Kategorier
feminism & genus

Det är omöjligt att leva postpatriarkalt i ett könsmaktssamhälle

Varför lever jag inte som jag lär?

Vilken jävla fråga egentligen. Jag fattar aldrig varför kravet på mig är högre än på nån annan eller varför min trovärdighet hänger på att jag är perfekt i all avseenden. Eller ja jag fattar ju, det handlar ju om att misskreditera mig på det sätt man kan men kravet på den postpatriarkala perfektionen diskvalificerar ju typ alla feminister.

Men ok. Varför har jag relationer med män? För att jag inte är beredd att lämna min man för min ideologi. Jag älskar ju honom. Jag är heterosexuell och jag träffade honom och jag blev kär och detta hände innan jag hade samma feministiska analys som jag har idag. Kanske hade jag gjort andra val om jag inte växt upp i ett heteronormativt samhälle som hjärntvättat mig? Vem vet? Jag tänker iallafall inte be om ursäkt för att jag väljer relationer med män eller för att jag påtalar det förtryck män utsätter oss för. Allt är inte svart eller vitt eller enkelt överhuvudtaget.

Så varför är frågor om mitt privatliv irrelevanta? För att det är helt omöjligt att leva postpatriarkalt i ett könsmaktssamhälle. Det är helt omöjligt att leva jämställt i ett patriarkat. Varför skulle jag vara starkare och mer frigjord än andra kvinnor? 

Att jag misslyckas med att leva jämställt betyder ej att jag förlorar trovärdighet, det betyder bara att jag lever i samma utsatthet som alla andra kvinnor i ett samhälle som motarbetar oss. Att skamma det är ofeministiskt om nåt så ska vi snacka feministiska praktiker så kan vi börja med att inte likställa bra feminism med jämställt leverne.

Jag lever mitt i strukturerna jag kritiserar. Jag betraktar inifrån, inte utanför och ovanifrån. Det ger mig trovärdighet om nåt.

IMG_3738-0.PNG  

Bild målad av Mathilda // Almgren Art

Min vapendragare Lisa AKA Mondo Kanel har skrivit om att leva i ojämställda relationer som feminist.

”Väljer man att ha relationer med män får man inte prata om hur relationer med män är, för man får skylla sig själv. Lady Dahmers position är välkänd, hon är outbildad och av arbetarklassbakgrund som nu lever ekonomiskt bekvämt Svenssonliv genom att ha gift sig med en trevlig och rik man, och det blir lite av en Akilleshäl för henne: Hur kan hon uttala sig, hon som lever på en mans pengar?

Nå, hade hon tackat nej till mannen av pyr moral hade hon arbetat som barnskötare eller undersköterska nu, absolut inte haft råd att blogga eftersom hon varit utmattad, och därigenom inte haft plattformen hon har. Hon hade varit tyst, som folk kräver att hon är tyst idag.”

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

17 svar på ”Det är omöjligt att leva postpatriarkalt i ett könsmaktssamhälle”

Det är typiskt svenskt att kräva av kända personer eller förespråkare att alltid leva som hen lär. Samma inställning gäller även människor inom t.ex vårdbranschen (får aldrig vara onyttig eller ha dåliga vanor) och inom skolor (måste vara pedagogisk och tillmötesgående dygnet runt, året runt).
Min vän som är fritidsledare fick ej ses dricka alkohol på sin FRITID (ex. på en pub) för då skulle han förlora sitt förtroende som en bra förebild för ungdomar. Man ska liksom representera nånting hela tiden, dygnet runt. Jag förstår inte varför?! Vad folk gör på sin fritid har inget med jobb att göra.
Att du, som belyser förtryck och förespråkar en attitydförändring, skulle inte vara trovärdig om du inte levde i samma miljö som oss andra. Det vore lite som att man som vit svensk berättar hur rasism ”egentligen är” när man aldrig blivit utsatt för det, det vore ju skrattretande. Så du är väldigt trovärdig för du lever mitt i bland skiten som oss andra. Så jag förstår inte problemet! Du är kvinna, det finns kvinnofällor och speciella förväntningar på kvinnor, varför skulle du kunna undvika dom bara för att du sticker ut hakan?

Viktigt och ett förbannat bra inlägg!
Jag själv får ofta frågan hur jag som feminist kan ha ”gått med” på att jag ska gå ner i tid från (100% till 83%) och inte min man.Och därefter den klassiska:Det är ju inte så feministiskt va?
Och sedan ifrågasätter dom varför inte min man kan gå ner i tid.
Jag vet att jag är ”förloraren” av det.Om man kollar lönen och sedan pensionen.
Jag är fullt jävla medveten om att jag är i en ”kvinnofälla” och dessutom att min pension senare i livet kommer att vara mindre än min man eftersom jag inte jobbar heltid just nu.
Men som du skriver så är det svårt att leva ”så man lär” i samhället vi har idag.
Jag blir så trött varje gång jag måste ”förklara” mig om detta.
Forsätt som du gör!

Som ovan skrivet, jätteviktigt inlägg.
Att du helst skulle se att din dotter vill leva med en kvinna är förståeligt.
( https://www.youtube.com/watch?v=UTULoJlD_V4 , jag menar, where are we going? TO YOUR DEATH, STATICALLY )
Och det är orimligt att du ska utmålas som hycklare för att du själv lever med en man. Sen när är något någonsin så enkelt?
Och sen, on another note, vad glad jag blir av att se målningen här!! (tho, får man hoppas på en länk till min instagram? 🙂 )
När du eftersökte porträtt var det självklart att jag skulle göra ett.
Mängden näthat och skit du fått utstå är bortom all jävla räddning åt helvete.
Två dagar efter att jag gjort målningen satt jag i rättegång mot en ung man som våldtäktshotade mig efter en artikel jag skrev. Jag har varit väldigt rädd, väldigt ledsen och väldigt trött sen jag mottog hotet (detta är tre månader sedan) – men i torsdags vann jag mot honom och fick rätt. Jag är chockad men jag vann. Du och din blogg var en av grundstenarna i mitt feministiska uppvaknande som 15åring; och jag tänker ändå att jag har till viss del har dig att tacka för att jag vågade skriva en artikel, orkade utstå kommentarerna, orkade anmäla och till slut få lön för mödan; varje dag begår män våld på kvinnors rätt att uttrycka sig, du är en av de som drabbas hårdast och ändå orkar du kämpa och vägrar hålla käften – vilket varit en motor för mig. Förebild om något! Tack.

Systemfel kan inte läggas på enskilda individer. Precis som med föräldraledighet. Jag förstår att det oftast är kvinnan som är mest föräldraledig i heteroförhållanden tex, eftersom lönerna ser ut som de gör. Så kommer vi också göra om vi får fler barn, att den som tjänar mest stannar hemma mest, annars kommer vi inte ha råd att bo kvar där vi bor. Tyvärr tror jag inte att en extra pappamånad (eller ”pappa”-månad i vårt fall då vi är två mammor) hjälper jämställdheten, det skulle iaf i vårt fall bara innebära att den som tjänar minst inte har tillräckligt med dagar för att täcka upp barnets första år, eftersom de inte är ekonomiskt hållbart att den som tjänar mest är hemma alls. Så måste det ju rimligtvis bli i heteroförhållanden också, så kvinnofällan går djupare än en extra pappamånad kan lösa. Det måste ske förändringar på betydligt djupare plan.

Jag känner inga feminister som lever som de lär. Jag är ensamboende och har inga sexuella relationer med män. Nej, inte med kvinnor heller.
Som någon skrev i ett annat kommentarsfält och som jag alltid har predikat, så är det inte så att ALLA människor har behov av att involvera andra människor i sin sexualitet. Att kvinnor inte ligger med män och finner män sexuellt avtändande, innebär inte att de måste ligga med kvinnor och tända sexuellt på kvinnor. Surprise…? Det verkar komma som en överraskning för många, märkligt nog, då vi autosexuella är en stor grupp (om inte den största gruppen?) i världen.
Hur eller hur så lever jag ”feministiskt” till stor del. Jag har valt bort barn i mitt liv, valt bort män i mitt liv, bor ensam i min villa på landet, försörjer mig själv, är en ”karriärmänniska” and so on…
Detta till trots, agerar jag inte alltid feministiskt. Inte i möten med män, inte i mitt yrke, inte i min relation med min lillebror och hans flickvän, jag sminkar mig (förvisso ytterst lite) och rakar benen på sommaren. Jag predikar inte feminism vart än jag går och inför alla människor jag möter och i synnerhet inte i jobbsammanhang eller i familjesammanhang där många lever heterosexuellt och förstås – ojämställt.
Idag är hetero-kvinnor medvetna om vad ”kvinnofällan” innebär och kommer att innebära för dem i framtiden. Feministiska hetero-kvinnor är lika mycket medvetna om detta och att påtala för dem, att deras val med all sannolikhet kommer att få obehagliga konsekvenser för dem, är ungefär som att påtala för rökare, att rökning är skadligt för hälsan. ”Nähä…? Är det…? Det hade jag ingen aaaaaning om?”
Så alla feminister som lever till 100% feministiskt, kan väl räcka upp en hand…?
Näe, jag tänkte väl det.

”Jag lever mitt i strukturerna jag kritiserar. Jag betraktar inifrån, inte utanför och ovanifrån. Det ger mig trovärdighet om nåt.”
Precis!

Du skriver så här i inlägget: ”…men kravet på den postpatriarkala perfektionen diskvalificerar ju typ alla feminister” och jag förstår vad du menar och håller med, det är omöjligt att under rådande omständigheter i samhället leva upp till den feministiska idealbilden av kvinnan.
Men samtidigt undrar jag då om inte detsamma gäller för män? Jag förstår tanken bakom uttryck som ”alla män förtrycker kvinnor”, men samtidigt funderar jag över om de har något realistiskt val? Även om de skulle ägna livet åt att göra baklängesvolter för att undvika att gå i det patriarkala förtryckets ledband så är frågan om de har en rimlig chans att låta bli eftersom de är födda in i strukturen precis som vi kvinnor är? Kanske är det så att kravet på den postpatriarkala perfektionen diskvalificerar inte bara feministerna utan även männen. Kanske är det bättre att hålla kvar slutmålet i tanken men förflytta blicken ifrån det och istället fokusera på mer uppnåeliga och rimliga mål som bättre överensstämmer med den verklighet vi lever i? Och inte huvudsakligen för att vara ”snäll” mot männen och ge dem en rimlig chans, utan för att ge kvinnornas relationer med män en rimlig chans. Rom byggdes inte på en dag.
Charlotta

Ja, det är helt klart så att män inte kan välja att sluta förtrycka kvinnor helt i ett patriarkalt samhälle. Det förändrar inte det faktum att detta inte innebär att vi inte ska lyfta fram mäns förtryck och det faktum att alla män förtrycker. Dessutom är själva anledningen till att lyfta fram mäns förtryck just att det är de som sitter överordnade i den här maktojämlikheten. De har alltså större möjligheter att motarbeta den än kvinnor har. Och de har alla möjligheter att hålla kvar den om de inte avkrävs förändring.
Sen är det rätt problematiskt i sig självt att försöka jämföra och jämställa den överordnade och underordnade gruppen när det kommer till kritik av hur en lever och beter sig. Verkar samma jämförelse mellan västvärlden och tredje världen vara rimlig? Typ ”ja, det är orättvist, orimligt och skuldbeläggande att kräva att tredje världen ska kunna leva upp till de samhälleliga värderingar som de säger sig vilja bli behandlade med själva innan vi lyssnar på dem men tänk på att det faktiskt är rätt orättvist och orimligt för västvärlden att ställas till svars för dessa orättvisor också”. Jättekonstigt.

Men vad betyder egentligen att leva feministiskt? För mig är det att göra mina egna val för min skull och inte leva för andra (män). Att säga att det är ofeministiskt att använda smink eller raka sig, eller leva som hemmafru för den sakens skull är det som är ofeministiskt. Att vara feminist är väl att stå för att alla kvinnor ska ha chansen att kunna göra sina egna val? Problemet skulle ju då mer vara att man blir tvingad till det av antingen ekonomiska skäl eller genom annat sorts tvång. Men för mig så ska det finnas valet att vara hemmafru eller raka sig och sminka sig. Eller leva singel men för mig skulle det vara sorgligt om man som heterosexuell kvinna som blir kär i män inte lever med den som hon egentligen skulle vilja leva med bara för att vara en ”riktigt” feminist…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *