Kategorier
feminism & genus

Bra jobbat patriarkatet!

Varje gång en tjej läxar upp mig pga det jag skriver om män så noterar jag att de aldrig säger ifrån när killar hatar på kvinnor. Det slår aldrig fel. Jag kan bläddra igenom månader av deras feed och ba INGENTING.

Men säger en feminist nåt dumt om männen då rider de in med svärdet i högsta hugg, redo att försvara män som de lärt sig. Det är så förbannat ledsamt. Män behöver inte vårt skydd eller försvar. Våra systrar behöver det däremot, håll deras rygg och håll ihop!

Det är ett stort problem att kvinnor lär sig att hålla männen om ryggen istället för varandra men att kvinnor hatar sig själva och varandra är en konsekvens av det förtryck vi utsätts för. Vi har lärt oss att göra det. 

Feministens främsta budord bör alltid vara ”tro alltid på en kvinna som berättar om patriarkalt förtryck” (t.ex våld, sexuella övergrepp) men kvinnor lär sig att se män som rakare och ärligare och varandra som svekfulla och falska.

Bra jobbat patriarkatet liksom.

Iallafall så kommer vi prata en del om detta i kommande avsnitt av postpatriarkatet på fredag. Jag träffar min granne Fayme Elmén, (en del av er vet kanske vem hon är?) och vi pratar om just det här fenomenet. Har man hängt lite i hennes kommentarsfält på instagram så har matt fått en ordentlig dos av dessa kvinnor. Man blir både ledsen och förbannad. 

 

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

0 svar på ”Bra jobbat patriarkatet!”

Så jävla sant och så fruktansvärt lätt att hamna där själv. Märker att jag ofta på jobbet (jobbar i serviceyrke) tillmötesgår snubbar med orimliga krav mest för att jag tycker det är läskigt med arga män. Så skevt..
Vad kul med Fayme, tycker hon är fantastisk!!

Precis så! Jag var nog så tidigare, innan mitt "feministiska uppvaknande" eller vad man ska säga. Tyckte killar var "schysstare och ärligare" och att kvinnor var intrigmakerskor och opålitliga. Nu är jag tvärtom. Jag tror på kvinnor som berättar om övergrepp. Över huvud taget så har jag mer tålamod med kvinnor, och ger kvinnor en eller flera chanser om de gjort nåt som inte var så genomtänkt. Jag tänker att om en kvinna gjort nåt dumt så finns det en vettig anledningar till det, eftersom kvinnor har det tuffare i samhället öht så behöver de inte min dömande blick dessutom. Män däremot har jag noll tålamod med numera. Noll.

Ledsen och förbannad är orden! De screenshots du lade upp för några inlägg sedan, när kvinnor kom i mäns försvar, gjorde mig alldeles matt och slut på energi. Det sög verkligen musten ur mig att se hur vissa kvinnor så stenhårt försvarar män. Personligen har jag också svårt att förstå det behovet, för jag har aldrig gjort det eller känt att jag vill/behöver. Aldrig. Annat än några fiktiva manliga karaktärer kanske, haha.

Det är exakt precis som när kvinnor/tjejer säger stolt att de har mest killkompisar för att tjejer är ju baaaara en massa drama och konflikter, medan män är så mycket schysstare och roligare att hänga med. Blir så obeskrivligt trött. Det är en sak när män hatar på feminister (man förväntar sig typ det) men när kvinnor gör så här, så blir jag så ledsen bara.

Sabina, skäms för att jag uttryckt mig så för länge sen. Nu vill jag mest omge mig med kvinnor känner mig mest trygg och lycklig då.
Förstår inte hur ni andra feminister orkar, har argumenterat med två personer inne på en blogg angående bla huruvida kvinnor ljuger om övergrepp. Och jag blir galen!! Folk har så jävla skevt tankesätt. Känner mig helt urlakad och då är det bara två personer på en blogg. Orkar liksom inte men blir så jävla frustrerad över all skit som kastas på kvinnor. Blogginnehavaren menar att det är vanligt förekommande att kvinnor ljuger i vårdnadstvister för att få hela vårdnaden. Så tror inte jag att det är. Får inte kvinnorna ofta vårdnaden ändå? Och beror inte det helt enkelt på att kvinnorna engagerar sig mer i barnen? Är för dålig på att argumentera känner jag..

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *