Kategorier
feminism & genus

Arbete blir bara arbete när någon är villig att betala för det säger patriarkatet

Det är högst feministiskt att leva som du gör, patriarket skuldbelägger kvinnor som inte jobbar dubbelt så hårt som män (dvs lönearbetar, tar hand om barn man och hem, sköter det sociala och det känslomässiga arbetet) och kallar det ”frigörelse” och ”feminism” medan det snarare skulle vara att leva som en man gör: så att en har energi kvar i slutet på dagen. Tack vare dig kändes det ok att gå tillbaka och avsluta min utbildning och leva på en mans pengar eftersom jag bidrar med minst lika mycket till relationen och barnen.

Lisa Frentz skrev detta på min instagram efter diskussionen kring min livssituation och den kritik jag får för att jag inte ”lever som jag lär” (vad det nu betyder, jag har mig veterligen alltid ”lärt” att man ska leva si eller så för att duga som kvinna eller feminist).
 
Det tar emot i mig när jag läser det hon skriver även om jag håller med till hundra jävla procent. Det tar emot för att jag är också, precis som alla andra, så jävla drillad att värdera mig själv och andra utifrån att de antingen tjänar pengar eller genom att de bidrar ekonomiskt till samhället. Inte att jag medvetet gör detta för jag tycker ju tvärtom att människors värde inte ska definieras utifrån pengar oavsett om det handlar om konstnader (se till exempel diskussioner kring hur tjocka eller sjukskrivna belastar samhället) eller inkomster. 
 
Men tankarna finns där ändå, eller rättare sagt aversionen av att ”vara en belastning” och det är man ju om man inte jobbar fyrtio timmar i veckan på en riktig arbetsplats. Och det hjälper ju knappast av detta bemötande: 
 
 
Lisa (en annan Lisa) aka Mondokanel skriver också:

Mycket laddat och upprörande detta att inte utföra betalt arbete tydligen. Eller det gör du ju, men inte så att du klarar dig själv ekonomiskt utan din man. Hade du fått bättre betalt för att utföra exakt samma arbete (skriva, idespruta osv men också för all del i hemmet) hade det minsann inte varit tal om att du inte arbetat. Arbete blir bara arbete när någon är villig att betala för det säger patriarkatet och tycker det är jämlik arbetsbörda att utföra allt arbete i hemmet dagligen så länge gubben byter däck två gånger om året.

 
PRECIS! Kvinnor kan arbeta tills kossorna kommer hem men får hon inga pengar för det så är det inte arbete på riktigt. Då snyltar hon.  Jag blir iallafall så jäkla glad när jag läser att Lisa vågade återgå till sin utbildning och fullfölja sina drömmar och i förlängningen kanske bli självständig. Att hon insåg att hennes bidrag till familjen och relationen var värt minst lika mycket som hans även om hon inte kan redovisa det i siffror på ett papper en gång i månaden.
 
Jag hoppas att fler kvinnor vågar satsa på drömmarna även om det innebär att snubben i relationen får betala under tiden. 
 
Vad tycker ni om det Lisa och Lisa och Fanny skriver?

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Arbete blir bara arbete när någon är villig att betala för det säger patriarkatet”

Jag tycker att detta är så självklart. I vårt samhälle finns en hel massa arbete som måste utföras, exempelvis behövs läkare, lantbrukare och lärare. Vi behöver också personer som, i detta kapitalistiska samhälle, ser till att ekonomin går runt genom att kränga allt möjligt onödigt. Sen behöver vi personer som uppfostrar nya människor, tar hand om familj och vänner, städar, tvättar fixar och donar. För att inte tala om undersköterskor och städare. Eftersom alla arbetsuppgifter måste genomföras och ingen kan avvaras ska samhället se till att de som utför dem klarar sig ekonomiskt. Detsamma gäller självklart alla de som av olika anledningar inte kan arbeta. Det är skevt att bestämma att vissa uppgifter är viktigare än andra.

Det må vara skevt men det är den verklighetrm vi också måste förhålla sig till. Tex på mitt jobb. Tidigare hade vi undersköterskor alla våra ansvarsområden och det såg lika ut för alla. Nu är vi mitt i en förändringsprocess som vi alla mår dåligt av. Vi har en ny chef, ny ssk och ett nytt schema, ett sk behovsschema mot vårt tidigare fasta schema. I alla dessa förändringar med schemat följde också ett nytt ansvarsområde. Samordnaren. Samordnarens ansvar är att underlätta för chefen. Dvs hjälpa oss lägga ”önskeschema” som samordnaren sedan justerar och sist lägger chefen sin sista hand på det genom att fastställa schemat. Tills det är dags efter fem veckor igen att göra om hela denna procedur . Samordnaren värderas högre. Får högre lön- samtidigt som samordnaren kan ägna 66% av sin tid till dessa uppgifter och inte ”går på golvet”. Jobbar bara någon enstaka kväll och endast en helg på fem veckor. Att underlätta för chefen ger högre betalt än att ta hand om dom boende. Dessutom genomfördes detta helt utan arbetsplatsdemokrati . Ingen frågade oss vad vi ville( och vi vile ha kvar våra fasta scheman).

Du gör det till världens största grej.
– Du tigger pengar från följare.
Det är upp till dig vad du gör.
– Du KAN tjäna ihop egna pengar. Det är jävligt enkelt faktiskt. Vad du än har för anledning så handlar det om prioriteringar.
Efter allas tips kom du ju faktiskt fram till att du ska göra prints, en ide du fick som gör att du får in pengar.
Sen handlar det ingenting om manlighet / kvinnor / feminism att göra.
Folk hade haft exakt lika dana åsikter om det var en man som skrev inlägget.

Det är ju otroligt svårt, för att inte säga omöjligt, att avgöra hur man lever som mest feministiskt. Man kan vända och vrida på nästan allt så att det blir feministiskt eller ”ofeministiskt”, men det kan väl ändå inte vara det vi är ute efter? Att sätta kvinnors liv under lupp på det viset? Så behandlar vi ju inte män. Män är tamejfan nästan alltid fria att göra som de vill, och man antar alltid att de har bestämt själva, medan kvinnor antas ha satts i en situation, helt utan en egen agenda.
Sedan skulle ju jag personligen vilja rekommendera alla kvinnor (och män, för den delen) att organisera sitt liv på ett sådant sätt att de kan ta hand om sig själva. Att de kan sticka ifrån ett förhållande, t.ex., utan att behöva oroa sig över att inte ha råd. Har man otur så kan det blir rent ut sagt livsfarligt om man är beroende av t.ex. sin man, ifall han behandlar en illa men man drar sig för att lämna av praktiska skäl. Jag har själv stannat för länge i en relation just för att jag inte hade livet tillräckligt ordnat för att det skulle kännas görbart att lämna i ett läge då dessutom min tro på mig själv var obefintlig. Den dagen jag klarade av att lämna lovade jag mig själv att i framtiden alltid se till att jag kan sköta om mig själv och ta mig ur förhållanden på ett enkelt sätt.

Jag blev så fruktansvärt nedslagen och dyster över tonen som användes om och emot dig (och andra kvinnor som ”lever på sina män” dvs tar hand om de gemensamma barnen o hemmet). Jag har även själv fått kritik för att jag gör vissa skönhetsbehandlingar och strävar efter en normsnygghet. Samtidigt arbetar jag som kvinnlig läkare inom kvinnohälsovården och är mkt vokal om mina feministiska åsikter inom mitt skrå. Men det är botoxen jag får höra om från mina medsystrar. Jävla helvete alltså. Vi MÅSTE hålla varandra om ryggen, lyfta blicken och se till våra samlade styrkor. En manlig kollega till mig kommenterade häromdagen att kvinnor borde sluta tjafsa med varandra och börja tjafsa med männen istället, och medan det var ett tramsigt och dumt enkelspårigt och stereotypt uttalande känner jag ända in i märgen att vi måste kunna bättre än såhär. Vi måste kunna sluta upp, trots olikheter, trots att vi hunnit olika långt i vårt feministiska uppvaknande, trots att vi är olika förmögna att avstå normer, och kämpa sida vid sida.

”Kvinnor kan arbeta tills kossorna kommer hem men får hon inga pengar för det så är det inte arbete på riktigt.” Nog är det arbete. Men inte avlönat arbete. Och det är problemet. Liksom underavlönat arbete. Duger gör man självklart oavsett. Men kan man inte leva på sin inkomst blir det problematiskt.
Man kan visst leva i en relation där man är i ett ekonomiskt underläge, men följden blir att man hamnar i en beroendeposition, om inte annat rent ekonomiskt. Det blir också problematiskt. Särskilt om man vill lämna relationen, eller blir lämnad. Man kan prata hur mycket man vill om att det är en feministisk handling att stanna hemma med barn, eller luta sig mot en högre avlönad man, men en kvinnofälla är det lik förbaskat, i ekonomisk mening. Jag har sett alldeles för många exempel på kvinnor som inte kan lämna ett förhållande av ekonomiska skäl (om de vill kunna ha en dräglig levnadsstandard) eller som dragit det kortaste strået vid en separation.

Jag tycker du har sååå rätt! Och helt ärligt, ta hand om barn ÄR skitjobbigt, och typ det viktigaste som finns. Men som sagt, oavlönat, därför inte värt något. Om en man stannat hemma, tagit hand om barn, OCH skrivit politiska texter då jävlar hade man fått höra hur fantastisk han var, typ bästa mannen nånsin. Men en kvinna som gör exakt samma sak, då går man hemma och ”slappar”

Men alltså en kvinna måste ju inte sitta hemma med sina barn om hon har ett normalavlönat jobb? Kommer dela lika med min man och då är vi ju båda ”oavlönade” när vi är hemma. I övrigt delar vi lika.

Nu kom jag på vad som saknas, en fuck-you-kapital fond som man som kvinna kan söka till om man behöver bli fri. Ex i mitt fall då vi ska skiljas men har väldigt ansträngd ekonomi då min man har skaffat sig massor med minus på sitt kreditkort och vi har svårt att klara räkningarna. Ev juristkostnader, mäklarkostnader kostar ju och det skulle man ju kunna få hjälp av en fond. En ”bli fri-fond”!

Alltså Fanny <3.
Feminister som du och Fanny etc måste ha sjukt hög IQ eller ngt. Brukar hänga på FL och blir mörkrädd och börjar avsky människor när jag är inne och läser där…
skönt att man har denna bloggen <3

Som att säga ”att predika om feminism och samtidigt vara förtryckt som kvinna rimmar illa!!!!” Ba jaha? Om jag är i en underlägsen situation som inte är mitt fel, hur är det ofeministiskt? Jaja då får jag väl sluta vara feminist då. Suck.

Alltså du lever i ett patriarkat. NÅGON måkte ju utföra det oavlönade arbetet, annars går ju inte världen (eller åtminstone privatlivet) ihop, och så är det ju.
Om man lever i en parrelation där man är den som tar hela det ansvaret så tycker jag att det är väldigt feministiskt att inte lönearbeta också om man det är upplägget som passar er familj bäst, för snacka om kvinnofälla att slita arslet av sig på ett heltidsjobb där du knappt får betalt (alltså att bara skaffa sig en utbildning är fan inte enkelt för varken kvinnor eller män) och sen komma hem och slita arslet av sig i hemmet för att inom 10-20 år gå in i väggen och sitta där som ett kolli och få panikångest av att telefonen ringer eller att solen skiner ute eller inte komma ihåg hur du fick på dig strumpor i morse. Så ser min erfarenhet av utmattningssyndrom ut och drygt tio år senare sitter det fortfarande i.
Det känns väldigt feministiskt att ta ditt arbete hemma på allvar, att inte använda kvinnoskammande reklam som inkomstkälla och att arbeta stenhårt för att dina barn ska få bättre förutsättningar och bidra med feministisk analys för att fler ska kunna göra detsamma DET är väl att arbeta mot patriarkatet!
Jag tycker dock att det är en väldigt bra idé att mannen får bidra till en buffert, ett eget konto som du kan använda i nödfall eller till pension. Jag vet ingenting om hur er privatekonomi ser ut men jag tror många skulle ha hjälp av att höra att man älskar sin partner och såklart inte räknar med uppbrott men att man ändå kan vara smart utan att typ.. förolämpa partnern 😅

Jag valde bort att jobba när vi fick barn. Jag kallas lurad. Sen sitter jag här och mår bra, bättre än någonsin, medan de som kallar mig lurad och fången stressar fram och tillbaka från förskola och jobb med dåligt samvete över att inte räcka till någonstans…
Jag vet vilka jag kallar lurade iaf ☺

”Lurad” (vilket iofs är ett fånigt ord) blir du den dagen din man lämnar dig, eller du vill lämna honom, och du inte har någon ekonomisk trygghet som gör att du kan stå på egna ben. (Såvida du inte har eget kapital i ryggen, det vet jag inget om.)
Min mamma var hemma med flera barn. På heltid i många år. Sen jobbade hon deltid, i ett dåligt betalt ”kvinnoyrke”. Det var fantastiskt för oss, och säkert för henne. Men nu sitter hon fast i ett dåligt äktenskap som hon inte mår bra i och av krassa, ekonomiska skäl inte kan lämna. Låg (förtids-)pension, inga egna tillgångar. Min far tjänar bra och har försörjt henne och familjen (ekonomiskt, mamma har däremot bidragit med allt annat, pappa har enbart dragit in pengarna). Med honom klarar hon sig bra ekonomiskt. Utan honom – inte.
Det behöver inte bli så för alla. Men det KAN bli så. Sen gör man sina egna val utifrån, men det är en realitet man måste vara medveten om. (Ja, man kan bli överkörd av en bil, dö när man är 35, vinna på lotto, tjäna så mycket efter barnen att det inte blir några problem osv osv. Allt kan hända. Men nu var det ju detta som diskuterades.)

Det moderna livet vi lever i är rastlöst, LD.
Tex Mänga flyttar från stad till stad och förlorar därmed kontakten med delar av sig själv och hela samhällsgemenskaper.
En del saker är en hel del ”självvalda förluster” och för att kompensera det måste vi lära oss att ta del av det ”självvalda vinster” också.
Med regelbundna vanor får vi tid över att engagera oss i samhällsgemenskapen.
Ibland betyder det bara att vi dricker en kopp kaffe på samma konditori varje dag. Det vi läser av traktens utbud kan vara en radikal tidning som publiceras av eldsjälar eller en liten fackskrift som vill skapa ett nätverk för till exempel bloggare och feminister.
Vi kan köpa våra julklappar och födelsedagspresenter i den lokala barnbokhandeln, som inte ingår i någon bokhandelskedja.
Vi kan också ansluta oss till den frivilliga städpatrullen som plockar skräp i parken eller läsa högt på äldreboendet en timme i veckan.
Vi behöver inte ha någon speciell utbildning för någon av ovanstående aktiviter, och samtliga ger oss en fast punkt på livets föränderliga väg.
Vi behöver allihop en rejäl dos daglig sötma- en välvillig insats från oss till livet och den tillfredställelse vi får av människor som vi känner och uppskattar.
Kanske behöver en del det mer, inte mindre, än andra människor.
Våra projekt kan ta lång tid att fundera över, utveckla och framställa. Under tiden behöver vi ha ett liv och livet behöver oss.

En spontan tanke som slår mig är behovet som verkar finnas av att rättfärdiga sina önskningar om en skälig ekonomi. Jag förstår tanken med att ta upp det tunga arbete det innebär att t.ex. vara hemma med barn eller sköta ett hushåll; det är ju ”kvinnligt” arbete som aldrig värderas på samma sätt som ”manligt” förvärvsarbete. Dock tycker jag egentligen att det borde vara irrelevant. Också den som är hur lat som helst (av vilken anledning som helst) förtjänar ett drägligt liv, utan motprestation, tycker jag. Också kvinnor som inte sköter varken barn, hushåll eller en särskilt stor del av det känslomässiga arbetet borde alltid kunna ha ekonomisk möjlighet att lämna sin man om hon vill det. Att be om en sån självklarhet det borde inte vara det minsta skamligt.
Inte en motsägelse till inlägget, utan bara en vidare tanke.

Tänker på detta att du ”lever på din man”. Fattar inte riktigt varför det skulle vara mer så än (snarare?) tvärtom? För det första så är väl han också beroende av ditt arbete i hemmet, och för det andra, i ett mer generellt perspektiv, så tänker jag ju att det i allmänhet är män som parasiterar på kvinnor i heterorelationer. Män suger ut kvinnors relationsarbete, kvinnor ger så fruktansvärt mycket kärlekskraft till sina män och får ytterst lite tillbaka. I den kontexten blir det väldigt skevt att hänga upp sig på att din man bidrar med mer pengar till hushållet än du.

Fruktansvärda kommentarer!!
Hatar att uttalade kvinnor som är feminister ska granskas så jäkla hårt och behöva stå till svars för allt hon gör! Detta gäller ju tyvärr alla kvinnor.. Så hemskt att se kvinnor skamma andra kvinnor, vi borde hålla ihop bättre!
Jag tänker på detta med att ”ta hand om barnen”, ibland tycker jag nästan att det används som om det är en hund man rastar ett par ggr om dagen. Alltså att ha barn är fan det jobbigaste jag har varit med om, både psykiskt och fysiskt och då har jag haft en rätt krävande jobb tidigare! (Tur att fördelarna med kids överväger dock 😉
Du tillhör ju de föräldrarna som faktiskt vill att dina barn ska få börja på förskolan senare än många andra och praktiserar genusmedvetet föräldrarskap.. Om folk kunde förstå hur jäkla viktigt detta är för vår framtid, att dagens barn får växa upp under andra villkor, med fler möjligheter.. Inget jobb el pengar i världen är mer viktigt om du frågar mig!
Nu svamlar jag, kass på analyser, hoppas nån fattar hehe

Ja, de flesta barn går ”långa” dagar i förskola och skola då båda föräldrar jobbar heltid. Det är inget som barn far illa av. Hemlagad mat klarar de flesta föräldrar av även fast de jobbar heltid, och de som har kunskapen lagar nyttig mat. Att göra karriär tycks även gå bra för familjer där båda föräldrar jobbar, men självklart måste det underlättat för honom att jobba övertid om du stannar hemma. Det betyder dock inte att han är beroende av dig. Bara en av er i förhållandet är beroende av den andre.

Nu har inte jag läst alla kommentarer (pga lat och lätt stressad) ovan, så det kanske blir en upprepning. Men det verkar vara mycket fokus på att folk tror att du kämpar mindre eftersom det är din man som drar in pengarna. Hur hade det varit om både du och din man varit kvinnor men en av er jobbat och en annan stannat hemma? Hade människors kommentarer varit lika då? Är det lika ’ofeministiskt’ som folk vill verka få det att framstå? Har precis vaknat från nattskift så jag kanske inte lyckas formulera mig som jag vill.. Men förstår du var jag vill komma med min tanke?

Man behöver inte vara hemma på heltid för att laga hemlagad mat. Min man jobbar heltid och lagar ändå hemlagad mat varje dag, han planerar i förväg, plockar ur frysen på morgonen etc och då är det enkelt.

Vill skicka en kram till dig!
Oj, vilken fart denna diskussion fick. Pga en dator och lite pengar.
Det hade varit jättebra om du fixade ett sätt för oss att bidra med en slant ibland. Skriv tex texten ”för att hålla bloggen reklamfri ber jag dig bidra med en slant”.
Jag är så glada att slippa reklam i din blogg! Klart att vi läsare då måste hjälpa till!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *