Kategorier
feminism & genus

Att vara genusmedveten är ett förhållningssätt, inte en metod med fasta regler

Att vara genusmedveten handlar för mig om att bli medveten om mina egna föreställningar men också om andras. Och att bli medveten om hur de i sin tur kan påverka mina barn; hur bemöts de? Kan jag påverka det? Det handlar väldigt lite om att förändra mina barn för de är perfekta som de är.


Men vad väldigt många verkar tro är att barns personligheter är skrivna i sten. Att de liksom bara föds som de är och att alla uttryck som följer är uttryck för deras inneboende och konstanta egenskaper och därför ska bejakas och förstärkas, oavsett.

Men så är det ju inte. De föds inte med färdiga personligheter och färdiga egenskaper som jag sedan begår våld på när jag erbjuder dem världen. Min dotter är inte en prinsessa per automatik bara för att hon har en snippa och när jag inte faller in i den mallen så betyder det inte att hon inte tillåts vara den hon är för den hon är är enpågående process och den vill jag vara försiktig med. Inte anta en massa kring.

Barn växer här och nu. Utvecklas utifrån den värld och verklighet de lever i och i den verkligheten ingår massvis med människor som behandlar dem på olika sätt och påverkar deras åsikter, tankar, känslor men framförallt deras utveckling och självbild.

Till exempel så får min dotter fler komplimanger och kommentarer kring sitt yttre och sina kläder än min son får. Och då funderar jag lite på hur det påverkar henne och om det är bra eller dåligt och om det finns nåt sätt för mig att motverka det. Och min son kommer ju i egenskap av pojke alltid komma undan lite mer när han skriker och härjar för det kommer förväntas av honom för han är ju pojkar och det vet vi ju, hur pojkar är. Och så vidare.

Att vara genusmedveten innebär då för mig att jag förutom att vara en förebild för mina barn och visa dem att män och kvinnor gör samma saker så ser jag till deras närmiljö: vad leker de med? Vad tittar de på för program? Vilka kompisar har de? Hur talar vuxna till dem? Vilka böcker läser vi och vilka kläder har de på sig?

Att vara genusmedveten är ett förhållningssätt, inte en metod med fasta regler eller tydliga manualer. Inte en quick fix utan en verktygslåda specifikt anpassad för varje barns individuella behov och person fast med perspektiv utifrån kön, men också klass, etnicitet, sexualitet och allt sånt där som också påverkar hur vi uppfattar varandra. Hur kan det bli fel?
]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

11 svar på ”Att vara genusmedveten är ett förhållningssätt, inte en metod med fasta regler”

Jag tror att många föräldrar känner sig anklagade på något vis… för att de har format sina barn. Det är ju säkert så att många HAR det… men.. a jag vet inte hur jag ska förklara det.

Men om jag utgår från mig själv så är jag väldigt genusmedveten. Jag tänker aldrig ursäkta mina pojkars beteenden med att de är pojkar. Jag tänker också vara aktiv i att se hur omgivningen bemöter dem också. Jag köper klänningar, dockor och bilar och kök och bollar till mina barn (bland mkt annat såklart). Jag e jättemedveten med andra ord… tänker även på hur jag pratar med barnen, stärker hellre självkänsla än utseende osv.

MEN. Och här är ett stort men.

Om mina söner sen växer upp, och de ändå på något vis (kanske biologiskt, testosteron vad vet jag) blir brölande djur som tar "för mycket" plats osv. då vill jag inte att någon ska tänka "suck.. det är bara för att deras mamma uppfostrade dom enligt "boys will be boys".

Och det är den KÄNSLAN som jag tror att många genusmotståndare har. Att de tänker "men de ÄR så! jag har inte GJORT dem så!" och ja.. helt enkelt känner sig orättvist anklagade vilket såklart är ett missförstånd egentligen. Eller inte? Jag tror du anklagar många för att uppfostra sina barn enligt könsrollerna?

Det du skriver är så klokt och får mig att tänka ännu mer. Du är en frisk vind. Nej det blir inte fel. Jag tror också på att ge barn alla möjligheter. Värme!

Du är så klok..

På tal om genus. Har du tips på hur jag kan förklara genusmedvetenhet kortfattat men tydligt i ett personligt brev? Ska söka jobb på olika förskolor och vill skriva med att jag brinner för genus och jämställdhet, samt kanske ev. ta med någon kort förklaring på varför jag tycker det är viktigt.

Men det är klart som fan att det blir tomt i huvudet, och jag vet inte alls hur jag ska skriva. Du brukar vara så bra på att formulera dig, så tips mottages gärna! 😉

Jag jobbar som vikarie på en rad olika förskolor och läste en väldigt bra bok vid vilan häromdagen. Den hette något med kritprinsessan. En flicka ritar en prinsessa, men sedan börjar prinsessan prata med henne och säger att hon inte vill åka häst och vagn, för det är roligare att cykla. Då ritar hon en cykel till henne. Men då kan hon inte cykla i sin långa klänning, hon vill ha byxor och tröja. Sedan kommer håret i vägen, då vill hon ha kort hår istället. Jag tyckte att den var väldigt bra upplagd. Inte alls polariserande. Inte "Egentligen är det ju pojkar som brukar ha kort hår, men flickor kan ha det också" utan istället "Den här flickan vill ha kort hår, för då kan hon leka mer och det är roligare". Genusbarnbokstips 🙂

Fast är det verkligen så vi vill ha det tänker jag när jag läser om barnboken här ovan. Måste man ha kort hår för att kunna leka fritt? Jag förstår poängen och vad som är bra med boken, men jag ogillar tanken att det är flickorna som alltid ska behöva anpassa sig för att duga. Får de inte se ut som flickor? Måste de vara kortklippta? Jag vet att det låter som jag inte förstår, men tro mig jag förstår. Jag vill bara inte att allt fokus alltid ska ligga på flickorna. Att de måste förvandlas till pojkflickor för att duga. Föreställ er en bok med en pojke som huvudperson.. Hur han måste skala av sig de svarta star wars-kläderna och krigsleksakerna för att kunna leka empatiskt och bra med de andra barnen…

Sofia: Det handlar ju inte om att "flickor anpassar sig", det handlar om att du inte sätter på ditt barn högklackade skor och smink heller, för barn borde få ha slitstarka, tåliga och lekvänliga kläder. Alltför ofta som det ser ut nu (på de förskolor jag jobbar på) så måste dock flickorna anpassa sig efter kläderna de har på sig.

Min poäng var dessutom att boken inte var dramatisk och polariserande. Den pratade inte om pojkar och flickor, utan om prinsessor och vanliga tjejer.

Det finns dessutom böcker som ifrågasätter pojkrollen också. "Är du feg, Alfons Åberg?" och "Kenta och barbisarna" t.ex.

Jag väljer att inte bara länka till dig nu LD, utan jag kopierar hela ditt inlägg. Jag hoppas innerligt att det är okej! Annars så får du meddela mig.

KRAM OCH TACK FÖR ATT DU ALLTID LYCKAS SKRIVA NER VAD JAG KÄNNER! :thumbup::love:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *