Kategorier
feminism & genus

Nä men jag tar en selfie istället

En annan sak som jag också gaggade om på lajven häromdagen och som stör mig är hur kommersiell feminismen har blivit. Istället för att vara ett verktyg för att uppnå jämställdhet så har det blivit en trend som företag kan tjäna pengar på. Gärna genom att utnyttja fattiga kvinnor i andra länder men skit i det så länge vita välbärgade feminister i västvärlden kan få shoppa lite feelgood i form av attiraljer det står feminist på. (Dvs the essence of sk ”white feminism” om nån undrade vad det egentligen innebär) 
Vi har dessutom blivit grundlurade att tro att vi shoppar för vår skull. Att vi genom att shoppa dyr hudvård och kläder med politiska slagord så utövar vi sk self-care och self-care är ju skitviktigt (OBS det är viktigt. Är ej sarkastisk) även när det innebär miljarder kronor ner i storföretagarnas dvs kapitalismens ficka (detta sistnämnda tycker jag är dåligt.). Så vilka förlorar på kapitalismen? Kvinnor. Speciellt fattiga kvinnor. Och vilka tjänar på kapitalismen? PATRIARKATET SÅKLART! Hajjar ni? 
Men sånt här är jobbigt att förlika sig med. Än mer aktivt försöka motverka så vänta jag tar en selfie istället så mår vi alla bättre! VARSÅGOD! Flätor on fleek (Nä) och resting bitchface på plats! POW POW take that patriarkatet! 

PS. Jag är inte oskyldig. Lika jävla lurad som alla andra. Jag har ju lärt mig att begära. Hudvård. Barnkläder framförallt för min del. HALLÅ GENUS GENUS GENUS handla mer. Handla på minirodini och polarn och pyret och alla de där könsneutrala företagen. Uppmuntra andra att handla! Sprid ordet! Gå kapitalismens ärenden för all del! HURRA! (Eller ”tipsa” som det kallas) Och detta är ju skitsvårt. Speciellt för de av oss som också tjänar pengar på reklam och ”samarbeten” med företag som kränger grejer. Kan man med gott samvete som feminism uppmana sina följare att konsumera? Jag vette fan asså. (Men man måste ju överleva också så balansgång osv) Asså jag har ingen lösning alls heller så fråga inte. Är en jävla slav under dessa strukturer. Ser jag nåt rosa glitter så tappar jag all jävla sans. 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Nä men jag tar en selfie istället”

En gång i tiden sades ju femenism vara strävan efter jämställdhet. Nu är det ju avsevärt mycket krångligare. En massa pekpinnar hur man ska vara och inte. Jag kan inte kalla mig femenist för jag vet inte vad det innebär längre.

Analyser och strategier är inga pekpinnar. Men feminism är inget man kallar sig enbart. Det kräver arbete. För att uppnå jämställdhet krävs arbete. Strategier. Analyser. Medvetenhet. Ifrågasättande. Uppoffrande. Självrannsakan.
Hur hade du annars tänkt att det ska gå till? Hur ska vi sträva efter jämställdhet tänker du? Om man inte får komma med ”pekpinnar”? Är det nåt som bara sker av sig själv?

HELVETE vad jag längtat efter något sånt här! Exakt vad jag tänkt på så himla länge nu.
Orkar inte med hur det går inflation i att hylla kapitalism. Och framför allt hos folk som kallar sig vänster. Ok att vi alla lever och överlever i ett kapitalistiskt system. Men det känns som att accepterandet av att vi inte som individer kan göra så mkt åt detta har vridits och vänts tills det tydligen inte spelar någon roll om man hyllar produkter, uppmanar till konsumtion i politikens namn och lever på att pleasa företag.
Ja, selfcare är viktigt. Men det måste väl vara möjligt att praktisera det utan att lämna ut info om pris samt en adlink så att en kan tjäna pengar på det.
Jag fattar att man måste leva. MEN SAMTIDIGT, vad är det egentligen man måste?
Handlar det verkligen om överlevnad? De människor jag ser som gör reklam för kläder/smink/osv är ju människor som redan lever ett medelklassliv. Som inte behöver klara hyran eller få mat på bordet.
Jag tänker på Gudrun Shymans ord om att aldrig har ett begrepp förpliktigat till så lite och tänker att någon gång kanske man ska säga stopp. Tacka nej. Offra något. Visa att de politiska värderingar man har betyder mer än ens egen bekvämlighet eller möjlighet till att lyxa till det.
Man får absolut köpa vad man vill. Men man behöver inte göra det till fokus för sin aktivism, politik eller liv.
Jag tror personligen att ju mer fokus på konsumtion och prylar, desto mer fästa blir folk vid sin nuvarande livsstil. Och det om något kommer sätta käppar i hjulet för oss om vill vill ändra på saker och ting.

Medel- och överklassens frigörelse börjar allt mer ske på fattiga kvinnors bekostnad. När de ska unna sig något konsumerar de varor någon fattiga kvinna skapat under dåliga förhållanden och med skitlön. En del anlitar även någon annan kvinna för att sköta om deras hem så att de istället kan göra karriär för att fortsätta kunna konsumera varor, tjänster och resor som exploaterar fattiga. Dessa fattiga hindras sedan från att själva frigöra sig eftersom att de är fast i botten av det kapitalistiska systemet som orsakar fattigdomen och som medel- och överklassen upprätthåller genom sin ständiga konsumtion och exploatering.

Tack för ditt inlägg, du tar upp en viktig fråga som vi inte pratar så mycket om idag!
Jag tycker att det är mer rättvisande att kalla den konsumtions- och identitetsinriktade feminism som du beskriver i inlägget för liberal feminism, eller möjligtvis medelklassfeminism, eftersom den snarare kan förklaras utifrån ett klassperspektiv. Kapitalismens mekanismer har inte i första hand med frågor om hudfärg att göra, utan tar avstamp i klass. Sedan byggs ideologier som rasism upp för att rättfärdiga klassamhället och skapa splittringar inom arbetarklassen – det är i alla fall den marxistiska analysen.
Det som man kan säga kännetecknar den liberala medelklassfeminismen (som också, menar jag, dessvärre är den feminism som dominerar idag) är att de mål den kämpar för att uppnå i regel är realiserbara inom nuvarande kapitalistiska samhällssystem, och att fokus därför tenderar att hamna på symbolfrågor (tex. språk/ord), konsumtion och representation (om det nu än gäller i bolagsstyrelser, parlamentariska församlingar eller i tv-serier). Kännetecknande är förstås av uppenbara skäl också att materiella frågor och klassfrågor ALLTID hamnar i skymundan. För om vi ska vara ärliga nu, hur ofta intresserar vi oss inom den svenska feministiska rörelsen idag för de lägst betalda, arbetslösa och sjukskrivna kvinnorna? För skattepolitiken som försämrat kvinnors villkor inom alltifrån förlossningsvården till äldreomsorgen. Eller, som du tar upp, för de miljontals kvinnor som arbetar i sweatshops och tillverkar våra kläder?
Det är egentligen inte så märkligt att den liberala feminismen är populär och kraftfull, det är förstås mer positivt att ägna sig åt frågor där man faktiskt har chans att åstadkomma segrar (om än symboliska), och dessutom hejas den de senaste åren på av kapitalistiska företag som ser sin chans att profitera på dess godwill (som du så förträffligt beskriver i ditt inlägg Lady Dahmer!). De materiella frågorna där det visat sig att det uppenbarligen är andra än folket, och definitivt andra än kvinnor, som bestämmer, t.ex. om vinster i välfärden och skattefrågor tar vi inte ens i med tång, trots att vi bevisligen har blivit överkörda av makthavarna.
Jag menar att feminismen måste skifta fokus om den ska vara relevant för fler än en minoritet av Sveriges (och världens) kvinnor!

Jag tänker väll lite som så ang. reklam och konsumtion att vi kommer ändå komsumera – och att då konsumera på t.ex. pop eller minirodini och göra reklam för dem är bättre än t.ex. HM där de inte jobbar med genus och främst kvinnor sätts i arbete under grymma förhållanden. Likadant med hudvård, att vi kommer ändå köpa dem – vi behöver bara köpa mer medvetet . genom det tror jag ändå att vi kan komma långt. Jag tänker också att genom att medveten hudvård (om man kan kalla det så) ändå ganska ofta har tagits fram av kvinnor eftersom att det främst är kvinnor som vet vad som saknas. Och att stödja företag som ägs av kvinnor borde gynna systraskapet. eller tänker jag helt fel?

Alltså precis av denna anledning valde jag att inte köpa den där feministtischan som fanns på H&M typ förra året. Jag skulle absolut kunna gå med en tröja eller pin det står feminist på, men inte om den kommer från en butik som H&M utan kanske snarare om jag tillverkat den själv, om den kommer från ett företag som verkligen är medvetet eller en specifik organisation som arbetar för kvinnors rättigheter och jämställdhet. Jag kände att H&M var helt fel företag att sälja en sådan tischa. De har fabriker där främst kvinnor arbetar till slavlöner, under i övrigt dåliga villkor. Man skryter om att man lyckats höja minimilönerna för dessa kvinnor, men det spelar ingen roll när mat och boende blivit dyrare- vilket det blir för att kunna möta kostnaderna för de ökade lönerna, hände t.ex. i Bangladesh för några år sedan.
De som främst drabbas av vår överkonsumtion är ju fattiga kvinnor och barn i länder på andra sidan jorden. Jag tänker inte bidra till det i feminismens namn. Det är helt absurt. Och visst är self-care viktigt, men varför måste det alltid ske genom konsumtion? Kan det inte handla om att ta ett bad, gå en promenad, träffa en god vän, laga en riktigt god kopp te (eko och kravmärkt så klart, lol) eller läsa den där boken man alltid drömt om? Man kan göra något med utseendet utan att konsumera, typ testa en ny håruppsättning?

Hej Ladydahmer!
Jag hoppas du kommer orka besvara min kommentar antingen här eller i ett blogginlägg. Jag bor i en stad i Sverige där vi startade upp likt många fler platser det som du skrev på bloggen ”Femnister söker vänner” från din sida. Det har varit superbra men tyvärr har konflikter startat.
Det visade sig att några ur gruppen hade en fikaträff, rätt som det är hade tydligen en av medlemmarna tagit med sig en man. Det var ingen som hade förvarnat att han skulle komma. Det stod klart och tydligt i beskrivningen att sidan är till för att främja kvinnors vänskap. Tyvärr hade admin släppt in några cismän i gruppen. Mannen som kom var inte medlem. De stannade bara någon timme som jag förstod. Efter hade övriga i gruppen haft en diskussion ifall man vill ha med några män, flera hade känt sig obekväma och hämmade och inte sagt det först tänkt. Än en gång var det trygga rummet för kvinnor borta pga en man.
Strax efter togs detta upp i gruppen och en omröstning gjordes de flesta la sin röst på ”Jag vill att detta ska vara en grupp för kvinnor och transpersoner”.
Strax efter så började språkbruket ifrågasättas och en kvinna som var född biologiskt som man tog över. Hon menade på att vi inte längre fick säga systerskap utan skulle säga syskonskap för att inte utesluta ickebinära. Vi skulle undvika att säga vi kvinnor i en fråga om tex barn utan säga vi livmoderbärare osv. Flera i gruppen blev obekväma och visste inte längre hur vi skulle uttrycka oss. Några kvinnor i gruppen ifrågasatte ifall det inte gick bra att säga ”Systerskap OCH syskonskap”det gick inte vägen. Och diskussionerna blev hetsiga där flera ickebinära tydligen mådde väldigt dåligt och kände sig exkluderade. Några blev anklagade för att driva ut de som var ickebinära just när det ifrågasatte att det var viktigt för dem att kunna använda ordet systerskap. Och flera tappade att känna sig trygga då flera sökt sig till gruppen just för systerskapet och det trygga rummet. Inte hur man använder sig av ordflödet. Nu har de ickebinära startat en annan grupp men det är minst sagt kyligt mellan dessa grupper.
Jag skulle gärna höra din åsikt i detta. Hur ser du på detta? Vad anser du om detta, med systerskap och syskonskap? Att kvinnor ska anpassa sig efter de ickebinära (som känner sig som män ibland osv).

Men har majoriteten röstat för att gruppen ska vara öppen för transpersoner blir det ju extremt inkonsekvent och förvirrande om gruppen sedan använder ett transexkluderande språk? Det låter som att ni skulle behöva definiera tydligare vad inkludering egentligen innebär.

Jag hade nog inte brytt mig så mycket om någon reagerade på ordet systerkap. Hade heller ite brytt mig om ,om någon hade sagt syskonskap heller. Saken var väl att träffas? I bland känns det som att fastna i vinkelvolten när små ord . Jag vill verklgelägger krokben för kampen. Jag tyckte initiativet var jäkligt kul! och synd om träffarna försvinner pga ordkonflikt.

Jag hade nog inte brytt mig så mycket om någon reagerade på ordet systerskap. Hade heller ite brytt mig om någon hade sagt syskonskap heller. Saken var väl att träffas? I bland känns det som att fastna i vinkelvolten när små ord får så stor betydelse. Ord får inte lägga krokben för kampen! Jag tyckte initiativet var jäkligt kul! och synd om träffarna försvinner pga ordkonflikt.

Men jag älskar ju rosa och glitter! Varför får man inte vara tjej, feminist och ÄLSKA rosa. Jag shoppar HM! Absolut gör jag det. Naturligtvis problematiskt med klädindustrin som bygger på att människor i fattiga länder tjänar lite pengar. Naturligtvis kunde jag köpa, åtminstone känner jag till ett märke med kläder som är producerade i Västra Europa. Men vad ska då kvinnor i dessa länder leva av menar ni? Sätt krav på att ge dem vettiga löner istället. Är ni medvetna om att nästan allting vi har och är beroende av i samhället är delvis producerat utanför Europa av fattiga människor? Barnkläder är bara en droppe i havet. Ställ krav på underleverantörer att leva upp till mer mänskliga arbeten och löner som gör att kvinnor kan försörja sig själva! Utan egen försörjning så blir vi kvinnor beroende av män utan någon som helst möjlighet att påverka vår situation.

Tack för ditt svar angående gruppen och systerskap. Jag håller med dig och så tråkigt att något som skulle vara positivt blev så jobbigt ett tag. Är Uppsalagruppen! Ifall du vill lyfta det någon gång så är det tacksamt (detta med systerskap och varför det behöver få finnas). Personligen så tycker jag efter en hel uppväxt med att ha hört ”bros before hoes” osv så behöver det få finnas ett utrymme där vi kvinnor kan få känna systerskapet. Där vi håller varandra bakom ryggen, backar upp, ger styrka och stöttar. Inte alls samma känsla i syskonskap, i det kan ju alla ingå.

”Ser jag nåt rosa glitter så tappar jag all jävla sans. ” samma här tappar lätt vettet i konsumentions begäret. Måste försöka ändra mitt beteende om att jag tror att jag behöver saker. Borde va varningstexter så som det är på cigaretter ”köper du det här bidrar du till att kvinnor ska ha fortsatt under minimum lön sa att det knappt kan leva ett liv som går runt tycker du att det är så himla kul, köp den här tröjan” eller något sånt så att man inte köper från företag som ger skitlöner och skitförhållanden.

Tycker inte det är självklart att det mest feministiska alltid är att konsumera så lite som möjligt och vara så konsumtionskritik som möjligt. Det är ingen naturlag att allt vi köper måste vara tillverkat av människor i tredje världen som arbetar under slavliknande förhållanden för en spottstyver i fabriker utan någon som helst miljöpolicy. Den utvecklingen har gått oerhört snabbt. För inte såååå länge sedan hade vi tillexempel en blomstrande textil- och modeindustri i Västergötland där Borås var modets och textilindustrins hjärta. Det innebar arbetstillfällen och i och med det makt över sitt eget liv för oerhört många kvinnor från och med 1870-talet och fram tills för några decennier sedan. Andelen kvinnliga företagare var hög i den här branschen. Säkert var det därför Borås tidigt fick en väl utbyggd barnomsorg. Nu har jag inte ens nämnt miljöperspektivet men det är självklart också en mycket viktig bit.De finns de som idag jobbar aktivt för att väcka liv i den idag nästan utdöda svenska textilindustrin och tack vare det allmänna intresset för ekologisk produktion kanske det inte är omöjligt. Det finns flera artiklar i större tidningar angående en återuppväckning av svensk textilindustri om någon vill läsa mer om ämnet.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *