Kategorier
feminism & genus

Finns det ett recept på hur man får leka?

Oskars mamma och jag har skitmycket gemensamt. Intressen, tankar och framförallt synen på barn. Dock är hon lite mer skeptisk mot genus även om hon är mer öppen än gemene tant från hennes generation. Jag minns när vi diskuterade pojkar och flickor och bilar och dockor och hon drog den där gamla klassikern; Jo, men jag köpte minsann en docka till Linus men han lekte raket med den!

Men gör det nåt? Finns det ett recept på hur man får leka och är det fel att leka på alternativa sätt? Jag minns en förskola jag sökte jobb på. Kvinnan som intervjuade mig frågade hur jag tänkte kring lek och leksaker och jag som då jobbade inom Son-Rise och drillats hårt i att vara öppensinnad delade entusiastiskt med mig av mina tankar men blev ganska snabbt avbiten; Här lär vi barnen hur man använder leksakerna rätt. Jag är rätt så nöjd att jag inte fick det jobbet. Jag gick vidare till en annan förskola där man anammat lust och fantasi. Där ett par legoplattor snabbt blev ett par skridskor att glida runt på och småpallarna i mysrummet blev båtar för nallarna. Men det där med att barnen inte vet hur man leker med vissa saker är ett ganska vanlig argument som jag stöter på i diskussioner om genus och leksaker; ”Han visste inte hur man gör” och nevermind att man skulle ta sig lite tid att introducera barnet för den nya leksaker eller nya leken. ”Han vet inte hur man gör” och så skiter vi i det. Fan haka på då! ”Är dockan en superhjälte som flyger? Ska vi se om vi hittar nån hon kan hjälpa?” Eller vad fan som helst. Fråga! ”Vad gör dockan nu?” Ett genuskrux i vardagen är ju nämligen det att vi tänker fyrkantigt kring sakerna runt omkring oss. Vi vill så gärna vara öppna inför alla möjligheter men är våldsamt konservativa på andra sätt. En docka kan bli vem som helst. Vad som helst. Leksaksspisen kan bli en rymdfärja! Eller varför inte ett stall till plastdjuren? Och klossar måste man inte bygga med. (Ställföreträdande mat till affären?) När jag var liten och min mamma glömde den där lilla detaljen att man kanske borde ha dockor till dockskåpet så lät jag mig inte nedslås. Va fan liksom, jag trampade kavat till köket och hämtade matskedar och teskedar och sen lekte jag så det rykte. (Jag kommer köpa dockor till Ninjas dockskåp förresten) Och om jag köper in en leksak som mottas med måttligt intresse så väljer jag att tillfälligt plocka bort allt annat för att på så sätt ta bort distraktionerna och skapa intresse. Det funkar jävligt bra. Vi får tid att utforska det nya och ungen får tid att lära sig tycka om något nytt. (lek är lärande)

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

26 svar på ”Finns det ett recept på hur man får leka?”

En av de bästa leksakerna jag och mina systrar hade när vi var små var en orange balja. När vi lekte var den allt möjligt just förutom en orange balja.

Har också funderat på det där med leksaker och "leka rätt" et cetera. Jag var barnflicka/barnvakt i två år åt samma familj. Vid ett tillfälle ville barnen leka feer och älvor. Men de hittade inte sina trollspön, och istället för att använda en penna eller ens låtsas att de höll i ett trollspö, vilket jag föreslog, så avblåstes hela leken för att leta efter de färdiga spöna. Det hände flera gånger, men med andra leksaker och andra lekar. De var sex och två år gamla, och de kände att de behövde "rätt" saker för att kunna leka. Det tyckte jag var ledsamt.

Vi är ju (lyckligt lottade) såna som FÅTT massor. Men vi har också lagt undan. Fasiken, hon behöver inte tröttna på allt när hon är nio månader, man kan ta fram och överraska. Flera saker har vi lagt till kommande födelsedagar. Det är väl bättre att hon får saker när hon förstår vad de är och vad man kan göra, inte bara tröttnar och vill ha MER, MER, MER.

Man behöver ju inte gå så långt som till grankottarna i skogen (á la mormor/morfar när de var små) Men stimulera fantasin _ JAAAAA.

Dränka den i överflöd? Nej. Inte lika genomtänkt anser jag.

Tack och lov var det ingen som hindrade mig och min syster från att använda leksakerna (och andra saker) som vi ville i leken. Vi hade banankartonger som fiskebåtar och galgar som metspön, den lilla träspisen blev ett fängelse till Barbie-dockorna, klossar blev skolbänkar till dockskåpsbarnen och en bokhylla gjordes om till skola att ställa klossarna i, en jättefin porslinshäst fick agera staty osv osv osv…

Jag såg bilder på ett forum för länge sedan där föräldern till två barn frågade vad de lekte. En hade batmanmantel och mask samt mammas stövlar och den andra hade ballerinakjol, docka i bärsjal, fe-vingar och pappas stövlar på fötterna. De hade svärd i handen och den ena hade en docka i den andra. Det kom många gissningar. Svaret var att de naturligtvis var ute och jagade skogsfågel… Fe-vingarna var för att barnet skulle kunna flyga upp nära fåglarna och fånga dem… Dockorna var självklara, barnen hade ju sagt till dem att de ville följa med Helt klart kunde inte vår vuxna fantasi ta oss dit iaf.

Så sant, så sant!

Albert Einstein visste detta:

"Fantasi är viktigare än kunskap.

För kunskap är begränsad till allt vi vet och kan

förstå, medan fantasi omger hela världen och

allt som någonsin kommer vetas eller förstås."

Ett av mina favoritcitat.

Och kottar! Jisses vad kul man haft med kottar… jg lekte med "plastnålar", det var små, små pinnar som nålar, med nålhuvud. De var dockor, superhjältar och allt möjligt.

Är jävligt glad att min dotter på 4 år har en otrolig fantasi och kan leka utanför "ramarna" trots att vi inte ens har "lärt" henne det. Kan inte räkna hur många timmar hon har lekt roll-lekar med allt från schampooflaskor till kryddmått eller tekulor. Dom blir allt från prinsar och prinsessor till vad som helst. Fast hon har ganska mycket leksaker så kan hon när som helst roa sig med att dra ut en kökslåda och ta fram alla vispar och slevar och sen leka järnet med dom. Dom får sova under bordsduken och gå balansgång på stolsryggarna :-d

Tack tack för att du finns och delar med dig av din kunskap! Jag är ganska ny på det här med genustänk, men försöker ändå nu när jag själv fått barn. Tycker att jag försöker tänka genus, men så kikar man i din blogg och då inser jag hur fyrkantigt jag tänker om vissa saker.

Det jag ville säga är iaf att du inspirerar mig till att tänka till en extra gång :).

Sen har jag en liten fråga, jag ska köpa lite böcker till min son som vi kan läsa.. Är det någon bok/böcker du rekommenderar eller något man ska tänka på när man väljer böcker?

Trevlig helg!

Mycket bra skrivet.

Här pratar vi aldrig om hur man bör göra med saker. Min man är en väldigt kreativ karl som ser möjligheter. Han leker med båda barnen (en tjej och en kille) på samma sätt, oftast är båda barnen med. det byggs och skapas. Här förutsätter vi inte att det bara är sonen som vill bygga med lego tex. Kanske lite mer, men det beror nog mer på att han är äldre och behärskar det mer….just nu.

Vad som helst kan bli en skatt till skattjakten, det måste inte glittra!

Mina barns absoluta favvoleksak var Kaplastavarna. De byggde stängsel till djuren, gjorde stora torn, byggde bilbanor, löpbanor till kossorna

:-d

Det var den leksaken som alla 4 lekte med dagligen. Det var lika kul varje gång att se vad de "var" den här gången.

Ja bilar är väl skitenkla att "lära" barnen att leka med eftersom de ser sådana åka runt ute samt ofta åker runt i en sådan själv.

På vårt sommarställe i sthlm skärgård hade pappa bestämt att vi inte skulle ha några leksaker i form av dockor med en massa kläder till. Jag har för mig att det fanns en docka och så fick vi ta gamla lakan och göra kläder till henne. Annars lekte vi mycket vatten- och sandlekar (såklart) och mycket med kottar. Jag kan inte komma ihåg att det någonsin var tråkigt att vara där. När det regnade fanns det ju sällskapsspel att ägna sig åt.

När jag var liten så slängde jag dockan ur dockvagnen och körde rally med den, eller använde den till att lasta sand (till morsans vansinne) Dockor fick jag ett par stycken, men när alla var slaktade (jag var nyfiken på hur de såg ut inuti) så gav morsan upp och köpte lite mer tåliga saker åt mig som lego och annat.

Mina söner har haft dockor, men de blev fallskärmshoppare och allt möjligt och höll inte så länge de heller.

Jag har varit med om precis samma sak som Syster Sandra. Barnen jag vaktade lekte med ett riddarslott, och så föreslog jag att ve kunde låtsas att det stod en kanon där. Nejnejnej, det fanns en kanon någonstans, vi måste bara hitta den först! Det gjorde vi aldrig.

Hela huset svämmade fullkomligt över av leksaker, och det var lätt att se effekterna det hade på barnen. De blev lätt distraherade, de skulle prompt visa mig VAD de hade istället för att LEKA med vad de hade, de var trötta och blev lätt sura. Jag tror, och studier håller med mig, att det är bättre med få och bra leksaker än en hel drös med värdelösa för att kunna utveckla fantasin.

När ett barn får en ny leksak så händer två saker. Först undersöks saken. Alla färger tas in, och barnet kollar vad som kan göras med den. I det andra stadiet så leks det, och det är då som fantasin utvecklas. Om leksaken är full med elektroniska funktioner stannar leken på undersökningsstadiet, och barnet hämmas lite i sin utveckling.

Påtal om lek (och kommentaren som Chatrine skrev) så är kaplastavar verkligen suveräna. Vi hade såna på dagiset där jag praktiserade under en lång tid, och de kunde ju användas till precis allt.

Dessutom måste ju finmotoriken påverkas till det positiva av dem, med tanke på att man måste vara taktisk med hur man lägger dem, så att de inte faller ihop.

Vi brukade bygga trappsteg med dem, som vi sedan lade bilar på som flög ner med en väldans fart. Eller så gjorde vi jättehöga torn som vi kastade något på så att de rasade ihop. Mycket poppis! ;-P

(Och ja, jag erkänner! Jag är 19 barre och tyckte t.o.m. själv att det var jättekul att bygga kapla)

Förresten, om man ska köpa en docka till en 7 åring – är det lämpligast med en babydocka eller en "äldre" docka (du vet i stil med barbie och liknande)?

Skulle vilja hitta en pojkdocka så att han har något att identifiera sig med liksom, gärna lite mörkare hy – eftersom att det skulle likna honom. Hade varit häftigt! Men verkar jättesvårt att hitta bra såna. Misstänker att äldre dockor skulle vara bättre identifieringsmässigt? Men jag tycker att det mest verkar finnas bratz-killar eller ken-dockor då, och dem ser så.. blä.. ut.

Kan det inte finnas pojkdockor med en ordentlig kalufs att kamma? Och utan en massa muskler? Och med ett ordentligt könsorgan?

Hmpf.

Men min fråga till dig är om du skulle rekommendera en babydocka eller en äldre docka, om du förstår hur jag menar?

Du har så rätt. men det man inte får glömma är att barnets förmåga att låtsas att saker är något annat än vad de är inte utvecklas kognitivt förrän vid ca 3 års ålder.. så man ska inte bli orolig om ett barn på två år inte vill använda tekoppen som "hatt" eller "båt" utan envisas med att leka fika med den…

Fantasi är något av det bästa som man har som barn och förhoppningsvis har kvar lite av den som vuxen. Det här inlägget påminner mig om när jag var liten. Då satt jag framför tvättmaskinen, när den var igång, med ryggen emot den, samtidigt som jag satt och drog i mammas och pappas morgonrocksskärp som hängde så passande framför mig. Bredvid mig var balkongdörren,så att jag kunde titta ut och så var vi ju en våning upp. Jag flög med min alldeles egen helikopter.

Emmy – Jo, det gör jag med. Superhärliga dockor!:thumbup:

Men han verkar väldigt insnöad på typ Barbies eller Bratz, så han kanske skulle tycka att Ruben-dockor skulle vara trista? Känns som om han är inne lite mer på rollspel, än på att "ta hand om bebis" typ.

AMANDA – jag skulle köpa en Ken till honom. Börja så. Sen skulle jag köpa lite attiraljer till Kendockan; kanske en barbiehäst? En barbiebil? Ninjas kusin Vincent fick ett dockhus till sin ken. Det var uppskattat!

Sen kan du utöka familjen med en till ken och kanske en barbie. osv.

Ja det måste vara det bästa att låta barnen få leka som dom vill med vad dom vill. Vi vuxna ska inte störa leken och bestämma hur dom ska leka. Själv hade jag en träbit som telefon när jag var liten 🙂

Att en så kallad pedagog säger att man ska "lära barnen att leka RÄTT" med leksakerna känns så otroligt fel! Fantasi är det bästa! När jag var barn så behövde man bara en kotte och några pinnar så var leken i full gång.

Jag vill bara berätta om min systers två pojkar. De har inte blivit uppfostrade med någon tanke på genus, utan de är två typiskt grabbiga grabbar, det är fotboll och dataspel osv. MEN det roliga med dessa två är att de älskar att pyssla, rita och sy. Jag brukar alltid sätta igång nåt projekt med dem och de kan sitta i flera timmar och hålla på. Sist jag fyllde år fick jag handarbetet som de gjort på eget initiativ, detta från två grabbar som är 14 och 11. Det är så skönt att de inte lägger i nån värdering att det är "tjejgrejor" utan de uppskattar verkligen när man lägger ner tid tillsammans med dem och skapar något.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *