Kategorier
feminism & genus

Barn är lättlurade och lättmanipulerade

Men shit vad många det är som verkligen inte fattar vad inlägget om Disney handlar om ”Vadå, jag såg disney och jag vill inte vara en prinsessa!” Nej, det handlar inte om det! Det handlar inte om att alla flickor som sett Disney eller läst sagor vill bli prinsessor och räddas av prinsen. Det är ingen som tror eller påstår det. Vad vi ifrågasätter är vad Disney förmedlar till barnen. Det handlar om ett ideal. En norm. Synen på kvinnligt och manligt. Förväntingar; så här är kvinnor och så här är män. Allt snyggt paketerat i glitter och magi. Barnen tittar, konsumerar, fullkomligen suger i sig de här idealen och normerna och förväntningarna som väller in över dem genom TV, böcker, tidningar, reklam. De kan inte värja sig, de saknar kunskap och mognad för det.  

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

52 svar på ”Barn är lättlurade och lättmanipulerade”

Är det disney som har gjort/sponsrat dessa filmer?

Eller är det någon som bara har använt disneys figurer, för i så fall kan man nog inte skylla det på disneys filmer eller påverkan av disneys filmer

Jag blev verkligen illa berörd när jag såg de andra filmklippen. Jag hade aldrig tänk på det på det sättet förut.

Samtidigt vill jag inte förbjuda Disney helt. Däremot tänker jag inte introducera det innan Trollet har åldern inne att man kan berätta att det här är film och så här är det inte i verkliga livet. Sen får man ju väga upp med att visa andra sorts filmer och läsa andra sorts böcker med andra typer av personligheter.

Kom att tänka på Nalle Puh, nu vet jag inte hur pass illa det är med de filmerna men jag kom på att jag i alla fall under hela min barndom trott att Kanin är en tjej vilket han då inte är.

Du skev faktiskt att alla flickor blir påverkade av Disney-och desto mer jag läser din blogg förstår jag hur illa du tycker om folk som inte delar dina åsikter till 100%.

Om filmerna i sig håller jag med-men det gäller knapapst bara Disney utan det mesta i denna värld.

Som du skriver hela tiden – barn är bara barn.

Alltså dom kanske inte behöver se världens hårdaste verklighet från 1 års ålder, utan den kan få vara okej med lyckliga slut och talande djur.

Dessutom kan jag tycka att TV överhuvudtaget förmedlar fel bilder av allting, till vuxna med.

Tycker faktiskt att det är väldigt onödigt med tv-apparat hos en småbarnsfamilj…

Min slipper undan TV:n iallafall.

Lea du skrev det jag tänkte.

LD Du idiotförklarar folk väldigt väl, men tror du på fullaste allvar att ingen annan än du själv har lite sunt förnuft att ta Disney (eller vilken sagofigur som helst) som just stereotypiska, överdrivna och påhittade karaktärer? Jag tror att de flesta normalt funtade barn förstår det, att DE HÄR karaktärerna är på det här viset, andra karaktärer på ett annat vis. Det finns saker som är så mycket värre och viktigare att bråka emot i mitt tycke, än just Disney.

Fan, bitcha över Kissie eller något annat liknande som faktiskt GÖR direkt skada bland unga tjejer.

vad jag menar är att jag kan också vinka vilken bok/saga som helst så att det ser fel ut. Är det disney som har betalat för att göra de filmerna? eller är det en oberoende som vill vinkla? Jag är bara kritisk mot den information jag får, allt på youtube är inte alltid rätt eftersom privat personer kan lägga upp vad de vill. Jag kan lägga upp mumintrollet som rasist det betyder inte att han är det eller att författaren till mumintrollet står för det.

Anonym: ÖÖÖH men vad menar du?! Det är ju för fan "verkligheten" enligt Disney som är hård! Balen på slottet – be there or be square; flickor som sopar golv i grå klänning får skit men kläs de upp i volanger och ler jättestort får de kärlek.

Andra kulturer har andra vinklingar på sina filmer. Jag rekommenderar Studio Giblis filmer, t ex "Min granne Totoro". En underbar japansk saga!

Vad gäller tv kan jag bara hålla med dig och inte heller min unge växer upp med någon sådan.

Lea – Hon menar ju att självklart påverkas alla, på något sett. Vi kanske inte får dem kraven på oss själva, men på något sätt så bidrar ju detta till sin världsbild. Hur man uppfattar allting liksom, trots att vissa kanske blir mer påverkade än andra. Men jag tror att filmernas budskap ändå har satt sig långt inne hjärnan på oss alla..

Jag tror definitivt inte att Lady Dahmer tycker illa om folk som inte tycker precis som hon. Men är man på hennes blogg så får man ju inse att här skrivs det om hennes åsikter, och hur hon uppfattar världen. Så enkelt är det. Om du inte håller med så förstår jag ärligt talat inte varför du är inne på en feminist-blogg?

Jag kanske var väldigt dum när jag var ett barn men jag verkligen inte satt framför Disneyfilmer och ifrågasatt deras idealer. Inte satt jag och tänkte att Ariel är redo att ge upp sig själv och sin identitet för en människa hon knappt känner.

istället satt jag och tänkte "ÅÅÅhhh vilket fint hår hon har" eller "Jag skulle vilja leva under vatten" eller "Varför kan inte prinsen fatta att hon älskar honom?"

Problemet med Disney (och anledningen till varför så många har svårt att erkänna negativt påverkan) är att Disney för dem flesta av oss är extremt starkt kopplad till vårt barndom. Disney tillhör den där nostalgiska bilden som vi har kring tiden då vi var små och därför blir det svårt att ifrågasätta Disney nu.

Jo, Disney förmedlar ideal..precis som det mesta andra saker i vårt samhälle. Reklam, musikvideos, filmer, tidningar etc etc. Det jag värjer emot här, just gällande detta, är att detta skulle ligga till grund för att tjejer slår sig samman med våldsamma män.

Jag såg aldrig Disney som jätteliten, alltså under 8 år ( efter vad jag minns iaf ) det är kanske det som är skillnaden? Att inte se på filmerna när man är för liten? För jag har aldrig tyckt annat om Disney än att det är sagor…

Ja det finns ett problem i världen, Disney är en stor del av det och har vi tur får våra barnbarn kanske växa upp i en helt annan värld.

Det som gör mig så förundrad är att de filmer "ni" kräks mest över är typ snövit, askungen, Törnrosa, lilla sjöjungfrun osv.

Det är gamla sagor som är från 40-50-60 talet då det faktiskt såg ut så här i många hem.

Vad vill ni få ut av det?

Vill ni att Disney ska dra in ovanstående sagor och göra om dom?

Jag kan förstå att man inte vill att fler filmer som dessa ska få komma ut men my gosh det är ju super gamla sagor.

Varför inte försöka ändra bibeln ?

Den om någon är kvinnofientlig och har bra mycket mer makt över jorden än Disney.

Känns som att man letar efter det man tycker är "fel", istället för att faktiskt se till det som också är bra (mycket av detta beror på kärlek, exempelvis att Ariel vill bli människa så hon ska kunna få leva med den mannen hon tycker om. Det är kärlek okej?)…

Anonym frågar"Vill ni att Disney ska dra in ovanstående sagor och göra om dom?"

Eeeehhh, Disney HAR GJORT OM dessa sagor.

Lilla sjöjungfru lidet fruktansvär smärta varje steg hon tar. Och eftersom princen inte kysser henne så förvandlas hon till ett skumm på vågorna.

Eller "Beauty and the Beast"… I sagan så tillåter han henne att åka och hälsa på sin familj, och det är hennes familj som manipulerar henne i att inte åka tillbaka. Det är hon som inte gör rätt i sagan..

Eller Pocahontas. Hon har INTE varit ihop med John Smith men Disney har inga problem att ändra på det…

Disney har ett sjukt behov att snuttifiera alla historier, beskriva dem utifrån roman mellan en kvinna och en man…

Leona,

Ariel offrar precis ALLTING för att vara ihop med en man hon knappt känner medan han… ja, exakt, behöver inte göra något, han offrar ingenting.

Visst kan man se på det som en kärleksförklarning och som en liten flicka gjorde jag det också.

Men nu om någon tjej skulle berätta att hon gör en liknande sak för en kille hon har precis träffat skulle jag definitivt inte sitta där och säga "ÅÅÅhhh vad gulligt. Det är KÄRLEK"

Puff

Ja, dem människor som inte på fullaste allvar inser att disney-filmer (och andra könsstereotypa och våldsfyllda filmer för barn) påverkar barnen, ger ett ganska idiotiskt intryck, det behöver ingen sticka under stol med.

Det visar om och om igen att personen inte har förstått processen där barn ständigt påverkas och att barn faktiskt inte är mogna nog eller har förmågan att kritiskt granska det dem matas med.

Om man förklarar detta om och om igen och människor fortsätter att säga

"jamen jag har sett disneyfilmer när jag var liten och jag har inte alls påverkats, jag ville inte vara prinsessa eller längtade efter att prinsen skulle rädda mig" osv osv så framstår dessa människor faktiskt till slut som rejält korkade.

Att man inte har förvärvat en kunskap än, fine, det har ingen innan man har gjort det liksom. Men man kan läsa på om saker och ting innan man kastar sig in i en diskussion utifrån att man bara tycker en massa utan någon som helst kunskap om det hela.

Att fälla kommentarer som idiot-förklarar personen själv TROTS att den man diskuterar med förklarat flera gånger är bara….KORKAT.

leah nej jag har inte sagt att alla flickor blir påverkade av disney. Jag har sagt att alla barn blir påverkade av de de ser.

och nej jag tycker inte illa om folk som inte delar min åsikter.

puff nej, de flesta barn förstår inte socialiseringsprocessen. De kanske ser att karaktärerna är överdrivna, men det är det subtila som de inte kan värja sig mot. För de här normerna finns ÖVERALLT.

Shit, jag vet att kvinnorna jag ser i tidningar och tv är retuscherade och overkliga, vi vet att reklam är reklam och genomskådar budskapet – det vet de flesta av oss. Likförbannat så blir vi påverkade. På djupet. Och då är vi vuxna med helt annan kritisk förmåga än barn.

anonym skillnaden är att Disney är nåt som barn tvångsmatas med. Det hör till ovanligheterna att man läser bibeln för ungarna.

för övrigt skiter jag i hur disney gör, jag är inte ute efter att de ska förändra sig. Jag säger bara att mina barn inte ska se på skiten.

Hallå!

Håller helt med dig tills jag såg den nya filmen från Disney. Den Handlar om en prinsessa som blir instängd i ett torn och sedan kommer den självklara prinsen och ska rädda henne! Men då ger hon han ett riktigt helvete om man säger så.

Den visar att prinsessor visst kan vilja stå på egna ben och inte alls alltid bli behandlade som just prinsessor!

Jag tycker nog ärligt inte att disney-filmer är värre än verkligheten och barn kommer att påverkas av den också. Däremot tycker jag det är helt OK att vänta med filmerna tills barnet är lite äldre, jag ser tex ingen orsak att barn i Ninjas ålder tvunget måste se dem.

Klart att alla, barn som vuxna blir påverkade av ALLT vi matas med. Medvetet eller omedvetet.

Talar man om Disney och de FYSISKA ideal de sänder ut (och inte att de "snuttifierat gamla sagor) så ser man skilland mellan Snövit/Askungen i utseende mot tex Prinsessan Jasmin (Aladdin) och någon annan nyare film.

Smalare och smalare. Haha, och längre och längre hår (appropå tidigare kommentar om filmen Trassel)

Tycker själv ana skillnad på gamla och nya (restuarerade/retuscherade) Snövit. En gång utan midje, oklar haklinje och runda kinder, till smalare, rosigare och klarare kanter….

Började läsa den här bloggen helt nyligen och känner mig nästan uppgiven. Jag uppfattar det som att kommentarerna kommer från personer bra mycket yngre än mig, den generation jag satt mina förhoppningar till. Men det verkar vara så många som väljer att inte se problematiken med socialisering av barn in i en könsroll. Jag blir ledsen, besviken och nästan desperat. Ska det inte hinna bli bättre tills mina barn går ut i vuxenlivet?

Socialiseringen påbörjas redan på BB och pågår sedan hela livet. Även om jag och min man jobbar så gott vi kan på att ge våra barn en bredare grund att stå på än en snäv könsroll så kommer allt annat de stöter på i samhället oxå att påverka dem. Om LD väljer att inte visa Disneyfilmer för sina barn och kan hålla det fullt ut, så är det kanonbra.

Alla föräldrar borde ha med genus alltid i sitt tänklande och ständigt göra vad de kan för att skapa en värld med bättre möjligheter för både söner och döttrar, men många av kommentarerna speglar en total omedvetenhet. "Jag såg filmerna och jag är opåverkad". NEJ! Ingen av oss är opåverkad av något, och det är det som gör det här till ett sådant gigantiskt arbete.

Jag och min man diskuterar problematiken och gör det vi kan, men vi båda är själva produkter av ett livs socialisering, så det är massor av saker som vi gör och säger som vi inte ens är medvetna om som säkerligen påverkar våra barns syn på sin roll och identitet. Tack LD för att du för upp frågorna till diskussion, det är enda sättet att komma vidare. De som väljer att ignorera genusfrågan kommer heller aldrig att se den!

Hejsan!

Jag har vuxit upp i en by på landet i närheten av där du kommer ifrån, med föräldrar som på sitt vis varit jämställda, pappa har alltid lagat mat, men donat med bilen mer om du förstår vad jag menar. De har aldrig pratat med mig om jämställdhet utan gjort vad som var nödvändigt att göra och då har det aldrig spelat någon roll om de varit mamma eller pappa som gjort det.

Jaja sak samma, det jag vill förmedla med denna lilla historia är att jag som många andra är uppvuxen med Disneyfilmer, men har aldrig drömt att vara prinsessa eller nåt liknande (jag säger inte att jag inte på något undermedvetet sätt blivit påverkad).

Nu är det så här att jag gått och blivit styvmorsa och jag märker att hon påverkas som sjutton, rosa överallt, en längtan till att ha långt hår, ja du förstår. Äsch, jag tror bara att barn som växer upp idag, påverkas så fruktansvärt mycket mer, barnprogramen är ju inte ett dugg mer pedagogiska än de var förut (ja, det har jag märkt nu när jag under fyra månader suttit och kikat på barnprogram). Jag tycker bara att det är konstigt med tanke på genusdebatten som inte fanns när jag var liten. Kanske ska tilläggas att jag är 25 år.

MEN HERREGUD, vilken del av LDs inlägg är det som ni inte fattar?

Ingen människa är en ö! Vi bildar vår identitet i samspel med vår omgivning och de förväntningar som ställs på oss – vi socialiseras in i tankemönster och föreställningar om oss själva och vad det innebär att vara man respektive kvinna. Att man inte när några drömmar om att vara en prinsessa är irrelevant – man har fortfarande fått förklarat för sig att vissa egenskaper är kvinnliga och andra är manliga och att vi bör anpassa oss efter vad vi har mellan benen – och vi rättar oss förmodligen åtminstone i någon mån efter detta.

Om ni inte har några föreställningar om vad som är manligt och kvinnligt så är ni antingen in denial eller har levt hela era liv under en sten utan kontakt med samhället.

Jag är nyfiken på vad du tycker om nyare Lilo och Stitch. En film som vid första anblick mest kanske står ut som en film där både flickor och kvinnor har mer "normala" kroppar än i andra filmer, men som även har andra intressanta delar – som att bossen i galaxen är kvinna, att en av alienkillarna gillar mänskligt dammode och inte helt självklara familjeindelningar. Se dessutom på slutmontaget, Stitch har kjol, bakar, tvättar och fixar lunch: http://www.youtube.com/watch?v=wosRsbJFVqU d

du är så fantastiskt klarsynt!

jag växte upp med disneyfilmer och avgudade alla könsroller utan att vara medveten om vad det innebar. jag drömde också om att bli bortrövad och tvingad att älska men tillslut blev det ju äkta kärlek i mitt barnasinne… för det var så jag trodde det skulle vara.

när jag blev äldre drömde jag iofs om att vara den manliga karaktären, att med våld få tjejer att avguda mig – i min ensamhet och fantasivärld då förstås, för jag visste ju att som tjej fick man inte leka kille, det var förbjudet.

de där filmerna man såg som barn satte verkligen sina spår. bland kompisarna blev man granskad och kritiserad för att man inte passade in i "prinsessformen".

jag ville ju hellre leka att jag var zorro med svarta kläder och mystisk manlighet – innerst inne.

hela uppväxten präglades av det här, och alla ideal från omvärlden. man är fortfarande påverkad. men jag är iallafall glad att jag fick lite mer hjärnkapacitet än vissa och bryter från normerna och vägrar vara kvinnlig som man SKA och FÖRVÄNTAS vara kvinnlig.

om jag vetat allt det här jag nu vet innan jag kom in i den åldern då man blev medveten om allt… då hade jag nog sluppit många år av ångest.

och jag hoppas dina barn slipper alla påtryckningar och ångest. men med en sån bra och klok mamma som du så tror jag de har mycket bra förutsättningar i livet! heja dig 🙂

Jag tycker det är lite orättvist att bojkotta Disney helt pga. ett antal filmer. Det finns många fina Disney-filmer som tex. Lejonkungen som handlar om mod och rädslor, livet och döden. Och Micke och Molle som handlar om vänskap.

Jag har så fruktansvärt svårt för detta prat om att barn inte ska delas in i killar och tjejer. Varför inte? jag var en tjej som älskade att leka prinsessa i mitt slott hemma men på dagis hakade jag gärna på grabbarna och lekte turtles.

Men det som bekymrar mig mest är att folk inte tänker på allt annat skit som finns att se på tv. Vill man hellre att barn ska se dagens filmer som innehåller så mycket höga ljud, massa röriga färger och faktiskt lite väl mycket våld. Varför är det ingen som klagar på dessa filmer? Om jag får barn ska de tvångsplaceras framför disneyfilmer. Visst – tjejerna är lite väl smala och snycka men hey, när barnen växer upp inser dom att det var på låtsas. Våldet i dagens filmer däremot.. det tror jag kan vara skadligt för resten av livet.

Ännu en med åsikter

men herregud människa, har du HELT missat våldet i disneyfilmerna? Bara för att det är tecknat gör inte våldet ok för det, det är ju fortfarande VÅLD. Och det ena utesluter ju inte det andra. För att jag agerar för att könsrollsidealet inkl våldet ska bort från disneyfilmer (inkl alla barnfilmer) alt att man inte visar dessa filmer alls för sina barn, utesluter ju inte att jag agerar för att våld i alla andra filmer ska bort.

Så självklart kommer jag inte att låta mitt barn se andra filmer med våld heller…

Och som svar på din fråga:

LÄS PÅ OM GENUS/KÖNSROLLER så försår du varför man INTE ska dela in barn i de två stereotypa könsrollerna pojke rep flicka!!!!

Och om du hade läst på om ovanstående så hade du förstått att de snäva könsrollsidealet i filmer och i samhället mycket ofta är starkt sammankopplat med både det psykiska och fysiska våldet som förekommer i filmer OCH i samhället överhuvudtaget.

Och det låter verkligen inte sunt att ha som mål att tvångsvisa disneyfilmer för sina barn…det låter faktiskt riktigt, riktigt sjukt.

Kära Lady Dahmer,

Först och främst, tack för din fantastiska blogg! :thumbup::thumbup:

Jag kom att tänka på en sak, vad tror du om Pippi Långstrump? Det är inte disney, jag vet, men är inte hon en super förebild? Hon är tuff, självständig, rolig och klär sig inte i tjej/kill kläder eller är beroende av någon manlig karaktär. Vad tror du? :-d

Tycker att det är konstigt att så många här verkar reagera genom att försvara Disney. Bara några verkar se den stora bilden och kunna ta diskussionen professionellt. Vill man att sina barn ska kolla på Disney så får dem väl göra det då. Men för helvete se till att tjejerna både får leka prinsessa och prins, hjälte och drake. Ett barnprogram jag iaf kan rekommendera är "Vilken Känsla?" som går på barnkanalen. En liten kille är med hela tiden och leker prinsessa och allt möjligt. Och ja det är vikigt att kritisera gamla mönster och inte bara fortsätta uppskatta "humorn" i gamla förtryck, för annars kommer det ju ingenting nytt! Bara för att någonting är som det är betyder det inte att det borde vara så. Och våra småtjejer behöver förebilder som fyller dem med mod! Gör om och gör rätt!

Oj vad spannande att lasa en del kommentarer har. Jag har pluggat pa universitet i USA och har har vi genus i alla amnen, disney diskuteras ofta! Ett annat intressant exempel ar att diseny oftast anvander minoriteter som den elake. Att de far skumma accenter och karakteristiska drag, ex han i pochahontas framstalls som en snal jude. Finns massa klipp om det pa youtube.

Fan jag som trodde svenskar skulle vara smartare an sa har, och sa visar det sig att amerikanerna till och med har mer koll pa saken.

Oj, nu blev det lite efter här men jag har klickat mig vidare från din senaste om Disney. Jag har själv funderat mycket på det här, varifrån "min" uppfattning om romantik kommer ifrån osv. Känner igen mig i våldtäktslekar och bortrövandefantasier.Och hjärntvätt är väl det mest passande ordet jag kan komma på, är uppväxt på 80-90 talet med disneyprinsessor, men först nu när jag under flera år själv kunnat välja mina intryck till större del och valt att konsumera feministiska tankar kan jag se hur det har påverkat mig. För tio år sedan skulle jag också sagt att jag inte tagit någon skada av det, jag är stark, hatar rosa osv. Det är inte bara det det handlar om. Bra debatt att ta upp, många reflekterar så lite över världen så man blir mörkrädd.

Och puff: Du säger kritisera Kissie – ta en titt på hennes före och efterbilder av ansiktet och jämför sedan slutresultatet med Disneyprinsessornas klonartade utseende. Det hänger liksom ihop förstår du.

Ni som menar att disneyfilmers könsnormativa koncept inte är något att haka upp sig på; jag tror inte att LD menar att man i myndig ålder per automatik kommer sitta och drömma om att en disneyprins kommer komma ridande på sin häst och rädda en. Jag tror däremot att vissa invanda normer absolut kommer visas på andra håll. Delvis får man ju en bild av hur tjejer "ska" vara, vilket präglar ens sociala beteende. Men på andra håll tror jag rent av att många praktiska besvär kan dyka upp under livet i och med det.

Låt mig ta ett exempel. Jag har en vän, en barndomsvän. Vi växte upp tillsammans och umgås än idag. När hon var liten så var hon typiskt flickig av sig, älskade allt som var rosa och glittrigt och identifierade sig med de typiskt tjejiga karaktärerna i film och böcker. När hon kom in i tonåren så svullade hon i massvis av typiskt tjejiga romantiska komedier, något hon gärna tittar på än idag. I alla dessa filmer brukar mallen följa i att en man av valfri bakgrund (men med en trevlig och klassiskt romantisk) personlighet träffar en tjej, som han blir totalförälskad i. Oftast enbart på grund av att hon ser vacker ut. Sedan sker lite dejting, lite tjafs och trams men i slutändan övervinner deras kärlek allt. (Trots att tjejens ända tydliga kvalitet och personlighet brukar vara att hon 1. är en kvinna och 2. har ett tilltalande yttre. Mannen kanske har lite mer djup, men är väll generellt romantisk och lite hjälteaktig ala' de gamla disneyprinsarna.)

När jag under åren vuxit upp med henne så märker jag tydligt på henne att hon i en social situation med en (manlig) främling mest spelar på sitt utseende. Hon sitter och ser söt och trevlig ut, skrattar åt hans skämt men tar i övrigt inte upp så mycket plats. När de relationer hon haft börjar dra sig mot sitt slut så brukar det oftast låta ungefär likadant. "Vad gjorde jag för fel? Varför gör han så? Varför förändrar han sig inte? Varför kan inte livet vara som i den där filmen? Där kärleken övervann alla problem?" osv. Ändå har dom flesta utav hennes relationer främst präglats i att hon knappt öppnat upp sig och vågat visa sin personlighet för killen – utan snarare fortsatt hela vägen igenom att främst spela på att vara klassiskt kvinnlig och tillmötesgående. Inte ta upp någon plats, vara förstående, stöttande, känslosam, snygg och allt det där som generellt är "tjejigt". (Folk som faktiskt känner henne vet dock att det finns mycket större spektra i hennes personlighet, och att det finns en fantastisk person bakom den där "tjejfasaden" hon ställer upp varje gång en ny "prinskandidat" dyker upp.)

Samtidigt så är jag nästan tvärt om. Jag struntar per automatik i att föra mig kvinnligt och artigt, helt enkelt för att det inte kommer speciellt naturligt för mig. Jag får istället höra att jag är en "pojkflicka", "one of the guys" och liknande. Jag tror att min vän hade mått bättre av att uppfostras till att det är henne som indvid som räknas – och inte bara hennes könstillhörighet. Samtidigt hade jag tyckt det varit fruktansvärt skönt att bara få vara mig själv, och slippa få höra om vilken könstillhörighet min PERSONLIGHET har. "Åhå, du är TJEJ och spelar tv-spel", eller "Jisses vad manshaftig du är!" och liknande kommentarer är fruktansvärt tröttsamt. Jag tror att man hade kunnat bespara folk mycket av det där om man i sin barndom sluppit att ständigt matas med könsnormer, vilket är en stor del av både disney men även det mesta av allt annat man beskådar bara genom att slå på tv'n eller gå utanför dörren.

Förstår dock att Disney är ett känsligt ämne eftersom nostalgin gör sig påmind och det känns som att ta ifrån ens barn ett priviligie om man inte låter dom få se på dessa gamla klassiker. Jag vet själv inte hur jag kommer göra med det där om jag får barn i framtiden – personligen identifierade jag mig sällan med disneyprinsessorna som barn utan snarare med de karaktärer som helt enkelt såg tuffast ut.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *