Kategorier
feminism & genus

Barn ÄR könslösa!

Nej jag tänker inte skriva om Isabellas inlägg eller åsikter om feminism. Jag tycker det känns bättre att sätta vår egen agenda. När feministiska kampen nästan alltid går ut på att bemöta andras okunskap eller antifeminism så förlorar vi nåt viktigt.

Gå in och läs vad Isabellas (och min) härliga vän Elaine Eksvärd säger om saken istället: ”När jag lärde känna dig var du mer feminist än jag någonsin varit eller varit i närheten av och det är det fortfarande trots att du avskyr ordet feminist.

img_58761

Jag har lite tankar kring hela det här begreppet att vara s.k ”könslös” dock (som Isabella tar upp) och det är ju att om något så är ju barn just det. Inte vi vuxna. Vi vuxna är fullproppade av hormoner och har en utvecklad könsidentitet och sexualitet oavsett om vi är män, kvinnor eller mittemellan. Men barn, de är inte män och kvinnor. De är barn! Bara barn! Eller de borde få vara det iallafall. Så har jag tänkt när det gäller mina egna.

Visst vi kategoriserar dem som pojkar (snart-män) och flickor (snart-kvinnor), det gör ju jag också med mina egna barn om jag ska definiera dem. Kanske mest pga gammal vana eller snarare OVANA att se på människor på ett mer ickebinärt sätt.

(Obs! Kommer radera alla påhopp på Isabella) ]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

80 svar på ”Barn ÄR könslösa!”

Jag tycker att allt detta hatet mot blondinbella är väldigt okonstruktivt då det finns 1000000000000 vita cis män i samma maktposition som säger hundra gånger värre saker, och får inget hat för det. Kan man inte hata på dem istället, jag menar hade en man sagt allt det där hade han inte allls fått samma respons. Ja hon säger och gör diskriminerande saker men varför inte hänga ut typ cimon lundberg istället? Eller vad tror du? (säger inte att du hatar, vill bara höra vad du tycker om detta)

Lär dig skilja mellan destruktiv kritik (hat) och konstruktiv kritik och sedan kan du fundera på blondinbellas ställning som maktfaktor då hon dagligen når tusentals unga människor.

Förstod tyvärr ej vad du menade med det första och är mycket väl medveten om hennes maktposition men vill bara trycka på att finns män i samma maktposition som henne som säger värre saker utan någon ”destruktiv” kritik, menar att hon som kvinna i maktposition kritiseras väldigt mycket mer och vill motverka detta! Tack

Det spär dock på problematiken rätt mycket att den gång som en kvinna får absolut störst gehör är när hon uttalar sig om något som gynnar rådande maktstruktur.
Det finns bara några få gånger som kvinnor tillskrivs större trovärdighet än män och när de nedvärderar kampen mot orättvisor riktade mot sitt eget kön är en av dem. Så, på det viset är det mer problematiskt att en kvinna uttalar sig såhär än att en man – även om han skulle ha större makt – gör det. För det gör att folk som inte är insatta nog inbillar sig att det faktum att alla kvinnor missgynnas i en patriarkal struktur plötsligt är motbevisat.

Jag har två barn av vardera könet. När de är nakna kan vem som helst som har ögon att se med – Se att de inte är könslösa. sen äe jag med mina 80 poäng genusvetenskap djupt förvånad över att de inte bara ser fysiskt olika ut ….men min alademiska skolning säger mig också att jag inte ska dra generella slutsatser utifrån enskilda exempel MEN!!!!!!
Sk. könslösa hen-barn är i mina ögon lika könade som pojkar och flickor!!!!

Man kan inte bygga teorier på anekdotiska bevis, men blir de tillräckligt många bör de i alla fall tas på allvar.
Jag vet att jag definitivt inte var könlös som barn.
Du tar upp de rent visuella skillnaderna som normalt finns och då ställer jag mig frågan hur gör mamman i ”fittstimsreportaget” när pojken (som jag uppfattade det) ser andra nakna? Hur förklarar hon de uppenbara skillnaderna?

Individer är olika, det är väl inte så mycket konstigare än så. Olikheter som du kan härröra till könsroller har dock sitt upphov i det samhälle vi lever samt dina egna och andras fördomar och förväntningar som ställs på barnen oavsett om de är avklädda eller inte.

Eller också så kommenterar hon det inte alls – lite som att föräldrar sällan spenderar massor med tid på att poängtera för sina barn huruvida de ser ut som mamma eller pappa när det kommer till andra fysiska attribut, typ ögon- och hårfärg, hur deras navlar ser ut, vilken handform de har etc.
Det gör mig snarare full i skratt att se hur otroligt stor vikt folk lägger vid kön när de låter andra biologiska skillnader passera utan någon vidare anmärkning och utan att tycka att de ”avnavlar” någon om de inte talar om för alla dess närhet om de har en knappnavel eller inte.

Fast barn är ju könslösa på ett sätt. Ja, de har de yttre och inte attributen av ett visst kön men den könsidentitet de har spelar ju ingen roll när det gäller barnet i sig. Om ett barn då fostras som ”Sk. könslösa hen-barn” betyder väl snarare att de HAR en könsidentitet men att föräldrarna valt att inte uppfostra dem med ackompanjerande, rådande könsroll? De är alltså ”könade” på det sätt de flesta av oss är eftersom de flesta av oss föds med bara ett kön, men de är ju inte könade efter en könsroll, vilket många genus-positiva föräldrar brukar sträva efter.

Inlägget fick mig att tänka på de som redan som barn känner att deras kropp inte stämmer med deras identitet.
Och nu tänker jag inte på den fas många barn går igenom där man identifierar sig som det motsatta könet, den fas som bygger på prövande, nyfikenhet eller en vilja att få de privilegier och möjligheter som det motsatta könet har eller förefaller ha.
Jag menar de som VERKLIGEN har en ickematchande könsidentitet och är ytterst klara över det tidigt. Jag tänker på huruvida man ska hjälpa dessa genom att hämma puberteten på medicinsk väg, eller om det är bättre att som vissa hävdar låta dem genomgå puberteten och se hur de känner sedan. Själv står jag mycket kluven i den frågan. Hur ska man tänka här?

Min uppfattning är att det finns mer än den traditionella tvåkönsnormen. Genom att du använder just ”motsatta” är det ursprunget att det endast finns två kön: kvinna och man. Detta innebär att det enligt min uppfattning finns så mycket mer än enbart fitta och kuk med alla de biologiska tillbehör. På detta skapar vi könsnormer som är formade efter det biologiska könet.
– men jag antar att du tänker på transsexuella individer? Personer som vill korrigera sitt biologiska kön efter det mentala könet? Jag är absolut för att en individ ska få genomgå en könsutredning och korrigering innan hen fyllt arton år och utan att vårdnadshavare får bestämma.
Min utopi är att vi går mot ett samhälle där könsnormerna luckras upp och utvidgas. Att människor får vara individer och inte tvingas anpassa sig efter värdelösa könsroller.

När vi läste pubertet och sånt i skolan så berättade läraren för oss att pojkar och flickors kroppar är i princip likadana fram tills de går in i puberteten. Synd att läraren inte tog det ett steg längre och ifrågasatte varför man då tillskrev barn könade egenskaper redan från födseln. Om man inte hade envisats med det så tror jag att skillnaderna hade blivit betydligt mindre även efter puberteten.

Inte det dummaste jag läst. Tror på biologiska skillnader mellan kön, men också att miljön kan dämpa eller spä på dem. Tror vi får det bästa samhället när vi genom miljön kompenserar för de biologiska skillnaderna.

Klart det finns biologiska skillnader. Men det slutar ju inte där, precis som du säger. Men att tro att flickors mående i tonåren som oftast är mer dåligt än bra skulle handla om att flickor är känsliga…? bland annat.

Blondinbella snackar gärna om hur hon byggt upp sitt varumärke, att hennes varumärke är starkt, att bloggerskor inte ska sälja sig för billigt för de har så stort inflytande och spridning osv osv MEN hon har aldrig något ansvar för vad hon skriver på sin blogg. Det är så mycket fördomar och skitsnack och rent hat och det från en person som beskriver sig själv som ”power-woman” och som skrivit inlägg efter inlägg om att hon minsann inte tänker ta någon skit i form av kränkningar, hat på bloggen osv. Hittills har jag inte sett henne be om ursäkt en enda gång när hon betett sig som ett arsel. Hon bemöter bara kritik om hon avser att trycka ner sina kritiker i skorna med ännu mer förakt.
Här på jobbet säger kvinnor som inte ens är speciellt investerade i vare sig feminism eller bloggvärlden att de inte tänker köpa de där LCC-grejerna som de var sugna på att testa och detta gör mig så GLAD. Kanske äntligen att hon öst sin okunniga skit på en grupp som har inflytande på hennes kära varumärke så hon tvingas tänka över vad det är för dynga hon propagerar. (Min egen bojkott av Blondinbella™ var i samband med hennes transfobiska inlägg som hon sedan aldrig bad om ursäkt för eller ens bemötte de personer hon bett att höra av sig).

Hoppas detta inte tolkas som ett påhopp.
Jag tyckte bara det var så tråkigt, läst hennes blogg en längre tid och hon pratar alltid om självkänsla, ja till och med skrivit böcker om det… Och undra hur de som relaterar till hen kände när de läste, eller jag som ung feminist som tycker det är så tråkigt att bli nedvärderad och att min största kamp är att få gå på badhus utan bikini topp… Det var bara så tråkigt.

Ska jag vara ärlig så tror jag på ”kärleksbomben”. Varför?
Jo, för det är så tydligt; att Isabella är en ung kvinna som inte vill att någon ska sätta sej på henne och tala om för henne vad hon får eller inte får säga, vad hon får eller inte får tycka.. Hon är väldig lik en feminist i det hänseendet – och vi som kallar oss feminister borde nog fokusera mindre på att lägga all energi på vad alla andra kvinnor ska säga/inte ska säga – och istället sätta vår egen agenda, som LadyD skriver i inlägget här ovan.

Jag, som icke-binär person och inbiten queerfeminist vars pronomen är hen, började grina när jag läste hennes inlägg pga blev (återigen) arg och ledsen och förbannad. För jag möter såna åsikter ca varje dag, jag hör och ser ständigt folk som vägrar acceptera ett könsneutralt pronomen och därmed beter sig helt sjukt respektlöst mot en stor grupp människor. Och det känns ju som värst när dessa personer råkar ha en stor blogg som ca en miljon människor läser och hyllar. Så nej, jag tänker inte ”kärleksbomba” henne, när hon inte ens kan erkänna min och andras existens.

Jag håller inte med dig nu och det har inte med att jag inte ”tänker till” att göra. Jag försvarar inte att Isabella osynliggör och sårar transpersoner, men hon är en medsyster oavsett om hon vill eller inte och ibland önskar jag att vi kunde vara mer inkluderande även mot de som tar avstånd från oss, för det är just de som behöver det.

Fast jag har inte sagt någonting om att inte vara inkluderande. Jag uppfattade Elis kommentar som väldigt ledsen för att hen uppmanas kärleksbomba Isabella. Jag reagerade på det. Men jag håller med dig om att det är männen vi ska lägga krutet på att vara arga på och ställa till svars. Jag är skitglad för att du tar ställning för det, för det är något jag efterlyst länge inom feminismen:) Och ingenting blir bättre för att Isabella attackeras. Kvinnor skuldbeläggs så jävla mycket som det redan är. Om vi kan sluta angripa varandra har vi kommit en bra bit på väg. Alla vi kvinnor behöver varandra.

Jag vet inte om jag är oerhört cynisk, men jag tror att Isabella har mycket bättre koll på feminismen än hon ger sken av. Om inte annat så borde hon ha det efter att flera läsare och andra bloggare på ett mycket enkelt och begripligt sätt förklarat vad det egentligen handlar om. Jag tror att hon medvetet väljer den här konservativa ståndpunkten för att hon vet att det retar gallfeber på såna som oss. Det blir en himla debatt som ger henne massor av gratis trafik, vilket ger mer klirr i kassan, och det är väl det hon är ute efter som den sanna kapitalist hon säger sig vara.

Fast en kan inte vara medveten och helt missa att en lägger fram exakt samma argument som alla som har motsatt sig lika rättigheter för kvinnor alltid har gjort. Isabella kanske vet vad feminismen egentligen står för, men hon kan uppenbarligen inte dra några paralleller mellan sina uttalanden och uttalanden från kvinnor som hävdade att ”det finns väl inga vettiga kvinnor som vill rösta ändå, så det där med kvinnlig rösträtt är bara något kvinnor som inte har något vettigare för sig håller på och tjafsar om?”
Det som har upprört med Isabellas inlägg är inte någon fråga om att hålla med eller inte hålla med, ha en åsikt eller inte ha en åsikt. Det handlar om att hon har uttalat åsikter baserade på helt ogrundade formuleringar om vad tex feminism är. Nu råker det finnas väldigt simpla fakta på området, som folk kan välja att ta till sig eller låta bli, men väljer en att låta bli så ska en helst låta bli att uttala någon sk åsikt i frågan alls.
Detta är saker som vi tycks förstå när det kommer till vetenskaper som tex fysik och matematik. Jag ser ingen klappa folk medhårs, vilka uttalar sig vitt och brett om sina ”åsikter” att de inte tror på ekvationssystem eller relativitetsteori eftersom dessa egentligen bara handlar hittepå-problem och att detta är nån slags medelklass-sysselsättning över ett glas vin en fredagkväll. Om någon skulle få för sig att säga såna dumheter skulle de självklart upplysas om att de uppenbarligen inte har någon koll på vad de pratar om och borde antingen läsa på innan de uttalar sig eller låta bli både att läsa på och att uttala sig.
Så fort det kommer till vetenskaper som medicin, psykologi, genusvetenskap, historia och språk så verkar det dock som om många helt missar att dessa faktiskt också är vetenskaper och att det även här kan vara på sin plats att faktiskt läsa på lite innan en häver ur sig lite vad som helst. Att någon ”inte håller med” blir ju så mycket svårare att respektera när de uppenbarligen inte har en susning om vad diskussionen gäller.

Grejen som är så bra med dig att nära alla andra goes rabiescrazy när Löwengrip hamnar i blåsvädret kommer du alltid med en bra poäng och hyllar henne för att hon är kvinna och göra något eget, men utan att hålla med. Man får liksom ett nytt perspektiv och hatar ingen.
Jag skrev också ett fullkomligt obegripligt inlägg om saken, försökte i alla fall. Vet faktiskt inte vad det faktiskt kom att handla om i slutändan!

Fast jag är inte Jesus direkt. Om någon (Isabella) pissar mig i ansiktet med vidriga åsikter så tänker jag inte kärleksbomba tillbaka. No way. Jag är förbannad och tänker inte känna det minsta dåligt samvete för mina ”påhopp” på Isabella.

LD:s tanke är god men den som inte känner kärlek ska inte behöva love bomba någon. Man behöver inte attackera heller, men jag personligaen skulle aldrig säga att jag hoppas att folk kärleksbombar någon som uppenbarligen får människor att gråta av besvikelse och sorg över att bli osynligjorda.

Jag känner inte igen mig i den beskrivningen. Redan som mycket liten, vi talar 3-4 år, kände jag mig väldigt säker i min könsidentitet (flicka). Jag kände mig inte som ett barn heller utan som en liten vuxen – min mamma var feminist och jag ogillade att kläs i könsneutrala fula kläder och drömde istället om spets och tyll (något jag tar igen idag som vuxen – äger inte ett enda par jeans och använder bara mycket feminina kläder). Skippa struntpratet, vissa barn är kanske omogna eller normala i utvecklingen och jag var extremt brådmogen – men det får man faktiskt lov att acceptera. ALLA BARN ÄR INTE BARA ”BARN”. Lägg av, sånt här får mig verkligen att avsky allt vad feminismen står för.

Du är så otroligt ignorant. Min mamma gjorde sitt yttersta för att inte befästa mig eller mina systrar i någon våpig kvinnoroll som barn. Jag hade fula unisexkläder, lekte med bilar och var kortklippt, mina tydligaste barndomsminnen från låg ålder är att jag kände både en stark könstillhörighet (flicka) och en stark sexualitet (heterosexualitet). Du kan avfärda det som kulturellt tryck bäst du vill – du är inte bättre än religiösa fundamentalister som hävdar att homosexualitet är ett val. Jag är född såhär, hur svårt du än har att acceptera det.

Louise: För inte så länge sedan så fanns inte bilar men idag hävdas det att pojkar föds till att vilja leka med bilar. Det sitter i generna. För lite längre sedan än så så lekte pojkar med ett annat färdmedel, hästar. Flickor fick/skulle inte leka med hästar, det var inte kvinnligt.
Vem leker med hästar idag? Är det för att det sitter i deras gener?
Ps Tycke lite synd om dig att du tvingades vara annorlunda än alla andra. Människan är ett flockdjur och vi speglar oss i varandra, därför var det inte riktigt rättvist att du så ensam fick vara postertjej åt din mamma. Men därför är det destu viktigare att flera på en gång gör samma sak och låta sina barn välja själv genom att ge dem alla möjligheter. Inte att begränsa dem och göra deras val åt dem. Inte när det gäller detta och i liten utsträckning i deras val av lek.

The real Hmm: Bilar är en mekanisk konstruktion, män har genom könsavvikelser i hjärnan en större fallenhet för den typen av logiska system. Det är alltså inte särskilt konstigt att leksaksbilar (eller traktorer eller maskiner i verkligheten) ofta fångar småpojkars uppmärksamhet. Det betyder inte att alla pojkar intresserar sig för detta eller att inga flickor gör det, men att det finns en överrepresentation och den har en biologisk grund.
Du behöver inte tycka synd om mig, jag var inte väldigt annorlunda och hade relativt normalt umgänge på dagis – men jag kände att jag snarare var påtvingad en pojkroll, än en flickroll, av min välmenande feministiska mamma (som nu börjar ta avstånd från feminismen). Jag tycker att det är fullt jämförbart med intersexuella barn som blir behandlade som ”fel” kön, jag var ju flicka och ville bli behandlad som en. Det kände, och känner jag än idag, starkt. Det är en klart bidragande roll i min identitet. Att förvägra eller förlöjliga sig över min önskan är precis samma sak som att inte acceptera att man kan vara född i fel kön och hur viktig könsidentiteten är.

Men hjälp! Så små pojkar har alltså en annan logisk fallenhet, som förklarar varför de vill leka med bilar. Leksaksbilar, med sina komplicerade mekaniska komponenter… Jag vet inte riktigt vad jag ska säga. Sedan nämner du att dessa skillnader inte gäller alla. Nä, damn right att det inte gör. Skillnaderna INOM könen är större än MELLAN könen när det gäller bland annat logisk förmåga. Det handlar om en statistisk skillnad mellan större grupper. Om skillnaden mellan barns leksaker speglade den skillnad i logisk förmåga mellan könen när de blir äldre som kan ses när man jämför större GRUPPER så skulle det kanske handla om att högst 10-20% fler killar än tjejer lekte med bilar eller något liknande, men det skulle inte vara något som man kunde se på individnivå. Dock är det absurt att tro att lek med leksaksbilar i någon större grad handlar om logisk förmåga. Vilken logisk förmåga tror du barn har då de är ca 1-2 år gamla? Tror du att den är tillräckligt utvecklad för att förklara den skillnad mellan leksaker som den genomsnittlige flickan och pojken har vid den åldern? När det hos ungdomar och vuxna är en gruppskillnad, inte individskillnad? Exemplet att hästar var för killar utelämnade du lägligt. Vad som anses vara manligt och kvinnligt, eller manliga och kvinnliga sysslor, är inte statiskt genom historien, utan påverkas av den samtida kulturen.
Jag tror absolut att vilka vi är beror på både biologi och miljö, men det är dumt att på detta sätt försöka bortförklara en större skillnad som uppstår p.g.a socialisering, med en biologisk skillnad som i sammanhanget är mycket liten. För att som du ta ned det på en anekdotisk nivå så borde jag i så fall ha velat leka något kopiöst med bilar, med tanke på att min logiska förmåga som vuxen är över genomsnittet för både män och kvinnor. Det är dock irrelevant.

jag gissar att din mamma inte höll dig inlåst i en garderob? Har jag rätt? Alltså utsattes du för samma indoktrinering som vi andra. Eller ”socialisering” som det heter.

Med samma resonemang är homosexualitet ett val.
Det ska f.ö tilläggas att jag har adoptioner i min närmaste familj, och när återförening skett efter 20, i vissa fall över 50, år har det varit uppenbart att i princip alla större livsval (karriärsval etc) verkar härstamma ur en ärftlig komponent (vi talar här om vilt skilda uppväxter från lägre medelklass/splittrad familj till högborgerlig kärnfamilj). Eftersom jag har ett starkt intresse för genetik är den typen av forskning något jag följer genom de stora internationella vetenskapliga tidskrifterna och genom forum – sexualitet är en sådan egenskap som är medfödd, man kan se det på hjärnstrukturen. Att du sedan vill vifta bort min heterosexualitet som ett resultat av en ”patriarkalisk samhällsmodell” är kvasivetenskapligt, och ganska ignorant mot oss heterosexuella.

Jag måste verkligen hålla med dig, jag var väldigt medveten om min sexualitet redan vid 4-5 års ålder, och det var något som känns skamligt idag för att alla ”barn ska vara barn” var jag inte ett barn då? Visst de flesta barn kanske har en sorglös och lättsam barndom men för mig var det jävligt plågsamt att vara barn faktiskt, just för att jag var så mogen , på lekis led jag av att fröknarna lämnade rummet för att ” man vet aldrig vad dessa jobbiga barn kan hitta på nu” och då var jag FYRA när jag ansåg att barn var sträviga.

LG: Tack för ditt inlägg – skönt att höra att jag inte var ensam. Jag kände mig aldrig som ett barn, ens i dagisåldern, jag kände mig som en liten vuxen. Mina föräldrar såg detta och behandlade mig som en tänkande riktig människa, och inte som ett ”sorglöst barn” vilket jag är djupt tacksam för. Jag har många vänner i bekantskapskretsen som idoliserar sin tid som barn och kan längta efter den åter, något som övergår mitt förstånd. Hela min barndom längtade jag efter att bli vuxen fysiskt, så att mitt mentala vuxenjag skulle behandlas värdigt. Jag vet inte om det har med intelligens att göra, är fastställt högbegåvad (Mensa, psykiatriska utredningar etc) och är idag, trots mycket ojämn skolgång (hade väldigt svårt att passa in i grundskolan) höginkomsttagare. Den raljerande jargongen om att ”barn ska vara barn” berör en öm punkt i mig eftersom jag själv hörde det som liten och kände vanmakt inför de pretentiösa krafter som försökte påtvinga mig en närmast efterbliven och osjälvständig roll, en roll direkt ovärdig en människa.
Jag har aldrig varit ett barn, bara en liten vuxen. Känner du likadant är vi i alla fall två!

Lisa:
Men hjälp! Könsskillnader är biologiska och syns i bl.a hjärnstrukturen. Detta gäller även hos små barn:
”Disparities in how certain brain substances are distributed may be more revealing. Notably, male brains contain about 6.5 times more gray matter — sometimes called ’thinking matter” — than women. Female brains have more than 9.5 times as much white matter, the stuff that connects various parts of the brain, than male brains. That’s not all. ”The frontal area of the cortex and the temporal area of the cortex are more precisely organized in women, and are bigger in volume,” Geary tells WebMD. This difference in form may explain a lasting functional advantage that females seem to have over males: dominant language skills.
How Males and Females Use Mental Skills
Geary suggests that women use language skills to their advantage. ”Females use language more when they compete. They gossip, manipulate information,” he says. Geary suggests that this behavior, referred to as relational aggression, may have given females a survival advantage long ago. ”If the ability to use language to organize relationships was of benefit during evolutionary history, and used more frequently by women, we would expect language differences to become exaggerated,” he tells WebMD. Women also use language to build relationships, theorizes Geary. ”Women pause more, allow the other friend to speak more, offer facilitative gestures,” he says.
When it comes to performing activities that require spatial skills, like navigating directions, men generally do better. ”Women use the cerebral cortex for solving problems that require navigational skills. Men use an entirely different area, mainly the left hippocampus — a nucleus deep inside the brain that’s not activated in the women’s brains during navigational tasks,” Geary tells WebMD. The hippocampus, he explains, automatically codes where you are in space. As a result, Geary says: ”Women are more likely to rely on landmark cues: they might suggest you turn at the 7-11 and make a right at the church, whereas men are more likely to navigate via depth reckoning — go east, then west, etc.””
http://www.webmd.com/balance/features/how-male-female-brains-differ?page=2
Vad beträffar fallenheten för det mekaniska (förståelsen av logiska system) finns bland annat en studie om matematisk förståelse/begåvning på 65 000 tolvåringar med resultatet:
”Camilla Persson Benbow and Julian C. Stanley of Johns Hopkins University, found four times as many boys as girls among those scoring 600 or more. The disparity was even greater among students who scored 700 or more. Only one in 10,000 12-year- olds scores that high. The study found 260 boys, but only 20 girls.”
Att din logiska förmåga skulle ligga ovanför snittet när du inte verkar ta hänsyn till den vetenskapliga forskning som föreligger inom det fält du intresserar dig för får mig att tvivla på sanningshalten i dina egna uppgifter. Jag kanske vara missförstod dig?

Ok, jag tolkar det som att du anser att ett-tvååringar av olika kön har så radikalt olika inneboende logiska förmågor att det förklarar leksaksdikotomin, som är en del av hela könsrollsdikotomin redan för bebisar.
Den första forskningen du nämner spekulerar i hur fysiologiska skillnader påverkar. Spekulerar. Man kan använda samma typ av efterhandskonstruktioner för att försöka förklara i princip alla typer av beteenden från olika ståndpunkter.
Den andra studien nämner 12-åringar. Det kan finnas en möjlighet att 12-åringar har utsatts för viss socialisering, se även min länk nedan.
Som jag sa i min tidigare kommentar tror jag också att biologi påverkar oss, men problemet blir när man antar att det förklarar mer än vad forskning visat att det gör. Eller tar ned skillnader i resultat mellan grupper till individnivå. Det blir en självuppfyllande profetia som inte gynnar någon- se återigen länken nedan.
Jag läste om hur du upplevde din barndom, där du kände dig påtvingad en roll, och hur fel det kändes. Ändå är det så vi tvingar in de flesta barn i könsroller med olika attribut som inte har någon grund. Färger, kläder, leksaker och hobbyer baserade på vad som anses kvinnligt och manligt för stunden. Du nämner spets och tyll, som för tillfället anses enbart kvinnligt. Man kan säkert försöka hitta en biologisk anledning till det också, trots att det under perioder i historien varit något både män och kvinnor använt. Vi behöver inte gå tillbaka särskilt långt för att komma till en tid då majoritetens uppfattning var att kvinnor inte hade tillstymmelse till samma intelligens som män, något som lever kvar även i vår kultur idag. Kanske har även du fått möta fördomar angående din intelligens p.g.a ditt kön?
För övrigt kände jag mig inte heller hemma i den roll jag förväntades passa in i, men medan du attribuerar dina egenskaper till kön, attribuerar jag mina till delvis miljö (Både den närmaste omgivningen, som i mitt fall också är påverkad av arv då jag växte upp med min biologiska familj, och omgivningen med sin påverkan av kultur.), delvis arv från båda mina föräldrar, och en mycket liten del kön.
För mig är min tidiga utveckling, tidiga sexualitet och könstillhörighet en annan sak än de könskodade attribut och beteenden som tillskrevs mig.
Men jag håller med om att det är förnedrande att bli behandlad som mindre vetande. Ett enkelt knep för att försöka sätta någon i underläge.
Jag nöjer mig med att hänvisa till lite ytterligare forskning som lägligt nog uppmärksammades igår. Har lite relevans för din andra länk.
http://www.dn.se/nyheter/vetenskap/man-och-kvinnor-ar-lika-som-bar/
Med det säger jag tack för mig. Synd att du avskyr vad feminismen står för förresten. Utan den skulle du med stor sannolikhet inte ha haft möjlighet att ta vara på din höga begåvning.

Lisa:
Jag anser, med de vetenskapliga underlag som finns, att könsrollerna vi har i samhället är resultat av vår biologi: preferenserna för tyll eller spets är förstås mer ointressant i sammanhanget eftersom det inte är något naturligt material, bilar i sammanhanget ingenjörskonst och mekanik desto intressantare av nämnda skäl i tidigare inlägg. Med det sagt reserverar jag inte bilar som leksaker ämnat enskilt åt pojkar, men jag ser inte sociala konstruktioner som förklaring på varför ett kön kontinuerligt tillfaller inom något specifikt intresseområde.
Vad du anser är att ta tillvara på begåvning är inte samma sak som min definition. Jag är inte feminist, och jag känner inte att jag hycklar i ämnet heller eftersom jag inte värdesätter kvinnlig rösträtt heller. Den är för mig överflödig eftersom jag ser att den givit upphov till ett degenererat samhälle. Ett familjefientligt och kallt samhälle. Jag har kvinnliga bekantskaper som är uttalade feminister, men de vet också var jag står i frågan.
Tack för din länk, jag har DN hemma och läste den här artikeln när den kom ut, jämförelserna mellan olika etniciteters prestationer (kinesiska flickor mot blandningar i USA) är inte särskilt hållbara. Vad man anser är en stor eller liten skillnad är subjektivt. De statistiskt fastställda skillnaderna i grå och vit hjärnmassa, visuell-spatial intelligens, språkförmåga m.m bekräftar könsrollerna som biologiskt betingade, att sedan miljöfaktorer kan påverka vilken färg som anses feminin eller maskulin är en annan (och i mitt tycke) mindre viktig fråga.

Personer som känner sig tvungna att förklara för andra att de är ”högbegåvade” och dessutom drämmer till med de minsann är ”höginkomsttagare” och med i Mensa för att bevisa sin otroliga begåvning, har jag mycket svårt att ta på allvar. Dels för att det sannerligen inte finns någon större korrelation mellan att vara högbegåvad och att vara höginkomsttagare (många puckon tjänar en massa pengar och många ruskigt smarta människor har levt och dött utfattiga) och dels för att riktigt högbegåvade människor faktiskt sällan behöver förklara hur intelligenta de är – det brukar omvärlden begripa ändå.
Vad gäller Mensa så tycker jag att det är rätt roligt att de av mina vänner som extremt lätt skulle kvala in där, absolut inte skulle sätta sin fot där just pga av det ”intelligens”-snobberi som verkar genomsyra hela den föreningen.
Vad menar du ens med att du alrig ”kände dig som ett barn” utan ”som en liten vuxen”? Har det aldrig fallit dig in att detta kanske gäller alla barn eller tänker du att vuxenheten handlar om att vara ett kön? Jag kan inte heller komma ihåg att jag någonsin har känt mig som ett helt annorlunda väsen än vuxna människor, men det betyder inte att jag är mina genitalier, vare sig nu eller då. Lika lite som det faktum att jag inte har något emot mina öronsnibbar gör att jag ÄR mina öronsnibbar.

(min kommentar verkar inte komma fram så testar igen)
Sak:
Jag använde nämnda faktum som relevanta förklaringsmodeller till varför jag tycker, och har upplevt, raka motsatsen till bloggerskan mfl. Vad du tar på allvar eller inte är för mig fullständigt ointressant då du är en ointressant person för mig. Jag föreställer mig dessutom inte att vi delar varken åsikter, bakgrund eller har några som helst gemensamma nämnare utöver möjligtvis vårt kön.
Jag kan inte tala för hur du kände dig som barn, jag har inte påstått att du eller att alla kände som mig heller – tvärtom har jag ifrågasatt den ignoranta föreställningen att barn är kladdiga små monster utan varken könstillhörighet eller sexualitet (närmast blanka papper). Så upplevde jag aldrig som barn, och så vet jag idag, genom de ve vetenskapliga rön som presenterats på områden, inte heller är fallet. Jag drar av förklarliga skäl paralleller till intelligens i detta, men mottar gärna studier och motsvarande underlag som skulle peka åt något annat håll. Jag var en liten vuxen, en liten kvinna, från barnsben. Om du var en öronsnibb eller ej är oväsentligt.
Vad beträffar hög inkomst och intelligens så föreligger det visst förekomma en statistiskt fastställd korrelation, jag rekommenderar att du bekantar dig med Herrnsteins ”The Bell Curve” du ser en sammanfattning här http://en.wikipedia.org/wiki/The_Bell_Curve
”Intelligence is one of, if not the most, important factors correlated to economic, social, and overall success in the United States, and its importance is increasing.”
Även detta från Boston College är intressant:
”The high correlation between general intelligence and years of schooling also implies that ifhigher IQ students did not attend school, they would, on average, nevertheless earn more than their lower IQ peers–even if the latter stayed in schoollonger.”
http://www.bc.edu/content/dam/files/schools/cas_sites/psych/pdf/critique_income_.pdf
… och jag vill slutligen påpeka att jag inte finner det särskilt förvånande att du som kritiserar mig (som person och i sak) tycker att det är legitimt att använda ett hypotetiskt konstaterande gällande enskilda individer (att det finns intelligenta fattiga och vice versa). Tack för att du bekräftar alla fördomar man kan ha om feminister och dess oheliga bihang.

Men det kanske inte var judarna som skulle kärleksbomba? Förlåt för att jag låter så vass, vill inte stöta mig med dig, men jag tycker att du har fel nu. Vilket är viktigast, att BB får kärlek eller att transpersoner känner att de också är människor och en del av samhället? Jag tror att du förstår min poäng helt och fullt, men jag vill också att du ska förstå hur oerhört svikna de personer känner sig som både blir osynligjorda och sedan får höra av dig att BB borde kärleksbombas. Ni är båda stora bloggare och förebilder för många människor. Det ni säger tar extra skruv och blir extra viktigt för många.

Jag tänker ofta att många kvinnor skulle vinnas över om de kände sig välkomna istället för paria. Isabella är en sån person. Hon får dagligen ta emot skit från feminister. Inte konstigt att man blir avigare än nödvändigt då. Sen ska detta såklart inte utesluta att man ger plattformen till den utsatta gruppen heller.
Jag har gett Isabella mycket saklig kritik och det behövs fortfarande från de som orkar, men jag känner att jag hellre riktar kängan åt alla män som sitter och spyr istället. (kärlekspepp och kritik utesluter inte heller varandra)

Men hur tänker du kring barn och sexualitet? Att kids inte kan känna sexuella känslor öht? Nu menar jag inte gentemot vuxna, utan för sig själva eller tillsammans med andra kids? Detta är inget som en behöver blanda in kön för att diskutera, tvärtom kan detta vara en helt könsneutral diskussion. Jag är mer intresserad av hur du tänker kring detta?

Viktig och bra kommentar (IMO). Att betrakta barns sexualitet som obefintlig och något som helt plötsligt poppar upp på femtonårsdagen tror jag är att göra barn en otjänst. Både i frågor om barns utveckling och i frågor om hur vi ska förebygga och hantera sexualövergrepp mot barn. Därmed inte sagt att barns sexualitet är som vuxnas. Den är deras egen och ska hållas jävligt långt borta från klåfingriga eller perversa vuxna. Men den finns.

[…] Suck, nu är hon i farten igen, nej, jag är kapitalist, jag gillar inte feminister, jag är moderat, bla bla bla. Blondinbella alltså. Okej, hon är alltså kapitalist eftersom hon verkar påstå allt det andra för att tjäna pengar. Många länkningar, till och med en av mig, men vill ni inte bidra till Blondinbellas bloggbudget kan ni ju gå in och läsa om det här. Bloggkommentatorerna eller här Eleine Eksvärd eller här Lady Dahmer […]

TJag förkastar den syn Blondinbella har på feminismen och blir jäkligt trött på att kritiken mot feminism (obs inte feminism i sig) konstant handlar om hen och liknade blir ett jävla hopplöst projekt att gång på gång bemöta detta dravel. Så kudos till dig LD håller helt med.
Samtidigt som feminist tar jag andra kvinnor på allvar och jag tänker inte klappa bb på huvet o låtsas att hon inte hajat för det kanske hon visst gjort o reflekterat o kommit fram till den slutsats hon gjort. Hon är en vuxen smart kvinna med en egen uppfattning hon måste faktiskt inte vara feminist. Hon får vara sig själv. Precis som alla män.

Tkr det är konstigt att det värsta hon någonsin skrivit inte kommer att tas upp när flera andra klumpigheter av henne har tagits upp.

Såhär tänker jag; utifrån sett, enligt mig, har Blondinbella en blogg bara för att provocera. Du kan också provocera, men ofta ser jag syftet bakom och det kan vara att spränga gränser, ex visa upp håriga ben. Det är för något gott. Men att provocera på ett negativt sätt, som jag tycker hon gör, på ett Schulmanskt vis, förtjänar ingen lovebombing från mig.
Ingen kritik heller, för jag orkar inte övertala folk som inte är intresserade. Men att du tycker att vi ska lovebomba henne måste väl ändå ha att göra med att ni är kompisar, och då tycker jag det ska åtskiljas från det som Blondinbella står för utåt, nämligen förakt för feminism och trans*personer.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *