Kategorier
feminism & genus

6 vanliga missuppfattningar gällande feminism

Ibland är man ute och slösurfar och så händer det bara. Man hittar ett guldkorn. En sån där bra blogg som gör en lite avundsjuk. ”Så vill jag skriva!” Som får en att tänka, utvecklas, lära mer. För ett par dagar sedan så hittade jag Zettermark med Z . Jag är kär. Jag vill gifta mig med henne. Äta hennes hjärna. Läsa allt hon skriver. I hennes presentation står det: Zettermark skriver om det viktigaste hon vet: Feminism, rättvisa och rosetter. När hon inte skriver dricker hon gärna kinesiskt te ur pyttesmå koppar eller färgglada drinkar ur cocktail-glas. Hon tycker också om att vinna diskussioner, analysera reklamfilmer, använda fina paraplyer och engagera sig politiskt. Det första av hennes inlägg jag läste heter Zätas list of common misconceptions och jag tyckte den var så träffsäker att jag valt att citera hela här. Kika gärna in på hennes blogg och LÄS! Läs för bövelen! (och gilla gärna inlägget på Bloglovin)


Zätas list of common misconceptions

skriven av Sofia Zettermark:


1. Feminism innebär att kvinnor ska ha det bättre än män

Detta missförstånd kommer utan tvekan på första plats. Nästan alla (fulla) män jag pratar med drar upp detta som främsta skäl till varför de har svårt för feminism. Vilket är helt galet. Det är som att säga att … Det är att såga feminismen på grund av något som inte alls är sant. Feminism innebär att erkänna att det finns strukturella skillnader ellan män och kvinnor, samt att vilja förändra dessa så att alla får samma villkor. Alltså: Kvinnor kommer få det bättre än idag, men inte bättre än män. Skitenkelt och inte särskilt obehagligt för alla med något slags rättvisepatos. Visst finns det ett fåtal feminister som anser att kvinnor borde dominera eftersom männen gjort det så länge, men det är inte en inställning som majoriteten av feminister eller feminismen som helhet håller med om. 2. Feminister tycker att kvinnor ska bli som män.

En väldigt vanlig invändning mot feminism är att feminister bara klankar ned på saker som är feminina, och alltså bara förstör för kvinnor. Jag tror att denna missuppfattning grundar sig i den andra vågens feminism, som handlade om uppmärksammandet av kvinnors arbete i den privata sfären och rätten att bestämma över sin egen kropp. I och med denna revolution föll det sig naturligt att ta avstånd från den sexualisering som kvinnor hela tiden utsätts för genom pornografi, mode och humor-kulturer. Att ta avstånd från att kvinnor reduceras till enbart kroppar och lustbehållare är dock milslångt ifrån att ta avstånd från smink och femininet i sig. Många feminister tycker det är fel att kvinnor ofta framställs som passiva (prinsessan väntar snällt på att bli räddad av prinsen) och bara har utseendet som dygd. Detta övertolkas som att feminister är mot femininet — när feminister i själva verket vill att femininet ska kunna vara så mycket mer än passiva prinsessor i guldklänningar. Att prinsessorna får egna svärd betyder inte att de blir maskulina, bara att de får en större möjlighet till egen agens inom femininiteten. 
3. Jag vill ju vara en individ, feminismen begränsar mig till mitt kön.

Jag stöter ofta på tjejer som inte riktigt vill kalla sig feminister även om de håller med om själva grunden, för att de tror att det på något sätt skulle frånta dem deras individualitet. Jag kan på ett sätt förstå det synsättet: ”om jag erkänner att det finns maktstrukturer som missgynnar mig så blir jag bara en del i en grupp som är offer”, men det är ju helt fel. För det första kommer maktstrukturerna finnas där vare sig vi erkänner deras existens eller inte. Kvinnor kommer fortsätta få lägre lön, bli våldtagna i högre utsträckning än män och må allmänt sämre eftersom de både måste ta hand om alla andras känslor och sköta en karriär, medan männen kan koncentrera sig på det sistnämnda. Det enda som händer när vi blundar för strukturerna är att enskilda kvinnor får bära skulden och må dåligt. ”Jag var nog inte tillräckligt bra för jobbet.” ”Jag borde ägna mer tid åt Mackan trots att det är omorganisation på jobbet…” Självklart händer det att kvinnor suger på sina jobb, men sett i ett större perspektiv är det tydligt att det är andra krafter i rörelse. Att erkänna detta är att undslippa offerstatusen, inte iklä sig den. Feminismen går som sagt ut på att kvinnor strukturella underordning ska utplånas, men alla feminister skulle instämma i att främjandet av mångfald också är ett viktigt mål. Hur individualistiskt är det att alla tjejer har långt hår och höga klackar? Är det valet fritt i dagens samhälle? Om vi levde i en värld utan könsstereotyper skulle det vara mycket enklare att vara en fri individ, helt enkelt för att det inte fanns två mallar där du var tvungen att rättta dig efter den ena för att bli attraktiv och betraktad som en vettig människa. Sexismen begränsar dig till ditt kön, feminismen gör oss till individer.
4. Feminister tror inte på biologiska skillnader

Det här är löjligt, men väldigt relevant. Det finns faktiskt feminister som vägrar erkänna biologiska skillnader, men de är i stor minoritet. Till och med Butler pratar om kroppar ibland. Det är klart att det finns biologiska skillnader mellan könen. Du behöver inte vara något geni för att inse att de flesta män har djupare och starkare röst än de flesta kvinnor. Feminister förstår och erkänner biologiska skillnader, vad vi ifrågasätter är kausalsambanden mellan biologin och samhället. Som att mäns starkare röst skulle förklara den utsträckning som de avbryter kvinnor vid möten. Eller att mäns genomsnittliga muskelmassa och testosteronhalt skulle förklara alla våldtäkter. Kom igen, det finns starka män som aldrig våldtar och det finns skjutvapen som utplånar alla skillnader i muskelmassa. På ett strukturellt plan handlar det om makt och vilket kön som framställs som objekt för det andras lustar. Saker kan inte lida. Att reducera någon till ett objekt, att bara göra en människa till en sak, genom hur vi pratar om dem, visar bilder på dem och bygger tankemönster kring dem — gör det möjligt att våldta. Muskelmassan har väldigt lite med det att göra. På samma sätt ifrågasätter i varje fall queerfeminister kausalsambandet mellan könsorgan och kön. Jag skulle inte säga att jag är en renodlad queerfeminist (jag tror alldeles för mycket på att separatism behövs ibland, för det) men självklart erkänner jag varje människas rätt till att själv definiera sitt kön, oavsett gropar och utbuktningar på kroppen.
5. Feminism är en extrem form av jämställdhet

Feminism och jämställdhetssträvan har samma mål och är i grunden precis samma sak. Feminister vill att kvinnor ska vara jämlika, men också att män ska vara jämlika. Jag har tidigare skrivit om hur uddlöst och vilseledande jämställdhetsbegreppet kan bli, och tänker inte upprepa mig här, men i korthet behövs feminismen för att det idag är just kvinnor som är underordnade. Vi behöver betona detta för att spegla verkligheten på ett korrekt sätt. Det räcker inte med jämställdhet — det är för vagt. Däremot innebär det precis samma åtgärder. Är du verkligen för jämställdhet behövs kvotering, riktade insatser och information för att uppnå det, alltså precis vad feminismen vill. Jämställdhet är feminismens mål, men vi kan inte komma dit utan feminismen — alltså borde alla som är för jämställdhet vara för feminism. Väldigt enkelt. Det är ett väldigt enkelt sätt att avslöja en hycklare. Någon som säger sig vara för jämställdhet, men mot feminism säger alltså egentligen: ”Det vore najs om alla vore jämlika, men jag tänker inte göra ett skit för att vi ska komma dit.” Loooser.
6. Alla feminister är lesbiska (och alla lesbiska är feminister)

Jag har hört den här. På riktigt. Vi tar det riktigt långsamt: Att vara lesbisk är en sexuell läggning. Det handlar om vem du tänder på, blir kär i eller vill ligga med. Det är inte något du kan göra något åt. Att vara feminist är ett politiskt ställningstagande som handlar om att du vill kämpa för att kvinnor och män ska ha samma rättigheter, skyldigheter och möjligheter. Det är alltså ett medvetet beslut som har ungefär noll koppling till vad som får det att pirra mellan dina ben.

Däremot
är många lesbiska feminister. Absolut inte alla, men många. Det kan bero på att de upplever samma förtryck som alla kvinnor, men inte ånjuter de fördelar som den heterosexuella matrise n ger heterotjejer (makt, alltså. Makten de får genom de män som de lovat att vara monogama med, eller flirtar med eller osv. Män har makt. Mäns allierade får makt. Enkelt, igen.) Förtryck blir alltid tydligare när det inte medföljer privilegier i paketpriset. Det innebär dock inte att det ligger i själva läggningen, utan snarare i livssituationen. Jag är inte ett dugg lesbisk, och inte alls hetero — men jag har upplevt saken från båda sidor ändå: Jag märker en tydlig skillnad i det här förhållandet (med en lesbisk transtjej) jämfört med mitt förra förhållande (med en hetero-ciskille). Då var det som att förhållandet smorde sig själv. Det lyftes, föstes framåt av samhället utan att vi behövde anstränga oss. Folk log och sa att vi var stiliga ihop. Kärleksfilmerna riktade sig till oss. Äktenskapslagarna var självklart ämnade för oss. Så småningom skulle vi självklart få egentillverkade barn och det skulle vara så fint. Idag är det istället som att vi simmar mot strömmen. Folk spärrar upp ögonen och säger att de är imponerade av hur vi klarar av förhållandet. Vi får leta efter filmscener där tjejer kysser varandra. Vi får kämpa, åka utomlands, betala pengar, gråta och skrika för att få rätten till våra framtida barn. Fram till för två år sedan fick vi inte gifta oss alls. Tillsammans med det förtryck som patriarkatet innebär för tjejer som oss blir det å så mycket tydligare varför feminismen behövs. Det betyder förstås inte att feminism bara är bra för tjejer som lever med tjejer, tvärt om är många av de frågor feminismen driver specifika för heteroförhållanden just eftersom de har en inbyggd maktobalans, men det kan vi ta en annan dag.


]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

53 svar på ”6 vanliga missuppfattningar gällande feminism”

Dumma jävla våp som saknar en hjärnhalva eller två och envisas med att posta reklam eller spam eller annan skit kommer att bli blockerade för all framtid

Hallå, det där ovanstående var det inte jag som skrev! Det har du skrivit själv för att sticka haters i sidan redan innan de hunnit börja trolla.

Ville bara säga att denna blogg var överraskande intressant att läsa.

Kanske inte håller med om precis allt du skriver, men givetvis är åsiker olika hos olika personer.

Jag hade faktiskt bara tänkt glutta lite i din blogg som hastigast, men fastnade i säkert en hel timme, tills chefen kom och undrade vad jag höll på med. 😉 Din blogg blir nog daglig läsning för mig!

(Men håriga armhålor hos tjejer kan jag helt enkelt aldrig lära mig uppskatta – that's just me, I guess)

Feminism är skitbra, däremot inte när det i vissa fall går ut över barnen, exempelvis när man hävdar att det inte finns någon skillnad på män och kvinnor för barnen och lämnar över föräldrarledigheten efter 6 mån till pappan. Tyvärr är barn inte redo att separeras från mamman i så tidig ålder. Och sen att sätta in barn tidigt i förskolan för att vara jämställd och satsa på karriären. Feminismen trampar ofta på anknytningsteorier, men efter småbarnsåren så anser jag att feminismen är grymt bra för det ska vara lika betalt för samma jobb m.m. Däremot så går barnens behov i första hand.

PATRIK! Välkommen! 🙂

och du, det är helt ok att inte tycka om hår! Personliga preferenser ska man inte skämmas för.

Det blir bara fel när man anser att alla ska anpassa sig efter dem, men jag får känslan av att du inte har det kravet på agendan. 🙂

LEXIE nja… jag håller inte riktigt med. Anknyter gör ju barnet till vem som helst om den får chansen. Pappa, farmor, brevbäraren.

Givetvis så är det vansinnigt att bara efter sex månader dumpa ungen på någon annan utan att gjort ett ordentligt förarbete innan. Och det krävs ju en engagerad pappa (och mamma).

Jag ser inga problem med att pappa tar över om barnet är tryggt med pappa.

"…men också att män ska vara jämlika".

Hur blir män jämlika genom att man fokuserar på kvinnorna?

Det här är en uppriktig fråga. Jag kanske är trög, men då får det vara så ;P

IDA ett mål med feminismen är ju att fördela skyldigheter och rättigheter lika mellan könen.

Just nu så har män t.ex makten på arbetsmarknaden vilket i sin tur missgynnar dem på hemmaplan. T.ex i vårdnadstvister och skilsmässor osv.

Att ta bort makt från männen innebär inte att man ger kvinnor MER makt än männen. Men för att kvinnor ska kunna få 50% av makten så måste mannen avstå från några av sina procent.

Intressant läsning men jag tror inte att de listade sk. missuppfattningarna saknar relevans.

Att feminismen i Sverige i första hand är en fack-förening för kvinnor är ganska tydligt om man följer nyhetsmedia.

Att många feminister nedvärderar familjen och kvinnliga värderingar är för mig obegripligt.

Ett intressant och bra inlägg. Måste erkänna att jag är en av dom som tänker sådär "Feminister tycker att kvinnor ska bli som män" och "Feminism innebär att kvinnor ska ha det bättre än män". Det är den uppfattningen jag fått från de jag läser, hör och ser.

Jag har följt din blogg i cirka ett år. Men skriver sällan en kommentar. Jag tycker din blogg är intressant, den berör på nått sätt. Ibland håller jag med och ibland håller jag inte alls med.

Bra inlägg fram till "självklart erkänner jag varje människas rätt till att själv definiera sitt kön" – verkar ha blivit tomt i huvet där.

Om man kan definiera sitt kön själv är det väl ingen poäng att vara feminist?! Då är det ju bara att säga "Jag är man" vid löneförhandling respektive våldtäktsrisk.

Jag var aktiv feminist i grupper osv på gymnasiet. Punkt 2 var definitivt ingen myt där. Jag blev tillfrågad om jag inte borde skaffa mig en mindre könsstereotyp hobby än handarbete. Jag fick mycket kritik för att jag ville ha barn och dessutom inte vänta med dem tills jag var 40 plus. Nu var ju de flesta som uttryckte kritiken kring 20 eller under men ideer om att att det kvinnliga är dåligt finns hos vissa.

magica tyvärr är det inte så enkelt. Om jag t.ex ser på mig själv som man innebär inte att alla andra gör det. Tyvärr.

Lexie: om man sätter in barnet tidigt på förskolan för att (som kvinna) kunna satsa på karriären så är det väl för sjutton inte kvinnan eller feminismens fel? Det är väl snarare pappan som borde vara där för sitt barn då och ta föräldraledigt? Det är alltså mannen som är ÄN MER karriärinriktad än kvinnan i förhållandet (hon har ju trots allt redan varit hemma ett tag med barnet) och det går då ut över barnet.

Evelyn: Jag har inte sagt att det är kvinnans fel någonstans i mitt inlägg, självklart ska pappan ta över men jag anser det vara fel att ta över vid 6 månader av vilken förälder som helst eftersom det stör anknytningen. Det är båda föräldrarnas ansvar att se till barnets bästa, att läsa på om barnpsykologi och det är sen bådas ansvar att vara jämställda i ett förhållande, det enda jag menade på var att jämställdheten får inte gå ut över anknytningsteorierna.

Evelyn: Förlåt att jag varit otydlig, jag menar att sätta in barnet på förskolan för tidigt och då menar jag att båda föräldrarna gör det. Jag anser att om man sätter in barnet på förskolan vid 1 års åldern så skadas anknytningen, som LD brukar skriva så är förskolan bra, men inte för de små barnen.

Jag anser att feminismen är super, men jag anser även att man inte får blunda för andra problem som kan uppkomma, det är ju inte särskilt feministiskt att vara hemmamamma till exempel men det gynnar barnet, nu tar jag inte upp pappans roll för det är en självklarhet att jag anser att pappan ska vara lika involverad som mamman, men det är i alla fall en utav föräldrarna som får den första anknytningen och då har denne lite mer ansvar också.

Det här börjar bli lite OT. Feminism är super, det jag vill komma fram till är att man inte kan tänka svart vitt bara.

Lexie: Säger du inte emot dig själv lite när du först skriver att :"Tyvärr är barn inte redo att separeras från mamman i så tidig ålder" och sen på LD,s invändning om att: "Jag ser inga problem med att pappa tar över om barnet är tryggt med pappa."

Svarar du: "Ja, absolut LD, håller med där." för att sen en gång igen skriva att: "men jag anser det vara fel att ta över vid 6 månader av vilken förälder som helst eftersom det stör anknytningen."

Jag menar hur ska du ha det? Är det ok att dela 50/50 på föräldraredigheten eller inte? Jag tycker att det är självklart att även mannen deltar i anknytningsarbetet redan från början (även om han skulle vara hemma mindre) så att inga problem uppstår vid bytet och den enda förändringen blir att barnet träffar en nära anknuten förälder mer och en annan mindre.

Fast folk är ju olika. En del vill göra karriär, andra inte varesig personen ifråga är feminist eller inte. Då är det ju snarare "karriäristers" fel att barn hamnar på förskola än feminismen. Gråskala it is!

Lexie Fast notera ordet "teori" som är inmatad i anknytningsteori, det heter inte anknytningsvetenskap och många gånger när anknytningsteorier omskrivs så är det ett extremt könsnormativt perspektiv på det, pappan kan faktiskt lika gärna vara primärvårdare som att mamman kan vara det, det är inte skadligt för barnet. Jag är allergisk emot när kvinnor försöker sätta sig på pedestal när det kommer till att ta hand om barn, män kan precis lika bra, det enda de inte kan göra är att amma, men sen så är det ju inte alla som väljer att amma sina barn heller.

Lo: LD la fram en tänkvärd kommentar ang. mitt första inlägg och jag accepterade den, jag omvärderade och tyckte att hon hade rätt i sin sak. Som svar på din fråga så anser jag att mamma och pappa ska dela 50/50 men inte efter så kort tid som

Nu slant jag med knapparna.

Lo: LD la fram en tänkvärd kommentar ang. mitt första inlägg och jag accepterade den, jag omvärderade och tyckte att hon hade rätt i sin sak.Jag har inga problem med att ändra min åsikt om jag får rätt argument, men jag förstår att det kan uppfattas som att jag motsäger mig själv, vilket jag i och för sig gör när jag byter åsikt. Som svar på din fråga så anser jag att mamma och pappa ska dela 50/50 men inte efter så kort tid som 6 mån. Självklart ska mannen vara lika involverad men jag tror inte barnet är redo att byta i så tidig ålder.

Anna: Som du såg så reagerade LD på det att jag skrev mamma i första inlägget och som jag skrev ovan så tycker jag självklart att pappa kan vara den som är primärvårdare, det är mest bytet jag tänker på så skitsamma vem som har hand om barnet, mamma eller pappa, tanken är att man inte ska bytas av för tidigt eftersom barnet fortfarande knyter an till sin primärvårdare. Jag försöker inte sätta kvinnan på pedestal.

Och visst det är teorier men många psykologer står bakom dessa sådana som Magnus Kihlbom, Birgitta Lidholt, Louise Hallin och Gunilla Niss. Dessa är i alla fall de som jag känner till.

"Att ta bort makt från männen innebär inte att man ger kvinnor MER makt än männen. Men för att kvinnor ska kunna få 50% av makten så måste mannen avstå från några av sina procent."

Och där har du problemet. För djuret människan som i och på alla nivåer drivs av egoism (en gammal överlevnadskvalitet) kan du aldrig uppnå jämnlikhet genom att TA BORT något från de som har mer. Jämnlikhet kan endast uppnås geom att de som ligger under strecket kämpar sig upp, de som ligger över strecket kommer aldrig frivilligt ge upp något.

Har jag tre biffar och du en biff, kommer jag aldrig frivilligt ge dig en av mina biffar så länge jag har en familj att föda. Orättvist? Ja, kanske, men sånt är livet.

PARTIK om männen har 70% av all makt och kvinnor 30% så MÅSTE männen avstå från 20% för att båda ska få 50%.

Det går inte att trolla fram fler procent. Det finns bara 100%.

men jo, ett problem är ju just att män inte vill ge upp sina privilegier för att kvinnorna ska bli jämlika. Så då krävs det lagar. Kvotering. Tvång.

Ps. Däremot Anna så är det bevisat att amning är bäst för barnet så säger man det lite enkelt så är mamman av just den synpunkten viktigare för barnet första tiden.

En av de viktigaste anledningarna till att jag är feminist är för att jag anser att den rådande ordningen skadar både könen.

Männnen har visserligen makt i arbetslivet, ekonomiskt, sexuellt osv. Men synen på män/mansrollen gör att de går miste om mycket gällande familjeliv och barnens uppväxt, de hamnar oftare i missbruk och begår fler självmord, blir oftare kriminella etc.

Jag vill ha rätt att vara hur snygg, ful, rolig, bitter, smart,tystlåten, högljudd, osexig eller läcker jag vill utan att det ska påverka synen på mig utifrån mitt kön.

JO! Huvudet på spiken!

"Männnen har visserligen makt i arbetslivet, ekonomiskt, sexuellt osv. Men synen på män/mansrollen gör att de går miste om mycket gällande familjeliv och barnens uppväxt, de hamnar oftare i missbruk och begår fler självmord, blir oftare kriminella etc."

:thumbup: :thumbup: :thumbup:

Grattis! Stort GRATTIS! Åh, vilken cool blogg du verkar ha! Inspirerande och annorlunda jämfört med alla andra tusentals ytliga bloggar. Du verkar vara en sån som inte tar någon skit, utan bara går din egna väg, som står för den du är och vad du tycker. Det är grymt coolt tycker jag!

Beundrar dig för det. Fortsätt vara den du är- och du kan genast räkna med en till unik besökare varje dag- jag alltså! 🙂

Keep up the GOOD work!! 🙂

Lexie:

Våra grundläggande behov som barn är närhet och mat och det spelar ingen roll vem som tillgodoser dessa behov eftersom vi i vår första livsfas (0 – 1,5 år) inte känner igen andra människor. Därför kvittar det om det är mamman eller pappan som är hemma med barnet eller om man "byter" mitt i allt. Vanlig hederlig psykoanalys.

Ska erkänna att jag hade alla de där fördomarna och några till innan jag började läsa din blogg. Första gången jag halkade in här var jag ytterst skeptisk till vad du skrev. "Låt män vara män och låt kvinnor vara kvinnor", tänkte jag. Dock var det något som fick mig att sakta men säkert ändra uppfattning. Jag gick tillbaka i arkivet och läste rubbet på bara några dagar. Helt överväldigad.

Idag kallar jag mig stolt för feminist och drar ofta igång genusdebatter i skolan, hehe.

Tyckte detta var ett lämpligt inlägg att helt enkelt lägga in en liten kommentar och tacka för att du upplyser och inspirerar människor. Jag lär inte vara den enda du har omvänt. Tack!

Hej Kollar din blogg och kollade i och med det hennes inlägg.

30 procent av det är guld ja men 70 procent är faktiskt rent ut sagt gnäll.

Feminism är viktigt ämne. Och den allmänna attityden just nu är skit. Trots Sverige har kommit långt är dem långt ifrån där. Folk idag behöver rätt till att styra sina egna val och sina önskemål utan att bli begränsad av myndigheter eller påhittade normer. Feminismen kan vara ett redskap på väg till jämställdhet. Inte bara lika lön och självvald föräldraledighet eller att uppfostring inte ska minimera kvinnor till okunniga bimbos. Feminism ska göra saker lättare och ge kunskap i vad som fattas i den kvinnliga utvecklingen från ett mindre värt kön som ska knipa käft till en fritänkande kreativ individ.

Men långt ifrån alla kvinnor tycker så om feminism. Jag vill att killar inte ska tafsa men hur sund är en relation där man måste fråga lov om allt och snacka sig igenom allt. Där brister spontanitet och även männen blir slags inskränkta husfruar utan någon talan. Allt ska liksom ske enligt en regler. Har man inte religioner idag för att underkasta folks läggningar ? Att liksom bortse från att det finns biologiska skillnader och den psykologiska dynamiken därmed skiljer sig avsevärt. Grattis då då är man människofientlig och lägger verbalt en bajsklump på allt forskare, läkare och hela naturvetenskapen överhuvudtaget. Feminism finns inte djurvärlden. Visst det är inte roligt att bli våldtagen och man ska ha rätt att säga sina åsikter men feminism är inte jämställdhet. Det är riktad ilska på män. Att hon som skriver artikeln lever i ett lesbiskt förhållande och blir därmed fri från oliksinnade och förtryckande åsikter från patriarkala maktstrukturer är föga förvånande. Det är inte seriöst att sätta en sådan inkompetent imbecill som Gudrun Schyman som skriker och viftar med olika faktafel och bränna pengar bara för att bevisa något som partiledare. Det är skrämmande. Sedan så är feminism eller för den delen tvärtom för maskulina människor inte rätt väg att gå. Sedan att kvinnor är bättre eller sämre på olika saker är lika sant som människor oavsett kön och etnicitet eller läggning är också bättre/sämre på olika områden sant. Män kommer alltid ha ett överläge men man kan jobba sig till 90 procent jämställt. Det vad din idol menar att man ska genom att avsäga män alla deras rättigheter så man ska ta bort allt jobb en man gjort och sätta en mindre begåvad /kunnig person bara för att det är en kvinna? En man som jobbat sig upp för sin familjs skull ska liksom det klart att Eva-Lena eller Marie-Louise som skolkat hela gymnasiet läst upp sina kurser vid trettiofem års åldern bara för dem fick barn när dem var 18 ta och sparka mig själv trots att jag har kontakter och är helt enkelt är duktigare. Kan man inte unna andra människor att dem är bra på det dem gör så borde man äta antidepressiva direkt. Dessutom vill jag som kvinna inte bli försvarad av en person som minimerar mig till en skrikande viftande uppmärksamhetskrävande feministfjortis. Det är faktiskt pinsamt mot både din och min intelligens och sociala kompetens. Sedan att du är fascinerad av män som mördar och speciellt hans som brutal mördar sin mor bara ökar din trovärdighet. Sedan så vill ni båda två ha vackert hår och fina kläder och ni är petiga med inredning liksom schablon för kvinnor , bara det visar lite på mognaden i diskussionen. Att trivas med sin självbild och vilja vara kvinnlig och bejaka en redan färdig mansdominerad stereotyp och samtidigt hätskt debattera för kvinnans rätt att vara sig själv , det är två helt skilda saker.

Feminism drar oss tillbaka. Skulle Simone de Beauvoir och alla som försummat sina barn och plikter för kvinnlig rösträtt/arvsrätt se på din vän Sofia skulle dem vridit sig i graven.

Vi kvinnor vill bara ha lika lön och lika mycket tid att prata inte mer än så. Vi vill inte förtrycka män som kan vara våra bröder söner äkta män eller fäder. Jag skulle skämmas ifall min son sa jag vill heta Gunilla Johanna Jeanette och vill förtycka min intelligens så att min framtida fru inte tycker jag är en galning när jag rycker fjärrkontrollen när det är reklam eller tycker det är en våldtäkt att jag vill gosa med henne och att min hand råkar komma åt hennes tuttar eller att jag köpt henne en burkini bara så att hon slipper tvånget att raka benet fast hon vill ha bikini. Hur löjligt och skelögd blir inte han?:-s

Jag måste erkänna att många av de fördomarna hade jag angående feminism tidigare. Jag var givetvist för jämställdhet även då, men trodde att det handlade om att kvinnorna skulle ta makten. jag ville inte heller vara en "rabiat manshatare". Idag, tack vare utbildning, vet jag bättre och vet vad det innebär. Även genus är något jag vill lära mig mer om och läser därför din blogg. Du skriver så man förstår och börjar tänka. Men vissa saker du skrivit om är jag nog för rookie för för att förstå när det gäller genusmedveten uppfostran. Det är svårt att bryta sådant man lärt sig sen man var liten.

Jag har vanlig bikini men skiter ändå i "kravet" att raka benen…

I vårt förhållande kan vi dessutom säga till vänligt när vi inte känner för att bli tafsade på. Och det respekteras.

Här har vi delat lika på ansvaret för vårt barn och han har knutit an till oss båda. Jag blir störd på att man ofta benämner det som att pappan "hjälper till". Hallå! Man är två om ett barn! (Oftast.) Är vi konstiga där båda spenderat mycket tid tillsammans med sonen så att han knutit an till båda? Jag tycker det är jättebra!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *