Kategorier
feminism & genus

Mäns våld och sexism är så normaliserat att vi inte ser det fast det sker mitt framför ögonen på oss

Jag är så fruktansvärt trött på att få höra att det är få män som begår sexbrott, tafsar eller kränker kvinnor. typ ”Ja det är en majoritet män som gör detta, men majoriteten av alla män gör det inte”. Nä det kan man ju tro men det är ju inte sant alls? 
Om man öppnar ögonen så ser man att det tvärtom är en hel kultur där män bortförklarar, skrattar åt, skojar om, ägnar sig åt detta. Till och med de schyssta killarna vi är polare med som tafsade lite den där gången fast han var ju jättefull eller jag kanske bara missförstod och Kalle är inte alls sexist, men ibland skojar han om att kvinnor är dumma och om våldtäkt fast han är ju medveten om att det är problematiskt och alla dussin miljoner jävla snubbar som konstant backar och försvarar sina polare när nån jävla hora som legat med halva stan påstått att han tafsat eller våldtagit eller slagit eller …

Minns hur jävla ensam jag kände mig när mitt ex alla jävla polare (minus typ en eller två) backade upp honom när jag vid få tillfällen antydde att han inte var snäll. Inte han. Aldrig. Du ljuger. Vi känner honom. VAR DE BLINDA?
Och hur jävla utsatt man alltid är där män är i grupp, hur tryggheten försvinner i ett nafs för att man vet, MAN VET, att det alltid är nån jävel som kommer bete sig olämpligt och att INGEN av hans polare eller nån annan kommer säga ifrån eller ens lägga märke till det. INGEN alls.
Och män som ba ”alla män gör inte så!” Vad fan vet du om det? Män saknar den sortens erfarenhet. De har inte tolkningsföreträde. De ser inte för de vill inte se och för att de är en del av det och det försvarar man in i det längsta för man (de) pallar inte att inse att de faktiskt inte är så jävla schyssta som de tror.
”Vadå menar du att män inte ser det våld som andra män begår? Hallå det gör vi visst!” Precis som ni ser våldtäkter. Ni ser det grövsta av det grövsta. Ni ser det extrema som  inte går att blunda för. Överfallsvåldtäkten men inte tjatsexet. Den grova misshandeln men inte knuffarna, och hallå Kerstin är ett jävla rivjärn, inte konstigt att Ove tappar humöret. Tafs bortförklaras som komplimanger eller misstag. Våld förminskas hela tiden. Inte så farligt. Ta inte åt dig. Inte allvarligt. Hallå lite måste ni tåla.
Jag har inte träffat en endaste man som inte är problematisk på detta sätt. Inte en enda. Jag blir besviken hela tiden även fast jag inte borde bli det för jag vet bättre nu. Efter tio år som aktiv feminist i samtal varje dag med andra kvinnor så har jag förstått hur omfattande det är, och hur vi själva – inte bara snubbarna – bortförklarar och förnekar det för oss själva. Hur vi lärt oss att inte se. Gissa hur många kvinnor jag snackat med som först påstått att de aldrig utsatts för sexuella trakasserier men efter några samtal när poletten trillat ner och ögonen öppnats inser att va fan, det där som han och han och han sagt och gjort är ju fan inte ok alls?
Lite migränsvammel här men jag blir så frustrerad. Så jävla ledsen på att sån stor del av oss alla fortfarande är stenblinda inför problemet. Och hur fasiken ska vi ens börja ändra saker då? Jag vet inte. Jag vet ingenting. Jag famlar i mörkret.
skarmavbild-2016-09-10-kl-13-04-02
Nu så har jag ju killkompisar jag tycker mycket om och de är mer än sitt problematiska beteende. De har fina sidor, massvis med sådana till och med och jag gillar det och tycker om att hänga med dem och de har vettiga värderingar och åsikter osv, men vi kan fan inte förneka längre. Houston we have a fucking problem.

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Mäns våld och sexism är så normaliserat att vi inte ser det fast det sker mitt framför ögonen på oss”

Detta är bland det viktigaste du skrivit. Du måste lyfta detta på fb med. Jag har tänkt på detta med så jävla mycket. Hur ingen ser, hur vänner till mig som är feminister och jag pratat jättemycket feminism med hamnar i detta. Hände följande nyligen: Vi är på fest en kille som hon haft sex med och det fortfarande är lite flörtigt med visar sig vara där. Han kommer och sätter sig hos oss. Han drar min vän i sitt knä och helt plötsligt inför mig tar handen mellan hennes ben, trycker in handen under kjolen. Hon trycker undan handen fnittrande. Jag blir helt chockad över vilket otroligt respektlöst sätt att behandla någon. Jsg frågar henne om detta, hon säger att hon inte ens tänkte på det utan det har ju haft sex. Det ger än rätt att trycka in handen inför andra människor????? Vad i helvete. Ockdå hur många gånger har jag inte hört av tjejkompisar där killar tjatar till sig att ha avbrutet samlag för de hatar kondom. Sen kommer det ändå och säger ja, men det är väl bara att ta ett dagenefterpiller? Såååå mycket som pillrena fuckar hela systemet. Eller nyligen en vän som sa att killen bad henne att svälja, hon vill inte och han svarar kommer detta bli ett problem? Och nu gör hon det för han gillar ju det. Nä fyfan vad för majoriteten av män.

En spontan grej jag tänkte angående din kommentar – finns det inte en risk att man i ett fall som ”killen stoppar in handen under kjolen” att du med din fråga till kompisen råkar shame:a henne?
Typ ”varför låter du honom göra så, för?” när det är han som är idioten, hon har bara blivit neddragen i hans knä och blivit utsatt. Vill inte påstå att det är så i det här fallet, men har varit med om för många tillfällen där tjejer får ta ansvar för killars kassa beteenden, i både stort och smått.

Så sant!! Jag har heller aldrig träffat en enda man som inte har ett problematiskt beteende, som inte skämtat eller skrattat åt sexistiska skämt, som inte sagt dumma kommentarer eller som inte lyft ett finger för att säga ifrån till kompisar som betett sig som idioter. Min make, far och alla killkompisar inkluderat. I rättvisans namn så bidrar givetvis kvinnor också till denna struktur genom att också skratta åt sexistiska skämt och att inte heller säga ifrån när någon annan är dum i huvudet, men männen är trots allt de som sitter på makten och övertaget och som inte behöver känna sig hotade av situationen.
Hur pratar en med män om detta? Bör vi ens göra det? Pratar du med din man om detta Lady Dahmer? Jag har försökt lyfta det med min man några gånger angående vissa av hans kompisar som jag på många sätt tycker är helt underbara människor men som allt för ofta är riktigt grova i munnen på ett väldigt sexistiskt sätt och tafsar rätt friskt på fester när de är fulla osv, men min man verkar inte se, höra eller förstå problemet alls utan ursäktar dem alltid med ”Nämen han bara är sån, man får ta honom som han är”… suck! Jag vill inte att min son ska växa upp och få se och höra sånt eller få höra män bli ursäktade och bortförklarade på det sättet!

Jag jobbade med min make i två år, dagligen. Nu i efterhand förstår jag inte hur jag orkade för vi hade ständiga konflikter och bråk så porslinet flög genom rummet ibland. Har nog aldrig varit så arg i hela mitt liv som under den perioden. Jag ville skiljas. Men jag nådde fram till slut. Nu har han en helt annan syn på kvinnor och jämlikhet och säger ifrån till andra män både IRL och på nätet. För mig var det värt det, men det måste var och en avgöra själv.

Jag och min pojkvän pratar ofta om detta. Han säger att alla män inte är våldtäktsmän. Jag säger ”det vet väl jag med. Men problemet är att jag inte vet vem som är det, alltså måste jag utgå ifrån att alla är det” och det blir alltid ett väldans liv där mina känslor inte existerar eller är falska och det är så jobbigt! Jag påpekar även att det inte är okej att han skämtar om att kvinnor är dumma och ska städa. I varje skämt finns någonting seriöst.

Den enda man jag har upplevt som det går att prata med det här är min pappa. Min pappa är tyvärr den enda vettiga mannen jag känner till, så när folk säger inte alla män så finns det då bara min pappa som kommer upp. Min kille älskar jag, fast ingen idé att få honom att förstå. Man får ryta ifrån och markera ordentligt för att han ska kunna skilja på rätt och fel. Tråkigt att det finns en ovilja att se mitt perspektiv bara.
Tycker det är lättare att förklara för barn pojkar. Unga pojkar har komiskt nog mycket lättare att förstå.

Sådana skämt skulle jag ta en gång. Berätta att det inte är ok för honom att skämta så överhuvudtaget i något sammanhang och att vårt förhållande är över om det upprepas. Förstår han inte att det är viktigt för dig är han nog inget att ha. Det finns bättre män därute och du förtjänar en bra man.

Har heller aldrig träffat en man i hela mitt liv som inte varit sexistisk och haft kvinnoförakt. Och det betyder inte att de var våldsamma jävla monster hela högen som våldtar till höger och vänster. Nej. De flesta har varit helt normala. Älskar sin familj. Ställer upp när folk behöver hjälp. Mår dåligt av att se barn och djur plågas och har fadderbarn i Afrika. Men så när de inte tänker på det (och särskilt när de är i sällskap med andra män) kommer skämten om hur irrationella och hysteriska fruntimmer är. Regeringen osv. Och de tycker faktiskt att det är för jävligt med alla tonvis av falska våldtäktsanmälningar kvinnor gör. Och lite synd är det ändå om alla snälla killar som aldrig får ligga. Och nog får kvinnor tänka lite grann på hur de klär sig och var de går och med vem. Inte att det är deras eget fel om något händer, nej nej, så menar jag inte! Men visst har kvinnor lite ansvar för vilka signaler de sänder ut? Osv i alla fucking oändlighet. Fina bra killar som det är lätt att älska och tycka om. Et tu min Brutus. Et tu.

Min man har numera inte ett enda problematiskt beteende. Han har dock berättat att det inte alltid varit så. I och med debatten och sedan han lärde känna mig har han ändrat sig. Jag har även en killkompis som jag inte heller hört eller märkt göra något problematiskt gällande kön. Alla kan ju givetvis säga att jag inte vet hur dom beter sig när jag inte är närvarande men i fallet med min man så är jag 100% säker att han inte beter sig så. Det enda problemet skulle vara att det kan hända att han inte protesterar mot andra mäns beteenden för han kan vara konflikträdd så han har visst sina brister.

Haha, och detta eviga tjat om vilka ”signaler en sänder ut” – som om män inte har något ansvar över hur de själva (miss)uppfattar, tolkar och förvanskar andras signaler till att betyda – och framför allt legitimera – det de själva vill.
Fantastiskt inlägg för övrigt.

Ja, som när jag som student ofta satt ute (försökte) för att läsa. Trodde jag sände ut signalen ’vill vara ifred och läsa’ men tydligen var det signalen ’vill bli trakasserad av random snubbe som vill ’bjuda på kaffe’, och sedan bli kallad jävla s*bba/h*ra/f*tta när jag avböjer’ jag sände ut – varenda j*vla gång!

Jag var tillsammans med en sådan där typiskt ”Snäll Kille”. Alla runt om kring pratade så positivt om honom och han var verkligen jättesnäll enligt folk. Ett tag in i förhållandet våldtog han mig men jag stannade kvar. Jag normaliserade det och tänkte att det måste ha varit mitt fel på något sätt för han var ju sååå snäll. Jag har lämnat honom och inser idag vilken jävla idiot han egentligen var men jag skäms verkligen jättemycket över att jag stannade.

Alltså min man har 1000 bra egenskaper, men en som inte är bra. Och vi kommer INTE överens där. Han har en (o)vana att ta mig i skrevet när som. Ja alltså när vi är själva. För honom är det en slags kärlekshandling och han tycker det är mysigt, men jag blir vansinnig och känner mig totalt kränkt. Det sjuka är att det är så olikt honom i övrigt! Rimmar inte alls. Men just den grejen är något som är inpräntat i honom att det är gulligt/mysigt att göra. Fattar inte detta?! Han glömmer av sig också att jag hatar det och råkar göra det igen, det är som motsvarande för mig att jag ger honom en kram eller stryker honom på armen. Så slutar med att han skäms och jag är arg.

Åh vad jag känner igen mig. Min sambo är också sådär att han greppar tag i fiffi och tuttarna lite när som (Är den beröringen som är vanligast.) Jag har alltid slagit undan honom. Jag som blivit sexuellt utnyttjad som barn har alltid blivit lite arg på mig själv som slår bort han och reagerar med panik och jösses va vi bråkat många nätter där jag ska försöka försvara varför jag är så torr och tråkig (han vet förövrigt om min bakgrund) skönt att läsa att jag inte är onormal som reagerar så. Men tragiskt att de uppenbarligen finns så många killar som tar sig rätten att göra så. Usch. Själv har jag kommit till det stadiet att jag ständigt är på spänn och skriker lite inombords av bara en liten kram.

Ett sätt att hitta en bra kille på är att bli vän med de som nästan bara umgås med tjejer. Eftersom killar med vettiga värderingar tycker illa om sexister precis som vi andra så umgås jag i princip bara med killar som bara har tjejkompisar.

Läste en ungdomsbok nyligen där huvudpersonen (kille) får höra om sexuella övergrepp och trakasserier en tjej utsatts för och han reagerar otroligt starkt med empati, sorg och ilska – skriker, vill slåss och gråter. Och där övergick den helt realistiska boken i science fiction för mig. För det har aldrig någonsin hänt att jag berättat om sexuella övergrepp eller trakasserier för en man och han inte har 1) försökt urskulda/förklara den andre (för honom ofta okände) mannens beteende – kanske missförstod jag, kanske var det ett skämt, kanske var han full och menade inget illa 2) mer eller mindre antytt att jag på något sätt sänt ut signaler som fått övergreppet att hända eller utsatt mig för risker jag inte borde och/eller 3) dragit igång en oändlig diskussion om vad som är ett ”riktigt” övergrepp och vad som faktiskt inte är så farligt.

Science fiction, indeed. Har tyvärr samma erfarenhet – dudes står upp för varandra oavsett. Chocken när det som man betraktar som en nära vän börjar försvara ens angripare när man väl vågar berätta överträffas väl endast av vreden efteråt.

Så jävla stolt över min make! Som står upp för kvinnor när de snackas och ”skojas” om kvinnor och det kvinnor är utsatta för. Han jobbar inom ett mansdominerat yrke. På rasterna skojas och snackas det om ”äckliga kvinnor som inte rakar sig”, det skämtas om festivalvåldtäkterna osv. Finns en kvinna i arbetslaget som skrattar med (som hon ju måste för att kunna ha en chans att överleva i den miljön). Men min make är inte den som finner det ”roliga” i att snacka ner kvinnor, och han tycker inte det är okej någonstans så han säger ifrån. Sa en av gångerna att han inte håller med när de pratades om att kvinnor är äckliga, ohygieniska och okvinnliga som inte rakar sig. Ifrågasatte, kom med motargument. Och fick sån skit tillbaka. Såklart. Männen är vana att snacka på utan att bli ifrågasatte. Som kvinna är det ju omöjligt att säga ifrån i en sån sits utan att få höra att man ”överdriver, är överkänslig” osv. Nu har han sagt upp sig för att han är så trött på snacket där och för att han fått sån skit från chefen och kollegorna, och nu ses som den jobbiga bara för att han inte ”skojar med” när kvinnor ska tryckas ner. Alla män har inte kvinnoförakt, det finns män som står upp för kvinnor. Men jag förstår om det är få kvinnor som ens träffat på en sån man. Min make är den enda jag stött på. Inte ens i feminist kretsar där män hänger med, har i handling visat vart dom står. Män måste bli bättre på detta. Säga ifrån när deras vänner, kollegor, familjemedlemmar hånar, häcklar och trycker ner kvinnor genom ”skämt”. Räcker inte med att bara inte vara en ”av dom”. De måste också ta avstånd, genom att höja rösten. Visa att sånt snack inte är okej.

Usch har verkligen ca 1000 sånna erfarenheter i tonåren. Om killar som i olika grad betedde sig som as. Pratade om kvinnor som horor för att de låg med , vad i deras tycke, var för många, hade fel sorts kropp, kunde öppet jämföra t ex min kropp med en tjejkompis kropp. Blev man arg eller ledsen så fick killarna det att låta som om det de sa var helt neutralt och att det var jag som var otrevlig, eventuellt ond och framförallt galen. Det var så jävla hemskt nu när jag tänker på det. På hur alla tjejer i tystnad bara inrättade sig efter deras regler, av rädsla av att bli föremål för deras förlöjligande, avsky eller uteslutning. Hur alla mina tjejkompisar (inkl jag själv definitivt) internaliserade deras sexism. Jag gjorde om den till mina egna rättesnören varefter jag bedömde andra tjejer. Kvar lämnades man men en diffus och vag känsla av skam och skuld. Över att vara fel, att känna fel och att känna sig liten.

Jag är bara nyfiken …
Hur går detta manshat i takt med din egen man LD? Du skriver att alla män är så och då utgår jag från att din också är så, varför är du då gift med honom och delar ett liv med honom?
Jag håller med om det du skriver men det rimmar så konstigt med att du är gift med en man…när du skriver sånna här inlägg där alla män inkluderas.

Tack för att du lyfter detta! Tror väldigt få personer tänker på hur normaliserat mäns våld är. Jag har barn med en man som misshandlade mig i sex år och även var våldsam mot barnen och när jag till slut lämnade honom (pga våldet mot barnen även om våldet mot mig som barnen fick uppleva var minst lika förödande för dem) och polisanmälde så fick jag noll stöd från hans (manliga) vänner. Tom de som varit med under alla år och sett och hört om misshandeln föll för hans nekande när jag lämnade honom och körde de vanliga ”men nä inte han” eller ”men du är inte så lätt att leva med” eller min favorit ”du är inte en kuvad person så du kan inte bli misshandlad”. Ingen ville ta avstånd från honom pga misshandel för ”han är ju rolig att dricka öl med på fotbollen”. Patetiskt och fegt och osympatiskt beteende. Det som dock är sorgligast är att normaliserandet är så genomgående att tom myndigheter som socialtjänsten inte reagerar helt adekvat utan köper hans förminskande och kallar misshandeln för ”konflikt” och resonerar på så sätt att han kanske var våldsam mot mig men inte barnen. För män som misshandlat sina barns mamma skulle ju aaaaaldrig misshandla sina barn. Suck…

Alltså, inlägg som detta ger mej ångest på riktigt. Du har så rätt.
Jag har länge(alltid?) kallat mej feminist men genom att läsa dej regelbundet fått skarpare feministiska glasögon att se världen med och plötsligt ser jag och retar mej på en massa saker som för för fem år sen aldrig bekom mej. Det kan gälla manliga vänner och kollegor men i synnerhet min egen make som är så där snäll, rejäl, trofast men även sexistisk och blind för mina argumentation. Vi blir bara osams när jag påpekar saken.
Ex kan vara att han håller fast mej och klämmer på mina bröst trots att jag inte vill å hävdar ”om jag inte håller fast dej så hade jag ju inte fått klämma.” El att han tycker det är alldeles självklart att män flirtar på krogen och blir kvinnor irriterade över det så är de bittra/ sura och borde kanske inte gå dit. Eller att han skojar med barnbarnet och säger ”nu ska vi gå och fika och titta på snygga brudar.”
Själv tycker han att han är supergenus för att han arbetar genom sin roll i facket för att det ska anställas fler tjejer och att de ska ha samma lön. Han FÖRSTÅR alltså inte utan ser det som att jag ”bråkar.”
Hur hanterar man eg sånt?
Suck
Han tycker själv

”om jag inte håller fast dej så hade jag ju inte fått klämma.” Jag blir så arg över den sortens resonemang. Att röra vid någon mot dess vilja (även om det är ens partner) är inte ok alls. Att ursäkta fasthållande med att partnern inte frivilligt går med på det en vill…WTF???
Jag vet inte hur man får in vett i huvudet på en man. Själv hade jag förmodligen hanterat fasthållningssituationen med att skrika, sparkas och bitas om jag kom åt.

Så sant! På den tiden då jag (hjärntvättad av heteronormen) dejtade killar var jag ihop med ej sån där ”världens snällaste kille”. En sån där som äter vegetariskt pga värnar om djuren, inte flyger pga värnar miljön, pluggar psykologi pga vill hjälpa andra, aldrig gjorde en fluga förnär, plinkade på sin gitarr och kunde prata om känslor. Så berättade jag för honom om när jag blev våldtagen på en semesterresa i 17-årsåldern. Hans kommentar var att han ändå kunde förstå att killen blev besviken och provocerad eftersom han hade fått bjuda mig på en drink, vilket ju typ är att säga ja till sex. Eh…
Jag vet också många ”världens snällaste killar” som alltid måste påtala att FI är extremister och att kvinnorna ju får ta ansvar för att begära högre löner och inte söka sig till kvinnodominerade yrken… Osv osv osv i oändlighet.

Fy fan för en sån kommentar. Vad i helvete!? Män verkar tro att man kan ”köpa” sex med drinkar, fina middagar eller genom att bara vara snälla. Och när de upptäcker att de inte är så, blir de besvikna. Men inte på sina egna sjuka förväntningar utan på kvinnorna. Så sjukt.
Jag beklagar också att du blev våldtagen…
Jag berättade nåt liknande för min farsa (blev utsatt för ett våldtäktsförsök som 12-åring och våldtagen två gånger när jag var 18 av manliga sk ”vänner” på fest) och hans svar var:
”Jag förstår inte varför du berättar det för mig?”. Man ba tack för det, gubbjävel.

Superviktigt inlägg! Jag har, som väldigt många kvinnor, blivit trakasserad otaliga gånger, men en händelse har nog fastnat rätt rejält.
För många år sedan, när jag jobbade till sjöss, så gick jag och två tjejkompisar till krogen en julafton då båten låg i hamnen i Tallinn. Det uppstod en dispyt då vi inte ville att en främmande kille och hans kompisar skulle sitta vid vårt bord. Det slutade med att jag och min ena tjejkompis blev misshandlade av killen. Polis tillkallades och vi fick åka till stationen. Där skrattade poliserna, en man och en kvinna, åt oss. Och skrev i rapporten att vi varit rejält berusade. De hjälpte oss inte ens med taxi tillbaka till hamnen, vi fick lösa det själva.
På båten sedan så började flera av männen/ kollegorna skratta när de såg mig och sa att jag såg ut som boxare i ansiktet och skämtade länge om att jag var ute och slogs på nätterna.
När jag berättade det här för mitt ex så började han att skratta.
Tjejkompisarna började också skratta när jag berättade det här. Vissa hade svårt att dölja skadeglädjen. De tyckte väl att det var skönt att någon satte mig på plats. Sedan så fick jag höra otaliga gånger om hur jävla dumma vi var som gått ut i Tallinn. Skyll er själva.
Jag var så van vid elaka människor i överlag att jag bara skakade av mig händelsen och gick vidare. Min kropp gjorde inte det. En månad efter händelsen fick jag mitt första ms skov, troligen utlöstes det av den psykiska stressen och de hårda smällarna i huvudet.

Jag har träffat män som inte *är* sexistiska, men jag har nog aldrig träffat en man som aldrig *varit* sexistisk. Litegrann som att man själv kanske varit dåligt insatt i ex rasism, fettförakt eller transfobi och jamsat med i diverse dumma skämt och förstärkt fördomar och strukturer. Man har aldrig upplevt det själv, så man dundrar runt och säger korkade saker. Vissa fortsätter med det, och vissa lär sig ödmjukt bättre med åren när någon påpekar vad man egentligen sysslar med.
Jag har varit tillsammans med min make sen vi var 22 och då gjorde han och sa saker som han verkligen aldrig skulle upprepa i dagsläget (är kring 40 nu), och han såg sig nog ändå som medveten och jämställd redan då. Är nog själv skyldig till liknande idiotier främst beträffande överviktiga *rodnar* trots att jag nog alltid sett mig själv som öppen, snäll och empatisk.

Ibland har jag haft så jäkla svårt för dig, men jag älskar dina inlägg om nya bebisen, och hur du mår. Fick min andra strax innan dig och känner så igen mig i allt du skriver, om ångest/hormoner/tankar som spökar, hypkondri, instängdhet och syskon som petar på bebbin. Ibland håller jag på att gå under av ångest ångest ångest, då läser jag dina inlägg och känner att jag inte är ensam. (Gud vad klysight det lät, skit samma, tack!) Fasiken tom din syn på ammning är likadan som min. Ville bara ge dig den uppskattningen

Känner en enorm problematik med hetrosex också. De är problematiskt också då många killar tänker sig ett penetrerande stånd. Men om man vill ha sex på annat sätt är det inte som att det går att få ihop utan penetrerande. Allt annat ska lixom leda till penetrerat stånd. Man kan inte säga ja till sex och förvänta sig att det uteblir. Så antingen ja, du vill bli penetrerad eller nej, du vill inte göra någonting ikväll.
Ja, jag har pratat om problemetiken, och nej, har aldrig träffat någon som vill tillmötesgå mina önskemål. Om de gör det är det lixom en stor uppoffrande tjänst och jag måste kompensera med att vara extra till lags, betala för middagen, städa osv. De tycker synd om sig själva när de inte får penetrera sitt stånd. Hur tillmötesgår man detta?

Ja, det ska verkligen vara ”allt” (penetration) eller inget, för då har man väl kåtat upp stackaren och så får man skylla sig själv om det ändå blir penetration.
Nån gång har jag uttryckt en önskan om att vi kanske bara skulle kunna hångla lite eller liknande (då nåndera av oss inte vill ha penetrationssex) men det tycks inte bli av. Det är som att hångel automatiskt måste leda till penetrationssex, annars är det inte värt att lägga ner tid på.

Min man fick ett uppvaknande angående sin egen sexism för 9 år sen (han var extremt ”höhö:ig).
Då var det annan man som påtalade för honom ”varför pratar du alltid nedlåtande om kvinnor?” Han kommer ihåg den kommentaren än idag och ställer samma fråga till kompisar som kör sitt ”snack”. Han har även brutit med vissa vänner och bekanta pga det.
Det jag försöker säga är att det kan hjälpa att faktiskt fråga rakt ut när en man kör igång med sitt snack ”vad håller du på med?” Typ. Kanske inte alla men för de som faktiskt inte inser att de är sexistiska måste försvara sin sexism på plats.

Känner igen det där lite, fast min man har upptäckt sånt genom att jag pratar med honom. När vi har läst eller hört saker brukar vi berätta det för varandra och jag har pratat väldigt mycket med honom om det LD har skrivit. Så tack vare henne, via mig, har min man upptäckt att han har gjort saker i sin ungdom som egentligen inte har varit ok. Han har tafsat på tjejer i tonåren utan en tanke på hur det kändes för dom.
Nu är han så mycket mer medveten om hela den här kulturen och det känns som att han har vuxit lite som person.
Tycker det är grymt att den här andra mannen sa till din man, för det är inte ofta det händer. Oftast brukar det ju bli sådär grabbigt och de bara fortsätter med samma snack. Så all kudos till den mannen och till din gubbe som tog det på ett så bra och moget sätt!

Ett tillägg det är hur vi kvinnor kan må skit av vad män gör mot oss men samtidigt känna oss smickrade. Det är fan sjukt. Så jävla hjärntvättade har vi blivit sen barnsben att ett tafs kan vara enormt obehagligt men samtidigt känner vi oss lite glada, för han måste ju tycka att vi är snygga eller fina och då är det ju inte lika fel. Trots att det är så jävla fel!
Det är då man upptäcker hur stort fokus det är på kvinnors utseende. Att vi ska vara knullbara och hur långt in det sitter i våra hjärnor. Det är fruktansvärt ledsamt.

Tänker på sådana där små misogyna grejer som man träffar på även hos de allra snällaste, trevligaste män. Sånt som ofta kommer fram i konflikter. Det där att män utan att reflektera tex tar på sig rätten att avgöra vad som är viktigt/oviktigt – för alla vet ju hur kvinnor alltid överdriver och fokuserar på fel saker – och vilka känslor som är rimliga och vilka som är överdrivna – för herregud alla vet ju hur hysteriska kvinnor är. Eller att kvinnors kritik direkt kallas gnäll och tjat – alla vet ju hur jävla gnälliga och ältande kvinnor är.
Det finns liksom ett helt bygge av misogyna föreställningar som mer eller mindre alla män (och många kvinnor) bär omkring på och inte själva reflekterar över, men som påverkar hur de uppfattar och bemöter kvinnor.

Blir så ledsen när jag läser detta inlägg för det är ju så sant. Jobbar inom ett kvinnodominerat yrke och även kvinnorna på jobbet resonerar exakt likadant. Feminism är nåt fult (”vi är ju faktist jämställda nu, annat var det för i tiden”), män är snälla varelser med endast ett fåtal rötägg i fållan samt män och kvinnor ÄR JU FAKTIST SKAPTA OLIKA. Nu är jag yngst och tillhör en annan generation men i lunchrummet vill jag bara ställa mig och skrika ”MEN VA FAN,!” Detta gör jag såklart inte, allt för ängslig och konflikträdd, vilket leder till så dålig självkänsla för hur ska något kunna ändras när man aldrig säger ifrån etc etc.
Jag vet ju att detta är internaliserat kvinnohat och försöker trösta mig med att ”de inte sett ljuset än” (och kanske aldrig kommer göra det heller) men det är ändock en tung blöt slöja som ofta gör jobbet grumligt. Vägen äro ännu lång för oss att vandra.

Ja, tyvärr är det så att sexismen lever och frodas. Och även ”snälla” män gör saker som inte är så snälla.
Avskyr hur män kan göra saker mot kvinnor som skulle klassats som en grov provokation om de gjorde det mot andra män, men om en kvinna blir arg ses hon som överkänslig.
En sak jag varit med om ett par gånger är att en man (inte samma) viftat med ett metallföremål mitt framför ansiktet på mig. Och det ska föreställa ett skämt!! Vad är det fel i huvudet på dem? I ena fallet var mannen i fråga 60 år gammal och borde definitivt varit gammal nog att förstå att det är väldigt obehagligt.
Har en manlig män som kan hålla med om att män ofta beter sig dåligt mot kvinnor, men inte heller han är fri från sexism. T ex kan han härma en kvinna som får orgasm, fast jag säger till honom att jag inte vill höra. Och kalla en kvinna fitta (som han tycker varit otrevlig) när hon inte är där.
Funderar på detta med att tycka synd snälla män som inte får ligga. Jag kan tycka synd om folk oavsett kön som lever ofrivilligt ensamma och längtar efter att få uppleva ömsesidig kärlek/åtrå, men jag anser inte att någon har skyldighet att tillhandahålla sex till någon annan eller deras sexuella frustration ursäktar att de beter sig illa mot andra människor.

Jo tack minns när jag trånade efter den där fina killen, ni vet han som var aktiv i feministiska forum, satte ner foten när andra män uttalade sig sexistiskt, förde kampen på et bra sätt och var lyhörd. Det var samma man som utnyttjade mig till sex när jag var så full att jag inte ens visste vad jag hette. Kan säga att jag har väldigt svårt för att kunna lita på män efter den incidenten.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *