Kategorier
feminism & genus

De där vackra size zero flickorna med silikonpattar och designerskor har ju redan hundramiljoner andra förebilder

Det händer ganska ofta att jag får kommentarer från tjejer som undrar varför det inte är ok att raka sig, sminka sig, vara tjejjig osv. De har nämligen fått intrycket av att jag är kärringen mot strömmen i alla lägen och att jag saknar acceptans för oliktänkande eller de som helt enkelt vill anpassa sig efter normen och idealet (eller de som helt enkelt passar in där utan att ens försöka t,ex kvinnor med väldigt gles och nästan ickeexisterande hårväxt eller de som kanske är väldigt smala av naturen…. osv) Jag blir lite beklämd över att man känner sig dum över sin s.k tjejjighet (eller vad det än må vara) när man är inne hos mig. När jag kritiserar fenomen som rakning eller plastikkirurgi så är det inte de som utövar dessa handlingar som jag hackar på. Jag vet ju hur det är att vara osäker, att följa normer, osv. Men jag kan förstå att man lätt kan få det intrycket här. Och av mig. Men då måste ni minnas att jag vill vara en förespråkare för kvinnor som mig. Som inte vill följa idealen. Som tycker det är jobbigt med påtvingande och snäva normer och som faktiskt är lite småfeta och småfula (eller lite för smala kanske eller alternativa på andra vis). De där vackra size zero flickorna med silikonpattar och designerskor har ju redan hundramiljoner andra förebilder och bloggar de kan läsa och peppas av. De behöver inte mig. (fast är givetvis lika välkomna ändå! Jag älskar kvinnor) Men allt är givetvis inte svart eller vitt. Man kan vara en fantastisk förebild på massa vis (och trots att man kanske är ett uselt föreDÖME på andra sätt) men det är viktigt att vara medveten om vad det är man förmedlar. Då speciellt till sina barn. Och jag vill att människor ska TÄNKA mer. Tänka på varför de tycker som de gör, varför normen ser ut så här, varför de känner sig fula eller att hår är äckligt. osv. Lite mera självrannsakan. Jag tror det är bra för själen och utvecklingen. Det är faktiskt helt ok att vara tjejjig. Sådär superkvinnlig i höga klackar och röda läppar. Precis som det är ok att inte vara det. Hårig arg feminist som tycker om känslan av renrakade silkeslena ben och som ibland vill sminka sig och klä på sig något blommigt och böljande.  Och då gör jag det.

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

37 svar på ”De där vackra size zero flickorna med silikonpattar och designerskor har ju redan hundramiljoner andra förebilder”

Jag tänker ofta på hur jag formar min dotter. Min största mardröm skulle vara att hon blev ett våp som typ Kissie, som tur är tycker min dotter i dagsläget att hon ser ut som en Bratzdocka, och det är på inget sätt positivt.

Jag är rädd för hur min utseendeshysteri påverkar henne, och hon ser mig nypa mig i magen och dra mig i dubbelhakan så kommer hon så klart göra detsamma. Förra åren i augusti sa hon att hon var tjock, jag höll på att bryta samman.

Nu aktar jag mig enormt noga för att påpeka mitt eget eller NÅGON annans utseende så hon hör. Men på ett sätt är det redan lite för sent, hon pratar ofta om att hon vill vara fin och jag hatar det, hon ska inte tänka på sådant, hon ska tänka på att vara ett barn.

Jag försöker uppmärksamma andra saker hon gör, men det blir också svårt då jag inte vill att hon alltid ska söka bekräftelse för sina prestationer heller. Eller få ett behov av att vara duktig hela tiden.

Det är fan INTE enkelt, det är ett som är säkert.

Btw såg jag din man på pendeltågsstationen i går, jag var så djävla nära att traska fram till honom och ge honom en kram, typ hej, hur är läget….det var länge sedan. Innan jag insåg att jag faktiskt inte känner honom utan bara sett honom mycket här. Så om han tyckte det var en människa med barnvagn som glodde på honom vid 11.00 rycket i går så var det bara en av dina läsare. 😛

Yes! Det är det som är friheten. Att kunna välja.

Många säger att de "opererar sig för sin egna skull". Är det ens möjligt att operera sig för sin egna skull?

Och nu syftar jag så klart på plastikkirurgi på helt friska kroppsdelar.

Jag skulle tex aldrig ha mina komplex om det inte fanns andra människor.

de här tycker jag är de bästa du har skrivit! Har följt din blogg under ca 1 år och läst nästan alla inlägg. Å jag måste erkänna att jag har fått intrycket av att här på din blogg så är man bara välkommen och accepterad om man alltid klär sig i byxor & tröja, inte rakar sig och hatar allt som är "tjejigt". Jag vet att de inte är så du menar, men det är de intrycket jag fått. Å det känns inte bra eftersom jag är så kallat "tjejig" och gillar att läsa din blogg. Därför glädjer det mig när jag läser att du skriver "Det är faktiskt helt ok att vara tjejjig. Sådär superkvinnlig i höga klackar och röda läppar. Precis som det är ok att inte vara det."

Jag har fortfarande problem att rösta. Trycker GILLA, GILLA, GILLA….. godkände att aktiviteten fick tillgång till min fb och publiceras där, men inget händer :-/

Tack för fint inlägg! Du har skrivit det förr, och jag älskar att du själv analyserar din känsla av att vilja följa normerna (för att man känner trycket) men väljer att inte göra det…

Sonja..

Det är väl klart att man kan operera sig för sin "egna" skull.. Jag gjorde en bröstförstoring för 10 år sen, o jag hävdar än idag att det var det bästa jag gjort i mitt liv..

Jag själv personligen har alltid gillat stora bröst, så efter jag födde mitt första barn och ammat klart så försvann mina pattar helt å hållet..

Jag är oxå bisexuell och föredrar tjejer med stora bröst..

Snubblade in på din blogg, och DU är HELT fantastisk kvinna! Du lös upp min dag! Fler som du behövs, tack 🙂

Riktigt bra skrivet! Ska gilla på bloglovin 😀

Jag tänker på samma sätt som du, det är så viktigt att tänka efter. Varför känner jag såhär, varför gör jag så osv.

Jag har typ en fetisch för blommigt mönster på allt och kan inte få nog av det, och det känns ju som att jag inte skulle haft det om jag hade snopp tex. Men även om jag är feminist så vill jag faktiskt gilla det jag vill, och tänker inte förkasta "feminina" saker bara för att liksom (vilket det iofs inte handlar om, men vissa verkar ju tro att det är det som är grejen med feminism).

Anna

Varifrån fick du idén att förstora brösten då?

Jag skulle inte ens fundera på att göra kosmetiskt ingrepp om alla människor i världen älskade mig som jag är lika mkt som min familj gör.

bra skrivet!

blev tipsad om din blogg av en vän, har nu totalt fastnat, och vill bara säga tack! tack för en fantastisk blogg. härligt att det finns tänkande människor som du därute! bra jobbat med bloggen och med barnen, härligt att se att de får vara just barn, men tråkigt att inte fler gör som du.

/feminist 🙂

Bra inlägg verkligen 🙂

Sen vill jag skriva en sak till Sonja.

Det finns visst folk som opererar sig för sin egen skull.

Jag är 20, ganska smal av mig, och har väldigt stora (naturliga) bröst i förhållande med resten av min kropp. Det är svårt, i princip omöjligt, att hitta en bh som sitter bra, ger stöd och är i alla fall liiite snygg. Finns inga bh:ar i vanliga affärer med rätt storlek för mig. Har man omkrets 65 så "ska" man (enligt vem??) inte ha storlek H på kupan.. Vissa bh:ar går att sy in i ryggen, men inte en enda sportbh går att att sy in bra så att den fortfarande ger stöd, vilket är enormt jobbigt, för det gör bokstavligt talat Ont när jag rör mig om jag har en vanlig bh…

Det här är verkligen ett problem för mig, inte på grund av att jag inte gillar mitt utseende, utan för att det blir rent fysiskt jobbigt med stora bröst när man i övrigt har en "liten" kropp.. Jag skulle gärna förminska mina bröst något, om det var lite billigare bara.. inte så mycket, men kanske till en D-kupa, som faktiskt går att hitta i de flesta affärerna..

Så ja.. Det finns visst personer som vill göra plastikkirurgi på helt friska kroppsdelar. Min kropp Är frisk, jag vill ändå slippa ha så stora och tunga bröst.

Det är ju en sak att operera sig för att man fysiskt "lider" av något, som du Annika, det gör du ju för din skull eftersom det är fysiskt påfrestande att ha så stora bröst. Men när det handlar om det ytliga, att man opererar sig för att man vill bli snyggare, då tror inte jag att man gör det för sin egen skull. För om vi säger att alla andra människor utom en själv var blinda,skulle man då känna ett behov av att förstora brösten eller liknande? Tror inte det..

Annika – Har du pratat med läkare om det? Min storasyster fick sina bröst opererade, minns inte ifall det var gratis eller kraftigt reducerat pris, då hennes bröst inte slutade växa, och hon fick ryggproblem. Ofta slutar just brösten växa ifall man opererar dem.

Eftersom detta påverkar din hälsa så vill du ju inte göra det för kosmetiska skäl, och då borde du kunna få ekonomiskt stöd för det

Jag vill bara säga att din blogg är jättebra. Jag blir jätteglad av dina inlägg, tänker om, tänker igen, tänker mera. Och det här inlägget gjorde mig extra glad faktiskt. För jag tycker om att vara tjejig. Jag var inte det förut, då gick jag med stora tröjor och stora byxor och jättekort hår och osminkat och jag gillade det med. Tills jag insåg att det inte var jag. Jag gjorde det mest för att jag ville bevisa hur fel jag tycker det är med könsnormer och att man ska vara på ett visst sätt bara för att man fötts med något speciellt där nere någonstans mellan benen. DET ska inte avgöra hur man ska vara som person liksom.

Men som sagt, det var inte jag. Jag är den där med blommiga klänningar och många smycken och gillar att ha läppstift. Det är inte för att jag är tjej som jag vill vara tjejig, det är för att det är det som är mest mirjam liksom. Haha konstigt att bevisa, det går egentligen inte på något sätt att bevisa. Men så är det. Och jag är inte svagare för det. Faktiskt inte! För jag följer ingen norm, jag följer mig själv.

Egentligen hade jag bara tänkt skriva att din blogg är min favorit och att jag lusläser varenda inlägg. Att du inspirerar mig jättemycket och… jag vet inte. Men du är helt enkelt jättebra.

Sen måste jag bara säga en grej. Jag är vegetarian, lite halv-vegan sådär. Fast man inte egentligen kan vara halv utav något sånt. Antingen äter man djur eller så gör man det inte. Och jag tycker det är jättebra att låta sina barn äta vegetariskt när de är små, ändå tills de är stora nog att förstå vad "äta kött" innebär. Men sedan ska de få bestämma. Jag råkade snabbt läsa någonstans att dina barn i vuxen ålder ska bestämma vad de vill äta. Men alla tycker inte lika, det finns de som tycker att man absolut ska äta kött för det är bra för det och livsviktigt för det och de tvingar sina barn att äta kött tills de blir stora. Eller tvärtom, tvingar sina barn att inte äta kött. Och om min mamma inte låtit mig bli vegetarian när jag var 10 år hade jag faktiskt hatat henne för det (får skuldkänslor här, hon är en fantastiskt mamma). När man är stor nog att förstå innebörden, då ska man få bestämma själv. Vet inte om jag fick fram mitt budskap rikigt. Men i alla fall, igen, älskar din blogg.

Tusen kramar från mirjam. Liten sextonåring från mitten utav sverige.

Jag har aldrig kollat upp det där med ekonomiskt stöd. Kanske ska jag göra det. Men jag vet inte. Är inte helt säker på att det är värt det i alla fall, oavsett vad det kostar. Tycker inte om tanken på att göra en operation som förändrar utseendet. Är väldigt rädd för att jag sedan kommer att se liknande operationer som en "småsak". Eller att jag blir frestad att fortsätta ändra mitt utseende. Jag antar att jag som har haft en ätstörning har en högre risk för att hamna i de tankarna efter en operation. Jag är så rädd för att åka dit igen, att jag i nuläget hellre går runt och har fysiskt ont än att hamna i vikt-mat-utseende-karusellen en gång till..

Jag har aldrig kollat upp det där med ekonomiskt stöd. Kanske ska jag göra det. Men jag vet inte. Är inte helt säker på att det är värt det i alla fall, oavsett vad det kostar. Tycker inte om tanken på att göra en operation som förändrar utseendet. Är väldigt rädd för att jag sedan kommer att se liknande operationer som en "småsak". Eller att jag blir frestad att fortsätta ändra mitt utseende. Jag antar att jag som har haft en ätstörning har en högre risk för att hamna i de tankarna efter en operation. Jag är så rädd för att åka dit igen, att jag i nuläget hellre går runt och har fysiskt ont än att hamna i vikt-mat-utseende-karusellen en gång till..

Jag tror att du romantiserar det här att kunna köpa bhar i vanliga affärer lite också. Okej, det är enkelt, okej, det ser hyffsat ut, okej, det är billigt liksom… men hur bra är dessa bhar? Och hur sköna? Ju större bröst man har, desto obekvämare är de. Generellt. Räcker att ha en c-kupa innan det börjar balla ur.

Tar det lite som en pik 😉

Förstår ditt sätt att tänka verkligen men det finns ju så mycket mitt i mellan. (Tänkte lite på överskriften) De som klassas som "silikonbrudar" är verkligen inga förebilder men det är inte yberfeministerna heller. (Personlig åsikt) Tycker man kanske ska ha något mitt i mellan. Men sen tycker jag du är en grym förebild, just pga av att du får folk att "tänka till." Om en trasig tjej hittar in till dig kanske hon får lite hopp om att hon inte "behöver se ut som alla andra". Jag tycker alla borde ha lite någon som du som förebild. Själv gillar jag att variera 😉

Eftersom jag antar (kan ha sjuukt fel) att du fick lite inspiration av vår konversation.

Min största förebild är mig själv och min mamma. Om inte jag tror på mig själv, vem ska då göra det?

Keep up the goodwork! Förresten var du skitsnygg i rött läppstift och din son supersnygg i rött hår!

Jag är "tjejig". Jag är den där naturligt smala, normala, glada tjejen. Jag älskar turkost och siris, blekrosa och naturnära bruna- och gröna nyanser. Siden, pärlor. Jag rakar benen då och då och älskar känslan. Jag sminkar mig då och då. Men jag är ändå feminist. Jag klär mig som jag vill när jag vill och försöker att inte bara hänga med strömmen. Sedan är ofta "våra" handlingar och ideal inte våra utan givna och påtvingade oss från familj och samhälle. Att vara feminist betyder inte att man inte kan vara tjejig, utan att man är medveten om de ideal och normer som tvingas på oss, och att man kämpar för att betvinga dem eller i varje fall inte göra det hela värre.

Din blogg är uppfriskande. Jag erkänner jag att (som är lite blyg) aldrig skulle våga skriva som du (fast det beror ju lite på att min pappa då och då läser min blogg och jag är trött på hans förmaningstal). Du är skitcool.

Man får se ut hur som helst. Ungar som växer upp idag ska inte behöva vara sminkade i fjärde klass för att undvika mobbing. Då är något riktigt, jävla fel!!

Allt later lätt ostigt när man ska uttrycka beröm… men skit i vind!!

Ohh vad du skriver vackert. Och träffande. Och med hjärtat pa den rätta fläcken. Och och och..

Me likey!

Du kritiserar ingen som vill raka/sminka sig, för du vet ju hur det är att ha taskigt självförtroende..? Ja, det känns ju väldigt konsekvent och inte alls motsägelsefullt, liksom.

Helt rätt! Det är väl ändå det FRIA valet man bör förespråka?

Det är väl ändå upp till var och en att göra vad man vill med sin kropp så länge det är ens eget fria val? Men så fort man låter sig påverkas av andras ideal om hur man "ska" vara, det är då man överlåter det valet till någon annan. Och det ska definitivt ifrågasättas!

Kom av en händelse in på din blogg. Sååå bra! Här kommer jag hänga 🙂 Jag gjorde för en dag sedan ett inlägg om behåring på tjejer på min blogg.

http://vardagslinjer.blogspot.com/

Jag är dock fåordig men du gillar kanske uttrycket. Jag kör med illustrationer det är mer min grej.

Kram och tack för att du delar med dig!

… och så måste jag säga att din humor är toppen.

Jag vill bara säga en sak. Du är väldigt bra.

Jag har följt din blogg i några månader nu och varit tyst (tror jag?). Men du HAR verkligen lyckats med att få mig att tänka mer på ideal och förebilder.

Jag har (såklart) varit feminist sen jag insåg vad det innebar att vara det men jag har på senare år börjat… tappa lusten att kämpa. Men nu har jag hittat den igen. Jag diskuterar ämnet mycket mer med vänner och nya bekanta än vad jag gjorde för ett år sedan. Jag refererar ofta till något av dina inlägg för att finna ämnen att diskutera och ta upp.

Det blev lite långt det här men: Tack. Det känns skönt att vara tillbaks på banan igen.

Jag tänkte ställa samma fråga som Jenny, få se om jag kan göra det lite tydligare…

"När jag kritiserar fenomen som rakning eller plastikkirurgi så är det inte de som utövar dessa handlingar som jag hackar på. Jag vet ju hur det är att vara osäker, att följa normer, osv."

Det du menar alltså (eller som jag tolkar det) är att det inte kan finnas kvinnor som ÄR självsäkra men ÄNDÅ väljer att sminka sig, raka bort håret och göra andra "tjejiga" saker, dvs. "anpassa sig"? Inte för att de är osäkra och vill passa in utan för att de kanske inte ser något fel i det? För att deras åsikt skiljer sig från feministernas?

Att säga att du "förstår" kvinnor som "anpassar sig", "vet hur det är" osv. är faktiskt inte alls respekt för oliktänkande – det är nedlåtande. Det framstår som att du tror att alla kvinnor som är typiskt "tjejiga" också har dåligt självförtroende, är osäkra, vill passa in och EGENTLIGEN skulle vilja vara mer som du. Men tro mig, det finns faktiskt kvinnor, som jag, som är otroligt självsäkra och ändå väljer att vara – bland annat – "tjejiga", helt enkelt för att vi inte ser något fel i det och trivs med att vara sådana.

Sen innebär inte det att vi inte ser förtrycket i samhället, men det finns andra sätt att bekämpa det än genom att låta håret växa. Att anta att vi gör det för att vi är osäkra är precis lika fult som att anta att kvinnor som inte rakar håret bara gör det för att få uppmärksamhet eller för att de är lesbiska.

tzov nej det är inte så jag menar. det var olyckligt formulerat. Däremot så är det väldigt vanligt att kvinnor har olika issues kring sitt utseende. Jag kan lova att det gäller en majoritet. Och det är ju dem det här inlägget riktade sig till.

Kan tycka att det är lika mkt att följa normen att pierca sig och tatuera sig, som att operera sig. Det är lika mycket yta i det.

Precis som plastik kan ligga i en annans intresse. Jag är både opererad, piercad och tatuerad. Varför välja att vara det ena eller andra. Varför ens uttala det på det sättet. Jag tycker att kvinnan är vacker oavsett. Det är fortfarande tal om utsidan, man väljer det som är vackert i ens egna ögon. Att ha hår eller inte hår måste inte vara en statement. Man kan få ha något för att man tycker att det är vackert och gillar det. Det måste inte vara så att man väljer det för att andra har planterad iden i ditt huvud.

Utligheten finns hos oss alla på ett eller annat sätt!

Jennie – nja. I Sverige finns det Så vitt jag vet inget ideal som dikterar att kvinnor piercar och tattuerar sig. Däremot en som säger åt oss att fasta stora bröst är att eftersträva.

:thumbup:

Helt rätt! Nu för tiden är jag rätt "kvinnlig" av mig. Sminkar mig endel, målar naglara och använder kjol och klänningar. Det är för MIN skull. Jag tar på mig det jag gillar, sminkar mig om jag känner för det. Går ut BHlös, "upp-piffad", "sunk-kläder" eller vad jag än känner för.

gillar inte att man bör se ut på ett visst sätt för att vara rätt. Jag vill bara få vara jag, och vill att alla andra ska få vara sitt jag.

Lite virrig kommentar nu kanske 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *