Kategorier
feminism & genus

Men männen då???

I en facebookgrupp nära dig frågar någon: ”Tycker ni att feminismen skiter i män?” Bakgrunden till frågan är väl nån man som upplever det och jag tänker bara att nä nu orkar jag fan inget mer. Kan inte feminismen få finnas utan att behöva tilltala män? Utan att behöva tilltala och inkludera män som är våra förtryckare?
Jag tycker frågan är av samma kaliber som ”tycker ni vita att antirasismen skiter i er?” och sen ska svarta och de som rasifieras behöva redogöra för hur antirasismen gynnar vita också. Alltså handen upp nu alla som gapskrattar rakt ut?!
Skiter feminismen i män? Klart som fan den gör det! Och rättmätigt så! Feminism är liksom kvinnokamp, inte manskamp. Bara det ironiska faktum att feminismen förväntas inkludera och tilltala och tamejfan även gynna (?!!) män är ett tecken på hur jävla mkt feminismen behövs.
Och ja bla bla bla det finns fördelar för män också bla bla skadlig mansroll bla bla men snälla, återigen förstår ni det vansinniga i att detta måste lyftas hela tiden?
En vanlig dag i patriarkatet liksom. Men tröttsamt är det.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Men männen då???”

Halleluja på detta!
Ja, det är en fördel för alla om alla blev feministiska, men det är ju inte för männen som det finns. De har redan allt. De är redan inkluderade överallt. De behöver inte ha mer på bekostnad av andra som behöver det mer.

Fast nej. ”Humanism är ett etiskt-estetiskt förhållningssätt grundat på ett människocentrerat förhållningssätt till livet och samhället. (…) tro på mänskliga rättigheter och universell moral”. Anelis definition används ofta (felaktigt) av antifeminister, därför påpekar jag detta. Att säga ”jag är inte feminist utan humanist för att jag tycker att alla är lika mycket värda” är alltså lika relevant som att säga ”jag är inte feminist utan kubist för att jag tycker om att måla fyrkanter”, eller ”jag är inte feminist utan pacifist för att jag avvisar användningen av våld som medel att lösa konflikter.”
Det är alltså ingen motsättning, man kan vara feminist-humanist-kubist-pacifist!

Vad jag märker bland många av ickemansrollspassande män som söker sig till feminismen, är att dom vill kämpa för ickemansrollspassandes mäns inbillade rättighet att lättare kunna få tillgång till kvinnor.
Åberopar statistiken att män begår självmord i större grad, pga känner sig otillräckliga, bland annat inför kvinnors ögon att leva upp till hjälten mannen ska vara, och att då feminister ska kämpa för mansrollens fall genom att visa dessa män att dom kan visst få kvinnor, och sänka sina krav.
Att inte bara gå ut med män dom tycker är snygga, med bil och plånbok nog att ta en på restaurang.
Jag säger snarare att feminism (bland annat) är att MINSKA mäns tillgång till kvinnor, AVSEVÄRT, både för ickemansrollspassande som för machomännen.
Och persosnligen skulle jag aldrig riskera att bli gravid genom att ha sex med någon som inte ens kan försörja sig själv, än mindre eventuell avkomma (oavsett om man planerar sådan eller ej, sex innebär alltid en risk).

Bra där, So many songs! Jag hänger mycket på flashback (pga ”know your enemy”) och det dryper av män som klagar på att 20% av männen får 80% av knullandet och hur elaka kvinnor är som inte låter vanliga män knulla dom. Dom likställer det liksom med hur orättvist resurser är fördelade i världen! ”Hyckleri att kämpa för att resurser ska fördelas lika men inte kämpa för att alla killar ska få knulla lika mycket” typ.

Helt rätt!
Men ska vi killar enbart sitta still i båten när det kommer till feministiska frågor eller är det ok att jobba med mansfrågor utifrån den feministiska analysen och enbart fokusera på mannens vara i det patriarkala samhället? Frågar då jag dels köper den feministiska analysen av samhället (praktiskt då en kan plocka fritt från vänster/höger-skalan) men samtidigt förstår att det just handlar om kvinnokamp.

Tack snälla för svaren :).
Att vi män ska säga till när det sker idiotiska saker gjorda av män är nog en bra strategi som under mina levnadsår ser ut att ha haft effekt. Det börjar tex inte anses vara fullt lika puckat att bry sig som det var för tio år sedan (tror jag).
Hur som, den här bloggen. Guldvärd.

Blir så jävla less på män och deras ”men hallå VI DÅ TYCK SYND OM OSS!?”. Jag hatar hur samhället är vridet. Jag hatar att mitt ex kan glömma att hämta vårt barn på dagis (ja, Glömma) och ändå är det MITT fel för jag inte påmint honom om att det är hans dag med dottern. Att det är MITT fel att vår relation tog slut, att han var otrogen (såklart mitt fel det också). Jag är för smal, tjock, slapp, tränad, trött, pigg, lat. Hur jag än gjort så duger jag aldrig. Att jag (och många andra) kan må såhär 2016 är tecken nog på att feminism behövs.

Det som orsakar det är väl att många definierar feminism som jämställdhet och inte som kvinnokamp.
Oftast är det där nog ett sätt att försöka ställa feminister mot väggen, bevisa att det inte är jämställdhet. Men det lättaste sättet att besvara det är ju som i inlägget:
Nej vi bryr oss inte, vi jobbar bara med kvinnors frågor.

Ja, som om det var feministers ansvar att se till att männen minsann har det bra. Vill någon lyfta problematik med macho-kultur eller dylikt kommer jag lyssna och ta till mig, men kommer inte stå i framkant för att jag är feminist.

Jag håller med till 100%. Jag hatar macho-kulturen och den maskulina könsnormen, och jag vill stötta män som inte passar in, eller väljer att inte vara del av den.
Men det är inte mitt ansvar att se till att andra feminister aldrig säger något negativt om män, inte mitt ansvar att upplysa världen om att ALLA män faktiskt inte är sin, det är inte mitt ansvar att ge män sexuell bekräftelse bara för att jag är feminist, det är inte jag som ska föra männens talan.

Sen är det även värt att påpeka att det har varit inne för män att vara känslosamma, bära färgen rosa, smink och högklackat genom historien, men kvinnor var inte midre förtryckta för det.
Anledningen varför de här sakerna ses som sämre är för att de just under den här tidsperioden råkar förknippas med femininitet. Ett mer jämställt samhälle kommer förmodligen leda till att beteende och utseende slutar nedvärderas eller ses som mer värt beroende på hur de könskodas. Förhoppningsvis kommer de snart inte könskodas över huvud taget såklart.

Precis, därför tycker jag att det är meningslöst att argumentera ”om bara kvinnliga könsroller värderades högre och kvinnor hade större rätt till typiskt maskulina saker skulle vi vara jämställda!”, eftersom könsrollerna förändras hela tiden (pga att de är en social konstruktion som rättar sig efter patriarkatet), och även för att de ”kvinnliga” sakerna nervärderas.
T ex, en kvinna som bråkar med en annan kvinna för att hon raggat på hennes pojkvän, är bitchig, en dramaqueen, startar catfights, är pinsam, ingen tar det på allvar.
Medans en man som slåss mot en annan man för att han raggade på hans flickvän, är ädel, en gentleman som står upp för sin kvinna, ridderlig, en dröm… Enligt väldigt många.
Jämställdhet kan nås när vi inte längre kodar saker som ”kvinnligt/manligt”. När vi inte påtvingar könsroller på folk. När vi kan uppmuntra killar att göra ”feminina” saker och tjejer ”maskulina” utan att det MÅSTE vara ett ”politiskt statement”, utan bara för att det borde vara självklart. (Hittar inte rätt ord där, men ni fattar kanske. T ex, att män ska kunna ha kjol utan att det ses som perverst, kvinnor måste inte raka och sminka sig, kvinnor kan vilja bli brandman utan att det ses som ett udda val av yrke för en kvinna, män kan vilja bli flygvärdinna etc…)

Fy fan vad underbart att ha blivit tipsad om dig! Det här behövde jag! SÅ JÄVLA UNDERBART!! Ibland känns det som att jag bara är överkänslig och letar fel… men det gör jag ta mig fan inte. Är så jäkla trött på alla män som gör sig själva till offer bara för att kvinnor tar plats och blir hörda. Så. Himla. Trött. På. Det. Helt otroligt. Särskilt när det kommer från män som ska vara s.k. förebilder för barn och ungdomar, exempelvis inom skolvärlden. Som bara kör över kvinnliga kollegor osv. för att dessa är sig själva och TAR PLATS. Då ska de in och pilla och trycka in män, som helst inte vill engagera sig och göra ngt, de vill bara vara med för att de kan och för att det inte ska bli för många kvinnor på en viss position…. för de är ju inte överrepresenterade ÖVERALLT annars. Jag blir så stolt när jag ser kvinnor som du, fy fan vad bra du är! Du behövs. Du gör skillnad. TACK!! <3

Lämna ett svar till mama Avbryt svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *