Kategorier
feminism & genus

Att vara pappa ger pluspoäng

Och så har vi den nya papparollen. Pappan som använder sig av barnen för att plocka pluspoäng hos damerna och som inte ens har vett att skämmas för det. Varför engagera sig för att vara en bra pappa (vilka fördelar ger det liksom?) när man kan fejka det och få bekräftelse från omgivningen istället? Win win! Eller nåt.


Jag förstår faktiskt inte vad som är så jävla svårt. Är det svårt att vara närvarande? Är det svårt att vara med sina barn? Vill man inte det? Är det svårt att vara en bra förälder? Fan, ungarna skiter i om du är perfekt! Good enough är… ja, good enough.

Jag förstår inte hur man som förälder (pappa) bara kan distansiera sig så pass från sina barn att det framstår som en barnlek att försumma och kasta bort den lilla relation som finns. Varför är det här så vanligt? Varför är det ingen som reagerar?

Tihi, ja typiskt karlar, fnittrar en hel generation våpmammor när de i samhörighet klagar på pappornas bristande intresse. (Som antagligen känner trygghet i att vara NUMBER ONE i ungarnas liv. För männen är ju bra på allt annat, låt oss kvinnor få ha det här i fred. RÖR INTE MIN MAMMAROLL. Typ.) Och så får de vatten på kvarn av diverse pseudoforskare som hävdar att män inte kan ta hand om spädbarn för att de har färre nerver i fingertopparna. Och annat trams.

Vad är det för fel på dem? Vad är det för fel på pappor? På män? Vad är det som gör att en sådan stor majoritet klarar av att avstå från sitt föräldraskap och bara kliva åt sidan? Nej, jag tror inte det minsta att det är så män är, utan snarare att de är nåt de lärt sig. Hur gör vi för att motverka att framtida generationer fortsätter i samma spår?
]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

52 svar på ”Att vara pappa ger pluspoäng”

jag tyckte inte artikeln var sa himla farlig, uppenbarligen trivs ju mannen valdigt bra som pappor och vill faktiskt umgas med sina barn. jag forstar absolut problematiken du belyser men kan ocksa samtidigt tycka att detta kanske anda ar ett steg i ratt riktning? att pappor faktiskt umgas mer med sina barn och tar sin roll pa storre allvar an tidigare generationer? bara en tanke.

läste precis om den här artikeln hos Audhumble, och tycker det är så trist, att vara pappa är bara ytterligare en statusgrej lixom, iphone, rätt märken på byxor o skor å så en liten gullig unge på det….:thumbdown:

På nåt sätt känns det som att just de här papporna är de som när barnet blir äldre vill kunna stoltsera med att deras lilla son är en sååå duktig fotbollsspelare o dotterna är sååååå duktig i balett…typ. Status igen. Och kommer bli besvikna på barnet/skämmas om det inte blir så… Men nu kanske jag är fördomsfull..

Satt just och funderade kring det här med papparollen..(då jag har en svår relation med mina barns pappa som som kommer och går lite som han vill och leker pappa när det passar).. Vad är det som är så svårt???

Klart många mammor känner en konkurrens när allt fler pappor tar mer och mer ansvar för barnen. Att mammatidnngar då går till motreaktion och försöker nedvärdera papporna är nog bara ett tecken på att kvinnor är rädda och inte vill släppa ifrån sig sina gamla privileger när det gäller barn och föräldraskap. Samma sak ser man ju i vårdnadstvister där kvinnor kidnappar barnen eller ljuger om misshandel och sexövergrepp för att manövrera ut pappan och på så sätt slippa konkurrensen. Eller kvinnor som använder sig av insemination utomlands för att slippa konkurrensen med en pappa.

Nu var det ju förvisso två eller tre av tretton som använde sig av den tekniken, så jag tycker nog att du hetsar upp dig lite väl mycket och drar alla över en kam. Tycker inte alls att artikeln var så farlig, utan uppfattade till och med vissa av killarna som riktigt bra pappor. Var inte så arg!

Jag känner dock flera mammor som inte tar sitt ansvar än pappor. Ofta med argumentet 'du kan minsann också ta hand om barn jag är ingen jävla hemmafru'. Blir så jävla upprörd, step up to the plate och ta ditt ansvar har jag lust att svara.

Fast Jonas, 36 och Aron, 41 har ju faktiskt vänt på hela grejen coh fokuserar på hur man är en bra pappa, i stället för hur man låtsas vara en bra pappa. Det finns en del guldkorn i de där grushögarna, faktiskt. Jag känner många bra pappor. Och många bra mammor också! Och mindre bra varianter av båda sorterna. Min man är en bra pappa. Just nu är han favoritföräldern, inte för att han fuskar sig till det, utan för att han umgås så mycket med vårt barn att han förtjänar det.

Har försökt och försökt att få honom intresserad och engagerad men det intresset finns helt enkelt inte. Så lät det minsann inte när jag var gravid (vi separerade innan jag visste att jag väntade barn). Då var det en massa fina ord om hur han skulle finnas där och bla bla bla. Sedan hälsade han på två gånger i månaden när dottern föddes. Jag försökte ringa och få honom att förstå att han inte kommer att ha en bra relation med dottern i framtiden om han inte träffar henne nu heller. Nu har det gått sju år och dottern vill aldrig åka hem till pappa. Jag försöker få henne intresserad av en relation, men vad tjänar det till när han inte har något intresse heller? När han träffar en ny tjej vill han förstås visa vilken engagerad och bra pappa han är men det rinner fort ut i sanden igen.

Är det svårt att vara närvarande? Är det svårt att vara med sina barn? Vill man inte det? undrar du. Men gör inte ni så lite också, låter mannen avstå och vara frånvarande stora delar av barnens uppväxtår, även om han säkert är närvarande när han är hemma? Hade du köpt läget och gått till jobbet varje dag hela barnens småbarnsår – för pengarnas skull, medan mannen stannade hemma med barnen alla de åren? Jag hade personligen aldrig gjort det.

Det är trist med den pappa-rollen, men lyckligtvis finns det ju faktiskt många bra pappor också.

Som spenderar tid med sina barn, som VILL det.

Det är de papporna som borde kliva fram, berätta sitt perspektiv och vara förebilder för alla andra pappor! Det är synd att de inte får samma uppmärksamhet.

Ja många häpnar ju över kändis och kärriärkvinnorna som tycks skaffa barn som om de vore accessoarer. Och så glömmer man att det är precis vad barn har varit för många män i flera decennier. Tyvärr.

Jag tror att vi, kvinnor och bvc-personal, behöver bli bättre på att prata till blivande pappor som att deras roll är självklar. Nu är det fortfarande att de ska "hjälpa till".

Åter igen känns det som man ger män en oförtjänt stor känga. Vad jag ser när jag läser är det:

2 som söker uppmärksamhet genom sitt barn, en med att lägga ut foton med sig själv och sitt barn på fb, en som gullar med sitt barn på bussen. Gör inte många kvinnor lika dant?

2 som inte handlar om barnen men ändå kan tolkas som uppmärksamhets sökande, en som erbjuder sig att hjälpa till på sitt barns dagis, en som tycker att man kan skicka blommor till sin partner med komplimanger om vilken bra mamma hon är till hennes jobb. Är inte detta ett bra och snällt beteende? Visst menar de att de får uppskattning för det men hur gör detta dem till dåliga pappor?

1 som snackar skit om andra pappor. Ja tycker att detta är ett tråkigt beteende men som han skriver gör han detta med mammor så känga till dem med.

4 som tycker att omhändertagandet/relationen med barnet är det viktigaste, uppmärksamheten man får sen är bara en bonus.

1 en som leker på ett sätt som han tycker är kul och dessutom får han bra respons från mammorna och trycker ner Iphone papporna. Vilka pappor han då syftar på är oklart men man kan tänka sig de som inte leker alls eller leker på samma sätt med sina barn.

1 som dels vill slippa osäkerheten att hälsa på korrekt sätt och dels för att kvinnor då brukar flörta med honom. Första anledningen är okej tycker jag men den andra, nej. Däremot är det lika dåligt av kvinnorna att flörta med honom bara för att han har sitt barn med sig.

1 som ger rådet att man inte ska sitta med prylar hemma utan umgås med sitt barn. Stort kreed till denna pappan.

1 som tycker att kvinnor får be sig illa mot männen på ett sätt som männen inte får bete sig mot kvinnor. Jag citerar:

”Självklart är det så att en del män spelar på den låga standard vi jämförs med. Sedan får man inte glömma att de här förväntningarna fungerar åt båda håll också. Som man kan jag till exempel inte komma hem och skälla ut sin fru för att hon inte har middagen på bordet. Då är man ju en chauvinistisk förtryckare, inget snack om saken. Däremot finns det inga så kallade ‘strukturer’ som hindrar min fru från att komma hem och bete sig exakt så, vilket hon tyvärr ibland gör. Hur hanterar man det egentligen?”

Intressant stämmer det? Någon som känner igen problemet?

Totalt sätt så ser jag inte varför artikeln skulle visa att pappor är hemskare än mammor. Är det något jag missat?

Jag och min man bestämde oss redan innan våran dotter föddes att vi skulle dela på föräldrarollen och vara lika mycket närvarande. För oss funkar detta jättebra. Några exempel : Nattar pappa så tar mamma hand om disken nästa dag vänder vi på det så mamma nattar och pappa tar disken och alla andra kvällsbestyr som att plocka undan leksaker och sånt. Pappa lämnar på dagis mamma hämtar osv. Vi båda två jobbar och detta funkar hur bra som helst.

Jag tycker personligen att det är viktigt att båda föräldrarna är lika mycket närvarande i ett barns liv. Närvaro , trygghet och kärlek är A och O i våran familj!

Jag känner bara två familjer där pappa tar lika stort/större ansvar som mamma för barnen. I ena familjen är barnens biologiska mamma död & de levde ensamma flera år innan han gifte om sig. I andra fallet har mamma satsat helt på sin karriär & pappa tagit all föräldraledighet (och jäklar vad mycket skit hon fått för det). I ALLA andra familjer jag har insikt i (från min föräldrageneration födda 40-50-tal, mina jämnåriga 70-talister och min systers vänner födda på 80-talet) är det mamma som tar störst ansvar. I de yngre familjerna gör männen mer, vilket kan ge en illusion av ökad jämställdhet, men det är fortfarande kvinnorna som planerar, delegerar och ansvarar. Det är de som håller koll på kläder, gympapåsar, läxor, aktiviteter osvosv. Det är de som vet vad barnen önskar sig i födelsedagspresent, vad deras kompisar heter och vilken skostorlek de har. Medan männen mest lallar med.

Det är helt sjukt att det är så! Allra mest förundras man just över att män tycker det är okej att vara "den andra föräldern" – att de inte själva har någon drivkraft att steppa in och kräva sin plats i barnens liv.

Ja, Erik "Jämställdhet", det är något du verkar ha missat. Kontentan av artikeln är ju att papporna främst verkar vilja vara bra pappor när de får positiv uppmärksamhet, att de egentligen inte känner att det är deras plikt och ansvar, medan mammor helt enkelt förväntas göra dessa saker och blir skuldbelagda så fort de inte skulle göra det. Det är en fruktansvärt cynisk inställning till faderskap, att främst använda barnet som en statusförhöjare. Lite som att köpa in chiwawa hund främst för att kunna ta ut den på stan och få uppmärksamet, och sedan låta någon annan ta hand om den.

Läs detta! http://linnajohansson.se/jag-vill-inte-sitta-och-sy-till-exempel/

Alltså. Inlägget i sig har en del bra poänger tycker jag, men artikeln som ska vara exempel för detta var fel då tycker jag. Det jag ser när jag läser den är ett par puckon, men en drös med bra pappor som säger kloka saker. Precis som det finns puckon till pappor finns det puckon till mammor.

Det är lättare för män att sticka. Jag tror också att det är något dom lärt sig, absolut inte så dom är (haha, färre nerver i fingertopparna? Vilket skämt). Men jag gillade artikeln. Rätt rolig faktiskt. Och mannen som skrev om hur kvinnor får skälla på ett sätt som män inte får har faktiskt helt rätt.

Jag håller faktiskt med många här ovanför… några av papporna var grisar delux i artikeln men många (dom flesta kändes det som) hade ju faktiskt vettiga saker att säga om sin papparoll.

Det är ju jätte bra att pappor får mer plats i media (synd bara att det var en sån här löjlig artikel) för om pappor som engagerar sig får göra sin röst hörd så kanske fler män vågar ta sig ann sin egen papparoll… och inte bara för att imponera på mammorna i lekparken.

Sen undrar jag va det är för dumma kvinnor som blir imponerade av att se en pappa leka med sitt egna barn!

Min sambo är "bättre" på att vara förälder än mig kan jag säga helt ärligt, jag har tyvärr mått dåligt under småbarnstid och graviditet.

Däremot är vi lika engagerade och vill lika mycket. Kanske värt att diskutera det noga innan man bestämmer sig för barn?

Jag skulle inte ha valt att få barn med min sambo om det inte kändes hundra, hur sjutton hade jag orkat då?

Bara för att jag är gravid och går igenom förlossningen samt kan amma betyder inte det att jag är viktigare för min dotter i långa loppet. Blir rädd när jag läser om pappors "roll" idag mammor som finner sig i det…

Kvinnor är mer intresserade av människor och har varit de som har haft huvudansvaret av barnen genom historien. Det kallas evoulutionspsykologi och bedrivs på välrenommerade universitet världen över. Det är ingen som säger att pappor inte kan ta hand om barnen eller bör göra det, men man bör se till fakta. Att utgå från att vi är helt lika är inte vetenskaplig forskning.. Det är det som är pseudoforskning som ofta bedriv av genusvetarna.

Hej på dig ! Vill inte kommentera inlägget utan ställa en fråga då jag har lite smått panik.

Jag hade bra hy i somras (någon finne poppade upp en gång i månaden) men sedan började jag använda diverse hudprodukter (neutrogena, varnar alla för dessa produkter!) och fick bölder i ansiktet. Sedan dess har min hy varit i obalans och jag har precis nyligen insett att jag måste sluta göra någonting med den överhuvudtaget förutom att smörja in med fuktgivande medel.

Min fråga är om du har några tips på oljor eller krämer som är NATURLIGA utan en jävla massa vatten och alkohol så min hy kan återhämta sig någon gång.

Kan du länka någon sida eller skriva någon affär där man kan köpa riktig aloe vera kräm utan massor annan skit i?

Vore väääldigt tacksam för svar!

Puss och kram !

Men den mannen som berättar om att det är viktigt att lägga ifrån sig mobilen efter jobbet och bara vara närvarande, han verkar inte göra det för att plocka pluspoäng iaf och det blir jag glad över 🙂 Finns hopp ändå! Sedan så ser jag hur vi har det här och min sambo spelar aldrig på att uppmärksamma sitt barn. Däremot är det en del i omgivningen som reagerar mer när det är HAN som gör saker än när det är JAG. Vi har pratat en del om det och hur dumt det är att mammors tid och engagemang i barnen har en massa krav på sig, medan papporna kan göra precis vad som helst egentligen och ändå räknas som jättebra BARA för att de gör NÅGOT.

Alex: Det är du som inte har någon koll. Precis som med genusvetenskapen bygger evolutionspsykologin till stor del på teorier, de kanske undersöker något och får fram ett resultat och kommer sedan med en tes om vad resultatet kan bero på, oftast färgat av deras egna uppfattningar av verkligheten. Att något kallas för vetenskap innebär inte att allt som forskas fram är "fakta", bara det faktum att personer som forskar inom samma fält kan komma fram till två helt olika saker talar för att vi många gånger bör ta vetenskapliga rön med en nypa salt. Det finns inga absoluta belägg för att det finns en så pass tydlig biologisk skillnad mellan män och kvinnor som du påstår som inte framför allt har med socialisation och normer att göra. Du borde ta och läsa lite grundläggande vetenskapsteori samt ta del av andra vetenskapliga rön än de som stärker din personliga åsikt så kanske du får lite mer perspektiv sen.

MVH /Trött på biologister som tror att de sitter inne med "sanningen".

Fan vad löjligt.

Varför ska de ha beröm för något som kvinnor har gjort i alla tider utan att få cred för det?

Min sambo är absolut en stenålderslurk som försöker att vara en uppdaterad och lite nyare version av sig själv.

Ibland (om jag ber honom) gör han i ordning en flaska ersättning. Då förväntar han sig ett stort tac och en rungande applåd. Han blir skitsur om jag inte tackar honom och det är en daglig konflikt här hemma.

Han: Du säger aldrig tack när jag gör något som att blanda ersättning eller ställer in blöjor vid skötbordet.

Jag: Nej, varför ska du ha ett tack för det? Det är ju självklara saker man gör för sitt barn. Jag gör det dagarna i ända och inte sjutton är det någon som tackar mig för det.

Det är dock inte något jag stör mig på. Jag visste hur det skulle bli redan innan vi skaffade barn och jag trivs som det är.

@Pernilla

Jag brukar alltid ringa sjukvårdsupplysningen och fråga när jag har besvär med något. Det minsta de gör är att hänvisa dig till vart man ska vända sig och ofta ger de dig mycket mer än så. Gratis är det också. Du når dem på telefonnummer 1177 eller genom deras hemsida http://www.1177.se

@ NinaS

Känner vi varandra? Eftersom du tydligen vet tillräckligt om mig för att ifrågasätta mitt nic. Om inte så omber jag dig att inte döma mig på förhand. Om det är svårt att inte kommentera mitt nic går det bra att kalla mig för bara Erik. Nu till diskussionen i sig.

Jag är fullt medveten om att mammor har högre förväntningar på sig än män. Angående artikeln så håller jag inte med om att pedagogerna inne ska kritiseras. Jag är helt emot att man lägger krav på föräldrarna som inte har direkt med barnen att göra. Att förvänta sig att alla föräldrar ska göra en docka är minst sagt löjlig. Om det finns en god pedagogisk tanke bakom dockorna kan man köpa mjukisdjur eller enklare tygdockor för en typ en tia på IKEA och vill man inte det så tycker jag att pedagogerna kan göra dockor till förskolan på sin fritid. Annars håller jag fult med författaren man ska förvänta sig lika mycket av alla föräldrar med reservation för individuella skillnader.

Jag förstår dock inte vad detta problem har att göra med att man inte ska generalisera och säga att pappor är sämre föräldrar eller att de bara är ute efter uppmärksamhet. Jag har läst igenom artikeln både en och två gånger och ingen av papporna säger att uppmärksamheten eller status är viktigare än barnet eller att det var för det som de skaffade barn. Flera säger ju till och med det motsatta. Kan någon förtydliga på vilket sätt som papporna menar att uppmärksamheten är viktigare än barnet?

Sen tycker jag att man bör vara kritisk till det som skrivs i massmedia. Vad har journalisten frågat egentligen? Frågade han vad är det bästa med att vara pappa eller fråga han hur man kan få uppmärksamhet som pappa?

Sen vist det finns skitstövlar men man bör ha gott belägg för att kunna dra alla över en kam.

Ja, hur ska vi göra ….

Utbildning och diskussion. Din blogg bidrar säkert positivt. Men jag har svårt att se/tro att du når fram till de som behöver när du benämner dem "våpmammor". :rolleyes:

Haha, men killen som kände sig manlig när han bytte glödlampor på förskolan, trots att han var tvungen att googla först för att se hur man gör, han var ju för skön. Finns det nåt tydligare sätt att säga att manligt är en etikett vi sätter på vissa sysslor, utan att män för den skull behöver vara bättre lämpade att göra det?

@Caroline (nästan längst upp)

Äh men fyfan vad jag blir trött på folk som du, som ska säga åt en vad man ska känna. "Var inte så arg!" är så jävla provocerande och gör en bara arg. När man är riktigt passionerad och brinner för något och säger egentligen vad man tycker så uppfattas man som arg. Säg gärna vad du tycker och tänker, men säg inte åt en person vad fan dom ska känna. Det är så löjligt.

Så vilka vill du nå ut till de? Vi som redan fattar? Pja- det är

Klart. Den publiken är väl lättare att roa och charma. 😉

För att nå skillnad borde du kanske försöka få "våpen" att öppna ögonen. De blir säkert vänligt inställda och intresserade av budskapet när de inser att de degenererats till "våp".

När det gäller papparollen så har jag ju några pappor i min närhet och har därmed gjort en högst vetenskaplik undersökning. 😉

Mitt resultat var föga förvånande. De pappor som är helgjutna i sin roll, som tar sina ungar till sig, vabbar och tar sitt ansvar i alla lägen utan att tänka på att någon annan (läs mamman) ska göra det har haft pappor som varit med dem mycket. Även om de kanske inte tagit ut halva föräldraledigheten (för de fick ju inte det) så har de varit närvarande när de var där. För den andra kategorin pappor, som förlitar sig på någon annan (läs mamman) har jag sett att de haft mammor som tagit det största ansvaret alla kategorier. Pappan har stått för det materiella.

I vår familj är det jämlikt delat föräldraskap. Det beror inte på att jag "krävt" det utan på att han har tagit en självklar plats som pappa. Det bådar gott inför framtiden när våra barn skaffar barn. 🙂

agnetha jag överdriver inte om jag säger att jag DAGLIGEN får både mail och kommentarer från folk som berättar att jag förändrat deras syn samt sätt att tänka.

Så du behöver varken oroa dig för den biten eller tala om för mig HUR jag ska uttrycka mig för att nå folk. Det är liksom inte en slump att jag blivit så pass stor bloggare trots att jag bara är en vanlig mammabloggare. :thumbup:

Jag är uppvuxen med endast min pappa och därför känner jag inte riktigt igen den bild du målar upp av hur pappor är LD. Visst min pappa jobbade mycket för att kunna försörja oss fyra barn och var kanske inte alltid fysiskt närvarande men han var ändå närvarande i sin föräldraroll. Han tog sitt ansvar på det sättet han kunde precis som en ensamstående mamma gör för att försörja sina barn (och jag förstår inte varför en ensamstående mamma får mer cred än en pappa, det är bara orättvis anser jag)så egentligen finns det nog alltid föräldrar/människor som avviker från den snäva mallen du beskriver.

I Liv Strömkvists "Prins Charles känsla" finns en utmärkt förklaring (som bygger på underbyggda teorier av forskare) till varför pappor beter sig så distanserat. I övrigt väldigt läsvärd och kul, ett måste!

För mig har det varit tvärtom. Pappa har alltid varit den som engagerat sig i mitt liv för min skull, för att han älskar mig och vill mitt bästa. Det var han som lekte med mig, kom på föräldrarmöten, kollade när jag hade judoträning, det var han som SÅG mig. Medans mamma alltid varit den som försökt hålla upp en fasad utåt men inte insett hur det påverkat mig i längden.

Därför tror inte jag heller på vetenskap som säger att män inte har samma instinkter att ta hand om barn. Min pappa är en helt vanlig man nämligen. Anledningen till att vissa färäldrar inte intresserar sig i barnen är inte medfödd.

Erik Jämställdhet

Nej, det är knappast en vetenskaplig undersökning som har bedrivits i Mama och jag tycker för övrigt att det är en ganska fånig artikel. Och ja, den är vinklad. Men som du säger, den visar på grundproblemet, som du säger att du håller med om, att mammor och pappor har olika förväntningar på sig när det gäller föräldraskap. Och jag ser även omkring mig att många pappor tycker att de förtjänar cred för att göra sådant som mammor förväntas göra. Sedan måste man kunna skriva generaliserande till viss del, man beskyller ju inte "pappor" för att vara dåliga, de som verkligen tar ansvar och ser det som en självklarhet, jag tror inte att de skulle känna sig "kränkta" eller något av den här artikeln, för den handlar helt enkelt inte om dem. Jag ska själv skaffa barn med min man, det skulle inte om jag trodde att alla pappor automatiskt var som de i artikeln. Som feminist tror jag nämligen att män och kvinnor har lika stor potential att vara goda föräldrar!

jag måste berätta om ett ex,far till 2 av mina barn.han var expert på att ta cred av papparollen.när han ville sluta i bowlinglaget,så sahan att det var för han måste "passa barnen så mycket",fast det var han som tappat lusten.överallt i kontakter så skyllde han på barnen,allt för att framstå som bättre. till sist blev det så att jag kallades för tyrann o han för toffel.droppen var när han var pappaledig,då dök han upp på mitt jobb med hemgjorda mumsmums och alla vände sig mot mig och berättade vilken fantastisk karl jag hade.de pratade om honom o alla hans kakor i flera år.oh ja han bjöd på kakor fler gånger.han var en riktig martyr som aldrig kunde ta ett gräl.varje gång jag sa ifrån om något så sa han "jaa du har rätt,jag gör mitt bästa ".till sist tryckte jag upp en semla i ansiktet på honom. jag höll på att bli galen !!det gick ju inte att rensa luften med honom.så det slutade med separation,han gifte om sig och samma sak händer honom igen !!! det var inte mig det var fel på !!som alla andra trodde.

Kära Lady D- jag har inte talat om

För dig vad du ska säga och inte. Det var en reflektion.

Jag V e t att du gör skillnad så jag tror inte du överdriver.

Men! Varför vifta med rött skynke framför "en del" som

Också skulle behöva förstå?

Du når ut och du gör skillnad. Men den där gruppen med "våpmammor

Med vad du kallar våp mammor är rätt stor

Och det skulle säkert göra stor skillnad om

"man" kunde förändra deras sätt att tänka…

Whatever…..

vi satt o pratade om det under lunchen igår. att det är sån skillnad på män med barn och kvinnor med barn. inte minst på arbetsmarknaden.

liksom att män med barn är berikade (de har lärt sig att vurma, de är ödmjuka, etc) medan kvinnor med barn är belastade (hon kommer behöva vabba, kommer det syskon etc).

just på arbetsmarknaden vore ju kvoterad föräldraledighet en bra grej, så att alla människor med barn någon gång kommer vara föräldralediga o vabba. däremot tror jag att det är svårare när det gäller samhällsnormer. en man som byter blöja på en fest är en hjälte (vad fan tror folk, att ungen ska få ligga med skit i blöjan för att mannen bara är människa, alltså inte hjälte).

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *