag har haft otur med män, utan tvekan. Det känns som de är de som har ”tur” som är så fruktansvärt trångsynta och tror det är ett val man gör och kan inte se utanför sin egen lilla Box. Alla har olika förutsättningar i livet. Det är inte alla gånger man blir gravid planerat. Mina barn far inte illa av att jag har barn med olika. Min nuvarande har tagit alla mina barn som sina och vi är tydliga med att alla ska behandla barnen lika. Jag vet inte hur man kan komma fram till att man inte tänker på barnen för de har olika pappor men det är väll som allt annat baserat på fördomar.

Ja men självklart! Jag skulle inte tänka något särskilt om dig och din familj, mer än att det låter som en familj med fin sammanhållning på din beskrivning. Ta inte åt dig av kommentarer här <3

En annan sak: ”Hon skaffar bara barn med dåliga män”. Alltså, kvinnan har barn med olika män som helt enkelt är dåliga farsor. Det är enbart hennes fel, inte männens. HON borde inte ha skaffat barn med en man som inte vill sköta sitt jobb som farsa, det ligger ingen skuld alls hos honom som pappa. Som om pappan inte bar något ansvar för att han har satt ett barn till världen, nej, det är ju såklart endast kvinnans ansvar! Och hon borde inte ha låtit sig bli gravid med en man som inte vill vara pappa….

Ja! Som kvinna skuldbeläggs man alltid om man har varit i förhållande med en ”dålig man” och säkert ännu mer så om det blivit barn. Det är som att folk tror att ”dåliga män” och ”dåliga pappor” kommer med en skylt uppklistrad på pannan, eller att kvinnan ska kunna läsa i framtiden. Att någon kan verka som en bra man eller bra pappa, men sedan visa sig vara motsatsen, det finns inte på kartan.

En (högst otrevlig) bekant kommenterade en gång att en tjej vi båda kände till hade barn med tre olika män. Jag svarade ”jaha oj! Hon måste vara en himla fin människa om tre män älskat henne så mycket att de ville bilda familj med henne!”
Det fick igen käften på henne!

Kvinnor som får barn med flera män är inget jag stör mig på så länge de är bra mammor till alla barnen.
Män som får barn med flera kvinnor däremot, de brukar jag tycka är oseriösa för många verkar bara ligga runt utan att bry sig om barnen sedan. Jag vet flera pappor som knappt ägnar en helg i månaden åt sina barn.

Jag känner inte att jag har rätt att ha åsikter. Deras liv deras jobb. Tänker mest att det praktiskt kan bli bökigt men det är ju som nämnt deras besvär och inte mitt.
Jag har rört mig i båda kulturerna. Där ligga runt är norm och där förhållande och äktenskap är norm.

Lärde mig mycket kvinnohat/förakt av männen i min närhet när jag växte upp. Var barn i en miljö där alla vuxna (nästan) levde i heteropar och alla (nästan) levde i väldigt stereotypa könsroller. Av männen lärde jag mig att kvinnor var gnatiga, gnälliga, dumma, irrationella, besvärliga och sjåpiga och allt kvinnligt var tramsigt, löjligt och onödigt – för det var något som sas, och uttrycktes på andra sätt, i stort sett hela tiden. Tex i olika sexistiska, kvinnoföraktande skämt (gärna ”skämt” om att den egna frun var dum eller blivit gammal och ful) eller genom att visa total brist på respekt för fruns arbete i hemmet, fnysa åt sånt hon tyckte var viktigt och strunta i hennes åsikter, känslor och gränser. Som barn lärde man sig snabbt att ta avstånd från det kvinnliga, skratta med i de misogyna skämten och himla med ögonen åt de dumma kvinnorna. Tog lång tid för mig att sluta förakta ”kvinnlighet” (det som stereotypt förknippas med kvinnlighet) hos mig själv och andra.

När jag var 18 så var jag på en mässa, där fanns det en person som läste handflator och spådde. Gick dit för att det var en kul grej, frågade om det fanns barn i min framtid (ville absolut bli mamma) och fick till svar att ja, det skulle jag få. Med flera olika män.
Det satte sig i huvudet på mig, idag är jag 28 och har fortfarande inte skaffat barn.
Dessutom så har min egen mamma börjat tjata på mig nu om att barnbarn vore najs, då vill jag bara snäsa tillbaka med att ”jag har iaf VÄNTAT på en VETTIG att skaffa barn med, inte som du gjorde som skaffade med första bästa och kolla hur det gick med det!” (Min pappa utsatte mig för fysiskt och psykiskt våld, vår relation är död)
Fast jag vet inte om det har mer med kvinnohat eller det faktum att barn är en öm punkt att göra, har försökt länge med min sambo men det har inte blivit något, då känns det extra nedslående med sådana kommentarer. Jag vill liksom bara trycka tillbaka och få henne att backa.

Du har all rätt att säga ifrån! Absolut ingen annan än du och din partner har något att göra med eventuella barn. Ingen ska säga något, ingen ska tjata. Barnbarn är något man får – det är inget man kräver. Din kropp, ditt privatliv, dina känslor – andra har inte där att göra. Ditt värde sitter inte i om du har barn eller ej. Kram

Jag kan ”ha problem” med tjejer som är självsäkra, högljudda, snygga/fixade och liksom”för mycket”. Jag tror mitt internaliserade kvinnohat grundar sig i rädsla och avundsjuka. Jag är själv jävligt ängslig över dålig stämning och är ofta snabb att släta över och undvika konflikter.
Jag fattar ju att det är hos mig problemet ligger och jag skulle aldrig snacka skit om andra kvinnor eller visa förakt, systerskapet liksom, men det finns lite kvinnoförakt som ändå skvalpar runt i mig fortfarande. Min man utrycker sig ibland föraktfullt om kvinnor som är väldigt tillfixade, har skönhetsopererat sig tex eller är väldigt sminkade och ibland typ spelar på att verka lite charmigt blåsta. Men när det kommer från honom blir jag skitarg! Har läxat upp honom om hur patriarkatet fungerar och de olika överlevnadsstrategier som kvinnor tvingas ta till. Att det sen då finns män som föraktar kvinnor som gör vad de kan för att överleva på männens spelplan, det gör mig vansinnig!

Oh där small det till för mig! ”kvinnor som är väldigt tillfixade, har skönhetsopererat sig tex eller är väldigt sminkade och ibland typ spelar på att verka lite charmigt blåsta.”
Dom har jag föraktat med ett nästan sjukt hat…
Men det är ju som du säger en överlevnadsstrategi. Det är victimshaming jag har hållt på med. ???
Stort tack till er AEM och LD för att ni ger mig verktyg att förbättra mig själv med! ❤
(Ska nog ta den inspirationen och göra ett blogginlägg.)

Jag blir så arg att det ska klankas ner på kvinnor, att det är dåligt att man ligger runt, och dåligt att ha flera barn med olika män. Speciellt dåligt om man är ensamstående mamma. Majoriteten av kvinnor jag mött som har barn med olika pappor eller ensamstående mammor, har verkligen varit supermammor! All eloge till dom och hur duktiga dom är på att ta hand om barnen. Däremot har jag mött sååå många pappor som knappt bryr sig om sina barn, och träffar dom max 1-2 gånger per år. Ingen höjer ögonbrynen och säger att dom är dåliga pappor, utan det är helt accepterat, för dom är inte längre ihop med mamman, och därför behöver dom inte ta ansvar för sina barn. Fyfan för dessa pappor.

Ville bara tipsa om Katarina Wennstams nya bok ”Flickan och skammen” om slutshaming. Inte läst ännu men köpt in till jobbet (jobbar på bibblan) men hennes två tidigare faktaböcker var/är ögonöppnare. Kanske att preach:a for the choir men man kanske kan tipsa vidare om man vill?

Jag får absolut erkänna att jag när på massor av inlärt kvinnohat och slutshaming och har både snackat skit om andra kvinnor som jag upplevt som ”slampiga” och framförallt hatat mig själv för att jag också är slampiga. Jag har fortfarande idag svårt att acceptera eller erkänna för mig själv hur många jag har legat med. Jag hittar på en massa konstiga sätt att räkna så att siffran inte ska bli för hög, alltså inför mig själv! I mitt eget huvud. Det är rätt sjukt. Att då se ner på andra kvinnor som är ”ännu värre” gör det lite lättare att hantera mitt eget självhat. Tack LD för att du belyser frågan så bra och påminner om vad det egentligen handlar om! Egentligen ville jag ju ligga med de flesta av de där männen och jag hade ju roligt så varför inte? Egentligen missunnar jag ingen kvinna att ha kul och ligga som de vill med hur många de vill! Egentligen så vet jag ju exakt hur det funkar med patriarkatet och alla de sjuka dammed if you do and dammed if you dont som vi tvingas leva med! Det är bara så svårt att skaka av sig alla känslor som finns kvar. Men jag jobbar på med och du gör det enklare med dina texter 🙂

När jag var yngre och mer okunnig tänkte jag också att det var ”dåligt” att ha barn med olika män.
Numera, sedan jag blivit äldre och själv har barn, blir jag jävligt imponerad av kvinnor som har pallat och fortf pallar. Jobbar och står i, uppfostrar barn och sköter ruljansen. Fyfan vad starkt att man orkar och dessutom orkar ge en andra eller tredje man en ny chans.
Däremot män som får barn med fem olika kvinnor och som bara drar vidare till nästa har jag noll till övers för.

Känner igen det där lite från min morsas exman. Han blev ihop med morsan innan han ens hade lämnat sitt ex, som han hade en son med. Han var gift med min morsa i 10 år och de försökte få barn men det funkade aldrig. Han sa till henne att han inte ville ha fler barn, varpå hon tog bort livmodern pga problem. Kort därefter lämnar han henne för en yngre kvinna och inom loppet av typ 10 månader får han en son med den nya kvinnan. Den första sonen har sagt upp kontakten men han verkar inte bry sig. Han har alltså aldrig levt ensam och singel under typ 20 år av sitt liv. Han drar bara vidare från kvinna till kvinna. Han ser till att han har en ny på tur innan han lämnar den första.
Pga hans beteende hamnade min morsa på en låst avdelning på psyk pga självmordsförsök. Han besökte henne inte en enda gång och brydde sig inte ett skit. Jag tyckte inte om honom från början och jag tycker definitivt inte om honom nu. Han gjorde min morsa till en spillra (tog över allt från henne, så hon visste inte ens hur man betalade räkningar…). Men nu har hon återhämtat sig, typ 4 år senare.

Kommer ihåg hur fri jag var i tonåren. Jag slarvade runt med många killar och såg inte ner på mig själv eller andra som gjorde det. Tack vare min autism var jag inte lika medveten om hur snacket gick och hur mitt beteende dömdes. Det var fantastiskt till det gick upp för mig hur jag blev stämplad. (Känner nu att jag vill påpeka att jag inte gick hela vägen förrän vid 17 då jag fick ett fast förhållande. Det det är ju det du talar om. Jag vill instinktivt förminska min slampighet fast jag upplever mig själv som medveten…)

Haha, igenkänning! Hade ingen aning om att folk snAckade skit förren jag fick det avslöjat. Det är både en välsignelse och förbannelse med att inte fatta rätt/fel naturligt, eller rättare sagt sociala koder. Visste att killar tyckte det var en bedrift att få ligga, så tänkte att jag kunde skryta lite med att de inte någonsin kommer att få ligga lika mycket som mig. Det blev lixom en totalflopp fast jag igentligen bara kopierade deras beteende. Tänkte att jag skulle vara socialt kompetent och rätta mig efter andras exempel! Hade också läst någon bok innan om vett och etikett, där det tydligt stog att man ska ta seden dit man kommer. Förvirrande värld vi lever i.

Jag måste få berätta om en av mina största förebilder, min farmor. Hon valde att lämna sin man när min pappa var barn, något som inte var vanligt på den tiden. Hon lever nu med sin tredje man, och är lycklig.
Jag har alltid sett upp till henne, just för att hon har vägrat att ta skit och rätta sig efter hur andra tycker att hon borde vara. Och tro mig, hon har fått höra många tissla och tassla bakom ryggen. För att hon är kvinna, och mor.
Hon har lämnat män som behandlat henne illa. Hon har tävlat i rallytävlingar och båtrace. Hon har bott i olika länder. Hon kör motorcykel.
Och jag tycker att numera börjar rösterna ändras, från det nedlåtande till något mer positivt.

Det hände faktiskt för ett par månader sedan. En familjemedem uttryckte sig föraktsfullt om en kvinna här i byn som har 6 ungar med typ lika många pappor. Jag fräste ifrån och sa att det spelar fan ingen roll. Värre är det med mänjävlarna (papporna) som skiter i sina ongar och lämnar mamman. Jävla jävla skitmän.
Alltså, det här går jag igång på utav helvete! Jag ligger med vem jag vill, när jag vill och hur jag vill. Och inte en jävel ska bry sig. FAN. Nu lever jag i ett förhållande och vi har det toppen och ligger jämt, mycket trevligt. Och innan dess låg jag runt. Det var också trevligt. Skit i det gubbkärringar!

Jag var otrogen mot mitt ex för ca två år sedan (var då 21 år gammal). Förstod att jag skulle mötas med hat förstås, av hans vänner för att jag hade sårat honom osv men det jag mötte hade jag nog aldrig kunnat föreställa mig. Bekanta män till honom hävdade att de skulle döda mig, fina mjuka hipsterkillar, slutshamingen visste inga gränser. I pk-söders högborg. Där och då bestämde jag mig för att aldrig (eller i alla fall göra mitt yttersta för att aldrig) mer döma någon annan. Speciellt inte en kvinna. Jag visste i teorin att vi levde i en typ av hederskultur och fick det till råge bekräftat när jag gick utanför det outtalade och ack så heliga monogama kontraktet

Min mamma lämnade min pappa som var missbrukare och inte någon lämplig förälder. Hon var givetvis ett misslyckande sett i andras ögon, dels för att hon skilt sig, dels för att hon var en dålig människokännare som skaffat barn med en sådan man. Hon gifte om sig med min lyckade styvfar och fick ett gemensamt barn, då var hon givetvis en lycksökare och borde inte vara så nöjd, det var ju han som hade pengar och framgång. Trots att han är underbar så var det mamma som uppfostrade 3 barn, tog hand om bonusbarn, hemmet, hunden, hans mamma och jobbade, han med andra ord var inte så närvarande. Fasiken alltså vad trött jag blir på detta, allt är liksom fel, vad man än gör. Dessutom upplever jag att män som har barn med flera kvinnor anses som svåra att leva med, karriärister, frånvarande etc, hör aldrig ett ord om att män någonsin beter sig lösaktigt utan det är ju kvinnan som borde vetat bättre genom att förstå att man kan aldrig förändra en man. Jag blir så upprörd och mer och mer övertygad om kvinnans överlägsenhet i alla lägen, hon är den ultimata varelsen!

Har barn med olika pappor och känner igen det. Dessutom var det jag som flyttade ut (skandal). Så ett av mina barn är folkbokfört hos sin pappa (dubbelskandal). Hade/har inte ekonomiska möjligheter att bo i det området som pappan bor i så det är jag, MAMMAN, som åker längst till skolan och står på annan adress än mitt barn i ”klasslistan”.
Som automatiskt självförsvar (för är van vid blicken) säger jag vårt barn bor lika mycket hos oss båda, för hen gör det. Tänker ibland på de mammor som av olika skäl har sina barn ex. varannan helg. Finns dem? Vilken enorm skuld de måste möta! Vilken DÅLIG MAMMA liksom….
Känner ofta att jag måste bevisa att jag inte är en DÅLIG MAMMA, för jag skaffade ju dessutom fler barn efteråt, med annan man.
Tänker på det väldigt ofta, att om jag vore man skulle jag bli behandlad som en hjälte. ”Men åååååå han kör fram å tillbaka för sitt barn” ”så han kämpar för att få ihop vardagen, en sån braaaaaa pappa”.
Jag känner att jag ofta möts av den tunga skulden istället.

Hinner inte läsa alla kommentarer nu (men ska göra det sen, brukar vara superintressanta) så kanske säger samma som nån annan. Visst är det fråga om kvinnohat, men också en klassfråga. Mamman i förorten med barn med olika pappor, som kanske fick sitt första som tonåring, bedöms ju inte lika som en ”stark karriärskvinna” som inte nöjt sig med mediokra förhållanden utan gått vidare till nåt bättre. Tänk Camilla Läckberg typ. Så fördomarna är väldigt beroende av klass tänker jag.

OT igen. Jag skulle vilja ha tips på bloggar i ämnet feminism och fettförakt. LD jag har sett dina länkar till bloggar här till höger men dom fungerar inte av någon anledning. Andra får gärna lämna tips, gärna till era egna bloggar! 🙂

Jag behöver tips om min kompis pojkvän.Tycker inte hans kvinnosyn verkar speciellt bra. Han har bla sagt att för att kvinnor ska må bra ska de ha en man som dominat och bestämmer över dem. Han spelar på hennes samvete känner jag och tycker att de har dåligt sexliv för att hon inte har lust att ha sex så ofta. Han får henne att känna att hon är den dåliga som inte ger vad han behöver och jag försökt att prata med henne länge om detta. Hon tycker han är en perfekt pojkvän och att det är hon som inte förtjänar honom. Känns som han har manipulerat henne och jag vet inte hur jag ska kunna hjälpa henne inse hur han är.

Vad säger din kompis om det här med dominans? Om hon tycker att det ligger något i det är det nog kört. Annars tycker jag det borde räcka. ”Hur kan du vara med en man som tycker det är naturligt att du ska vara underlägsen?”

Sjukt intressant inlägg och intressanta kommentarer, finns så mycket jag vill skriva men ska försöka fatta mig kort.
Jag är 23 år gammal och är stolt storasyster till tre underbara ungar på 21 år, 14 år och 9 år. Jag och 21 åringen har samma pappa. 14 åringen en annan och 9 åringen en annan. Vi alla är uppväxta under samma tak, och jag har ALDRIG sett skillnad på mitt ”helsyskon” och mina ”halvsyskon”. Dom är mitt kött och blod och jag älskar dom alla lika mycket, även om jag idag flyttat hemifrån och så, så umgås jag med alla lila mycket och vi har super bra kontakt. Har aldrig upplevt att folk kommenterat dåligt om min mamma som haft tre karlar och fyra ungar, kanske för att ingen vågat eller helt enkelt för att folk sett hur bra å ”välfungerande” vår familj är. Min yngsta syster berättade på dagis som liten att hon hade tre pappor, (haha) just för att vi alla haft så bra kontakt med varandra å varit väldigt öppna med att vi har olika pappor men att vi älskar varandra ändå. Vi alla har tillsammans firat studenter, födelsedagar och liknande. Pappa nummer 2 har hjälpt mig och borrat upp saker i min lägenhet, min pappa har varit barnvakt åt barn nummer 4 å ja ni fattar. Inga hard feelings, och ingen har någonsin hamnat i kläm eller känt sig utanför. Jag är övertygad om att man kan ha flera barn med olika pappor och leva lyckligt och glatt OM MAN VILL! Sen förstår jag att alla inte har samma förutsättningar som vi haft, och jag förstår att alla pappor inte är bra män/pappor men jag vill bara berätta att DOM FINNS.
Tycker att min mamma är så fantastisk och cool och modig som vågat, kämpat och lyckats. Det har inte alltid varit en dans på rosor, men vi alla är lyckliga och det är det viktiga.
Jag är idag lyckligt nygift och mamma till vår gemensamma son på 6 månader. Har självklart tänkt mycket och rannsakat mig själv och undrat hur det kommer bli för min familj, mitt mål är ju självklart att fortsätta att leva lyckligt med min man, men om nåt Gud förbjude skulle gå åt skogen så vet jag att livet inte tar slut.
Summa summarum – hellre fler barn med olika män och ett lyckligt liv, än få barn med dåliga men och olyckliga hem.

ALDRIG sett det som ett problem!
På gymnasiet hade jag en väninna som ”låg runt”. Inte så populärt bland resten av bekanta. Men jag stod upp för henne och ifrågasatte hela deras syn på det.
Vad fan om man gillar att knulla och hittar ngn att knulla med, HUR kan det vara ett problem för ngn annan?
En del gillar att knulla, en del gillar att sporta, en del gillar att knarka. Det var aldrig ngn som kunde svara på den frågan.
Jag tycker fortfarande så. Sex är en njutning som god mat, godis. ett glas vin. Om ngn kan dra en vinare av nytt märke varje helg varför skulle andra inte kunna ligga med nya människor varje helg? Är båda med på det så är det väl fine!

Vad jag säger? Att detta är ett av dina bästa inlägg någonsin!
Och ingen av oss står utan skuld. Vi har alla våra fördomar. Vi dömer alla ohört… mer eller mindre.
Jag var oxå sån förr. Som positionerade mej gentemot andra kvinnor. Snackade skit, blev lite glad när upptagna män beklagade sej över sin fru och sa att ”jag var så mkt härligare/ sexigare/ snällare/ mer förstående.
Jag har rannsakat mej och jobbat med det men fortfarande händer det att jag säger/ tänker nåt plumpt om någon.
Jag var med om mkt som var jobbigt under min uppväxt. Utsattes för saker av andra och av mej själv.
Hade frånvarande föräldrar som inte älskade mm mm mm. Men ett av mina jobbigaste minnen var när mormor en gång ”härmade mej” (jag var 14 år). Hon kråmade sej, gjorde sej till, drog ner sin u-ringning och sa med ”min” röst: ”Jag är en slampa, jag vill att alla karlar ska titta på mej, jag beter mej som en hora.”
Nåt dog i mej av förnedring. Lite senare mötte jag henne ute (på Liseberg) och hon hade väl fått lite dåligt samvete och stack till mej en hundring. Som jag tog emot! Det självföraktet senare…
Aj.
Jag växte upp delvis hos en väldigt sexuellt frigjord och ”vidlyftigt” sexliv med karlar hemma i tid och otid och delvis hos mormor som alltid sa att Lill-Babs var en hora som haft så mkt män. Dunderkrock i en ung flickas själ.
Tack för ditt braiga inlägg och förlåt en så lång kommentar.
Asta

Jag har alltid förespråkat att du får ligga hur mycket du vill, med vem du vill sålänge du mår bra av det. Jag är själv 23 år gammal och har aldrig haft en pojkvän. Jag har legat runt, jag ligger fortfarande runt. Jag ser inte varför jag ska leva i celibat bara för att jag är singel. Det är många ensamma kvällar i soffan och då ska jag väl kunna ligga med någon trevlig person när jag vill utan att det ska sticka i ögonen. Sålänge jag skydda mig själv så ser jag inte problemet. Har varit på så många fester där folk har uttryckt sina åsikter om detta (både kvinnor och män) att fina flickor håller ihop benen. Jag har fått kommentaren ’du är en sådan man vill spendera en natt med dagen innan man gifter sig’ som att jag inte har någon självrespekt, är ett objekt för att jag gör något för mig själv. Har kompisar som har sagt att jag kanske borde lugna ner mig lite, så killar börjar ta mig seriöst. Jag har aldrig brytt mig om hur många sexpartners någon har haft, inte ens dom jag dejtar. Att dom hade ett liv innan mig har aldrig stört mig. Men jag upplever att folk (både kvinnor och män) ifrågasätter mig när det kommer på tal. Har en killkompis som har legat med 3 personer mindre än mig men ändå satt han med hakan i marken.
Jag hoppas att jag finner någon som inte ser mig för ’min siffra’. Det definierar inte mig, det är en sådan liten del. Men absolut inget jag skäms över.
skratta när du är glad, gråt när du är ledsen och knulla när du är kåt.

Inget vettigt inlägg i debatten det här, men när jag var liten (3-4 år) så förstod jag inte att män kunde skaffa fler barn, trodde liksom att de var förbrukade efter första, så när min mamma frågade mig hur många barn jag skulle ha när jag blev stor, svarade jag med självklarhet att jag skulle ha ”tre barn med tre pappor!”. Inga konstigheter där alltså.

Veet att detta är ett forum var vi ska hylla kvinnan och hur stark hon är och att hon absolut inte är en slampa som knullar runt, skaffar barn med flera käbber dock att männen målas upp som ”the bad guys ” och så kanske inte är fallet alla gånger.
Personligen ser jag inte detta som en könsfråga, båda föräldrarna kan vara goda föräldrar, båda kan må psykiskt dåligt, båda kan vara den som drar och skaffar en ny partner och en ny familj. Oavsätt hetero eller homosexuella par. Ja, kvinnor som ligger runt kan jag anse som slampor, män som ligger runt kan anses som billiga de med.
Exempel: kvinna i byn är nu inne på sitt 6 barn med pappa nummer 3. Skulle inte kunna bry mig mindre om det nu inte var så att hon av egen utsago skaffar barn för att kanske äntligen få en till dotter, för döttrar skall det va. Första två en kille och en tjej, ( dottern guds gova till männskligheten tydligen hon behandlas sådant åtminstone, äldsta sonen har hon ingen kontakt med alls, han är 12.) underbar pappa som verkligen finns där för barnen oavsätt vad som sker. De tre andra killar ( vilka växer upp med sin farmor för de tar tydligen så mycket energi från föräldrarna) nu tredje mannen sjette barnet som förhoppningsvis få fortsätta hålla kontakten med sin mor.
Kan inte tåla hennes agerande och nonchalans mot sina barn, tycker jag att hon är en slampa, ja faktiskt och dessutom en snäppet till dålig förälder. Skulle ha samma attityd mot henne även om hon var en man.
(Jobbar som kurator och har en hel del att göra med de yngsta sönerna.)
Oj blev långt men hoppas poängen kom fram

Jag tycker inte poängen gick fram. Att det finns dåliga kvinnor? Fint att du kan komma på ett exempel. Jag kan komma på minst 20 nu på rak arm där männen sticker, skiter i sina barn, är otrogna, hjälper inte till hemma osv osv. Det är väl ingen hemlighet att mammor får rodda hela cirkusen för det mesta. Men så fort det finns EN bra karl att prata om, då görs det. Men för varje bra man går det minst 10 bra kvinnor. Och för varje dålig kvinna går det minst 10 dåliga män. Punkt.

Jag har alltid varit en tänkare och hobbyfilosof och kom fram till (rätt tidigt) att jag hade nån sorts kvinnohat inombords. Dels för att kvinnor uppfostras till att tävla mot andra kvinnor (gör ju det rätt svårt att umgås som vänner) men dels för att de få kvinnor i min närhet var ”dumma i huvudet” enligt min tonårshjärna. Blev psykiskt misshandlad av min mamma, bortstött av min pappa och mobbad av min styvmor, så det är väl inte konstigt att man får en sned syn på livet. Mamma har dessutom en personlighetsstörning som gjorde henne väldigt ombytlig med extrema humörsvängningar. Ens bild av kvinnor (som jag ju identifierar mig med) blir inte särskilt normal eller bra.
Så jag var den där klassiska tjejen som umgicks med killar, jag var ju inte som ”de andra tjejerna”. Jag var ju lite bättre, för jag tyckte ju att kvinnor snackade skit och var falska och det gick ju hem hos karlarna, så klart. Men idag vet jag bättre, tack och lov! Idag föredrar jag kvinnor. Jag kommer fortfarande bra överens med män, men jag har liksom fått en annan syn på män och deras beteenden, så oftast möter jag nåt jätteproblematiskt så fort de öppnar munnen. Jag föredrar kvinnor framför män alla dagar på året.

Kan även tillägga att jag låg rätt friskt i min ungdom och det skämdes man lite för. Liksom ”oj, är det verkligen så många?” fast att det egentligen inte alls är det. Och vad spelar det ens för roll? Männen kan ju ligga runt som jävla tokar, utan att få skit. Men det räcker med att en tjej/kvinna ligger med EN person, så är hon en ”hora”. Helt sjukt.
Fick även det här sagt till mig som tonåring (av min far): ”Kom inte hem med en [insert fult öknamn på människor med mörkare hy] eller en lebb så är det okej”. Mm tack för den. Tänk om jag hade varit en lesbisk kvinna och blivit kär i en utländsk kvinna då? Jag hade ju aldrig vågat presentera henne för min farsa. Helt sjukt.

Ser inte ner på folk som har barn med flera olika, har många personer i min familj som har barn med flera, jag reagerar inte ens på det om någon berättar. Det känns vanligt och helt normalt. Däremot blir jag förbannad på att pappor (har bara sett detta beteende hos män) som skaffar barn med flera lixom lämnar sina barn med tidigare partners för att bilda en ny familj med en annan. Att de skiter i sina tidigare ungar. Att deras ungar är utbytbara lixom. Tycker mig se att det är vanligt och det är helt fucked up

Tror inte jag personligen har så mkt negativa attityder gentemot kvinnor som har flera banr med olika män, tycker mest det verkar vara fruktansvärt jobbigt. Tänk så många män man måste ha i sitt liv då? Ex är ju så jobbiga i sig, även när man inte har barn med dom 🙁
En annan grej jag tänk på utifrån detta med kvinnohat (om man nu ska kalla det för kvinnohat) är att jag tyvärr ser liiite ned på kvinnor som är ihop med killar med sk ”problematiska åsikter”. Det är sjukt, jag vet – men de tankarna dyker upp ibland och jag skäms lite för att jag tänker så. Istället för att se ned på killen som har dessa åsikter. Obs man behöver inte heller se ned på dem, eller på någon. Det stör mig så mkt att jag ser på deras flickvänner som några slags loosers, som om kvinnors värde fortfarande är beroende av vilken status de s a s ”gift sig till” som om vi lever på 1800-talet?? Vet inte om det bara är jag, men vore intressant om någon känner igen detta…

Just det här med att ligga runt, så förstår jag att inte alla förstår, men det är sjukt spännande att ligga med någon ny. Det är farligt ja, man kan råka illa ut också. Men även om sexet inte i sig var bra behöver man inte ångra eller vara ett offer, eller ens vara i behov av bekräftelse som många slänger ur sig när en kvinna ligger med folk. Det kanske helt enkelt är roligt och spännande. Ibland vill man ha en kul historia att se tillbaka på bara!

Jag växte upp med att mamma och hennes väninnor pratade om andra kvinnor nedsättande, jag störde mig på det då och jag stör mig på det nu. Så trött på ”Lisa vet du, hon har barn med fyra olika män” som om det vore beskrivande för hur hon är som person, säger ju ingenting. Eller ”Anna ligger runt med alla”. Jaha, och?
Jag har dock insett genom åren att min mamma och flera av hennes väninnor har mycket internaliserat kvinnohat vilket både gör mig ledsen och frustrerad. Det går inte ens att diskutera om det, att få dem att förstå. Samma sak som att de är också de första att skrika ”Inte alla män” när jag pratar om strukturer och patriarkatet. :/
Jag själv blir dock mer irriterad på män som byter ut sin partner och skaffar barn på löpande band utan att bry sig om de föregående. Jag har inga problem om man har barn med flera men man ska fasiken i så fall ta hand om de alla man hjälpt till att sätta till världen. Oftast faller ju det ansvaret på mamman och pappan får något slags fripass.

Jag tror det kan vara en generationsgrej, hur man ser på tjejer som ”ligger runt”. Mina kompisar, och jag själv (jag är 24), är nog för det mesta obrydda och det är inget man skäms över och måste undanhålla. Det är ju asbra om nån kompis träffat nån/flera och haft bra sex! Så länge man själv mår bra utan att skada någon annan är det väl fantastiskt för en. Själv har jag tyvärr bara dåliga erfarenheter av att ligga med folk jag inte känner (själviska män som inte verkar fatta att det är trevligt om det är skönt för båda), och ogillar att ligga med nya människor, men jag skulle aldrig döma nån som gillar det.

Slampskamningen lever tyvärr och frodas, spelar ingen roll att det blivit 2016 och att vi därmed borde ha lagt sådana mossiga värderingar bakom oss för länge sedan. Men som kvinna blir du också stämplad och skammad om du inte har (haft) någon man eller (hetero)sex alls nuförtiden. Då är du suspekt, onormal, ett hot och förmodligen defekt. Ingen man vill ha dig (för det kan ju inte vara så att det är tvärtom). Kanske är du i själva verket också en slampa, bara väldigt bra på att hemlighålla det? Och det kanske inte är en så ny attityd som jag tar för givet heller, för ordet ”flata” har tydligen sitt ursprung i ett gammalt skällsord för ”ogift kvinna”. Ogifta kvinnor sågs som prostituerade, och prostituerade hade flatlöss, därav ordet.
Så det är väldigt svårt att göra rätt som kvinna, du måste ha en man för att överhuvudtaget bli godkänd, men om han behandlar dig illa så är det ditt fel, och du får aldrig byta, för då är du ”en sådan”.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *