Kategorier
feminism & genus

Äh fan låt ungarna gå näck istället så behöver ingen undra!

När man diskuterar genus och då kläder så kommer ofta argumentet ”jag vill att det ska synas att det är en flicka/pojke” upp och det gör mig lite ställd. Varför är det viktigt att det syns att barn är just en flicka eller pojke? Vad händer om det inte syns? Varför är det jobbigt om folk tar fel? Hur tänker ni?

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

63 svar på ”Äh fan låt ungarna gå näck istället så behöver ingen undra!”

Hellre snygga kläder än könsbestämda.

Tex så var jag ute efter bamsestrumpor till sonen, dock ville jag ha lite diskreta som bara med ett bamse motiv på.. men icke.. rosa randiga med massor av bamse eller om det var lille skutt.. Jag kunde inte få ett par svarta eller tex vita strumpor med ett bamse huvud eller farmor på..

Det enda jag kan komma på som skulle göra det "jobbigt" om man inte visste könet är om man ska säga han eller hon till barnet, om man inte känner familjen eller så. Men det går ju att lösa genom att fråga barnet vad h*n heter. 🙂 Känns inte så schysst att kalla ungen för det liksom. I andra sammanhang har jag svårt att se problemet. (Döda mig inte för mitt jättedåliga meningsuppbyggnande, jag är under stress! :P)

De flesta som gissar, gissar att vår dotter är en kille. Då klär jag henne i alla färger (inklusive rosa) men det jag aldrig gör avkall på är att de måste vara sköna och "lekbara". Problemet är bara att så fort man går in på tjejavdelningen så är de flesta tröjor tighta, byxorna tighta, mössorna är mer till för att gå på stan i osv. Jättetrist!

Jag klär min dotter i typ alla fäger. Svart, rosa, rött, blått, grönt m.m. Ibland ser hon "tjejig" ut och ibland pojkig. Men folk frågar alltid om det är en tjej eller kille, seplar ingen roll vad hon har för kläder 😛

Jag har börjat tänka mer genus sen jag hitta din blogg 🙂 Tycker det är viktigt att barn får vara barn, och få möjlighet att välja.

Nu syns det väldigt väl att min unge är en tjej vilka kläder hon än har iofs men jag skiter fullständigt i vilket. JAg gillar att provocera och skulle bara tycka att det vore kul om folk tog miste faktiskt. Om dom frågat varför hon var klädd som en "kille" skulle man ju bara få föra genus debatten vidare till ytterligare en person vilket ju aldrig är fel liksom 🙂

Vi får alltid beröm från bvc för att ungen är klädd i så mkt olika. Hur trist hade inte världen sett ut om alla tjejer var klädda i Hello kitty och alla killar i spindelmannen? örk liksom. Nej nu är det dax för förändring

tror de flesta ser det som något negativt om man frågar: är du en tjej eller kille?

Det är vanligt förekommande att det inte ses som en positiv fråga. Har du verkligen svårt att förstå det? Jag som tjej vill att min omgivning ska uppfatta mig så. för att det är den jag är.

Under min "före-tid" ville jag gärna ha rosa på min flickbebis och blått på min pojkbebis. Jag tog reda på könen med 3D-UL och valde namn så fort vi visste könet. Det var mest troligt en gammal inbiten vana, det var så man var uppfostrad, uppväxt med, liksom….att det är viktigt med skillnad, så att folk SER vilket kön det är. jag kan fan inte svara på varför det var så, mer än med den ursäkten….för jag vet inte!

Jag tycker snarare att det är positivt att folk frågar om Love är en pojke eller flicka.

Hellre det än att folk är helt säkra på att han är en tjej bara för att han har blommor på overallen eller en rosa mössa.

Cilla: En tjej är väl inte allt du är? Det är bara dit kön. Jag är då betydligt mycket mer saker än mitt kön.

tänker mest att det skulle vara jobbigt för barnen om folk tror att han/hon är det motsatta. varför vet jag inte riktigt. jag själv skulle tyckt/tycka att det vore jobbigt iaf.

Jag misstänker att en del tror att det på något sätt skulle ge barnet något form av trauma som måste bearbetas senare i livet om barnet vid något tillfälle skulle förväxlas med det andra könet.

Jag förstår inte riktigt varför utomstående känner att de "vill kunna se om det är en kille eller en tjej"? Varför då liksom? Det räcker väl om de som har en relation till familjen vet.. kalla mig egoist, men så tycker jag.

Flera gånger när Lucas var liten och hade lite långt hår och gick i röd tröja så kom tanter fram och sa "ooo en sån söt liten tös!" de blev smått chockade när jag sa att det var en kille, någon blev riktigt arg, för så skulle man ju sannerligen inte klä en pojke!

Jag tycker det är en fixering som många gånger är tydligast hos äldre än yngre, men det kanske bara är inbillning..

Nu är ju inte jag emot genustänk då… tvärtom när det gäller små barn. Däremot har jag väldigt svårt att applicera det på äldre barn – särskilt eftersom jag själv blev gräsligt sårad som barn när jag blev tagen för pojke pga min klädsel.

Du har verkligen fått mig att tänka på detta med genus.. Varje gång jag hör folk som säger t.ex. " men alla killar gör ju så" blir jag förbannad…Det är nästan jobbigt på ett sätt för man vill ju inte att ens framtida barn ska växa upp på de viset! ( jag skriver som en 5 åring ,jag vet…får alltid hjärnsläpp när jag ska skriva något)

Rebecka Vad häftigt att BVC kommenterar kläder. Har aldrig fått en kommentar. Jo, sonen hade mina gamla knallgröna sparkbyxor med hysteriska mönster på, hon frågade om det var nytt eller gammalt. Mammas gamla kläder…..

Men aldrig kommentarer annars… Tråkigt, ju!

Människor har ett behov av att kategorisera, och kön är en av de första kategoriseringar vi gör. Om man inte lyckas kategorisera en person (oavsett kategori) kan man uppleva obehag. Vårt inneboende behov av att kunna kontrollera och predicera omgivningen kan inte tillgodoses, vilket leder till detta obehag eller stress. Det är den enkla förklaringen till varför många vill att det ska synas att barnet är en pojke eller flicka. Men de här kategorierna är ju inte tomma, de innehåller information om hur pojkar och flickor "är", hur man "ska" bemöta de osv. Vilket leder till segregering förstås och upprätthållande av könsnormer.

Cilla

"tror de flesta ser det som något negativt om man frågar: är du en tjej eller kille?

Det är vanligt förekommande att det inte ses som en positiv fråga. Har du verkligen svårt att förstå det? Jag som tjej vill att min omgivning ska uppfatta mig så. för att det är den jag är."

Om någon frågar mig, en vuxen kvinna om jag är en tjej eller kille så kan det kanske vara lite minre kul. Men ett barn? Och man är mer än sitt kön.

Men ärligt hörrni! De man umgås med vet ju för det mesta!!!! om man har fått en pojke eller flicka! Men om andra hela tiden tar fel, så tror jag att de flesta skulle bli lite putt till slut, ärligt!

/M

monica 99.9% av gångerna så gissar folk fel på mina ungar. Ninja kallas för "grabben" hela tiden och ungarna på lekplatsen frågar vad "han" heter. Jag blir inte ett dugg putt. Eller ja, kanske putt för att stereotyperna är så befästa hos människor att de inte kan föreställa sig att det där barnet som inte är klädd helt i rosa faktiskt är en flicka.

Man frågar väl inte om det är en kille eller tjej. Man frågar väl "vad heter du" eller "vad heter barnet" (om barnet nu inte kan svara för sig själv).

Könet gör ju knappast individen.

Man frågar ju heller inte vuxna som man ej kan bestämma könet på om det är en kille eller tjej, man frågar ju vad de heter.

Hahaha – klocken rubrik! Har faktiskt både tänkt och använt samma argument förut 😉 Vafen, är det så viktigt att folk vet att ungen har snippa? Dra ner byxorna och visa den då. Eller nå. Härregu'.

Ja klär mina barn ungefär som du, inte noga med pojk-flick färger.

För mig spelar det ingen roll hur ungarna klär sig eller om man tar fel på kön.

Men när jag var liten, och folk kallade mig för pojke så gjorde det jävligt ont på nåt vis, kanske hade det med min självkänsla att göra, jag vet inte.

Så skulle jag bry mig om att man måste se vilket kön ett barn är så är det för barnets skull.

(fast nu gör jag ju inte det, konstigt nog)

Fia, det var faktiskt en väldigt intressant poäng, det där att man inte frågar vuxna vilket kön de har. Ibland kan jag komma på mig själv med att undra över vissa människors kön och det stör mig som fan! Men på nått sätt är det inpräntat i hjärnan de där klassificeringarna man gör av människor direkt när man ser dem, kvinna/man, gammal/ung, m.m. och det märker man inte förrän man blir osäker och därför börjar fundera!

Jag måste vara lyckligt lottad med en bra och medveten omgivning då väldigt få har tagit fel på sonen – trots axellångt hår och ofta rosa/röda/lila kläder. Mer sällan blått och grönt, det klär bara inte honom. En väldigt opojkig pojke är han.

Visst, folk frågar och gissar kanske fel ibland, men generellt blir det rätt "trots" rosa tröja och röd overall.

Jag bryr mig inte om ifall folk undrar vilket kön mina barn har, jag tar nästan det som en komplimang. Då har jag lyckats med kläderna, då måste de ju vara neutrala 🙂

däremot tycker jag det är viktigt att bejaka barnens kön, det är ju en stor del av ens identitet. OCh då menar jag inte bejaka genom klänningar eller snickarbyxor, utan rent fysiskt. Men min dotter är just nu väldigt intresserad av sitt fysiska kön, att hon är flicka och har en snippa, lillebror är en pojke och har en snopp. Sen ska man lära/visa att det spelar ingen roll för övrigt, mer än rent fysiskt utan båda ska ha samma förutsättningar förutom de rent fysiska hinderna.

Enda gångerna jag bryr mig om kön är när jag VERKLIGEN bryr mig om kön. Alltså, när jag funderar över en snygg kille jag ser på krogens kuk. Är den liten, är den stor? Ser den ut som en ostbåge, eller kanske som en knölig potatis? Är den fin?

Ja, jag hårddrar det, men jag är så trött på idioter som inte förstår varför det är totalt onödigt att dela upp barn efter deras kön. Jag bryr mig om vuxnas kön, men alltså bara när jag fantiserar. DÄRFÖR skiter jag fullständigt i ungars kön, eftersom jag inte är pedofil.

Jag ser ingen anledning till varför man ska bry sig om vad andra människor har i brallan om man nu inte funderar över vad som pågår där i brallan, alltså bajs, kiss eller sex.

Över och ut.

jag säger som Emma här ovan (antropolog som jag är), & lägger till att ju mer osäker man är på sin egen identitet och/eller grupptillhörighet, desto större behov har man att kategorisera. främlingsfientlighet, t ex, uppstår ju när en grupp faller mellan kategorier. invandrare är ju skitjobbigt för många, för vad fan är de?! osv.

Kom precis på att jag befinner mig i missförståndens mecka och kan väl förtydliga att jag inte menar att man är pedofil om man delar upp i kön, men att JAG nog skulle bli fundersam över mina tankar om jag gjorde det eftersom jag (oftast, även solen har ju sina fläckar) bara tänker på kön i sexuella termer.

Fittan använder man ju bara när man kissar, och ibland stoppar man in grejer i den för njutnings skull. Kuken använder man när man kissar, och ibland stoppar man in den i grejer för njutnings skull.

Fittor och kukar sitter inte i huvudet, det är en helt annan kroppsdel, och borde alltså inte blandas in i varken favoritleksak eller favoritfärg.

Hör ni det familjeliv.se-galningar!

Jag har precis skrivit (en liten)uppsats på universitetet (läser till lärare) om barns tankar kring deras könstillhörighet. Utifrån våra intervjuer, baserade på ca 20 barn främst i åldern 5 år, så visste det redan klart o tydligt vem som lekte med vad o vem som kunde göra vad. MEN däremot så visade det sig att inget av barnen tyckte att det var viktigt att se vilket kön ett annat barn tillhörde (dvs om de mötte ett okänt barn). Det borde föräldrar tänka på som tycker det är viktigt att man ser att det är en flicka eller pojke!

Jag klär min dotter i alla färger o mönster o lägger ner stor vikt på att hon inte ska objektifieras. Därför blev jag så less när personalen på hennes förskola en dag kommenterade klämman i hennes hår. "Oj så fint!" Ingen annan dag har jag hört dom säga något om hennes kläder…

Äh, det är väl en av de sämsta ursäkterna…folk tar ju fel ändå och spela roll? Jag tänker inte klä mina barn som kille/tjej för att underlätta för andra!

En man kallade mina två söner för tjejjer senast idag, sen hotade han med "tomten ser vad ni gör hela tiden"..öhm…ja, inga kommentarer till den biten.

jag tycker att debatten snarare handlar om att det är så jävla farligt att flickor har rosa. och där biter feministen sig i svansen. för det är alltid rosa som får stryka på foten. inte blått. blått kan ju alla ha. men rosa är kvinnligt/tjejigt/flickigt och benämns ofta som något negativt. det är nämligen lite lite sämre att vara kvinna. och man är lite lite sämre om man har rosa. ja, det är jobbigt. nej vi ska inte acceptera det.

sylvie jag håller inte med. Debatten handlar även om att inte grabbifiera pojkarna så våldsamt mycket. Skillnaden är dock att flickor ofta objektifieras medans pojkar inte gör det. Därav fokus på just flickornas kläder.

Men däremot så handlar genus om BÅDA rollerna; pojkarnas och flickornas. Inte bara flickornas.

nu ar det ju faktistk sahar, att det spelar ingen roll om vi pratar barn eller vuxna. i vissas ogon kommer en del flickor alltid verka elelr se ut som pojkar, och tvart om. jag ar 27, halvlangt har, har en fin KARL, sa inte bi an salange iaf, kurvor och fett som vi kvinnor far pa de ratta stallena, men jag alskar att boxas, vara "hardhant" prata snuskigt och fler saker som anses pojkigt, och folk faller faktiskt kommentaren om jag inte egentligen ar en kille. man blir ju sa trott, kan man inte som vuxen fa vara sig sjalv utan att bli ifragasatt? jag sager som ngn smart manniska sa (mnns inte vem) det ar bara starka mänkvinnor som kan klara av/hantera att vara i en relation med en stark kvinna. alla andra, ar bar sma ynkliga personen som man maste lara sig att ignorera. plus om jag skulle verkligen klippa av mig haret, skulle jag sjalv missta mig for en kille. inte faen ar jag mindre kvinna for det. om det nu ska vara sa aveb i vuxenlivet, sa varfor skulle det vara "traumatiskt" att fa sadana kommentarer om sitt barn???

jag kan iofs ocksa erkanna, att nar jag sager fel om barn, han istf hon, har jag kannt mig pinsam eller obehaglig. men jag kanske ska sluta med det, det ar ju inget fel eller elakt. heja starka manniskor!!!

jag tar på min dotter kläder i alla sortes färger.

för några dagar sen tog en gammal dam lite fel och sa :

Oj vilken söt pojk.

men jag fnittrade lite och sa : Nä, det är faktiskt en liten tös. men hon är riktigt söt ja.

fattar inte varför det måste vara uppdelat så att tjejer ska ha rosa och killar blått. barn som barn, människa som människa.

Svar, jävligt sant, man vet inte om man skall skratta eller gråta. Läste att Jimme Åkesson inte heller nöjer sig med sina 57tusen han får i riksdagslön heller utan av partistödet på 11 miljoner på 4a år tar han även ut 40tusen:- i partiledarlön från sitt eget parti. Vi ser alltså till att han kommer vara miljonär när de här 4 åren är över. Jävligt tragiskt.

Ang, genus, min dotter blir ofta kallad min son pga av hennes "pojkiga" kläder. Kan irritera mig, dock är jag inte lika duktig som du som kör konsekvent med neutral genus, för kläder hon får (nästan alltid rosa) av släkt och vänner använder jag ju oxå. Samt klänningar.

Jag brukar säga till henne på skoj (hon är 5 månader) när jag klär på henne på morgonen, jaha idag kommer alla tro du är en pojke / flicka beroende vad jag klätt på henne.

Något jag tänkt på är att hur jag än mixar och blandar, har jag inget rosa plagg är hon automatiskt en pojke.

Funderar då i mitt huvud, sen när blev grön tröja och lila byxor samt gröna strumpor pojkigt?

Frågade lite andra mammor på öppna förskolan, dom sa att dom tycker strumpor avgör, de flesta tjejer har oavsett plagg rosa eller röda strumpor och pojkar blåa, gröna, svarta.

Då jag inte äger några rosa strumpor kommer väl Alva alltid trilla i pojkfacket. Stackars barn 😉

jag vill göra ett tillägg i den här debatten. skrev hos bambi, men postar samma grej här, för detta är nåt jag tänkt på..

måste tillägga en (ytlig) sak här- lady dahmer säger att hon inte sätter på sin dotter leggings för det signalerar flicka. jag kan tycka att det är synd på ett sätt för leggings är ett sånt praktiskt plagg på små barn. jag förstår absolut genusaspekten i det hela, dock. jag har ju en son på 2,5 och han har nästan uteslutande leggings/långkalsongsliknande byxor på sig så här års för jag tycker att det är det enda som går att få ner i vinterstövlarna. den ultimata dagisklädseln för min son är: leggings med ganska långa strumpor över, långärmad t-shirt, fleecebyxa och fleecetröja över det och sen overall. perfekt. om man nu ska tänka rent praktiskt.. sen väljer jag bort de med paljetter och skit på, men köper de han och jag själv tycker är fina. svarta med hello kitty på har varit en favorit och det är tom hål på knäna på dem.. 🙂 lindex basleggings är suveräna, pop's långkalsonger likaså. som förskolepersonal kan jag även tillägga att man blir skitglad när barnen har praktiska kläder på sig. worst case scenario är liksom barnjeans som är uppvikta och strumpor med kort skaft. gaah!! skapar mega-klump i stövelskaftet. jobbigt. så det är inte BARA flick-kläder som är icke-lekvänliga! snarare tycker jag leggings o tröja/tunika är det ultimata nu när det är lager på lager-klädsel som gäller.. lång novell om skitgrej kan tyckas, men detta är nåt jag gått och funderat på. 🙂

Jag tror inte att man som 2-åring dör om ngn växlar ihop ens kön. Klart det kan bli känsligare om man t.e.x är 8 men då har man också en egen vilja och kan då själv säga vad man vill ha för kläder.

Människor som tänker på genus förbjuder aldrig ett barn till att göra något. Men om ens barn inte gråter och skriker efter en rosa klänning, vad är då poängen med att ge han eller hon det?

Jag bryr mig inte om folk tar fel eller inte, det bjuder mer in till roliga situationer och tankeställare.

Hemsk napp-mamma som jag är så har min tjej haft olika färger på dessa vilket fascinerande nog enligt många är en "köns-(k)napp" (åh huvva vad jag var rolig då)om de inte kan identifiera könet på kläderna

/rolig situation exempel/

(blå napp dag)

Gammal, rar och pratglad farbror på spårvagnen suckade efter ett tags puttinuttande att "ja, njut nu när de är små, snart springer HAN efter flickor ska du se" varpå jag svarade (då tungan är snabbare än hjärnan) "ja… vill HON springa efter flickor senare så får hon väl göra det"…

Kan gamla farbröder rodna tror jag bestämt att han gjorde det, han sa inte mer efter det men nickade artigt när jag steg av vagnen hållplatsen efter.

DET är en annan sak som verkar skrämma många och skapar aggressivitet när man verkar oberörd över att ens egen unge eventuellt kanske skulle te sig till samma kön som det egna eller varför inte bägge. Tycker det är lika gammalmodigt och illa som att lägga på barn stereotypa könsroller…

(ursäktar mig om min svenska inte är korrekt eller att meningsbyggnaden är ogrammatiskt, insåg att ögonen går i kors av trötthet).

linda största anledningen till att jag inte använder leggings är för att jag inte alls tycker de är praktiska! För inomhuslek, absolut – men min dotter (som för övrigt är normalt byggd/smal) har för stor röv. De åker ner över stjärten. Vill jag ha mjuka lekvänliga byxor så har jag ju alla härliga mjukisbyxor vi köpt från villervalla.

Sen så ser leggings bara konstigt ut på ninjan. hon har sin stil liksom. lol.

okej, i see your point. kanske passar de inte alla kroppstyper, som du säger. jag gillar också mjukisar, och det är ju väldigt lekvänligt inomhus då det är mer rörelse i såna, liksom. dock är jag fortfarande superallergisk mot den där knölen som blir som gör att man inte får ner benhelvetet i skorna..!

kanske skulla ninja dessutom inte passa i det heller, som du säger. hon är döcool i sin stil, jag diggar den starkt. jag kommer nog fortsätta klä min son i såna byxor, dock! works for us. 🙂

Många tar för givet att jag har det "jobbigt" med tre "grabbar". Nej, de är tre helt underbara barn som lyssnar & förstår. Mitt mellanbarn är dock lite annorlunda, så hur jag än försöker så får jag inte ofta kontakt (vi utreder nu på BUP, de misstänker autistiska drag, selektiv stumhet)

Men de är väluppfostrade & snälla, väldigt snälla. När de alla tre hade långt hår trodde ofta andra att de två mindre var flickor. men jag sa inte emot. Inte nu heller, låt dem tro det, så viktigt är det inte för mig att hävda "De är pojkar!" 🙂

Jag måste tyvärr erkänna att jag tillhör en av dem som (tidigare) tyckt att det är bra att man kan se om ett barn är en pojke eller flicka. Oavsett vad det skulle vara för attribut som visar det. Och egentligen tycker jag väl liiiite så fortfarande (men jag håller på att ändra mig, jag lovar!) men det är i min yrkesroll där jag just nu träffar en massa barn och det är så pinsamt när jag inte ser vad det är för nåt. Istället för att fråga "och är det här lillasyster?" får jag fråga "Eh, vem är det här..?" och får då oftast svaret. "Problemet" finns ju främst när de är väldigt små. Likaså på BB när jag undersöker barnen och man kommer in och ser att barnet har en blå mössa så andas man ut och kan fråga "hur mår han" istället för "hur mår den"? (På BB undersöker man massor av barn så det är lite svårt att hålla reda på alla 🙂 )Inte för att det ena är bättre eller sämre än det andra. Bara för att det är lite lättare att hålla ett samtal kring barnet. "Vad heter den?" är ju lite konstigt att fråga. För när det gäller större barn är det ju enkelt – man frågar helt enkelt "vad heter du?". Haha, vad rörigt det blev. Jag håller ju med dig i att det inte borde spela någon roll alls vilket kön ett barn har (och för mig gör det inte det heller) men jag tillhör dem som tycker det blir lite pinsamt om man säger fel om någon (även när det gäller djur, haha).

Lika jävla allergisk som jag är mot rosa och blå Burberryrutor, lika allergisk är jag mot de överdrivet frisinnade päronen som absolut måste klä sina söner i rosa.:tired:

De hittas gärna i Sofo och jobbar med media. De har för stora glasögon.

haha nu kom jag och tänka på när jag var nio och badade i mina (i mina ögon) supersnygga cykelbyxor på ett utomhusbad. det kom fram en annan unge och sa "du liknar som en kiiille" och det enda jag reagerade på var att hon sa liknar som istället för ser ut som 🙂 att hon trodde att jag var kille brydde jag mig inte ett ögonblick om 🙂

Jag säger lite som Evelina, jag är lite rädd för att förolämpa en förälder genom att kalla deras barn vid fel kön, eller att säga den/det låter fruktansvärt! Tycker också det känns tryggare när man kan se vad det är för kön så man slipper det där obekväma. Man vill inte var oartig. Fast jag vet inte, jag har inte barn än och man bryr sig väl inte så mycket kanske! Alla vet ju att barn är svåra att se kön på så ingen borde väl bli förolämpad av det…. ähh ^^

När bebisen var liten har de äldre vi mött ofta varit riktigt frisinnade ang. tolkning av färgerna;

Rosa Barbapapa möss + cericerosa molnfleece jacka = "vilken söt pojke" av farbrorn.

Rosa jacka, kjol, topp, skor mm.. = "Så söt 🙂 Är det en pojke eller flicka?" av äldre dam.

Och det är en tös vi har 🙂

Jag undrar också över vad som är så jobbigt med om folk skulle ta fel på barnets kön. Visar väl mer hur fördomsfulla de som antar saker är 🙂 Är det det som gör folk obekväma? Att göra andra obekväma?

Hur svårt kan det vara att träna in frasen "vad heter ditt barn?" istället för "vad heter hon/han/den?". Och om nu ungen heter Kim eller Love så kan man väl fråga vilket kön barnet har om man nu tycker det är så viktigt.

Jag blev ofta tagen för en pojke när jag var liten. Mina föräldrar var inte så noga med att klä den vilda och högljuda ungen i "flickkläder" eftersom de skulle gå sönder rätt snabbt. Det gjorde mig ingenting. Men jag minns att jag blev lite sur när jag gång på gång fick en killnyckel i badhuset trots ringar i öronen och b-kupa på brösten vid 12 års ålder.

Är leggins tjejigt? Jag har dragit på både Vincent och Victoria en massa strupmbyxor och leggings och aldrig ens reflekterat över det.

Det är precis som Linda säger sjukt praktiskt och toppen att ha undertill nu i vinter. Känns ju synd om man inte har det på flickorna bara för att det kan anses som tjejigt. Är det ens verkligen så att leggings är bara för tjejer? Jag har inte fått det intrycket riktigt.

Ska kolla det nästa gång jag är i affären om det finns leggings på pojkavdelningen…

Jag ÄLSKAR när folk frågar vad knubbsälen heter…

(vill inte skriva fettobebisen offentligt)

(darn, I did it anyway :tired:)

Särskilt när han har sin hallonröda Mololurv…

Främling: – Vad heter hon?

Mamma: – Hannes

F: – Oj då, var det en pojke, ja, jag gick ju på färgen…

M: – Ja, folk tror ju att färgen gör könet…

Och så har de mage att bli sura?! (say what?)

Just det där ämnet har jag tagit upp massor med gånger.

En vän till mig sa (när jag visade kläderna jag köpt till dottern)

"jaja du får skylla dig själv om alla tror att det är en pojke" Och jag har försökt förklara att det inte rör mig i ryggen. Sen när en del frågar "vad heter han" och jag svarar "hon heter Ylva" så blir folk jätteförlägna och ber så hemskt mycket om ursäkt, ungefär som att det var helt förfärligt att säga fel. Jag brukar svara att -barn som barn, könet spelar mindre roll 🙂

Jag klär ofta min son i leggings. Jag tycker de är praktiska eftersom det är lätt att dra på vinterkläder över. Jag har även funderat på att köpa strumpbyxor till honom eftersom hans kusin (flicka) ofta har det och det verkar så praktiskt, men jag har inte kommit till skott. Dock är väl strumpbyxor lite hala för en ett-åring.

Min poäng är, om det är praktiskt och funkar så skiter jag i om det är ett "tjej-plagg".

Skrotmamman skrotar vidare

Jag har en sån underbar bvc sköterska verkligen 🙂

Och hon kör inte "ååh så gullig hon är" utan "vad fint med sånna färger och vad kul att du inte klär din dotter som alla andra" osv. Hon har säkert märkt hur viktigt det är för mig att hon inte bara uppfattas som ett kön och det gillar jag 🙂

Emma Det är jätteviktigt tycker jag att du sätter på pojken bekväma kläder. Jag blir såå trött på snacket om att leggings bara är för tjejer. Hade debatten för någon vecka sedan med en kompis som fått Villervalla leggings av sin svärmor och absolut var tvungen att lämna tillbaka dom… Det va tydligen bögigt eller nått… Lila eller rött kan pojkar tydligen inte heller ha på sig… Däremot tycker dom tydligen att det är ok att min dotter går i blått och har kläder med bilar, traktorer eller monstertrucks på suck

Jag kan erkänna att jag blir lite glad att höra folk säga "hon" om min unge (han har halvlångt, lockigt hår med lugg och kanske ser en aning flickig ut). Jag blir också glad när han väljer en glittrig fjärilsring hos tandläkaren och när han pussar på sina dockor. Tycker det är viktigt att han får alla möjligheter här i världen.

Jag kan erkänna att jag blir lite glad att höra folk säga "hon" om min unge (han har halvlångt, lockigt hår med lugg och kanske ser en aning flickig ut). Jag blir också glad när han väljer en glittrig fjärilsring hos tandläkaren och när han pussar på sina dockor. Tycker det är viktigt att han får alla möjligheter här i världen.

Madde:

Läste du inte min kommentar ordentligt? Suck. Jag inser ju att det inte spelar någon roll huruvida det är en pojke eller flicka. Jag svarade bara på LD:s fråga och jag inser problemen. Ska jobba på det. Men som sagt, du kan inte läst vad jag skrev ordentligt.

Det spelar väl ingen roll om folk tar fel tycker jag. Men jag tycker att på de flesta barn så ser man sånt. I ansiktet liksom. Dragen är olika. pojkiga eller flickiga och om de inte är det, det kan väl vara då försäldrar börjar envisas med att klä dem pojkigt eller flickigt eftersom "man inte ser det annars". Fundering bara…

Jag klär min tjej i knall rosa och ceris rosa och ljus rosa och ingen tar miste på vad hon är för kön. men bara för det är hon inte "flick flicka". Hon gillar spindelmannen leker med bilar ser "coola" filmer, hon gillar helt enkelt bara flickfärger på kläder, ska jag neka henne det? Om hon vill ha rosa kläder men leka ute i lorten borde det inte vara hennes val? Jag skulle då aldrig tvinga på henne "genus" kläder för att tillfredsställa andra för att det ska se bra ut i deras ögon. Min tjej får gå i det hon trivs med leka med det hon trivs med. Och att det är BARA rosa kläder hon har, ska hon inte behöva dömas för heller. för det blir ju oxå fel. ska inte pojkar få ha blått och flickor rosa för då är det könsrelaterat? men om barnet själv gillar det ska dom ju få ha det. enligt mig och mina åsikter

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *