Kategorier
feminism & genus

Det är bara könsförädare och våp som rakar sina kroppar

Det bloggas vilt om kroppsbehåringens vara eller ickevara och hurvida man kan vara en feminist om man väljer att följa idealen och jag kan inte låta bli att komma med en kort kommentar. Feminismen handlar inte om ett set regler som måste följas till punkt och pricka.  När man börjar bete sig som en bokstavstroende fanatiker så faller man in i ett beteende som är minst lika förtryckande som motsatsen. Man skapar en ny roll och en ny mall för hur en Riktig Feminist ska vara = en mall för hur vi kvinnor får bete oss. Att raka sig, inte raka sig, bära klänning, byxor, tycka om rosa, smink, klippa sig kort eller vad fan det nu må vara man väljer att göra – ÄR av sekundärt värde för jämlikheten. Däremot skulle jag vilja påstå att det är av vikt för för individen. För självkänslan, för förmågan att kunna acceptera och älska sig själv (och därmed bli mer benägen att acceptera andra) Dessutom så är man alltid en förebild och inspiration för andra. Och jag tror att det är jätteviktigt att man är medveten om anledningen till varför vi gör som vi gör. Att förneka att vi är en produkt av vårt samhäller blir fel. Vi är så indoktrinerade i våra roller sen dagen vi föds att vi inte ifrågasätter dem. Få personer tar det ett steg längre; Varför tycker jag så här? Varför är jag som jag är? Varför har jag valt det här? Detta gäller givetvis alla val vi gör, inte bara när det handlar om våra ideal. (jo jag pikar mig själv nu) Jag har valt att inte raka mig (även om jag då och då bryter den vanan när modet sviker och köttet är svagt) eftersom att jag, som jag skrivit tidigare; vägrar gå med på förväntningen jag har på mig. Jag vägrar böja mig för det onaturliga idealet som präglar vår tid. Jag vägrar anpassa mig, göra om mig själv för att duga. Jag vill att min dotter (och eventuella söner) ska växa upp med en bild av hur en riktig människa faktiskt ser ut. Kvinnor är håriga, vi har valkar, vi pruttar, osv. Det jag ställer mig emot är de stereotypa könsrollerna och förväntningarna som kvinnor har på sig. Hur vi ska bete oss och hur vi ska se ut. För att vara Riktiga Kvinnor.  Och  fan vad svårt det är. Både pga de ideal som råder men även pga vanan. (van att vara slät) och jag skulle aldrig drömma om att döma någon som väljer att göra annorlunda. Och jag skulle aldrig påstå att detta är en väsentlig eller grundläggande del av vad feminismen handlar om, för det är det inte. (..och just nu har jag faktiskt slätrakade ben. Hycklare som jag är. Armhålorna är intakta dock.)



Se gärna vad andra skrivit i debatten:
Anaiah
Sandra af Munkakvarn
Cirkus Anki
Anna KK
Nina Ruthström]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

43 svar på ”Det är bara könsförädare och våp som rakar sina kroppar”

jag tycker det är sjukt att man förväntas raka benen+armhålorna om man är av honkön, men jag fick in vanan innan jag fick den insikten o jag tycker om att vara slät under armarna/på benen o rakar mig året runt… Så för mig skulle det vara en grej jag gjorde bara för att om jag slutade raka mig inte för att jag själv skulle trivas bättre.

ruina — jag hade ett av mina svagare moments. De där stunderna man tycker att man själv är skitäcklig fet och ful och att vara hårig blev bara för mycket just nu. ;-P

jag har liksom tillräckligt med issues över fetman, bristningarna och hängbuken.

Dessutom är det skönt med släta ben.

Och så vill jag vara slät inför förlossningen. Det är inte kul att 1. ligga näck och se ut som en arab (joj ag är väldigt luurvig naturligt) och 2. när de drar loss den där grejen som sitter på låret så vill man inte ha päls där. OUCH! :thumbdown:

/skäms lite men ändå inte

Jag håller med dig. Samtidigt blir jag matt när billiga trix som rakning av kroppshår och barnkläder styr argumenten kring feminism och genustänk.

Feminism har ingenting med kroppsbehåring att göra enligt mig. Debatten blir skev om man trycker på sådant som argument. Men det är bara min åsikt.

Jag är hårboll på vintern brukar raka benen när korta kjolarna gör entré framåt sommaren. Liksaså med armhålan. Ingen big deal liksom.

apan — Jag vet inte om jag någonsin upplevt att det styr genus/feministtänket – förutom i de fall då jag blivit anklagad för att inte vara en riktig feminist; då brukar nämligen mitt intresse för barnkläder och mina orakade armhålor användas i syfte att håna mitt "sk. engagemang" och då är det bara så förbannat löjligt att jag inte vet vad jag ska svara. :thumbdown:

Men jag säger som Anna KK säger; "Att erbjuda sina barn att välja mellan docka, bil, pussel eller klossar är en småsak, att klä sina barn könsneutralt är en småsak, att turas om att laga mat är en småsak och så vidare, men om man tar till sig och faktiskt gör en hel hög av saker så blir det en större sak."

http://annakaagaardkristensen.blogg.se/2009/december/draft-dec-1-2009.html (skitbra inlägg)

typ; "du tror det räcker med att du har håriga armhålor och att din dotter inte har klänning bla bla bla". Då har man inte lyssnat på nåt jag sagt. :thumbdown:

Klokt och bra skrivet! Ända sen jag hittade din blogg har jag börjat ifrågasätta så väldigt mycket mer när det gäller könsroller och förväntningarna som särskilt vi kvinnor har på oss. Jag har alltid tänkt och ifrågasatt mycket men just det här ämnet var för mig nytt när jag hittade hit. Så, jag vill mest säga tack för din blogg och att du delar med dig och kanske hjälper till att öppna ögonen för i alla fall ett par människor!

/En som lusläser men sällan vågar kommentera

Du kanske har skrivit om detta, men isåfall har jag missat det så jag frågar..

Är lite nyfiken på hur du ställer dig till att allt fler män börjar raka armhålorna, könet och vaxa bröstet. Gillar du eller gillar du inte? 🙂

Jag som är känd för att vara nästan besvärande cynisk är faktiskt väldigt storsint i den här frågan. Jag tror nämligen att individen är fullt kapabel att betraka idealet och sedan bedömma om hon gillar den stilen eller inte och välja att haka på eller inte.

Så jag köper inte riktigt det här med "Vi är så indoktrinerade i våra roller sen dagen vi föds att vi inte ifrågasätter dem"

Det gör vi visst och det betyder inte att den som rakar sig inte ifrågasätter utan kan helt enkelt betyda att man faktiskt gillar att vara rakad.

En pipa är inte alltid ett indianskt instrument för att kontakta gudarna. Oftast är en pipa bara en pipa.

Jempa, jag kan inte heller låta bli att jämföra med mansrollens "regler" för kroppsbehåring. Män har länge kunatn välja om de ska raka sig i ansiktet eller ej. Det har varit ett ganska fritt val även om det fortfarande lever personer som upplevt att skäggstubb inte var förenligt med ett vårdat utseende. Och det är väl dit som LD menar att ala borde komma: det borde vara frtt att raka ben eller inte göra det för alla, män som kvinnor. Ingen ska ha rätt att ha kraftigare synpunkter på det valet än på valet av tröja.

Jag tycker det är fult på tjejer med håriga ben, hår i armhålan och ansiktet…men thats me.

Jag undrar mer hur nu NÅR att raka benen? Jag är i vecka 23 och har redan sagt hej då till mitt underliv och ben hehe :-d

Lady – Vad skönt att du inte upplevt det så. Det är ungefär de enda argumenten jag får höra när jag diskuterar feminism eller genusmedvetenhet med folk i min omgiving. Det där argumentet "du tror att det räcker med håriga armhålor" gäsp ja, det har jag hört. Klokt citat från Anna. Ska in och läsa hela texten nu.

Tisdag?

Jag håller med Sandra af Munkakvarn.

Jag har inga problem att gå ner till ICA i kort klänning och 4 dagars stubb på benen för att sedan raka mig och sen gå ut på krogen.

Jag vet att det är ett skönhets ideal vi kvinnor har på oss men jag har inget emot det för att jag gillar det…

Som många är överens om handlar feminism om valfrihet och ibland så väljer jag att raka mig och ibland inte… det är inte mer än så, jag är inte förtryckt av samhället och jag gör det inte för att jag känner mig tvingad.

Självklart så har vi fått iden om att raka oss från ideal/samhället, så är det med allt i princip. Det är ju samma grej som när en flock med feminister bestämmer sig för att inte raka sig, man antar ett annat ideal och ett annat tankesätt, ingen människa står helt hundraprocentigt själv för sitt sätt att tänka eller handla, vi lär oss av andra, inspireras och tar efter. ser inte ett ideal som mer rätt än ett annat, snarare så tror jag på att sträva efter att tänka själv och ta beslut med sig själv som utgångspunkt så långt det går.

Att raka sig eller inte raka sig är en ganska oviktig fråga för mig, men att det ska vara fritt att välja om man vill eller inte vill raka sig är en viktigare fråga. Det fria valet borde liksom vara det centrala, inte triviala frågor som om det det är håriga eller ohåriga armhålor som är mest rätt.

APAN — haha jag med! Det är ett fantastiskt bra ord! :thumbup:

EMMA – heh. Jag gissar att du har svensk kroppsbehåring. Jag ser ut som en turk. En manlig turk. Det blir liksom en annan ballgame då. 😉

ANONYM – tjohoo! Precis så menar jag ju. 🙂 Att det ska bli som för män – ett fritt val. 🙂

SANDRA – jag tror också individen är fullt kapabel. Jag har stor tilltro till människan. Men – jag tror att de flesta ändå väljer att inte göra det. Tyvärr.

JEMPA – det beror på varför de gör det. När jag träffade min man så var han slät. Hans förra tjej höll honom rakad för att hon tyckte det var äckligt med hår. Killar skulle vara släta på bröstet liksom. Då blir det så fel. För nu bryr han sig ju inte alls – när han är med en kvinna som inte alls tycker det är äckligt. :love:

Det ska vara frivilligt. Och inte för att duga.

Nu är jag inte religiös men jag får ändå nästan lust att säga "Amen" när jag läst ditt inlägg 🙂 för det är så mitt i prick, finns inget att tillägga. Och jag är precis likadan – en hycklare som rakar benen ibland för att jag vill känna mig snygg och attraktiv (ibland klarar jag att känna mig så även med päls på benen – men inte alltid)

Lady Dahmer HAHAHA! Du ska se mig, Emma och våra två syskon vi är som fyra albinoapor, hårigare svenskar (Danskar) får du fan leta efter 😛 Jag är den enda som har blont hår på kroppen, andra har mörkt hår, jag jag har nog å andra sidan mest. Jag kan säga såhär, din hårväxt på benen på bilden ovan bleknar jämfört med mina eller Emmas ben, vi är typ pälsigare än en genomsnittlig svensk man. Jag tror att både jag och Emma överträffar våra sambos i päls 🙂

Jag tycker det viktiga med feminismen är att man ska kunna VÄLJA att raka sig och att inte raka sig och att kunna göra det för sin egen skull och inte pga förväntningarna från sammhället.. 🙂

Jag tycker det viktiga med feminismen är att man ska kunna VÄLJA att raka sig och att inte raka sig och att kunna göra det för sin egen skull och inte pga förväntningarna från sammhället.. 🙂

Själv är jag varken rakad eller vaxad någonstans från nacken och ner, men så har det inte alltid varit. För ett par år sen körde jag med vaxade ben, brazillian wax och hemmavaxade armhålor. Sen blev det för dyrt att gå på salong och vaxa muffen och benen. Efter ytterligare ett tag fick jag läskiga bölder under armarna så fort jag vaxade eller rakade armhålorna (första gången skrek jag AHHH bröstcancer! när jag upptäckte det, tills jag insåg att det bara var en inflammerad svettkörtel *splat*).

Dock håller jag efter de 5 skäggstråna på hakan samt mina sniglar till ögonbryn. Jag har ärvt min fars ögonbryn vilket är fantastiskt bra, men i sin vilda form är de lite för mycket. Nyfikna kan gå in på min blogg för att se vad jag menar.

När jag var yngre skämdes jag över att min mor var oglamorös som varken hade rakhyvlar eller rakskum hemme, tills jag insåg att min mor inte har hår eller ens ett enda fjun på varesig armar eller ben. Den genen har inte jag ärvt 😀

LD- som Anna skriver så är jag en riktig apa.

Bilden på ditt ben här uppe… psss! släng dig i väggen 😀

Jag har lika mörkt hår som dig fast extremt mycket tätare och jag har hår ÖVERALT!

min bikinilinje går ihop med mitt hår på låren och JA jag har till och med svart luden päls på låren och ner på fötterna och på ALLA mina tår… japp du läste rätt jag har långa svarta hårstrån på varenda tå.

Så svensk kroppsbehåring har jag absolut inte men jag kan gå till ICA med 4 dagars stubb (se regnskog) utan att må dåligt av folks blickar och när jag rakar mig så gör jag det för MIN skull ingen annans.

Självklart är det från början samhällets "fel" att jag rakar mig för hade det inte funnits rakhyvlar att köpa på ICA så hade jag säkert aldrig kommit på tanken att ta bort mitt hår men nu finns det och jag är tacksam för det för jag gillar att få känna mig len och mjuk.

Min kusin, en pojk på sex år, och jag låg i gräset och snackade för ett tag sen. Jag hade linne på mig, och håret under mina armar går att fläta 😉

kusin: Du måste raka dig under armarna, jag kräks när jag ser det.

Vad fan svarar man på det? Sex år gammal. Jag förklarade att man inte måste raka sig under armarna, det gör man som man vill.. jag blev helt ställd 😛 varifrån kommer dom orden egentligen? För man får ju anta att 'illamåendet' inte kommer instinktivt haha..

Jag vet att jag inte skulle känna så om det inte vore för dagens samhälle, men jag känner mig ovårdad när jag inte har rakat mig. Så jag rakar mig inte för någon annan, för att folk anser att man ska det utan för att jag känner mig fräschare. Men självklart tycker jag att man ska få välja själv hur man vill se ut och jag blir inte äcklad om någon är orakad, verkligen inte.

Man ska få se ut hur man vill utan att få elaka kommentarer.

Äh jag rakar mig lite då o då. Känner inget tvång att vara renrakad nånstans. Det kan ibland gå lååång tid mellan rakningstillfällena.

Muffen började jag raka/trimma när jag var 14 år (är idag 33). Helt på eget bevåg utan att ha haft en endaste pojkvän o utan att ha sett en endaste porrfilm = ingen styrning i den frågan alltså. Jag tyckte bara att håret kändes obehagligt.

Jag kan dock förstå yngre tjejer i dag som kan känna press på sig att vara släta o renrakade o det är bara sorgligt.

För mig handlar feminism om VALFRIHET för kvinnor. Om vi tar rakning av ben som ett exempel: När en kvinna stiger upp på morgonen ska hon SJÄLV få avgöra om hon vill raka sig eller inte. Själv väljer jag oftast bort rakningen ( av ren lathet) om någon då har problem med mina orakade ben är det deras problem. Ganska ofta väljer jag att raka mig. För att det är snyggt.Jag avskyr komentarer som "kvinnor SKA rka sig, annars är dom äckliga" eller "kvinnor som rakar sig är könsteriotypa antifeminister". orakade ben är inte äckliga. och rakade ben är inte antifeministiska.

ps: :love: din blogg!

Det viktiga är ju egentligen inte förväntningarna som vi kvinnor har utan det är ju faktiskt att man ska känna sig trygg med sig själv. Många tycker det är ofräscht att gå omkring orakad medan andra gärna låter bli att raka sig för de tycker att man ska gå naturlig, precis som man blivit till. Men det är ju från person till person det där men jag kan inte riktigt hålla med dig som sagt. Först skriver du ner dina åsikter om rakningen och sedan skriver du att du faktiskt rakat dina ben nu. Dubbelmoral?

Det är just rätten till det EGNA valet utan att bli (för)dömd av andra som jag generellt sett tycker saknas.

Jag tillhör också de där rejält, mörkt håriga kvinnorna med raggarsträng och bikinilinje som fortsätter ner på låren, de som är hårigare än sin karl och med tanke på min rikliga hårväxt handlar det inte om ett feministiskt statement och inte heller om lathet när jag aktivt väljer att inte raka mig.

Det handlar om enorma mängder åtgång av både tid och hårbottagningsattiraljer! Det handlar om att jag har stubb redan efter ett par timmar och känns som ett piggsvin – hur skönt är det för någon att känna på?

Men det handlar också om att leva i ett samhälle där en 2½ årig kan titta på mina håriga armar och fråga "Är du en pappa?", en värld där vuxna(?)människor fnissar och pekar på mina orakade ben, en värld där budskapet att min hårväxt är "generande" ständigt hamras in. En värld där feminism likställs med "fula flator som ingen karl skulle ta i med tång ändå" och ibland känner jag att "vaffan, jag tar väl och rakar mig lik förbannat för att slippa göra folk så jävla upprörda….."

suckar

Du är ball fan, nästan precis som min pappa brukar säga och uttrycka sig själv när han märker att vi rakat benen.

Även fast jag rakar mig här och där regelbundet, så stödjer jag dina ord fullt ut.

Massa creds till dig ! 🙂

Wow! Mycket intressanta ämnen som du skriver om, har dock inte riktigt bestämt mig i raka eller icke raka sig frågan… Själv rakar jag mig, men jag måste nog klura lite på varför! Jag tycker (nog) att det är ganska äckligt med hår på mig själv – men varför? Tack för en tankeställare!! 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *