Kategorier
feminism & genus

Det är min plikt att ge min son kvinnor som förebilder

plikt  

Min son kommer inte lida någon som helst brist på manliga förebilder. Både bra och dåliga sådana. Nobelpristagare, uppfinnare, musiker, vetenskapsmän, rebeller, konstnärer, politiker, hjältar. Viktiga män i viktiga positioner som åstadkommit viktiga saker. Han kommer dränkas i dem. Fullkomligen översköljas av deras förträfflighet, storhet, styrka, genialitet, kunskap. (om inte annat så har han en pappa och farbröder och andra män i sin närhet som är normbrytande, mjuka och rätt så traditionellt omanliga i flera aspekter.)

Överallt kommer hans kön finnas representerad och i fokus. Han kommer tyvärr lära sig att världen är hans, att han är normen och kvinnan undantaget som alltid befinner sig i bakgrunden antingen som kuttersmycken eller där för att bekräfta honom och hans manlighet  samt spegla allt han gör och säger. Behind every great man is a woman.

Jag håller med om att pojkar behöver andra förebilder än de traditionella stereotyperna, men ”bra män” lyfts hela tiden, speciellt i feministiska sammanhang där de kräver sin naturliga plats på piedestalen för att de är just ”bra män”. Jag behöver inte göra det. Jag vill inte göra det.

Däremot så är det min förbannade PLIKT som förälder att ge honom en alternativ bild, en möjlighet att se kvinnor som förebilder. Att se kvinnor som människor. Få män har kvinnor som förebilder, desto fler kvinnor har däremot män som förebilder. Få män läser böcker av kvinnliga författare, däremot läser kvinnor ofta böcker av manliga författare. Män lyssnar generellt inte på kvinnliga musiker, de flesta kvinnorna lyssnar på manliga musiker och så vidare…. anar ni mönstret? Män är ofta bortom sitt kön för män är normen. Män är människor. Kvinnor är undantaget, det andra könet. Fotboll, damfotboll. Band, tjejband.

Det är min plikt som förälder att överösa honom med kvinnor att se upp till. Kvinnor som är intelligenta, skarpa, roliga, starka, geniala, intressanta. Kvinnor att beundra. Kvinnor att respektera. Kvinnor att identifiera sig med.

För ingen annan kommer att göra det.

se upp till

Hans eventuella syn på sig själv som man kommer förhoppningsvis speglas av ansvar och självinsikter. Jag kommer aldrig ursäkta hans beteende eller lägga ansvaret för hans handlingar på omgivningen (eller kvinnor). jag kommer aldrig låta honom komma undan med förtryck, dålig människosyn eller sexism. Jag kommer inte lämna honom åt vinden eller låta snäva mansnormer och jämnåriga pojkar fostra honom. Han är inte född förtryckare men om samhället får råda så kommer han bli en.

Vilken syn kommer jag förmedla? Förhoppningsvis att han är en jämställd människa. Att han är hänsynsfull, omhändertagande, snäll, kraftfull, kärleksfull, kompetent och klok. Bland annat.

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

62 svar på ”Det är min plikt att ge min son kvinnor som förebilder”

Problemet är ju att du inte ger vare sig din son eller din dotter vägledning i vad som är en ”bra man” om du låter samhället bestämma vilka som är bra och inte.
Ett annat problem är ju också att om du nu lyfter fram kvinnor som åstadkommit olika saker som förebilder för dina barn, samtidigt som du anser att det för manliga förebilder räcker med att bara vara .. så säger du att kvinnor måste åstadkomma något för att duga som förebilder, men att det förhållandet inte råder för män…där räcker det att vara deras pappa, eller annan man i deras närhet.
Din syn på din son:
Jag kommer aldrig ursäkta hans beteende eller lägga ansvaret för hans handlingar på omgivningen (eller kvinnor). jag kommer aldrig låta honom komma undan med förtryck, dålig människosyn eller sexism. Jag kommer inte lämna honom åt vinden eller låta snäva mansnormer och jämnåriga pojkar fostra honom. Han är inte född förtryckare men om samhället får råda så kommer han bli en.
Du säger att han inte är född förtryckare, samtidigt som du säger att du måste bekämpa allt det där hos honom.
Du säger att om samhället får råda så blir han en förtryckare, samtidigt som du överlåter åt samhället att ge både honom och hans syster förebilder när det gäller män..
Hur går det ihop?
(om inte annat så har han en pappa och farbröder och andra män i sin närhet som är normbrytande, mjuka och rätt så traditionellt omanliga i flera aspekter.)
Och du som mamma? Kvinnor i hans omgivning? Räcker inte i själv?
Jag måste också undra varför du kallar (vad jag uppfattar som) jämställda män för omanliga?
Är inte det att befästa en åsikt om att manlighet kräver ojämställdhet?

Men på riktigt? Tror du att min blogg kommer vara den enda källan till förebilder för min son? Varför applicerar du innehållet här på mitt föräldraskap? varför utgår du från att min son aldrig kommer ha vettiga manliga förebilder för att jag vägrar BLOGGA OM DEM????
Det här är en blogg. Upprepa detta för dig själv. DETTA ÄR EN BLOGG OCH INNEHÅLLET I DEN KOMMER INTE PÅ NÅT SÄTT STÅ GRUND FÖR MIN SONS SJÄLVKÄNSLA ELLER SYN PÅ MANLIGHET OCH MÄN.

Svara

Fast det ju inte vad du skriver på din blogg som jag ifrågasätter – utan just det du själv säger om ditt förhållningssätt när det gäller dina barn, och den vägg i barnets hem som du berättar om.
Vad du skriver på din blogg är alltså något helt annat – det är ditt resonemang och agerande (som du själv framställer det) i din fostran av och förhållningssätt till barnen jag funderar över.

fast det var ju just innehåller i bloggen som startade denna diskussion. Ann tyckte att jag skulle lyfta män, jag frågade varför och du svarade ”för att ge din son förebilder”.
Men fundera på du. Jag har svarat så gott jag kan i det här inlägget hur jag tänker.

Nej, inte alls faktiskt. Eftersom det är skillnad på att anse att pojkar behöver manliga förebilder för att utvecklas till bra män och att anse att barn behöver bra förebilder som hjälper dem att utvecklas som individer och se vilka egenskaper som är önskvärda/goda hos andra människor..

Läs min första kommentar på det här inlägget. Där resonerar jag just om vad du egentligen säger.
Ur inlägget ovan
Jag håller med om att pojkar behöver andra förebilder än de traditionella stereotyperna, men ”bra män” lyfts hela tiden, speciellt i feministiska sammanhang där de kräver sin naturliga plats på piedestalen för att de är just ”bra män”. Jag behöver inte göra det. Jag vill inte göra det.
Du lämnar walk-over när det gäller manlig förebilder.
Dessutom håller jag inte med om att ”pojkar” behöver … utan anser att barn behöver..

jag ska svara på dina frågor:
1. ”Problemet är ju att du inte ger vare sig din son eller din dotter vägledning i vad som är en ”bra man” om du låter samhället bestämma vilka som är bra och inte.’
Hur vet du det? Är du med mig i min vardag? Ser du hur vi gör utanför bloggen?
2. ”Ett annat problem är ju också att om du nu lyfter fram kvinnor som åstadkommit olika saker som förebilder för dina barn, samtidigt som du anser att det för manliga förebilder räcker med att bara vara .. så säger du att kvinnor måste åstadkomma något för att duga som förebilder, men att det förhållandet inte råder för män…där räcker det att vara deras pappa, eller annan man i deras närhet.”
Nej det är inte vad jag säger. Jag säger att samhället redan lyfter fram mäns prestationer och manliga förebilder som GÖR en massa saker. = män som åstadkommer saker. Samt osynliggör kvinnors prestationer.
3. ”Du säger att han inte är född förtryckare, samtidigt som du säger att du måste bekämpa allt det där hos honom.”.
Nej. MOTVERKA allt detta. Samhället kommer jobba hårt för att leda in honom i en snäv norm, detta sker redan nu och DETTA jobbar jag aktivt för att motverka. MOTVERKA.
4. ”Du säger att om samhället får råda så blir han en förtryckare, samtidigt som du överlåter åt samhället att ge både honom och hans syster förebilder när det gäller män.”
Igen, detta är bara antaganden från dig. Och samhället förmedlar inte bara unkna mansroller. Samhället är bra på att lyfta fram män som gör gott också.
5. ”Och du som mamma? Kvinnor i hans omgivning? Räcker inte i själv?”.
Nej, eftersom att jag blir EN kvinna i ett hav av män. EN kvinna bland tusentals män som lyfts och hyllas. EN kvinna.
6. ”Jag måste också undra varför du kallar (vad jag uppfattar som) jämställda män för omanliga?”
Jag kallar inte jämställda män för omanliga. Jag kallar normbrytande män för ”traditionellt omanliga”, alltså män som bryter mot mansnormerna. Män som inte uppfyller den manliga mallen. Män som t.ex är mjuka, visar känslor, är omhändertagande.
7. ”Är inte det att befästa en åsikt om att manlighet kräver ojämställdhet?”
Ja hade jag sagt att det var omanligt med jämställdhet så ja, men nu sa jag inte det.

1.
Nej, jag är inte med dig i vardagen utan kan bara utgå ifrån det DU skriver. Dessutom skrev jag ”om du låter samhället” .. inte ”att” eller ”när” …
Du som skribent måste väl ändå kunna läsa förbehållet som ordet ”om” anger..
2.
Jo, det säger du faktiskt. Även om du själv inte vill se det..
3.
Motverka/begränsa .. poängen är att du faktiskt tillskriver din son detta – istället för att se honom som en unik individ med egenskaper som du kan hjälpa honom att utveckla. (Det är vad jag får ut av det du skriver .. så vi kan vara klara med att jag inte vill säga att min uppfattning är er sanning)
4.
Nej, det är inte bara ett antagande, det är de dubbla budskap som du ger mig när jag läser din text.
Och ja – samhället är bra på att lyfta män som gör gott också, men hur skall dina barn kunna veta skillnaden på gott och ont, bra och dåliga exempel om du inte vägleder dem?
5.
Är du verkligen det enda goda exemplet i dina barns omgivning?
Jag anser dessutom att det är elitism att säga att bara för att människor åstadkommit något så är de förebilder, precis som det är elitism att säga att man måste ha åstadkommit något och bli omskriven för att vara en förebild.
6.
Männen i min familj, make, bror, och fyra söner har inga problem med att vara mångfasetterade, jämlika, se människor som människor och inte kön osv.. Du får gärna kalla dem normbrytande – men omanliga är de inte, tvärtom skulle jag säga. De är trygga i sin identitet som människor, män, individer och behöver därför inte en kvinna att trampa runt på för att finna sin manlighet.
7.
Okej, jag vill i alla fall säga att det du säger uppenbarligen kan uppfattas så .. Jag gjorde ju det.
Min filosofi i barnuppfostran har varit att lära både pojkarna och flickorna respekt för andra individer, att se och döma utifrån människors handlingar – inte kön, titel, ställning osv – att stå för sig själva, vara medvetna om sina handlingar och ta ansvar för dem, samt att lägga ansvar där det hör hemma – hos individen, samt givetvis att alla möjligheter är öppna för dem, gör det du vill och mår bra av, inte det som du tror andra förväntar sig av dig.
Jag får uppfattningen att du känner dig angripen av mig, och det är faktiskt inte min avsikt. Jag ifrågasätter/funderar helt enkelt för att jag inte riktigt förstår din filosofi och jag tror att bästa sättet för människor som står en bit ifrån varandra är just att fråga/debattera osv..
Att din familj blir föremål för diskussionen beror ju på att det är den du tar som exempel i dina inlägg, och det som skrivs i förhållande till den är det som väcker mina funderingar/frågor.

I det här inlägget:
Behöver barn manliga respektive kvinnliga förebilder?
Så skriver du:
[…]
Visst, barn behöver förebilder, vuxna människor som föregår med olika goda exempel och vuxna som visar hur man är mänsklig. Men generellt så behöver barn inga könsspecifika förebilder.
[…]
DÄREMOT så kan det, i ett ganska könsnormativt samhälle där män och kvinnor ofta är ganska könspräglade, nästan bli just nödvändigt med könsspecifika förebilder. Inte för att visa barn hur man är som man eller som kvinna men för att barn ska få se att man kan vara man och kvinna på andra sätt än det traditionella. (alltså förebilder som är normbrytande på ett eller annat sätt)
————————————
Det ligger närmare hur jag resonerar än det du skrivit i dina senare inlägg..
Jag finner det motsägelsefullt att du sedan gör och resonerar på ett helt annat sätt i senare inlägg.

du kan inte ställa inlägg mot varandra på så sätt såvida de inte behandlar exakt samma sakfråga. I ena inlägget diskuterar jag eventuellt behov av manliga förebilder, i det andra behandlar jag kvinnor som förebilder och varför jag tycker det är viktigare att lyfta dessa. Jag säger inte emot mig själv, jag diskuterar från olika perspektiv. Som jag specifikt uttalar i detta inlägg så kommer mina barn ha män i sina liv. Utöver det så kommer de ta del av vår kultur där ”bra män som gör bra saker” ständigt lyfta fram och hyllas. Detta är alltså ett ickeproblem. Däremot är det ett stort problem att de får lära sig att kvinnor inte går att identifiera sig med om man inte har gemensamma könsdelar.

Svara

Det här är i min värld den bästa text du skrivet! Så otroligt bra! Tack.
Min sambo är feminist, men han ser liksom inte strukturerna, de patriarkala normerna och att varje liten människas handlingar är en följd av könsmaktsordningen. Jag älskar mina kvinnliga författare och sångerskor, men han kan liksom inte ta till sig kvinnor. Det är helt omedvetet från hans sida och jag försöker och kämpar ned att få honom att se att han faktiskt också ser mannen som normen och kvinnan som undantaget. Den här texten gav mig kraft att fortsätta banka in kunskapen i hans huvud! Framförallt för våra framtida barns skull.
Tack!

det är ofta omedvetet, mönstrena vi upprepar. Däremot så kan vi MEDVETET motverka dem genom att t.ex i din mans fall MEDVETET börja lyssna på och läsa kvinnor. T.ex. Se mer film om och av kvinnor. Medvetet söka sig till kvinnor och kvinnors prestationer osv. Detsamma försöker jag göra i mitt liv. Och jag försöker göra min man medveten om detsamma.

Svara

Tack för ett personligt svar och uppmuntran, nu blev jag ännu mer pepp. Vi hade diskussionen i veckan ang film och bechdeltestet. Han menade att konst måste få vara fritt från regler och stämplar och tester då det begränsar konsten. Jag försökte få honom att se att det rimligtvis INTE kan begränsa en film att slänga in minst två kvinnor som får ha en vettig dialog. Tog ex med senaste snabba cash och jag tror nånstans han fattade det. Men du har rätt! Att få honom att förstå att han (och jag) medvetet måste ta in kvinnor. När jag nämnde vilka filmer, böcker och musik vi tar in som har kvinnor som aktörer eller skapare blev han betänksam. Sakta men säkert går det få med även den vite, 35-årige medelklassmannen 🙂

visst, konst ska vara fritt men hur fritt är skapandet egentligen? Vårt skapande är ju präglat av de normer vi har omkring oss och framförallt av den människosyn vi har. Är man t.ex kvinnohatare så kommer detta synas när man porträtterar kvinnor (eller utesluter dem), är man feminist så syns det osv.
Visst, konsten ska vara fri och alla ska få välja själva hur de ska göra med föräldraledigheten och alla företag ska själva få bestämma vilka de anställer osv osv. Och så händer absolut ingenting. Nej, man kan inte tvinga filmskapare att göra film på ett rättvist sätt men man kan genom kritik och ifrågasättanden tvinga dem att tänka till.

Jag kan inte släppa diskussionen om snäva utseendeideal, och drar nu en parallell till tidigare inlägg. Du skriver nu att om människor får göra precis som de vill, och underförstått följer normerna, så förändras inte samhället. Men gäller inte exakt samma sak för utseendehetsen? Det har diskuterats väldigt mycket om botox, smink och rakning här på bloggen. De som har kommenterat att kvinnorna är tvungna att sluta med dessa utseendeförändringar för att normen ska brytas har blivit rätt åthutade. Då har det hetat att var och en bestämmer helt själv, och ingen ska lägga sig i. Jag undrar vad du tycker att är skillnaden mellan dessa frågor? Varför har inte kvinnorna eget ansvar att bryta utseendefixeringen? Och om inte kvinnorna gör det själva, vem ska då kunna göra det, i ett samhälle där kvinnorna bara fortsätter i gamla spår?

Bobo: För att förändring inte kan ske enbart genom att vissa enskilda kvinnor förändrar sitt agerande. Kvinnor använder botox för att bli snygga för att det förväntas av dem, det är förväntningen på kvinnor att vara så jävla snygga hela tiden vi måste arbete med inte vad vissa enskilda kvinnor gör. Jag ser hellre att t.ex. Hollywood börjar låta äldre kvinnor som ser gamla ut med rynkor och allt få spela äldre kvinnor (istället för att 30 åringar spelar 50åringar eller att enbart äldre kvinnor som är botoxade får vara med i film och serier så som det är nu) än att 10 eller ens 100 enskilda och okända kvinnor slutar med botox.
Jag umgås knappt med nån som opererat eller botoxat sig, ändå känner jag ångest när jag ser alla smala snygga och släta kvinnor i media och tycker att det är jobbigt att tänka på att jag själv nån gång kommer börja få rynkor. Att jag känner så beror inte på enskilda kvinnor utan ett helt system som bland annat upprätthålls av media.

Ja! Det kräver medvetenhet!
Förra året inventerade jag vår gemensamma bokhylla och insåg att majoriteten av de representerade författarna var män. Jag tänkte på saken, diskuterade med sambon och tyckte att något borde göras. Jag utlyste ”Kvinnoåret”, och under tolv månader var det endast kvinnliga författare som var välkomna in i bokhyllan. Sambon läser inte lika mycket som jag, men lyssnar på mina rekommendationer, så vad jag väljer spelar stor roll.
Sen om han aktivt och medvetet på egen hand skulle välja kultur med kvinnliga upphovsmakare skulle ju det vara najs. Work in progress, för oss båda. Det är så lätt att bara köra på i gamla hjulspår.

Hej där!
Ytterst vanligt, för att inte säga dominerande, att tänka i könsmönster. På längden och tvären. I tid och otid.
Du är bra som du är! Tro på dig själv! Om du inte är sann mot dig själv, vem kan du då vara sann mot?
Enligt mig är kläder könslösa. Ser du ngt kön på tyget/plagget?

Barn behöver inga manliga förebilder…”mansrollen” sucks ass och världen skulle va så mkt bättre om alla bara va ”som kvinnor”… för ja kvinnorollen är bättre…även om den också skulle behöva förändring.
Ursäkta bitterheten men jag klarar inte av den ”stereotype mannen” längre…
Jag blir deprimerad när jag sätter på tv:n…film-trailers, filmer, tv-serier…män, män, män överallt. fula, roliga, charmiga, sköna män…och en(!) kvinna som är supervacker, och som bara fyller uppgift som kärleksintresse, sexigt bombnedslag eller jobbig fru/flickvän typ hälften så gammal som den rolige halvtjocke mannen som är så charmig och rolig och håjaja…

Så jäkla bra skrivet!
Jag tror mycket på det där om att ”barn gör inte som du säger, barn gör som du gör”. Min uppväxt (med en riktigt kass farsa) har präglat min syn på män och samtidigt har jag haft en mamma som visat prov på enorm styrka. Jag såg vad hon gjorde, jag härmade.
Som jag förstått det, utan att ha hela bilden, så har båda dina barn två föräldrar som är alldeles ypperligt bra förebilder.

Att någon över huvud taget kan komma på tanken att ifrågasätta detta… idiotiskt. För JA, jag håller verkligen med dig, så inihelsikes mycket. Huvudet på spiken!
Mina elever i sjuan skulle göra något som simpelt som att välja en film att se förra veckan när de skulle ha lite klassmys tillsammans. Mängder av filmförslag droppade in, och – tro det eller ej va – den absoluta majoriteten av filmerna med män i huvudrollerna alternativt BARA män i betydande roller. Jag sållade bland förslagen, tog bort de jag inte kunde visa pga upphovsrätt och åldersgräns och la till några egna, bl.a. Mean girls som jag tänkte kunde vara någorlunda i deras genre – men den fick naturligtvis NOLL röster och den film vi till slut såg: Baksmällan 2. Skämskudde på den, och nej, jag kommer aldrig mer låta mina elever välja så fritt igen (hade faktiskt aldrig testat förr…) – men bara själva grejen är så typiskt: Varken tjejer eller killar röstar på filmer med cistjejer/kvinnor i betydande roller, filmer med cismän/killar i huvudrollerna får röster från alla. Män är intressanta, roliga, viktiga – kvinnor är ointressanta, tråkiga, oviktiga. Classic.
Tänker på detta gamla inlägg om idoler, genus och jämställdhet: http://minasannaord.wordpress.com/2013/05/03/om-idoldyrkan-genus-och-jamstalldhet/
och igen: MYCKET BRA skrivet, tack!

Ja för satan! Så sant LD.
Det är vår plikt som medvetna föräldrar att lyfta fram det som varken skola, samhälle eller människor som tycker att ”det är bra som det är” lyckas med. Det vill säga att förmedla att den ena halvan av befolkningen OCKSÅ är människor, individer, hjältar och förebilder. Och ja gossebarn kan identifiera sig med kvinnor. Det är för f*n det vi som är vuxna kvinnor nu gjort hela vårt liv. Alltså fått lov att identifiera oss med män. Läs gärna mitt inlägg om det:
http://oxhen.wordpress.com/2013/10/19/olika-varldar/
Och hoppas att vi lär oss (inom en snar framtid) hur absurt och sjukt det är att halva befolkningen osynliggörs, marginaliseras och dehumaniseras.

Ja i mitt inlägg utvecklar jag resonemanget. Om du är en man som identifierar dig med kvinnor och har både manliga och kvinnliga förebilder, säger jag grattis! Du har lyckats behålla din medmänsklighet.
Om du är en kvinna som bara identifierat dig med kvinnor, antar jag att dina föräldrar hjälpte dig att hitta litteratur, film, historieböcker och annat som innehöll kvinnliga karaktärer att identifiera sig med. Grattis då också 😉

Nej, jag är inte man, jag är kvinna.
Och nej på nästa fråga också – däremot kommer jag från en släkt med starka kvinnor från mormors sida, och med starka män i min morfar, som minst sagt var normbrytande på sin tid.
På båda sidor är jag uppväxt med arbetarvärderingar och ett socialistiskt förhållningssätt – människor bedöms utifrån heder och handlingar, inte kön och titlar.
”Behandla din nästa såsom du vill bli behandlad själv” osv..

Fast, hur kan du veta att andra människor vill bli behandlade så som du vill bli behandlad!?
Folk kanske inte alls gillar det sättet du vill bli behandlad på!

Jag kan också säga att jag med mina egna barn inte varit aktiv på det sätt som du talar om.
Däremot har jag lärt dem att de inte är begränsade av sina kön, att det är styrka att välja sin egen väg, att de har personligt ansvar för sina liv och bör kräva det av andra också, att de skall leva på ett sätt som gör att de kan se sig själva i ögonen och känna att det de gör är rätt.
Mina söner och döttrar är både traditionella och otraditionella i sina yrkesval .. och det är okej – så länge de väljer utifrån vad de själva vill och inte utifrån omgivningens förväntningar och krav..
De är människor – inte vandrande kön.

Sättet jag gör det på är att berätta hur jag uppfattar något, ifrågasätta, samt redogöra för mina egna tankar..
Hur går du till väga när du diskuterar?
Du är också välkommen att visa var jag i diskussionen här har gett någon nedsättande epitet.

Ett väldigt bra inlägg!
Det är egentligen inte så konstigt att (de flesta) män/pojkar inte har några kvinnliga förebilder.
För på samma sätt som det antas ligga något ”sexuellt” bakom när pojkar är kompisar med flickor så är det samma sak med förebilder. Gillar en liten flicka Kim Possible t.ex antas det vara för att hon tycker Kim är häftig, spöar bad guys etc medans en liten påg som gillar Kim nog är lite käääär i henne…. I samhällets ögon så förväntas män bara se på kvinnor sexuellt (förutom dom de är släkt med).
Sedan så har det en del att göra med hur kvinnlig och ”fin” kompisen/förebilden är. Som barn var jag rund som en köttbulle, hade fler pojkar som kompisar än flickor men fick aldrig höra ”är ni kääära i varandra?”. INTE FÖRRÄN jag kom i puberteten, växte ur hullet och på så sätt blev ”fin”. Då orkade jag tillslut inte ha killkompisar pga alla kommentarer.

OK, sorry fel av mig. De flesta män har faktiskt EN kvinnlig förebild – sin mamma – OMG problemet är löst!… Eller inte.
Döttrar och söner påverkas såklart mycket av sina föräldrar om de är närvarande. Men varför väljer så få män då typiska kvinnoyrken när de har mamma som förebild? Varför läser då så få män böcker skrivna av/om kvinnor när de har mamma som förebild? Jo, för de har typ EN kvinnlig förebild och 687 manliga.
🙂

Men mamma är ju inte synonymt med traditionella kvinnoyrken. Förmodligen väljer pojkar inte traditinella kvinnoyrkrn i så stor utsträckning för att den traditionella mansrollen hör ihop med att vara familjeförsörjare. För övrigt skulle jag säga att i alla fall små barn oftast har fler kvinnor omkribng sig än män, majoriteten av personal i förskola och skola i de lägre åren är kvinnor. Så de flesta pojkar har nog betydligt mer än en kvinnlig förebild när de växer upp.

Jag förstår inte vad en del har så svårt att förstå. Om man läser inläggen så framgår det att Lady Dahmer inte ser ned på någon som följer normer utan förstår exakt varför, hennes mening är ju absolut inte att få någon att känna sig dålig. Däremot skriver hon om dessa normer för att göra människor medvetna om dem, det är normerna hon kritiserar inte de som följer dem. Precis som hon säger så är ju det enda sättet att ändra dem att medvetet och aktivt göra vissa val, och även göra andra medvetna om att de finns och på så vis förhoppningsvis få dem att tänka till. Jag menar det är uppenbart att många inte verkar kunna ta till sig verkligheten som den ser ut, det kanske är för jobbigt för dem eller något annat, det finns säkert tusen förklaringar.

Hej! Vet att detta inte har med inlägget i fråga att göra, men försöker hitta information om när kvinnors inträde på universitet och i akademien skedde? Jag verkar vara dålig på det där med att googla, för jag hittar det inte. Hjälp? 🙂 tacksam för svar! Av vem som helst då alltså som kan!

Finns det nåt belägg för påståendet att män inte lyssnar på kvinnliga musiker eller läser kvinnliga författare? Upplever det nämligen inte alls så. Vad gäller artister skulle jag säga att det beror på hur de marknadsförs, finns/fanns nog till exempel inte många killar i Backstreet Boys och Westlifes fanbase. Melissa Horn däremot har massor av manliga beundrare.

Ja, det vore intressant att veta. Jag ifrågasätter inte att män i högre grad lyssnar på/läser män. Däremot har ju kvinnliga författare och artister ganska länge varit underrepresenterade, framför allt inom vissa genrer. Det inverkar rimligtvis också.

Ja, det vore intressant att veta. Jag ifrågasätter inte att män i högre grad lyssnar på/läser män än kvinnor. Däremot har ju kvinnliga författare och artister ganska länge varit underrepresenterade, framför allt inom vissa genrer. Det inverkar rimligtvis också.

Jag tycker att det är intressant att se hur ld tacklar kritik och ifrågasättande. Jag tycker att micro113 ställer bra och intelligenta frågor!

Varför Fashion Frihet är viktigt”Jag skäms inte för att klä sig” som en kvinna ”eftersom jag inte tycker det är skamligt att vara en kvinna.” (Iggy Pop)Jag kom över ovanstående citat på en Tumblr blogg, och tyckte det var riktigt intressant. Jag har inte kunnat hitta källan till citatet, så för alla jag vet att det är möjligt Iggy aldrig sagt detta, men tanken är relevant ändå.Jag tror att jag kanske har berört detta ämne på ett tidigare inlägg här, men jag ville skriva lite mer om det eftersom det inte kunde vara mer sant. Män mode frihet handlar inte bara om män, det handlar om alla. Det handlar om att ge människor att vara sig själva. När vi skala bort de könsstereotyper och etiketter på kläder, vad har vi kvar? En klänning på egen hand är varken man eller kvinna, det är bara tyg. När någon säger, ”klänningar är för flickor.”, De är egentligen bara projicera sin åsikt på detta plagg.Jag har följt en intressant foto uppsättning som heter Switcheroo, där folket i kläderna serien växla mellan bilderna. Det innebär vanligtvis en man och en kvinna, vilket är det som gör det så intressant. Body storlek / form är inte riktigt stod för, så ibland outfits kan se lite huggande bara bygger på det, men totalt sett har jag funnit det intressant foto essä om mode frihet (även om det inte var avsikten). Hur som helst, jag är villig att satsa på att de flesta människor skulle tro att kvinnor ser helt bra i antingen outfit, men skulle hitta män konstigt i kvinnokläder. Vilket tar mig tillbaka till citatet.Jag tror att anledningen till att känslan är att någonstans djupt nere i vårt samhälle, är män fortfarande anses mer kraftfull / bättre än kvinnor. Jag tror att många människor som känner sig illa till mods om män i damkläder känner så på grund av denna sexistiska meme.Jag tror att poängen var en perfekt illustration på TV visar läkarna i detta klipp. Inom segmentet, de visar en bild av en kvinna i en kjol bredvid ett foto av en kvinna i en pantsuit, och sedan fråga publiken (genom applåd) som kvinna de tror är mer framgångsrika. Publiken tyckte att kvinnan i pantsuit var mer framgångsrika, medan värden fortsatte med att säga att medan de senaste kvinnor som klär mer som män ses som mer framgångsrika, visar en ny opinionsundersökning kvinnor i kjolar gör ett bättre första intryck. Är det upplevda maktbalansen mellan könen förändras i vårt samhälle, och vad som kommer att innebära för pojkar i kjolar? På en sida notera, jag tyckte det var kul att de manliga värdarna sade att de skulle bära kjolar kläder på showen, men mig veterligen det har aldrig hänt. Om de gjorde verkligen klippa det och du såg det, skulle jag uppskatta en länk till klippet.Vad jag har försökt att komma på här, är att jag känner att ämnet för män mode frihet är inkluderande och viktigt för kvinnor som väl, och detta inlägg är huvudsakligen för kvinnlig läsekrets. Jag tycker ni tjejer bör stödja män i kjolar och klänningar eftersom det i slutändan det också kommer att stärka dig genom att bryta ned könsstereotyper och tillåter människor att leva sina liv hur de ser passformen utan dom bygger på kromosomer, och jag tror att jämställdhet är en orsaka att vi bör alla mästare.Vid slutet av dagen, är en klänning bara en klänning, och vad som är verkligt viktigt är den person som bär det.
Vänligen dela detta inlägg om du håller med om detta budskap. Tack!
http://www.hisblackdress.com/2012/01/why-fashion-freedom-is-important.html#comment-form

Oj, ett helt inlägg baserat på min kommentar!
Det sägs ju att det man fokuserar på, det förstärker man. Tänk om det är så? Vad är då mest effektivt! Upprepa tusen gånger att män är förtryckare, eller att skriva tusen gånger om de egenskaper vi VILL se hos män?
(sedan min kommentar igår har jag faktiskt kommit på en man som skulle platsa. Genusfotografen!)

hehe den här ladydahmer uppfyller alla mina fördomar om svenska tjejer: dålig smak, särade ben och mycket fitta snack, sonen ska bli en ladyboy 🙂
men sluta inte ni är roliga 🙂

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *