Kategorier
feminism & genus

Att män och kvinnor inte är jämställda är ett direkt resultat av könandet

Genusdebatten är nåt som jag aldrig tröttnar på. Jag tröttnar dock på okunskapen och fördomarna och människors envishet att fortsätta detta eviga könande fast det är 2012 och man vid det här laget borde förstå att alla ska få samma möjligheter.


”Män är män och kvinnor är kvinnor!” ropas det med en panikslagen desperation. Stereotyperna är livrädda för förändring för förändringar innebär att de måste omvärdera sin egen verklighet och vad betyder det egentligen? Vem är jag om jag inte är kvinna? Vem är jag om jag inte är kvinnlig? Vem är jag i förhållande till det motsatta könet? För motsatser är vad vi lärt oss att tänka ur. Motsatt kön. En annan art. En annan människosort som är så tvärtemot mig och måste vara det för hur ska annars barn bli gjorda?

Varför är det så viktigt att upprätthålla den här föreställningen om två sorters människor, olika inte bara till det ytliga kroppsliga utan även så fundamentalt skilda från varandra mentalt, intellektuellt och biologiskt?

”Bara för att jag har bröst och snippa så ska jag inte få lägre lön!” menar andra som kanske ändå har en jämställdhetsönskan, men problemet är inte hur vi ser ut utan hur vi bemöts. Att män och kvinnor inte är jämställda är ett direkt resultat av detta könande. (könsrollsuppfostran). Flickor och pojkar fostras olika, de uppmuntras olika och bemöts olika. Då är det inte konstigt att vi senare får olika förutsättningar.

Kön påverkar hur andra människor uppfattar oss. (”flickor är si och pojkar är så”) T.ex så talar vi mer med flickor, använder fler ord och mjukare tonläge samt ger dem mer komplimanger för utseendet och mer kramar och leenden, medan pojkar får mer skäll, tydligare order samt uppmuntras att vara högljudda, ta för sig och vara tuffa. Flickor uppfostras att vara duktiga, empatiska, omvårdande och uppoffrande medan pojkar fostras att vara starka, ambitiösa, tuffa och känslomässigt otillgängliga.

Kön, klass, etnicitet, sexualitet, religionstillhörighet, kultur påverkar hur människor uppfattar oss. Och hur vi blir uppfattade stärker förväntningarna och förväntningarna i sin tur påverkar hur vi bemöts. Hur vi bemöts påverkar i tur vår självbild och vår personliget och vår utveckling.

Som genusmedveten förälder så är man uppmärksam på det. Och utifrån det gör vi våra val; hur vill jag att mitt barn blir bemött? Hur kan jag påverka detta?


Förvirrad?
]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

27 svar på ”Att män och kvinnor inte är jämställda är ett direkt resultat av könandet”

Jag har nyligen börjat jobba som vikarie på olika förskolor och jag tycker det du skriver är så himla viktigt. Jag försöker bemöta barnen som barn, som människor, som individer helt enkelt. Inte som pojkar eller flickor. Jag har fått massor av inspiration från din blogg!

blir skitirriterad på den där okunskapen om "hen" och fördomarna om att vi genustänkare vill utrota allt vad kön heter. som carolina gynning också, att hon trodde det gick ut på att alla skulle heta kim, ha brunt rum osv. MISSTOLKNING på hög nivå!

Alltså, jag måste ge en eloge till dig som orkar ta debatten om och om igen. För själv kan jag känna att jag mer och mer tappar sugen. Jag orkar inte hela tiden börja om diskussionen på intelligensnivån jaha-så-du-tycker-alla-ska-ha-samma-gråa-unisexkostym-och-vara-precis-likadana, och hela tiden behöva tjafsa om varför "pojkar inte ska få tillåtas vara pojkar och flickor inte ska få vara flickor". Det känns som man hela tiden står och trampar i samma dumhetsträsk utan att någonsin komma vidare.

Och man känner till slut att vad spelar det för roll om jag försöker få någorlunda ordning på mina egna ungar, när de dagarna i ända kommer umgås med barn uppfostrade av idioter. (okej, har en liiite trött dag idag ;))

Men så tusen rosor till dig och alla andra som orkar förklara en gång till. Och en till. Och en till.

jag säger som S: TACK FÖR ATT DU ORKAR!! åh vad jag skulle önska att den där schulmanfamiljen förstår nångång vad det handlar om och slutar sprida denna okunskap. :love:

Det handlar ju tyvärr om att vi söker en motsats för att kunna definiera oss själva och i denna process är det motsatta könet väldigt lättillgängligt. Jag läser just nu en kurs som heter "Kön och samhälle" här i Finland där jag studerar och en av våra kursböcker heter The sociology of gender av Amy S. Wharton. Väldigt bra bok för de som vill lära känna grunderna inom genuskunskap. Dessutom innehåller boken ett flertal artiklar efter varje kapitel som beskriver problematiken mer ingående. En intressant artikel handlade om hur man uppfostrar sina barn till att bli genusmedvetna, kanske något för dig LD? 🙂 Det måste ju onekligen vara svårt många gånger att som genusmedveten förälder motarbeta "den genusomedvetna världen"…

Detta var ett sorgligt inlägg tycker jag…Iallafall meningen: "Då är det inte konstigt att vi senare får olika förutsättningar". Menar du alltså att så länge vi är olika är diskriminering och förtryck en självklarhet. Att vi inte kan nå jämlikhet förrens vi även ÄR helt lika?

Hur gör vi då med rasismen tänker du? Ska vi måla alla svarta vita? Tvångslära alla invandrare att prata korrekt svenska samt färga deras hår?

Nej. Det menar du förståss inte och jag förstår faktiskt innerst inne hur du menar (är bara en ovanligt barnslig person). Till rasisterna borde vi förståss säga "men förstår ni inte att vi alla faktiskt bara är människor av samma skrot och korn och att det inte finns någon vits med att dela in oss i olika grupperingar utefter hudfärg och etnicitet". Men förstår du min grundtanke? Att det är ju för sorgligt att en människa inte kan acceptera olikhet. Att vi måste PÅTALA ens, att män och kvinnor egentligen faktiskt bara är just MÄNNISKOR och att svarta och vita faktiskt oxå just är MÄNNIKOR. Att vi måste gå RUNT olikheterna och istället arbeta för att övertyga oss själva om hur LIKA vi EGENTLIGEN är. Först när alla har insett det blir världen en bra plats. För vi gillar uppenbarligen inte olikhet här. På jorden.

JENNY P jag menar att så länge vi fostras och ses och bemöts så fundamentalt olika så kommer vi växa upp med olika förutsättningar och det i sin tur kommer leda till ojämställdhet.

Sjukt trött blir jag på dessa "relationstips" och inte vet jag, om hur viktigt det är att man är olika för att inte mystiken och fascinationen ska försvinna, typ att man värnar om olikheterna eller något, annars försvinner attraktionen. Typ män är från mars yada yada, och hur man ska anstränga sig för att bete sig på ett sätt så att man kan MÖTA varandra och KOMPLETTERA varandra. Man bara, eh, jag måste leva på en helt annan planet. En av anledningarna till att jag trivs så bra med min kille, och att förhållandet håller år efter år är ju eftersom vi är så lika! Att någon av oss skulle ändra på våra beteenden för att förstå varandra låter ju helt absurt, orka ha ett sådant förhållande! Attraktionen har aldrig på något sätt legat i några exotiska könsskillnader. Men vi kanske kommer från en helt annan planet, vad vet jag. Tycker synd om dem som måste upprätthålla traditionella könsroller för att ha en relation, så jävla energikrävande det måste vara.

Keep it up LD, du tar upp genusdiskussionen för att den behövs så sjukt mycket, tyvärr.

:love::love:

Det är frustrerande att diskutera med någon som inte har viljan att ta in ett jävla skit, visst är det så. Men det viktiga och fina är att många andra är villiga att tänka i nya banor och får insikter av en diskussion som ter sig meningslös. Du är så BRA!

Jag var inne på Anithas blogg nyss och läste. Jag är så oerhört glad över att du finns i bloggvärlden! Att du orkar diskutera utan att gå till personangrepp, att du fortsätter vara saklig och pedagogisk, att du vill lära och bli lärd och att du är vänlig och tålmodig. Tack!

Nina:

Nej jag fattar inte heller kvinnor och män som tänder på "olikheter" och orkar leva i förhållanden där "rätt och fel" ska dikteras utifrån.

Mitt biologiska kön förändras ju inte för att jag råkar gilla Star Wars eller pluggar datateknik. Jag är en heterosexuell kvinna, jag tänder på kuk, och får jag en attraktiv naken man framför mig så kommer jag förmodligen att tända på hans "exotiska" attribut.

Att tända på någon sexuellt och att leva tillsammans med en människa är ju två helt skilda saker…

Hon är ju rubbad, och jag hade gärna velat kasta alla resultat av att uppfostra barn som som kön i ansiktet på henne.

Vill ge dig cred för att du orkar. för att du diskuterar utan att bli dryg, elak och låta nedstämmande.

För jag är ju säker på att du är på rätt väg. Det är ju (såklart) bättre att diskutera med folk än att bli arg. Men hur orkar du? Vissa saker känns självklara och jag blir faktiskt bara ARG när vuxna människor (!) inte förstår.

Julia-

Jag är också heterosexuell och tänder på män, men det jag menar med exotisering av kön är tanken om att män skulle vara extra attraktiva för att jag aldrig riktigt skulle kunna förstå dem, att det skulle finnas ett mentalt gap. Där tror jag att det finns minst lika stora skillnader inom könen än mellan.

Du är min stora idol för orken! Jag fattar verkligen inte varför så många blir så provocerade av genusfrågan. Okunskapen alltså.

Och du är så bra som tar debatten och informerar lugnt och sakligt om och om och om igen. Keep it up!

Nina:

Jag kanske var otydlig, men jag menade ungefär samma sak som du:) Skriver på mobil så har ingen översikt.

Jag menar att när man pratar med kvinnor och män som gillar "kvinnligt" och "manligt" och inte förstååår hur man skulle vilja luckra upp dessa exotiska attribut, så tror dom ofta att man vill radera det biologiska könet och inte könsrollerna.

Jag tycker att mina ex har varit manliga och exotiska, jag tänder på stora händer och breda axlar. Men framför allt har jag ju älskat dem som personer. För att dom är omtänksamma, har samma grundvärderingar som jag, är intelligenta…listan kan göras lång.

Så vad jag menade är att jag inte förstår varför vissa tror att ett jämställt förhållande skulle ta bort det där exotiska? Jag tycker man blandar ihop två saker. Det sexuellt exotiska finns ju kvar fast man byggt en bro över det "mentala gapet"… tycker jag ialf:)

Jag tycker inte att du ska lägga dig ner i Anitha Schulmans kommentatorsfält och bara göra henne till viljes. Ordet är fritt ju och du har rätt, gå dit o skriv nåt intelligent för hennes dynga är bara för mkt.

Precis som typ alla andra måste jag också tacka för att du orkar.

Det är så många som överhuvudtaget inte förstår tanken med genus, och många som får det förklarat för sig om och om igen utan att fatta.

"Män och kvinnor är olika, varför får dom inte vara det?" Men det handlar ju inte om det. Klart att det inte spelar nån roll att hälften av befolkningen leker med bilar och andra hälften med dockor. Problemet är väl att fast världen förändras (och t.ex. kvinnor jobbar, män kan vara föräldralediga osv) så lever de här gamla dockor-bilar, rosa-blå föreställningarna kvar, och om man inte gör så som man borde så är man lite fel, och det vill väl ingen vara?

Det gjorde min dag att du länkade "okunskap" till "Hemma hos Schulman"! Haha! Det är ju så galen så det finns inte. Att kalla det för "okunskap" som hon skriver. Varför lura våra barn och låta dem växa upp till att tro att hon och han inte existerar. Snacka om att förvränga deras världsbild.

"Varför är det så viktigt att upprätthålla den här föreställningen om två sorters människor, olika inte bara till det ytliga kroppsliga utan även så fundamentalt skilda från varandra mentalt, intellektuellt och biologiskt?"

Tja, sa din lärare aldrig till dig i småskolan när du tjafsade med en kompis att "tänk om vi alla tyckte lika och tyckte om samma saker och var på samma sätt. Vad tråkigt det skulle vara!" Tyck om varandras olikheter istället, TYCK OM olikheter mellan könen så det fortfarande blir spännande att umgås med människor av det andra könet. Det här med att döpa ungar till Kivi och annat är ju patetiskt!

"'Män är män och kvinnor är kvinnor!' ropas det med en panikslagen desperation." Neej, det är att konstatera fakta. Saker som "Stirrade han på dig på tunnelbanan? Anmäl honom!!" DET är exempel på panikslagen desperation. Eller när 250 män skickar in ansökan om ett byggjobb i Norge, och man väljer att sätta ut en TILL annons i tidningen, får 200 män som söker och 1 kvinna och ger jobbet till en kvinna. Det är också panikslagen desperation. Lite "bäst att vi gör såhär för att inte bli anmälda för diskriminering".

Uppskatta att andra har åsikter istället för att länka ordet okunskap till andra människor. Läs för att få del av andra människors tankar istället för att nedvärdera dem offentligt på din blogg.

Herregud vad jag beundrar dig för ditt tålamod med såna som Anitha som hamnat helt bakom flötet i den här frågan. Själv blir jag bara frustrerad och vill skrika "DU FATTAR JU INGENTING JÄVLA IDIOT!" men det är ju inte så konstruktivt så därför behövs såna som du! Som gång på gång förklarar och argumenterar med vettiga och lättförståeliga argument som förhoppningsvis någon gång i framtiden lyckas få folk att förstå! Tack för att du orkar och vågar och inspirerar oss andra att också göra det!

Jennie:

Stanna en stund & läs under rubriken "feminism, genus & normer". Bara läs & fundera en liten stund. Vem vet, kanske kommer saker och ting att kännas lite klarare sedan.

ÅÅH JAG ÄR I HIMLEN SÅ HIMLA FINT! Hela dagarna pluggar jag genuskunskap och hela kvällarna läser jag din blogg, hehe. Jag är helt slut i knoppen och orkar inte skriva något eget men vill verkligen bara hurra och applådera åt det du skriver. Så himla bra. Så himla himla bra! YAY!!

Det biologiska könet är ett faktum. Det sociala könet är ett mindre faktum. Ändå "finns" det också – högst påtagligt. Eftersom man kan försöka minska ned det/undvika det så finns det ju "verkligen" – kan man säga.

Jag tycker inte att det finns någon fara i att det finns två (flera) kön. Faran ligger inte i att vara manlig/kvinnlig utifrån vad man har mellan benen (eller i skallen). Faran är – tycker jag – när det få negativa konsekvenser.

Jag var på krogen häromkvällen,, första gången på år och dar. Jag tänkte på hur en tjej på dansgolvet, som var extremt lättklädd, dansade väldigt sexigt/intimt med kille efter kille. Hon såg inte särskilt bekväm ut. Jag funderade på varför hon valde att göra så. För det såg inte ut som hon hade roligt. hade Hon det var det ju ingen big deal, men av minen att dömma såg hon besvärad ut.

här finns ett problem: 1. För vems skull klär hon sig i så små kläder att hon hela tiden måste rätta till de för att inte stå helnäck? 2. Varför "låter" hon alla killar stå och jucka på henne gång efter en annan?

jag var inte klar, råkade trycka.

jo. jag tycker att man får klä sig precis som man vill och föra precis som man vill – men om man utsätter sig för såna saker för att man ska känna sig fin/accepterad/kvinnlig/åtråvärd samtidigt som man egentligen inte känner sig bekväm: då är det ett problem.

Problemet är konsekvenserna. inte att det finns två (flera) kön.

Jag kan inte styra hur andra ska bemöta mitt barn. Men jag kan göra allt jag kan för att mitt barn ska känna att hon har ett egenvärde och en egen röst att säga ifrån situationer där hon inte är bekväm.

Jag blir sååååå TRÖTT på att så många människor vägrar förstå att något kallat socialisering har en viss del i hur vi blir som personer! Det finns gott om forskning på ämnet så varför kan de inte läsa på innan de går in i en diskussion? Som att man bara kan vara ett visst kön på ett visst sätt. De säger att vi genusar ger barnen snäva ramar… Och det är det dummaste jag någonsing hört.

Jag vill bara säga att för mig är det väldigt givande att läsa sådana här inlägg, jag är övertygad om att det är otroligt viktigt hur man blir bemött som barn. (har själv inga egna ännu)

Jag själv växte upp och fick ibland ärva kläder av min bror, vilket jag själv tyckte var otroligt häftigt, inte spelade det någon roll om det var "tjej eller killkläder".

Jag kan absolut förstå syftet med hen, dock har jag inte riktigt kommit så långt att jag vill använda det. Däremot kommer jag absolut tänka på hur jag bemöter barn och att verkligen försöka tänka på att inte göra skillnad bara för könet.

Jag tror att för många är det skrämmande, det är så svårt för en del att ta in allt det här nya och det kanske till och med känns övermäktig, hur sjutton ska man klara av att bemöta ett barn som ett barn utan att könet spelar roll? Iaf känner jag så ibland, även om jag tycker det är otroligt intressant och viktigt så känns det också väldigt svårt och utmanande.. en del kanske backar pga det. Lättare att fortsätta i det man är trygg med,så fungerar ju ofta vi människor.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *