När jag bemöter påståenden om min person samt deltar i en diskussion med motargument så blir jag genast kallad bråkig. Är det inte en klassiker? Ett ganska vanligt sätt att härska över kvinnor är ju genom att förminska våra argument till bråk och vår vrede till tjafs och jag möter det här precis hela tiden i diskussioner och debatter.
Det spelar ingen roll hur jävla saklig man är för bara att man argumenterar emot tas som en krigsförklaring. Kvinnor förväntas att ”uppföra sig” och ”hålla god ton” och jag är så jävla less på att kvinnors ilska ska ses som nåt fult och skamligt och att vi avfärdas som trotsiga och aggressiva när vi ger svar på tal.
39 svar på ”"Bråkar ni bara för att bråka eller?"”
Det är så himla sant det där! I en vanlig lunchdiskussion försvarade jag ordet hen och blev genast kallas aggressiv och extremist.
Sjukt otrevligt.
Herregud alltså. Varför får man inte bli arg? Vad är det som är så hemskt med att man blir arg? Hade kvinnor aldrig blivit förbannade över förtrycket de utsätts för hade det aldrig blivit någon förändring i samhället. Men de timida, snälla, duktiga flickor kanske hellre vill vara utan rösträtt, självständighet och bara finnas till för att tillfredställa den manliga normen? För vad som helst är ju bättre än att vara bråkig.
Klassisk härskarteknik när de inte har några hållbara argument för sina tankar och går således i försvarsställning och börjar anklaga andra för att vara det ena och det andra. Som sagt- klassisk härskarteknik. Känner du säkert till redan! 😉
(Finns det fler nya fuktioner i blogg.se som gör att vi kan svara igen på våra egna inlägg, när du svarat? + synd att mina uppgifter inte sparas när jag ska kommentera, men det kanske är webbläsaren? Chrome har sina brister..(ja, jag kryssar i "kom ihåg mig" men hjälper inte))
Du gör rätt i att inte ge dig, men förstår ju självklart att det är uttröttande. Mitt största råd är att om man har retorikens och skrivandets gåva, ska man använda den.Så ja, fortätt skriv och lyfta upp hur denna härskarteknik används. Ska läsa igenom Fannys inlägg, kan ju vara intressant i sammanhanget!
Är också så himla trött på det där, att bli kallad arg. Jag blir arg när någon kallar mig arg och då blir jag ju arg och hen som kallat mig arg får rätt och då blir jag arg för att jag har fel. Ond cirkel. Men, jag är hellre arg än ledsen. De senaste dagarna har jag varit så himla ledsen och bara önskat att jag kunde bli lite arg istället. Men jag har det inte i mig.
Internet-hat kallas det när män blir arga.
Klart man måste få bli arg. Det som stör "oss" är nog HUR man uttrycker sig när man blir arg. 😉
/Fitt
En sak som jag tycker är väldigt fascinerande är att du får meningen "Jag förstå verkligen inte varför du måste börja svära och bli arg så fort någon kritiserar dig det minsta." slängd på dig efter att du skrivit "jävligt" hela TVÅ gånger innan.
Nej, inte knappast. Så god ton är att svära när man svarar andra i en diskussion? Du behöver nog träna på att inte låta så arg i det skrvna ordet. För det är ju många som känner att du är arg, eller upplever dig arg. Eftersom de kommenterar det gång efter annan.
Varför inte bara sluta med att svära och "leva jävel" på det viset? Så kanske folk respekterar dig och din åsikt mer i kommentarerna.
/fitt
Nä, då får du ju liksom "skylla dig själv" när detta händer.
Jag förstår att du inte vill rätta dig i ledet i många saker, men gnäll inte då heller att du upplevs som bråkig.
/Fitt
Dessutom rätt klassiskt att så fort en diskussion överskrider två svar på tal så är det ett bråk. Folk vet helt enkelt inte hur man beter sig i diskussioner (all cred till dig)
Ja, tack detsamma då.
/Fitt
Fitt: Du gillar alltså inte att man svär i en diskussion? Du gillar inte att folk låter arga?
Varför påpekar du inte det i såna fall för Issa som du håller med i diskussionen? Hon skriver ju faktiskt "Men för helvete LD" och ordet jävla i sin kommentar som du sen svarar med "Du har så rätt, Issa."
Men det kanske är skillnad på svordomar beroende på vem som skriver dom?
Sen är det väl knappast konstigt att man faktiskt reagerar med ett "är du dum i huvudet" när ens sakliga svar reduceras till att vara "bråkig".
"Shit, lady damer och hanna fridén – bråkar ni bara för att bråka eller? Fett jobbiga båda två med era arga små uppsatser, mer lady än hanna visserligen men men."
I ovanstående citat så försöker personen förminska det både LD och Hanna skriver. Försöker någon förminska det jag skriver i en diskussion så blir jag också förbannad, det blir nog de flesta faktiskt.
Men att säga att någon är arg och bråkig och svär för att personen enbart skrivit "jävligt många" och "då tror du jävligt fel" är ju absurt.
Jag med. Är trött på det alltså. Kör på! Jag hejar på dig. Sedan får du faktiskt vara hur jävla arg du vill. Det är dessutom berättigat. Men mitt tips får bli: Nappa inte på de kommentarerna. Låtsas som att de inte finns istället.
Fast det är ju jävligt bra att du tar upp det här. Jag menar att det kan vara bra att ignorera dem lite i diskussioner, för det blir ju lite som att diskutera med en vägg när man försöker diskutera med idioter 😉
Jag tycker aldrig det har varit så tydligt som i Betnérs program om kvinnor i media där Alexandra Pascalidou var gäst. Hon var den enda som försökte ta diskussionen till en intressant nivå, och visst avbröt hon andra och tog väldigt mycket plats, men att kalla henne aggresiv för det? Och att hon gör feminismen en otjänst?! Skulle det vara mer feministiskt att först sitta och förneka att det finns problem, ja nästan påstå att det är lättare för kvinnor än för män nu. För att senare berätta att man fått ett kvinnligt(??) humorprogram nekat för att det redan planerats för/producerats ett annat och kvinnokvoten därmed var fylld?? Usch jag blir fortfarande arg när jag tänker på det.
Självklart ska du kunna diskutera utan bli kallad bråkig. Men tycker du inte själv att uttrycket "men är du dum i huvudet eller?" sänker nivån på diskussionen betydligt och istället gör det till sandlådenivå (där du egentligen inte hör hemma, alls)??
Jag avfärdas med att ha "starka åsikter" för att jag vill ha ett jämställdt samhälle. Men som min kompis säger: "Det är hur du uttrycker dig som folk blir rädda för" Men så fort någon vill diskutera det faktum att jag kallar mig själv feminist, så blir jag kallad fascist. Inte konstigt att man blir upprörd, speciellt när man försöker hålla en god ton men blir bemött så jävla dåligt OCH blir kallad dum. Som en kille sa: "Du får ju tolerera att jag tycker som jag gör, låt oss vara vänner istället för att bråka." Då hade han precis kallat mig dum och fascist. Men jag ska bara tolerera det. Nä, aldrig att jag bemöter någon på ett bra sätt när dem kallar en dum i huvudet. Sen är det ju oftast män som gärna vill diskutera det faktum att jag är feminist. Kvinnorna runt omkring mig bryr sig inte och/eller håller med om det jag tycker. Vilket jag kan tycka är ett klassiskt exempel på hur könsmaktsordningen kan visa sig i sociala events.
Jag brukar också få höra att jag är aggressiv när jag diskuterar (både verbalt som skriftligt). I såna lägen brukar jag tyvärr alltid känna mig dålig (när det gäller verbalt = IRL), precis som att jag inte kan diskutera. Men hur fan ska jag kunna diskutera helt neutralt när det är ett ämne som berör mig? Som jag har en åsikt om? Jag gapar inte eller skriker, så varför ska det hela tiden poängteras att jag upplevs arg? Diskussionen stannar oftast där och jag får inga svar. Och nej, jag svär inte. Och jag är INTE våldsam som person. Men tydligen är jag väldigt våldsam verbal…
Satt för övrigt i natt och chattade med ett gäng (troligen killar) som kallade mig militant feminist. xD Jaha, jag har aldrig uttalat mig om att vara feminist men eftersom jag inte bryr mig om att bli kallad feminist (för jag själv ogillar titulera mig) så lät jag det va. Men de var tvungna att upprepande ggr säga att jag är just militant, feminist, och att jag borde lugna ner mig. Saken var den att jag inte alls var upprörd eller ngt, jag diskuterade bara. Men tydligen övertog jag chatten som ursprungligen bara handla om att berätta att de är kåta och söker ngn att se eller visa upp sig för i cam. (Ja, har jag tråkigt så har jag)
Det jag tycker är så kul är att du och Hanna inte ens bråkade med varandra, vad jag uppfattade det som. Du hade en diskussion med en person, och Hanna försvarade dig och fortsatte spinna vidare på dina tankegångar så som jag tolkade det. Rätta mig om jag har fel. Därför tycker jag det blir lite komiskt att "Trött" skrev den där kommentaren. Vadå arga små uppsatser? LOL!
Känner igen det där. På grund av att jag engagerar mig och gillar att diskutera saker med andra så har jag kallats "bitter på samhället". Som att det vore en negativ sak att engagera sig och bry sig.
Jag förstår inte att det var så många som hade problem med att förstå ditt hår-inlägg från första början. Det var ju för faan (ickeaggressiv svordom) helt glasklart om man bemödade sig med att se vad som menades och inte fastnade på orden.
Jag är impad att du och Hanna orkar diskutera med alla konkret-operationella människor. Stor kram till er båda och jag hoppas att Hanna läser det här.
LD: Det tror jag också. Men de flesta är ändå beredda att vara medvetna om att de gör det och inte agerar som att de har upptäckt en sanning. 🙂
Du är en så jävla bitterfitta. Att ha dig som morsa, fyfan!
Det där har jag fått höra hela mitt liv vilket resulterar i att jag bara blir ännu mer upprörd. Ibland känns det som att ingen tar mig på allvar bara för att jag är jag. Men jag vägrar tystas.
Ursäkta om detta inlägget blir lite rörigt.
Jag känner så väl igen mig i detta inlägg. Jag är en person som inte får ha åsikter och absolut inte säga emot andras åsikter.
Jag är en ganska tystlåten person som inte säger så mycket i onödan. Men när jag har en annan uppfattning eller åsikt så delar jag den. Likaså om någon säger något som jag anser vara fel. Jag tycker själv inte att jag är aggressiv. Jag är saklig och absolut inga personangrepp.
Men många människor klarar inte att acceptera att jag säger emot dem.
Jag får ofta höra " folk vill inte alltid diskutera dom vill bara dela med sig av sina åsikter." Vad fan nu det skall betyda. Vill man inte höra andras åsikter så får man väl ge fan i att ge sig ut bland folk då. Eller umgås med folk som bara pratar om vädret och skvaller..
När jag gick i skolan i England så var jag inte omtyckt av mina lärare och en del elever för att jag hade för mycket åsikter…!?!
Vid ett tillfälle så hade vi en seminarie-diskussion och en av mina motståndare hade sagt till de andra i klassen att inte hjälpa mig för jag skulle bli för svår att diskutera emot.
Under själva diskussionen så fick jag knappt en syl i vädret. Dom avbröt mig varje gång jag försökte säga någonting. Eller talade över mig.
Jag tycker det är ofta diskussioner på nätet inte riktigt blir som man har tänkt sig. Det är svårare att kommunicera i skrift än verbalt eftersom hela kroppsspråket och betoningar faller bort. Det måste man ta i beaktande när man skriver. Jag tror inte människor tänker på det. Tyvärr.
Men att undanhålla svordomar eller känslor tycker jag absolut inte att man måste. Det gäller bara att man kan hantera dem och formulera det väl.
Kanske är det så att vi är snabba med att svara när det gäller diskussioner i skrift? Att vi skulle tänkt annorlunda om vi talat med varandra och inte gått på den första instinkten?
Personligen kan jag ta ett "men är du dum i huvudet" även om jag tycker att det inte hör hemma i en vettig diskussion. Och ja, kanske hade hen klankat ner på dig, men någon måste vara den vettiga om diskussionen ska ge något. Det finns olika sätt att "bråka" på.
Måste bara säga att det är inte fel att vara arg eller att svära. Fy fan så jävla befriande det är att få ut all ilska.
Håller med dig. Härskarteknik är att mästra en diskussion genom att ta sig an tekniker som gör att man "vinner" utan att använda sakliga argument. Detta kan vara att förminska motståndaren så som du beskriver. Att svära och ta till kraftuttryck däremot tycker jag är mer hederligt. Man kan bemöta någon när de understryker sina argument med kraftuttryck som svordommar, däremot är det totalt omöjligt att bemöta härskartekniker med hjälp av argument, eftersom härskartekniker inte är lyhörda för argument. Nåväl, denna diskussionen handlar inte om det är värsta att svära eller använda härskarteknik. Kort och gott tycker jag att härskartekniker där andra metoder än sakliga argument används kan sammanfattas med förtryck.
Har sett att du på flera ställen blir bemött med "att alla vet att du inte kan formulera dig i skrift" osv. och jag bli så lack! Det verkar ha blivit någon allmänt accepterat motargument. Trams! Det har ju inte med saken att göra. Och för övrigt tycker jag att du uttrycker dig alldeles utmärkt.
Haha. Jag förstår precis hur du menar. Jag har tänkt på det flera gånger när jag läst din blogg. Att folk får slänga ur sig vilken skit som hellst här i ditt kommentarsfält. De får använda hur barnsliga eller fula ord som hellst. Men så fort du hugger emot lite så blir det ett jääävla liv. Hahahaha! Nu var det inte riktigt samma grej du skrev om men det fick mig iallafall att börja tänka på det här som jag noterat så många gånger.
Fast du blir ju allt som oftast bara arg och tvär om någon har motsatt mening? Sen är du alltid väldigt snabb på att ta till personangrepp.
HÄRLIGT LD att du svarar på så många kommentarer nu. TOPPENKUL! 🙂
Fina människa!
Jag håller på dig till 1000 %!!!
Fan vad härligt med människor som tar plats med all rätt!
Helvete vad tråkigt om alla skulle "sitta fint"!
Du är färgstark, cool och bra! Just för att du är du!
Jättekram!
Maria
Måste bara få säga att jag överhuvudtaget inte förstod kritiken om att du skulle vara förbannad jämt eller skriva dåligt och inte kunna diskutera. Jag är så sjukt imponerad av hur lugn du håller dig hela tiden trots väldigt mycket elaka och idiotiska kommentarer, själv skulle jag flyga i taket. Om det nu är så att svordomar skulle uppfattas som att man är arg det vette fan, överlag tycker jag folk svär i var och varannan mening. Du äger tamejfan Lady D!
Känner igen mig. Fick faktiskt frågan för någon dag sen "bråkar ni?" när jag och min sambo diskutera. Visst, jag har säkert ett "hårdare" tonläge men när jag blir arg så kommer du inte behöva fråga. 😉 Hehe. En diskussion är inte ett bråk utan man säger sin mening, tar in vad den andra säger, svarar med argument osv och man behöver absolut inte tycka samma när allt är över. Om någon uppfattar mig som bråkig då så är det deras problem 😉
Jag är ganska duktig på att hålla huvudet kallt i diskussioner. Tror mer att jag kan bli provocerande av att jag inte blir det minsta provocerad. Låter kanske konstigt men så har jag uppfattat det.
Genom hela högstadiet, så fort man röt ifrån i klassrummet: "men har du mens eller?!"
Du slår huvudet på spiken igen! Jag brukar ofta få höra att bara för att jag diskuterar med tex svärmor att jag missförstår henne osv eller klassikern "ja, men hon mår inte så bra just nu du kanske kan tona ner dina åsikter". What the fuck liksom, om jag tex diskutrerar genus eller en viss typ av förskolepedagogik så handlar det ju knappast om någons psykiska mående det handlar ju om min syn och ståndpunkt i en sakfråga…
Ja jevlar i min lilla låda, Hur många gånger har man inte blivit kallad manhaftig?! Blivit bemött med NEJ men lilla GUMMAN!
Visst är det jävligt irriterande med alla dessa fyrtiotalistgubbar (som klappar på huvudet och tycker att man ska sitta tyst!!) men kärringarna då?!?! De är fan ännu värre, livrädda för "hetsiga diskussioner",slätar till den obefintliga duken eller går och diskar istället.(Tycker mig faktiskt se att det är fler kvinnor i olika åldrar, som villigt viker sig än det är män i olika åldrar som kör på…!?) Beklämmande.
Fan vad gött det är att läsa din blogg, känner mig inte så ensam då liksom! Upp till kamp för obekväma sanningar och för verbala schmockor till dumjävlaidiotjävlar!