Kategorier
feminism & genus

En grundkurs i genusmedvetenhet; Könsroller

Jag har märkt att väldigt många har svårt att förstå vad det är när man pratar kön. Många föväxlar det sociala könet; våra könsroller med det biologiska och blir upprörda då de tror att genus handlar om att göra människor könslösa. Själva begreppet könsroll är svårt att förstå då det för många hänger ihop med det faktiska könet. Till skillnad från vår sexualitet som vi föds med så kommer våra könsroller utifrån. Vi påverkas av en rad olika influenser och formas genom socialiseringsprocessen under vår barndom och tidiga ungdom. Det börjar liksom redan vid födseln; studier visar att vi svarar fortare på en flickas skrik än en pojkes, men en pojke får oftast amma mer och längre än flickor. Flickor får även mer kramar och närkontakt och jag vet att föräldrar runtom i landet protesterar; jag kramar mina söner! Och ja det gör ni säkert, men flickor får generellt MER av det. Både från sina föräldrar och sin omgivning. Att pojkar uppmuntras mer att prova nytt och att vara fysiska vet ni säkert och det börjar redan när de ska börja gå och utforska världen. (Sen så råkar män statistiskt sett ut för fler och allvarligare olyckor, kanske för att de aldrig fått höra att de ska vara försiktiga?) Flickor får också generellt mer uppmärksamhet för sitt yttre medans pojkar får mer för sina prestationer. Även om en komplimang i sig inte är skadlig ”Va söt du är idag!” så upprepad om och om igen regelbundet sänder det budskapet till flickorna att de är mest uppskattade för sitt yttre. Pojkar å andra sidan får ofta en massa uppmuntran för vad de kan; ”Vilken stor och stark pojke du är som kan klättra!” Föräldrar uppmuntrar generellt sina pojkar att leka tuffare, ta risker och våga medans flickor oftare får höra att de ska vara försiktiga och ta det lugnt. Och det formar oss. När ungarna sen blir större så kommer ju leksaker och barnprogram och vänner in. Leksaker riktar sig ganska tydligt till vardera könen; pojkar förväntas gilla (och vara) äventyrliga och aktiva leksaker medans flickor antas gilla passiva och pyssliga lekar. (och därför undviker jag att ta med Ninja till leksaksbutiker) Pojkar har t.ex inga ”dockor” utan då kallas de för ”actionfigurer”. (Ett tips är att ni faktiskt kallar era ungars actionfigurer för just dockor) Kläderna uppmuntrar även de olika sorters lekar. Pojkars kläder som kommer i mörka grådassiga toner och slitstarka rymliga tyger kan man kravla omkring på marken med, ramla med och klättra med. Flickors kläder i mer delikata material och ljusa pastellfärger där smuts syns på och som lättare går sönder (och även sitter tajtare och mindre bekvämt) funkar fint när man pysslar eller leker lugnare. Sen kommer ju omgivningen in; förväntingar och fördomar vi har kring könen och hur det påverkar vårt bemötande av varandra och då speciellt barn som är i sina formativa år. Här spelar även normer en stor roll för barn vill passa in och göra kön på rätt sätt. Vi är flockdjur och anpassar oss lätt till samhällets ideal. Barn kan behöva stöd att våga bryta det, våga stå emot, våga vara sig själva.  Hur fria är ungarna att utveckla sina personligheter när allt runt om kring dem är så tydliga med vilka mallar som finns och vilka regler som gäller? Hur fria är de egentligen när de blir bestraffade när de faller utanför ramen för vad som är ok för respektive kön? Det är här mitt ansvar som förälder kommer in; att vara medveten om hur vi upprätthåller könsrollerna ger oss ett försprång. Genom att vara aktiv i sitt föräldraskap och motverka dessa roller så ger man iallafall ungarna en någorlunda ärlig chans att vara en individ.

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

53 svar på ”En grundkurs i genusmedvetenhet; Könsroller”

Jag hoppas att dom fattar DEN HÄR GÅNGEN iaf och läser inlägget innan de börjar med "Låt flickor vara flickor och pojkar vara pojkar" Du skriver så awesome så jag fattar inte varför det fortfarande finns folk som inte fattar det här med genusmedvetenhet…

Bra inlägg!

Jag har märkt en sak, angående pojkar och kramar. Simon får mycket mer kramar av pedagogerna på förskolan än de andra pojkarna i samma ålder. Mycket beror säkert på hans personlighet, han tyr sig mer till vuxna än till barn, men han kläs ju också ofta i ljusare kläder än de andra pojkarna och ljusare kläder signalerar ju helt andra saker än mörka och jag tror det spelar in i pedagogernas bemötande av honom.

Däremot så har jag också märkt att med barnens ljusa kläder så lägger pedagogerna också mer tid på att rätta till deras yttre, borsta av damm och smuts, mer fokus på plaggen än annars osv och det gillar jag ju inte.

Med andra ord är det ju mestadels positivt för Simon (och David, men han är ju så hila liten och inne i sin värld ännu) att han får mycket kramar, närhet och ömhet (blir behandlad mer som en flicka än en pojke) samtidigt som jag tycker väldigt synd om de andra pojkarna som går miste om den här biten. 3-åringar är ju faktiskt fortfarande väldigt små och behövande människor!

Men inte tror väl nån att genus handlar om att göra människor biologiskt könlösa. Det handlar väl snarare om att man har olika åsikter om gränsen mellan biologiskt kön och socialt konstruerade könsroller. De menar t.ex. att mäns högre risktagande (delvis) har en biologisk förklaring och kopplar det gärna till testosteronnivåer.

(Sen finns det ju de som tycker att de socialt konstruerade könsrollerna är bra.)

Wow! Det här var verkligen en perfekt introduktion till genus och lätt förklarat. Hur kan man inte fatta vad det här handlar om 🙂 Himla bra! Jag länkar till dig från min blogg om det är okej? (inte för att jag har massa läsare… men mest för att jag alltid ska kunna hitta tillbaka hit fort!)

På Hedenhös tid (80tal) fick jag ofta kommentarer för att även sonen fick en docka. Att han gillade att klä sig fint, vara med i köket och höll ordning på rummet gjorde att måånga ansåg det självklart att det var dockans "fel". De bestämde sig direkt för att "killen blir bög" pga docka och jämlik uppfostran. De hade ingen som helst koll på könsroller, sexualitet och uppfostran. Det är skrämmande att 20 år senare se diskussionen fortsätta.

Som upplysning kan jag berätta att varken pyntande, docka eller allmänt pyssel "gjorde" honom till bög. Han blev en bra kille med koll på vem han är eftersom han slapp en massa förutfattade normer. En kille som varit trygg i sig själv och gärna klivit utanför gamla ramar.

Keep Up the good work!

Nu är det inte din blogg i sig som fått mig att ändra mitt tänk, utan det faktum att jag fick en dotter (ändå tjejen i "nästa generation") och faktiskt bara började känna att NEJ, det räcker.

Sen fick jag ett barn av varje kön, och vi kämpar för att försöka förstärka olika sidor hos barnen med lite tänket: "hela samhället kommer att uppmuntra till DET hos resp barn, så vi försöker uppmuntra DET ANDRA" utan att gå till extremer åt något håll.

Vi har massor av retrokläder från makens glada 80-tal, och han hade en hel del rosa på sig och pasteller (som vi alla hade) och vissa kläder drar jag mig för att sätta på dottern. Chockrosa i vissa plagg. Men jag skulle gladeligen sätta dem på sonen. Superfina kläder som passar på båda, men som blir så "tjejiga" på henne.

Det är mycket detta, och tragiskt att man alltid ska behöva försvara och ta upp alla de som har "undantaget"…. har också hört och läst om alla dessa studier hur vi bemöter barn olika efter kön, och försöker tänka extra på det, men går säkert i fällan ändå. Men jag försöker aktivt att tänka på det.

Bla bla bla…. Lång uppsats. Men BRA inlägg!

Jag måste fråga om du vet… Var hittar man neutrala trosor (storlek mindre, dvs 86-92)? POP har två-pack men de kostar ju multum om man jämför med kedjor som troget håller sig fast vid sina stereotypa könsbilder.

Jag kämpar för fullt för att min människa inte ska se ut som en sockersöt liten docka och ja… att då sätta på henne typiska docktrosor vore att fördärva allting även om det bara (troligtvis) är vi i familjen som lär se dem.

Kan inte hålla med dig.

Vi är kvinnor och män av en anledning. Kvinnor och män ÄR olika. Jag låter min flicka vara en flicka. Jag har alltid varit flickig, rosa ,tränat konståkning i 12 år, balett osv..och jag älskade barbies. Jag har inte tagit skada.

Ha en fin dag!

MATILDA kan man bara vara flicka på ett visst sätt? Är min dotter ingen flicka för att hon inte bär rosa eller är "flickig"? Vad är hon då? Hur tillåter man sitt barn att vara flicka resp. pojke? Hur gör man om man INTE tillåter det? Hur menar du?

Jag uppfostrades också flickigt och jag har DEFINITIVT tagit skada. Liksom många andra män och kvinnor som fostrats efter sitt kön.

Men herre gud andas!

Jag ser ingen anledning till att du behöver använda den tonen. Alla tycker olika och uppfostrar olika och det är okej. Jag skrev bara min syn på det och att jag uppfostrar min flicka till en flicka. Vill hon leka med bilar så är det okej. Jag älskar söta rosa och blommiga klänningar och tycker min fina lilla dotter ser så otroligt söt ut i det, därför köper jag dessa kläder. Jag ser ingen anledning till dig att gå till anfall mot mig. Du skriver ett inlägg, ett debattinlägg och då får du ju vänta dig att människor tycker och tänker olika. Jag accepterar att vissa klär sina pojkar i klänningar osv, men jag skulle aldrig göra det. Inte min sambo eller våra familjer heller. Leker de så är det väl skoj, men skulle aldrig skicka ut sonen på förskolan med det. Vi är olika, det är så det är. Det är därför det finns en sådan härlig blandning av folk.

Jag önskar dig än en gång en fin dag!

MATILDA nu förstår jag inte? Vilken ton har jag? På vilket sätt har jag gått till anfall??? Jag ställde bara motfrågor, och tyckte jag var saklig och trevlig, men du kanske inte är van vid att man ifrågasätter dina åsikter?

ja jag har skrivit ett debattinlägg och förväntar mig absolut annorlunda tyckande. Det är det en debatt handlar om. Och då ger jag motargument- det måste ju du vara beredd på om du svarar på mitt inlägg?

Hur fostrar man en flicka? Hur låter man en flicka vara en flicka?

Väldigt sant. Man ska vara försiktig med att följa samhällets regler och föra över det på barnen. De ska kunna vara fria och slippa det så lång tid som möjligt. Det kommer vara tufft nog att vara sig själv och inte den som samhället vill att man ska vara ändå för att man ska bli formad till just det som ung. Fortsätt med det du gör! Du skapar medvetenhet i samhället!

Jag tänker inte ens starta en debatt med dig. Och jo jag är klarar helt klart av motfrågor men jag känner inte att jag vill lägga ner energi på detta, då jag har accepterat att vi tänker och tycker olika. Jag tror inte ett enda dugg på att man gullar mer med flickor vs pojkar. Jag känner bara pojkmammor och de är BETYDLIGT mer beskyddande och gullar betydligt mer med sina pojkar än vad jag gör med min dotter. Jag tror och tycker inte att man kan dra alla över samma kant. Jag tycker at denna debatten har gått lite för långt bara. En sak kan vi nog hålla med varandra om ; LÅT barn vara BARN. Låt barn vara sina egna istället för att diskutera pojkar och flickor. Jag tror att samhället har förstorat denna fråga. Jag tror startk på att man uppfostrar sina barn som man själv blev uppfostrad och den bästa tiden jag hade som barn var när min mamma satte upp mitt hår, sydde mina konståkningsklänningar och jag tränade. det blir nog automatiskt att jag vill ge min dotter samma sak. Om man läser din presentation "Vill du läsa om en feministisk småbarnsmorsa med orakade armhålor som brevväxlar med seriemördare, tjatar om genus och tvättar håret utan shampoo så har du kommit till rätt ställe!! " så märker jag att vi är totalt olika och visst är det fantastiskt? Jag har en vän som stämmer in på din beskrivning och utan henne vore inte min vänkrets hel. Jag tror att vi tycker lika och olika i vissa aspekter. Kan vi inte bara vara ense om att vi är oense i vissa saker, men att vi är fantastiska människor, individer ändå? 🙂

Nu blev inlägget längre än vad jag hade tänkt.

Har precis gjort en undersökning för min psykologi kurs, där jag undersökte om Freud hade rätt med sin "könsteori". Hans könsteori speglar väldigt mycket vår bild på kvinnor/män i samhället. Den går ut på att kvinnor är passiva, narcissistiska och maschokistiska (stavning?), och män är aktiva, bedömmande, sadistiska/bedömmande.

Men undersökningen visade något HELT annat. de 3 största egenskaper för män var: maschoistiska, bedömande, och sadistisk/dominanta. Tjejer: Passiva, sadistisk/dominanta, bedömande.

Alltså det vi FÖRVÄNTAR oss att tjejer och killar ska vara är helt olika än vad de faktiskt är. Så vi pressar in dem i roller de inte passar i, för att annat är "fel". Vilket är helt sjukt, egentligen. Istället tycker jag att man borde göra som du gör: uppmuntra de egenskaper det motsatta könet förväntas ha, för samhället kommer ändå kompensera den uppfostran med att lära henne ur "tjejer" ska vara, och då väger det upp till en välanpassad individ.

Att endast fokusera på "min dotter är en flicka" och bara klä henne i flickkläder och annat som skriker ut hennes kön gör att flickan då tvingas in i en könsroll som kanske inte passar den här personen. Sedan får man vara lyhörd med vad ens barn vill vara och inte vara, vill en pojke vara riktigt "pojkig" även om annat uppmuntras, eller flickan vara "flickig"… ja då får man väl acceptera det 😉 Men man ska ju inte ta förgivet att "men för att jag ville vara flickig så vill min dotter" (eller tvärtom för pojkar).

Folk verkar glömma att barn är egna individer, inte en förlängning av en själv.

Så Matilda, om jag har fattat det här rätt så kritiserar du LD eftersom du upplevde att hon gick till anfall mot dig, och att man måste få ha olika åsikter och att du bara uttryckte din. Men när hon diskuterar med dig så vill du inte diskutera? "Du skriver ett inlägg, ett debattinlägg och då får du ju vänta dig att människor tycker och tänker olika." Ja, det var ju det hon gjorde, men det kanske bara är okej när folk kommenterar henne och inte dig?

Töntig fråga kanske, men när jag pratar med de i min omgivning om genus och tex refererar till dig eller nån bok. Tycker alla, jaha? Men spelar roll om det är så, varför ska vi ändra oss? Det är då jag känner, ja herregud. Vad ska jag svara på bästa sätt? När folk har den attityden?!

Ska länka till ditt inlägg, så kanske folk fattar 🙂

matilda,mamma till Elna

Om din dotter ständigt bemöts och behandlas som om hennes värde ligger i att hon är söt – utifrån söta klänningar, glittriga hårspännen, tofsar i håret osv Att hon bemöttes av omgivningen som om hon inte är kapabel att springa, klättra, vara vild o busa och även tillrättavisas om hon ändå skulle göra detta. Att hon förväntas bete sig på ett visst sätt som dels begränsar henne och som även kommer att försvåra för henne i vuxen ålder enbart utifrån att hon är fostrad och stöpt i könsrollen flicka/kvinna.

Detta innebär även att hon just utifrån denna snäva könsroll på olika sätt kommer att bli diskriminerad i förhållande till män. Och detta sker redan då hon är barn i förhållande till pojkar.

Hon kommer alltså att på olika sätt utifrån sin könsroll att vara underordnad män.

Tycker du att detta är ok? och i så fall, kan du förklara för mig varför och på vilket sätt detta är just ok. Tycker inte du att man som förälder har en skyldighet att inte försätta sina barn i detta? Om inte; varför?

Matilda: Låter man barn vara barn så borde man klä alla barn på samma sätt och låta dem leka med samma leksaker – tyvärr ser det ju inte ut så.

Självklart är pojkar och flickor olika – men vi GÖR DEM mer olika när vi separerar dem med hjälp av färger, leksaker och egenskaper än det egentligen är nödvändigt. Just för att de blir formade efter det.

Vad hade hänt om du gett din flicka andra möjligheter och uppmuntrat andra sidor hos henne? Det är DET som är så spännande! Hur mesta möjliga mångsidighet får barnet att utvecklas på sitt eget sätt.

Håller med till 100%! Ingen kan säga det bättre än du 🙂 Har alltid (av någon anledning) varit lite mittemellan det typiskt killiga och typiskt tjejiga. Jag anser att jag fått en ganska så neutral uppfostran, så jag har antagligen tänkt på ett annorlunda sätt. Sen har jag alltid älskat att göra tvärtemot, bryta normer som du kallar det. Tack för att du förklarar så bra! 🙂 När du lägger fram det på detta sättet så borde ju de flesta förstå! 🙂

Vill bara säga att det är MYCKET bra skrivet,Jag har skrivit ut två kopior en som barnens gudfar ska få äran att få ta del av ikväll och en till min mormor imorn att begrunda.

Jag måste bara få säga att jag inte alls är lika into this som du är, men om jag någonsin kommer skaffa barn vill jag uppfostra dem så som du gör. Tycker du är otroligt klok när det kommer till detta. Du är grym och inspirerar verkligen!

Läste du LovelyLinas svar på hennes blogg? Jag gav upp, tänker inte försöka debattera med henne mer då hon är stor tegelvägg som inte kan se längre än vart förklädet räcker…

annnelie ett par inlägg ner i bloggen så hittar du litteraturtips med massa matnyttigt. :thumbup:

jag rekommenderar särskillt "att göra kön".

Ser lite rött av kommentarer som "Jag uppfostrar min flicka till en flicka". Jag, för min del, försöker uppfostra båda mina barn till bra medmänniskor eller hur man ska uttrycka det. Jag låter dem båda få tillgång till kreativa leksaker och klär dem i fina färgglada kläder. Sonen kör med stolthet sin docka i vagnen när vi ska någonstans, och varför skulle han inte få göra det? Hans pappa kör ju vagn med bebis i, byter blöjor och lagar mat. Skulle det vara tjejigt? Sonen tittar på glittriga saker i affärerna för att han tycker att det är fint och jag får allergiska reaktioner på kassörskor som säger till honom att det är tjejsaker – vem bestämmer det?

Sen undrar jag ibland om det beror mest på uppfostran eller personlighet att min son är en riktig "mjukis", en omtänksam myskille medan min dotter är en "vildunge". Hur som helst, jag gillar´t och uppmuntrar definitivt båda två att vara som de är.

Det väcker en hel del tankar.

Man vill att barn ska få vara dem de är och få lära känna sig själv bra. Samtidigt är det viktigt att lära sig att "passa in" i samhället eftersom det kan vara en stor fördel att kunna sånt när man växer upp.

Om man är tex tjej och vill vara "tjejig" för att passa in bland tjejerna kanske det är viktigt att lära sig. Jag blev uppfostrad till att jag inte fick ha på mig rosa och lila (är av det kvinnliga könet till biologin) men allt jag ville var att ha på mig rosa och lila. Var det rätt eller fel?? Fick gå på tjej-fritids och lära mig självförsvar när jag gick på mellanstadiet för att våga säga ifrån. Jag fick lära mig att killiga egenskaper är bättre än tjejiga… Det blir fel det också (jag är inte killig även om jag vet hur man använder en slagborr eller har gått på kickboxning). Nu menar jag inte att det är det du eller någon annan förespråkar, funderar mest högt.

En fråga, vill vi ha könsroller? Eller en känsla av att vi är kvinnliga/manliga? Och var går gränsen mellan att vilja vara kvinnlig och att upprätthålla könsroller? Finns det något positivt med könsroller?

/ninni

Skrev en lång kommentar här som försvann så den var väl inte menad för andra ögon. Tack i alla fall för en bra och inspirerande blogg! Ett sånt här bra och förklarande inlägg borde vara omöjligt att säga emot men jag ser att det finns en del människor som helt enkelt inte vill fatta vad det handlar om. Keep up the good work!

Anonym – "Låter man barn vara barn så borde man klä alla barn på samma sätt och låta dem leka med samma leksaker – tyvärr ser det ju inte ut så."

är det DET genus handlar om?? Att alla ska gilla samma leksaker och ha samma kläder?? Fy vilken tråkig värld vi skulle leva o då… Det är ju underbart att vi människor är olika, det berikar ju jorden nått enormt. Om alla ska klä sig likadant och leka med samma leksaker blir ju barnen som robotar utan egna viljor och karaktär… nej, om det är Genus, då vill jag inte vara med…

Annars är jag med på banan när det gäller att bemöta barnen och jag ska verkligen fundera när jag kommer till mitt jobb som förskollärare i morgon om det verkligen är så… att pojkar får mindre kramar än flickorna… Nu när jag funderar på det ser jag bara till min egen arbetsplats, och där kan jag verkligen inte säga att det är så… olika BARN "tar sig" olika mycket kramar och kroppskontakt, men det handlar mer om personligheter än kön anser jag…

Men som sagt, jag vet ju bara hur det ser ut där jag jobbar och där mitt barn går..

Lady – "Hur fria är de egentligen när de blir bestraffade när de faller utanför ramen för vad som är ok för respektive kön?" Hur menar du att de blir bestraffade… jag förstår inte…

Som Mary Wollstonecraft (1790-talet något) sa – könsroller bör på alla sätt och vis slopas, förutom då det handlar om kärlek.

therese genom bestraffning menar jag att de som bryter normerna ofta blir retade, uteslutna, idiotförklarade eller på annat sätt ställs till svars. Som jag t.ex som valt bort rakning och får ta en massa skit för det. En pojker som kanske gillar dockor eller rosa får höra att det är för tjejer och blir skrattad åt, en flicka som kanske gillar att gegga får höra hur äcklig hon är… osv.

När det gäller genus så handlar det INTE om att alla ska bli lika. Tvärtom. Om ALLA människor fick tillgång till ALLA plagg, ALLA leksaker och ALLA roller så skulle mångfalden och indiviualismen öka, inte minska.

läs gärna mer här:

http://ladydahmer.se/2010/august/utkast-aug-18-2010.html

Lady – jag förstår precis vad du menar… jag tycker att det är hur bra som helst att du väcker debatt… och det här med att man blir retad och så, det har jag inte sett själv med egna ögon, (kanske beroende på att jag inte sett så många "banbrytande" pojkar iof). I förskolans värld kanske det inte förekommer så mycket, men upp i skolåldern kan jag tänka mej att det är mer vanligt förekommande. Men hur är det med tjejer egentligen…? Jag har nog en del exempel från min egen uppväxt där tjejer har ansetts vara "pojkiga".. och vad jag vet har de inte blivit mobbade.. kan det vara så? att det är mer accepterat för tjejer att vara "grabbiga" än för killar att vara "tjejiga"?

therese jo så är det ju, det är ok för flickor/kvinnor att göra manliga saker – det är ju bara tufft ochg coolt. för oss ör det ju ett steg upp.

Men för män är det ju ett steg ner. Kvinnligt är ju lite sämre.

läste din blogg å jag måste säga att jag önskar att vissa ( ingen nämnd å ingen glömd ) skulle läsa igenom den varje dag innan de fortsätter att uppfostra tjejer till osjälvständiga varelser som mest intresserar sig för kläder å utseendet osv…

morronens första skratt fick jag när jag läste vad du skrivit ang. kommentarer :-d , ha en bra dag idag! din blogg hamnar i mina favoriter ( har inte bloglovin )

Jag är lite kluven i de här frågorna. Jag tycker att inlägget är mycket bra. Samtidigt tycker jag att Ninnis kommentar är tänkvärd också.

Ifråga om mina egna barn klär jag dem (de är alla förskolbarn) inte extremt pojkigt eller flickigt, men nog lite pojkigt eller flickigt. Jag tycker liksom att klär jag min kille i rosa så är det ju något omgivningen reagerar på (tyvärr), och ett litet barn har inte verktyg att hantera detta.

Sedan måste jag säga att jag personligen inte reagerar så negativt mot Matildas inlägg. Jag tycker der är kul att hon vill kommentera trots att hennes åsikt är väligt olika från de flesta som läser den här bloggen. En del tycker ju tvärtom, nämligen att det är positivt att stöda barnen att få en någorlunda trygg "mer eller mindre traditionell" könsidentitet (läs Ninnis inlägg). Och det som Matilda skriver om låter ju inte nödvändigtvis om passiva tjejer heller. Man kan vara tjejig och ändå fysiskt stark (en som tränar konståkning) och själsäker, det är inte omöjligt.

jag har en tanke.

läser själv genusvetenskap för tillfället där vi diskuterat bland mycket annat, språkets betydelse. Min lärare har kallat det, & när vi diskuterar använder vi, GENUSroll istället för KÖNSroll. Jag tror detta kan ligga lite i grund till varför människor reagerar och tror att KÖNSroll är likamed att vara könslös. Kön är helt enkelt mycket förknippat med just de biologiska könet, medan Genus kan vara lättare att förknippa med det socialt konstruerade könet vi uppfostras in i.

vill passa på att hylla din blogg då den är hur grym som helst. den väcker tankar, nya funderingar & får även mig som är intresserad & läst en hel del att tänka om & tänka ännu en gång till!

Jag har läst att hjärnan inte är likadan hos kvinnor och män.

sen påverkar även uppfostran mkt.

Jag har en son å en dottir å kan bara säga de har olika önskemål å sätt att lösa saker eller vad de vill göra.

Dotra kräver mer uppmärksamhet medan sonen vill jobba själv… 🙂

Det här är så himla bra formulerat. Jag har för bara några månader sedan börjat jobba på en förskola och har blivit så medveten om just hur olika fröknarna beter sig mot pojkarna gentemot hur de behandlar flickorna. Också förstås hur barnen piskar in varandra i könsrollerna. Pojkar får inte leka med barbies osv, då kommer det genast ett gäng killar och berättar hur det ska vara.

Även flickorna som leker prinsessor är uppspelta och lite "all over the place", men när jag skulle visa min kollega hur man gör wn inbakad fläta på en av flickorna så satt hon blickstilla i tio minuter (jag är inte superduktig på hår). "Gör du mig fin?" Frågade hon. "Ehm… Nä, du var redan fin innan." Svarade jag, men det blev ju fel det med. Vad svarar man egentligen? Eller flickor som stolt visar upp nya kläder och vill få komplimanger. Vad fan ska man säga?

Jag tänker mycket på att vara gosig mot alla barnen, klappa, krama, ha dem i knät och pussa på huvudet och så. Pojkarna blir ofta positivt överraskade och söker sig till mig. Klart att de också tycker om närkontakt! Men den berövas dem eftersom att de ska vara "stora pojkar" och "tuffa". Redan i femårsåldern. Alltså jag kräks.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *