Kategorier
feminism & genus

Boys will be boys

Jag kom i puberteten när jag var runt 8. Små tuttar växte fram. Jag tror jag var först i klassen. Jag och min bästis på den tiden, Sabina. Vi brukade bada tillsammans och önska att vi fick lika stora pattar som Samantha Fox (och det fick vi, fan större t.o.m. Be careful what you wish for) Att vara först är inte så latjo som det kan låta. Tjejerna retades, mamma envisades med BH (som jag ratade, och tack för det så fick jag hängpattar istället) och småpojkarna tog för sig. Rätt så friskt. Att bli nertryckt bakom skolan för att gänget vill känna är inte heller speciellt kul, och på den vägen var det. Det pågick tills jag var gott upp i tonården.

Klagade jag (och det gjorde jag ofta) till lärarna så fick jag höra att "de är ju kär i dig!" eller "jo men pojkar är så, de vet inte bättre" (Boys will be boys) Dessa pojkar fick alltså budskapet att det ÄR ok att ta för sig. Vadå hon vill inte? JAG vill och då får JAG. JAG är man och då får JAG. Budskapet jag fick och massvis med andra tjejer med mig? Att vi inte har rätt till vår kropp. Varför klagar du? Det är HANS rätt! Din kropp är allmän egendom och du har ingen rätt att bestämma vem som tar och när.

Detta budskap kulminerade en natt då jag var på klassresa, tio år tror jag att jag var, och vi åkte med klassen ut till väddö (barnens ö) för att sova över på ett gammalt kollo (där jag spenderat tre somrar redan!) Jag minns att jag gick och la mig och att jag vaknade när det var mörkt och tyst av att nån rörde vid mig. Nån smekte mig över kroppen, det var skönt för så brukade mamma göra när jag skulle sova och jag fantiserade t.o.m om att i framtiden bygga en automatisk klappare. *s* Iallafall — det var INTE mamma. Ingen klasskompis heller.

Det var min klasskompis Marie’s pappa. Han smekte mig över rumpan och ryggen. Om och om igen. Jag började känna att det var lite konstigt och den där behagliga känslan försvann ju mer jag vaknade till. Jag minns inte om jag sa nåt, eller vad jag gjorde. Men jag minns att han grötigt stammade; Får jag k-k-känna på din fitta? Jag svarade inte utan instinktivt och modigt så satte jag mig käpprakt upp oich SKREK rakt ut, högt! Minns att han såg livrädd ut och försökte stoppa/lugna "nej nej sccchhhhhh!!!" – Sen är minnet rörigt igen, men mina lärare kom och jag togs till ett annat rum där jag skulle få sova tillsammans med dem.

Men… mannen då? Maries pappa? Vad gjorde han? Vad hände? En timme senare vaknar jag av ett skrik. Då har han rotat runt i rummet (pojkarna berättade efteråt hur han gått från säng till säng och tittat) och hittat den enda andra tjejen, Julia. Han hade visat sin kuk och frågat om hon ville känna. Hon fick även hon sova med mig och lärarna.

Och mannen? Skickades hem. Full var han ju, stackarn. Ingen anmälan gjordes. Ingen polis tillkallades. Ingen uppföljning gjordes. Livet gick bara vidare. Och jag hade lärt mig flickornas viktiga läxa; Min kropp är inte min att bestämma och styra över. Det tog mig 25 år att hitta modet att säga ifrån.

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

16 svar på ”Boys will be boys”

Min son ska fan bli flickornas/tjejernas bästa kompis! Här ska matas med etik och jämställdhet och får hans killkompisar för sig att talla ska han fan vara först med att slå dem på fingrarna och säga åt dem att respektera.

Förbannade äckelgubbe!

känner igen det där…

men, jag kom inte i puberteten så tidigt..

jag var 12.. men det var endå tillräckligt för att ens kompis pappa skulle börja tafsa och äckla sig..

Pga osäkerhet senare i tonåren så hade jag sex med många och började med droger m.m..

men nu är jag 22 och kan säga Nej utan att må dåligt och har ett bra liv med min sambo och dotter.

Boys will be boys but gils will stand up!

Känner oxå igen mig i det dära då jag oxå var en utav dem som kom tidigt i puberteten.

Usch och fy för allt sånt!

Hemskt det dära med pappan. Undrar då hur din kompis marie hade det.

Äckligt! Hemska lärare med som uppfostrar barn på det viset.

Idiotiskt pappa, stackars Marie. Vem vet vad hon kunnat bli utsatt för? Var det ingen som kollade upp detta?

Det borde anmälts!

Sjukt är vad det är..

Ush, ush, ush och ush.

Känner så väl igen mig i det där vad gäller skolan.

Fast när jag började i mellanstadiet fick jag en lärare som sa i från. Hon skällde ut killarna som tog oss tjejer på rumpan och var noga med att förklara vad som var okej och inte. En fantastisk kvinna.

Tråkigt att den typ av människor inom skolan inte är fler..

Vad som skrämmer mig är hur många gånger liknande saker inte uppmärksammas. Och hur många gånger det anses okej att trycka ned sina medmänniskor. Jag blev nedtryckt av den motsatta anledningen, på grund av att jag kom in i puberteten så sent. Det var ord som plankan, killen, lebb och bög som kastades efter mig i skolkorridoren. Och detta var under högstadiet. Det är så fruktanvärt att vissa människor aldrig växer upp och att det accepteras av samhället. Ofta accepteras det att människor beter sig hur fan som helst.

Känner också igen mig. Sorgligt, men sant. Jävla äckliga manssvin. Hur fan går man vidare? Du har valt att se på världen och män som snälla, men jag får inte det att gå ihop.

Den enda man jag litar på i hela världen är min fästman.

Och då spelar det ingen roll att män är snälla. Dom har sjuka monster inuti sig. Den som gjorde nåt sånt dumt mot mig var min då för tillfället bästa och enda manliga män – för att jag instinktivt dragit mig undan alla konstiga killar som jag inte förstod. Och han svek mig. Det jävla aset. Det sjuka är att jag fortfarande inte tror att han förstod att han gjorde något dåligt. Jag fick inte ens den uppbackning av familjen jag hade behövt (nu har vi usel relation) och jag är ganska så säker på att alla inblandade som vet tror att det är mitt fel. Helt sjukt. Jag känner mig verkligen sviken av familjen, världen och jag vill tro på din "rosa" värld, men min rosa värld känns mer verklig.

Vad ändrade din världsbild?

Hela grejen med det här ju att vi inte kan uppfostra våra barn lika. Pojkar ska uppfostras till snälla flickor och flickor till snälla pojkar för att det ska bli jämlikt. Finns inget jämlikt annars, för tonårskillar är helt cp i huvudet och även om miljön påverkar att pojkarna inte lär sig att det är fel att dom taffsar, så har jag aldrig sett flickor taffsa på varken pojkars bröst eller penisar, även om man nån gång hört om det.

Det är skillnad på kvinnor och män. Det bara är så.

Tror inte att man ska behöva bli rasist för att man tänker så. Kvinnan är "ömtålig" och den man som inte får lära sig det våldtar och begår våldsbrott.

Jag skulle vilja lära ut till mina pojkar: att man har man ansvar för den flicka man hoppar på. Hon är skör. Behöver uppskattning, kärlek. Man leker inte med flickor, NEJ.

Flickorna skulle jag lära: var snäll och söt men RYT IFRÅN. Fast det bara är såhär. Tyvärr. Män är dumma i huvudet, om han inte heter "pappa". Akta dig för pojkar, dom flesta kommer vara dumma mot dig.

Visa serien "Bert" som avskräckande exempel.

Vad är det för jävla ghetto du bode i? Hade någon kille gjort så där mot en tjej i min klass hade lärarna skällt ut honom och killen hade blivit utfryst och i värsta fall så hade han blivit mobbad och slagen.

Du verkar ha bott på ett jävla skitställe, gubbar som antastar småtjejer utan att någon bryr sig. Vafan?

Gubben hade druckit sig full också, redan där borde ju någon ha satt ner foten.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *