Kategorier
feminism & genus

Folk som är dumma i huvudet

Jo, de finns gott om dem. Det ska jag inte sticka under stol med även om jag inte vill peka ut någon specifik. Men den här anonyma idiotidonatorn (längst ner/närmast kameran) får stå modell för en epidemi av groteska proportioner. Så länge människor resonerar såhär och då per automatik överför det till sina barn, så kommer MINA barn begränsas och påverkas negativt. Det är jag inte ok med.



Den övre kommentaren är också ställföreträdare för en annan slags epidemi där pojkar tidigt förstår att de måste ta avstånd från allt som är rosa och allt som är tjejigt för att vara riktiga pojkar. Hur fan uppfostrar vi våra barn egentligen? Varför lär vi dem att kön är viktigt? Varför är vi så enträgna när det gäller att verkligen pränta in i ungarnas huvud att ”du är en pojke” och ”du är en flicka”? Fattar vi inte vad för abnorma konsekvenser det faktiskt har? Könstillhörigheten är en stor del av vår identitet för att vi LÄRT oss att det ska vara det.

(Och med ”vi” så menar jag givetvis alla som upprätthåller det här tramset)
]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

45 svar på ”Folk som är dumma i huvudet”

Fan vad sur jag blir. Jävla idioter. Jag förstår verkligen inte hur de tänker…jag förstår verkligen inte!

Och att pappan inte gillar att hans son har en bästakompis..:thumbdown: för honom.

Jag har en son som inte har några som helst problem med att klä sig i vad han vill ha på sig för tillfället. Man skulle kunna beskriva hans stil som en blandning av Marilyn Manson och krusidull-tjusig-tant. Varken jag eller min man har några som helst synpunkter på detta men jag oroas över andras sätt att se på honom. Att vara cool verkar vara livsviktigt för folk och att då se en snart myndig kille i både rött läppstift och diadem ihop med sina svarta jeans verkar inte vara ok. Det här stör mig, det stör mig att jag som mamma ska behöva vara orolig för att min son ska bli påhoppad eller nerslagen bara för att han inte vill ansluta sig till alla de som har olika klädkoder för tjejer och killar. En del föräldrar som har mindre barn kan ibland få uppmuntran när de klär sina barn könsneutralt, vilket är jättebra. Men barn som är nästan vuxna ska på något sätt långsamt ha släppt det där och ställt sig i ledet för det som är "normalt". Inte fan får sonen några uppmuntrande ord för att han väljer att köpa rosor och spetsar till sitt rum istället för tex affischer på bikinibrudar. Folks dumhet och inskränkta syn på vad som är ok är bara sorglig…

Fan, staten borde införa din blogg som obligatorisk läsning innan man kan få bli förälder. Och dödsstraff till dem som vägrar.

Skämt o sido, älskar sättet du lyckas sätta ord på mina tankar.

// Förvirrad och arg tonåring

En av mina kusiner (kille) gillade att klä sig i klänningar/kjol när han var liten. Hans bästis under några år var en tjej. Det har inte tagit någon skada på honom.

En tonårskille jag känner har ganska ofta rosa kläder. Inte har han blivit mobbad för det. Låt barnen vara! Låt dom ha på sig de färger dom vill.

Det som är det tragiska är ju att barnen får lära sig att det är viktigare att passa in än att acceptera sig själva och andra. Och den där omgivningen som mobbar… ja det är väl barn som fått lära sig just det. Att man SKA passa in till varje pris.

När jag läser sånt här har jag väldigt svårt att förstå de som säger att det är barnen som är flickiga och pojkiga, att de väljer det själva och det är biologiskt och så vidare.

Det blir så tydligt här hur vuxna styr över sina barn och deras identiteter att det är skrattretande när folk tror att barn går opåverkade och väljer ur fritt huvud. Frihet my ass.

Vilken fruktansvärt tragisk pappa som ser ett problem i att ungen har en bästis. Är de ens på riktigt, de här människorna? Man vill ju inte tro det.

Det är Sannas barn som kommer att mobba dina. Hoppas du inte har några Fanny eller Simon i närheten av dina barn.

Mina barn har råkat ut för dem men då hette de något annat.

Silverpiraten, fördomsfull som jag är så tänker jag att din son är en underbar människa som behandlar alla med respekt och accepterar alla som de är, jag känner nämligen några tonåringar som jag skulle kunna beskriva som du beskriver din son, och de är de bästa ungdomarna jag vet! Så himla fina 🙂

Jag hoppas verkligen också att folk inte beter sig illa mot honom för att han klär sig som han vill!

jag lever ensam med min son (2,5 år), han har aldrig träffat sin pappa, och han har därför inte en manlig förebild på daglig basis. Jag märker att av detta eftersom han vid ett flertal tillfällen pratat om att ha klänning när han ska vara finklädd (han har sett mig ta på det och han kommenterar det alltid). Jag har inte köpt någon klänning men skulle han verkligen hålla fast vid att han vill ha det så visst skulle han få det. Märker däremot att sånt skrämmer livet ur min pappa som har ett sorts omedvetet tvång att alltid göra "mansgrejer" när han passar honom, typ titta på bilar o sånt. Visst är det kul att sonen får göra olika saker med mig o med morfar men jobbigt när jag ändå försöker vara öppen och låta min son vara den han är och göra det han vill, inte den folk förväntar sig att han ska vara/gilla att göra bara för att han har snopp.

O på tal om rädsla för att pojkar skulle klä sig i flickkläder eller göra tjejsaker kommer jag aldrig glömma när jag en gång såg dr Phil och en mamma till en fyraårig pojke ringde till programmet för att hon oroade sig för sin son som lekte med "tjejsaker". Dr Phils råd var att köpa in "pojksaker" och sakta men säkert lära honom att leka med dom, det svaret skrämde mig och jag tänkte bara stackars unge som inte fick göra det han ville.

Pinglan: Ja, att han hade mage att säga att hon måste motivera för honom varför hon väljer att inte göra "något åt saken" (eller hur han nu uttryckte det). Blev så jäkla förbannad på människan. Varför i helskotta behöver hon "försvara" sig för honom?

kände för att sätta mig ner och gråta när jag läste det i mama. är det dethär min son ska växa upp i? i en värld där han inte får ha block, pennor, rosa eller en bästa vän? det är helt rubbat…

Min lillebror lekte med gosedjur när han var liten. Han blev inte mobbad och dagisfröknarna sa att det var så bra att han gjorde det för han fick andra pojkar att våga göra detsamma. Sådant är bra, det ska uppmuntras, inte kväsas!

Håller verkligen med! Jag undrar vad folk är rädda för när de beter sig på detta vis? Och angående mobbing…förstår de inte att de uppmuntrar mobbing när de lär barnen att man inte får vara "annorlunda"?

Hej Lady Dahmer. Jag undrar om du inte kan hjälpa mig lite i hur jag kan bemöta min väns dotter på tre år. VARJE gång jag kommer dit så springer hon fram och visar upp sin rosa prinsessklänning och säger -visst är jag fin!? Jag försöker säga något liknande som -är det roligt att vara prinsessa men utan att påpeka något om just utseendet. Det jag tycker blir lite jobbigt är att det händer varje gång!  -Visst är jag fin? -säg att jag jag är fin i uppsatt hår! -titta vad söt jag är osv..

Jag fattar ju att inte bara jag kan göra världens förändring liksom. Men det blir svårt när hon VARJE gång säger såhär och jag vet till slut inte vad jag ska säga när hon liksom inte ger sig utan verkligen tjatar efter den där bekräftelsen….

Hahaha "har en bästis istället för ett gäng killkompisar som killar brukar ha".

Dagens garv.

Fast skrämmande att föräldrar är så dåligt insatta om barns sociala beteende. Det är lika vanligt för pojkar att ha bästisar som det är för flickor.

Fast det är klart, det kanske inte märks så mycket om det enda man (vill?) ser är en hög med pojkar som springer omkring.

Och det är inte ett dugg ovanligt att flickor leker i grupp, för den delen heller. Fast det verkar "folk" också tro.

/Fritidspedagogen.

Folk är nödvändigtvis inte dumma, det är orättvist. Däremot är de rädda och oupplysta. Man agerar utifrån de förutsättningar man har och utifrån den samhällskultur som existerar bland annat ju. Bara för att man känner till genus så betyder det inte att folk som inte gör det är dumma i huvudet eller idioter som folk skriver. De försöker skydda sina barn på det sätt de känner till. Skäms på er.

Det tråkiga är ju att en tidning överhuvudtaget får för sig/ känner ett behov av/ finner det aktuellt att ställa den frågan…

Jag trodde först att det var ett skämt. Herregud så sjukt! Speciellt den understa. Jag är dock lika mycket emot att hänga ut barn med bild o.s.v på bloggar och annat på nätet. De har valt det lika lite som att bli sorterad in i ett fack. Barn är barn och vi behöver inte kommentera dem offentligt öht. Glad Påsk!

Vad ledsen man blir när man ser sådant.

Vår son är 8 år och han älskar rosa. Han har rosa kläder och han målar jättegärna med rosa. Hade han velat ha rosa väggar hade han fått det. Nu valde han orange, men jag blir så trött på folk som inte förstår att rosa bara är en färg som alla andra.

Förlåt samhället att jag går just nu runt med en blåtröja. Ska klä mig i rosa och ha tiara på mig, som en liten prinsessa.

Hoppas ni fattar min poäng? Hatar att det finns så kallade tjej-och killfärger. Så jäkla patetiskt, folk för la ha på sig vad man vill. Fritt land….

Om min (blivande) son skulle vilja ha en kjol så hjälper jag honom gärna! Kommer bli en intressant match mellan mig och min fästman ("killar ska inte bara klännning/kjol"). Vem kommer vinna? ;-P

Jag tycker att det spelar ingen roll vad man har för vänner alltså tjej eller kille och hur man umgås med vännerna (många i grupp eller har endast en nära bästa vän). Det spelar heller inen roll vad du leker eller med vad du leker med, Min son älskar sina disney prinsess plåster och jag tar ingen som helst notis om att han är kille och vill ha rosa prinsessplåster på sig. Dock tror jag att man inte ska sudda ut könsrollerna helt för det är faktiskt stor skillnad på killar och tjejer.

Jag tycker att det spelar ingen roll vad man har för vänner alltså tjej eller kille och hur man umgås med vännerna (många i grupp eller har endast en nära bästa vän). Det spelar heller inen roll vad du leker eller med vad du leker med, Min son älskar sina disney prinsess plåster och jag tar ingen som helst notis om att han är kille och vill ha rosa prinsessplåster på sig. Dock tror jag att man inte ska sudda ut könsrollerna helt för det är faktiskt stor skillnad på killar och tjejer.

Den undre kommentaren skrämmer mig. Han vill inte att sonen ska ha en bästis? Vill han inte att sonen ska bli socialt kompetent och ha relationer med andra människor? Är pappan själv socialt kompetent?

Jag håller på att skriva en uppsats om genuspedagogik, och jag ville bara säga att om du inte hade funnits, och gjort det du gör hade jag aldrig ens uppmärksammat det. Mina åsikter innan jag började läsa din blogg, var inte annorlunda, allt du skriver om har alltid varit en självklarhet för mig. När jag var gravid och visste att jag skulle få en flicka sa jag bestämt att min dotter skulle inte ha en massa rosa gulligull, osv.

Men sen jag började läsa din blogg har jag insett att det är inte så enkelt. Och jag har blivit mycket, mycket mera medveten om hur världen faktiskt ser ut, vad vi (människor i allmänhet) håller på att göra med den, med våra barn.

Och jag blir så trött, fattar inte hur du orkar. När till och med min familj skrattar åt mig och mina åsikter om detta. Klär sina flickor i rosa klänningar och berättar hur fina de och allt de gör är, och bortförklarar att pojkarna slåss med att "han är ju pojke". Och bara för att bre på ännu mer, överdriver med att säga hur FIN och DUKTIG min dotter är, när vi hälsar på, bara för att reta mig.

Hur orkar du!? Vad gör du med såna människor?? Jag håller på att bli galen…

Tänkte skriva kram men det räcker fan inte för det du gör. Du förtjänar mer!

En 5-åring som sorterar ut allt rosa från sitt rum, t.o.m. tuschpennor :bigeyes: Så grymt sorgligt. Men det allra mest sorgliga är att mamman alltså bara lät honom göra det. Om man aldrig tidigare pratat om "tjejgrejer" och "killgrejer" och vilket skitsnack det är, så är det ju hög tid att göra det då.

Fy vad hemskt. Det är verkligen sorgligt. Föräldrar måste ta sitt ansvar, och erkänna sitt ansvar! Det är många som säger "de lär sig på dagis" och det är förstås sant, till viss del. Men med rätt miljö hemma så blir de inte lika påverkade.

Mitt kusinbarn, pojke som älskar rosa, prinsessor och allt sådant (han är 4,5 och har gjort det sedan han kunde visa en egen vilja.. det är ingen fucking "period" som många vill påstå) kom hem från dagis en dag och sa "XX säger att jag inte kan ha rosa som favoritfärg för det är för tjejer. Men då sa jag att alla färger är allas". Det var så fint att jag ville gråta, men jag skärpte mig för att inte göra vääärsta grejen av det, utan bekräftade bara hur självklart det var som han just påstod.

Det värsta är att "sannas" son är 5 år… Känner inga 5-åringar som har "killgäng" omkring sig. De leker med sina grannar, med kompisar på dagis, med sina bästisar, med sig själva, med människor de inte riktigt känner osv. Vad fan är det för fel på folk som inte förstår att alla är MÄNNISKOR med liknande behov. Låt ungarna leka och vara som de vill, så länge de inte är elaka mot sig själva eller andra.

Älskar att ett av mina syskon och hens partner uppfostrar sina barn så fritt som möjligt. Man leker med vad man vill, får ha nagellack och smycken även om man är kille, uppmuntras att leka snälla lekar utan pangpang och de jobbar ständigt med att motverka den där förbenade könsindelningen med "tjej- och killsaker/lekar/kläder".

Mina föräldrar uppfostrar mina lillebrorsor typ exakt sådär! Jag försöker och försöker förklara för dem, men de lyssnar inte, de är så efterblivet fast i könstänkande. De tycker att feminism är bullshit och att killar och tjejer ska vara killar och tjejer… och att man ska vara straight. Det gör mig helt galen när jag ser hur det påverkar mina brorsor!

Vad kan jag som storasyster göra? Snälla hjälp mig Lady D!

Hej!! Hur gör du när du vill att dina barn ska ex ha på sig någonting som de inte vill, utan att uppmärksamma hur de ser ut?

Hej tänkte fråga en fråga nu, jag låter ju mitt barn "son" ha på sig rosa och han är under tre men när han kommer till 5 års åldern och börjar protestera just för de att de är tjejigt vad ska man säga till barnet för att få barnet till att förstå att de inte är de? Söker tips 🙂

Idioter finns det gott om. Stackars vår son om vi hade reagerat som dom där föräldrarna. Han älskar rosa, hans bästa kompisar är tjejer och han leker hellre med sin Pippi Långstrump-docka än mee bilar. Han hade inte haft mycket kvar av sig själv om vi tagit ifrån honom den han är och det han tycker om. Sorgligt.

Sofia:

Det finns ju inget som säger att din son någonsin kommer börja protestera mot "tjejiga" grejer. Jag har tre ungar som alla i olika grad mixar & matchar typiskt "killigt" med typiskt "tjejigt" både när det gäller kläder & utseende och leksaker & intressen. Jag har aldrig varit med om att någon av dem protesterat mot någonting för att det varit "fel" kön. Vi har pratat mycket om att andra människor delar in saker i tjej- och killgrejer, men att det är dum och påhittad indelning. Att det viktiga är att de funderar på vad de själva gillar. Tror det spelar in mycket hur man är som föräldrar är. Om föräldrarna är väldigt stereotypa – klär sig utpräglat manligt respektive kvinnligt, gör olika saker, pratar på olika sätt, har olika förväntningar på barnen osv – så lär sig ju barnen att det faktiskt ÄR skillnad på könen. Då blir det kanske viktigare för dem att själva markera vilket kön de tillhör.

Min dotter är 11 år och jag har gjort alla "fel" man kan göra. Min dotter var en dröm i rosa och klänning som liten. jag köpte dockor i mängder barbieslott och bratz i mängder. Ju mer rosa och flickriktadt ju bättre ungefär. Själv är jag väldigt "tjejig" går inte ut utan smink och klackar i stort sätt. Ja ni hör själva alla fel man kan göra har jag gjort och gör fortfarande.

Nåja, min dotter är nu en 12 åring och så jädrans cool för hon går sin egen väg.

Tjejerna i hennes klass kör med bh och smink och klackar ( låter som något som jag skulle uppfostrat inte sant? )men inte min tös. Hennes bästis är en kille hon är inte ett dugg intresserad av smink eller klackar. Kläderna ska var bekväma för att kunna sporta i , spela fotboll och bandy funkar inte i något annat än gympadojjor.Min dotter vet vad hon vill och skulle aldrig klä sig i något som hon inte tyckte var bekvämt, favorit färgen är blå. Hon är trygg i sina val och skulle aldrig komma på tanken att klä sig som alla andra tjejer i klassen bara för att det är inne. Alltså trots mina försök att indoktinera henne i min värld så måste jag gjort något rätt, gett henne nog med självförtroende och självkänsla för att kunna gå sin egen väg. Sedan jag börjat läsa här så har jag börjat intressera mig för detta med genus,lär mig massor och önskar att jag kan bli ännu mer klok och insatt. Nåja, det jag skäms över med mig själv är att jag ibland kan tänka tanken snälla kan du inte vara lite mer tjejig…. jag är jättestolt över min dotter och den hon är och jag vet att min tanke är helt fucked up och jag skulle aldrig ens säga ett ljud till henne, men jag skäms så över att bara tänka tanken. Sådär en liten bikt….. slit mig inte i bitar nu men ge mig gärna råd över hur jag ska hantera detta.

Men herregud. Min lillebror älskade att klä ut sig i klänningar när han var i femårsåldern. Ingen av hans kompisar tyckte det var konstigt?

Nu är han 18 och favoritfärgen är rosa, han har massor av rosa tröjor, klockor, skor, sockar mm. Han har många kompisar och en "bästis", dte har han alltid haft. Jag har aldrig ens tänkt på att det skulle vara "fel". Hur tänker de där föräldrarna egentligen? 😐

Och jag blir mest arg och irriterad på dig som inte kan låta andra människor få ha sina åsikter. Då är de helt okej att kalla dom dumma i huvudet. Men allt som du tycker det är helt rätt och nåde den som har något att säga till om det.

Klä dina barn i vilka kläder och färger du vill, men acceptera då att andra människor klär sina barn som dom vill.

Det sista som Sanna sa påminner om en kommentar jag fick från en släkting när jag var runt 14. Jag umgicks alltid med sex stycken andra tjejer, och släktingen sa att jag var en riktig pojkflicka. Jag undrade varför, då sa hen "ja men det är ju inte så normalt att flickor umgås i gäng som pojkar, flickor brukar ju bara umgås två och två". Jaha..?

Själv blir jag bara irriterad på att de som finns närmast mig och mitt barn (läs farmorn)könar allt. Och innan vårt barn föddes så ville hon bara köpa rosa saker eftersom hon var bombsäker på att det var en flicka nu när barnet är här så vägrar hon konsekvent att köpa något rosa även fast jag uppmuntrar henne att göra det. Fast jag uppmuntar ju alla i min omgivning att köpa saker som är färgglada för jag anser inte att färger ska ha kön.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *