Kategorier
feminism & genus

Det är inte min uppgift att uppfostra mina vänner

En av mina bästa och äldsta vänner klär sina tre döttrar som prinsessor. Det är mycket saker hon gör annorlunda än mig, men det är ingen diskussion jag väljer att ta med henne. Hon är min vän, inte mitt projekt. Att jag tar upp saker till debatt på min blogg och olika forum innebär ju inte att jag hetsar efter privatpersoner. Bara så ni vet det. Jag har märkt att det är en vanlig fördom om mig bland mina motståndare.

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

23 svar på ”Det är inte min uppgift att uppfostra mina vänner”

Missförstånd gällande bloggidentiteten vs IRL-identiteten verkar vara vanliga. Många verkar tro att jag är en bitch utan dess like. Och ok, jag kan var obekväm och lite för rakt på. Men jag försöker samtidigt vara ödmjuk och ta ett steg tillbaka när så behövs. Att jag har en åsikt i frågor och faktiskt uttrycker den, betyder inte att jag är militant och ska panga en stekpanna i skallen på alla som inte håller med mig. Det är under min nivå. Men alla har inte fattat det..

Samma gäller nog dig. Du säger vad du tycker, argumenterar för din sak och gör det dessutom på ett väldigt genomtänkt och bra sätt, och folk som inte har belägg för sina saker blir frustrerade och arga på sånt, och då blir det ju taggarna utåt. Been there done that..

Lite synd att folk ska ha så svårt för att ta andras åsikter, varför kan man inte inse att vi är olika och att olika saker funkar för olika människor..?

Jag tycker dock att det är lite konstigt att man inte förstått att du inte ser dina vänner som dina projekt, med tanke på hur ofta du skriver att du kan tycka om dina vänner trots att du inte håller med dem i deras val alla gånger. Nåja. Alla kanske inte har läst igenom din blogg.. det borde faktiskt alla göra tycker jag 😀 Det är värt tiden!

Äsch, alla överdriver väl lite på nätet för att verkligen visa sin ståndpunkt. Gör jag i alla fall. Och självklart måste man kunna skilja på livet på nätet och verekliga livet. Jag gillar dig i alla fall starkt även om jag inte alltid håller med did i precis allt!

Just därför jag har en blogg, för att bespara mina vänner på utläggningar och prediktningar.

Det där med hur man klär ungar förresten… Jag minns att jag gick runt i prinsessklänningar så fort jag fick. Var helt galen i rosa och spets och smycken. Tror det blivit folk av mig ändå.

men har det hänt att folk komit fram till dig och varit arg eller velat prata om ämnen du skrivit om på din blogg? Tänker att det kan sticka i ögonen på folk det du skriver och vill konfrontera dig irl..

tella – nej det har faktiskt inte hänt! Tack å lov! haha – då skulle jag antagligen stamma och bli helt röd och inte veta vad jag ska säga.

Jo, det är stor skillnad på att argumentera princip på nätet och att persontracka någon irl. Men många tar det man skriver på nätet personligt också. Om man ifrågasätter så är man genast "elak". Känns så trist att man ska behöva förklara sig varje gång man vill fråga en person något p.g.a. att de tolkar frågor som ett personangrepp. Hur kan det vara ett angrepp att man vill veta hur en person tänker?

Jag har nagra fragor. Inget pahopp, eller domande. alla far uppfostra sna barn som dom vill. Jag forstar bara inte nagra saker med genus fragan som sa manga verkar brinna for. Kanske jag har missuppfattat och kanske du och/eller dina lasare kan forklara.

1) jag har forstatt argumentet varfor foraldrarna inte klar sig unisex (har last pa din blogg) men forstar inte hur det ska ga till i praktiken. Det blir "gor som jag saker, inte som jag gor". Ska man inte vara ett gott exempel at sina barn? Kommer inte barnet anda att vilja vara som sin mamma/pappa?

2) jag trodde att alla farger/klader/leksaker ar bra for bada konen. Att meningen ar att inte begransa barnet till en viss roll. Vad jag har sett ar att rosa ar att foredra at pojkar och absolut inget rosa at flickan. Dockor at pojkarna och absolut inga dockor at flickorna. Blir det inte lite fel? Kan man inte ha leksaker av alla slag och sedan lata barnen valja. Om man valjer bort vissa leksaker, farger och klader pga av att dom var traditionellt konsbaserade och tvingar barnen till det motsatta, begransar man inte da mojligheterna for sitt barn…bara pa ett annat satt?

Ledsan, skriver igen… Laste just kommentaren ovan fran Johanna och tittade i katalogen sa att jag kanske forstar lite battre. Jag ser inte nagonstans att det star att tronen ar for flickor och att champs ar for pojkar.

Ledsan, skriver igen… Laste just kommentaren ovan fran Johanna och tittade i katalogen sa att jag kanske forstar lite battre. Jag ser inte nagonstans att det star att tronen ar for flickor och att champs ar for pojkar.

"Motståndare" – har du det? Oj…..

Annars, man väljer sina stider. Jag brinner ju för mitt med utseendefixering/bantningshets/smalhetsfixeringen men märker, trots min historik att jag inte når min mamma (Bantaren med stort B) oavsett vad jag säger.

Det är en strid jag inte är villig att ta. Jag vill inte riskera min relation med henne för att ta något sådant.

Hon betyder för mycket för mig för det.

Hon lever sitt liv, jag lever mitt. Förhoppningsvis bantar jag aldrig igen. Och när jag är 50+ har jag en annan (mer tacksam) syn på min 50+kropp. 🙂

Personangrepp kommer man aldrig lika långt med som man gör med goda ord 🙂 Att trycka ner sin åsikt om något i halsen på någon annan blir inte bara fel, utan också ganska otrevligt. Att respektera att vi tycker olika, tänker olika och handlar olika är så fruktansvärt viktigt.

Därför blev jag förvånad över detta inlägget, speciellt efter att ha läst vad du skrev hos engla i hennes inlägg om julklappar för de små.

http://englasshowroom.com/2010/12/03/julklappar-for-de-sma-2/

Jag förstår att ni inte har samma syn på saker och ting, men att säga "Tänker du nånsin på att ge dina barn alla möjligheter istället för att pressa in dem in dem i förutbestämda roller från första början?" känner jag inte handlar om att hjälpa henne utan om att trycka ner henne och hennes val.

Jag förstår bara inte varför man måste förminska de som tycker på ett annat sätt än en själv. Jag tror att man istället når bättre resultat genom omtanke utan nedvärdering.

nej jag håller inte med dig. Först vill jag poängtera att jag inte har något intresse av att hjälpa engla överhuvudtaget. Jag vill ifrågasätta henne. Jag vill öppna upp diskussion (med både henne och hennes läsare) och jag vill utmana hennes unkna mönster. Det är inte att förminska. Det är inte att köra ner åsikter i nåns hals. Och det är definitivt inte ett personangrepp.

Vad jag inte förstår är varför man inte – på en offentlig PROFFSBLOGG – får komma med kritik utan att folk ska bli till sig i brallan.

Då har vi tolkat hela situationen på helt olika sätt helt enkelt 🙂

Jag håller fast vid vad jag ser i den diskussionen, men jag varken kan eller vill tvinga dig att hålla med mig.

Men om du inte anser att det är personangrepp när du skriver "Tänker du nånsin på att ge dina barn alla möjligheter istället för att pressa in dem in dem i förutbestämda roller från första början?"

vad räknar du då som angrepp på person?

I mina ögon gör du absolut ett angrepp på engla som person genom att antyda att hon pressar in sina barn i förbestämda roller som du antyder att de kommer må dåligt av, med andra ord säger att hon gör fel i sin roll som mamma och att hon inte vet bättre.

För mig är ett personangrepp att man angriper en enskild persons förmåga och/eller avsikt för att därgenom få ett psykologiskt övertag – vilket jag tycker stämmer in med vad du skrev i det inlägget.

Men som sagt, vi kan tycka olika där med och det är ok, det är bara intressant att se att ämnen som berör oftast tas upp så aggressivt i diskussionerna de dyker upp i.

Att kritisera någon är inte att begå personangrepp. Att skriva att vad något

gör är fel är inte att göra personangrepp.

att som englas läsare kalla någon för dum i huvudet, hora eller på annat sätt dra in irrelevanta saker enbart i syfte att göra ner diskussionspartnern, DET är personagrepp.

och jag antyder inte att engla könskodar sina barn. Jag konstaterar att hon gör det. Det är ingen hemlighet och inget HON verkar tycka är fel.

Ett mycket bra inlägg! Jag har en vän (min bästa faktiskt) som jag också har lite delade åsikter med och ett tag höll vi på att glida ifrån varann pga detta. Men jag kom på att jag faktiskt vill vara nära vän henne ändå! Tack för inlägget!

Snälla du, hjälp mig att ge svar på tal till denna kommentar i en dabatt:

"Från födelsen börjar uppdelningen av hjärnhalvorna och detta avbryts vid puberteten vilket inträffar tidigare hos kvinnor.

Därför har vi genierna bland karlarna. Detta på grund av att de har lättare att tänka bara på en sak och glömma allt annat, t.ex. barnen, mat, något de lovat och så vidare.

De mest utvecklade kvinnorna kan man däremot säga är en supersekreterare som kan hålla allt i huvudet samtidigt, möten, barnen, julhelger, vem som gett vad i present och liknande.

Detta mönster kan tydligt ses vid ensidiga hjärnskador där karlar oftast har språket bara i en hjärnhalva medan kvinnorna ofta har det i bägge.

Dessa mönster är naturligtvis generella men är ändå tydliga när man betraktar en större grupp människor."

Många har samma fördomar mot mig, jag är dock inriktad på djurrätt och förespråkar en icke-mördande kultur, men det är i princip samma sak. Min bästa vän är köttätare. Visserligen har jag haft långa diskussioner med henne vissa tillfällen men då har ju hon varit intresserad av att höra vad jag har att säga. En vanlig fördom mot veg*aner idag är att vi alltid står och klagar på folk i vår omgivning om dem äter kött – vilket inte alls är sant.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *