Kategorier
feminism & genus

Får man problematisera sex? 

feminister, med all analys och kunskap om makt och strukturer, ändå blir helt blinda när man pratar om sex. Om det så handlar om destruktiv sex till män som tänder på att slå till sex med tonåringar. Det är för obekvämt helt enkelt. Too close to home. Man vill inte rannsaka sin egna sexualitet  Kinkshaming är ett begrepp som gärna används som verktyg för att rättfärdiga all slags sex (obs inte pedofili såklart) ba ”nä men vadå jag tänder på att slå min tjej/på unga tjejer” och kasta skam på den som har mage att lyfta det problematiska i att ha sex med exempelvis yngre. Allt sex är faktiskt inte bra eller sunt eller rimligt. 

Det är väldigt farligt att påstå att ämne inte får diskuteras & analyseras på grund av shaming. Speciellt då detta ämne är; det sexuella samspelet mellan män & kvinnor. Ett område där maktobalans & patriarkala strukturer definitivt är väldigt starkt! Att män, i mycket större utsträckning än kvinnor, tänder på att ha sex med kvinnor som är hälften av deras ålder är ju definitivt en trend som bör analyseras & ifrågasättas. – klok kommentar i debatten i Facebookgruppen ”varför apor inte bär rosa klänning”
Och även när det är det så finns det oftast bakomliggande strukturer och normer som format vår sexualitet och våra preferenser.  Om man dessutom dristar sig till att antyda att 15-, 16-, 17-, 18- till och med 20-åringar inte har samma mognad eller erfarenhet som exempelvis 40-åringar så heter det kanske att man är en ageist eller så drar man till med den där killen på 40 som fortfarande bor hos mamma. Det är inte riktigt rättvist och det handlar inte heller om att förminska yngre, som kan vara fantastiskt kloka och ha fantastiskt bra anlys, utan om det faktum att med åldern så händer det massvis både inombords men också positionsmässigt. Inte heller är det konstigt att som 30-, 40-, 50-åring tända på könsmogna människor, men där ingår även 15-åringar, ibland till och med 13- och 14-åringar. Men att tända på och att faktiskt söka relationer med dessa är två skilda saker. Sen rår man såklart inte för om man blir kär (eller kåt) men det är inte det jag pratar om. Jag är också helt ointresserad av att prata om just dig och din relation med den där äldre snälla killen som du hade när du var 17. Men jag kanske har blivit konservativ på äldre dar, vad vet jag.  Hur tänker ni? Ni som är äldre, har ni ändrat era resonemang? Det har jag – som 20-åring hade jag helt annat perspektiv i frågan (och då åsikter) men som snart 40-åring så ser jag det ur ett nyare ljus. Det är för övrigt knappast en slump att det generellt är äldre män och inte äldre kvinnor som gillar 18-åringar (jaja undantag osv) eller att det mest är kvinnor som tänder på att bli slagna. (Hej, dömer ej! Jag tänder på våld/hot om våld/förnedring men funderar också mycket på varför jag gör det) ]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

143 svar på ”Får man problematisera sex? ”

” Inte heller är det konstigt att som 30-, 40-, 50-åring tända på könsmogna människor, men där ingår även 15-åringar, ibland till och med 13- och 14-åringar.”
Va? Det är jävligt konstigt om en 50-åring blir kåt av en 13-åring!

Ur ett evolutionärt perspektiv är det inte alls konstigt. Det är vi människor som t.ex. i Sverige kommit pa idén att kriminalisera sex med människor under 15, även om de är könsmogna.
I andra länder rader andra aldersgränser och kan ofta variera mellan 13-18 ar.
Pedofili är en sak, men sa fort en människa blir könsmogen är denne lovligt byte i naturens värld. Historiskt sätt var det inte konstigt att flickor som vi idag betraktar som barn ansags fullt kapabla att föda barn, och detta händer även i vissa delar av världen i modern tid.
Att skydda de människor vi kallar minderariga fran sexuella misstag med vuxna människor är nagonting vi människor hittat pa. En social konstruktion om man nu vill kalla det det. En social konstruktion som jag är MYCKET tacksam över och jag hade gärna sett att Sverige höjer aldersgränsen till atminstone 18 ar vilket är den alder da vi förväntar oss av människan att denne ska kunna ta vuxenansvar – rösta, köra bil, ga pa krogen, gifta sig etc. Jag tycker att det är sjukt att en fullvuxen människa kan ”förföra” en 15-aring utan nagra konsekvenser, och om det visar sig att 15-aringen senare angrar sig förväntas denne hantera det hela pa samma sätt som en vuxen människa. Manga 15-aringar är MYCKET omogna och är inte alls kapabla att ta ett sadant ansvar.
Hur som helst, historiskt sätt är det normalt att ha sexuella relationer med minderariga, och saledes är det ingenting konstigt med att bli sexuellt upphetsad av könsmogna, ej ännu fullvuxna människor. Och faktum är att vissa 13-aringar är mer välutvecklade än andra 18-aringar, det finns vuxna människor som fortfarande har en kropp som ser ut att vara i yngre tonaringen, och det göra även pornografi med detta koncept. Detta borde egentligen anses mer konstigt än att ”tända pa” en 13-aring med c-kupa och fullt utvecklade höfter t.ex.
Det är förstas en sorts fetisch och salänge dessa människor haller sig till de som ser yngre ut och inte närmar sig de som faktiskt är yngre är det inget problem.
Det Dahmer försöker säga är att det är skillnad pa att tända pa nagonting och att faktiskt agera pa detta.
Ta människor med valdtäktsfantasier t.ex. Det finns de som bygger upp ett scenario som verkligen skulle övertyga vilken askadare som helst, de far alltsa samma känsla som att valdta nagon, fast motparten är med pa det. Det är förstas lite udda, men det är inget direkt konstigt egentligen salänge de haller sig till rollspel.
Skulle människan däremot bege sig ut pa jakt efter riktiga valdtäktsoffer är det en helt annan sak, detta vore helt sjukt och fruktansvärt liksom det vore fruktansvärt att ga efter en minderarig.
Poängen är att själva känslan är normalt, rent evolutionärt. Vi blir könsmogna sa tidigt som vara kroppar är fysiskt kapabla att föröka oss, detta behöver förstas inte betyda att det är bra. Död i barnasäng var vanligare förr, och man förväntades inte leva lika länge pga en hard miljö. varför det var extra viktigt att kunna fortplanta sig sa tidigt som möjligt. Detta hade inte fungerat om ”hannarna” haft samma tankesätt som vi har nu ”Men vafan, hon är ju bara 13, jag kan inte göra detta”.
Jag är tacksam att vi lever i ett samhälle där aktiv hebefili fördöms, men jag vore som sagt ännu gladare om aldersgränsen höjdes. Detta hindrar förstas inte tva 15-aringar fran att ha sex med varandra, men det skyddar dem fran att utnyttjas av en vuxen. Och skulle de nu vilja ha sex med en vuxen skulle de kunna arrangera detta pa egen hand, men de har i alla fall tryggheten av att ha lagen pa sin sida om nagonting skulle ga fel.
Jag är av den asikten att vill man umgas med underariga far man skulla sig själv om man aker dit, även om den minderariga ”gick med pa det”. De är barn, och barn kan man inte lita pa. De ska inte behandlas som vuxna och förväntas veta vad de vill.
För övrigt tycker jag själv att det är konstigt att tända pa 13-aringar, men det är min personliga asikt, jag anser dock att det inte är konstigt rent evolutionärt.
Samtidigt inser jag att 13-aringar nu troligen är mycket annorlunda än 13-aringar förr i tiden, vi har en längre barndom numer och även om sma människor försöker ladsas och bete sig som vuxna är det ganska genomskinligt.
Min slutsats av det hela blir att det nog är normalt att tända pa en välutvecklad 13-aring vid första anblicken, men efter att ha pratat med denna 13-aring i 5-10 minuter borde den första ivern ha lagt sig och en normal människa borde ha tappat intresset. Om man inte har en böjelse förstas, da far man helt enkelt lyssna till sitt sunda förnuft och inse att som vuxen människa behöver man inte alltid ge efter till sina lustar, speciellt när det involverar ett barn.

Fast det stämmer faktiskt inte att det var vanligt att 13-åringar gifte sig och fick barn förr i världen, det är lite moderna fördomar. Det har varierat genom tiderna men faktiskt var de flesta äldre än vi tror. I de lägre klasserna gifte man sig ofta mellan 25-30 år, i adeln kring 18-20 år för tjejer och äldre för män. Det har förekommit sådana tidiga äktenskap men de var faktiskt ovanliga i synnerhet utanför adeln. Även förr var kvinnor faktiskt tvungna att lära sig en hel del innan sitt äktenskap och de flesta 13-åringar var helt enkelt för orustade även då.
Jag stöder inte en ökad ålder för sex, 15 är alldeles lagom tycker jag och i dagens samhälle behöver man inte vara redo för barn och familj för att ha sex, vi har preventivmedel och abort i absoluta nödfall. Man måste dock vara beredd att ge sina barn nog med kunskap för att kunna skydda sig.

Sedan kommer människor tidigare in i puberteten idag än förr. På 1800-talet fick flickor mens runt 17 år och nu är det runt 13 år. Så det är precis som Elin – kristen feminist skriver, att en gifte sig tidigare förr är en modern fördom.

Jag tycker fortfarande att det är konstigt, och ganska äckligt också för den delen. Även en ”könsmogen” 13-åring är ett barn.

Nej, jag tycker inte heller det är konstigt. Egentligen är väl inget som händer i våra hjärnor konstigt. En tanke eller känsla är helt ofarlig och oskyldig tills vi börjar tro på den, och ännu värre, agerar på den. Det är problemet anser jag. Har tänkt hela dagen på en diskussion som uppstod på LD:s IG om pedofili där vissa hade väldigt svårt att hålla isär tankar och handlande. Det var främst de som hade stor förståelse för pedofiler. Deras förståelse sträckte sig till själva handlingen, som jag uppfattade det. En person där kommenterade så himla bra. Hen skrev ungefär att det inte äe mer synd om de som våldtar barn än de som våldtar vuxna. Att tända på barn – säkert väldigt ångestfyllt och plågsamt. Att våldta barn – en patriarkal handling där män anser att de har rätt att tillfredsställa sig med andras kroppar, vare sig det är kvinnor, män, barn, djur eller lik.
Tycker det är väldigt viktigt att hålla isär tanke och handling i de här sammanhangen.

Det här känns konstigt, men jag har en ”fråga” till dig som är så klok. Det gäller en grej som jag inte riktigt vet hur jag ska förhålla mig till, vilket stör mig något oerhört. Det gäller en tjugofemårig man som har ett förhållande med en femtonåring tjej. Jag är otroligt kluven till detta och vill egentligen bara ruska om honom och säga att han är dum i huvudet, men samtidigt känner jag att jag inte riktigt kan argumentera för min sak. Han menar att hon är otroligt mogen för sin ålder och att han är schysst mot henne på alla sätt. Jag känner inte honom, utan vi har bara pratat med varandra en gång på en fest. Han är lillebror till en bekant och jag har länge tänkt jag ska kontakta människan i fråga, men med vilka argument då? I min värld känns det fel för att jag har hört att hjärnan inte är fullvuxen först vid 25. Jag anser att man mer eller mindre är ett barn vid femton – med allt vad det innebär – och på långa vägar inte är redo för ett förhållande med en vuxen man. Hur ser du/ni på detta?
Och jag förstår om du inte vill svara! Reagerade bara på ditt resonemang här ovanför och du formulerar dig så himla bra! Därför hamnade ”frågan” här. Kort och gott undrar jag hur du tänker kring detta. Han är ju bara ett steg ifrån, så att säga. Tänk om han inte fattar det här med tanke och handling och blir tillsammans med en minderårig nästa gång :-O

Oj så svårt. Jag undrar om du kan få honom att förstå. Sannolikheten är låg misstänker jag oavsett vilka argument du har. Men jag har å andra sidan inte särskilt höga tankar om män i allmänhet så jag kan ju ha fel. Jag kan faktiskt inte svara på hur du ska prata med honom. Någon annan som kan hjälpa till? Så mycket för min klokskap 😉

En mycket svår uppgift att kunna övertyga honom om att hans relation med 15-åringen innebär risk för att skada henne då män generellt anser sig vara guds gåva till alla kvinnor. Om det vore jag skulle jag försöka väcka empatin hos honom och försöka få honom att tänka sig in i hennes situation angående hur hon kommer att se på deras nuvarande relation om tio år då hennes hjärna har mognat klart och kan se den nuvarande relationen i ett mognare ljus. Få honom att fundera på hur bra relationen är för henne egentligen ifrån hennes perspektiv om han nu säger sig bry sig om henne. Sannolikheten att lyckas nå honom är dock låg som WDF säger.
Både jag och min man är empatistörda från uppväxten men jag har jobbat hårt på att väcka empatin i mig själv och på senare tid väcka empatin i min man. Om jag kommer med kalla logiska fakta går han in i försvarsställning direkt och vägrar ta till sig nya synpunkter men när jag lyckas koppla ihop med honom rent emotionellt är han mer mottaglig. Det är hårt och energikrävande arbete men det ger resultat.

Har lite samma problem, men tyvärr inga svar.
Titt som tätt träffar mina 20 åriga vänninor män i 35-55 års åldern.
Två av paren har till och med barn ihop.
För det första skulle jag vilja förstå varför de väljer dessa karlar, över mer jämnåriga?
Och för det andra varför det känns så fel? Som du säger så är det svårt att komma på konkreta anledningar.
En klok kommentar här nedan sa att man gärna inte vill se tjejerna som offer på automatik, utan utgå från att tjejerna lika gärna kan vilja ha och må bra i en sådan relation.
Vilket gör frågan VARFÖR ännu mer brännande, är det biologin som styr?

Jag har haft ett förhållande med en man som var dubbelt så gammal som mig. Jag 20, han 39. Det är såklart skillnad på 15 och 20, det fattar jag. Men jag lärde mig väldigt mycket av det förhållandet. Det är möjligt att klicka med någon trots ovanligt stor åldersskillnad. Det är inte han som automatiskt har mest makt i förhållandet. Snubben i fråga var också väl medveten om åldersskillnaden och vi jobbade tillsammans för ett jämställt förhållande, något som var svårt att se utifrån från tex mina vänner. Alltså svaret på varför någon väljer en dubbelt så gammal som en själv är ganska självklart, kärlek är blind. Varför väljer man att bli kär i någon man ej kan få biologiska barn med? Det betyder inte att homo/bi är onaturligt.

Jag tycker också det är konstigt. Har märkt att mina preferenser faktiskt ändrats med min egen ålder. Går inte igång på barn (dvs 20-åringar), knappt ungdomar (~30åringar) heller. (Är 45+)

Rent naturligt är det inte konstigt alls. Såklart äckligt osv men ser 13-åringen ut som en vuxen människa snarare än ett barn så är det inte alls konstigt. Sen kanske man ändrar sin uppfattning om man får reda på personens ålder, men det pga samhällets regler och normer osv.

Jag känner mig en aningens ambivalent. Visst, vi kan tala om åldrar och naturlagar men jag tänker här också ur ett annat perspektiv. Kan vi anta att en 13 åring och en äldre person har någon form av relation under samma premisser? Jag tror inte det. Oavsett man är könsmogen vid den åldern så bör man ta hänsyn till andra aspekter såsom psykiska sådana. Blir också en aningens förbryllad; ”ser 13 åringen ut som en vuxen människa”… ? Vilken 13 åring gör det?!
/LindaEd

Jag är också fundersam över ”ser 13-åringen ut som en vuxen människa snarare än ett barn…”. Jag har ALDRIG sett en trettonåring som ser mer vuxen än barnslig ut. Jag har sett femton-sextonåringar som ser ut att vara runt 18, det är det enda jag kan komma att tänka på. Men jag tycker att det är enorm skillnad mellan färdigutvecklade vuxna och någon som förmodligen just kommit i puberteten. Trettonåringar har ofta fortfarande barnsliga ansiktsdrag, tafatt kroppsspråk, lite annorlunda proportioner på kroppen så även om de har stora bröst t ex, så man ser att de inte är färdigutvecklade. Man borde kunna se tydlig skillnad på en trettonåring och en vuxen, så jag tycker definitivt det är sjukt att attraheras av någon som just blivit tonåring om man själv är vuxen!

Superintressant och viktigt. Att vara vuxen och könsmogen som 14-, 15-, 16- eller 20-åring gör inte att du har skaffat dig erfarenheter eller att du är helt mogen i hjärnan. När jag lyssnar på podden ”Kära barn” med Louise Hallin säger hon att ingen har utvecklat ett fullt konsekvenstänk förrän de är 25 år. Jag hade som ung 20+ sexuella relationer med äldre män. När jag ser tillbaka på det kan jag inte förstå hur de kunde tycka att det var attraktivt med en trasig, ung flicka. När de själva hade döttrar i typ samma ålder.
Jag tycker att det är olika saker att bli kär/kåt och agera på det. Och att umgås med och utforska tillsammans med jämnåriga är en annan sak än att gå över generationsgränserna. Men jag är väl redan konservativ och tänker på min dotter.

Könsmogen är inte = mogen eller vuxen. Min moralkonpass säger mig att en vuxen inte ska ha sex med ett barn eller en tonåring som befinner sig i de lägre tonåren även om tonåringen är könsmogen enligt lag. Hjärnan är inte utvecklad till fullo som någon skrev här högre upp. Som vuxen har man ett ansvar att säga nej, tonåringen vet inte bättre…

Gällande åldersskillnad har jag alltid varit extremt konservativ, antagligen för att jag har en massa äldre syskon i olika åldrar och alltid har tänkt på dem och deras kompisar som varit hemma hos oss när jag var liten, ”Så då är han som mitt syskon som jag tyckte var JÄTTEGAMMALT och vuxet när jag var liten, FY FAN VAD ÄCKLIGT!!!”. 3 år upp, 3 år ner, där har min gräns gått, antagligen just för att mitt närmsta syskon är 3 år äldre än jag. Det är nog först som 30+ jag blivit liite mindre rigid.
Sen tycker jag definitivt att man måste vara tillåten att problematisera sex! Jag har också kinks, som säkert till och med kan bero på övergrepp jag varit med om, men bara för att de är nått jag tänder på betyder det absolut inte att de är heliga och inte får problematiseras.

Jag är 31, gay och oskuld. Att vara oskuld är ett val jag gjort eftersom jag inte har lust att ha sex med vemsomhelst. Jag har inga problem med min sexualitet eller brist på nån att ha sex med. Jag är väldigt glad att ha vuxit upp i ett kompisgäng där vi hade annat för oss än alkohol och sex. Jag tror det hjälpte mycket att kunna växa upp och bli mer säker i mig själv innan jag kunde lista ut hur just jag vill göra med det. Därmed sagt. Jag har en ganska openminded syn på sex. Jag har tex inga problem med polyrelationer (har på ett sätt varit del av en) och jag tycker folk får göra precis vad de vill i sängen. Förutsatt att alla inblandade verkligen vill! Tyvärr finns det sjukt mycket press utifrån när det kommer till sex. Man ska ha det tidigt och med män i första hand men gärna experimentera med kvinnor. Männen ska vara äldre, yngre kvinnor ger lite extra status att ha sex osv. Kvinnor övertalas ofta till saker de kanske egentligen inte är redo för och det finns en viss prestige i att ha prövat vissa saker osv. Jag tror det hela hade sett annorlunda ut om det inte var så laddat, om folk vågade säga vad de faktiskt gillar och inte gillar. Och om det alltid fanns respekt mellan parterna. Så länge det inte ser ut så så är det faktiskt inte helt ok. Det handlar inte om vad man gör utan med vem och varför man gör det. Om båda verkligen vill osv.
Sex är i grunden nåt bra och trevligt. Men det finns också mycket med det som varken är bra eller trevligt. Det är maktspel och utnyttjande. Mycket som är väldigt problematiskt. Givetvis får man problematisera det eftersom det finns så sjukt mycket som är fel när det kommer till sex!

Skitintressant topic! Nu är jag inte 40 utan närmare 30 och jag kan hålla med om tanken att man förändras och mognar på de åren och att de visst kan vara avgörande i en sexuell relation även om en 20-åring också kan vara mogen på sitt sätt just vid tidpunkten. För mig stämmer det in bra att det hänt mycket på dessa år sedan jag var 20 även om jag bara är dryga 30 och inte 40. Yngre än 20 vill jag inte ens tänka på för då var jag verkligen barn, iaf i sinnet så lite livserfarenhet som jag hade då. Och det fick ju så klart konsekvenser för vad man råkade ut för. Jag har alltid känt att jag kunnat stå på mig i situationer där jag vetat exakt vad jag tyckt. Men när man utforskar sexualiteten i den åldern finns det så många situationer och så mycket som kan hända som man kanske inte i sin vildaste fantasi trodde var möjligt och som man kanske inte i sitt eget sinne tagit ställning till innan man väl råkar ut för det. Jag råkade ut för en del som jag just i stunden inte kunde säga nej till för att det aldrig slagit mig att det kunde hända. Det blev enklare att glida med och sen i efterhand ifrågasätta handlingen samt analysera varför man mådde så dåligt. Jag ångrar inte mina sexuella utsvävningar men skulle verkligen inte gjort om vissa grejer om jag varit där idag. De äldre killarnas agerande har så klart påverkat ens sexualitet även om det med tiden suddats ut en del. Idag är det annorlunda i sexet om jag jämför mot då, jag vill ha mer åt mig och jag skulle aldrig göra nåt som inte gav mig något. Jag har lärt mig att säga nej, resa mig upp och gå om det inte passar sig. Det hade inte hänt för 10 år sen och jag tror det är vanligare än man tror. Enligt lag gör man ju som man vill när man är över 18 men jag tycker ändå man bör vara vaksam på (sexuella) relationer där tjejen är runt/under 20 och mannen nästan 20 år äldre. För han har övertaget, så är det oavsett vad tjejen inbillar sig och på vilka premisser det än sker just för att där finns en intellektuell mognad som skiljer dem två åt. Jag var själv med äldre i den åldern och kan, när jag ser tillbaka på det nu, själv se att det inte var nyttigt. Varken för ens självbild eller för bilden av hur sexualitet kan/bör utforskas. Men med tiden har det som tur var blivit något annat och jag bär de där dyra, hårda erfarenheterna med mig alltid som en påminnelse om hur tokigt det kan bli när man är grön.

Jag kan tycka att man ibland gör unga tjejer som har sex med äldre killar till lite för mycket offer. Det är ett stort problem med män som söker efter trasiga unga tjejer men varenda tjej som har sex med en äldre kille är inte trasig eller utnyttjad och jag vill heller inte att de ska behöva ha folk tycka synd om dem. Det är något som ska bedömas från fall till fall och mycket ansvar ligger på den äldre partnern men tyvärr är det ett område som folk tenderar att antingen ha total moralpanik a la ”Höj åldern för att få ha sex till 20 år” eller inte ha något som helst problem med att 13-åringar har sex med någon som är 35.
När det gäller mitt eget barn så vill jag att hon ska kunna lita på sig själv och sina känslor och att det är OK att ha sex som ung, vare sig det är med en jämnårig eller en äldre person eller vänta. Visst är det så att ens konsekvenstänkande mognar efter 20 men samtidigt tror jag vi gör tonåringar en stor otjänst om vi behandlar dem som småbarn och inte låter dem träna på att fatta goda beslut oavsett vilket område det gäller.

Håller med till fullo! Jag utforskade sex som ung (började som 14-åring) och hade sex med äldre 14 vs 18-19 typ och sedan äldre än så när jag var 17-18 och det var grymt! Ser tillbaka på i princip allt med glädje och har inga men av det utan njöt av livet helt klart! Sen visst finns de tillfällen jag ångrar och killar som aldrig borde fått ynnesten att vara med mig men de var bara nåt år äldre så de hade inte med de att göra – utan att de var äckliga svin istället.

Men det ju stor skillnad att som 14-åring ha sex med nån som är typ 35, än nån som är 17-18? Det är maktobalansen som känns jävligt obehaglig, och bristen på erfarenhet hos 14-åringen. Jag trodde jag hade stenkoll på min sexualitet som 15 år och körde på, men nu i efterhand inser jag att jag inte riktigt visste vad jag höll på med. Är glad över att jag kunde utforska i min takt med jämnåriga killar (några var några år äldre), och inte nån 40-åring som totalt skulle köra över mig med erfarenhet och sina preferenser. Finns undantag givetvis, men tycker att obalansen i mognadsgrad, erfarenhet, kännedom om sin egen kropp och preferenser gör skillnad (för att inte tala om att man är mer utsatt som kvinna i ett patriarkat).

Amen! Tycker det är jätteviktigt att sex och sexuella preferenser problematiseras och hade gärna sett mer av det, särskilt ur feministiska perspektiv. Arsinoe har varit väldigt duktig på det av och på (vilket du såklart vet, LD, men tänkte tipsa andra som läser kommentarerna). Tanja Suhinina brukar också ha intressanta pestpektiv på sex och samlevnad men hon bloggar så sällan.

Tänker lite som du. Jag har nyss fyllt 22 år, och för mig känns det helt otänkbart att vara med någon som är 18. Jag har, till skillnad från de flesta 18-åringar, bott hemifrån i 3.5 år, studerat utomlands, tagit lån, befunnit mig i ekonomisk kris, skrivit på förstahandskontrakt på en lägenhet etc etc. Mycket erfarenheter många 18-åringar inte än har. Det hade blivit en slags maktobalans även om det bara är ett par års skillnad. Eftersom jag är så ung utvecklas jag fortfarande extremt snabbt. Jag märker hur jag tänker och agerar nu och hur stor skillnad det är mot hur det var för bara 1-2 år sedan. Det är en enorm skillnad i hur jag resonerar kring saker, jag tänker långsiktigt, jag har förmåga att se konsekvenser av saker även längre fram i tiden, jag har mer kött på benen, skinn på näsan och är inte lika naiv och lättmanipulerad som jag var då. Det är extremt lätt att manipulera människor under 20, skulle jag säga, även om de är superintelligenta och mogna, för att hjärnan inte är helt färdigutvecklad än (hjärnan utvecklas upp till 25-års ålder). Och detta tar många vuxna inte hänsyn till, eller så utnyttjar dem det när de ingår i relationer med unga. Vet en tjej som blev utnyttjad av sin 10 år äldre pojkvän, samma dag hon fyllde 18 fick han henne att köpa saker till honom på kredit, saker han lovade att betala men inte kunde, och detta har fått följa med henne hela livet.
Sedan är jag så jävla trött på att kinks och sexuella preferenser (tydligen även när det gäller 13-åringar..) ses som någon slags helig ko som helt uppstår ur ett vakuum fritt från att påverkas av strukturer, och som aldrig någonsin får diskuteras eller problematiseras. Samt detta allt allt sex är frigörande!!!! feministiskt!!!! hälsosamt!!!11! Nej, jag tycker det är trist att viktiga saker inte kan diskuteras utan att någon skriker kinkfobi eller shaming (vilket det öht inte är, såvida en inte attackerar individer utan talar om strukturer). Allt sex är inte hälsosamt och även sex där en för stunden ger sitt samtycke kan skada (t.ex många 13-åringar som ger sitt samtycke men flera år senare känner att det skadad deras självkänsla).

Jag tände på våldsamma saker tills jag insåg att det var ett självskadebeteende. Jag hade slutat skära och svälta mig och ta droger så jag lät mig misshandlas i sängen istället. Kom inte och påstå att det var ett hälsosamt sexliv.
Jag hatar uttrycket kinkshaming. Okej, jag fattar att du inte kan hjälpa vad du tänder på men det betyder inte att dina fetisher är för heliga för att få kritiseras. Och kan ni tänka er att jag har blivit kallad ”dålig feminist” för att jag anser att feminismen INTE inkluderar mäns rätt att skada kvinnor de har sex med?!
(Sen vet jag att kvinnor kan vara dominanta och män undergivna, herregud, men frågan är ju VARFÖR det ska föreställa sexigt att skada folk?)

Jag håller helt med dig. Jag har själv inte och har aldrig haft någon ”kinky” läggning (fritt att tolka vad det inbegriper) och kanske inte kan sägas ha något tolkningsföreträde. Däremot anser jag att det alltid måste finnas plats att fundera på varför man känner på ett visst sätt. Varför gillar man sex med våldsamma inslag? /LindaEd

Tolkningsföreträde tycker jag inte spelar någon större roll i det här sammanhanget 🙂 Jag tycker ändå det är bra att ifrågasätta varför man själv/andra tänder på att iscensätta våldtäkt/pedofili/incest/andra saker som massor av människor tar skada av, istället för att bara acceptera allt och tänka att det inte är något problem. Jag förstår att jag ville ha bekräftelse genom sex och bli bestraffad och plågad för då kunde jag lägga skulden på någon annan när jag blev skadad. När jag skar mig var det ”mitt fel” att jag blev skadad, när någon annan slog mig var det utom min kontroll, alltså inte ”mitt fel”. Det var det enda syftet att jag sysslade med bdsm. Jag hade lärt mig sedan tonåren att det är sånt man ”ska” tycka om, annars är man tråkig och jag tog chansen att få utlopp för min självdestruktivitet.
Jag tycker det är viktigare att lära unga människor att det är viktigt att man alltid har 100% rätt att säga nej till sex man inte är bekväm med, än att man ska ställa upp på alla möjliga sorters sex bara för att inte vara en ”tråkig vanilj-missionären-tönt” 😉

Hej, slänger mig in i diskussionen här. Varför gillar man sex med våldsamma inslag undrar du?
Stämmer säkert som kommentarerna ovan att många använder det som ett självskadebeteende. Jag gillar personligen att bland annat bli strypt, nypt hårt i brösten etc. Strypt därför att syrebristen + sexuell stimulans ger mig en helt vansinnigt skön känsla. Vet ej varför men det är så för mig. Det är alltså själva upplevelsen av att ha syrebrist, inte maktmanifestationen av att min sambo stryper mig, som är tändande. Det är en sensation. Samma med nypandet – den smärtan upplever jag som skön. Alltså tillfredställande. Däremot gillar jag inte att bli t ex smiskad på rumpan – inte alls samma upplevelse.
Antar att din fråga var retorisk but still. Finns jättemånga anledningar till att gilla sex med våldsamma inslag. (I mitt fall känns det också fel att kalla det våldsamt. Sexet jag har med min sambo är högst icke-våldsamt, då t ex strypningarna inte är en våldshandling utan en sensationshöjare).

Tänker att det igen är samma sak som när man för andra typer av feministisk diskussion, dvs svårigheten i att skilja på/ diskutera företeelsen utifrån ett grupperspektiv ( i detta fall då kanske äldre män, yngre kvinnor) jämfört med den individuella upplevelsen ( jag som och min 20 år äldre kk exempelvis). Lite samma som ” inte alla män” eller ” en rasifierad sa minsan en dum sak till mig”. Man vill ju gärna ta exempel från sitt egna liv men det är ju inte alltid applicerbart i ett större sammanhang. Men just i frågor om sex och sexuella preferenser är det nog svårt därför att det är så himla privat och väldigt få vill politisera sitt privatliv, även om det ju är influerat av samhället vi lever i.

Åh snälla kan du skriva fler inlägg om detta? Jag är en tjej som tänder på att bli dominerad (och slagen) av gärna äldre män och jag undrar varför det är så vanligt att preferenserna ser ut just så och inte tvärtom.
Varför tänder så många kvinnor på att vara undergivna?
Jag. vill. ha. svar ,och analys.

Känner exakt samma. Vill veta mer varför det är så, även om det i mitt fall gäller jämnåriga män och inte äldre.

Bara några tankar. Jag sitter inte inne på sanningen utan bara spånar lite fritt!
Är den dominante mannen verklig för dig eller kan det vara så att det är något som ”enbart” (tankevärlden är ju underbar) finns i dina tankar?
För om det är så att detta finns inom dig, lite som en blandning av en önskan och en dröm, så tänker jag följande:
– Han finns inte på riktigt men blotta tanken på ”din” dominante man ger dig en pirrig känsla inombords. Du gillar känslan som skapas!
– Du förväntas som kvinna göra väldigt mycket åt alla andra. Det kan ibland vara så att ”undergivna” personer egentligen avskyr att bli dominerade av ”vemsomhelst”. Man brukar säga att undergivenhet är en gåva, som den dominante får av den undergivne. Att träffa en dominant herre – om vi nu pratar om en ”riktig” dominant man – att du för en gång skull får uppmärksamheten riktad mot DIG. Men också att DU faktiskt får välja vem du vill ge din ”undergivenhet” till. Har du tänkt på det? Att du har en makt att välja?
– Du kan slappna av i ett slags ”omhändertagande” (<— tänk här vad en order kan innebära. Du blir tillsagd, sedd och får en uppgift.)
– Det ÄR vanligt med ug-män inom BDSMF-världen. Det finns till och med ett överflöd av dem.
– Tabu. Kanske är du van, liksom mängder av andra kvinnor på jorden, att du ska vara på ett visst sätt? Följa vissa självskrivna sanningar och mallar? Att leva ut en fantasi tycks ibland vara reserverat män. Tänk bara på skillnaden mellan en man som legat med 100 och en kvinna som legat med 100. Då är det kanske härligt att få göra något som inte andra förväntar sig och att bryta mot rollen som den "duktiga flickan" (förutsatt att du själv är den som bestämmer till 100 % vem du vill ge din "undergivenhet" till!!!)
– Kanske kan du också se det söndriga i en del (inte alla, förstås) av dessa "dominanta" män. När du ligger "på rygg" så känner du samtidigt makten att på 2 röda sekunder lämna den dominante mannen, vars dominans mot dig bryts (ska brytas!) i samma veva som du säger "Nej, jag vill inte mer". Du är "strömbrytaren" som har ett "on" och ett "off". "On" har du påslaget när du har respekt för honom, "off" slås på när du tappar respekten. Det finns också utrymme för analyser som "undergiven". Att ta rollen som "dominant" är ganska avslöjande: hur väl hanterar personen den tillfälliga makten?
– Kanske är du trött på lismande, ljugande, osäkra, passiv-aggressiva, falska soffpotatisar? Sådana som utger sig för att vara den där snälle, schysste mannen men som bland grabbarna i bastun eller i andra "men only"-sammanhang visar sig vara motsatsen. När du träffar en , så att säga, bra "dominant" person så kan ju iallafall spelet vara rätt så ärligt från början. Och den ärliga leken mellan er två (eller hur många ni nu är) är något du uppskattar och känner dig trygg med. Du kanske uppskattar ärlighet och trygghet, som många andra inom BDSMF-världen.
Det är som sagt inte sant att preferenserna inte är de motsatta. Det finns många män som är "undergivna" och tänder på tanken att bli slagna. Däremot är det kanske fler kvinnor, det är möjligt.
Vad det rent spekulativt skulle kunna handla tycker jag är svårt att säga.
Men du kanske…tänder på makt, att han ger dig motstånd, att han är svår att få grepp om, att han tar kontrollen över dig och att han är beskyddande. Det kan också vara så att de "dominanta" män du tänder på är framgångsrika, "perfekta" och "kraftfulla" och att det i det mitt i allt det där också finns en sårbarhet hos dem. De använder då dig som ett verktyg för att må bättre själva, för ingen är ju perfekt. De har egentligen sina "issues", men kan under en viss tid dölja dessa för dig, och du blir då någon som de kan använda för att må bättre. Känns det igen?
Andra möjliga alternativ är att "dominanta" män ofta, men inte alltid, är mästerliga på att uppvakta dig. De är inte sällan karismatiska, rakt på sak och "ägande" i sin attityd. Jag kan också se att de är duktiga på att "förföra". Detta kanske också är något du tänder på?
Jag tror det är svårt att ge ett svar på varför just du tänder på att bli dominerad och slagen. Men om det är så, så är det så. Du verkar inte ge uttryck för någon skam över det vilket är bra! Det är bra att du bejakar dina rättigheter att utöva din sexualitet precis som du vill.
Men, ett par saker bara:
– DU har makten över din undergivenhet. Männen har INTE DEN MINSTA LILLA makt över den. Det är du som äger "on"/"off"-knappen.
– Var rädd om dig, det finns mängder av råbarkade "psychos" där ute som är allt annat än "dominanta".
Även om BDSMF-världen är helt enormt stor och det väl inte finns något rätt eller fel så finns det ofta ett par genomgående drag.
– Samtycke! Att du vill!
– Att du ska känna dig trygg.
– Att det ska ge DIG något.
– Att ni använder stopp-ord – säger du stopp, så betyder det stopp.
– Att det känns bra efteråt. ¨
Ja, det var som sagt bara några tankar!
Hälsningar
/Jonas

Är det bara jag som tycker att de här kommentarerna känns oerhört påhittade? Har ”Sandra 22 förkortat stadsnamn x 2” möjligtvis samma IP-nummer som Jonas?

Nej, vi har inte samma IP-nummer! Jag svarade bara på hennes inlägg!
Varför känns min kommentar påhittad, tycker du?

Väldigt bra beskrivet, Jonas. Att för en gångs skull faktiskt ha full kontroll och makten/rätten/möjligheten att säga nej och veta att mitt nej aldrig någonsin ifrågasätts var det enskilt största faktorerna till att en naturligt dominant man var rätt för mig. Men det finns många fula fiskar här som antagligen lockas till scenen pga att de totalt missförstått hela konceptet. Många trasiga människor öht. Tyvärr blir det också ofta dessa som lyfts fram som frontfigurer när man pratar om bdsm och dess risker och människosyn.

Sex bör absolut problematiseras eftersom det bygger på samtycke i ett patriarkat där kvinnans röst ständigt begränsas av mannens. Även om samtycke ges så finns risken att det inte är genuint eller att det ges för att få något annat än närhet och njutning. Våldsbejakande eller förnedrande sex riskerar att bli ett uttryck för självskadebeteende. Var själv våldsbejakande när jag var yngre men har ändrat mig på äldre dar i samband med att jag håller på att bygga upp min självbild.

Bara för ca tre år sedan (nu är jag 26 år) så fick jag för mig att jag var undergiven i sängen och hade några mildare sadomasochistiska erfarenheter, en med en man som var typ 37 år (ryser vid tanken på det nu, även fast han var försiktig, respektfull och snäll). Så som Aneli skriver ovan så förstår jag nu att det var en typ av självbestraffning eftersom jag hade låg självkänsla under den tiden och jag antar att jag på något sätt kände att jag förtjänade att behandlas så, och framförallt av män. Jag var inte på en bra plats rent själsligt och känslomässigt. Det var som tur var en ganska kort period, nu har jag haft en pojkvän i två år och jag känner att jag äntligen har funnit vad jag vill ha ut av sexlivet och det är INTE att vara undergiven, bli slagen osv. Även fast jag kan tända på såna fantasier.
Jag vill verkligen inte skamma någon för att de tänder på de sakerna och lever ut det, men jag tycker absolut att man kan och bör problematisera sex, sexuella praktiker och de föreställningar vi har på manligt/kvinnlig sexualitet. Jag blir rätt misstänksam på män som vill ha sex med tjejer som är mycket yngre än de själva, det känns som att de är mycket medvetna om den maktposition det sätter dem i och vill utnyttja detta till deras fördel. Klart man kan tända på yngre, jag tänder t.ex. på yngre män. Men jag skulle aldrig vid typ 40-års ålder söka upp tonåriga pojkar att ha sex med, tycker sådant beteende är ansvarslöst och rätt vidrigt faktiskt. Finns absolut undantag, men jag kan ändå inte låta bli att ifrågasätta de som försöker ha sex med någon som knappt har någon klar uppfattning över sin sexualitet än vilket man faktiskt inte har när man är 17-18 år t.ex.

Mina tankar som 25-åring är att det är extremt viktigt att diskutera dessa frågor på ett strukturellt plan. Varför tänder folk på det de gör, hur relaterar det till diverse maktstrukturer osv. Jag tror att många av de (skadliga) maktstrukturer som finns inom sex beror på andra maktstrukturer i samhället. Typ mäns behov av att hävda sig, som vanligt.
Däremot tycker jag att det är jobbigt att diskutera det i förhållande till mitt eget sexliv. Absolut att jag själv funderar över mina preferenser och kinks och varför jag har dem, men det känns väldigt privat. Som du säger kan man inte direkt hjälpa vad man blir kåt av, och jag vill inte bli skammas för något jag knappt kan hjälpa, så jag håller det helst för mig själv eller inom sexuella relationer. Sex är viktigt för mig och för att jag ska må bra. Jag orkar inte dras med dåligt samvete över vad jag tänder på och mina fantasier.
Sen är det naturligtvis en helt annan sak att leva ut saker som bygger på sunkiga maktstrukturer i samhället. Jag fattar att 40-åriga män tycker att 15-åringar är fräscha och sexiga, men de ska fan hålla kuken, händerna och blicken borta, allt annat är bara äckligt maktutövande, de har som medelålders män ett maktövertag som inte ska utnyttjas.
BDSM tycker jag är svårt eftersom jag själv tänder på det men inser att det är jäkligt problematiskt i grunden då det i regel bygger på att man tänder på en traditionellt kass maktstruktur. Ibland tänker jag att jag borde vara mer dominant för att liksom kasta om könsrollerna, men det gör det verkligen inte för mig, och då är det så.
På ett sätt hade jag velat diskutera detta mer för att sen kunna förstå och jobba med min egen inställning och mina egna preferenser, men jag tycker att man får gå varligt fram så fort man börjar döma någons fantasier och kåthet. Särskilt som kvinnors kåthet redan är så nedtryckt och skammad.

I en sund och jämställd relation ser jag BDSM-lekar som just lekar, där deltagarna iscensätter maktstrukturer. Jämför gärna med hur vi kan leka med identitetspositioner kopplade till kön genom exempelvis drag eller crossdressing.
När det handlar om ett självskadebeteende hos utövaren tror jag inte att BDSM skiljer sig nämnvärt från någon annan sexuell aktivitet. Alla slags sexuella aktiviteter har potentialen att vara destruktiva.

Håller med om det första stycket, men i det andra skulle jag definitivt vilja påstå att det finns en stor kvalitativ skillnad i självdestruktivt BDSM-sex jämfört med självdestruktivt ”vanligt” sex. Har varit involverad en del i seriösa BDSM-sammanhang och att det skulle vara ngn slags sexets heliga graal där samtycke är extra obligatoriskt och alla scener diskuteras noga i förväg, vilket jag sett många som försvarar BDSM påstå, är bara rent skitsnack. Även bland seriöst BDSM-folk finns en klar överrepresentation av äldre män och unga (tom mkt unga), uppenbart självdestruktiva, kvinnor. Har själv varit både utsatt för och bevittnat ”gruppvåltäkter” och vad som skulle kunna klassas som grova misshandlar, där alla inblandade varit kraftigt berusade och några diskussioner om vad som ska hända eller om sk safewords inte förekommit alls och samtycket har varit mkt tveksamt. När självdestruktiva söker sig till BDSM-sammanhang, vilket inte är speciellt ovanligt, blir övergreppen helt enkelt så mkt mer extrema i form än vad jag antar är ”normalt” under destruktivt vanligt sex.

Tack för ditt svar. Jag märker att jag är mer insatt i hur BDSM ska gå till enligt pappret än hur det ofta verkar se ut i verkligheten.

Mina erfarenheter är att BDSM i verkligheten har precis samma problem som allt annat sex, dvs gränser för samtycke överskrids lätt, män som tar för sig och kvinnor som förväntas ställa upp. Skillnaden blir just som jag skrev, att i BDSM-sammanhang är det som sker och vad man förväntas ställa upp på så mkt mer extremt än i vanliga fall. Många verkar dock tro att de problem som förekommer vid vanligt sex inte skulle förekomma inom BDSM-världen, att det sexet, som du skriver, alltid utförs ”enligt pappret”, vilket helt enkelt inte stämmer.

Jag tänker typ att en del av att unga tjejer har sex med äldre killar och inte tvärt om grundar sig(obs bland annat) i att det är status att ligga med äldre killar. Är tonårig tjej och det är JÄTTEKONSTIGT att gilla/vara tsms med/ knulla yngre killar. Jämnåriga är precis på gränsen okej, men äldre är norm. Helt okej för killar att vara med yngre tjejer, men för tjejer är det döden.

Jag undrar om vi hade känt samma äckel och fördömanden inför männsikors tankar och känslor om vi inte levt i en patriarkal värld där män så ofta agerar på sina tankar och känslor? Och dessutom tycker att det är full rimligt? ”Vadå jag är man, det är naturligt att reagera (med handling) när man ser en snygg tjej med stora bröst, oavsett om hon är 13 eller 30, kan väl inte jag rå för!” Att vi liksom sätter ett likhetstecken mellan tända på 13-åring och tafsa på 13-åring?

Jag deltog i diskussionen och precis som dig så anser jag att det är äckligt.
Naturligtvis så ansåg jag som ung tonåring att jag kunde ta rationella beslut och hade samma konsekvenstänkande som vilken vuxen som helst.
Jag skulle nog blivit sjukt provocerad av ”vuxnas moraliserande”.
Nu är jag snart 30 år och jag har för längesedan insett att jag som tonåring hade fel, så fel och det har man delvis fått betala för senare.
Det känns liksom ända in i själen när man hör och ser hur äldre män kommer undan med sån här skit. De beskriver sig själva som så jävla rationella när det gäller allt annat men när det kommer till familj eller kärleks- och/eller sexuella relationer så är de helt plötsligt tappade bakom vagnen.
Man ska faktiskt kunna kräva av vuxna att kunna skilja på rätt och fel och inte vara helt impulsstyrda. (bortser såklart från de som har någon funktionsvariation eller nedsättning som gör det svårare)

Tycker också att det är skillnad på fantasi och verklighet. Bara för en fantiserar om sex med våldsamma inslag behöver inte betyda att en faktiskt vill uppleva det på riktigt. Tycker att det är extremt märkvärdigt att det traditionell bara är åldersskillnader åt ena hållet, dvs äldre man o ung flicka. Varför är inte tvärtom lika etablerat? Gilla äldre kvinnor som ung man betraktas konstigt nog som fetish/läggning istället som ”vanlig kärlek”

Jag tror att vi skulle vinna mycket på att börja benämna äldre mäns intresse för unga tjejer som just en fetish. Och även den oerhörda dragningen till bröst som finns i vår kultur, och som resulterat i att kvinnors bröst i princip ses som motsvarigheten till mäns kukar trots att (cis)kvinnors könsorgan faktiskt också sitter mellan benen. Fetishbegreppet markerar att det rör sig om en attraktion som är personlig eller kulturell, snarare än något biologiskt.

Jag är glad att du tagit i det här ämnet. Jag umgås i en bubbla där många ser sig som feminister och medvetna politiskt m.m. Men alla vill separera samtal om sex och patriarkat, som om kvinnan och mannen där alltid var orörd av omvärlden. Det är förstårligt i en början när sexuliteten ska frigöras. Men alla mina förhållanden har jag haft med feministiska kvinnor har det haft önskningar om diminans, miltvåld, strypningar, och ned sättande ord. Har jag tyckt det varir knepigt att inte kunna ge min partner det behöver för jag är av en annan mer vanilj sort, så har man aldrig kunnat prata om varför det vill ha det så här så fort vi låser sovrums dörren.
Och alla har själv en sak gemensamt och det är alltid att det upplevt sexuellt våld i tidig ålder, sen skappat ett risk betande där det använt sex för bekräftelse från destruktiva män, sen fått skit från män i relationer för det varit horiga m.m.
När sen man har en relation är det nästan chockade över att man inte kräver penetration varje gång man ligger i samma säng och att jag fått skriva långa brev om öka närhet och emotioner och inte bara fysisk akt.
Så det behövs nog pratas om att det skit kvinor får utstå verkar forma deras sexualitet rätt hårt. Troligen formar det även vad som förväntas av män som odlar myten om att alla kvinnor är *välj valfrit nedsättande ord* och vill ha det hårt alltid.
Min mamma var liten arg judisk feminist kvinna på vänster kanten, som talade mycket om patriaktet och vad som behövs för att ändra saker i samhället. Men träffade bara jätte stora destruktiva män. Både i image och person var det allt från aggressiva bikers, till min far som var en 2m plus tyst snickare med jätte skägg. Allt osade ruttna mans stereotyper och destruktiva normer. Men det var hennes grej uppenbarligen.
Det vorre ju bra med civiliserad dialog utan dömanden även i feministiska kretsar om varför man uppfatar det som ens hook up är våldsamma män eller våldsam sex.

Som 50-åring tycker jag du har en intressant, om än ledsam, poäng här. Som 30-åring är jag rädd att jag skulle ha tyckt att ditt resonemang var såväl fånigt som felaktigt. För vi lever och lär och vi utvecklas ju i regel i takt med våra erfarenheter och vår möjlighet att analysera och problematisera dem. Idag vet jag att min sexualitet formades utifrån de övergrepp jag var med om som ung, men det hade nog varit alltför smärtsamt att erkänna det när jag var yngre. Kanske ligger en del svårigheten att diskutera detta just där. Det är för plågsamt innan man fått distans och förstått vem man är och varför man reagerar som man gör.

Kan tillägga att dessa män bär ansvar för relationerna det tillskansar sig med yngre kvinnor. Men det känns som alla redan är med på den båten.

Jag läste tråden du refererade, och håller med dig. Tyvärr, tycker jag, så blandar man ofta ihop personen med strukturen när man diskuterar. Man kan känna avsky eller indignation för både person och fenomen men reaktionen/diskussionen blir ju annorlunda. Som i tråden, när vi pratade om Bowie, skulle jag gärna vilja få honom att erkänna att det var jävligt problematiskt, att han skulle vilja uppfostra ev söner (som han inte hade) annorlunda osv etc. Men det är inte samma sak som en diskussion med någon som haft sex med en minderårig person. Tycker jag. Jag hade sex med alla möjliga, betydligt äldre, män när jag var 14-15-16 och tyckte jag var så mogen. Idag ifrågasätter jag dessa män starkt. Från ”hur jävla dåligt omdöme kan man ha, tycker de annorlunda nu?” till att mer tänka att de måste varit omogna själva (beroende på person och situation). Den möjliggörande strukturen är förstås den att män tar vad de vill ha, precis som någon skriver här ovanför. Jag kan inte alls jämföra det med pedofili som jag tycker är mer ”sjukt” och ett mycket starkar tabu även det såklart påverkat av strukturer.

Jag tycker att det är ganska ointressant att problematisera sex i sig. Destruktivt sex ser jag snarare som ett symptom på något annat; och samma sexuella situation kan vara fantastiskt för en och vedervärdig för någon annan. Därför blir diskussionen ganska poänglös. Frågan är väl snarare varför det finns så många trasiga unga kvinnor som är lätta att utnyttja?

För min del har äldre killar varit lugnare att ha relationer med. Killar som då var jämnåriga med mig, tonårskillar/early 20s var otroligt påfrestande rent sexuellt. Inte det att de ville ha sex hela tiden, utan snarare att all fokus låg på dem. Jag var den som var tråkig om jag inte ville testa dittan och dattan, de tjatade, pushade, surade och i många fall var en dickpic något man fick sådär totalt oombett som då var tänkt att förföra mig. Det verkade liksom helt omöjligt att ha någon form av sexuell relation med dem. Jag trodde ett tag att jag var galen eller hade extrem otur. Men killar som var ca 5 år äldre eller där runt omkring verkade inte riktigt lika hysteriska. De respekterade att jag inte ville göra vissa saker. De frågade till och med vad Jag ville. Det verkade som att tonårskillarna var helt galna, medan 25åringarna liksom lugnat ner sig. Visst finns det säkert annat bakom också, men det var denna tanken jag fick nu när jag läste. För övrigt ett otroligt intressant ämne du tar upp, LD!

Det är din berättelse jag känner igen från vänner (jag hade inte sex som tonåring) och jag tycker att även tonåringar måste få chansen att hitta ett sätt att experimentera med sex även med någon som är äldre och att det inte per automatik är en negativ upplevelse. Nära i ålder behöver inte vara bäst, en av mina vänners klasskamrater var 17 och skröt över sin relation med en 15-åring för hon gick minsann med på vad som helst. Jag hade hellre sett att hon dejtat en kille i vilken ålder som helst som förstår att det inte är måttet på en bra flickvän.

Jag hade en 32åring som var intresserad av mig när jag var 16år. Då tänkte jag att det kanske var rätt coolt att vara med någon som var dubbelt så gammal som mig. det blev dock inget av det. Idag när jag är närmare 30 själv undrar jag bara vad fan han höll på med? Om jag skulle vara med någon som är 16år äldre idag så känns det inte som någon stor grej, vi är båda vuxna men då var jag ett barn.

Så sjukt det där.. Träffad en del killar i min tonår som var runt 10 år äldre. Då tyckte jag inte att det var något konstigt, nu undrar jag hur fan de tänkte, jag var ju bara ett barn! Vidrigt.

Oj så många gånger jag bevittnat vänner som haft sexuella relationer med betydligt äldre män som definitivt utnyttjat dem. Har även jobbat med tjejer i tonåren med olika typer av problematik och om jag får dra lite egna siffror ur röven så är det tamejfan nästan samtliga som har destruktiva relationer med män som oftast är äldre. Det bjuds på sprit, knark, bilåkning, kläder och alla tjejer ba men ålder spelar ingen roll han älskar mig för den jag är och han är sååååå snäll.
Som någon annan skrev, att se tillbaka på mina relationer med äldre så har det inte skett på ett jämställt sett what so ever….

Spinner vidare lite på det här med tanke/känsla vs handling. När jag var 13 var min familj bortbjudna till en manlig bekant i deras ålder. Han hade två barn som bodde hos honom ibland. De vuxna drack och festade och jag hade tråkigt så jag städade hans dotters lekrum. Han kom förbi och fick syn på mig som organiserade och höll på. Vad duktig du är, sa han och sen hade jag plötsligt hans armar runt mig och hans mun på väg att kyssa min. Lägg av och äckla dig, kommer jag ihåg att jag svarade och gick därifrån. Det var ytterst obehagligt. Det här tycker jag är ett bra exempel på när män tycker att de har rätt att gå från känsla till handling. För det här är ju ett jättevanligt beteende hos män. De blir tända för whatever reason, vilket i sig inte skadar någon, och sen skrider de till verket bara. Istället för att känna vad han nu kände och sen var det bra med det, tvingade han in mig i sin känslovärld. Det här återkommer ständigt. Man ser snygg tjej på stan och jamar eller ropar eller går fram och söker kontakt. Det handlar om mäns känsla av att vi är skyldiga dem det. Och att det är socilat accepterat.

Det här fick mig verkligen att haja till ”tvingade han in mig i sin känslovärld”. Det är ju precis vad som händer men jag har inte kunnat sätta fingret på det. Tex. har jag flera gånger sett blottare, blottaren är helt uppenbart kåt och lever ut sin sexuella fantasi, medan jag som ofrivillig åskådare blir indragen i fantasin. Samma sak när män har tafsat eller pojkvänner framhärdat med sex fast det varit uppenbart att jag inte varit särskilt upphetsad. De tycker liksom att deras fantasier och kåthet trumfar min vilja. Fan vad ledsamt när jag tänker på det 🙁

Precis, de drar in oss i sina fantasier och det slår dem aldrig att vi inte delade den. Att vi gick där i våra korta kjolar och urringningar och tänkte på vad vi ska äta till middag. De tror att vi är delaktiga till deras känslor och tankar bara genom att finnas i deras synfält.

”De drar in oss i sina fantasier och det slår dem aldrig att vi inte delade den”. Precis så. Jag tycker det är vidrigt att lärare förbjuder typ tolvåriga tjejer att ha linne, leggings, vippiga kjolar etc i skolan för att VUXNA MÄN ser det som något sexuellt. Inte hade jag en aning om att min tenniskjol, en magtopp, ett par jeans kunde vara något sexigt när jag gick i femman? Ändå var det jag som skambelades pga hur jag var klädd. Jag ville ju bara klä mig i det jag tyckte var fint.
Så är det fortfarande. Bara för att mina jeans är tajta får jag skylla mig själv om nåt äckel ropar ”snygg röv”. ”Du borde väl fatta att folk tittar när du har tajta jeans?”, jo men jag vill inte ha kommentarer, tafs, bli objektifierad eller trakasserad. Jag tycker att folk får titta på min rumpa om de tycker den är snygg, men de får INTE röra eller komma med kommentarer som gör mig obekväm. Är inte det självklart? Nej, tydligen inte. Jag har gett mig in i leken och får tåla det. Antar jag.

Ja exakt. Män får lära sig att kvinnokroppen finns där för dem att kommentera, ta på, trycka sig mot, slå, stoppa in lemmar och saker i, runka av sig i – och detta för att den existerar. Att vara kvinna är att provocera. Provocerar vi inte till sexuella handlingar så provocerar vi för att de inte får stånd när de tittar på oss. Vi är objekt.

Ja fy vad arg man blir, har varit med om såna äckliga händelser när folk tagit på en/äcklat sig på en helt ur det blå, sen när man är i underläge blir det extra vidrigt.

Precis så <3
Fy fan så jävla mkt vidrigheter så många, jag själv inkluderad, blivit utsatta för av män. Mäns sexualitet skrämmer skiten ur mig, jag ser kåta män som rovdjur. Finns det någon kvinna eller barn som inte blivit påtvingade mäns sjuka sexualitet? När män blir kåta är det som att det inte finns några spärrar mellan tanke o handling. Mår illa när jag tänker på allt jag o mina medsystrar utsatts för och just detta att mannen verkligen verkar tro att alla lever i hans äckliga fantasivärld, är bara han upphetsad så är det okej 🙁

Det som jag troligen är uppvuxen i skydda versktad. Det jag undrar över och har svårt att förstå som 32åring är i volka forum man som tonåring träffar vuxna män som vill ha sexuella relationer. I min vardag (är iofs trebarnsfar men är även aktiv som dj föera gånger i mån) så träffar jag extremt sällan någon under 18år och absolut inte i rum där ragg är möjligt. Och skulle jag som vuxen man agerar på någon lust mot någon så ung tror jag alla vänner, familj samt arbetsgivare skulle vända mig ryggen på 5min. Men som jag förstår det är det inte ovanligted män i min ålder som lyckas med att ha relationer till skolungdomar. Det skrämmer mig både som människa och förälder.

Antar att det är så, och jag läser om allt från grooming till mycket annat. Men jag har svårt att relatera till den situationerna då man i min krets inte ens träffar vuxna människor via nätet utan via fysiska möten och sina nätverk. Och det fanns internet redan när jag var tonåring ska tilläggas. Jag undrar bara vart föräldrarna är när dessa förövarr närmar sig deras barn digital eller irl.

Det är ju typ omöjligt att ha koll på allt ens barn gör. Mina föräldrar var väldigt närvarande men de kunde väl aldrig drömma om att jag o mina polare ringde sexchattar när vi var 14 och sedan träffade några av de killar som oftast var runt 30. Det är liksom inte heller så att det är fula gamla runkgubbar som ser otrevligs ut som endast är förövare. De kan va skitsnygga och ”coola” snubbar också som jag tror har ännu lättare att utnyttja tjejer pga popularitet

Nej jag tror inte på simpla analyser som akta dig för fulla gubbar. Men jag tror inte trygga barn med aktiva och intresserade föräldrar söker sex med 30åriga män på sex chattar.
Jag har både varit barn, tonåring samt vuxen och är nu förälder. När jag var 14år såg jag på för mycket vhs film och gick på museum. Jag funderade på om jag någonsin skulle få kyssa en tjej och läste historiska romaner och gick på punk spelningar med min äldre bror. Jag har varken som barn, tonåring, eller vuxen stöt på fenomenet i mer än text och berättelse. Troligen för mina päron var mer intresserade av att vida mig statens porträtsamlingar och delta i mina intressen samt få mig trygg att fråga dem om saker om sex och samlevnad.
Jag vet att andra barn från både rikare och fattigare hem hade coola kläder och oralsex i pappers containern bakom skolan. Men jag vet att det barnen också hade föräldrar som på sin höjd skrek på det att sprit är dåligt och sport är bra medans det själva smygg söp hemma i radhusen.
Så jag tror inte barn som blir seda av sina föräldrar söker bekräftelsen hos 30åriga främande män.
När dessa svin hur coola, töntig, fula eller snygga det mår vara inte tar sitt ansvar som vuxna så måste jag och andra föräldrar se till att våra barn är smarta och trygga nog för inte söka sig till eller gå på deras försök till närmanden. Det ingår i allas föräldrars ansvar, och samhällets ansvar är att ställa det här männen till svars för sina handlingar.

Svar till Elias: (gick ej att svara under ditt senare inlägg?)
Jag tror självklart också att trygga barn med bra föräldrar etc hamnar i lika många destruktiva relationer. Men det är ändå väldigt lätt att hamna där. Tex som jag som då haft bra och närvarande päron, jag har umgåtts med kompisar som varit betydligt mer aktiva och hetsat på kring att ta kontakt med killar. Jag umgicks aldrig sexuellt med dem utan satt typ i rummet bredvid när mina vänner gjorde det. Jag tyckte det var obehagligt och ville helst därifrån. Killarna bjöd alltid på sprit och vid något tillfälle så kändes det verkligen som att det kunde gått för långt och jag fick ta min kompis och springa därifrån. Det är mycket spänning också och de verkar schyssta från början sen plötsligt tycker de att man ska betala tillbaka i natura för de gett en grejer exempelvis.
Och jag är också vuxen och förälder idag 😉 Internet fanns inte riktigt på min tid men jag kan ju bara tänka mig hur det är att vara 14 och nyfiken samt lägg på lite grupptryck och spänning….

Jag tror dock man gjort något knas son päron när man inte vet att det sitter hemma hos 30åringar och hubkar sprit för sex. Mina ungar fär gärna se nig som skit ond och sträng pappa men jag kommer helt enkelt inte vara så out of the loop att det ens är möjligt för dem.

”Mina ungar fär gärna se nig som skit ond och sträng pappa men jag kommer helt enkelt inte vara så out of the loop att det ens är möjligt för dem.” +1 på det, önskar verkligen att fler föräldrar verkligen vågade ta sitt ansvar och skydda sina barn!

Elias, jag känner igen mig mycket i det du skriver. Jag är själv äldre (41 år) och var som ung ute på äventyr som jag inte skulle vilja att min egen dotter var ute på. Men – för min del fanns det alltid en spärr, att ta emot sprit, hänga med äldre män osv. fanns inte i min sinnesvärld – jag hade kompisar som gjorde så men kände mig mest själv äcklad över det.
Som jag har skrivit tidigare under LD´s inlägg så tror jag att det är viktigt att klura över varför man gör sådana val, oavsett det handlar om ett destruktivt ungdomsbeteende, till att föredra våld i sängen. Jag tror nämligen inte på att det är något som bara händer, lika lite som att man inte kan ha kontroll över vad barnen gör på Internet. Vår äldsta fyller snart 14 år – jag vet vad han pysslar med vid datorn (det går att lösa via loggar, föräldrakontroller m.m. om man är osäker) – inte minst genom det att vi pratar med varandra och att jag frågar honom om saker. Framförallt sitter han och hans kompisar inte i en skyddad verkstad utan ganska centralt i lägenheten. Det går att lösa integritetsfrågan och samtidigt bibehålla en sund kontakt med sina ungdomar men det kräver också ett engagemang och ett förtroende. Från båda hållen.
/Linda

Jag håller också med er på den punkten, jag hade som sagt också en magkänsla som satte stopp mycket tidigare än vissa av mina vänner mycket tack vare mina föräldrar såklart. Men det räcker ju med att man liksom hakar på en gång och hamnar hos idioter som går över gränsen. Fy alltså.
Sen undrar jag också att är det inte så att alla föräldrar TROR att de har stenkoll på vad deras barn pysslar med?? Det är min erfarenhet iaf….

Nu kommer jag skriva lite raljant om män, men det är ju trots allt ett kommentarsfält. 😉
Min uppfattning är att mäns dragning till yngre kvinnor har flera komponenter. en är såklart den i media sexualiserade visuella ungdomen, en annan är makten och att det är lättare att bestämma över en yngre person.
Men det jag mest slås av de gånger jag sett relationer med stor åldersskillnad är männens omogenhet! De ligger ganska ofta på en relationsmässig utvecklingsnivå som är jämförbar med en 18-årings. De kan inte ha jämställd relation med en jämnårig kvinna, för de vet inte hur man gör. De vet inte hur man tar ansvar, hur man gör seriösare framtidsplaner och hur man skapar ett långvarigt commitment. De vill bara få vara lite ansvarslösa och ha kul sex. En trasig tjej ställer mindre krav och kommer också med bonusen att de kan få känna sig som en ”trygg, äldre vuxen” med dem. De får därmed känna sig värdefulla och viktiga, utan att behöva göra så mycket mer än att bara vara.
Jag märker ju också att det i regel är tjejen som lämnar relationen när hon blivit ett par år äldre och mognat. Och hon lämnar en man som inte förändrats särskilt mycket och som sannolikt kommer hitta en ny ung tjej.

Han jag var tillsammans med när jag gick på gymnasiet, jag var 17 och han 20, har liksom ’fastnat’ i det att vara tillsammans med 17-18-åringar. Före mig var han tillsammans med en jämnårig, sedan har han väl nedjusterat åldern på tjejen vid varje nytt förhållande, och i princip alltid varit tillsammans med unga studenter. Vi, hans ex, har liksom gått vidare med vuxenliv, familj etc.
Det är ju helt uppenbart att många män ’behöver’ ha yngre kvinnor för att själva framstå som bättre: ’smartare’, mer erfarna och med bättre ekonomi per automatik och inte pga insats eller kompetens.
Det är säkert också ett sätt att undvika att behöva bli vuxen för vissa män. Minns en man jag dejtade när jag var ca 22 och han några år över trettio – han uttryckte att det var så skönt, avslappnande och härligt att vara med mig eftersom kvinnor i hans ålder var så ’tjatiga’ och ’hetsiga’ om commitment och barn. Han sa det som om det var en komplimang och jag tänkte bara ’stackars snubbe, du har inte fattat mycket’.. Han var fö ansedd som både intelligent och intellektuell (för mig sabbades det intrycket mycket pga det uttalandet dock)..

Jag minns en av killarna jag låg med när jag var 18. Han var 26 och sa att det var sååå skönt att få ligga med en ung tjej som inte hunnit ”förfalla” och som inte är så ”manipulativ” som tjejer över ca 25 kunde vara. Han menade alltså att kvinnor runt 25 blir oattraktiva och börjar lura män (att förlova sig, flytta ihop, skaffa barn etc). Jag kände att något var fel med det uttalandet men jag tog det som en komplimang. Nu såhär sju år senare önskar jag att jag bett honom fara åt helvete och aldrig prata med mig igen.

Kan hålla med om att det oftast är så att killar som träffar yngre tjejer är mer omogna. Träffade själv en sån man när jag var 19 (han var tio år äldre). Fast samtidigt så hade han ett intressant, högprestigejobb och sa att han jättegärna ville ha barn (inte med mig dock). Sen kanske han tyckte jag var för ung då det var han som valde att avsluta det hela. Men det är väl ens eget val om man vill ha barn eller inte, eller för den delen bo tillsammans? Alltså tycker bara inte att det per automatik innebär att man är omogen.

Så har jag också uppfattat det. Omogna män med mindervärdeskomplex som inte klarar av att leva med en människa i samma ålder, för de har inget att komma med. De känner sig underlägsna och korkade och det är förstås inte så trevligt.

Hade en MYCKET trygg och omhuldad tonårstid innan internet, men blev ofta uppraggad av äldre män. MacDonalds och kollektivtrafiken var vanligaste jaktmarkerna.

Min första tanke är att det inte är färre kvinnor som tänder på yngre eller vara sadister det är bara mindre okej att göra det för kvinnor de gör det vettiga och faktiskt hindrar sig innan de gör något. Man måste ju inte agera på allt man känner och kvinnor och män får lära sig att världen är till för att tillfredsställa män så allt som går emot det förtrycks.

Väldigt intressant diskussion kring bdsm tycker jag. Kan ju såklart bara tala för mig själv men jag upplever ändå att det problematiseras och finns mycket fördomar kring bdsm. Jag som undergiven tjej har tidigare skämt väldigt mycket för min läggning och absolut inte vågat berätta om det för någon (inte ens sexpartners alltså). Har tänkt att det hade varit bättre om jag varit dominant för då skulle jag inte ses som ett offer för könsstrukturer o.s.v. Det var först för några år sedan som jag i.o.m. den mer queerfeministiska debatten kring bdsm kunde börja acceptera min läggning och berätta vad jag tänder på. Jag har även varit med om sex mot min vilja på riktigt en gång, men det var så långt ifrån bdsm det kan komma tycker jag, och absolut inget som var okej för mig. Bdsm-sex för mig är en lek och något som kräver att jag litar på den jag ska göra det med, samt att det är något jag uttryckt att jag vill göra. Jag förstår att sex såklart inte är frikopplat från samhälleliga strukturer, men för mig har det varit av vikt att inse att jag kan vara feminist och undergiven i sängen.

Jag och min väninna är 30 år nu. Det senaste året har hon börjat ragga på och umgås (ha sex med) med tonåriga killar. Jag vet inte hur jag ska ställa mig till det eller hantera de tankar och känslor det väcker inom mig. Å ena sidan är jag kritisk (då de nästan är barn och ibland inte har mycket mognad och livserfarenhet att komma med), å andra sidan borde hon ju kunna få göra som hon känner och killarna är ju gladeligen med på det.
En av tankarna som kommer är att jag skulle tycka att det var lika omoraliskt om hon var man och raggade på unga tjejer. Jag ifrågasätter mig själv, är jag rigid, gammalmodig, missunnsam, ofeministisk eller är det bara så att jag har svårt att förstå vad en vuxen människa ser för lockande i personer som är mer barn än vuxna då de fortfarande bor hemma, går i gymnasiet och aldrig behövt ta ansvar…. Är det utseendet och kanske (den inbillade) maktaspekten, för killar är fortfarande killar och vet hur de ska och kan ta för sig utan att ge något tillbaka….. Jag har frågat henne vad grejen är, varför hon dejtar och hänger med unga killar och får till svar att det är kul. Och det kanske är så enkelt. Det är kul. Men kul till vilket pris?

Själv hade jag mitt första sex med min jämnåriga pojkvän när jag var sexton. Sen höll vi ihop i tre år. Sen hade jag inte sex på något år, bodde i London och hånglade bara på klubb (haha längt tillbaka) sen var det ett jävla dejtande i tre år, hade nog en massa sex men njöt inte så mkt ville bara ha en pojkvän som jag var kär i. Det var kanske en eller två som något äldre men inte mer än fyra år. Sen träffade jag min nuvarande pojkvän när jag var 23. Han var då trettio, blev blixtkär men han var tveksam på mig pga ålder, att jag pluggade etc. Men han ändrade sig efter ngt halvår och blev kär i mig.
Jag är alltid den dominanta i sex. Säger vad som ska göras etc. Ibland i hemlighet vill jag bli dominerad, men mest fokuserad är jag på min egen orgasm haha. Min kille är definitivt litet vanilj, sexöivet har svalnat av litet på en nivå som vi båda trivs med med 1-3 ggr i veckan. Iom att jag har OCD hakar jag lätt upp mig på grejer gällande förhållande, har haft olika teman på ocd och innan ätstörningar. Så det var min självdestruktivitet istället för män. Men allt var ju egentligen för män – för att bli älskad. Att inte vara tjock och grotesk i ansiktet etc. Just nu är mina tvång under kontroll och jag bryr mig inte längre om storlek på låren men tänk om mitt sexliv borde vara annorlunda? Borde det var mer hett och passionerat?? BDSM? Det känns som ett krav för annars är det ett misslyckat förhållande. Att man ska ha sex helst flera ggr om dagen (som en kollega till mig) för annars är man inte tillräckligt kär i sin partner. Men jag älskar ju min partner så får inte ihop det. Han har i princip aldrig tagit initiativ till sex (förutom genom att lägga sig i sängen och sätta på groovy musik när har borstar tänderna). Är det konstigt? Jag har tyckt att det bara är skönt pga att jag vill ha kontroll (OCD). Tänker aldrig att han inte är tänd på mig för det vet jag ju att han är. Men kanske är det just det där att jag kanske vill bli dominerad? Haha 26 år och förstår ingenting

Jag tycker om att ha sex 1-2 gånger i månaden. Det faller sig så naturligt, och de två partners jag har haft på senare år har också trivts fint med detta arrangemang. Mitt ex ville helst ha sex varje dag. Han gick omkring och var konstant sexuellt frustrerad när jag inte ville, medan jag själv blev mer och mer traumatiserad och mindre och mindre kapabel att stå ut med honom. Idag kan jag ha sex utan att få en panikattack, så länge jag lyssnar på mig själv och litar på att min partner känner till mina gränser och respekterar dem. I framtiden hoppas jag kunna ha fler av de former av sex som jag vet att jag tyckte om förr, innan mitt trauma uppstod, men att förväntningen att ha sex flera gånger i veckan vill jag aldrig mer behöva utsättas för.

Alltså med tanke på att sexpreferenserna mm till typ 90 % sitter i skallen snarare än i det fysiska så är det inte det minsta konstigt att både våra gener, vår uppväxt samt miljön vi vistas i påverkar våra sexuella preferenser och handlingsacceptansen. Sex är precis som vilken annan samhällsföreteelse som helst på det viset så klart man ska få problematisera det.

Jag har ändrat syn.
När jag var 17 år träffade jag en som var 22 år då.
Han hade bott hemifrån sedan han var arton hade föräldrar som inte brydde sig medans jag kom från en väldigt skyddad värld och trodde invandrade var den adopterade Daniel från Somalia.. Jag vet, inskränkt men världen var väldigt skyddad. ( Trodde även att Iranier m.m bodde enbart i Angered…)
Jag hade alltså inte särskilt stora bekymmer i livet, gott om dollars från föräldrarna, van att allt var problemfritt. Det jobbigaste var matteprovet i skolan, typ eller en finne.
Visst vi reste mycket, och jag var väl vad man kan kalla en typisk ”Dessie, Kissie eller Blondinbella”, jobbade extra mest för att jag var så hiiimla driftig.
På ett sätt kan jag vara glad för det, livet blir tufft ändå, men fan vad jag skulle vakna upp.
Den där 22-åringen blev jag snabbt sambo med. Och oj vad han hatade ”lilla okunniga” mig.
Som tyckte det var kul att storhandla för att man fick shoppa mycket, men inte insåg att utgifter som är stora kräver stora inkomster.
Jag började skolka mycket, han blev mer och mer kontrollerande mot mig, eftersom han tyckte jag var ansvarslös och inte visste något om verkligheten och behövde ” styras upp”.
På min studentdag kom han inte utan mina föräldrar och släktingar hade ordnat en stor studentskiva, men han ”hade ont i magen” så på kvällen gick jag hem med all överbliven tårta. Han straffade mig för mina vita kläder och låste in mig på toa och örfilade mig hela natten. Sen klippte han av mig kläderna och piskade mig med en telefonkabel i dubbelsängen. Så jävla förnedrande.
Jag skämdes men berättade för en på Soc. Men då var jag precis fyllda arton och han 23, så då räknades man som vuxen och det klassades som ett typiskt ”relationsgräl” så jag vågade aldrig anmäla.
Vad vill jag med att skriva detta, förutom fläka ut mina pinsamheter?
Jag önskar att någon hade gått in och sagt ifrån” Du är 17 år, du ska inte bli sambo innan du gått ur skolan och skaffa dig ett jobb!”
Eller frågat honom vad han ser i ett 17-årigt barn??
Hur länge vi var ihop…15 år. Sista 8 åren gjorde han inget fysiskt för jag råkade bryta hans finger i ett bråk.
Men hade jag träffat honom som äldre, och vuxen hade jag funnit mig själv mer och varit modigare och sagt ifrån.
Nu hade jag precis kommit ut i vuxenlivet och trodde inte män kunde vara sånna.
Man kan tycka att de inte är så stor skillnad mellan en som är 17 och en som är 22, men det är det.

När jag var 14, strax innan jag fyllde 15 träffade jag en kille som var 20, han var världens snällaste, t o m en riktig mes skulle jag vilja påstå, mina föräldrar var egentligen inte alls glada åt förhållandet utan tillät det under nåder. Vi var tillsammans i nästan 2 år och det var jag som tröttnade.
Såhär i efterhand inser jag att det förhållandet inte på något sätt var ett bra/hälsosamt förhållande för mig. Jag förstod inte det då men vi hade helt olika maktpositioner. Han var en vuxen människa, jag var fortfarande mer eller mindre ett hormonellt barn i huvudet som inte hade någon aning om hur en relation skulle se ut.
Jag tror inte det var bra för mig att vara i det förhållandet alls faktiskt, visst det kanske ”jämnar ut sig” när man blir vuxen, jag är fortfarande relativt ung och ju äldre jag blir inser jag hur lite jag vet/visste om världen.
Om en 20-årig tjej träffar en 40-årig kille blir det, oavsett hur snäll den killen är en maktobalans som jag inte anser är särskilt sund, han kommer med livserfarenheter alltid ha ett övertag och vad jag har kunna sett på tjejkompisar som blivit tillsammans med äldre killar så pratas de nästan alltid om kull med argumentet att de är mycket äldre/vet mer, alltså har de rätt osv.

sex MÅSTE problematiseras! Speciellt för ungas skull! Så porrskadade som de få killar jag har haft sex med har varit så är det en skam att det inte pratas mer om det. Men kanske är det en rädsla för att det ska avsexualiseras för mycket, ”det kommer bli tråkigt” och att ens kinky fantasier läggs under lupp och värderas som bra eller dåligt ! Jag undrar hur mina sexuella preferenser skulle se ut idag om jag inte hade haft dom där porrskadade pojkvännerna. Om jag hade sagt nej när jag inte ville bli filmad, fotad, fläng omkring med som nån jävla cirkusartist….Jag finner ingen glädje i sex längre idag. Är fortfarande under 30 men har inte haft ett sexliv på 8 år. Känner mig vilsen efter de år (från 13års åldern) som jag haft sex jag inte velat haft. Så ja..vi måste problematisera

Jag håller med till 100%. Jag var ändå 18 när jag började ligga med porrskadade killar men jag tog skada av det, hur kommer då ännu yngre människor påverkas av porren och bdsm-hypen som råder just nu? Jag tror knappast samhället kommer ta skada av att avsexualiseras. Världen har cirkulerat runt sex i alla tider. Jag tror snarare att det vore bättre för minderåriga, asexuella, de som blivit utsatta för övergrepp, de som hatar sex, de som blir äcklade av sex, de som inte är intresserade av sex etc om samhället var mindre fixerat.

Jag är en person som mått rätt så dåligt pga ”kinkshaming”. Har ”alltid” haft kinky fantasier och har större delen av mitt vuxna liv försökt träna bort dem, skämts över dem, trott att det varit något fel på mig, att de grundar sig i nån slags självhat eller liknande. I själva verket är mina kinks enbart en källa till glädje. Har sen några år tillbaka börjat leva ut mina fantasier och de relationer och möten jag haft med kinky män har präglats av en öppenhet och kommunikation jag aldrig haft med ”vaniljmän”.
Tycker också att sexualitet och kinks ska kunna diskuteras och ifrågasättas, men upplever tyvärr ofta en form av moralpanik från feministhåll när det kommer till bdsm. Budskapet jag upplever framkommer är ”kvinnor har rätt att njuta av sex! Men bara på de sätt vi godkänner!”

Jo, det jag missade..hehe, var att jag när jag var 17 år inte tyckte det var så stor åldersskillnad och inte konstigt alls med en äldre kille.
Men så tycker jag ju inte i dag.
Jag hade fått med mig hemifrån att man absolut inte tog något på kredit! Utan man sparar och köper det man vill ha när man har råd eller så skiter man i det.
En dag ringde det på dörren. Där stod kronofogden. De skulle göra en utmätning då min kille hade ”gamla” skulder.
Vi fick uppskov på en vecka, och jag grät och var sjukt nervös.
Hade detta hänt i dag hade jag fan gjort slut med karln, som dels inte hade sagt ett ord om detta, plus inte hade ett vettigt arbete!
Vad gjorde jag? Jag tog ett lån på 350 000 kr ( 20 år var jag och hade mitt första jobb) då han bedyrade att lova att betala tillbaka..Ville inte förlora allt vi hade köpt.
Idag inser jag ju att jag hellre levt utan TV och döda ting framför att ha skulder.
Men är man ung prioriterar man inte smart för fem öre.
Jag var extremt naiv, det inser jag idag.

Jag reagerar ofta på att folk verkar ha så svårt att se skillnaden i att problematisera, analysera och diskutera sexuella preferenser och i att skamma eller skuldbelägga en individ för de preferenser de har. Skam och skuld är ju sällan bra eller konstruktivt, men att fundera över och problematisera varför folk, eller en själv, tänder på det en tänder på, är ju högst nödvändigt och nyttigt.
Exempel:
”Varför är det så att de flesta subs är kvinnor och de flesta doms är män?” <- problematisering
"Men gud tänder du på det, vad äckligt, du är en dålig feminist!" <- skam och skuld
"Vad är anledningen till att en tänder på våldtäktsfantasier?" <- analys, fundering
"Ditt sex är FEL, gå och dö" <- skam och skuld

+1
Det finns ingen skam i att tända på det som man är kulturellt betingad att tända på. Däremot är det nödvändigt att problematisera och analysera den rådande kulturen då den uppenbarligen är skadlig för många.

Jag tycker INTE bdsm borde normaliseras mer. Och jag tycker INTE att man hör hemma i LGBT+-rörelsen för att man är kinky. Vafan, jag kan knappt pussa min tjej på kinden utan att få skumma blickar och kommentarer från kåta killar, då är RSFL och liknande mitt safe space, och så ska heterosexuella cispersoner komma och säga ”jag är queer för jag gillar att slå min partner i sängen!”…
Att se folk gå öppet på stan i handbojor, koppel, gagballs och liknande äcklar mig som fan. Som jag skrev ovan hade jag en period då jag slutat med droger och blev typ hypersexuell och sysslade med en del farliga grejer i sängen för det gav mig en adrenalinkick. 50 shades of grey-trenden påminner mig om den tiden och jag mår skitdåligt av att tänka på det.
Jag vågar knappt vara öppen med att jag är lesbisk pga homofobin i samhället men bdsm får inte krititseras för nån kinky stackare kan bli ledsen. Jag hatar världen.

Exakt! Tycker det är intressant och bra att diskutera just detta med varför man tänder exemplevis på rape play, men var kommer man med ett ”fy fan vad sjukt!”
Bdsm-världen som sådan ska verkligen inte heller stå fri från granskning eller kritik. När det funkar som ”det ska”, kommunicerar alla och har gemensamma gränser och stoppord osv, och pratar nog mer om vad man vill i sängen än de flesta vaniljpersoner. Men det finns också idioter som gömmer sig bakom dom där 4 bokstäverna och använder dem som alibi för att behandla folk illa och begå övergrepp.

Jag är ledsen att du har jobbiga erfarenheter av bdsm, men tro inte att alla som är undergivna i sängen har erfarenhet av självskadebeteende eller övergrepp, eller att dominanta skulle ha något som helst intresse för att göra sådant mot människor som inte samtycker till det eller utanför ett sexuellt sammanhang. Och kanske är det just på grund av sådana uppfattningar som du ger sken av i ditt inlägg som det kan kallas queert – att du skriver att du äcklas av det och inte tycker det borde räknas som normalt, vilket alltid varit den gängse uppfattningen.

Jag vet att alla inte är så, men det känns som ”inte alla män!” att påpeka det. Och jag tycker att bdsm inte är queert eftersom det många gånger accepterats när homosexualitet och transsexualism inte gjort det. Man utsätts inte för systematiskt förtryck för att man är kinky, lgbt-personer gör det i många situationer. Och att vara lgbt handlar inte bara om ens sexliv, det handlar om i stort sett hela ens liv och identitet. Att man har sex på ett sätt som samhället anser är udda är inte att jämföra med utanförskapet man får utstå som trans och icke-heterosexuell.

Ja, det är ju absolut ett mindre märkbart och omfattande stigma jämfört med att vara t.ex. homosexuell eller transsexuell (men många lgbt-personer gillar ju också bdsm). Men det är samtidigt ett ifrågasättande av vad som är normalt när det handlar om sex (mellan samtyckande personer). Nu förstår jag att vi verkar ha en grundläggande olika syn på vad bdsm innebär – för mig är det en lek mellan personer som är med på det och tänder på sådant och inget destruktivt utan snarare något kul som kan ge en möjlighet att utforska maktpositioner och annat som man inte tycker är okej någon annanstans än just där. Jag är bisexuell, tjej och främst undergiven i sexuella sammanhang, det innebär också att jag gillar att vara det mot tjejer i sängen, men det händer också att jag tycker det är kul att utforska en mer dominant roll mot både killar och tjejer. Jag tror verkligen inte att sexuella preferenser är frikopplade från maktstrukturer i samhället, och även om bdsm i många fall kan sägas reproducera manlig dominans så upplever jag det som att det kanske kan vara ett sätt att bearbeta/utforska/gå in i eller kasta om sådant i ett sammanhang där man själv valt det.

Och det här om att tända på unga människor och ursäkta sig med att de är könsmogna.
Jag fyller 25 om tre månader och jag tror de yngsta jag kan attraheras av är runt 21 år. Även om t ex en 18-åring är tekniskt sett vuxen och könsmogen så är ändå de flesta artonåringar väldigt ”fjortis” jämfört med någon som är 20+. Jag attraheras av vuxna kvinnor, inte unga tjejer. Det finns inte på världskartan att en femtonåring skulle vara sexig för mig. Det är ett BARN!
Sen kan man fundera varför många inte skulle ligga med en fjortonåring, men efter femtonårsdagen går det bra. Hur är en femtonåring annorlunda? (Svar: Det är lagligt att ha sex med en femtonåringi Sverige. Hade det varit lagligt att ha sex med 14-/13-/12-åringar skulle fler göra det, för så många är attraherade av pubertala barn utan att vilja erkänna det.)

personligen tycker jag det är skitäckligt och creepy pga könsmogen i kroppen är ju nåt helt annat än att vara mogen i huvudet. Tonåringar är barn i den senare bemärkelsen, oavsett hur deras kroppar ser ut och funkar. Hur och varför tänder man ens på det? En sak att TITTA på en ung tjej och tycka att hon är sexuellt attraktiv utseendemässigt och en helt annan att prata, umgås och ligga med henne.

Svara

JA! problematisera mera. Vissa verkar tänka att allt sex är okej, sunt och totalt opåverkat av samhället. Helt stört. Ta bort det sexuella inslaget i tex bdsm, är det fortfarande normalt och okej då??

Men alltså, nej, det är väl klart att det blir en helt annan sak om man tar bort det sexuella inslaget i bdsm, det är ju det som gör det liksom… Mina erfarenheter av bdsm är att det är en lek som sker mellan samtyckande personer där man har möjlighet att utforska sånt som makt om man tycker det är spännande och tändande i ett sexuellt sammanhang. Och där det kan finnas möjlighet till mer och bättre kommunikation och reflektion kring sex än i andra sammanhang där det liksom ofta går på slentrian mer. Sen finns det väl såklart idioter inom bdsm-världen också precis som överallt annars.

Det beror väl helt på vad du menar. Bdsm (jag ogillar verkligen den stämpeln) utan sex kan vara helt normalt och okej. Och sedan finns det tyvärr bdsm som i mina ögon inte är normalt eller okej ens med sex. Problemet är att det är ett mycket vitt fält och många som lever i bdsmförhållanden har aldrig varit i närheten av gagballs, offentlig förnedring eller vad det nu är folk i allmänhet tror att vi sysslar med.

Men finns det inte alltid en ”maktobalans” i förhållanden mellan män och kvinnor? Är det som inte kört från början i ett heteroförhållande, om du förstår vad jag menar?
Ekonomiska skillnader mellan parter i ett förhållande innebär ju också ojämlikhet och ojämn maktfördelning, men ändå reagerar folk sällan lika starkt på det som på åldersskillnad. Jag antar att det handlar om att debatten om åldersskillnad behandlar känsliga frågor som som ”när räknas en som vuxen?” och ”vad är hälsosam sexualitet?”
För övrigt är jag rätt cynisk så jag vet inte om jag tror att unga kvinnor har det bättre i förhållanden med män i sin egen ålder än i förhållanden med äldre män…men det är mina personliga erfarenheter som spökar där. Tonårskillar kan vara as på alla möjliga vis.

Jag är 18 år och blev sexuellt aktiv för ca ett år sedan. I början trodde jag att jag tände på att vara väldigt undergiven och att det mannen skulle vara den som styrde sexet. Jag utforskade mer och hade allt mer våldsamt sex. Till slut kände jag att jag inte alls tände på den här typen av sex, tvärtom kände jag mig väldigt obekväm och vid ett tillfälle bröt jag ihop helt. Jag sökte även sexuella relationer med äldre män, ca 32-39 år. Jag tycker definitivt att man ska problematisera sex. Jag intalade mig själv att jag tyckte om att vara undergiven eftersom det är det jag har lärt mig att män gillar. Jag kan inte ta plats under sex, är väldigt passiv och begär inget. Men när jag har tänkt efter nog har jag insett att det inte är den här typen av sex som jag vill ha, utan jag har helt enkelt lärt mig att ha den rollen. (Jag har fortfarande inte kommit framtill vad jag faktiskt tycker om med sex, men jag tar det lugnt.)
Är kanske inte så tydlig med min kommentar men ville komma fram till det här med varför så många kvinnor tänder på att vara undergiven, varför kinks alltid lever upp till stereotyperna i samhället samt att vi måste få lov att problematisera detta. Jag tror att många tjejer kan upptäcka att de egentligen vill begära mer under sex och att många lär sig att tända på att vara undergivna eftersom det är det som förväntas av oss tjejer…

Det är bra att du är ärlig mot dig själv med vad du gillar och inte 🙂 Det tog mig flera år innan jag insåg att jag inte alls gillade att bli dominerad på det sätt som jag lät män dominera mig, jag förstod inte att jag bara trodde att jag ville bli dominerad för att jag alltid hört att det är så man ”ska” ha sex, annars är man tråkig och vanilla eller nåt… (varför nu ”vanilla” skulle vara något dåligt, jag älskar vanilj 😉 ) Du ska kunna ta för dig och upptäcka vad du tycker om utan att känna att det är fel. Ta det lugnt om det är det som känns bäst.

Om vi ändå ska berätta anekdoter så tänker jag komma med mina egna.
Mina tonår präglades av självdestruktivitet, i form av att jag skar mig, hade ätstörningar och destruktivt sex.
Jag förlorade oskulden till en 4 år äldre kille när jag var 13, trots att jag egentligen inte ville och trots att jag grät eftersom det gjorde ont (var uppenbarligen inte helt könsmogen). Han gjorde slut bara någon månad senare, och slutade inte höra av sig om sex på flera år.
När jag var 14 hade jag kärat ned mig i en kille som inte ville ha mig, och anförtrodde mig åt en manlig ”vän” på 22/23 år. Efter att han kramat mig och sagt att allt skulle bli bra så frågade han ogenerat om han fick ta på mina bröst.
Jag bad samma kille att kolla på min trasiga dator, eftersom han var utbildad inom området. Jag kom hem till honom, han pillade på datorn en stund och kom sedan fram till att han inte kunde göra något. Efteråt sade han att han ville ha betalt, och jag frågade hur mycket. Han sa att han gärna ville se mig ta av min BH. Jag gjorde det, för jag visste liksom inte riktigt att jag hade alternativ. Han hade sex med mig en kort stund innan jag inte stod ut längre och stormade ut ur lägenheten.
Idag, 6 år senare, är han gift. Och fy fan vad jag skulle vilja förstöra hans liv för det han gjorde mot mig.
En annan intressant arena att tala om i det här sammanhanget är lajv (rollspel fast med kostymer och allt). Jag lajvade i några månader, och de män som vistades på lajven var nästan alltid 25 år och äldre, och väldigt måna om att de yngre tjejerna (13-15) skulle sätta sig i deras knän på lajven, för att det ”passade in i karaktären”. Tjejernas karaktärer bar ofta koppel av olika anledningar, och hade aldrig betydande roller i lajvet.
Vuxna män som har sex med barn har problem. Man kan inte hjälpa vad man tänder på, men lite jävla ansvar kan man ta. Fantasier och verklighet behöver inte nödvändigtvis uppfylla varandra.

Du har råkat ut för fel lajv 🙂
”inte alla lajv!”
Hoppas att du hittar vettigare lajvkamrater!
Vidare tankar i ämnet är att för mig som är rätt blyg (eller dylikt, lång historia kort) har teater och lajv alltid varit en möjlighet att få utforska en mer sexuellt påflugen roll utan att behöva stå för att ”jag är sån” eller hur man skulle kunna uttrycka det.

Jäklar. Jag fick en rejäl tankeställare efter att ha läst alla inlägg här. Jag har haft en barndom kantad av missbruk och misshandel. Har haft sex med, enligt mig, alldeles för många och av helt fel anledningar – hej, se mig. Jag tror (trodde?) också att jag gillar (gillade?) att bli dominerad i sängen. Nu har jag av olika anledningar inte haft sex på väldigt länge.. och jag börjar ifrågasätta om mina sexuella preferenser egentligen är ett uttryck för ett självdestruktivt beteende? Inte helt omöjligt känner jag. Sjukt. Men inte så konstigt. Ska bli spännande och se hur ”nästa” sex blir.. det kanske blir motsatsen till vad jag tror att jag gillar. Eller så blir det ingen skillnad alls. Ska hursom bli intressant!

Jag tror absolut att de övergrepp jag upplevt format vissa av mina sexuella preferenser och fantasier. Och att utövandet av dem är ett sätt att hantera det jag varit med om. Det behöver inte vara krångligare än att jag försätter mig själv i motsvarande situation men behåller kontroll över situationen. Eftersom det inte var själva händelsen/akten/vad man vill kalla det, som var det reella övergreppet efter som det rent topografiskt inte är olikt andra sexuella handlingar. Själva övergreppet var att det skedde bortom min kontroll, att min rätt att kontrollera och därmed påverka händelsernas gång togs ifrån mig.

Här sitter jag och tankarna börjar snurra igen för mig då jag själv är 27 och min sambo är 42. När vi började träffas var jag 24 och hen 38. Vi har ett gemensamt barn och hen två barn från ett tidigare förhållande. Den äldsta blir 15 i år, vilket i sin tur gör att det är lika stor åldersskillnad mellan mig och hen, som det är mellan mig och min sambo. Vad skulle man då säga om hen, 15 år, kommer hem med en person som är 14 år äldre? Att det inte är acceptabelt? För man själv sitter ju i exakt samma sits, dock många år äldre men det behöver i sin tur inte betyda att man är mer mogen för ett förhållande med en som är många år äldre än en själv… Oj vad kluven jag känner mig nu.
Tankar på det någon?
PS. Lady Dahmer, du är grym! Men det vet du ju redan 🙂

Tycker att det är stor skillnad mellan 24 och 38, mot 15 och 29. Det första är acceptabelt eftersom ni båda ändå är vuxna, det andra är det inte eftersom det då handlar om ett barn och en vuxen. Inte svårare än så. Åldersskillnader minskar ju i betydelse ju äldre man blir.

Ja, det är ju så även jag tänker! Men frågan är då om en kär 15-åring (vi vet alla på ett ungefär hur kaotiskt och framförallt intensivt det kan vara för någon i den åldern) kan relatera till det som sägs och förstå resonemanget? För ändå så känner jag att man inte kan förbjuda kärlek (såvida inte det berör pedofili etc men det tror jag du fattar). För visst, man är på många sätt fortfarande ett barn när man är 15 år, men varför är det då så att man även i denna ålder blir så kallad ”byxmyndig”?

Karjala: +
Jag tror det är viktigt att bygga vissa erfarenheter tillsammans med relativt sett jämngamla när man är _på väg_ att bli vuxen.
Däremot när man _är_ vuxen och det är kärlek så ska ju ålder inte vara ett hinder.

Karjala: är tillsammans med en man som är 12 år äldre sedan jag var 30. Vi hade känt varandra i ca 10 år innan vi blev ihop, var vänner och hade andra förhållanden (med mer jämngamla). Sedan upptäckte vi att vi skulle vara ihop och har varit det i tio år nu, med två gemensamma barn + två bonus. Vi har pratat om det, att vi kände attraktion från början men att åldersskillnaden (+ geografi och livssituation) gjorde ett förhållande oaktuellt när jag var drygt 20 och han en bra bit över 30 med två barn – men helt toppen tio år senare!
Jag kallar det den generationslösa familjen, ca lika många år mellan hans äldsta barn och mig som mellan oss två, som mellan äldre och yngre syskon, som mellan honom och mina föräldrar – allt flyter och jag älskar det och tycker det ger enormt mycket! Det blir liksom inga ’gamlingar’ och ’ungdomar’ när vi ses..
Har någon slags matematisk teori om att ålderskillnad delad på ålder ger en ok- eller inte-ok-faktor:
14 års åldersskillnad där den yngsta är 15 = faktor 0,93
14 års åldersskillnad där den yngsta är 27 = faktor 0,52
Vår faktor när vi blev ihop var 0,4 = helt ok! Haha!

Min släkt är sådär generationslös, det är toppen! Min moster är två år äldre än min mans bror, jag är två år äldre än min sons kusin. Min farfar var bara marginellt yngre än min mormorsmor. Osv. Tror att det kan bygga väggar mellan folk med för strikta åldersindelningar.

Jag träffade min man när vi var 25 respektive 40. Jag märker alltmer som tiden går relationens maktobalanser. För att de krymper när den procentuella åldersskillnaden oss emellan blir mindre, och i takt med att jag blir äldre och klokare. Men också för att vissa delar växer, som de ekonomiska, i och med familjebildning.
Om våra barn kommer hem med betydligt äldre/yngre partners har vi sedan tidigare sagt att vi får ta och träffa personen ifråga, ta ett snack och sedan ta det därifrån.

Jag är på väg mot 40-strecket med och min inställning till sex har förändrats radikalt under livet. Jag har precis haft en period då i princip bara yngre män har attraherat mig sexuellt (20-25) och nu har det gått över till att jag helst vill ha de som är närmare 50.
Jag tror att sexualitet hos oss själva är väldigt flytande och är man en tänkande människa så utvärderar man sex under livets gång. Att få problematisera sex måste få göras, för givetvis ska folk få ägna sig åt sina kinks och fetisher inom samtycke and what not, men trots allt, oavsett VAD du har för böjelser är det väl ganska trevligt med självinsikt om det, och självinsikt kommer ganska ofta av ett förstadie av problematisering, eller iaf frågan om ”varför”. Men människor har ganska ofta alldeles för lätt för att ta en generaliserad problematisering väldigt personligt, vilket kan skada utvecklingen kring upplysningen om vissa ämnen. Det är ganska synd.

Jag har läst många utav kommentarerna och det är så många olika teorier.
Jag själv föredrar att bli dominerad i sovrummet. I förhållandet är jag lika med min partner. Jag har varit i ett par förhållanden. Men mitt nuvarande är det första jag faktiskt öppnat upp min önskan att bli dominerad och utsatt för våld.
Ja, jag har en historia av självdestruktivt beteende. Men. Jag har haft sexuella fantasier om dominas längre än jag har haft ett självdestruktivt beteende.
Och jag har aldrig lagt ner någon tid på att fundera på varför jag har denna fetish/kink.

Nämen! Ännu en 22-åring som staplar upp sitt ”namn” på samma sätt, och dessutom måste skriva att hen är kvinna…

Förlåt, jag visste inte att det skulle vara förvirrande. Anledningen att jag skrev ut mitt kön och min ålder var helt och hållet ur statisk synpunkt.
Mitt fulla namn står i e-post rutan som du inte kan se, men jag vet inte vad det har med diskussionen att göra över huvud taget.

Jag är 42 år och har haft fantasier som kretsar runt sexuell dominans och framför allt smisk sedan jag var i 5 års åldern och lärde mig läsa. Jag kunde naturligtvis inte förstå och sätta ord på vad det var då, men den driften har alltid funnits. Om man finns på DS det svenska nätcommunityt för Bl.a. BDSM vittnar otaliga berättelser både från män och kvinnor om liknande erfarenheter.
Jag tycker absolut man ska problematisera BDSM eftersom det såklart är en avspegling av rådande samhällsnormer och ibland förstärkning av desamma (varför konstellationen dom man undergiven kvinna den absolut vanligaste) och det finns normer i BDSM kulturen i sig och ibland används den för att ursäkta unken kvinnosyn Etc etc
Men jag skulle snarare säga att det att vara feminist snarare hjälpt mig till bättre BDSM där jag ser till mig och min njutning som det absoluta fokuset och där jag ställer krav på hur jag vill ha min dominans. Gillar inte kinkshaming och kan hålla med om att vissa feminister påvisar en lite skrämmande moralism av ngt de aldrig själva haft erfarenhet av eller känt ngn sexuell upphetsning inför

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *