Kategorier
feminism & genus

Att våga vara otacksam

Mandragora skriver om att vara den där jobbiga mottagaren som uppskattar gesten men som också vågar vara otacksam.  Det är bra. Bra att hon vågar vara otacksam. Det ska man. Man ska våga vara jobbig. Våga sätta gränser och våga stå för dem.  Vår familj vet hur vi tänker och de respekterar det tack och lov. Visst blir det fel ibland, sånt händer, men då vågar vi visa det. Det spelar ingen roll hur välmenande farmor var när hon köpte en tyllklänning, för vi satte inte på skiten på Ninja. Det spelar ingen roll att farsan försökte vara snäll när han kom med barbie-prinsessan – den packades ner djupt i en låda för att glömmas bort och kasseras. Sen finns de ju de där som fullständigt skiter i vad man sagt och ändå köper med sådant man klart och tydligt sagt ifrån om. Där handlar det ju om bristande respekt för mitt föräldraskap och då är jag definitivt inte rädd att säga emot. En vän sa att hon skulle köpa med en rosa klänning; Om du vill kasta bort dina pengar så varsågod, men det är bättre att du köper nåt vi kommer använda, svarade jag tillbaka. Man ska inte vara rädd för att vara obekväm. För att vara den där jobbiga familjemedlemen som vågar säga ifrån.

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

57 svar på ”Att våga vara otacksam”

Vet inte om jag håller med, får höra av min kära sambo eller nu föredetta sambo att jag är så jävla otacksam och då försöker jag tom låssas ibland att jag blir glad bara för att inte såra folks kännslor.

🙂

Jag har sjukt svårt att säga nej. Bjuds det på kakor, tårtor, läsk, saft och annat så trycker jag i mig bara för att jag inte vågar säga nej. (är tjock och äter lchf, absolut inte "snask")

Känner mig dum och pinsam men det är så jäkla inpräntat att man ska säga tack och ta en bulle..

Jag tycker det är skittråkigt om man ger bort något till småkusinerna och så får man sedan tillbaka det när nästa ärve-kasse går, och då oanvänt!

Om du nu inte gillar min smak på kläder, säg till så köper jag hellre presentkort i så fall! Jag vill ju så klart ge bort något som uppskattas, men får man inte veta vad som inte uppskattas så är det ju svårt.

Jag säger hellre till vad vi inte vill ha än att låta det ligga oanvänt…

magdis – därför är det otroligt viktigt att man pratar med sin familj om hur man tänkt kring t.ex genus (eller vad det nu må vara för föräldrabeslut man tagit.)

Tyvärr så brukar en del skita idet och ändå köpa med sånt man sagt ifrån om "klart lilltjejen ska ha en klänning! liksom.

sanna – för mig är dettvärtom – jag skäms för att vara en sån jävla gris som inte kan säga nej till snask.

Men strunta i vad de ska tro. Börja lyssna på dig själv. Som jagsa här ovan så tjänar du inget på att göra som du tror att andra förväntar sig av dig.

Finns väl gränser på det som allt annat. Jag har slutat fira jul med mina kusiner för att dom är såna jäääävla otacksamma AS! Det spelar ingen roll vad dom får, och får dom något man vet att dom verkligen ville ha så sitter dom där liktförbaskat och kör med sina citronminer! Även när senila och välmenande

Mormor sitter och pysslar hela året med stickade mössor åt dom så skrattar dom hånfullt åt henne. Nä jag tycker iaf att man kan ha lite god uppfostran och tacka för det man fått. Men visst kan man väl påpeka att det kanske inte kommer användas så

Mkt.

Blir dock förvånad över hur du förstärker att rosa och klänningar är ngt negativt. Klä på din unge precis allt så lär hon väl sig att just ALLT är ok.. Du är nog såpass klok att du ändå kan uppfostra ditt barn att hon inte blir en förtryckt stereotyp. Jag förstår hela grejen med genus, har pluggat det i 3,5 år på univ, men jag tycker att motreaktionen som ex du håller på med blir snedvriden också. Tyvärr. Jag tycker det även fastän jag förstår att tanken är god.

Det är helt rätt. Varför ska man inte kunna vara annorlunda? Det är inte alltid så att man måste passa in i normen, utan man kan faktiskt vara en helt ok individ även UTAN att följa strömmen. Men det är inte alla som är ok med det. Värst för dem, enligt min mening. Men så är jag ju lite speciell ibland med.

tella – min dotter har flera rosa plagg. Problemet med rosa är dock inte färgen utan att plagg som är rosa oftast även är glittriga, puttenuttiga med volanger och annat trams på.

Kläder som är överdrivet tjejjiga undviker jag, för jag gillar inte bemötandet barn får när de har det. Sen får folk tycka att det är överdrivet. Jag är hellre en överdriven morsa än att Ninja får en massa respons för sitt utseende. 🙂

Vet inte jag. Bortskämda och egoistiska verkar ni vara, dagens unga föräldrar. Vett och etikett när man får gåvor?

Jag köper bara det dyraste och finaste till mitt barnbarn. Son och sonhustru uppskattar gåvorna. Trots att de har inkomster nog att köpa de bästa förstår de farmors glädje i dyra gåvor.

Och varför slösar jag på barnbarnet?

Jag vill att han skall ha den finaste vinteroverallen; de bästa kängorna; de trevligaste lek-kläderna.

Men dig Lady Dahmer förstår jag inte alls. Din son har konstigt lurv på överkroppen (= varken fint eller praktiskt); din dotter har en konstant missnöjd min på alla foton – och du tycker du vet bäst? Ett så missnöjt barnbarn hade fått alla varningsklockor att ringa hos mig.

So long, Lady. Något är ju galet.

Jag håller med. Jag har från dag ett förklarat för min familj hur jag ser på vissa kläder, leksaker godis m.m. och de har respekterat det. Visst var det en hel del frågor kring de val jag gjorde med tanke på att de kommer från den "gamla skolan", men aldrig har de gått emot min roll som förälder och hur jag uppfostrar honom. Även gentemot mina vänner har bl.a. förklarat att jag inte vill att de ska ge honom några t.ex. leksaksvapen. Trots att de själva väljer att ge det till sina barn har de ändå respekterat mitt val i den frågan.

Däremot är det en tjej i min omgivning som har väldigt svårt att acceptera/förstå varför jag inte vill ge mitt barn godis, saft osv. Senast idag påpekade hon spydigt att juicen som han fick faktiskt innehåller socker den med så varför kan han då inte få saft eller läsk?!

För mig är det skillnad på socker i saften eller sockret från den färskpressade juicen. Och jag ger honom hellre en frukt istället för godis.

Så länge mitt barn mår bra, är trygg, växer som han ska och är lycklig så är det tamejfan ingen som ska ifrågasätta varför jag vägrar klä honom i vissa kläder eller vägrar ge honom godis etc.

en annan farmor – jag är inte ett dugg bortskämd. Jag uppskattar gesten (om givaren inte vet vart vi står och skiter i det, för då blir jag förbannad) men tänker inte använda nåt som jag inte tycker om eller som jag rentav är emot.

Är en vegetarian otacksam och bortskämd om han vägrar äta steken som serveras?

ang. min son – han behöver inte vara praktisk. Han är en bebis som blir buren. För oss är en fleeceoverall praktisk eftersom att tjockare material inte funkar lika bra i bärsjal/sele. Dessuton tycker JAG att den är fin.

ang. min dotter – du tror du vet hur hon mår på grund av nån bild där hon ser "missnöjd" ut? Du vet ingenting.

vet du vad – du kan köra upp din åsikter i röven.

En del andra skriver att man är otrevlig och ibland elak när man är otacksam. Men så uppfattar inte jag det du skriver. Du beskriver att man förklarar för folk och ger önskemål om vad man INTE vill ha för att man inte kommer använda det. Det skulle inte jag kalla för elakt… eller är det jag som är udda? Jag har försökt säga till folk att de får ge oss rosa grejer också (en del tror att man inte kan det när det är till en pojke), men när de sedan väl försöker så är det som du skriver… det mesta rosa har även en massa ryschpysch. I mina ögon verkar det som att man försöker göra om flickor till dockor.

Jag är också den där " jobbigt otacksamma ", innan min son föddes förklarade jag att ex vita kläder var onödigt att köpa, för jag och min man använder inte vita kläder och därför kommer de användas en gång sen hamna längst ner i tvättkorgen och inte hinna tvättas innan de är urväxta. Konstigt nog förstod ( eller sket ) varken min morsa eller svärmor det och kom med varsin hög med vita kläder som jag inte tog emot, och jag hade inte heller tid att byta dem så jag skickade iväg dem att byta dem åt mig, efter det har det aldrig hänt att de struntat i vad jag har sagt….

Förlåt att jag är lite offtopic men även jag har fått en enfärgad bakgrund nu, så jag misstänker att det är blogg.se som muppar sig, den här helgen har ju varit allt annat än felfri om man säger så.. Det är nog bara att vänta, Svorskan.

Jag är lite obeslutsam. Ibland säger jag lätt ifrån att "tack men det här har vi ingen användning för" men ibland, ofta när man får från äldre, så tackar jag och ler.. å tänker tanken att den hamnar i förrådet. Ba för man SKA va tacksam. Reeespect.

En annan farmor – Jag tror du har missat en hel del foton på Ninja ;)Personligen tycker jag hon ser väldigt nöjd ut på de flesta korten! Min son har också sånt där "konstigt" lurv på kroppen och den är väldigt skön! Supermjuk insida och inte ett dugg mer opraktisk än andra kläder 🙂

En annan farmor – Jag tror du har missat en hel del foton på Ninja ;)Personligen tycker jag hon ser väldigt nöjd ut på de flesta korten! Min son har också sånt där "konstigt" lurv på kroppen och den är väldigt skön! Supermjuk insida och inte ett dugg mer opraktisk än andra kläder 🙂

Jag har börjat tänka på detta nyligen, eftersom min syster är gravid i 20:e veckan och jag hemskt gärna vill köpa något till bebisen. "Något ljusgult" var det första som slog mig. Eller när jag gjorde ett dopkort till min pojkväns brorson som absolut inte fick vara blått. Så det blev turkost, haha. Jag vet inte riktigt vart jag vill komma, men jag är en väldigt "tjejig" tjej i den bemärkelse att jag älskar glitter, ljusa pasteller och klänningar. Men borde jag pracka på bebisar könsroller innan de kan tänka själva? Trots att mitt ytliga jag hemskt gärna vill se min systers eventuella dotter i små spetsklänningar så tar det emot alltmer, liksom jag oftare och oftare väljer bort kött på grund av det lidande jag gång på gång bevittnar hos köttdjuren. Inte för att jag inte gillar ryschpysch och en saftig stek, men för att konsekvenserna av att välja det är felprogrammerade av samhället. Sedan har jag dessutom börjat säga konsekvent NEJ när folk vill ge mig kakor och skräp. Jag frågar ALLTID om det är någonting som X inte tål eller gillar innan jag bjuder X på middag/fika. Det tillhör allmänt hyfs att fråga sådant tycker jag. Jag hoppas och tror att detta kommer att överföras till min unge (OM jag får någon) och jag skall försöka påverka min syrra också, hehe. Hoppas att jag inte svamlar, men det kändes som bra grejer att säga =)

//Emma Hå

Har man varit tydlig med vad som är viktigt tycker jag att andra ska respektera det med sina gåvor också. Jag är alltid grymt tacksam, kan knappt skriva "önskelistor" eftersom jag blir glad för vad jag eller barnen får, så länge de fattar att våra barn tex inte ska ha vapen att leka med. Att ge något man VET att en andra är motståndare till är inte att vara givmild, det är att vara ignorant. Så jag håller med dig, LadyDahmer.

Jag köper gärna rosa och flickigt till mina tjejer – men måste erkänna att jag iaf börjat fundera över det sen jag började läsa din blogg för ett tag sen. Spec till lilltjejen på 3 eftersom hon ofta föredrar andra färger – prinsessan på 6 är nog redan förstörd…

Däremot blir jag också sur när jag läser farmors kommentar ovan… Bortskämd bara för att man har åsikter om vilka kläder/saker man vill att ens barn ska ha?? Nä det köper jag inte – iaf när man uttrycker det INNAN presenten ens kommit. Tycker det handlar om bristande respekt från farmor sida snarare! När jag handlar presenter till andras barn brukar jag framför allt kolla upp vad som INTE önskas. Smidigt för alla inblandade! Sen tycker jag nog inte att priset (som farmor verkar tycka är sååå viktigt) alltid är avgörande för funktion & hållbarhet…

Och Ninja… Hon verkar mest vara en tuff & stark tjej – precis som mamma!

Tack för att du tar upp detta ämne:-). Jag har funderat mycket över det, men inte hittat speciellt mycket skrivet om det. Jag har ofta befunnit mig i den här otacksamhets-knipan, (har en dotter på 4) och antar att jag att jag kommer få fortsätta göra det. Min närmaste familj känner till var jag står i fråga om färger/typ av leksaker osv. men jag tycker det är svårt att basunera ut det vid varje födelsedag och jul. Sedan ett år tillbaka har jag även en pojke, så jag brukr säga att han får ärva dockor, rosa toppar och dyl. Hur gör du med t.ex. Oskars släkt?

CARRO – jag skickar ut önskelistor! Och jag skriver tydligt "det här vill vi ha till ninja. Det bore tråkigt om ni la pengar på något vi inte vill ha" typ.

På årets önskelista så poängterade jag att boklistan (jag önskar böcker, och var spåecifik med vilka jag vill ha. haha) skrev jag t.o.m "dessa är pedagogiska och genusmedvetna. Ni vet vet att jag tycker det är viktigt".

så får de tycka att jag är jobbig helt enkelt! Hellre det. Fast jag tror ärligt att de tycker det är lite skönt ändå, för då behöver de inte oroa sig för att köpa fel.

Jag brukar kalla önskelistor för beställningslistor och såna kan man helt strunta i. Poängen med presenter är väl ändå att mottagaren ska bli överraskad när paketet öppnas. Jag är SÅ trött på personer som inte har vett att vara glada och visa tacksamhet för det någon annan har tagit sig tid och lagt pengar på för att glädja någon med. Sådana personer har inte gjort sig förtjänta av presenter överhuvudtaget. Dom kan skaffa sina speciella prylar själv.

Har jag skrivit att jag ger saker som jag VET inte är uppskattade, nej det har jag inte. Det skulle jag aldrig göra, men jag tycker inte om när folk skriver beställningslistor och blir besvikna när dom inte får precis det dom har beställt. DET tycker jag är väldigt respektlöst mot givaren.

Och jag håller inte med. Både jag och de mina vill försäkra oss om att sakerna blir använda o uppskattade. Det vore tråkigt om nån köpte nåt som inte mottogs väl. Från båda håll.
Sen undra jag vad ditt syfte här är egentligen? Du postar bara uppläxande och mästrande kommentarer och bidrar bara till dålig stämning. Jag börjar tröttna på det.

Jag är också medveten om i min uppfostran och vad gäller val av kläder till min dotter. Nu är det så att släktingar till min sambo fått barn och de är inte ett dugg genusmedvetna, där är det rosa klänningar som gäller liksom. Tänkte tanken igår att jag vill köpa en present som de kommer att använda, men då måste jag köpa något jag själv aldrig skulle sätta på min dotter. Om jag köper kläder alltså, men det vill jag nog göra. Hur tänker du kring detta? Om man nu vill att folk ska respektera det man själv tycker är viktigt, borde man inte då respektera det andra tycker är viktigt i en omvänd situation, även om det strider mot ens egna ideal?

Jag är också medveten om i min uppfostran och vad gäller val av kläder till min dotter. Nu är det så att släktingar till min sambo fått barn och de är inte ett dugg genusmedvetna, där är det rosa klänningar som gäller liksom. Tänkte tanken igår att jag vill köpa en present som de kommer att använda, men då måste jag köpa något jag själv aldrig skulle sätta på min dotter. Om jag köper kläder alltså, men det vill jag nog göra. Hur tänker du kring detta? Om man nu vill att folk ska respektera det man själv tycker är viktigt, borde man inte då respektera det andra tycker är viktigt i en omvänd situation, även om det strider mot ens egna ideal?

Faktum är att jag själv skulle uppskatta att få några riktlinjer i vad jag ska köpa i present till någons barn. Läste kommenaren om en önskelista och jag skulle aldrig se dig som jobbig! (såvida grejerna inte kostar 10 000 i affären) En sådan present skulle ju bli så himla mycket mer uppskattad än en överraskning som egentligen inte alls är så himla bra. Så man är inte alltid så jobbig som man själv tror!

Jag undrar en sak efter att ha läst det här inlägget. Varför lät du inte Ninja leka med Barbiedockan? Hon har ju andra leksaker som inte är så "tjejiga". En docka gör väl ingen skada så länge vuxna inte gör någon grej av det? Och jag tror säkert att dockan hade varit väldigt fin i Ninjas ögon, då den säkert har glitter och sånt på sig. Jag har full respekt för ditt genustänk och håller med dig till viss del. Men jag undrar bara lite om din tanke eftersom jag fått intrycket av att du vill ge dina barn "allt" och inte begränsa dem i könsrollerna. Är det samma sak som att vägra Ninja flickleksaker? (fast jag vet att hon har såna saker också, minns jag läst om nån handväska?)

Jag kan ju erkänna att jag är liten kluven till hur jag själv ska uppfostra mitt barn. Jag är ju en sucker för gulliga barnkläder, typ klänningar till flickor osv. Men vill ändå försöka ha ett litet genustänk i bakhuvudet och inte göra mitt barn till en skör prinsessa, om det blir en tjej. Jag tycker det verkar jättesvårt att "gå emot strömmen".

ANNA – den där dockan var horribel.

Ninja får leka med tjejsaker. Hon har tre stycken dockor och flera gosedjur (till mitt förtret, jag vill ha minimalt med de där dammsamlande sakerna). Hon har ett lek-kök, tre handväskor och två halsband.

Men för mig är lek inte bara ett tidsfördriv och jag väljer hennes leksaker med omsorg. Jag funderar mycket över vad leksakerna fyller för funktion och vad de sänder för budskap. En barbiedocka är t.ex inget som en tvååring (hon fick den nbär hon fyllde två) har nåt behov av. Den sortens lek kommer senare (rollekar). Vuxendockor är för äldre barn och när hon väl ska få en så vill jag välja ut en som jag tycker är ok ur ett genusperspektiv.

Läs mer om hur jag tänker kring leksaker här:

http://ladydahmer.blogg.se/2010/may/utkast-maj-30-2010.html

Inför julen, som är sonens första, skriver vi önskelista. Det är ett måste har vi insett för länge sedan. Det kommer att vara likadant inför födelsedagen i mars.

Det som är värst är ju dessa spontana presenter… När de kastas inför en och mina föräldrar (eller mamma är det ju) säger "kolla vad fint" och lägger fram plagg efter plagg som bara är helt fel.

Jag fick förövrigt min första barbiedocka på min 2årsdag. Jag kommer ihåg att jag satt i min gröna BRIO-spjälsäng och tänkte att det var på tiden för jag tyckte att jag hade önskat mig en Barbie sååååååååååååååå länge.

Tack Lady Dahmer för ditt svar. Huruvida jag kör något upp i röven eller inte, må vara min ensak.

Men tack för tipset.

Din dotter ser missnöjd ut på alla foton och din son har konstigt lurv på överkroppen. Och? då skall jag stoppa upp något i en kroppsdel som i Ditt förnäma hem kallas för "röven."

Tja. Vet du vad?

du antyder att mina ungar inte mår bra – den åsikten och din trista attityd kan du behålla för dig själv. Bättre att vara tyst och låta världen tro att du är dum än att öppna käften och röja alla tvivel.

läst här om detta med kläder… rosa tjejiga kläder, tjejiga opraktiska leksaker m.m. Genus hit och genus dit.

Min åsikt är den att huvudsaken är väl det att barnet/n oavsett kön har hela och rena och praktiska kläder på sig och passande för tillfället.

Min dotter växte upp med både sk killfärger och kläder (fick många både blå och gröna samt några få rosa men mest lila eller röda kläder när hon föddes) Hon fick leksaker att tänka med utan att vi tänkte på det som byggklossar brio bilbana dockvagn ja blandat helt enkelt. det ja satte mej emot i leksaksväg var "färdiga" leksaker som man inte behövde fantasi till. Gav ja min dotter en sax läs barnsax några pennor och lite papper och tejp och hon var sysselsatt i timmar och ina fönster va fulla av sk papperssnöflinogr m.m.

har väl haft tur kanske när ja fått saker av släkt och vänner till henne.

jag lät henne tänka fritt få mitt förtroende lät henne begå sina misstag m.m

nu är hon snart myndig och hon har klart egna åsikter står för dom (hon visade mej din blogg)

kort sagt ja är nöjd med mitt jobb hitills som mamma.

svammel ja kanske

men det är min åsik och min erfarenhet.

hel och ren och låta barnen få andvända sin fantasi kort å gott.

LD, som svar på din senaste kommentar, jag kanske är precis som du och inte gillar att stryka folk medhårs. När jag tycker nåt är helt galet så säger jag det.

Du kommer aldrig hitta mig i andras blogge postandes mästrande översittarkommentarer i syfte att visa att jag minsann tycker att nåt är galet. Nej jag smeker inte medhårs. I DEBATTER. Utanför debatten försöker jag tänka på att har jag inget annat än sura miner att komma med så är det bättre att vara tyst.
Du bidrar bara med negativitet.

Svara

Ok då tycker vi olika i den här frågan. Från det ena till det andra så jag har roat mig med att läsa igenom stora delar av din blogg från 2009 och framåt och det som är flagrant i ditt kommentatorsfält är att så länge man håller med dig så är allt frid och fröjd men om någon kommer med en avvikande åsikt eller ifrågasätter dig och det du skriver så replikerar du ALLTID väldigt drygt och otrevligt och i många fall rent ut sagt nedlåtande. En annan sak som har slagit mig är att du är så tvärsäker i dom flesta av dina åsikter och det tycker jag tyder på stor arrogans och självförhärligande.I min värld blir man inte trovärdig när man inte är ödmjuk inför andras åsikter och inte besitter ett uns av självkritik och självrannsakan. Nu kommer du förmodligen att blocka mig eftersom jag skriver saker du med all sannolikhet inte vill läsa men jag är inte en av dina okritiska följare som bara säger ja och amen till allt du skriver.

Det är helt ok att vara kritisk och att inte hålla med mig. Om du som du säger roat dig med att läsa igenom (herregud varför då?) så är det också det du sett: massvis med folk som argumenterar emot. Att du påstår att man inte får kommentera här eller att man blir blockad för att man tycker olika än mig är en fet lögn.
Men du har rätt i att du kommer blockas. Jag har tröttnat på din dåliga otrevliga attityd och har haft tillräckligt mkt tålamod hittills. Och det har heller inget med att du är kritisk att göra. Dra iväg till nån annan jävla blogg med din bitterhet.

Hej Ozzy både du och LD får ursäkta att jag möjligen är helt uppåt väggarna oförskämd nu ( men det får man väl vara så länge man använder ett artigt språk som jag nu förstått det?), men jag är så himla nyfiken på vad det är som driver dig här. För det är den ena mästrande kommentaren efter den andra utan ja, poäng? För visst kan jag förstå att en käftar emot bloggförfattaren det har jag gjort mig skyldig till mer än en gång, men då har jag även ofta haft en övertygelse bortom det simpla att käfta emot. Hos dig finner jag dock ingen sådan. Utan det är sån himla bitterhet och min fråga är varför? Vad ger detta dig du enligt dig egen utsago positiva människa? Handlar det om att bråka å din dotters vägnar eller liksom vad? Du kritiserar ju precis det du själv gör dig skyldig till här.

Hej Burgschki, jag kan försäkra dig att jag inte är det minsta bitter utan jag har ett väldigt bra och roligt liv. Men ja jag tycker det är trevligare med ett vårdat språk. Jag förstår inte vitsen med att sprida en massa svordomar omkring sig, det förfular hela läsningen, tyvärr. Om du läser in en mästrande ton i mina kommentarer så är det ditt problem inte mitt. Och sen för att komma till min dotter, varför skulle jag prata för henne, hör du inte själv hur dumt det låter, om du nu har tagit reda på vem hon är så vet du lika bra som jag att hon är fullt kapabel att föra sin egen talan. Jag önskar dig en fortsatt trevlig dag och hoppas du fått svar på dina undringar.

Du ska nog fundera lite över dina motiv. Varför du överhuvudtaget hängt kvar här och varför du ägnat dig åt att läsa igenom mitt arkiv. Har du letat saker du kan peka ut? Saker att säga emot? Försökt ”sätta dit” mig? Försökt bevisa nåt om mig? Jag fattar inte. Om du tycker att det jag skriver är ”uppåt väggarna”, att jag är otrevlig och ointressant; vad fan gör du här?!
Din närvaro här och dina kommentarer säger väldigt mkt om dig. Och det är inte en smickrande bild du målar upp precis.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *