Anna K Kristensen påpekar ytterligare nåt intressant i intervjun på Föräldrapodden; Att det inte bara handlar om att män försöker hålla oss kvar vid spisen utan att det är vi kvinnor som vill stå kvar där. Det är en ganska viktig poäng för sanningen är ju den att vi, både kvinnor och män, finner en slags trygghet i det vi känner till och det vi är bra på.
Förändring är läskigt även när den är för det bättre.
Kvinnor vill ogärna ge upp sin roll som Första Föräldern. (Och då ha pappan som en lämplig liten side-kick) Vi trivs i vår roll eftersom att det är i just mammarollen vi verkligen gör kön på bästa sätt; ultimata kvinnan, den ömma modern, madonnan.
9 svar på ”Det var lättare förr (fast var det verkligen bättre?)”
Viktig sak att prata om indeed. Man måste se båda sidorna av vanorna och förtrycket.
Ja, men är det ett aktivt val som familjen gjort för familjens bästa så tänker inte jag ifrågasätta de kvinnor och män som lever fast i sina könsroller.
Fast det finns inget som säger att man är sådär bara för att man år kvinna. Jag trivs absolut inte bäst som den "ömma modern" eller "första föräldern".
Om man har en man som påstår att han inte kan laga mat? Och om man ber honom laga mat i en vecka skulle servera Kraft Dinner (makaroner med ost i förpackning) varje dag. Vad gör man då? 😉
Håller med Ett liv iHusvagn här ovanför, min kille kan inte ens steka ett ägg så det blir gott, haha!
Hej Lady!
Jag tänkte bara höra om du fick mitt mail jag skrev till dig i går? 🙂 Jag skickade det till den mail man kan hitta här i högermenyn på bloggen. Tänkte bara, ifall du inte kollar den så ofta, that: You got mail! 🙂 Sen kanske du fått det, läst det och inte svarat, men tänkte i alla fall säga det ::)
Ha en fortsatt trevlig torsdag!
Mvh
Robin.
Precis som att jag har lärt mig att använda en skruvdragare, fylla på spolarvätska och lokalisera och byta en trasig huvudsäkring i det läskiga elskåpet utomhus så måste väl en karl kunna lära sig att laga några enklare maträtter? Det handlar om vilja att lära sig.
Innan min sambo träffade mig levde han på fil med müsli och mamma scans köttbullar. När jag åker bort äter han fil med müsli och mamma scans köttbullar. Han kan inte laga mat medan det är ett av mina stora intressen. Det kanske kommer en dag när han måste lära sig, men det blir då det…
Dessvärre kan han inte använda skruvdragare, byta lysrör eller dylikt heller, men det kan ju jag. Han är dock väldigt duktig på att berätta för mig hur otroligt snygg jag är.
Vill man inte så går det ju givetvis inte. Men då kan man inte vänta sig att nån annan ska passa upp och fixa det åt en. Jag har valt att lära mig vissa saker, som tex den där j*kla säkringen, för att jag inte kan kräva att min man ska komma hem om den går när jag är ensam hemma. Har heller ingen lust att vara utan el tills han kommer hem, eller åka utan spolarvätska tills han (eller nån annan) kan fylla på.
Jag skulle aldrig acceptera att vara den som har allt ansvar för matlagningen varje dag (om det ska bli vettig mat), på samma sätt som jag vägrar att ha allt ansvar för städ, tvätt osv. Men även det är ju ett fritt val, givetvis.