Kategorier
feminism & genus

Disney; En ulv i fårakläder som lär dina barn att förföra och förföras

En sak som jag tycker är problemet med Disney är den här konstanta sexualiseringen som prånglas ut. Förstå mig rätt; jag är ingen panikmoralist som tycker att barn ska skyddas från allt. Tvärtom. Sex är en del av livet och inget som ska gömmas och smusslas med. Men sex och sexualisering är inte samma sak. Jag ställer mig väldigt frågande till Disneys syfte att basera sina filmer på vuxensexualitet och vuxenkärlek. Vad har barn för nöje av att se på något de egentligen inte kan förstå? Måste det ens handla om kärlek på det sättet? Varför inte vara på deras nivå och göra film som handlar om barn? Barns vänskap, barns känslor och barns upplevelser. Lindgren gör det. Jag upplever att hon är på barnens sida. Den känslan får jag inte av Disney även om de gör sitt bästa för att vilseleda oss med sitt magiska glitter, barnsliga fluff och gulliga djur. En ulv i fårakläder. Men jag blir inte lurad. Disney är inte barnvänligt nånstans. En del av den här sexualiseringen är subtil. Vi vuxna ser den tydligt, men barnen får in budskapet lite mer subliminalt. Det är de förföriska som genomsyrar allt; de vickande höfterna, koketterande med huvud och fladdrande ögonfransar. Disneys kvinnliga karaktärer ÄR förföriska och sexuella och budskapet är tydligt; med din kropp och list kan du få vilken man som helst på fall. (och män är lättlurade) Ni som missat, se Mickey Mouse Monopoly. Det är ett måste! Det här är del 2 av 5. Se de andra också!

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

64 svar på ”Disney; En ulv i fårakläder som lär dina barn att förföra och förföras”

Jag håller med till viss del, men alla Disney är inte så. Jag skulle inte kunna säga det om, 101 dalmatiner, mulan, Micke och Molle eller lejonkungen till exempel. Man kan ju välja vilka disney filmer man vill visa för sina barn, man kan ju ta bort dom allra värsta ;0)

I den här diskussion kan jag inte påstå att jag håller med dig, mest för att jag är uppväxt med disney och inte tycker jag har blivit påverkad 😛

Däremot så har jag tänkt på att disneyfilmerna har många vuxenskämt (och ironi) som jag inte ens tänkte på när jag var liten som jag förstår nu, känns lite som att disney är mer inriktat på vuxna tittare på det viset xD Då speciellt de allra nyaste.

Men jag ska iaf titta på Mickey Mouse Monopoly.

Jag håller delvis med… visst är vi påverkade av Disney. Smala prinsessor som ska vara väna och beundrande och blinkar med sina långa ögonfransar! MEN Disney har även andra filmer, som inte spelar på vuxenförhållanden och sexualitet. Jag har inte sett alla Disneyfilmer, men tex. Dumbo, Pinocchio, Alice i underlandet, Svärdet i stenen… jag kan inte tycka att de är särskilt hemska ur genussynpunkt.

Jag älskar Astrid Lindgren, men nog tycker jag några av hennes sagor är sämre ur genussynpunkt också… Tex. min favorit Mio min Mio… där är hjältarna pojkar, som förväntas vara modiga fast de är rädda. De flickor/kvinnor som finns med är väna, snälla och vackra (kiosk/affärsbidrädet i Sthlm tex, eller väverskan). Emil… där pojken (Emil såklart) är busig och vild, och lilla flickan Ida är så snäll och skötsam och lugn.

MEN med detta sagt håller jag med om att Askungen, Snövit och de andra Disneyprinsessfilmerna inte är nyttiga för barn…

Kan du inte tipsa om "alla" (eller några av) de filmer som är lämpliga för barn? Och gärna med en motivering?

.. Det skulle ju nästan kunna bli ett inlägg. 😉

Sett enbart ur ett vuxenperspektiv så kanske jag kan hålla med dig. Men jag anser inte att man måste lägga vuxna värderingar i ALLT som är för barn. Barn tänker inte ett dugg på såna här saker. Tror inte du kan hitta en enda unge som en skulle någonsin reflektera över dessa saker.

Barnen sätter sig ner. Kollar på filmen. Skrattar om dom tycker det är kul. Om inte kanske dom struntar i filmen. Thats it!

Jag slutade värdera saker för barn enligt vuxna ögon för länge sen.

Dessutom är just Disney inte renodlade barnfilmer. Det är familjefilmer. Deras filmer är till för att underhålla alla åldrar. Jag uppskattar dessa filmer som vuxen med ett vuxet perspektiv och barn från sitt 🙂 Svårare än så är det inte. Man måste inte krångla till det tycker jag!

Det finns en Disneyfilm, Lila & Stitch, som jag handlar om vänskap. Barnen är tecknade som riktiga barn, lite rultiga, och jag upplever kvinnorna i filmen (främst Lilos grymma surfande självförsörjande storasyrra som hon bor hos) som främst muskulösa (men såklart smala också). Den enda kärlekshistorien ligger i skymmundan eftersom Lilos trygghet går före syrrans romans.

Är Lilo & Stitch en mer "okej" Disney-film eller har jag missat nåt? (Jag kan vara lite blind eftersom den är fullspäckad med underbar Elvismusik. Bästa filmen!)

Jag håller med Linda aka Javamorsan, är det inte såhär vi ser på filmerna med vuxna ögon och vår erfarenhet som just vuxna? De sakerna som tas upp ser man om man vill se dem på det där sättet och när de tas ur sitt sammanhang. T ex så säger ju Jasmin att hon "inte är något pris man vinner", när männen diskuterar henne och giftermål och what not. Som sagt, vill man hitta och analysera ur ett genusperspektiv, så kan man hitta sådana saker överallt, t.o.m i Astrid Lindgrens sagor.

Sedan så finns det ganska få Disneyprinsessor (och det är bara samma prinsessor och filmer man talar om) om man tänker på hur många filmer som faktiskt gjorts utan prinsessor som huvudkaraktärer.

Jag är uppvuxen med Disney och älskar alla filmerna, har inte tagit skada av några ideal och känner nog ingen annan som påstår sig ha farit illa heller. Istället tror jag att föräldrarna har en större roll än filmerna, spär föräldrarna på rollen om hur man ska vara som flicka genom att endast köpa en viss typ av leksaker, bara använda en viss typ av färg på kläderna, tala om hur viktigt det är att inte smutsa ner sig, att man ska leka lugnt, att man är fin och ska vara snäll osv, då kommer det säkert påverka barnets syn på hur man måste vara för att ses som flicka.

Håller verkligen med. Att i stort sett varje disneyfilm måste handla om ett (vackert och heterosexuellt) kärlekspar som får varandra är lika tröttsamt som onödigt & lite obehagligt.

Att män (& alla former av manliga karaktärer) är lättlurade är bara förnamnet! Män/pojkar/handjur är i disneyversion som barn (även när de ska föreställa vuxna) enfaldiga, egoistiska, impulsiva, lata, slarviga & klarar inte ta något som helst ansvar för någonting – inte ens sig själva (utom i actionscenerna då de förstås griper in som räddare). Men tack och lov finns de kvinnliga karaktärerna där för att påminna dem om det viktiga, knuffa dem i rätt riktning och hjälpa dem att se det uppenbara. Kvinnorna är alltid vuxna (även när de ska föreställa barn), förnuftiga, eftertänksamma, ansvarstagande, omtänksamma. Männen förtrollas av kvinnlig skönhet och kvinnorna.. tja, ofta är det lite oklart vad de kvinnliga karaktärerna egentligen faller för.

Blir gång på gång förvånad över hur så ruttna genusföreställningar helt okritiskt presenteras för barn. Och det handlar ju inte bara om disney. Ta vilken barnbok/film (Harry Potter tex) som helst. Eller varför inte vilken komediserie för vuxna som helst.

Jag ÄSLAKDE Disneys filmer när jag var liten….och än idag faktiskt. Jag kan hålla med dig om att de är lite väl fokuserade på utseendet, men det var inte sånt man tänkte på när man var liten, och jag tror inte det påverkar barnen om inte föräldrarna uppmärksammar det.

Åh kan du inte tipsa om bra barnfilmer o böcker ur genusperspektiv?

(hade just på bambi på tv:n när jag läste inlägget och lilla flickkaninen dök precis upp med låååånga ögonfransar och svajiga lockande rörelser.. Kändes inte bra!)

Jag håller med. Hur mycket jag än älskar Disney, för det gör jag, men jag tycker inte att man kan säga "barn tänker inte på sånt där, det är bara vuxna som gör det".

Nej, det kanske stämmer att barn inte förstår vad de ser, men just därför – varför ska det då vara med i en barnfilm? De kanske inte förstår de sexuella anspelningarna eller ser de uppenbara könsrollerna, men de uppfostras och lär sig, genom sådana filmer med liknande budskap, att det är normalt. Barn älskar att härma och ta efter.

Första ggn du tog upp det här med att bojkotta disney tyckte jag det var himla överdrivet o "hur kan det spela roll" liksom… Men med tiden så har jag förstått o idag känns det SJÄLVKLART att undvika dessa (och liknande) filmer/sagor.

Det är i o för sig mååånga saker som förr lät löjligt, men som jag idag tycker är helt självklart. Tack för undervisningen o att du hjälpt mig ta steget ur den här skiten. Är väldigt tacksam att du gett mig chansen att ge mina barn ett bättre liv!

@Linda aka Javamorsan

Även om barn inte tänker i dessa termer så påverkas de ju av det de ser. De börjar härma kroppspråk, uttrycksätt, klädstilar, utan att de vet vad de gör. De kan inte ta ställning, som du säger, de förstår inte såna saker. De bara matas med input som påverkar deras unga mottagliga hjärnor. De vet inte vad sensualitet betyder, men ändå dansar små 5 åringar utmanande och klär på sig prinsessklänningar. Det är just därför man ska se upp extra noga. Hade de haft en refkelktionsförmåga som vi, så hade det nog inte varit lika "farligt", men nu kan de faktiskt inte värja sig och vi måste se till att de slipper.

Ld skriver ju också att de påverkas subliminalt.

Kan säga att mitt barn iallafall påverkas väldigt mycket av det hon ser på teve och film.

@Gardéeva Barn påverkas av allt dom ser och hör. Det är där man som förälder har sitt ansvar.

Mina töser har sett i stort sett alla Disney filmer och påverkas inte nämnvärt av dessa kan jag säga.

Barn påverkas mest av vad mamma och pappa säger och gör. Hur vi vuxna agerar och tänker reflekterar i våra barn. En film är en film och det är väl ändå något vi borde lära våra barn. Istället för att bojkotta?

Finns så mycket värre saker i världen som kan påverkar våra barn negativt. En Disneyfilm kommer aldrig vara något som förbjuds i mitt hem 🙂

många Disneyfilmer kretsar kring en heterosexuell relation, kring behovet att hitta en partner, "att bli ihop", "att bli kär".

Våra barn ser dessa filmer och förstår snabbt att just en heterosexuell relation är en viktig pelare i våra liv. Det blir något man ska fokusera sig på, något att sträva efter.

Visst, små flickor kanske inte viftar på höfterna eller löser problem med att förföra fienden (som Jasmin ur Alladin, till exempel) men hur många flickor inte vill ha en relation med en kille redan på förskolan? "Jag är kär i Oscar, mamma. Vi ska pussas pch gifta oss…"

Det är sant att även om vi ser Disneyfilmerna så börjar vi inte blinka oftare (som Disneyprinsessor gör) aoch vi kanske låter bli att skönsketsoperera oss för killen vi har precis träffat (så som Ariel)men vissa meddelande får vi med oss: det är viktigt att bli ihop, heterosexuella relationer är något att eftersträva hela tiden etc.

Det är egentligen fett synd att det inte gjort alltför många riktigt bra tecknade filmer för barn i Sverige. Det mesta är amerikanskt, då många konservativa tv-styrningssatar hellre låter våra ungar glo på Disney-skit (som för övrigt är dåligt av fler anledningar än den du nämner) än tar in fina, barnsliga (på riktigt!) tecknade filmer, dels från grann- och baltländerna (vars tecknade filmer är GENIALISKT vackra och vettiga och till 90 % propagandafria) och dels från övriga Europa. Mina ungar ska inte kolla på Disney av den anledningen som jag inte gjorde det – mamma och pappa letade upp massvis med andra, bättre alternativ. Min poäng är iaf att föräldrar är mindre maktlösa än vad de tror sig vara. Det bästa med Disney är ju trots allt att man inte behöver se deras verk.

Jag tror inte heller på bojkott, men jag tror på att man ska vara mer noggrann och restrektiv med vad man väljer att presentera för sina barn och i vilka åldrar. En film är inte bara en film. En film innehåller budskap, bilder och fångar in människor i en annan värld. Det kan vara ganska kraftfullt, speciellt för barn.

Att det mest är föräldrarna som påverkar håller jag inte alls med om. Det är även dagis, kompisar och därför indirekt andra föräldrars val för sina barn (mitt barn går på dagis 8 timmar om dagen) som också spelar en rätt så stor roll.

Tyvärr så har hon fått se på Prinsess-Disney hos sina vänner, vilket har gjort att hon nu är helt prinsesstokig. Och det, kan jag säga, kommer inte från mig eller hennes far. Vi klär oss sällan i prinsesskläder, blinkar utmanande och pratar om prinsar, kärlek (ja just precis tvåsam vuxen sådan) och giftemål.

Jag ser tydligt hur mitt barn (och andra barn omkring) påverkas av felaktiga schablonbilder, och hur hon påverkas av andra barn som har påverkats av felaktiga schablonbilder, och hur hon i sin tur påverkar andra barn. Och det gör iallafall mig besvärad. Jag vill inte att hon ska påverka andra barn på fel sätt, lika lite som jag vill att hon ska påverkas av andra på fel sätt.

Därför ställer jag mig alltid frågande till devisen "jag gör som jag vill med mitt barn". Allt man gör påverkar indirekt ngn annan. Men visst, alla gör ju ändå som dom vill i slutändan. Men det är ändå viktigt att man har förmågan att reflektera över det istället för att avfärda allt med ett "jag upplever inga problem med det, det är bara en film".

Barn fascineras av sagor, det är inget konstigt med det, men vi vuxna måste, som du säger, vara mer selektiva med vad de ska tillåtas att fascineras av.

Jag bojkottar inte heller Disney helt, mest för att det redan är lite för sent, men jag kan säga att jag ångrar att hon blivit introducerad.

@Gardéeva Jag förstår uppriktigt inte varför det är så hemskt att vara lite prinsesstokig när man är liten. Det innebär inte per automatik att man växer upp och blir kroppsfixerad. Eller att man inte kan växa upp och bli en stark medveten och självständig kvinna. Vill man göra den kopplingen så kan man hitta fel i precis allt som barnen ser och hör.

Min tjejer har sett varenda prinsess film som finns och är inte det minsta prinsesstokiga. Ändå har dom sett dessa filmer sen dom var mkt små.

Dagis och omvärld påverkar våra barn absolut. Men grunden läggs hemma hur du än vrider på saken. Har du gett din barn möjlighet till en stark identitet redan från start kommer inte yttre faktorer så som en film göra så stor skillnad. Det är så jag tänker och jag har inte sett några problem runt mina töser alls. Ingen av dom är så där klassiskt tjejiga snarare tvärtom.

Sen undrar jag varför det är fel att barn pratar om kärlek osv.. Tvåsamheten är inget fult eller farligt. Att prata med barn på deras villkor brukar funka hur bra som helst.

Vem går omkring hemma och blinkar utmanande i samband med sina barn? Inte jag i alla fall.

Nej man behöver verkligen inte göra ett problem av allt man ser. Men alla lever och lär så som känns bäst för en själv. Det ena är inte mer fel än det andra tycker jag. Så länge slutresultatet blir bra och det man hoppats på 🙂

Jag vill bara tacka dig för att du skriver så jävla bra och för att du verkligen har fått upp ögonen på mig när det gäller hur man påverkar sina barn… Har suttit och läst igenom hela din blogg nu och många gånger tänkt att shit, sådär gör ju jag med mina barn jämt utan att tänka på hur det påverkar dom, det och det måste jag börja förändra osv… Har sedan jag var liten kallat mig själv feminist men mest gått emot allt det som är tydligt runt omkring mig men du får mig att se sånt jag inte riktigt tänkt på innan eller sett men inte reflekterat över i ett större sammanhang. Smör smör smör hehe, men ville bara berätta det. 🙂

Jag tror att de är få barn som läser in de budskap i Disneyfilmer, som nämns här. Utan det är flickors olika personligheter som avgör om de vill vara en vacker prinsessa som söker en trygghet i sin prins eller inte.

Som förälder så tycker jag att det är ens skyldighet att ifrågasätta allt. Särskilt sig själv som förälder. Det är det bästa man kan göra, för att ständigt utvecklas.

Att ifrågasätta och "se fel" i den bild som levereras till barnen via media tycker jag verkligen man som förälder bör göra. Det är ju skitviktigt om ngt.

Att alla barn inte påverkas betyder inte att problemet inte finns. Mitt barn påverkas och det räcker för mig för att jag ska känna att det här är viktigt. Det är därför jag (och många med mig) väljer att "se fel" i det. Det ingår i den grund jag vill bygga upp för mitt barn. Kritiskt tänkande och reflektionsförmåga är det mest värdefulla man kan ge sina ungar.

Sen så skulle jag vilja säga att sagor har påverkat en hel generation kvinnor att drömma om konceptet "prinsen och halva kungariket", en dröm som inte alltid leder till gott, men det tar vi en annan gång, ngn annanstans.

Och jag tycker att det är roande att se hur många som inte klarar av att "kill your darlings".

Det bevisar att Disney är väldigt skickliga på att procucera och paketera en dröm 😀

Det där tänkte jag ofta på när jag själv var barn. Alla söta, vackra prinsessor som har getingmidja, ursnygga klänningar, långa ögonfransar…och så har vi mej då. Helt annorlunda byggd, mer en pojkt-jej än en tjej-tjej.

Jag var den som skitade ner mig, satt längst upp i trädtopparna, spelade hockey osv.

Jag kommer speciellt ihåg en gång när en flicka i klassen sa nåt lite retsamt i stil med "Du gör ju bara pojksaker så varför ska du få vara med oss tjejer?". Just den meningen tog ganska hårt just då. Jag hade inte sett det som att jag gjorde så…jag gjorde ju bara saker som jag ville göra. Men jag ruskade av mig det och fortsatte som vanligt. Nu i efterhand är jag så glad över att jag faktiskt vågade vara mig själv och fortsatt med det, ända tills idag(Ok det var väl några identitetskriser i tonåren men wattahell, i det stora hela är jag nöjd) =) Jag hoppas att det återspeglas i min son med av vad jag ser så är han sin mamma upp i dagen. Går sin egen väg och leker med allt som kommer i väg oavsett om det är en docka, kotte eller bil.

Jag har även har varit in och röstat på din blogg där på den där sidan.

HAHA JAG GLÖMDE!

Fasen jag glömde ju skriva att Ringaren i Notredame faktiskt är en av mina favoriter. Jag blev så lycklig när den kom ut som tecknad. Den visar ju att man inte behöver vara snygg och sånt (även om det är en snyggEsmeralda med) ;P

Jag var grymt fascinerad av allt sånt när jag var liten (började vid 7 års ålder). Jag läste Quasimodo, Fantomen på operan, Vlad Tepes (den där som inte är draculaboken utan med som en biografi), Dracula, Valhalla, Nordisk mytologi osv. Alla mina vänner läste Ann på grönkulla, Min häst och sådana böcker 😉 I "mina" böcker var allt så enkelt. Folk såg ut som folk liksom och allt var inte guld och gröna skogar.

"Om Bell var min vän och jag såg henne gå igenom det här skulle jag säga åt henne att fortsätta vara snäll och söt som du är så ska du säkert kunna förändra honom."

Melina, 9 år, intervjuad flicka i dokumentären.

Det säger väl en hel jävla del om att barn faktiskt påverkas? Ni som påstår att barn inte tolkar budskapet, tänk igen.

Jag tycker att vissa Disney filmer inte alls lämpliga som barn. Som vuxen kan jag uppskatta en del av dem, men t.e.x skönheten och odjuret tyckte jag var t.e.x väldigt obehaglig som liten. Samma sak med de båda Bernard och bianca filmerna, Lejonkunden, ja listan kan göras lång. Det fanns alltid vissa inslag i någon av filmerna som jag var tvungen att blunda i. Dock kanske jag kan uppskatta de filmerna nu men det är ju för att jag är vuxen. Trassel t.e.x gillar jag verkligen, men jag kan verkligen inte se det som en barnfilm, mer en ungdoms-film. Inriktad mellan 11 – 20 typ…

Och de som säger att det inte påvårkar, wtf säger jag bara. Disney är EN av många bidragande effekter till att vårt samhälle ser ut som det gör idag. Flickor som mår dåligt, strävandes efter sjuka ideal. Uppför sig på ett visst sätt, för att det förväntas av dem t.e.x. Flickor ska va snälla söta, vackra och förstående. De ska ta hand om allt och alla. Om en flicka är med i filmen VET man hennes syfte. Den modige prinsen/pojken ska bli kär i henne och alternativt rädda henne.

Sen en annan sak jag tänkt på i Bernad och Bianca t.e.x som jag även tänkte på som liten. Jag har dålig erfarenhet av alkohol i vår familj och när jag såg Bernard och Bianca och Lukas satt och drack hela tiden gjorde det så att jag mådde grymt dåligt. Varken sex eller alkohol hör hemma i en barnfilm!

När jag var liten och i min allra bästa Disney-ålder så var det också de åren då Den lilla sjöjungfrun, Skönheten och odjuret och Aladdin kom ut. Jag var typ 7-8 år då och älskade filmerna, gör det fortfarande på ett sätt men det är liksom en hatkärlek, det är nog framför allt nostalgin jag älskar kanske. Men jag minns ändå att jag störde mig jättemycket på att prinsessornas midjor var lika smala som deras ögon (öga!) och Ariels snäckskal tex var större än huvudet (typ).

Då var jag 7 år och fattade det åtminstone på ett sätt, att det var så overkligt, att normala kvinnor inte ser ut så och SKA inte se ut så för det är sjukt. MEN samtidigt så lade det grunden till att jag senare skulle tycka så illa om mitt utseende. Jag minns nämligen att jag tyckte att Aladdin var så himla snygg och prinsessan Jasmine… ja, hon såg inte ut som jag precis. Jag blev ledsen över det, så ledsen som nu en 8-åring kan bli över en crush på en tecknad sagofigur 😀

Men såhär i efterhand kan jag säga att jag påverkades, inget snack om saken.

Och jag tänker INTE se på när min dotter påverkas på samma sätt, därför är de där jävla prinsessorna bannlysta här hemma och varenda gång som de kommer i bild så är jag inte sen med att påpeka att "sådär kan man ju inte se ut", osv.

VIKTIGT!!!! Jävligt viktigt, faktiskt.

Elin Astrid, det är ingen som har påstått att barn inte kan bli påverkade. Såklart att de kan! Men på samma sätt kan man ju vända på det, uppenbarligen är det många som inte påverkas alls. Och jag tror inte att endast filmerna i sig påverkar, utan även vad föräldrarna gör och säger… och såklart dagis, skola och vänner…

Klart som korvspad att ungarna påverkas.

Tex när jag gick på låg/mellanstadiet så kom aristocats och vi tjejer slogs om att i våra lekar vara den där lilla vita tjejen som kunde sjunga. Vi kröp runt på golven och tvättade oss blinkade med ögonen och hade oss.

Och så där höll vi på. Vuxna ser inte all lek. Det är naivt att tro att barn inte påverkas.

Tips på "kända" filmer, för barn över tre:

Pippi

Madicken

Rasmus på luffen

saltkråkan

bullerbyn

Lotta på bråkmakargatan

Shreck

Hitta nemo

Min dotter älskade Cars när hon var typ tre. Snabba bilar och så. Tills hon fick se ngn prinsessfilm hos en polare… hmm

För barn 4-5

svt:s serier tex:

vintergatan

Häxan surtant

Cirkus Imago

Filmer:

Upp

Dumma mig

arthur och minimojerna

(trassel) mest över fem

bilar 2

Toy story 1, 2, 3

Sofia, din förklarning är rimlig men bara till en viss del. Ja, de gamla sagorna ofta handlar om att "bli ihop" men…

Pocahontas gifte sig inte med John Smith men Disney valde att göra en relation mellan dem.

I lilla sjöjungfru så dör sjöjungfrun och förvandlas till havsskum så det är ingen "ändra ditt utseende, offra allting för en kille"moral i den sagan.

Disney tenderar att glorifiera tvåsamheten och presentera den som det viktigaste i livet. Det budskapet är inte särskilt ok till småbarn, tycker jag.

Sara; "Blir gång på gång förvånad över hur så ruttna genusföreställningar helt okritiskt presenteras för barn. Och det handlar ju inte bara om disney. Ta vilken barnbok/film (Harry Potter tex) som helst. Eller varför inte vilken komediserie för vuxna som helst. "

Öh, utveckla hur Harry Potter kom in i diskussionen? :O

(Åh jag vill verkligen skriva ett långt svar på det här inlägget men jag har inte tid atm)

När jag var liten ville jag inte leka prinsessa. Eller jo, ungefär – fast jag ville vara "prinsen" – han red ju omkring på en häst och dräpte drakar och dödade "bad guys". Sitta i ett hörn iförd klänning och ropa "hjälp!" intresserade mig inte alls.

Jag glodde på Disney som en idiot, och om det påverkat mig? Jag vet inte men antagligen på något sätt!

Och när vi lekte var jag nästan alltid "killen", för att jag vägrade sitta och vänta på att bli räddad. Så här i efterhand är det sjukt att jag var tvungen låtsas vara KILLE för att få leka på det viset. Vidrigt.

Om jag får barn ska jag vara noggrann i mitt filmval och inte mata i dem en massa tecknade vuxenfilmer. För det är ju det Disney är egentligen. Vuxenfilmer i tecknat format.

Jag tycker att Pixar är duktigare på BARNfilmer. Up är ett utmärkt exempel på en bra barnfilm jag skulle låta mina framtida barn titta på.

MAJA jag tycker det är jävla skit och att man är en idiot om man visar det för sina barn. Inte konstigt att pojkar blir våldsamma.

Likaså totally spies, power puff-pinglorna och sailor moon

Grynet är ju cool, men hon är ju helt klädd i rosa. Vad tycker du om det?

Jag gillar "vi är små einsteins" och "dora – utforskaren" för små barn.

W.i.t.c.h. är en superbra pocket-samling enligt mig. Vad tycker du om dom serietidningarna?

Scobidoo är ett grymt barnprogram om du frågar mig!

Jag håller med dig. Men vill minnas att jag tyckte om att se filmer som handlade om kärlek på det viset Disneys filmer gör. Jag älskade Pippi också, men romantik var något jag tyckte var extra spännande. Både i sagor och på film. Det som förstörde så mycket, och som faktiskt format en stor del av min världsbild, är budskapet om att bara vackra, sexiga och förföriska flickor får sin prins i slutet. Dessutom är alla SMALA och midjan är mindre än huvudet. För en ung tjej som både är tjock, ful och längtar efter sin första kärlek är det nära till hands att söka sig till alla som verkar intresserade. Det är inte nödvändigtvis de jämnåriga högstadiekillarna. Och det gör man ju enklast genom att försöka vara förförisk, och kanske rentav inbjuda till sex. (Och det är aldrig så fint som i Mitt livs novell.) Förr eller senare lär man sig ju att det inte är så det fungerar, men uppfattningen om att man är mer värd ju vackrare man är, den sitter i.

GN: "Pocahontas gifte sig inte med John Smith men Disney valde att göra en relation mellan dem." – De gifte sig inte i Disney-filmen heller, precis som i verkligeheten hånglade de bara 🙂

"I lilla sjöjungfru så dör sjöjungfrun och förvandlas till havsskum så det är ingen 'ändra ditt utseende, offra allting för en kille'-moral i den sagan. " – Klart inte lilla sjöjungfrun kan gå o dö i en Disneyfilm. Men har för mig att hon offrade sig en massa i orginalet också, att "varje steg hon tog kändes som att gå på knivblad" and what not?

Och det här med tvåsamhet… tycker det är lite hyckligt att prata om ifall man själv utövar den livsstilen.

MARIELLE Det är knappast en slump att just KVINNOR är så äktenskaps- och förhållandeorienterade. Män är inte det på samma nivå.

SOFIA I LONDON nej, pochahontas och smith hånglade aldrig i verkligheten. Hon var nämligen bara ett BARN i verkligheten. Inte en vuxen sexig kvinna.

Att säga att det är hyckleri att motsäga sig tvåsamheten bara för att man själv lever så blir ju bara fel. Vi vuxna har sex också. Och vi gör mycket annat som inte borde idealiseras i disneyfilmer.

Du tror alltså att det är Disney som är orsaken till detta..? För det har inte varit så även innan dessa filmer fick indoktrinera småttingar?

Män sår säd, kvinnor bär barn. Det är inte konstigt att kvinnor tenderar att vara mer intresserade av idén om förhållanden & äktenskap. Vi har mer att 'förlora' på en ickerelation än en man, då det kommer till sex (då kunskapen om preventivmedel i dagens omfattning inte riktigt har kommit till känna i våra retro hjärnor).

Förhållanden är en förlängning av fortplantning, således kan kvinnor finna det tryggare att idka om mannen har lovat henne evig kärlek & inte kommer att lämna henne med tre skrikande ungar, för att springa vidare med sin säd & så ny frön.

MARIELLE nej jag tror inte att disney är orsaken. Jag tror föreställningar och normer är orsaken och att Disney hjälper till att upprätthålla dessa.

Dessutom så är människan initialt ett flockdjur så att kvinnan skulle vara mer beroende av ett förhållande för att våga sätta barn till världen är fel. I gamla kulturer så levde vi i flockar. (små samhällen/grupper) Inte i tvåsamhet.

Gamla kulturer har variationsgrad i hur förhållanden har sett ut, precis som moderna kulturer har även om det troligtvis ej är varierat i samma grad i dagsläget. Men jag förstår din poäng. Dock kvarstår att vi trots att vi i dagens samhälle främst har tvåsamhet fortfarande lever i flock. Par är en del av flocklivet. Givetvis finns frågetställningen hur detta kommer sig, & jag tror inte heller personligen att fler människor är naturligt monogama än som inte är det. Rent sexuellt. Däremot tror jag att kvinnor till större del omedvetet intellektuellt känner av att det säkra före det osäkra är att kila stadigt. För så är det ju. Om jag blir på smällen & karln lämnar oss står jag ensam med ett barn att ta hand om &.. det funkar ju, men det är inte det ultimata.

Marielle, tack för att du sätter ord på mina tankar ^^ jag tycker att det är en för jäklig balansgång hur man ska uppfostra sina döttrar/söner till ett lyckligt liv. Jag kommer ju inte vara den som uppmuntrar varken mina söner eller döttrar till att "knulla runt", den saken är iaf klar.

Och det är ju ENBART för deras eget bästa (slippa abort, könssjukdomar, avvisa och bli avvisad i flera förhållanden). Och vad är det då för fel i att uppmuntra till bilden som Disney förmedlar?

Sen finns det ju en jädrans massa luckor – som att barnen inte ska bygga hela sin identitet och bekräftelse på alla komplimanger dom kommer få om sitt utseende/kläder/vad de gör – men jag vet inte hur mycket det har med Disney att göra Egentligen, förutom att de har sina uppenbara brister… Men så är det ju i verkliga livet också.

Och jag veeet att det är det Du vill förändra, Natashja 😉 Ibland känner jag mig verkligen som en stoppkloss för Dig, men det är antagligen bara för att jag är lika förbannad på samhället som Du, haha! Jag önskar att jag kunde hålla med Dig helt, men det gör jag inte..

Däremot kommer jag alltid att uppmuntra mina döttrar och söner till att alltid sträva efter och uppnå sina drömmar! Men jag ska försöka att också visa att "får Du det ena kanske du förlorar det andra". Såsom Du gör när du plockar bort en leksak från lekrummet när barnen får en ny leksak… Som jag för övrigt tycker verkar vettigt.

Lady Dahmer: Ok, har iaf för mig att de hånglade men kanske fått det om bakfoten.

Jag står fast vid att det känns otroligt löjligt när folk som själva skulle gå i taket om deras partners var otrogna ogillar "idealiseringen av tvåsamheten".

SOFIA vad har det ena med det andra att göra? Jag och min man gillar sex också, ska jag pracka på mina barn det också? Vi gillar att dricka alkohol? Kanske visa lite porriga barnprogram med fulla karaktärer?

Jag kan inte förklara det bättre än så, men att idealisera tvåsamheten och lära barn att det är viktigt att ha en partner bäddar bara för problem. Majoriteten av mina KVINNLIGA vänner klarar inte av singellivet. Och majoriteten av dem väntar på prinsen. The one. Mr. Right.

Tids nog så fattar barn att det är kul att knulla, supa och vara tillsammans med någon. Tills dess så tycker jag man kan skippa att ge dem en bild av att det är vad de ska eftersträva i livet.

Ok, tror jag missförstått lite, när jag hör tvåsamhet tänker jag = man ska vara två i ett förhållande, man får inte ha fler än en partner samtidigt.

Håller med om att Disney (eller ja de flesta sagor) romantiserar bilden av ett förhållande, som om det vore målet i livet. O andra sidan så är kärlek något väldigt trevligt och absolut ett av mina mål.

fast å andra sidan, så finns det en del människor som är polyamorösa.

men det jag menade vcar ju att vi prackar på barnen iden om romantisk kärlek innan de är redo för det. Låt barn vara barn liksom.

Först vill jag säga att jag inte läst alla kommentarer, och ber om ursäkt om någon redan påpekat detta.

Sen skulle jag vilja tillägga att majoriteten av alla filmer dom gjort är baserade på böcker och dom har hållit sig så mycket till originalet de kan.

Dom har dessutom gjort filmatiseringen av böckerna mer barnvänliga än nödvändigt imho.

Läs den lilla sjöjungfrun från H.C Andersen så kommer ni se vad jag pratar om.

Skulle ni visa lilla sjöjungfrun för era barn om Ariel helt plötsligt skär av sig tungan, får uppgiften att mörda prinsen och sedan dör i slutet? Nä, jag skulle inte tro det va.

Sen uppskattas filmerna av alla åldrar det är det viktiga. Barn som vuxna ska kunna se filmerna.

Dagens animationer är rent skräp, speciellt dom som är riktade för barn. Dora the explorer är ett exempel som jag aldrig skulle låta mina barn titta på, eller musses klubbhus.

Om man kollar på gamla serier som jag själv växt upp med, piff och puff, och alla dom där tecknade serierna som gick på TV. Där i svär dom, slåss och kallar varandra så mycket fula grejer så man knappt kan förstå idag hur de kunde sända dom. Men jag tycker själv att vi inte tagit någon större skada av det. Jag märker inte alls att vi har fått någon ''onormal'' dålig uppväxt av det vi sett på tv hittills.

Sen såg jag ju tidigare kommentar om att man faktiskt kan se en film först och sedan välja om man vill visa det för sina barn eller ej.

Och personkemi är inget någon någonsin kommer komma ifrån, oavsett ålder. Dom kan inte göra filmer till småbarn som alla handlar om vänskap. Det tjänar dom ingenting på, och dom får ingen variation på deras filmer.

Jag vet att jag låter jättebitter, men Disney har tagit fram klassiska verk och gjort dom till helt fantastiska filmer som miljoner älskar. Varför klagar alla på ett vinnande koncept.

Disney gör även en sockersöt variant på kärlek och ger barnen hopp om att sann och äkta kärlek finns.

Slutet gott allting gott som man brukar säga med happy endings.

Det finns serier Disney har gjort på deras egna kanal ,som inte har någonting med sexuella kopplingar o göra.

Och som ovan sa, det finns filmer utan ''kärlek'' också.

Pongo och de 101 dalmatinerna

Micke och Molle

Hjälp jag är en fisk

Tron

Toys story

Tinkerbell

Nalle Puh

och säkert en hel drös mer som jag inte orkar rabbla.

Om dom inte märker av det som små, låt det vara då.

Gillar dom filmen som den är, och sedan växer upp och börjar förstå vad den handlar om så kommer dom älska den mer.

Det är ju inte precis porrfilmer om man säger så.

Och jag har aldrig sett en karaktär som gjort något mer än kyssts, och det gör ju "mamma och pappa" också. Så det är ju helt naturligt för barnen att se, så jag förstår inte problemet.

När jag var liten så älskade jag Ariel enbart för att hon var en sjöjungfru och hade så fint hår.

När jag växte upp älskar jag Ariel än idag, för att historien är fantastisk, den är jättevackert animerad, karaktärerna är välgjorda och mycket mer.

Själv har jag studerat animation, så jag kan säga det att det finns en tanke bakom allt, och det dom gör behövs. Det måste finnas personkemi för att folk ska kunna relatera till filmerna. Små som stora.

Och dom skulle aldrig gå runt som ett företag om dom enbart gjorde vänskapsfilmer som handlar om vänskap och aldrig kärlek.

Låt barnen se filmerna, låt dom växa upp och få tron om äkta kärlek. Och hitta persondragen i fienderna så dom kan lära sig att se vad som är rätt och fel.

Det är mycket moralpredikan i filmerna också.

Dom har så mycket poänger i mycket av det dom gör.

Och jag kan sitta och föreläsa hur geniala Disney egentligen är. Men jag tycker att jag har skrivit tillräckligt nu 😛

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *