feminism & genus

Kvinnor förväntas vara män till lags

Lite snabba tankar kring detta med att skaffa barn. Jag måste rätta mig angående en grej bara, det är inte per automatik ”den som inte vill” som får bestämma. Det handlar snarare om vad män vill. Att män får och förväntas få bestämma.
Många många många kvinnor skaffar nämligen barn för att mannen vill även fast de själva inte vill. Ofta fler än hon tänkt. Och trots att hon ger upp sin kropp samt riskerar liv och hälsa så är detta mer självklart för många än tvärtom. Få rycker på axlarna åt det. Jag har träffat så många kvinnor som berättat att “ja jag ville egentligen bara ha ett barn men Kalle ville så gärna ha minst två tihi så jag gav med mig”. Inga konstigheter. Kvinnor som ger med sig är så pass normaliserat.
DET tycker jag är anmärkningsvärt.
Det bottnar helt enkelt i att kvinnor förväntas vara män till lags. Enkelt förklarat. Och den föreställningen genomsyrar hela samhället och därmed hur vi resonerar kring frågor som dessa. Mäns integritet och vilja å andra sidan åtnjuter mycket mer respekt och självklarhet än kvinnors så därför upprörs man mer över att män “tvingas” till saker än när kvinnor gör det.
Det pratas ofta om att män blir pappor mot sin vilja och hur synd det är om dem och hur hemska och onda kvinnorna som lurat dem till detta är, trots att de legat utan skydd med vetskapen om hur barn blir till. (För kvinnor förväntas inte bara ansvara för skydd utan även gör abort om det misslyckas och gör hon inte detta så är hon ensamt ansvarig.)
Tankar?

Helt ny! Cirka en halvtimme efter förlossningen. 

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.Mig blir ni snart kär i!

No Comments

  • Sandra//Jämställd vardag

    Jag tänker bara på hur Martina Haag i en massa tidigare intervjuer berättat om hur hon gärna kunnat stannat vid tre barn, men att Erik sååååå gärna ville ha ett till barn. Jag kan inte riktigt släppa det, hur han tydligen kunde snacka sig till det fjärde barnet utan att folk tyckte det var särskilt knäppt (mer bara, åh vad gulligt! En kille som vill ha många barn och en stor familj…). Då kan en ju också tänka att han borde ha tagit extra stort ansvar för både det här barnet & hela familjen. Men näe, sköna snubbar glider genom livet utan att ta ansvar för någonting. Helt plötsligt kände han tydligen för något helt annat (som att lämna Martina för en annan). Det är något som inte stämmer, typ ja exakt.
    Kvinnor förväntas vara män till lags. Och män gör precis vad fan de vill.

  • Sofie

    Har verkligen aldrig märkt, hört, sett att kvinnor skulle vara de som ger efter för mannen gällande barn, den tesen förkastar jag. Visst, många män vill ha fler barn för de drar typ 10% av lasset hemma samt varken föder eller ammar. För dem är ett extra barn bara mysigt istället för hårt arbete som för kvinnan (det är fucked). Men att kvinnor ger efter med ett hihi… Nää!

    • Lady Dahmer

      Inte med ett hi hi, men med åsikten att inte tycka det är rätt att förvägra någon som vill ha barn i livet.
      Hon ståt mig nära. Hon älskar sina barn. Men hon mår inte bra.
      PS Wdf: har inte hunnit gå tillbak till vår disskussion. Vet ej heller när jag hinner. Är bara inne på bloggar några minuter i taget nu under en tid.
      LD You can do it!

  • Julia

    Jag tycker… eller kanske mer känner är rätt ord. Att det alltid (nästan) är värre att GÖRA någonting man INTE vill, än att INTE få göra något man VILL. Liksom, från små exempel som: Värre att tvingas äta en smörgås än att ej få äta en när man vill ha en, värre att tvingas dansa framför klassen, än att inte få dansa, till stora hemska exempel som att bli berörd när man inte vill än att inte få bli när man vill, värre att tvingas ha sex, än att inte få ha sex.
    MEN, barnafödandet är så svårt. (OBS: diskuterar nu endast inför planerad graviditet. OBS.)
    Känner att man aldrig aldrig skall tjata sig till det FÖRSTA barnet (allså, Barn: Ja/nej? Men det baserar jag på att jag tycker att man skall i möjligaste mån låta människor bestämma själva om de vill bli föräldrar. Däremot tycker jag att har man redan 1,2 barn, så är det kanske inte hela världen med ett till. Jag menar man vet (i bästa fall) att man kommer älska det, man vet hur föräldraskapet känns, och man har redan lagt sina ägg i partnerns korg så att säga. Då kanske man kan vara lite mer tjatig i ämnet. Men såklart respektera om någon säger blankt på-riktigt-nej, som i de flesta scenarion i livet. MEN! Jag vet verkligen inte, och jag tänker att detta säkert kan förändras i mitt fall (då jag ännu inte fått mitt första barn.)

    • Svar till Julia

      Måste man uttrycka sig såhär försiktigt nu? Skulle det vara helt omöjligt i detta forum att uttrycka en åsikt utan att vaddera varenda kant någon kan tänkas stöta emot? Blir det inte ett märkligt samtalsklimat när folk är så rädda för varandra att de knappt vågar yttra sig? Är detta framtidens kvinnor – så förtrycka av varandra att de inte vågar tala friare än när de var förtryckta av män?

  • Ph

    Kan vi också ta upp problematiken hur jävla ansvarsbefriade män är ifrån sina egna barn? Pappor som sticker då de blir lite jobbigt, och kommer undan med det! Utan ens ekonomisk konsekvens? Underhållet man betalat för att få smita ansvaret är en fjärt i rymden.

    • Lena

      Hej PH
      Du är INTE ett offer.
      Om ni båda valde barn tillsammans så har ni antagligen barnet varannan vecka och då delar ni allt.
      Om pappan “drar” så bör bidragen räcka för barnet någotsånär.
      Inte alla frånvarande föräldrar bidrar med mer än de måste men försök.

  • ozzy

    Jag har aldrig hört om någon kvinna som fött fler barn än hon själv vill. Som kvinna vet en att en oftast får dra det tyngsta lasset vad gäller barnens omvårdnad och är därför noga med att känna efter att en verkligen orkar med. Det är min övertygelse. Nu pratar jag naturligtvis om min personliga erfarenhet och inte globalt, där ser det annorlunda ut.

    • Lady Dahmer

      Jag är barnmorska. Träffar ofta kvinnor som fött fler barn än de önskat. Som bär och föder barn därför att det förväntas av dem. Nu tänker jag generellt inte på en vit medelsvensson med gymnasieutbildning, utan (generellt) på kvinnor som inte talar svenska, som saknar utbildning och som inte fått ta del av någon form av sexualundervisning under sin uppväxt.

  • EMR

    Kom apropå detta på en annan sak som har med barnalstrande att göra: män som tvingar sina fruar/sambor till abort. Har en barnlös vän som över allt annat ville ha barn och som blev tvingad till abort. Annars hade mannen lämnat henne. Hennes make. Sen minst 15 år tillbaka. Hade LÄMNAT henne om hon inte gjorde abort. Obegripligt nog är hon fortfarande gift med karln.

  • Frida

    Min mormor ville bli veterinär, men min morfar ville ha barn och en hemmafru så hon fick foga sig. En dotter skulle han prompt ha också. Fyra söner fick hon föda honom innan en dotter (min mamma) till slut kom. Hon älskar alla sina barn förstås, men än idag (när hon är 87 år gammal) pratar hon ofta om sina veterinärdrömmar. Älskade mormor.

    • Mattias

      Har du aldrig levt i en destruktiv relation är
      Det svårt att förstå sig på dynamiken som uppstår. Jag var själv en sån som sa “men om han slår är det bara att lämna”. Men sen är det så finurligt att en psykopat långsamt långsamt bryter ner en, tills en är en liten spillra av sitt forna starka jag. Då är en inte så stark att en kan resa sig och gå. Ofta är relationerna till nära och kära avkapade eller distanserade (medvetet av förövaren såklart men så långsamt att du inte märker det själv). Det finns ju en massa psykologi bakom. Att sympatisera med sin kidnappare ex (Sthlm-syndromet) kan ju jämföras lite med att leva i en destruktiv relation. Men har du inte levt i en så förstår du inte att det är inte är ett val. En är hjärntvättad.

  • Siobhan

    Jag tror det är betydligt fler kvinnor som vill ha barn men vars manliga partner vill “vänta” än tvärtom. Tycker det är shockerande hur kvinnor körs över av dessa män som inte vill konkurrera med en eventuel bebis. Känner så många kvinnor som längtar efter barn men som gör abort för mannens skull. Det tycker jag är ett absurt mycket större problem än män som pressar kvinnor till fler barn! Har tröstat väldigt många barnlösa kvinnor, kvinnor som förvägrats att bli mammor, kvinnor som mer eller mindre tvingats till abort av sin partner som inte kände sig redo, men aldrig har jag träffat en kvinna som tvingats föda fler barn. För män är själviska, de vill inte ha konkurrens, de vill inte att kvinnor ska ge sin uppmärksamhet till barnen…därför vill de heller inte ha barn.

  • Pippi

    Jag känner igen mig lite. Jag hade varit nöjd med ett barn men min man (som är ensambarn) ville verkligen ha två. Efter ett tag kände jag också att det fattades en i vår familj och tänkte att det var lika bra att köra (vet faktiskt inte hur mycket som var egna känslor och vad som var att uppfylla hans). Gick igenom (en till) graviditet från helvetet och tuff småbarntid. Steriliserade mig sedan. Ångrar ingenting. Men ställer krav och ultimatum nu (t ex vissa saker jag vill göra som är viktiga) och förväntar mig evig tacksamhet från min man 😉

  • Matilda

    Jag minns fortfarande barnkalaset där min kompis mamma sa högt så flera (inklusive jag) hörde att hon inte ville ha några barn, men hennes man ville så hon skaffade två i snabb följd så det blev avklarat.

  • Pelle

    vilka är dessa kvinnor du beskriver?
    Vilka är dessa som tar offer rollen och blir “påtvingade” graviditer?
    Ett isolerat fall känns lite tunt att beskrivas som ett fenomen.

  • Elin-kristen feminist

    Jag får nog sälla mig till de som stött på klart fler kvinnor som velat ha fler barn än mannen och tjatat sig till dem eller som är för evigt sur på mannen för att han inte gav med sig än män som tjatat sig till fler barn. Jag kan komma på en familj där mannen gärna ville barn men där de valt att sluta efter två eftersom kvinnan hade en kronisk sjukdom som kan (men inte måste) förvärras av graviditet. De upptäckte att de skulle få barn när tiden för legal abort var nästan över och jag vet att mannen sa att han inte klarade att veta att hon gjort abort och dessutom sen abort och sa att han skulle lämna henne om hon gjorde det och hon valde att behålla barnet. Jag vet också att kvinnan inte ångrar sig i efterhand kanske framförallt för att hon hade tur en tredje gång och hennes sjukdom inte förvärrades men jag kan känna att det är lite obehagligt att veta deras historia kring detta tredje barn.

  • Lu

    Håller helt med att det är fjantigt med män som grinar över att de tvingas bli pappa. Ta lite jävla ansvar och skydda dig om du inte vill ha barn! Dock uppfattar jag det som betydligt vanligare att kvinnor vill ha fler barn och tjatar till sig det. Som exempel så pågår det sådana kampanjer hos bloggarna hej hej vardag och knivlisa. Har inte lika ofta hört talas om motsatsen faktiskt vilket egentligen är konstigt eftersom det nästan alltid är kvinnan som tar betydligt med ansvar när barnet är som mest krävande i början så det borde ju vara vi kvinnor som känner att vi inte pallar en unge till liksom;)

    • Lady Dahmer

      Män behöver sällan tjata eftersom att kvinnor i större utsträckning fogar sig pga just förväntningar. Vi förväntas ge upp karriären, flytta, byta efternamn, gå ner till 75%, ta större ansvar för barnen, ta all fp, ta all vab osv. Detta gör vi utan att han behöver tjata.

  • Gisella

    Jag är ju den där kvinnan som ingen tror på i kommentarsfältet, men sambon fick övertyga mig om en 2:a. Jag är såklart glad för det idag, han är helt underbar, men jag vet att om jag hade fått vara den som valde helt själv, så hade vi bara haft 1 barn. För övrigt vill min sambo ha en 3a också men nä, det ska nog jävligt mycket till för att den ska bli av.

    • My

      Är också den kvinnan. Min tvåa förändrade dock mitt liv och jag vågade mig på en trea, en trea som min sambo klarade sig utan. Så vi är “kvitt” nu ?

  • Tove

    Jag blir galen när jag hör män beklaga sig över att “valet ligger hos kvinnan” (om att behålla ett barn eller inte). De har ju också ett val, det valet kommer bara tidigare än kvinnans, dvs vid samlag.

  • Ann

    Ja det är helt sant. Kvinnan har under historien varit slav till sin man och sin kropp. Hon har varit tvingad till sex under äktenskapet (man kunde inte våldta sin fru) och preventilmedel var olagliga eller gick inte att få tag på. Så den synen finns nog fortfarande. Men jag tycker ändå som jag skrev tidigare att den som inte vill ha borde bestämma. Jag tycker inte det är mer ok att en man får sin vilja igenom att skaffa barn över en kvinnas vilja det är ju värre pga kvinnans kropp! Men jag förstår att den synen finns i samhället och att du blir hårdare dömd pga det. Men jag tycker inte så. I så fall sitter den åsikten någonstans djupt nere. Men i rättvisans namn borde vi låta kvinnor få sin vilja igenom över män lika länge som män fått sin vilja igenom över kvinnor. I så fall kan vi verkligen se fram emot 10 000 jäkligt bra år! 😀

  • lollo

    detta händer verkligen hela tiden och det är så sjukt. just i denna stund har jag en tjejkompis som är gravid pga att hennes man ville det. Hon själv säger hela tiden att hon själv inte alls var sugen på ett barn till och iaf inte just nu utan kanske om 5-10 år. men ändå så var det så självklart att eftersom han ville ha ett barn till så blev det så. Istället tänker kompisen nu att hon skyndar på med dem barnen de ska ha så är det avklarat sen och så kan hon “fokusera på sina drömmar sen” helt skevt.

  • Nybliven ung fru och mamma

    Tack för ditt inlägg. Jag är mamma men vill egentligen inte ha flera barn fast min man försöker övertala mig hela tiden att han måste få bli ett till barn och att det är synd om vårt barn för att hen inte har syskon. Min egen pappa och svärfar håller med min man och jag känner mig ständigt dålig för att jag inte vill. Har dessutom en sjukdom som gör att graviditet är väldigt besvärligt på många sätt för mig,… så jag håller med dig! Män försöker styra över hur många barn en kvinna föder. Ibland har jag till och med gått med på att försöka för jag orkar inte strida emot. På vårt bröllop talade svärfar och min pappa i talet att dom önskar många barn åt oss (de nämnde dessutom biologiska) trots att jag kanske snart måste operera bort livmodern (alla är medvetna om det här)

    • Lady Dahmer

      Fy F****N för gubbar! Alltså jag blir så ledsen när jag läser hur du har det. De ska vara glada för att du är du. Och de ska vara tacksamma att du fått ett barn redan, att du orkade det trots din sjukdom. Du är ingen vandrande livmoder. Du är viktig i dig själv! Jag blev också utsatt för svärföräldrar och andras tjat väldigt tidigt i mitt förhållande, så mycket att jag blev sjuk, min pojkvän flyttade utomlands för jobb nu hatar släkten mig istället eftersom jag nu är för gammal). Ingen annan ska ha rätt att lägga så mycket press på en individ. Felet ligger inte hos dig utan hos dem. bara hos dem! Många kramar!

  • U.

    Håller faktisk helt med. Jag ser lite i kommentarer att det är inte många som har den erfarenheten och det är jag väldigt glad för men jag har själv stött på såna “familjekära” män som ville ha många barn medans partner var inte helt med på det. Sen betraktades också männen som hjältar, medan kvinnor som kanske inte var så intresserade av att ha fler barn betraktades som konstiga och kännslokalla.

  • Maria

    Det vidrigaste jag hört var en klasskompis på komvux som hade barn med en tjej som han inte längre hade kontakt med. Han hade skaffat barnet “för att veta om han kunde”. Alltså för att kunna fortsätta genom livet och känna sig lite extra manlig. Hua. Kan inte tänka mig att han var ärlig mot barnets mamma…
    Jag och sambon vill båda leva utan barn, men vi är rätt unga, så stor changs att någon ändrar sig. Och ja… Det blir ju “spännande” (antagligen jävligt komplicerat)

  • Johanna

    Jag vill inte ha barn men min sambo vill. Inte nu men om några år. Att försöka förklara att jag är totalt livrädd för en graviditet och förlossning och inte vågar utsätta min kropp för det är något som släkten framförallt inte har någon förståelse för. Jag som kvinna förväntas ju liksom vilja barn. Min sambo förstår men det känns svårt att förvägra honom något som han så gärna vill ha… Och det blir inte lättare när jag säger att jag inte vill ha barn och får höra av äldre kvinnor i min omgivning att jag ändrar mig, vänta bara på den biologiska klockan och sån var jag också i din ålder.

    • Johanna

      Eller klassikern: men tänk på din sambo, han vill ju så gärna ha barn. I ett förhållande får man göra uppoffringar och inte kan du vägra honom barn. Han som är så barnkär skulle bli en jättebra pappa.

  • plopp

    Jag upplever att viljan att skaffa barn är ganska lika. Både män och kvinnor vill ha barn och inte ha barn. Men däremot så skiljer sig uppfattningen om hur mycket ansvar de olika könen ska ta vid föräldraskap. Kvinnor är i större utsträckning mer beredda och pålästa om ansvarstaganden, medans män som vill ha barn ofta ser det som en kul grej. Gäller absolut inte alla, men den normen genomsyrar kulturer. Typ, oj vilken bra pappa du är som lagar mat till dina barn, (lagar mamma scans köttbullar). Medans mamma som lagar mamma scans borde veta bättre!

  • FL

    Fyfasiken vad många sjuka relationer där det tjatas, tvingas och övertalas mot folks viljor? Kvinnor skulle förmodligen må bättre utan män helt och hållet.

  • Charlie

    Ja kvinnor anses ju konstiga om de inte vill ha barn. Detsamma gäller inte män. Kvinnan ska även gärna vara den primära föräldern medan mannen har mycket större utrymme för annat. Detta lyser ju även igenom i vårdnadstvister där vårdnaden oftast tillfaller kvinnan även i de fall där mannen är en toppenpappa och kämpar med näbbar och klor för delad vårdnad.
    Jag rör mig en del i queera kretsar och det kan vara intressant att även analysera detta genom icke-hetero glasögon. Hos lesbiska par handlar ibland oenigheten om vem som ska få bära barnet, för att båda vill. Lika ofta är det dock (enligt min upplevelse) så att den ena vill bära och den andra inte. I de fallen föder den som vill båda/alla parets barn. Där har jag varit med om att omgivningen sagt typ “men är det inte X tur att vara gravid nu?” eller tyckt det varit själviskt av den som burit samtliga barn. För alla kvinnor tros ha nån slags inneboende längtan efter att vara gravid, och hon har “missat något” om hon inte “också fått möjligheten”.
    Sen finns det såklart även lesbiska par där den ena vill ha barn och den andra inte. Jag vet ett par där det var så och ingen ville tvinga den andra till något och ingen ville göra slut. Lösningen blev att de flyttade isär men fortsatte vara ihop, den som ville ha barn åkte till Danmark och inseminerade sig och hade hela ansvaret över det barn som föddes. Den andra fick vara delaktig i den mån hon ville men var även fri att göra allt det där som är svårt att göra vid genensam vårdnad. Kanske att lesbiska par är mer öppna för alternativa lösningar än heteropar, dels för att vi alltid tvingats tänka utanför boxen vid barnaskapande och dels för att vi inte har någon man i förhållandet som kan få skadat ego av att någon annans spermier har använts osv.

  • PetronePlla

    Man kan vända och vrida på det hur man vill…men en kvinna kan inte ångra ett barn, men en man kan. Altså borde hon få bestämma.
    Kom inte med teoretiska fina pk förklaringar. En kvinna kan/får inte inse att föräldraskapet blivit henne övermäktigt utan att bli lynchad och stämplad på livstid. En man kan walk out. Visst, han är en skitstövel men inget mer än det.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *