Kategorier
feminism & genus

Varför har din mamma aldrig bh på sig?

N hade en kompis här häromdagen. Jag satt i vardagsrummet med bebisen när kompisen kom in. Efter en stund frågar hon plötsligt ”Har du aldrig BH  på dig?”.
Jag blev förvånad av frågan. Inte för att bh-lösa kvinnor är så vanliga utan att hon, ett barn, reflekterat över det överhuvudtaget. Jag visste faktiskt inte vad jag skulle svara annat än ”nej” såklart. Men jag ville liksom säga nåt mer. Hon frågade ”inte ens när du är på jobbet?” Nu så är jag visserligen ”på jobbet” här och nu, halvnaken i soffan, men det vet ju inte hon så jag svarade nej på det också. ”Jag tycker inte om bh” fortsatte jag. Hon såg funderande ut.
Men alltså, hon funderar på detta nu. Kanske tar hon upp funderingen med N som då i sin tur kommer tvingas fundera på det. Och kanske komma fram till att man måste ha bh för annars är man vulgär och naken. Eller ännu värre: att bröst måste se ut på ett visst sätt för att duga. Det kom jag på när jag var ungefär tolv, tretton och en kompis kille sa att jag hade hängbröst. Jag hade aldrig tänkt på det innan. Aldrig. Jag minns hur mitt ansikte blossade rött av skam.
Jag tänker ju såklart att här är min chans att vara en förebild, visa att kvinnor inte måste tygla sina kroppar och att hängbröst är lika bra bröst som alla andra men vet ni jag tror inte det funkar heller. Att vara EN röst när resten av samhället skriker att man inte duger om man inte ser ut exakt si eller så.
Min mamma har aldrig bh, hade aldrig heller när jag var barn, och det skämdes jag över när jag blev äldre. Tyckte hon skulle tygla dem liksom. (Hon rakade inte benen heller och för fan mamma tänkte jag jämt. Däremot rakade hon armhålorna och sa ofta ”usch” när andra inte gjorde det.)
Minns iallafall en grannkvinna när jag var fjorton, femton som aldrig hade bh. Hon hade hängbröst och verkade vara helt utan skam kring detta. Skitbra kan man ju tänka men jag och mina vänner tyckte att hon var pinsam. Speciellt när hon gick på krogen och raggade på killar med de där hängbrösten. Hur kunde hon? Själv hade jag två bh’ar på mig (köpte min första när kompisens kille sa att jag hade hängiga) och konstant konstant konstant skam och ångest för mina egna. Mina egna hängbröst. Åh så jag hatade dem. Åh så jag skämdes.
Jag vet inte ens var jag vill komma med dessa anekdoter men jag känner en tyngd i bröstet när jag tänker på alla ”sanningar” som mina barn ska konfronteras med snart. Och hur dessa kommer påverka deras självbild och självkänsla. 
Kommer de skämmas för mig? Ja såklart det gör väl alla barn, men kommer min kropp vara ett problem som kommenteras av kompisar och diskuteras bakom ryggen på mig och mina ungar?
Kan jag bli den där coola morsan på nåt sätt? Ni vet ju att det alltid fanns en sån också, den där coola morsan som man gärna hängde kring när man lekte med hennes barn. Iofs så var hon oftast snygg. Jag minns Niklas i klassens morsa, hon hade långt blont hår som hon krusade med krustång och rosa och lila adidaskläder och sneakers och var så jävla häftig.
”Vad jobbar du med?” frågade N’s kompis till slut. ”Jag skriver” svarade jag. Jag skriver om feminism.
Jag får väl bli morsan som snackar om sånt istället. Äh jag vet inte.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Varför har din mamma aldrig bh på sig?”

Det hör väl till att skämmas för sina föräldrar? Minns att jag skämdes för mammas ögonbryn!
Men som vuxna blir barnen nog väldigt stolta och tacksamma för feministmorsan! Tänk vilken styrka du ger dem!

Håller med! Kanske får ni leva med att hon tycker det är skämmigt pga kompisar som är uppfostrade annorlunda, men hon kommer inse hur stark du är och ta efter!
Förresten kan den coola mamman vara den som pratar feminism och neutralt utseende. Det var den mamman jag och mina kompisar flockades runt, men då något äldre. Tror även det var att hon pratade med oss som vuxna och röt åt oss om vi betedde oss som ungjävlar, men med kärlek såklart. Typ som vi var lite hennes barn också. 🙂

Som föregående skrivit, det hör liksom till föräldraskapet att ungarna ska skämmas för en 🙂 Föräldrar kommer alltid vara pinsamma, på ett eller annat sätt, gilla läget och fortsätt köra ditt rejs tycker jag.

Förstår nog din känsla. Men även om barnens kompisar skulle reagera och prata om t ex tuttarna, och även om dina barn skulle skämmas, så är du ju ändå en extremt viktig motvikt till andra normer som de självklart kommer ta del av. Det är nog det som är viktigast, att stå för något annat som de kan bära med sig i bakhuvudet och förhoppningsvis plocka fram så småningom och väga mot den gängse bilden som de tyvärr kommer bombarderas med.

Åh, jag minns hur jag i 7an fick höra att jag hade ”värsta orangutangtuttarna”. Då hade jag inte börjat med BH än. Det tog inte lång tid innan jag hade det sen. Och för alltid. Inte förrän jag träffade min sambo vågade jag börja springa omkring även hemma utan BH. Om vi är hos någon av våra föräldrar har jag absolut på mig, för det känns så naket utan. Konstigt egentligen, för inte fan är det bekvämt.

Som de tidigare sa: skäms man inte över sina föräldrar har de gjort någonting fel.
Förhoppningsvis kommer dina barn drabbas av det jag ”lider” av nu: enorm mammaabstinens. Är 22, flyttade hemifrån för snart två månader sedan och herregud, som jag älskar min mamma! Vem bryr sig om hur irriterande och jobbig hon kan vara? Hon är min mamma ju!

Har aldrig nånsin skämts för min mamma. Trots att hon kallades ”polisen” som såg till att områdets alla ungar höll sig i skinnet och gjorde de inte det så var hon där och såg till att de fick ta konsekvenserna. Men hon var också den som ungdomarna kom till när de sket sig för de visste att hon ALLTID ställde upp. Grannkidsen som blev höga och såg spöken kom till henne när de blev skraja och de tuffa grabbarna satt hos oss och sydde gosedjur. Min mamma var hårdast och coolast och bäst i stan. Hade många ungar som var avis på mig med den mamman. Men jag var kanske smart och fattade redan då hur bäst hon var 😀

Det slog dig aldrig att ungen frågade det utan nån baktanke? Ungefär 99 % procent av deras frågor beror på att de ser nåt de inte är vana att se. Hade ungens morsa gått utan BH medan du gjorde det så hade den förmodligen frågat Varför har din mamma BH på sig?

Alla barn har perioder när föräldrarna bara är pinsamma det hör liksom till. Men jag kom på en händelse när jag blev lite extra stolt över min dotter och det var när hon var 16-17 år och hade 3 kompisar hemma på middag (1 flicka o 2 pojkar), jag gick vid ett tillfälle in i matrummet för att fråga om någonting och när jag hade lämnat rummet sa den ena pojken ”va det där din morsa, de va ingen vacker syn” och min dotter blev topp tunnor rasande och skällde ut honom efter noter för att han var så respektlös o sen slängde hon ut honom. Gissa om jag var stolt över henne då. N skulle säkert göra samma sak.

Alltså!!! Jag ammar å har stängt in mina pattar i behå dag och natt sen ungen kom. Vill bara sova en natt utan behå. Men då läcker det å jag får mjölkstockning. Menar du att du har mjölksprängda tuttar å ingen behå? Hur????

Exakt så kände jag med första ungen också! Pest att sova i bh. Nu är min andra snart 2 månader och jag har fortsatt sova naken sen förlossningen. Ja mjölken sprutade åt alla håll första veckorna så jag sov på ett badlakan. Men nu sympatiläcker det bara ur andra bröstet medans jag ammar. Löst det genom att slänga en mindre handduk på det brösten under tiden. Tada! 😀 (Nu kanske dina läcker konstant och då funkar det ju inte tyvärr men äh, dra fram ett badlakan då och släpp tuttarna fria ändå. Så mycket skönare!)

När jag var barn tittade jag väldigt mycket på kroppar. Studerade. Glodde. Det var jättespännande.
På badhuset, på stranden, fullt påklädda på stan, på TV. Jag fick själv bröst tidigt (typ 7-8?) och jag tittade mycket på alla kvinnor i min närhet. Nyfiken när kroppen förändrades. Vad skulle hända???? Allt verkade kunna hända!
Just nu var nog frågan mest nyfiken, kompisen är säkert nyfiken på hur bröst kan se ut (kanske bara har erfarenhet av egna mamman?), hur man kan förvara dom (bh/linne eller ingenting), när man ska förvara dom (jobbet/hemma?), vad dom ska vara bra till (du ammar menar jag)
Förresten, BADHUSET. Tips tips. Jag gick mycket på badhuset med mamma, och det var det enda stället jag fick se kvinnokroppar som inte media valt ut. Jag tror det gav mig som barn en nyanserad bild av hur kvinnokroppar kan se ut. Omklädningsrummet, ett tryggt rum för alla åldrar i alla former, där trivdes jag bra!

Håller om det positiva i omklädningsrum.
Jag lärde mig också massivs där. Är fortfarande en förespråkare av öppna omklädningsrum. Att duschdelen inte är avskärmad, att skåpen är i en öppen miljö. Tror det är nyttigt med den nakenheten där.

Förundras lite över vad ungar idag kan med att fråga/kommentera hemma hos andra. Kan liksom inte i min vildaste fantasi föreställa mig att någon av mina kompisar, ens de mest frispråkiga, i den åldern skulle frågat min mamma om hennes bh-vanor. Eller frågat henne varför vi hade så stökigt hemma, så fula gardiner eller varför vi alltid lagade så äcklig mat – alla exempel på vad besökande barn frågat mig. Fortfarande långt upp i skolåldern verkar barn idag inte ha någon som helst känsla för att det är oartigt/otrevligt att säga eller fråga vad som helst. Jag hoppas verkligen (och tror) att mina barn inte betett sig på liknande sätt hemma hos andra.

Det här är väldigt intressant. Jag är en lärare och har varit med om liknande. En gång hade vi sportdag med klassen och jag hade linne och shorts. Jag rakar mig under armarna men ibland skiter man ju i det och hinner få lite stubb. Vi pratar STUBB. Jag visar någon övning och flera noterar att jag har stubb och börjar småskrika ”Duuu har ju hår under armarna” ”Äckligt”Min första reaktion konstigt nog blev ”Nej, men det har jag inte alls, sluta nu”. Jag har tänkt på detta ibland efteråt, varför reagerade jag så? Varför tog jag inte tillfälle att prata om det? och varför i helvete funderar 10åringar på detta och lägger en värdering i det? Så skevt. Finns så mycket att jobba med där ute. Kan ju meddela att jag pratat om såna här frågor flertal tillfällen efteråt men just att jag inte reagerade i stunden förstår jag inte. Om det sitter djupare.

Åh! Har funderat på exakt detta ett tag. Dvs att som ung kan man göra revolt mot utseendenormen och ändå anses creedig för att det liksom ingår i en viss subkultur. Nu som mamma till en tonårsdotter så känner jag mig snarare som en sunkig morsa som har ”tappat det” än som en rebell. Jag har egentligen inga problem med att känna mig sunkig men funderar faktiskt på om det påverkar min dotter till att bli mer dömande och mer utseendefixerad. Så eller så. Jag kommer nog inte orka bry mig om kläder och smink för det.

Jag har skämts otroligt mycket över min mamma i mitt liv. Hon har sällan bh, sminkar sig aldrig, rakar sig aldrig, använder inte parfym, gillar allt som är ”naturligt” liksom. Minns att jag bad pappa köpa underkläder, mascara och liknande grejer till mamma när hon fyllde år när jag var liten (wtf, som att det var en bra present till någon som inte ens använder sånt?). Men nu, när jag blivit lite äldre och mer påläst om feminism, är jag så himla glad för att hon alltid stått upp för sig själv och inte ryckts med i hetsen. Och också för att hon har bidragit med noll utseendehets till mig.
Även om dina barn kommer att skämmas över dig, så KOMMER det att gå över och de kommer till och med vara stolta över dig. För mig hände det när jag flyttade hemifrån för två år sedan (är 22). Önskar att det hände tidigare, men det går ju inte att göra något åt såhär i efterhand.

Jag tycker väl egentligen inte att nån har med det att göra. Men nu frågade ju kompisen och även om nej är ett helt okej svar kanske kunde man följt upp det med ”varför undrar du?”. Jag tänker att det är var och en fritt att ha bh eller ej, men främsta tanken trodde jag väl i min ”enfald” var att det var något som ska ge en nån form av hjälp för kroppen. Men visst jag har fått skit jag också, av en manlig massör t.ex. för att jag inte hade bh med knäppning utan en mjuk sportbh – vad nu han hade med det att göra…

Skulle massören massera? Tror det isåfall har att göra med att han vill komma åt ryggmuskler och då måste man ha bar rygg. Så knäpp-bh eller ingen bh är mest lämpligt i den situationen. Om han inte hade intentioner att massera dina ryggmuskler är valet av bh inte hans ensak.

Jag hatar att jag, trots att jag vet att det är media och den skeva syn på brösten som bara får finnas om de är sexiga (enl medias definition) verkligen inte verkar kunna förmå mig att gilla min tuttar. Min pojkvän sen 5.5 år har än idag inte sett dom i dagsljus. Eller det har han väl, när han nån gång för ovanlighetens skull vaknat innan mig och jag har i sömnen soarkat av mig täcket typ. Men aldrig självmant. Jag är 30 år och har hatat dom sen dom kom. Nu är jag dessutom gravid och har vrålångest över amningen. Och jag haaaatar det, för jag älskar kvinnor som vågar skita i vad andra tycker och ammar bland folk. For fuck sake det är ju DET de är till för.
Hatar att jag hinner tänka ”hon borde ha bh” när jag ser någon som inte har de där runda toppiga mediatuttarna, innan jag kommer på att vafan, jag älskar ju att hon inte har bh, you go girl!

Jag tror många anser att sina föräldrar är pinsamma någon gång. Min mamma har också alltid varit sån som inte bryr sig vidare om hår eller bh, jag minns att jag tyckte det var pinsamt. Speciellt det där med hår under armarna och var ofta tvungen att kommentera det, fram tills jag var kanske 16-17. Nu är jag 18 och bryr mig inte ett smack, jag rakar när jag orkar och det kliar, skiter i hur min mamma ser ut för det är faktiskt bekvämligheten som går före. Nu är det istället min 16åriga lillasyster som tagit över rollen att kommentera, och nu har hon fått en till person på köpet 😉 Jag tror många barn inte skäms men tycker sina päron är lite pinsamma, men det tycker jag ändå hör till. så länge de forfarande kan beté sig och vara sig själva. När man sedan kommer upp i ålder så slutar man ju bry sig.

Tänker att barn funderar och frågar och är ibland både oartiga och otrevliga men att det är för att barn ÄR såna och vi vuxna är de som måste lära dem hur de ska göra.. Gäller ungdomar också, fast med dem kan det mer handla om lust att provocera.
Viktigast är väl att vi vuxna visar att vi kan stå för vad vi är- nä jag kanske inte vill ha bh, det är obekvämt och onödigt tycker jag- kan man ju säga. Inget konstigt med det, då lär sig kanske det barnet att aha ok, man kan tycka annorlunda och stå för det och det är ok.
Det är väl vår viktigaste uppgift som föräldrar/vuxna tycker jag. Det är ju så värderingar fortplantas vidare, att man visar barnen ett alternativ till hur man kan vara, och att man själv är bekväm med detta. Då blir ju frågvisheten ett sätt att utveckla och då bara av godo, förutsatt att den vuxna står för det den tycker. Om ni hänger med i mitt resonemang…

Exakt så tänker jag också! Jag vill gärna få en möjlighet att bemöta oartigheterna. Hur ska man annars ha möjlighet att vara förebild om ungdomar inte provocerade lite? Hur ska de annars lära sig om de inte ifrågasätter saker. Vuxna som har med ungdomar att göra måste ju vara beredda på att bemöta det.

Alltså jag känner igen det där så jävla hårt! Jag har inte haft bh på mig på ca 7 år. Jag jobbar med barn som fritidspedagog och en av dom absolut vanligaste frågorna jag får är just ”har du ingen bh på dig? Varför inte?”
En del nöjer sig med det enkla svaret att jag inte tycker att det är skönt.
Andra ställer en massa följdfrågor som i regel låter såhär: men är du inte rädd för att tappa tröjan?!(så att brösten syns) Är du inte rädd för att brösten ska guppa/träffa dig i ansiktet/osv?
Jag brukar ta mig tid och samtala om det och enkelt förklara att jag som sagt inte tycker att det är skönt, hur otroligt osannolikt det vore att mina kläder helt från ingenstans skulle ramla av min kropp osv. Dom brukar hålla med mig, men samtidigt ser jag på dom att dom inte riktigt förstår, tycker att det är konstigt och lite läskigt nästan.
Barnen jag träffar är i regel mellan 6-9, desto äldre desto mer frågor. Och det är ALLTID tjejer som frågar. Visst kanske någon enstaka pojke har frågat, men det är ett undantag.
Känns så sjukt att små flickor är så medvetna om sina kroppar.

Jag har i flera år bara använt bh när jag ska på fest eller om jag har väldigt tunna tröjor. Jag är 25 år gammal och folk i min egen ålder brukar vara väldigt fundersamma kring detta. Får ofta höra saker i stil med ”jag förstår inte hur du kan gå omkring utan bh jämt, det skulle jag aldrig kunna göra”.
Det är inte vanligt att man skippar bhn så mycket som jag gör i min ålder skulle jag påstå.
Jag brukar svara (eftersom jag ibland känner att jag måste motivera mitt ”val”) att jag har så små bröst att en bh inte fyller någon praktisk funktion och mest blir en onödigt oskön grej att ha på mig (byglarna ger alltid märken och banden snurrar sig osv). Det enda en bh gör för mig är att släta ut och runda bröstens form så att de inte bara är som de är.
På jobbet åtminstone (jobbar på gruppbostad) brukar jag se till att inte ha tunna tyger som hela bröstet och bröstvårtan skiner igenom i, för att vara lite ”anständig” när jag jobbar. Detta pga den generella opinionen kring att vara anständig.
Min egen mor brukar småskälla på mig å be mig ta på en bh eftersom hon anser att det är vulgärt och inbjudande att jag är bhlös, då man kan se konturerna av mina bröstvårtor ibland när det blir kallare till exempel. Detta speciellt när män är i närheten, bekanta till familjen t.ex.
Detta gör mig högst irriterad men jag orkar inte försöka lära en gammal hund att sitta så att säga.
Även min sambo var förundrad över min bhlöshet när vi träffades pga att han aldrig hade träffat någon som var så bhlös som jag.
Jag förstår att vissa vill ha bh för att hjälpa till att stötta upp tyngden av en större byst, och jag skiter fullständigt i om andra kvinnor vill ha bh eller inte eller deras motivering till det. Däremot så skulle det vara skönt om fler var medveten om att i vissa fall fyller inte en bh en praktisk funktion och mest bara är oskön (åtminstone jämfört med att vara utan bh). Det ska inte vara värsta grejen att jag inte har bh på mig. Man kan tycka att folk inte ens skulle lägga märke till det. Många anser att det är något sexuellt med att inte ha bh på sig, jag kan tycka att det lika gärna är mindre sexuellt pga att jag inte försöker snygga till dom och forma om dom till fin cleavage med en bh utan låter de vara som de är. Om det ena ska vara sexuellt så kan man lika gärna argumentera att det andra är det alltså.
Vart en hel del sporadiska paragrafer nu men det är mina tankar om bhns vara eller icke vara.
Fun fact btw, läste en artikel en gång om att kvinnor som inte bär bh får mindre hängiga bröst pga att man låter muskeln som håller uppe brösten jobba. En bh försvagar alltså den muskeln så att brösten blir slappare och hänger mera utan bh då bhn avlastar muskeln. Detta var intressant att läsa (även om det är helt irrelevant) då jag hört förut att man ”måste” ha bh för att inte få hängbröst, att en bh skulle motarbeta gravitationen så att man inte får hängpattar lika lätt.

Detta inlägg och alla kommentarer väcker SÅ mycket, blir alldels till mig!
monns en kompis mamma som ofta var halvnaken eller naken hemma (in/ut ur dusch mm) fast vi kompisar va där. ”Ja så här ser en kropp ut”-brukade hon säga helt ogenerat. Blev inge dramatiskt alls…
Spontant tänker jag att barnet var modig att fråga, hon kanske har klurat på detta… eller så hade hon inget filter och bara prata… (blit ju oxå nyfiken på hur de har hemma kring bröst å så)
Jag själv är ju en sån där morsa som lägger mig i å sagt till allas ungar när de betett sig illa, kasta sand, puttas, säger elaka saker och numera säger till tjuvrökare, skvallrar om spritfester och hyttar mot hatkommentarer/konton på instagram osv…. jag är oxå sminklös och ofta bh-lös. Ingen av mina döttrar skäms för mig-det har jag frågat å jag tror att de är ärliga. Min 15-åring tycker att det är skönt att jag är delaktig och brur mig om hur hon pch kompisarna har det i sina liv.
Ang utseende så ”vågar” de båda vara sminklösa överallt och bh-fria i hemmet. De anser att de har rätt att se ut som de vill-tack å lov. Bh när de inte är hemma är ett knepigt ämne för dem båda. De vill inte visa upp sig eller fläka ut sig men däremot hålla brösten ”på plats” för deras bekvämlighet.
Jag har fått kommentarer en gång av två 8-åringar om varför jag inte har smink, deras mammor har ALLTID smink. Jag svarade att jag är nöjd som jag är… vet inte om det var ett helt bra svar men jag blev ganska provocerad…
Tack för spännande ämne!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *