Kategorier
feminism & genus

Är man öppen med sin feminism så blir man en representant för feminismen oavsett om man vill eller inte

Det verkar finnas en vanlig missuppfattning att feminismen och feministerna skyller alla orättvisor och ojämna maktstrukturer på männen. Det försätter väldigt många i försvarsposition samtidigt som feminismen avfärdas som en manshatande ideologi. Men jag förstår varför den här missuppfattningen är vanlig. Dels beror den på bristande kommunikation, bristande kunskap men också bristande förmåga att uttrycka sig tydligt.


Det blir väldigt ensidigt att bara tala om männen som förtryckarna och kvinnor som de förtryckta för de regler och normer som finns i samhället och som hjälper till att upprätthålla partiarkatet och samhället består av BÅDE män och kvinnor vilket innebär att både kvinnor och män tillsammans bär ansvar för samt bevarar den ordningen. Så peka inga fingrar. Självrannsaka istället, se ditt bidrag.

Vi måste även ha förståelse för att de ord vi slänger oss med kan verka skrämmande och anklagande. Var övertydlig i diskussioner och minska risken för missförstånd. Var tillmötesgående och fördomsfri när du får frågor som känns ”dumma”.

Talar man om patriarkatet eller kvinnoförtryck så antyder man ofta i samma mening att skuld ska läggas på individer. Det blir fel. Var tydlig med det du verkligen vill säga. Patriarkat betyder INTE att enskilda män förtrycker kvinnor. Patriarkat är en SAMHÄLLSSTRUKTUR där kvinnor är underordnade. Men många tror det och upplever sig anklagade och då får dialogen ingen bra grund att stå på.

Och jo, visst fan finns det feminister som hatar män. Både män för att de är män och män som i den manliga könsrollen. Men man måste förstå om att detta inte är representabelt för feminismen i sig. Mansförakt är vanligt, inom alla falanger, men jag vågar påstå att manshatet är mer utbrett bland icke-feminister. (ej att förväxla med antifeminister) Men där är den dold bakom normer; ”män är si och män är så”. Gömd i skämt och misstro och biologism.

Men när en feminist uttrycker sig mansfientligt så sticker hon ut. Oavsett om man vill det eller ej så blir man en representant. Och här kommer vårt personliga ansvar in. Hur uttrycker vi oss egentligen? Hur förmedlar vi vårt budskap? Hur bemöter vi kritiken vi får och frågorna som ställs? Använder vi härskartekniker, de metoder som vi själva fördömmer hos patriarkatet? Att göra det eller att förlöjliga våra motståndare som är lätt hänt är kontraproduktivt och ger bara motståndarna rätt.

Det är också helt förståeligt att man som kvinna med många dåliga erfarenheter känner hat eller misstänksamhet mot män. Speciellt när hela vår kultur lär ut att män är våldsamma och oberäkneliga. ”Män är si och män är så”. Människan är ofta irrationell och detta är inte förbehållet feminister eller kvinnor. Däremot så är det viktigt att man försöker vara medveten om vad det beror på och talar om strukturer istället för att peka ut och skuldbelägga enskilda män för att de är just män.



]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

20 svar på ”Är man öppen med sin feminism så blir man en representant för feminismen oavsett om man vill eller inte”

Helt rätt, feminism som subkultur blir bemött med fördomar på precis samma sätt som andra kulturer och religioner.

Precis som när någon från en annan religion gör något extremt. Tex en muslim som begår hedersmord på sin dotter. Det förekommer, men det är inte representabelt för muslimer/Islam i sig. Det är inte OK.

Ändå förknippas muslimer med hedersmord, precis som feminism förknippas med manshat. Och detsamma gäller alla möjliga kulturer, subkulturer eller religioner som har tråkiga fördomar som egentligen inte alls är berättigat.

Synd. =(

fast det där beror på vilken typ av femminism man pratar om. Radikalfeminism eller ursprunglig feminism. Radikalfeminism (den som ofta får plats i medierna) går till mångt och mycket ut på att förtrycka männen för att kvinnorna ska få plats. medans ursprunglig feminism (kom på 1800-talet) gick ut på att det skulle vara lika rättigheter beroende på kön osv. tyvärr så tror många att det bara finns typ radikalfemminism vilket är fel. =)

Att tänka på hur man uttrycker sig när man förmedlar ett budskap, är viktigt i alla sammanhang. Och det finns kontexter där det definitivt inte fungerar att vara vän och mild och icke-anklagande.

Det finns grupperingar inom feminismen som hatar män och vill distansera sig från dessa. Jag har själv varit i kontakt med ett gäng väldigt arga unga tjejer som tröttnat på att behandlas som sexobjekt i skolan, bli tafsade på och benämnas som som knulldockor. De valde att gå samman och slå tillbaka och det fungerar alldeles utmärkt i den kontexten som de befinner sig i. Dessa tjejer gör en väldigt bra och stor sak, inte nog med att de sätter hankönade på plats genom att ge igen med samma mynt (de kallar gemene hankönad för våldtäktsman, på så vis som de blir kallade hora, slampa, knulldocka, fitta på två ben etc), så stärker de självförtroenden och pissar på normer. Jag vågar påstå att de har rubbat den sociala ordningen i deras egen kontexten. Det är dock förmodligen väldigt många som betraktar alla feminister som manshatare efter att ha varit i kontakt med detta taggtrådstuggande gäng, men jag föredrar deras attityder och tillvägagångssätt, före att de ska drabbas av anorexi och ha ångest över att deras kroppar inte ser ut som platstjejernas i Slitz. För dig Dahmer kanske feminismen främst handlar om att sprida ett budskap (och då på "rätt sätt"), men för dem handlar den om överlevnad.

För övrigt så älskar jag Gudrun Schyman för att hon vågade gå ut och säga att alla män är talibaner. Visst var det många som hamnade i försvarsställning och kände sig trampade på tårna, men det var också många som insåg vad det var hon faktiskt menade. Män är inte alltid så dumma som somliga tror…

Kan vara det bästa jag läst på länge. Näst efter den här tjejens blogg: http://frokenbrus.blogspot.com/

Hon förtjänar publicitet! Tvekar inte på att du skulle gilla den, normbrytande och rolig så in i helvete. Jag följer två bloggar å det är din å den. Kisse, bajsi och kensa kan ta sig i röven, det behövs kvinnor som er.

Det här är nog första och sista gången jag kommenterar i en blogg. Beundrar dig å ditt engagemang! Tack å hej.

Ja, du har såklart rätt. Tankeställare faktiskt, tack för det du! Ska försöka ha det här i åtanke framöver.

Pfft.. Män och hundar? Vilket kötthövve. Hatar sånt där trams, som att kvinnor skulle vara omöjliga att träna då.. chokladkaka och en klicker, då sitter vem som helst fint.

Människor är mycket lättare att träna än hundar, jag har provat 😀

Jag upplever ibland att de allra starkaste rösterna för jämställdhet är de som inte definierar sig själva utan bara "är" men gör det "på rätt sätt" utan att göra en grej av det.

Feminism är inte antingen eller. På eller av. Det kan vara ett helt vanligt sätt att leva och tänka.

Noni: Inte för att vara en besserwisser, men Schyman sa väl inte att alla män var talibaner? Jag orkar inte läsa hela talet så noga, men det hon sa var väl snarare att det är samma strukturer överallt. Är jag petig nu? haha.

http://www.helgo.net/enar/politik/talibantalet.html

(För övrigt, jag håller med dig – ett underbart tal)

Lady Dahmer: Intressant inlägg! Jag kan bli vansinnig i diskussioner, (utan att visa det, förstås), för att man alltid måste vara så PERFEKT som feminist. Man får inte bli arg, för då är man aggressiv och rabiat och man får inte vara för enträgen eller engagerad för då är man också rabiat, och överdriven. Och 99% av alla diskussioner med människor som inte är feminister, som jag har, hålls på en så fruktansvärd låg nivå. Det är ju inte direkt deras fel att det är så lite, men när man själv är så insatt är det så svårt att höra samma dumma argument varenda gång: "men alltså, varför bryr ni inte om kvinnorna i Afrika istället, de har det värre", "vadå, feminister hatar väl män".

Det är en anledning till att jag inte orkar gå in i diskussioner för jag är så jävla dålig på att argumentera för min sak. Antingen så slutar det med "Men du är ju dum i huvet" eller "Jaja, det blir nog bra med det." Det kanske spelar roll vem man diskuterar med också, och jag kanske bara har träffat på idioter 😉

Du är verkligen min idol! Tack för att du skriver och ger mig, och så många andra, modet att stå för vad vi tycker och tror på! Du är en av de människor som gör världen till en bättre plats genom att sprida din klokhet. Du får mig att öppna ögonen lite mer varje jäkla dag! TACK för det!

Håller med Ina. Det är svårt att inte bli arg och ofta väldigt svårt att diskutera feminism med folk som typ har läst en krönika av Linda Skugge medan man själv sitter på ganska mycket mer kunskap. Samma sak med genus. Genus är en hel VETENSKAP som man kan läsa som kurser på UNIVERSITET. Ändå sitter "lekmän" och uttalar sig i media dygnet runt om att "jag diskar minsann också" och "men min son VILL leka med vapen, det bara ÄR så"… Det är tröttsamt.

Jag känner även väldigt ofta för att revoltera emot det där politiskt korrekta och emot det där med "hysteriska feminister" genom att vara just det. Skrika högt och ljudligt och gärna provocera så in i helvite. Precis som du gör, LD, med dina orakade armhålor.

För jag blir så trött på att KVINN, som feminist, hela tiden måste vara så jäkla snäll och beskedlig och ABSOLUT INTE uttrycka något NEGATIVT om män. Medan det på Sveriges mest välbesökta gata- Drottninggatan i Sthlm- är citat av Sveriges mest kände kvinnoHATARE, ingraverade i metall.. Då blir jag arg och vill ge tillbaka. Hämnas. Visa på hur VI har det.

Och till skillnad från de allra flesta feminister (??) tänker jag inte ta skuld för att samhället ser ut som det gör, tänker inte ta skuld för att JAG är den FÖRTRYCKTA, utan väljer att lägga skulden på Män som Grupp. Inte enskilda män såklart. Men som grupp.

Och jag har svårt att se hur vi någonsin ska komma någonstans om vi inte delar in det i vi och dom? Vi kvinnor har det sämre i samhället och männen har det bättre. De flesta feminister tycker att kvinnor har det sämre på grund av att männen har roffat åt sig, tryckt ner oss och tagit för sig själva. (vissa feminister, ganska många faktiskt, lever dock i åsikten att även kvinnorna har skuld till detta, men det gör dock inte jag. Precis som jag inte anser att ett mobbat barn, eller en misshandlad kvinna, bär skuld till vad det/hon utsätts för. Visst ska man lära den misshandlade kvinnan och det mobbade barnet om deras eget värde och ge dem respekten för sig själva så att de sedan kan och vill säga nej och dra gränser, men de verkligen insatserna bör ändå läggas hos de som faktiskt mobbar /misshandlar en annan människa. Det är där förändringen sker)

Som beläst feminist kan man det här om könsroller och ser även att könsroller och ojämlikhet är något som båda könen förlorar på. Alltså skulle båda könen må bättre av lite mindre könsroller och lite MER jämställdhet. Detta har nu kvinnor kämpat för i evigheters evighet. Och vad har männen gjort? Tagit ut lite mer föräldraledighet? Och lite var ordet.

Och det blir ju väldigt svårt att diskutera feminism om man inte kan diskutera det faktum att män förtrycker kvinnor kan jag tycka…. Och är det inte så jävla typiskt kvinnligt, att vi måste linda in våra ord i rädslan att inte väcka för mycket känslor? I rädslan att bli kallade för hysteriska? I rädslan att NÅGON eventuellt kanske ska bli lite ARG på oss?? // jenny p

JENNY P jag håller med dig! Man SKA få vara arg och man ska tamejfan bli det också. Man ska även kunna tala om det förtryck som män tar del av och är ansvarig för (därav "självrannsaka") men där tycker jag ju till skillnad från dig att vi kvinnor har stor del i att upprätthålla dessa strukturer. Vi är heller inte mer slavar under det här än vad männen är, tyvärr. Det är svårt att bryta mot socialiseringen.

Men strukturen, under vilka vi alla är slavar…Är inte den uppbyggd just FÖR att vi kvinnor SKA lyda under den? Är inte könsmaktsordningen skapad FÖR ATT gynna män och missgynna kvinnor? Alla de här strukturerna i samhället, som tex den som bygger på att pojkar "måste" få slåss (boys will be boys- osv, våldsamt beteende i det närmaste uppmuntras för att det "ska" vara så) medan flickor får lära sig att INTE slåss. Män får lära sig att bli auktoritära medan kvinnor får lära sig att bli "undergivna"- alla strukturer bygger ju på att en är "över" och en är "under". Hur menar du när du säger att kvinnor hjälper till att upprätthålla de strukturerna?

Jag tänker mig att strukturerna är byggda för att kvinnor ska förlora på dem och män vinna på dem. Och jag har svårt att se hur kvinnor ska kunna hävda sig emot strukturerna fullt ut…? Eftersom de bygger på att vi inte ska kunna göra det..

Särskilt svårt har jag förstå det om man inte utgår ifrån att kvinnor ska "ge igen"- roffa åt sig och "sno" från männen. Jag tänker mig att vi måste TA från dem (de har hittills inte visat särskilt stort intresse för att ge något frivilligt direkt) och det är svårt att TA utan att det blir ilska, gräl och hårda ord. Därför har jag svårt för den där "oh nu ska vi vara snälla och inte göra killar arga"- grejen. OM vi ska TA makt, inflytande och rättigheter från männen så kommer de att förlora på det, vilket aldrig kommer att göra dem glada(iallafall inte till en början, efteråt däremot kommer de ju att bli glada när de ser hur bra allting blir.) Jag tror inte på någon stillsam och diskuterande väg mot jämlikhet- utan snarare på hårda bud.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *