Kategorier
feminism & genus

Befäster jag könsrollerna?

Är det så? Jag har ofta själv ångest över hur vi delat upp föräldrarledigheten. Innan Ninja: Amen herreguuuu liksom, självklart ska vi dela 50/50! Vi måste ju leva som vi lär!
Efter Ninja: ehh… jaha….. det funkar så med pengarna…. oj då…. *wakeupcall* Planerna var ädla. Tankarna på rätt ställe. Vi skulle göra ALLT rätt från början. Ingen liten Ninja skulle växa upp att tro att mamma är hemma och pappa jobbar, vi skulle minsann sätta ett exempel från start. Men sen så hann verkligheten ikapp. Utan att gå in på detaljer kan jag iallafall säga att vi gör det vi tror är bäst utifrån allas perspektiv. Jämställdhet i all ära, men ja… skjut mig…. jag sätter min dotter före. Jag vill att hon ska få vara hemma så länge det går. Jag vill inte ha henne på dagis tidigare än vi måste. Och innan nån säger att jag gör henne en björntjänst;  Jo, till en viss del kanske, men på andra sätt absolut inte. Vi skulle kunna dela lika men det skulle innebära tidigare dagisstart. Jag kan inte försörja en familj på a-kassa, och maken kan inte försörja oss på fp (och senare; vårdnadsbidraget) Och som jag sa till Anaiah — utan Oskar finns det inget avalanche, och utan avalanche så finns det inga pengar. Det är ett jävla ansvar. Låter det som att jag håller ett försvarstal? Det kan du ge dig fan på! Jag HAR dåligt samvete. Jag skäms. Jag oroar mig framförallt. Ja jag försöker övertyga mig själv. Jag försöker även kompensera. Jag tror inte det största problemet ligger i att just jag är hemma. Problemet ligger i samhällsstrukturen. Kvinnor är de som är hemma med barnen, kvinnor är de som sköter hemmen (även när de har ett eget jobb!) och rollerna ÄR stereotypa och förlegade och detta är det verklighet min dotter ska växa upp i. DET oroar mig ännu mer (vilket antagligen är varför jag tycker det är extra viktigt hur VI gör) Men å andra sidan så är det mycket i vårt familjeliv som INTE är stereotypt;  Maken städar, lagar mat, dammsuger, målar blomkrukor, shoppar och sätter upp gardiner, pysslar…. Jag rörmokar, lagar saker, sköter ekonomin, jag är inte speciellt "kvinnlig och mannen är inte speciellt "manlig"…. osv. Vi delar på de mesta sysslorna dock. Vi gör som sagt det bästa vi kan utifrån vår egen situation och jag tror att jag är mer medveten och mer engagerad än de flesta när det kommer till könsstrukturerna och jämställdheten.

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

9 svar på ”Befäster jag könsrollerna?”

Jag har märkt att du i flera inlägg har lite smått panik över det där va? Typ "ooneeej hur ska Ninja uppfatta oss och världen". Jag kan inte låta bli att tänka; barn är inte dumma i huvudet. Det känns lite som att man tror att barn, människor, är dumma i huvudet, när man hela tiden tänker att barn tror allting utefter vad de ser. Lite svårt att förklara… men alltså, en fyraåring kanske tänker lite sådär och säger på dagis "min mamma lagar mat och pappa lagar bilen!" och det är ju tragiskt. MEN sen växer hon upp och börjar inse saker, hon stannar ju inte kvar i det där tänket hela livet. Alltså hon är ju SMART för bövelen, hon lär ju sig "tänka själv" tillslut. Se på alla feminister och alla normala jämställdhetstänkare, jag tror 99% av våra föräldrar vara könsrolliga med bullbakande mammor och billagande pappor som jobbade. Men inte har vi stannat kvar i det tänket? Tvärtom!

Förstår du vart jag vill komma?

Sluta grubbla på det där. Ninja kommer inse sanningen oavsett vad ni gör. För hon är smart. Precis som alla vi andra. Och de som inte är smarta, de inser det inte. =)

jo du har absolut rätt.

men sen hakar jag upp mig på den stora massa som INTE fattat nåt! (tro mig, jag känner flera) och det är så frustrerande! Men å andra sidan hade de antagligen inte lika medvetna föräldrar som ninja har…..

Ja det kan man ju haka upp sig på i all evighet. Och visst tror jag att vad föräldrarna lär ut har betydelse ibland men absolut inte avgörande.

De flesta feminister som jag känner, inklusive jag själv, har föräldrar som varit jätteojämställda. Så det blir liksom tvärtom. Faktiskt så känner jag inte ens någon i min generation som haft jämställda föräldrar, det var väl så på 70-80talet. Vad de som inte fattat nåt har för föräldrar har jag ingen aning om för jag umgås inte med såna 😀 Ser bara på FL att det faktiskt existerar, haha. Man kan ju undra var de fått sina wacko idéer ifrån.

Fast nu kom jag på att skillnaden är nog inte vem som gör vad i hushållet, utan hur diskussionerna går hemma och vem som bestämmer. DET kommer ju barnen att se och reagera efter, tror jag. Till exempel, min mamma städade och lagade mat och gjorde nästan allting, PLUS jobbade (dubbelarbetade mao) medans pappa bara jobbade som en tok och kom hem och la sig på soffan. Fy! Men när diskussionerna satte igång hemma och det skulle bestämmas saker, då var det mamma som visste var skåpet skulle stå, och hon visade därmed att man inte ska vika sig bara för att man är kvinna, att man inte ska vara mesig och underlägsen, utan att kvinnor också KAN och FÖRSTÅR viktiga saker. DET har nog betydelse!

Det är nog mycket som spelar in i hur det blir, men man har ju onekligen ett handikapp iochmed att världen ser ut som den gör. Min mamma var ju ensamstående och var nog inte speciellt stereotyp, men jag blev ju påverkad av andra också.

Man kan ju inte låta bli att oroa sig!

Åh nu har jag följt din blogg ett tag och måste kasta mig in en kommentar här. Jag håller med dig att jag också tänkte som du innan dottern föddes. Vi delar 50/50 och bla bla bla. Sen föddes hon och jag bah..näee. Jag vill vara hemma. Jag vill amma länge. Jag vill pussa och gossa. Och visst var jag rädd att det skulle förstöra relationen mellan gumman och pappan ("för flaskning är ju sååå viktig för anknytning pappa barn" – ja just det). Men idag är gumman 18 mnd och tyr sig nästan mer till pappa nu. Han är hennes stora idol. Gossa, krama, mysa i pappas famn. Han hade helt andra sätt att knyta an till henne än amning och han har inte varit hemma mer än totalt 4 månader. Men han är 100% närvarande när han är med henne, busar, leker och läser med henne. Och jag resonerar såhär att jag önskar att min dotter en gång får vara hemma med bebis, amma och mysa och gossa. Till vilken nytta börjar jag jobba för tidigt? Så hon lär sig göra detsamma och kanske missar viktigaste tiden i sitt barns liv, precis som jag? Näh, det är inte jämställdhet. Om min man legat på och VERKLIGEN velat vara hemma med henne så hade jag nog delat 50/50, men han tyckte det var lite för lugnt. Han vill heller göra saker med henne nu när hon är större.

Ang jämställdhet så lär jag henne positiva kvinnovärden genom att vara en rollmodell. Jag är en stark, vacker och intelligent mamma och kvinna som gör det jag vill göra och följer mitt hjärta. Jag vägrar följa ideal eller plikter som läggs på mig pga mitt kön. Jag följer mina drömmar. Jag står på mig. Jag banar ju vägen för lillan.

Jämställdhet är ju så mycket, mycket mer än bara hushållsarbete. Det handlar ju om sunda värderingar, valfrihet, attityd osv. Områden där du och din man verkar vara väldigt synkade alltså! (Av vad jag lyckats läsa mig till här i bloggen iaf)

Visst – i ett ojämställt förhållande är kanske föräldraledigheten en "kvinnofälla" eftersom kvinnan då kan blir tvungen att både ta hand om barn och hela hushållet helt ensam, vare sig hon vill det eller inte, eftersom mannen har JOBBAT hela dagen.

I ett jämställt förhållande däremot blir det inga problem eftersom båda parterna förmodligen har hjärna nog att inse att BÅDA faktiskt har jobbat hela dagen, och därför måste hjälpas åt med övriga sysslor.

Jag tror att ni båda är jättefina förebilder för er dotter, oavsett vem som är hemma längst. Ni verkar ju ha fattat det viktigaste, och det kommer man långt på 🙂

å så mkt spännande hät fins att läsa – en hel avdelning feminism/genus. glad att jag hittat din blogg, du skriver fantastiskt bra. och inte minst KLOKT. återkommer snart för att läsa mer. men nu har jag pumpat ur mitt mjölstinna bröst färdigt så nu ska jag sova. natti

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *