Kategorier
feminism & genus

Att medvetet försöka kompensera där det finns brister för att motverka traditionella mönster

Det finns många som undrar lite hur jag tänker när jag fostrar mina ungar, varför jag t.ex uppmuntrar Ninja att vara mer ”grabbig” (d.v.s tala från magen, våga höras och synas, ta för sig osv) och varför jag gör annorlunda med Tamlin.   Jag tänker som så att alla föräldrar, och framförallt pedagoger, använder sig av nån form av kompensatorisk pedagogik. Kanske inte när det handlar om genus, men när det handlar om personligheten hos barnet. Färdigheter, talanger, svårigheter. Vi bemöter inte alls våra barn lika, oavsett kön. Det bör vi inte göra. Vi bör bemöta barn utifrån deras behov. Ett överstimulerat barn behöver kanske tränas i att ta det lungt medans ett blygt barn behöver uppmuntras att våga höras och synas. Och så vidare. Så jobbar vi ju i förskolan. Genus är bara en kategori till som jag anammat eftersom att jag tror att flickor generellt behöver uppmuntras för andra saker än pojkar (detta är ju givetvis också individuellt) Ungarna blir ju tyvärr bemötta utifrån könsstereotyper av resten av samhället och det är min uppgift att balansera det. Så jag kommer att bemöta mina barn utifrån kön, (i kompensatoriskt syfte) men allra mest utifrån behov, personlighet och färdigheter. 


Läs mer här: kompensatoriskt föräldraskap (tidigare inlägg) Kompensatorisk pedagogik (extern länk)

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

29 svar på ”Att medvetet försöka kompensera där det finns brister för att motverka traditionella mönster”

Jag tycker tyvärr inte om kompensatorisk pedagogik. Det går tvärtemot mina åsikter. Jag är feminist för att jag vill ha jämställdhet: lika rättigheter, möjligheter och skyldigheter för individen, oavsett könstillhörighet. Rätten att bemötas som den individ man är istället för att behandlas utifrån sin grupptillhörighet. Men kompensatorisk pedagogik sätter kollektivet före individen, precis som könsnormativ uppfostran gör. Däri ligger väl skillnaden mellan vänsterfeminism och liberalfeminism. Vänsterfeminister vill utjämna skillnader mellan kollektiv, liberalfeminister vill befria individer från att behandlas som representanter för ett kollektiv.

Håller med dig om att kompesatorisk uppfostran är bra och viktig. Dock får man ju inte heller glömma att uppmunta BÅDE "flickiga" och "pojkiga" egenskaper hos barnen. Det är jättebra att t.ex. lära en flicka att våga ta plats, vara aktiv, modig etc. men det är precis lika viktigt att lära flickan att OCKSÅ vara omvårdande, empatisk, och kunna varva ner/ta det lugnt.

Så jag köper absolut kompesatorisk (fan vilket jobbigt ord att stava till! hehe)pedagogik. Och jag förstår ju varför man använder sig av den. Men jag tycker samtidigt att det inte baaaraaa är viktigt att som förälder och pedagog uppmuntra "flickiga egenskaper" hos pojkar och vice versa. I mina ögon finns det ett x antal egenskaper som är viktiga för barn att lära sig, oavsett kön. Och de får inte heller glömmas bort. (ta plats, lämna plats åt andra, synas, höras, vara omvårdande, empati, självsäkerhet, vara aktiv, ta det lugnt ibland, våga visa känslor som att vara ledsen och ilsken o.s.v.)

… Och jag vet att flickor tyvärr uppmuntras att "vara flickor" från omgivningen, med allt vad det innebär. Och att pojkar uppmuntras att "vara pojkar", med allt vad det innebär.

Så självklart förstår jag att, om man har en pojke som blivit påverkad utifrån att vara vild, synas och höras, vara aktiv och okänslig – då tycker jag att det verkligen behövs kompenseras med att pojken får läsa sig motsatta egenskaper: Ge plats, visa empati, ta det lugnare ibland, visa känslor o.s.v.

Såå.. vad ska man säga? Jag håller med, i stort sätt. Jag tycker att alla barn (oavsett kön) behöver lära sig olika egenskaper, som är viktiga för dem även vid äldre ålder. Så behövs kompensasorisk pedagogik för att uppmuntra en flicka att våga vara mer traditionellt grabbig så – absolut! Men de flickigare egenskaperna får inte heller glömmas bort, för de är viktiga dem också.

(och jag hatar att använda orden "flickiga" och "pojkiga".. egentligen är de ju "mänskliga".. men ni förstår vad jag menar!)

AMANDA jag håller med dig. Jag gör givetvis så också!

Sen tittar man ju till individen ockdå. Har man en empatisk och mjuk pojke så behöver man inte uppmuntra det (såvida han inte blir för mjuk dvs inte vågar ta för sig alls eller blir för blyg osv).

Jag försöker ju inte forma mina barn in i en slags tvärtommall, utan bara hjälpa dem att utveckla egenskaper jag tycker är viktiga samt tona ner sådant som inte är bra eller ok.

andrea nu spekulerar jag givetvis, men är det inte så att pojkar generellt har mörkare röst än flickor?

Jag vet inte hur tydligt detta är bland bebisar, men tamlin har definitivt mörkare än ninja. Och det är ok.

Men jag tycker inte att NÅT barn, oavsett kön ska vråla som huliganer eller pipa som små möss. Både flickor och pojkar bör uppmuntras att tala i samtalston. 🙂 Jag har stött på pojkar som mumlar och piper och då uppmuntrar vi givetvis dem också att tala ur skägget.

rebecca pojkar uppmuntras att vara tuffa och framåt. Man daltar inte lika mycket med dem och tröstar dem mindre när de t.ex gör illa sig. Flickor är man mjukare och mer försiktiga med.

dessutom har omgivningen mer tolerans för busiga pojkar än busiga flickor och det i sin tur påverkar också barnen.

det är dock väldigt subtilt och inte alltid man märker att man själv tar del av detta. Tyvärr.

Det är bra faktiskt. Att bli bemötta som det förväntas pg kön kommer dom ju uppleva hela tiden annars. Någon motpol behövs. 🙂

Ps, du brukar ju ha så starka åsikter och tankar, vad tycker du om vargjakten och hela hetsen kring det? Jag skrev ett inlägg om det idag och blev nyfiken på vad andra tycker, om det bara är jag som reagerar såhär.

Jo, LD, att pojkar i grunden har mörkare röst beror på stämbandens utformning (tjocklek, spänst, längd), detta avgör hur mörk/ljus röst man har. Det är därför det finns variationer även inom könen.

Usch… minns när jag skulle in på Carlings, och där utanför stod en mamma med sina (?) 3 söner. Dessa söner härjade runt, gapade, var vilda och slogs – speciellt 2 av dem. Den 3e pojken fick ett slag som förmodligen gjorde jätteont, eftersom att han la sig på golvet, höll för ansiktet och började gråta. Vad gjorde mamman åt det då? Pttja, hon sa till barnet att "Lägg av, det där var ingenting! Sluta gråt!".

Så slutsumman av det? Barnet som blev slaget blev straffat, och barnen som slog fick inte ens en ynka tillsägelse.

(skakar på huvudet)

Bra rutet! Individualism is the shit! (och det säger jag på det minst högervridna sättet möjligt)Det finns inget som hindrar oss från att kombinera kollektivt tänkande med respekt för indivduella förutsättningar och utveckling.

Hej, jag försöker igen. Såg på dina videobloggar att du knappt tuggar maten när du äter, du tuggar typ 2 tuggar sen sväljer, kan ju vara nåt att tänka på de ggr vid tråkig mage? Tack för en bra blogg!

:-d

Vi tog upp det i skolan, när vi läste jämställdehet och värdegrund. Med flickor försökte man öva att tala, våga ta plats osv, alltså sånt som räknades som "pojkiga" egenskaper, senare upptäckte man att man "glömde" öva pojkarna i "flickiga" egenskaper, prata om känslor, hjälpa de andra barnen osv.

Inte är man likadan mot sina barn. Eftersom dom är egna individer så är man också olika gentemot dom, så är det bara. Ganska självklart tycker jag, men det kanske inte är självklart för alla, vad vet jag. Det är ju samma som att man älskar alla sina barn lika mycket men på olika sett, det ser jag inget konstigt i så är det liksom bara, tycker jag.

Hej. Jag har ett problem, tänkte på dig eftersom du verkar kunna något om sånt här.

Jag har hennat mitt hår med Herbiques henna som jag uppfattat inte är den bäst efter att jag läst på internet. Men innan jag började med henna använde jag vanlig kemisk hårfärg och har blekt mitt hår och sedan färgat det rött och efter ett tag kom utväxten(av den kemiska hårfärgen) Mit hår är mörk brunt, nästan svart.

Men jag struntade i utväxten och hennade ändå. Jag undrar vad jag ska göra när utväxten blivit väldigt lång? För jag antar att henna inte färger svart hår rött?

Hoppas du vet.

Kompensatorisk uppfostran är en bra grej om den utförs rätt. Jag var ett blygt barn, men då jag vågade vara med i en pjäs eller hålla föreläsning i skolan så fick jag jättemycket peppande och positiv feedback från mina föräldrar. Jag kanske stakade mig, sa fel eller liknande men att jag VÅGADE var huvudgrejen 🙂

Kan man inte låta barn vara barn? Och om de ska individualiseras så varför trycka på? Är det ett problem att pojkar och flickor pratar med olika tonläge? är det inte ok att barnet är fantastiskt som det är? Måste allt ändras?

ANNA – det är det som är poängen. Att låta barn få vara barn. Inte pojkar och flickor. Inte sina kön. Det är det som är poängen med genus eftersom att vårt samhälle INTE tillåter barn att vara barn utan en massa krav och förväntningar utifrån kön.

Det är inga problem med att pojkar har mörkare röst. Problemet är att pojkar lär sig använda den bättre, högre och starkare medans flickor uppmuntras att vara tysta och dämpade och pipiga.

På samma sätt försöker jag också med till exempel julklappar. De i släkten som inte känner oss/umgås med oss ofta köpte bland annat målarset med disneyprinsessor och Hello Kitty målarbok (alltså uteslutande "typiskt flickiga" saker). När vi lämnade !festen" på julafton började vi spekulera i vad hon skulle fått om vi INTE varit så tydliga med vart vi står.

Lite svamlig kommentar, men summa summarum är ju att en omedveten majoritet skulle köpt könsstereotypa leksaker till mitt barn. Jag känner ett enormt ansvar gentemot min dotter. HON MÅSTE FÅ TILLGÅNG TILL ANDRA LEKSAKER (andra lekar, andra upplevelser). Alltså, jag måste kliva in och påverka.

Åå jag tänker så mycket på det här så jag blir crazy =)

Kram på dig!

Lizzy: Jag förstår inte vad du menar. Man blir ju inte behandlad som individ i dagens samhälle utan blir behandlad efter kön. Om man bor i en stuga långt ute i skogen utan kontakt med omvärden så kan man ju behandla barnen lika oavsett kön och veta att de alltid kommer att bli behandlade lika under hela uppväxten men eftersom man oftast inte bor så och de därför kommer att bli påverkade av resten av samhället i hur en pojke och flicka "ska" vara då är det ju inte helt dumt att faktiskt vara en motpunkt och kompensera lite extra för de bra egenskaper som inte kommer naturligt med respektive könsroll.

Sen kan givetvis även vissa blyga och tysta pojkar behöva lära sig att tuffa till sig precis som att det finns bråkiga och gapiga flickor som behöver att lära sig att vara mer lugna, det är ju individuellt, men kompensatorisk pedagogik handlar inte bara om kön. Att kompensera upp egenskaper barnen behöver lite extra är i mina ögon mer individbaserat än att bara behandla alla lika.

Sen är det så typiskt er liberaler att förklara att vänstern är si och vänstern är så, tror du verkligen att alla feminister som är politiskt till vänster tycker likadant kring feminism? /Vänster och queerfeminist

Lo: Precis, människor blir behandlade som representanter för kollektiv i dagens samhälle istället för som individer. Om det är vad som är problemet så har jag svårt att se att lösningen skulle vara att göra exakt samma sak själv fast i motsatt riktning. För då gör man sig ju skyldig till samma sak.

Jag är absolut medveten om att det finns en mångfald av feminismer inom både vänstern, högern och mitten. Men att feminism inom vänstern tenderar att vara mer kollektivistiskt inriktat än liberalfeminism har jag svårt att se något motargument till. Struktur är ju huvudfokus inom socialismen, medan individ är huvudfokus inom liberalismen. Sen tycker jag att det blir lite ironiskt att du tycker att jag uttalar mig för genereliserande om vänstern, men själv skriver "det är så typiskt er liberaler" 😉

Är det inte lite dubbelmoral att uppfostra ninja som en kille och tvärt om med tamlin? Hela grejen med genus är väl att de ska uppfostras precis likadant?

gunilla – jag uppfostrar inte Ninja som en kille och jag uppfostrar inte Tamlin som en tjej. Jag uppfostrar mina barn som just barn och försöker genom kompensering ge dem ALLA möjligheter istället för de könsbestämda som samhället prackar på. DET är meningen med genus.

Bättre det än tvärt om. Samhället äcklar mig i hur vi hjärntvättar flickor till att vara små tysta och söta medan pojkar ska vara högljudda och våldsamma. Det är ju bara att titta på hur leksakerna är fördelade så förstår man ju varför pojkar är det könet som stör klasserna i skolan. VI LÄR DEM!

Hej! Alltså du anstränger dig way to hard! Dina barn kommer bli som du eller som sin pappa, dom är kopior av er och lever med er och kommer bli nästan exakt som er. Inkl dina dåliga sidor men framför allt alla dina bra! Barnen hör dina diskutioner med andra och kommer ta efter. Jag vet vad du annser om genus och det kommer finnas med i Både Ninjas och Tamlins liv, det kommer ligga ideras grund.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *