Kategorier
feminism & genus

Det finns inga omständigheter då en mans rättigheter väger tyngre än kvinnans rätt till sin egen kropp.

När Ninja skulle födas så låg jag med värkar i över 48 timmar utan att nånting hände i kroppen. Jag var rädd och spänd och min kropp var inte tillräckligt avslappnad för att öppna upp sig. Ninjas hjärtljud gick ner och läkare tillkallades. När jag till slut fick epidural så släppte alla spänningar och Ninja kom nästan direkt. Jag insåg redan innan att mammans sinnestillstånd påverkar flera faktorer som i slutändan också påverkar barnets direkta hälsa. 

 
Och så tänker jag på den eviga diskussionen om föräldrarnas rätt till förlossningen. Jag tänker på mammor som inte känner sig trygga med pappan och på pappor som vill vara med men som inte får av olika anledningar och på hur det skulle kännas att vänta barn med en man jag inte har någon relation alls med. Eller värre; en man jag är livrädd för. 
 
Barnet har rätt till båda föräldrarna, men en förlossning bestämmer enbart den födande kvinnan över. Det handlar inte enbart om komplikationsrisken utan om rätten till sin kropp. Rätten att bestäma vem som tar del av den, vem som får se den och vem som får vara närvarande vid en situation där man är så utsatt, naken och uppfläkt.
 
Att som man hävda sin rätt till barnet som mer självklar än kvinnans rätt till sin kroppsliga integritet är vansinnigt. Men vad som är mer vansinnigt är alla de som stödjer honom. 
 
]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

62 svar på ”Det finns inga omständigheter då en mans rättigheter väger tyngre än kvinnans rätt till sin egen kropp.”

Jag håller helt med dig! Gud vad ifrågasatt jag blev för mitt beslut att karlen inte skulle få vara där. Jag var livrädd och tyckte att allt skulle bli jättehemskt och att han skulle vara i samma rum kändes inte bra just då. Men när vi slutligen kom till förlossningen så var det så mycket mindre hemskt än vaf jag tänkt så det slutade med att han fick stanna i alla fall. Min man ifrågasatte dock aldrig min rätt till min kropp och undrade om jag verkligen var säker på att han kunde stanna, men jag hade en enkel förlossning, snabb och relativt smärtfri:) det var dock förbannat drygt med alla som tyckte att han hade lika stor rätt att vara där precis när bebis föddes…

Nej så är det inte alls det. Mannen har precis lika mycket rätt att vara där om han vill. Du som kvinna ska ha använt dina hjärnceller innan du blev gravid och gjort den bedömningen då. Är du som kvinna rädd för en man som du har barn med är du ett monster till människa och ska inte ha barn.

Dags att släppa din unkna manssyn och tro att du som kvinna är mer speciell.

En förlossning är sjukt smärtsam och kvinnan borde få bestämma över den själv. Resten av barnets liv ska båda föräldrarna vara med om besluten men en förlossning är något som KVINNAN lider av, mannen ska bara vara där för stöd.

Vet du Mats. Jag frågade min man om han inte kunde ställa sig på all fyra och bajsa framför mig, det kunde han inte tänka sig och då tycker jag inte heller att man kan kräva att som man få vara med under förslossningen. Självklart ska mannen få träffa sitt barn efteråt (om det bu är den man lever med) men rätt att kolla på det har man fan inte.

Det är klart att mamman har rätten över sin kropp. Men å andra sidan tycker jag att pappan har något att säga till om när det är hans barn?

Annars kan man ju lika gärna säga att männen inte har något att säga till om ifall kvinnan väljer att göra en abort heller?

Svar:
Det har han heller inte. Kvinnans kropp, kvinnans val. Alltid. Inga undantag.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Mats – jag tror väl ändå att det är mannen som är monstret om kvinnan behöver vara rädd för honom??? För övrigt är det en jävla massa män som inte använder sina hjärnceller innan de stoppar sin snopp i en kvinna – tex. om det kommer barn som han sen inte tar ansvar för, eller vid våldtäkt!

Mats: en motfråga- om man nu har en fru/flickvän som är rädd för en, varför använder man då som man inte sina hjärnceller och ändrar sitt beteende så frun/flickvännen inte längre är rädd för en?

Är du man och gör en kvinna som är rädd för dig gravid, är du ett monster som inte ska ha barn.

Dags att släppa din unkna kvinnosyn och tro att du som man är mer speciell.

Mats: Skulle du tvinga dig in i en förlossningssal till ditt barns mamma om hon skulle insistera på att du skulle vänta utanför? Det låter lite skevt och respektlöst tycker jag.

Oavsett om det handlar om att se på tv, duscha eller föda barn känns det väl lika logiskt i alla lägen att man själv bestämmer vem man vill umgås med. Eller..? Skulle min pojkvän tvinga mig att duscha med honom för att det är *hans rättighet* som min pojkvän skulle jag göra slut. På en gång. Idiot, liksom..

Spontant tror jag att det skulle kännas bättre att ha en kvinna med vid förlossningen som stöd. Min mamma eller en vän..

Känslomässigt förstår jag definitivt en man som blir ledsen och besviken om han inte får vara med på förlossningen eller om en kvinna gör abort mot hans vilja men samtidigt kan jag inte se att det skulle kunna vara på något annat sätt när graviditeten är något som bara drabbar kvinnans kropp även om barnet är gemensamt.

Hur känner du om abort då? Säg att mamman vill ha kvar, pappan vill inte. Mamman bestämmer i slutändan, och då är pappan ansvarig för något han inte ville i 18 år (eller hela livet, känslomässigt sett).

Om man vänder på det, att pappan vill ha kvar det men inte mamman.. Då blir det som mamman vill, alltså slipper hon detta ansvaret som pappan får i föregående exempel.

Jag tycker kvinnan har rätt till sin kropp osv… Men har inte också mannen rätt till sitt liv, ansvar och så vidare?

Mamman bär på barnet i 9 månader, men båda har lika mycket del och ansvar för 18 år framöver för barnet.

Finns det egentligen något vis att göra det rätt för båda parter?

(Säg nu inte att det var mannens uppgift att skydda sig, då det finns kvinnor som lägger av med piller i hemlighet i en realtion där mannen tror att han kan lita på henne.. Eller kondomer som spricker osv)

Svar:
Kvinnans kropp, hennes val. UTAN UNDANTAG. – sen får var och en ta ansvar för sitt eget skydd. Vill mannen inte ha barn så får HAN skydda sig. Han ska inte räkna med att partnern gör det och han bör vara medveten om att shit happens ÄVEN om man skyddar sig. Choose the actions, choose the consequenses.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Spindeltjejen: "Annars kan man ju lika gärna säga att männen inte har något att säga till om ifall kvinnan väljer att göra en abort heller?"

Korrekt. Männen har inget att säga till om ifall en kvinna vill göra abort.

Tack gode gud för att den här bloggen finns!! Ibland blir jag bara mörkrädd och undrar hur vissa människor är funtade. Men så läser jag dina inlägg och (vissa) kommentarer och tänker att det åtminstone finns lite hopp för mänskligheten. (Kanske skulle ta och ändra till henskligheten?)

Mats-

Om du skulle kräva din "rätt" när en kvinna ska föda och önskar din frånvaro, för att därmed orsaka ökad psykisk stress som i sin tur påverkar förlossningen och barnets hälsa: då är du en VIDRIG människa. Grattis!

Sedan såhär: Om en kvinna t.ex. medvetet ljuger om p-piller, föder barn och tvingar mannen att betala underhåll i 18 år, ja, det är jävligt taskigt och moraliskt förkastligt. Men det är FORTFARANDE fullständigt otänkbart med en lag som säger att en man kan tvinga en kvinna att genomgå ett kirurgiskt riskfyllt ingrepp, alternativt tvinga henne att gå igenom en riskfylld graviditet, tvinga till sig rätten till hennes kropp. Detta är samma resonemang som att män skulle ha rätt till kvinnans kropp inom ett äktenskap. Alla ska ha rätt till sin egen kropp! Till och med döda har rätt till sin egen kropp, ska då inte kvinnor ha det? Detta resonemang om mäns rätt till kvinnors kroppar är så jävla vidrigt, tur att det aldrig kommer hända!

Kan hålla med Mats som kommenterat men även med LD. Det handlar inte om kvinnan eller mannen utan om ett litet barn som båda skapar och båda skall kunna ta del av dess födelse. Jag är emot abort också för har ett ägg befruktats så handlar det inte längre om kvinnan utan om det liv som växer och ja, jag anser det vara ett liv även innan det är ett barn i magen.

Svar:
Och det viktigaste för bebisen som ska födas är att MAMMAN är avslappnad och trygg.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

@anonym: Det nyfödda barnet har säkert stor behållning av att även fadern är med vid förlossningen. Eller inte.

Jag fattar inte ens att det har blivit en diskussion kring det här.

Jag hade inte velat ha någon som glor på mig när jag ska föda barn.

Han får jättegärna vara med innan och efter men under själva förlossningen kan han göra vad fan han vill.

Vafan, vissa av er kanske skulle ta och tänka ett varv extra. Är "få vara med på förlossning" viktigare än mammans och barnets säkerhet? Är ni seriösa? Är "få vara med på förlossningen" viktigare än kvinnans rätt att bestämma om vilka som ska få vara med/se henne i en sån utsatt situation?

Om en kvinna inte vill ha en närvarande på förlossningen så spelar det ingen roll vilken relation man har (pappa till barnet, förälder, syskon, vän), man respekterar hennes beslut. Punkt.

Den här diskussionen har jag missat. Är den hypotetisk eller finns det verkligen män som ville vara med under en förlossning men inte fått och sen har klagat över det? Jag kan inte tänka mig att en sådan situation kan uppstå. Skulle en människa kunna se en kvinna under en förlossning och se vilket arbete hon gör och vilken utsatt situation det är och sedan komma med egna krav? Det låter helt absurt för mig.

Jag trodde inte ens att det fanns nagra diskussioner angaende detta forran jag sag detta inlagget. Det ar val sjalvklart att mamman bestammer?!

Barnets valmaende parverkas overhuvudtaget inte om pappan ar dar eller inte. Under storsta delen av forlossningen ar ju barnet inte ens fott an, varfor skall han tvunget vara dar da? Kraver han att spendera de andra nio manaderna intill mamman hela tiden ocksa? For da ar ju barnet ocksa i magen?

Sa fort barnet val ar ute kommer nog pappan fa traffa barnet snabbt om han ar pa plats pa sjukhuset.

Mats tycker att killen skall fa vara med ’om han vill’. Det later lite val mycket som hyckleri – kvinnan skall inte fa valja alls, hon skall tvingas till att ha killen dar. Men killen, han kan valja att vara med han. Jattekackt, verkligen. Kvinnor ar verkligen inte mer speciella an man Mats, men naturen ar designad som sa att det blivit kvinnors ansvar att foda fram barn. Darfor ar det val rimligen ocksa hon som skall kunna valja att gora det pa ett satt som gor forlossningen sa smidig och riskfri som mojligt? Allt annat vore ju befangt.

Jag håller med om att förlossningen borde mamman själv få välja vem som ska vara närvarande.

Jag födde själv barn för två veckor sedan och då fick pappan inte stanna kvar på BB. DET tyckte jag var åt helvete fel! Det är ju hans barn lika mycket som mitt och varför ska jag som precis nyförlöst spendera 12 ensamma, vakna timmar på BB när vi kunde varit två som delade på det?

FY för dessa nedskärningar som berövar papporna den första tiden och mammorna sin sömn säger jag!

Svar:
personligen hade jag inte brytt mig om en mindre blåsorkester hade varit med i rummet, jag var för upptagen med att ha ONT och föda fram mina små vidunder. Men jag förstår verkligen att situationen är känslig.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Tror att iaf en del män som menar att det är deras rätt att vara med inte satt sig in i situationen tillräckligt. Om någon som föder ber dig lämna rummet så tror jag inte att någon rätt funtad människa skulle tränga sig på. För övrigt håller jag med om att det är individens rätt

Den bild jag fått är att samhället favoriserar mammors rätt till sitt barn och att pappans rätt kan vara osäker och till och med ifrågasatt. Kanske framförallt vid separation. Det är kanske därför de menar att de visst det ska få vara med! Men vad gäller själva födseln håller jag med om att individens rätt till sin kropp ska hedras. Jag tror att iaf några män som protesterar mot detta inte har satt sig in i situationen ordentligt. Om man föreställer sig att tränga på när en födande kvinna ber en att lämna rummet så tror jag inte att någon vill hävda sin rätt, hävda rätten till barnet när det är fött istället!

Svar:
detta är sant. det finns en bild av mamman som Föräldern och pappan som en sidekick. Detta är givetvis under all kritik.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Kvinnan är där som PATIENT, mannen är (ev.) där som SÄLLSKAP. Mannen har ingen medicinsk anledning att vara där, alltså går kvinnans behov som patient före hans önskan (inte rätt!) att se sitt barn födas. Punkt.

Mats: Du är uppenbarligen en idiot, tänk om kvinnan i fråga blivit gravid med vad hon trodde var en underbar man och han under graviditeten visat sig vara ett monster som tex börjat slå henne? Att ta sig ifrån en manipulerande misshandlare är svårt och de kvinnor som blir utsatta tror ofta att det ska gå över eller att de är lättare att lyda. Sluta va så trångsynt!

Jag håller med. Från början till slut.

Den där Mats däremot, Hjälp! Är han på riktigt?! Det är ju så man blir mörkrädd…

Svar:
typisk dum antifeminist
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag måste säga att jag ärligt talat har svårt att förstå att man kan ha en sådan obekväm relation till sin man att man inte vill ha honom nära när ens barn föds. Borde man inte stå sin partner närmare än någon annan?

Om man inte har en relation till pappan så är det såklart en helt annan sak.

Sen undrar jag… Om er man hade sagt till er att han inte ville närvara vid förlossningen eftersom han ändå inte är till någon nytta, hade ni accepterat det då? Eftersom de ju tydligen inte har något där att göra egentligen? Männen alltså….

/Johanna som aldrig annars delar bajs/kiss eller blodsituationer med sin make.

Svar:
Det kan väl bero på massvis av olika anledningar. Det behöver inte vara att man inte har en god relation till mannen, utan det kan bero på övergrepp, rädslor, ångest, utsatthet osv. Jag vill inte lägga mig på rygg, bresa på benen och bajsa framför min man oavsett hur mycket jag tycker om honom. Nu ville jag ha med honom i rummet ändå, men har FULL förståelse för att man vill ha så lite folk där som möjligt. En del blir störda av sin man dessutom, han är nervös och det kan påverka kvinnans sinnesstämning. När jag födde Ninja så oroade jag mig för oskar. Inte bra alls. Hand störde min fokus eftersom att jag fokuserade på hur han hade det. osv
och ja jag hade aldrig tvingat min man att närvara. dock hade jag tyckt han var en jävla rövhatt som inte kunde borse från sina egna jävla issues vis en sån utsatt stund. Hans fokus borde ligga på mig som föder och faktiskt t.o.m riskerar att dö.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag har lite svårt att förstå varför man inte vill ha sin partner i rummet när man föder. Notera partner, som jag antar man har en god relation med. Är situationen annorlunda, att man inte är i en partner relation förstår jag helt och hållet. Men bara för att jag inte *förstår* det, betyder ju inte att det är fel att känna så. —

Det är en individuell sak man ska ta hänsyn till. Lika mycket som en annan inte bryr sig om att bli kramad spontant, så ser jag det som något väldigt jobbigt. Andra kanske inte alls ser varför jag tycker det är jobbigt, men respekterar det ändå — Män som inte kan förstå vad som är problemet kan sätta sig och skita framför sin partner och se då var problemet ligger… som nämnts ovan i tråden

Svar:
Det kan väl bero på massvis av olika anledningar. Det behöver inte vara att man inte har en god relation till mannen, utan det kan bero på övergrepp, rädslor, ångest, utsatthet osv. Jag vill inte lägga mig på rygg, bresa på benen och bajsa framför min man oavsett hur mycket jag tycker om honom. Nu ville jag ha med honom i rummet ändå, men har FULL förståelse för att man vill ha så lite folk där som möjligt. En del blir störda av sin man dessutom, han är nervös och det kan påverka kvinnans sinnesstämning. När jag födde Ninja så oroade jag mig för oskar. Inte bra alls. Hand störde min fokus eftersom att jag fokuserade på hur han hade det. osv
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Jag håller inte med dig här. En abort är inte alls bara kvinnans beslut. så länge det inte är Jungfrufödsel så finns det alltid en man med i bilden som har lika stora rättigheter till barnet som kvinnan har. Jag som kvinna kan aldrig tvinga en man att bli pappa mot sin vilja och en man kan aldrig tvinga mig till att bli mamma om jag inte vill, självklart finns det undantag som tex om kvinnan blivit våldtagen eller dyl. När det kommer till förlossning så tycker jag även där att mannen ( pappan ) har lika stor rätt att se sitt barn föddas som kvinnan har.

Jag förstår faktiskt inte varför mannen alltid ska sättas åt sidan. När jag vänta dottern så fick jag en manlig barnmorska och alla höjde på ögonbryna och sa att dom skulle byta på engång om det var dom. Men en mer underbar och sympatisk människa får man leta efter.

Likaså om en man väljer ett så kallat " kvinnojobb " som tex frisör, designer eller pedagog på förskola så blir han direkt klassad som gay eller så höjer folk på ögonbryna och undrar varför han valt det yrket. Ganska diskriminerade faktiskt.

Svar:
och när mamman och pappan har skilda åsikter, vems vilja ska komma först då tänker du? Om pappan vill göra abort – ska kvinnan tvingas till det? Om pappan vill vara med på förlossningen och mamman inte vill, ska mamman tvingas till det? Varför ska mannens vilja och rätt alltid komma först?
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Mannen har inte rätt att vara med på förlossningen. Barnet har rätt till sin pappa. Men för barnet spelar det ingen roll om pappan är med på förlossningen. Pappan haqr rätt att träffa barnet. Men ingen kan tvinga en kvinna att föda inför mannen. Jag blir mörkrädd av er som tycker att mannen har rätt att vara med på förlossningen.

Och ni som säger att mannen har "rätt att se sitt barn födas" – nej, det har han inte rätt till. Det är säkert många som vill se barnet komma ut men det viktiga är väl ändå att få barn och inte att se barnet komma ut ur vagin an/magen?! Man ska ta hand om barnet i minst 18 år så varför hänga upp sig så på när barnet föds?!

Finns det kvinnor med "normala" män som inte låter dem vara med under förlossningen? Det känns som ett beslut som är helt tabu. Som kvinna SKA man vilja ha sin man med när man föder & jag upplevde det i alla fall som helt omöjligt att uttrycka någon annan åsikt när jag födde mina barn. Jag skulle väldigt gärna sluppit ha barnens far med. Inte för att det är några fel på honom, utan för att jag hade känt mig mer bekväm & avslappnad (tror jag) om jag fått föda ensam. Men jag vågade helt enkelt inte säga det till någon, för det kändes som en åsikt man inte "fick" ha. (Precis som det idag nog inte är lätt för en man att erkänna att han inte vill vara med.)

Men om jag bortser från mina personliga känslor så kan jag se det som "pedagogiskt" viktigt att mannen är med vid förlossningen, för att han ska förstå vad det innebär att föda barn – att de inte ploppar ut nybadade & insvepta i vita filtar. Tror det ökar hans respekt & förståelse för vad kvinnan gått igenom.

Självklart är det enbart kvinnan som bestämmer över sin egen kropp. Både när det gäller förlossning, abort och allt annat.

Det är tråkigt att det inte går att tillvara ta mannens rättigheter om han vill behålla ett barn och hon inte vill. Men det ÄR rätt att det är kvinnan ensam som ska bestämma.

Btw ska m karl vara med under förlossning. Flera människor har frågat honom om han ska det, som om det inte vore självklart. Ingen har frågat mig om jag vill ha honom med. Nu vill jag det och tycker att det är självklart. Men vi har en jäkligt bra relation så OM jag skulle vilja att han inte var där så skulle han acceptera det.

I en Kommentar från LD: "Choose the actions, choose the consequenses"

Här är jag helt med dig!! Med den skillnaden att jag faktiskt tycker detta ska gälla kvinnor också och därmed är inte fri abort okej. (graviditet är en konsekvens, sex är en action, varenda kvinna vet att skydd inte täcker 100%) Men som vanligt så är du inte konsekvent med dina åsikter så så klart ska kvinnan ha rätt till abort, inte behöver hon ta ansvar inte. Nejdå det är männen som ska ta ansvar både för sina egna handlingar och kvinnans (tillsammans med staten). Jag har sagt det förr och säger det igen. Du har ingen vidare kvinnosyn Dahmer.

Svar:
Att göra abort ÄR att ta ansvar.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

När jag föddes på 80 – talet i forna Jugoslavien då fick min mamma var helt själv för ingen pappa eller någon annan anhörig fick närvara eller ens vistas på avdelningen. Min mamma beskrev upplevelsen som oerhört utelämnande, stressigt, jobbigt och traumatiskt. Efter förlossningen fick min pappa ändå inte komma till avdelningen, barnmorskan kom ner med mig till ett speciellt rum och min pappa fick för första gången se mig genom en tjock glasruta. Det skulle ta ytterligare 5 dagar innan han fick hålla i mig för första gången och det var i samband med att min mamma och jag blev utskrivna från sjukhuset. Det är kanske hennes berättelse som har präglat mig men jag skulle bli oerhört besviken om pappan till mina blivande barn inte ville, inte fick eller inte hade möjlighet att delta i något som han är lika delaktig av. Jag vet dock att det kan uppstå omständigheter där man av olika anledningar inte delar min syn och det anser jag är helt okej. Men då har väl den blivande mamman och pappan hunnit prata om det och kommit överens eller upplever man bara att just då när man precis är på väg att föda att man inte vill ha pappan eller någon annan heller för den delen där? För man hinner väl pratar med varandra under 9 månader om hur man vill ha det? Ja, och då utgår jag i de fall där man i parrelation, dvs. båda vill ha barn med varandra.

Det här känns extra aktuellt för mig, födde den 20e. Och det är så sant det du säger. Kvinnan bestämmer över sin förlossning och då ska hon banne mig bestämma också! Innan förlossningen hade jag läst på, som så många andra, och hade turen att snubbla över en artikel om värksvaga förlossningar. "Ta befälet över din egen förlossning" var budskapet. Det tillsammans med min mammas peppningar ("våga skrika, svära och bestämma. Ingen annan än DU vet vad du behöver, hur det känns och vad som kommer hända) gjorde att jag vågade vara högljudd, skicka ut tjatig personal och ta beslut själv. Tack vare det klarade jag det galant. Timmarna när jag bara "föstes med" av BM och sköterskor var bara smärtsamma och utan större resultat.

Min sambo och mamma som var med blev båda förbannade vid flera tillfällen när personalen försökte bestämma över mig. T.ex. tjatades det på mig om och om igen MITT I värkarna att jag nog behöver epidural ändå.

Har jag sagt nej så är det nej!

Tur både mamma och sambo vågar stå på sig.

Oavsett varför man nu skulle vilja eller inte vilja ha med sin partner i rummet är det väl så att det är upp till var och en. Kanske svårt för många att förstå varför, men borde vara lätt att acceptera andras åsikter gällande hur de vill ha sina förlossningar.

Däremot gillar jag inte den här tanken att män väl får tänka efter innan dom hoppas till sängs med en kvinna, går kondomen sönder är det en risk han tagit och då får han leva med konsekvenserna. Det är precis samma argument som abortmotståndare tar emot kvinnor, och som man då fnyser bort som gammalmodig, pryd och dum. Givetvis skall vetorätten ligga hos kvinnan, men att fnysa bort mannens känslor från graviditet och föräldraskap med tanken att "äsch han visste risken", det är motbjudande. Mannens åsikter och tankar skall självklart tas med i beräkningen när man tar ett beslut om saker som faktiskt involverar de bägge, även om vetorätten ligger hos kvinnan.

Sedan tycker jag verkligen inte att någon skall tvingas till föräldraskap, oavsett man eller kvinna.

Svar:
men nu är det så att abort finns som alternativ för kvinnan att bestämma kring. Det finns inte för mannen och utifrån det så får han göra beslut. Ett problem är att skyddet alltid hamnar på kvinnan. Hon ska ta ansvar. Hon blir på smällen. Hon förstör killens liv när hon väljer att behålla. Var är mannens ansvar? Män är jävligt bra på att slarva med skydd, antagligen för att de inte drabbas direkt. Inte ens om kvinnan bestämmer sig för att behålla för en man kan alltid välja bort föräldraskapet. Tack och hej liksom. Inga konsekvenser annat än de ekononimska (underhåll). Om man ser till alla faktorer så kommer män jävligt lindrigt undan hela tiden.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Lisa: Nu finns möjlighet till abort. För kvinnan, eftersom hon bär barnet. Det är ingen som säger att det är lätt för en man att bli förälder oplanerat. Han kan få samtalsstöd och socialt/ekonomiskt stöd om det behövs. Det kan självklart vara en jättesvår situation. Men man kan inte tvinga en kvinna att göra abort eller behålla barnet.

Låter bra Wendy! "Ta befälet över sin egen förlossning" borde vara ledord för alla havande kvinnor. Och i den maktkampen tror jag snarare barnmorskor och sköterskor som i överlägsen ton absolut ska köra sin rutingrej är motparten än påstridiga män som vill vara med.

LD: Det finns faktiskt något som heter kompromissa. Ingen ska behöva känna sig tvingad till något oavsätt om det är en man eller kvinna. Tycker du det är rätt att du som kvinna ska tvinga en man till att bli pappa om han inte vill eller tycker du det är rätt att ta bort ett barn som din partner kanske vill ha? Bara för att det är din kropp? Mannen har varit med och skapat detta barn och har enligt min åsikt lika mycket rättigheter som kvinnan att bestämma, man är två om en graviditet och man är två i föräldraskapet ( oftast )

Jag är gravid nu och jag skulle aldrig utelämna min man, det första jag fråga honom när vi fick reda på att *vi* vänta barn igen var om han ville ha ett till barn. Han är lika delaktig som jag och så vitt jag vet så var han med och skapa detta barn.

Svar:
Hur kompromissar man om ena vill ha och den andra inte vill? Nåns vilja måste komma först.

Och ja, jag tycker det är helt rätt att jag som bär barnet I min kropp med alla de risker det medför får bestämma. För nej, man är inte två om en graviditet. Man är en. Kvinnan.

LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Ellie: Alltså om man kunde låta båda parter få sin vilja fram vid tex en abort så vore det ju jäkligt bra. Men i slutändan så är det kvinnan som har sista ordet och som faktiskt SKA bestämma över sin egen kropp.

Jag tror inte pappan får närvara om kvinna skulle protestera. Däremot tycker jag det är helkonstigt att som kvinna skaffa barn med en pappa jag inte känner mig så pass bekväm med att han kan närvara under födseln. Jag håller således inte med dig om att abort är kvinnans val i alla lägen. Nu menar jag alltså att abort inte borde få användas som preventivmedel. Det är en sak om kvinnan har blivit våldtagen eller om hon möjligtvis är mindreårig. Annars anser jag att det inte är OK för en kvinna att göra abort för att hon ha sex utan ta konsekvenserna av det. Samma gäller givetvis för män. Men om du påstår att kvinnor ska kunna göra abort oavsett anledning så är jag helt emot dig. Män ska ta konsekvenserna men inte kvinnor?

Svar:
varför får abort inte användas som preventivmedel? Vad är alternativet? Om man är med barn och inte vill ha det så är det väl bäst att aborter, oavsett hur mycket man slarvade med skyddet? Eller hur menar du?

Att göra abort ÄR att ta konsekvenserna. Att skaffa barn ska inte vara ett straff eller en "konsekvens". Vems intresse sätter man då i första rummet? Inte barnets iallafall. Det handlar bara om sexualmoral och bestraffning. Abort är alltid ok, oavsett hur många man gjort tidigare, hur man blev gravid eller hur slarvig man var. Hellre tusen aborter än tusen oönskade barn.

LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Nej, ett oönskat barn kan adopteras bort. Abort är inte vägen att gå. Kvinnor ska inte tro att de kan skita i preventivmedel (för jo, dessa kvinnor finns) och göra abort. Tycker det är absurt. Män ska tänka sig för men inte kvinnor. Pft!

Svar:
Har du burit ett barn? Att lämna bort ett barn som du har burit i din kropp i nio månader är inte världens lättaste sak. Hade jag avstått från mina tre aborter så hade jag varit fembarnsmamma idag. Jag hade ALDRIG klarat av att ge bort dem. Och jag hade aldrig klarat av att vara en bra mamma heller. Dessutom är adoptionsprocessen inte heller en barnlek. Det är en process som tar flera år och under tiden så riskerar bebisen att slussas fram och tillbaka i systemet.

Det här handlar bara om din personliga sexmoral. Kvinnor som skiter i preventivmedlet ska straffas. Bara det. Du bryr dig överhuvudtaget inte om barnet alls. Fy skäms för fan.

LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Angående pappans åsikt, självklart får han ha en åsikt. Men mamman har alltid slutordet. Det blir så när det är mamman som bär barnet. Han kan tyvärr inte hindra henne ifrån att föda det eller göra abort. Om han vill ha barnet men inte hon får han hitta en kvinna som vill ha barn med honom. Sen är det förstås alltid lika tråkigt när mammor bestämmer sig för skaffa barn med en pappa som inte vill eller som de inte ens vill ha att göra med. Trots detta finns det inget han kan göra. Bara tycka.

Folk som tror att kvinnor inte behöver ta konsekvenser när de bestämmer sig för att antingen behålla eller göra abort? Varken en graviditet ELLER en abort är en j*vla walk in the park…Man utsätter sin kropp och sin mentalitet vid båda situationerna.

En man kan därför ALDRIG komma och säga" nu ska du du behålla barnet och gå runt gravid i 9 mån. och föda fram det för JAG vill ha barnet!" Eller "Gör abort! för JAG vill inte ha barnet. Kvinnans kropp, kvinnans risk, kvinnans val. Så.enkelt.är.det.

Och folk som tror att kvinnor använder abort som preventivmedel är en ganska liten procent då abort sällan är en trevlig upplevelse. Men om barnet inte är önskat så SKA man göra en abort – för att födas fram som oönskad BARA för att det ska vara moraliskt rätt är inte bra för barnet – ALLS!

Jaha ja visste inte ens att det fanns en annan uppfattning, inte kan en man "tvinga" sig till att närvara heller.

Visst skulle man bli sjukt ledsen om hon inte ville ha en där men det är hennes beslut, inte har jag en aning om hur det känns att vara varken gravid eller föda så skulle kännas ganska förmätet av mig att tro att jag kan bestämma något på den punkten.

Men som sagt aldrig hört någon ha en annan uppfattning heller så intressantare fråga är snarare varför ni feminister känner att ni behöver "hitta på" kamper, förljuget och demoniserade skitsnack som vanligt.

Emma: Vad jag ser är ett uppenbart troll. Ute i den riktiga världen om jag nu behöver vara övertydlig så har jag aldrig hört någon ha en annan uppfattning och inte umgås jag med några feminister heller, vilket gör hela syftet med detta inlägg väldigt intressant om än agendan som vanligt är ganska glasklar från feministiskt håll.

Men, en födsel är väl ingen show heller! Där man genom befruktning skaffar sig rätt till första parkett? Herregud, vad är det för debatt egentligen? Jag har helt missat att detta skulle vara ett reellt problem. För mig är det helt solklart, jag bestämmer vem som får vara där när jag föder barn, vare sig pappor eller läkarstudenter! Jag tror knappt det fins en mer utsatt situation.

Men, en födsel är väl ingen show heller! Där man genom befruktning skaffar sig rätt till första parkett? Herregud, vad är det för debatt egentligen? Jag har helt missat att detta skulle vara ett reellt problem. För mig är det helt solklart, jag bestämmer vem som får vara där när jag föder barn, vare sig pappor eller läkarstudenter! Jag tror knappt det fins en mer utsatt situation.

Det jag för det första undrar är varför då mannens önskan går före kvinnans i alla lägen? Bara för att han inte vill ha barn och kondomen sprack så ska kvinnan då tvingas till abort? Lyssna på hur det låter, och smält det en stund.

Hur skulle det gå till rent praktiskt? Ska mannen boka läkartid och sedan ringa polisen som ska släpa kvinnan till kliniken och sedan ska sjuksköterskorna hålla fast henne medan de utför en abort? Om det låter absurt – hur skulle de annars gå till om kvinnan inte vill göra abort men mannen vill det och det är tydligen hans ord som räknas?

Att dumma efterblivna män tror att de någonsin kommer få rätten att tvinga en kvinna att göra en abrot eller behålla ett barn i SIN mage i 9 månader och sedan föda ut det (ska han vara ensamstående pappa då? Tillåt mig skratta) det är jag inte det minsta förvånad över men när kvinnor som t ex Rebecka här ovan tycker så då blir jag ledsen och rädd. Då tycker jag att Rebecka kan ta hand om alla oönskade barn som blir bortadopterade och kanske kommer ha själsliga sår efter det när de växer upp och de som tycker att män ska bestämma om abort – de männen bör avhålla sig från att knulla – alltid. Eller ännu bättre, sterilisera sig.

Frida L, syftar du på MIG? VAR har jag skrivit att PAPPAN ska bestämma över aborten? Allt jag har skrivit är att pappan får uttrycka sin åsikt. Han får TYCKA till. Men det är ALLTID mamman som har slutordet eftersom hon bär barnet. Ser inget konstigt i det. Däremot ställer jag mig kritisk till att acceptera abort som preventivmedel. Vad det gäller Lady Dahmers svar på min kommentar, nej, jag tänker inte skämmas. Jag tycker snarare det är jävla lustigt att slänga sig mig med uttryck som "Männen får tänka sig för innan de dippa kuken!" (om kvinnan blir gravid och mannen t.ex. inte vill ha barn med henne) men kvinnor behöver inte tänka sig för eftersom de kan göra abort (som om de vore ett preventivmedel). Moral eller inte. Jag kan inte ens förstå varför andra preventivmedel inte är mer attraktiva för kvinnor än abort eftersom att genomgå en abort ändå bör vara betydligt större sak (om kvinnan ifråga inte är helt känslokall inför det liv inom henne). Sen det här med att jämföra pappans närvaro vid födseln med att be honom att ställa sig på alla fyra och bajsa inför mamman det absolut dummaste jag har läst. Det går för fan inte att jämföra barnafödande med bajsa! Se ni det verkligen så? Ett liv föds = Bajsa? Sen är jag inte en av de där pryda brudarna som anser att bajsa är något onaturligt heller, jag kan sitta på dass med öppen dörr. Big deal? Vem bryr sig? Kan visserligen bero på bra uppväxt. Sen att Lady Dahmer tycker pappans medverkande är jobbigt och något som påverkade hennes barnafödande för saker hon har varit med om tidigare i livet (övergrepp eller vad du nu skrev om) är väl snarare särfall. Visst, en kvinna som har blivit våldtagen eller vad som helst, som av någon anledning upplever pappas närvaro vid förlossning problematisk, kan neka. Men en vanlig kvinna med normal uppväxt, ser nog inte pappas närvaro som stötande eller problematiskt. Min uppfattning är att mammor snarare VILL har papporna med, inte för att de ska stå och glo mellan hennes ben utanför hålla hennes hand och finnas där för henne. Jag kommer då vilja ha pappan närvarande, något annat vore otänkbart. Risken är väl snarare att han inte vill eller att han tuppar av på plats. Nog om detta.

Svar:
jag jämför inte bajsande och förlossning. Jag jämför känslorna av att vara i en utsatt position. För dig är det kanske inte jobbigt att bajsa med öppen dörr men tror du att du kan förstå lite grann att det är jobbigt för de allra flesta? Din upplevelse är inte allas och dina känslor är inte allas. Du kan inte diktera vilkoren för andras upplevelser och känslor utifrån dina egna högst personliga. Sen har jag aldrig påstått att det är vanligt att man inte vill ha med mannen men även den faktoren ska inte ha nåt med saken att göra. Varje enskild kvinnas önskemål ska respekteras, oavsett hur sällsynt hon är.

När det gäller abort så har jag redan påpekat att det för dig enbart handlar om att straffa kvinnan som enligt dig inte uppfyller kraven på vad som är ok beteende. Sexmoral helt enkelt. Hade du varit emot abort för barnets skull så hade du varit emot alla former av abort, oavsett anledning (övergrepp, våldtäkt, incest). Men det är du inte. Du är bara intresserad av att straffa den "dåliga" kvinnan. Fy fan för det.

Att börja prata om kvinnor "som väljer abort istället för preventivmedel" är så jävla efterblivet och naivt att jag dånar. Snacka om att totalt sakna empatisk förmåga eller förmåga att sätta sig in i problematiken. De kvinnor som struntar i sina kroppar på det sättet är ofta väldigt trasiga på ett eller annat sätt. Det är ofta kvinnor i missbruk eller kvinnor med självskadebeteende eller kvinnor som helt enkelt saknar kunskap (t.ex unga flickor från kulturer där sexundervisning saknats). Men som sagt, detta är du totalt ointresserad av eftersom att det för dig bara handlar om dumma horor som knullar runt. Nej, du kan inte förstå säger du. DET MÄRKS!

LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *