Kategorier
feminism & genus

Att vara medveten om sin utsatta position som kvinna innebär inte att man är passiv

Jag googlar mig själv ibland. Och jag klickar runt i folks bloggar för att se om de skriver nåt om mig och det gör folk.

Idag hittade jag ett fantastiskt bra inlägg som jag gärna vill dela med mig av;
Kvinnor som lär sig hata kvinnor. Hanna berättar sin personliga historia och ger mig en liten liten känga som jag känner är lite lite orättvis. MEN. Hennes inlägg är relevant och intressant och väcker en bra frågeställning. Mitt svar till henne får ni här. Inte för att jag vill försvara mig utan för att jag vill uppmärksamma hur fantastisk den här resan är. (mitt bloggande) Och för att de av er som haft samma funderingar som Hanna ska få veta hur jag iallafall tänker;

———-

Jag får DAGLIGEN brev (och kommentarer) från unga kvinnor. (även äldre) De berättar sina personliga historier, om sina problem, rädslor och sin (tidigare) dåliga självkänsla och avslutar ALLTID med att tacka mig för att jag förändrat dem, deras tro och deras syn på sig själva. Och framförallt för att jag gett dem styrka att våga vara sig själva, våga bryta normer och våga förändra sin position. DAGLIGEN. Så det känns lite orättvist när du skriver att jag förmedlar negativitet till mina läsare (och barn) eller att jag skulle komma att påverka tjejer som mår dåligt till att må ännu sämre när det faktiskt är helt tvärtom. Läs alla de fantastiska kommentarer jag får. Det är viktigt att vara medveten dock. Att vara medveten om de strukturer som finns och den ojämställda fördelning som finns. Men att vara medveten om sin utsatta position som kvinna innebär inte att man är passiv eller ett konstant offer eller att man inte kan förändra. Jag har aldrig upplevt det du skriver om här; att jag skulle hata att vara kvinna. Tvärtom! Mina barn diskuterar jag inte det här med just nu och de läser inte min blogg, så det jag skriver där skriver jag till er, till de som vill lyssna, till vuxna människor. De får inte lära sig att det suger att vara kvinna eller att män är våldsamma. Jag kommer inte lära Ninja att hon kommer bli utsatt för en massa skit som vuxen eller Tamlin att han kommer ha hög status. Däremot kommer jag, när de är gamla nog, ha en regelbunden dialog om feminism och kvinnokamp och om varför det är viktigt. Och tills dess fostra dem att veta sitt värde, att våga ta konflikter, våga stå upp för de svagare, våga vara sig själva och ge den som inte kan ta ett nej en rejäl spark i skrevet.

”En grej som stör mig är för övrigt tjatandet om ordet offer. Jag är så trött på uttalande i stil med ‘jag är minsann inget offer!!!111!!!’, ‘var inget offer’ och ’sluta se kvinnor som offer’. Att vara ett offer handlar om att bli utsatt för en orätt. Det handlar alltså inte om ens egen attityd utan om vad någon annan gör mot en. Även om man blir utsatt för något kan man ju också protestera mot detta (man kan också protestera i efterhand, tex även om man inte kunde/orkade protestera medan man blev mobbad kan man engagera sig mot mobbning i efterhand bara för att ta ett exempel). Att vara ett offer innebär alltså inte att man är en totalt viljelös trasdocka, som driver vind för våg helt utlämnad åt andra. Ärligt talat, allt det här tjatet om att man inte ska vara ett offer, eller se sig som ett offer verkar i mina ögon bara tjäna en grupp: förövarna. För finns det inget offer finns ju heller ingen förövare.” – ForskarFeministen
]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

15 svar på ”Att vara medveten om sin utsatta position som kvinna innebär inte att man är passiv”

Ett citat som passar bra in här är en kommentar från Forskarfeministen (http://forskarfeministen.wordpress.com) som finns på Linna Johanssons blogg (http://linnajohansson.se/lite-till-om-offer/):

————————————–

”En grej som stör mig är för övrigt tjatandet om ordet offer. Jag är så trött på uttalande i stil med ‘jag är minsann inget offer!!!111!!!’, ‘var inget offer’ och ’sluta se kvinnor som offer’.

Att vara ett offer handlar om att bli utsatt för en orätt. Det handlar alltså inte om ens egen attityd utan om vad någon annan gör mot en. Även om man blir utsatt för något kan man ju också protestera mot detta (man kan också protestera i efterhand, tex även om man inte kunde/orkade protestera medan man blev mobbad kan man engagera sig mot mobbning i efterhand bara för att ta ett exempel). Att vara ett offer innebär alltså inte att man är en totalt viljelös trasdocka, som driver vind för våg helt utlämnad åt andra.

Ärligt talat, allt det här tjatet om att man inte ska vara ett offer, eller se sig som ett offer verkar i mina ögon bara tjäna en grupp: förövarna. För finns det inget offer finns ju heller ingen förövare.”

—————————-

du har lärt mig en hel del och jag har aldrig fått intrycket av att du skulle hata att vara kvinna eller att dina feministiska inlägg skulle vara negativa. tvärtom så tycker jag att du lär ut hur vi kvinnor borde vara och att vi ska ta för oss mer genom sättet du uppfostrar Ninjan på. Det är verkligen jättefint att följa genom din blogg. Keep going, du är grym! 🙂

Och jag, som är en tjej på snart 17 år, anser att du är en inspiratör och provokatör (dock på ett bra sätt), ingen pessimist! Så min åsikt borde väl ändå räknas när hon skriver om unga tjejer? ;D

Jag läste inlägget du länkar till, och även om jag förstår hennes resonemang förstår jag inte det hon kommer fram till. För mig är hela anledningen med att beskriva könsroller och dagens situation just att det ska leda till en förändring, inte att konstatera "så här är det och det går inte att ändra på" som jag upplever att "Designerdrömmar" uppfattar det som.

Om vi inte vet vart vi är och har ett mål vart vi ska blir det svårt att hitta vägen dit….

Jag måste bara berätta en sak innan jag lämnar din blogg(för alltid): okej,Jag känner inte dig och jag skulle nog inte knyta till dej. iallafall här kommer det::thumbdown:

P.s avreagerade mig på http://barbieofsthlm.devote.se/

istället för dej.Kände att du inte behövde ta emot den all den skiten D.s

Jag har lärt mig så mycket sedan jag började läsa din blogg. Blivit inspirerad och fått många tankeställare. Jag har varken vetat så mycket om feminism eller varit speciellt intresserad av det tidigare. Men det har jag blivit tack vare dig och jag tar till mig sakta men säkert.

Tack!

Jag ser dock en väldigt stor skillnad mellan att vara ett offer i bemärkelsen offer för ett övergrepp och offer som i att man tar till sig en offermentalitet. Offermentaliteten är ju när man låter det faktum att man varit offer för ett övergrepp ta över ens person och styra över ens liv – inte okej! Och definitivt en vinst för förövarna.

Till Freja: Poängen är att när jag var yngre så mötte jag aldrig det som du beskriver. Läste inga böcker om hur vi skulle lösa våra problem. Snackade inte med folk som var fantastiskt inspirerande och gav mig framåtanda och kraft att säga ifrån och förändra. Utan gång på gång möttes jag av attityden att det sög att vara kvinna. Självklart ska insikter leda vidare till åtgärder och vara en motor för förändring! Och självklart ska vi tala om orättvisor. Min poäng är ju just att vi ännu mer måste tala om lösningarna, att vi inte får hänga kvar i det negativa.

Jag älskar att vara kvinna och skulle inte vilja ha fötts som man, men det betyder inte att jag inte hatar vad det kan innebära att vara kvinna. Det är ju därför jag kämpar för att saker och ting ska förändras.

Väldigt klokt skrivet om offer. Det har ju blivit ett skällsord "sitt inte där som ett jävla offer" o.s.v. Men som sagt var är offer inget man väljer att vara. Självklart kan man dock välja hur man agerar som offer, men även där har ju samhället många fördomar som man ska förväntas leva upp till. Och nej, man tjänar inget på att försöka vara käck om man utsatts för en oförrätt, oavsett om det handlar om att man blir en överkvalificerad kaffekokerska på kontoret medan killarna med samma kompetens klättrar eller om man utsätts för brott. För kaffekokerskan som inte protesterar får brygga kaffe tills dödagar och brottsoffret som spelar oberörd anses inte vara trovärdigt.

Det du gör via din blogg (och övriga aktiviteter på internet) är att ge oss mindre handlingskraftiga verktyg att lösa situationer istället för att bara peka ut dem och misströsta. Så jag håller inte med länkade Hanna.

Den som menar att du skulle förmedla för-/nackdelar med de olika könen till dina barn kan inte ha läst din blogg särskillt väl? :bigeyes:

Du är en klok förebild LD och jag tycker tvärt om, att du sprider glädje och ljus över oss kvinnor, jag har alltid tolkat det som att du trivs med ditt kön.

det verkar som många kräver att du ska ta upp alla aspekter av all feminism i VARJE inlägg.

det känns inte som man reflekterar över att LD brukar skriva "tema"-inlägg..En sak i taget! Vem vet, i nästa inlägg kanske det kommer handla om vilka nackdelar det finns med att födas som kille?

Jag tänker så här, att allt engagemang är bra engagemang. Annars är vi tillbaka i den där diskussionen:

"Jasså engagerar du dig i BRIS, men alla trafficing-offer då?! Eller varför Cancergala när man kan skänka pengar till hjärt/lungforskningen".

Alla kan inte täcka upp för alla fronter. Kanske om du forskat i feminism, fått betalt för att sitta och efterforska flera år och redovisa. 😉

Men du gör något. Mer än jag gör, tex. Men jag gör annat. I andra ämnen. Allt engagemang är bättre än lättja.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *