Kategorier
feminism & genus

Att göra saker för andra

Jag får ganska ofta kommentarer om att killar tycker att hår under armarna är osexigt och att jag borde raka mig för att den och den tycker att det är fult. Hör ni hur absurt det egentligen låter? Varför ska jag raka mig för att du tycker att det är fult? Och vem fan gjorde dig till talesman för resten av befolkningen?

Jag går inte omkring och påpekar för varenda kille hur jag tycker de ska ha sitt skägg, hår, kläder eller om de borde noppa sin unibrown. – Rannva
]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

19 svar på ”Att göra saker för andra”

Jag får också spunk av det här resonemanget.

Varför ska jag behöva göra mig sexig i andras ögon? För att jag är kvinna? För att det är min uppgift att bli en objekt som män kan titta på?

För det andra, det finns ju ingen enhetlig "sexig" standard. EN kille kan tycka at man ska vara helrakad "där nere", en annan vill ha mer hår. Ska man behöva veta deras preferenser? Ska man behöva göra 50% rakad och 50% hårig?

Och vissa blir irriterade när de upptäcker att inte alla kvinnor vill vara sexiga för andras skull. De blir lite sura när man väljer att inte "förgylla" deras dag.

Men alltså fortfarande så är förutsättningen för hår under armarna, eller könshår, något som finns hos precis alla människor. Varför behöver vi förändra vår kropp och använda speciella medel för att attrahera någon av samma ras, liksom? Det är ju meningen att vi ska bli attraherade av varandra och ligga precis som vi är?

För övrigt insåg jag först härom månaden att det är håret det är fel på, inte hårväxten. Trodde att det "pinsamma" var att det råkade växa si eller så mycket hår, men felet är alltså håret i sig. Det gör inget ifall jag har utslag efter att jag rakat mig, eller svarta hårsäckar som vittnar om hårväxt, för det är håret som är det motbjudande.. Suck!

Fast jag HATAR kroppsbehåring, när jag får råd ska jag typ ta bort alla utom det på huvudet, ögonbrynen och ögonfransanarna. Jag hatar det på mig själv, precis som att vissa hatar att vara kritvita (bleka) eller liknande.

Det är ju inget fel att ändra på sig sålänge det är för sin egen skull.

ÅH! Kom nyss hem från en långpromenad med min mor där jag berättade om detta fenomen för henne. Av någon skum anledning tycker alla män i min närhet (utom min far) att det är okej för dem att ständigt recensera mitt utseende, mina kläder, min frisyr, min film-/musik-/boksmak, mitt beteende etc. Visst, kvinnor i min omgivning kommenterar också hur jag ser ut, men då enbart i positiva ordalag; vilken fin klänning, vad snyggt frisyr osv. Från män har jag hört; du är sexigare med långt hår, du borde ha mer färg på dig, sätt på lite mascara så blir du finare, dina ögonbryn är för markerade, vilka håriga armar du har, du lyssnar på sådan mesmusik, du borde lyssna mer på [insert random machomanmusiker]. Jag har till och med fått höra "Jag förstår inte varför du ska göra dig så ful hela tiden?"

Jag undrar när dessa män (och somliga kvinnor) fick för sig att jag lever mitt liv för att tillfredsställa dem och uppfylla deras ideal?

Med hår på agendan! Är det många som ger dig blickar, viskar eller fäller kommentarer när du går ute med orakade ben? Jag önskar att jag vågade gå orakad – speciellt eftersom att håren egentligen inte stör mig. Tvärtom så är det mest jobbigt att raka och raka och raka och raka (och så lite nu-har-jag-tagit-i-för-hårt-blod på det). Men jag har så svårt för att synas, stå i centrum osv. så det känns för läskigt att vara normbrytare. Även fast jag vill.

Men Rebecca, med ditt resonemang "Det är ju inget fel att ändra på sig sålänge det är för sin egen skull" kan ju vilka ingrepp som helst ursäktas. Till och med människor som gör plastikoperationer oftare än de menstruerar säger ju att det är "för deras egen skull". Du tror väl inte på fullaste allvar att du inte påverkas av folks attityder kring hårväxt? Du tror inte du tycker hår är äckligt för att du lärt dig att tycka så?

Jag blir bara så trött på resonemang som stinker av superindividualistiskt tänkande, som om människan inte vore påverkbar. Den fria viljan är bara en illusion.

Haha,asså varför ska folk lägga sig i hur i helvete andra ser ut?oavsett om det gäller hårväxt lr nåt annat. Leave me the fuck alone lixom! Min kille tycker,som resten av sveriges män tycks det, att rakat är sexigare. Det är hans åsikt. MEN han tycker att JAG är sexig oavsett hår. Jag tycker det är sexigt med piercingar och tattoos,min kille har inget av det MEN jag tycker ändå han är sexig. Inte fan att vi håller på och tjatar på varann lixom…

Så är det ju lättare att såga ner en regnskog än att odla en ny också (tyvärr).

Träffar man the one kan man ta det beslutet då, om den råkar gilla rakat. Man kan lätt rensa lite om man vill "göra sig sexig" någon gång.

Det är värre om man är renrakad för att "den och den tycker att det är fult" och sen träffar the one som gillar hår. Då tar det några månader att "göra sig sexig".;-P Let it grow

Pontus, förstod jag dig rätt nu? Du tycker alltså att man ska låta könshåret växa för att vara redo att på nolltid kunna anpassa sig till det utseende ens partner föredrar… :rolleyes:

Som kvinna så ska man alltid stå redo för att attrahera en partner och att anpassa sitt utseende efter hans önskemål.

Lilla sjöjungfrusyndromet- han vet knappt vad du heter men du är redo att skönsketsoperera dig för hans skull och förlora dina ben och din röst. Men vad spelar det för roll? Du får ju en partner! Yippi!

Jag har inga starka åsikter om kroppshår och har prövat nästan alla varianter själv. Det enda jag aldrig skulle göra är att ha en del könshår kvar men vaxa delar, jag tycker det är så sanslöst fult. Helt vaxat eller helt hårigt går dock bra. Raka könshår kan jag inte göra eftersom håren är för grova på mig. Jag kan utan problem tänka mig att anpassa mitt hår till den kille jag dejtars önskemål förutom ovanstående eftersom det är totalt egalt för mig. Däremot skulle jag aldrig byta frisyr, gå ned/upp i vikt eller anamma en viss klädstil. Jag har inget emot att man anpassar sig till sin partner om man själv tycker att det partnern vill är OK och partnern inte kräver att få bestämma allt.

Jag lät mitt armhålehår växa i våras men sen rakade jag bort det. Kändes bra. Kände mej snygg. Nu har det växt ut igen. En liten tofs. Känns bra. Känner mej snygg. Det är så spännande att mixtra med sitt utseende och känna sig tuff i allt!

Maria och hanna – Hehe, tänkte lägga till en liten parentes i slutet. Typ något i stil med:

(Jaja, träffar man någon ska man inte behöva ändra på sig för att vara sexig osv. Vare sig det är the one eller random one night stand. Det var ingen jätteseriöst menad kommentar.)

Borde nog haft med den.:-)

Finns det någon dold tanke är det väl att man inte ska raka sig (man el. kvinna) bara för att någon okänd människa på stan kastar snea blickar på en. Men som sagt, den var inte så seriös.;-)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *