Kategorier
feminism & genus

För att förändra så måste man uppmärksamma det man vill förändra

”Varför inte bara låtsas som att normerna inte finns och klä sina barn i det man tycker är fint?” är det många som tycker och menar på att bara för att flickor generellt har klänning så betyder inte det att jag inte kan klä min egen dotter i en bara för att bryta normer för sakens skull. Och jo, tanken är väl fin. Tänk om man bara kunde strunta i att det finns normer som dikterar strama regler för barn. Tänk om man bara kunde låtsas som att mobbing inte fanns eller att rasism och diskriminering inte existerade eller att våld bara händer på film – bara blunda för det som är tråkigt och dåligt och hoppas på det bästa. Men det funkar ju inte riktigt så. För att kunna bekämpa orättvisor, vad det än gäller, så måste det först finnas en medvetenhet och sen ett agerande. För att förändra så måste man uppmärksamma det man vill förändra och med sina handlingar motverka dem. Det har aldrig funkat att sopa dem under mattan och låtsas som att de inte finns.

Kläder och färger påverkar hur människor uppfattar oss. Och hur vi blir uppfattade stärker förväntningarna och förväntningarna i sin tur påverkar hur vi bemöts. Hur vi bemöts påverkar i tur vår självbild och vår personliget. [ … ] Och utifrån det gör vi våra val; hur vill jag att mitt barn blir bemött? Hur kan jag påverka detta?

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

20 svar på ”För att förändra så måste man uppmärksamma det man vill förändra”

Ja… det är inte praktiskt för tjejer att ha tunnika eller klänning men tydligen för killar enl. dig då LD.

Det är inte färgen rosa som jag reagerar på utan på det faktum att det är okej för din son att klä sig i typiska könskläder/tjejkläder men inte för Ninja. För denna tunnika är inte könsneutral på något sätt. Sen har jag inget emot att man klär ut sina barn men själva grejen är att du verkar lite förvirrad, ibland så är dessa plagg opraktiska och ibland är de jättepraktiska beroende på om det är sonen eller dottern som bär dem.

anonym

jag är inte ett dugg förvirrad! Det låter snarare som att du är det. 🙂 (Du ska nog läsa lite om vad jag skrivit om kompensatoriskt)

det finns två typer av tunikor. Tunikor som är tröjor i a-form och "tunikor" som egentligen imo är klänning. (alltså långa)

Jag har inget emot tunikor per se. Alltså kortare varianter. Min man har flera stycken själv, men han skulle aldrig sätta på sig en klänning. Den här tunikan är kortare än vissa av Ninjas T-shirtar. Att jag valt bort tunikor till Ninja är för att de är lite för tjejiga, inte för att de är opraktiska. (igen – läs lite mer om hur jag tänker kring det kompensatoriska)

Jag har dock tidigare nämnt att jag letar efter en finare skjorta/tunika till BÅDA ungarna. (den här fanns tyvärr inte i ninjas storlek, men jag ska se om jag hittar nån i veckan) (en kortare tunika då, som de jag köpte. Alltså inte tunika-klänning)

Jag har även skrivit att jag väljer kläder till Tamlin som jag inte skulle välja till Ninja. I kompensatoriskt syfte.

för övrigt så klättrar inte tamlin i träd, springer runt i buskar eller hänger uppåner i klättersatällningar så hans klädbehov ser lite annorlunda ut än ninjas. Han har t.ex ofta leggings. Det har inte Ninja.

Bekämpa orättvisor? Vad är det som är orättvist i pojk och flickkläder?

Och ja kläderna speglar människan, men i dina barns ålder är det snarare föräldrarna kläderna speglar, inte barnen. det sker väl först när barnen är lite äldre och fixar kläder själva.

victoria det orättvisa ligger i hur barnen behandlas. Att olika kläder gäller beroende på genitalier och att olika kläder påverkar omgivningen olika och därför också påverkar bemötandet barnen får.

Att de sen är olika praktiska är också ett problem.

Alltså, jag fattar hur du tänker, och jag håller med. Förstår inte varför folk ska missuppfatta hela tiden och tro att man vill vända på allt och klä pojkar i klänning och i rosa BARA FÖR ATT. Det är som att säga att målet med feminism är att tjejer ska bli som killar och killar som tjejer. Det handlar väl ändå inte om att BLI vara sig mer som det ena eller andra könet, utan om förutsättningarna man har. Och eftersom man, i dagens samhälle, faktiskt behandlas olika beroende på kön, kan könsstereotypa kläder bidra till en reproduktion av denna behandling. För att kunna förändra måste man bryta mot normerna, och att bryta mot normerna kan man inte göra genom att bara låtsas att de inte finns, precis som du skriver.

Och jag kan förtydliga att när jag säger "provocera" och talar utifrån MIG SJÄLV och mina val av kläder till barnen så handlar det faktiskt också om att provocera MIG SJÄLV. Att jag själv utmanar mina egna fördomar och tankar. Oavsett vad det gäller. Det är en sak att prata vitt och brett om något man tycker (tex klädval för barn) och sen att gå emot det.

Jag tänkte på när dottern fick Bamsekläder från killavdelningen eftersom tjejavdelningen inte hade BAMSE-tryck på kläderna, utan alla de andra figurerna.

Då blir det ju lite illa om jag hade "nä, jag vill inte ha killkläder på henne", när jag annars pratar om att jag vill försöka tänka utanför "rosa-lull-lull" när det gäller barnens kläder.

Allt man gör gör man ju inte alltid utåt, och för alla andras skull. Utan ibland även för sig själv. Så vitt jag vet behöver man arbeta med sig själv och sitt sätt att tänka och förhålla sig till saker hela tiden. Det är så man utvecklas 🙂

du har rätt som vanligt. kikar alltid in här när jag har diskuterat genus med någon som inte förstår vad det innebär för att bli inspirerad på nytt.. det behövs kloka människor som framför kloka tankar som andra kan ta del av och lära sig något av.

Vad fin han blev!

/matilda

jag har inte gjort ett enda genusmedvetet val hittills vad gäller mina barn, utan blandad & gett av kläder, leksaker, frisyrer & teveprogram som om könsroller inte finns, som om pojkigt & flickigt inte finns, som om inga förväntningar på mina barn utifrån kön finns. och se, sonen vill ha klänning & halsband ena dagen, keps och ett fång bilar den andra. dottern kramar dockor med ena armen & leker med en lastbil med andra.

jag tror på att behandla lika, inte kompensatoriskt, och vara lyhörd för barnens intressen & smak. annars kan det lätt bli så att barnet känner sig styrt av könsroller ändå, men på omvänt sätt.

Tunikan är sval och skön i sommarvärmen, skönare än tshirt som sitter närmare kroppen.

Argumenten förstod jag inte men det är nog mindre viktigt.

Alttså fram för sköna kläder för såväl barn som vuxna ( ett flämtande ögonblick höll jag på att skriva flickor och pojkar – hann dock hejda mig i tid.)

Är det för att provocera som du klär din son i rosa men låter bli att klä din dotter i det?

Jag älskar att läsa om dina åsikter och vill gärna förstå mer hur du tänker!

Tack för en SKITABRA blogg!

beatrice Hej! Kul att du gillar min blogg. 🙂

Nej, jag klär inte mina barn för att provocera. Jag klär dem med en tanke. 🙂 (läs gärna lite mer under kategorin Genus, feminism o normer)

Men min dotter har massvis med plagg i rosa dock!

anonym jo precis – tunikor är luftigare och det är skönt på sommaren. Helst i svalare skjorttyg/bomull men det är riktigt svårt att hitta. :thumbdown:

Jag förstår din tanke i det du vill förmedla med dina barns kläder. Du vill få människor att tänka och ändra på hur dagens genussamhälle ser ut osv osv. Jag kan förstå detta, och tillochmed hålla med dig i vissa situationer. MEN jag tycker också att du kan göra det på fel sätt. Ibland verkar det som att du klär Ninjan i "killkläder" och korvas i "tjejkläder" bara för att! Och jag tycker det är fel sätt att få ut ditt budskap på. Bara för att provocera? Och då tycker jag du ska tänka ett steg till. Fine, det kanske funkar just nu. Just nu när du umgås med "likasinnade" som du. Som också sätter denna prägel på sina barn. Och vem är det som kommer få lida för det i slutändan? Vem är det som kommer få höra elaka kommentarer när de blir äldre och börjar i skolan? Vem är det som ska få stå till svars för sina föräldrars kamp? Jag förstår hur ni tänker men jag tycker ändå att det är fel att det är barnen som kommer att få ta den värsta smällen.

ANONYM

fast jag klär inte mina barn i de kläder de har för att jag vill förändra världen, få ut nåt budskap eller för provocera. Aldrig. Mina barn är inga verktyg. Jag gör det jag gör för att det är bäst för dem. Och jag gör aldrig nåt "bara för att". Jag har en tydlig tanke och ett tydligt mål med min fostran.

Jag väljer kläder med omsorg för att mina barn ska bemötas som barn och inte sina kön. Jag väljer de kläder jag gör för att påverka hur de bemöts och uppfattas. (och för att undvika förutfattade meningar)

Nej, jag klär dem inte tvärtom. Än en gång; Tamlin har Ninjas gamla kläder. De har samma kläder. Jag har köpt till några sötare plagg till Tamlin, men å andra sidan så har Ninja tröjor som är rosa och tröjor med puffärm och tröjor med hello kitty, mylittlepony och annat som köpts på tjejavdelningen.

De har samma slags kläder.

Vad är det för "smäll" de kommer ta? Vad är det som är så utstickande och konstigt med deras kläder att omgivningen kommer reagera starkt på? Varför skulle de få elaka kommentarer?

Jag tror snarare att det är större risk att nån påpekar att deras mamma är tjock eller pappa ser ut som jultomten, eller att mamma inte rakar benen eller att ninjas tänder är trasiga eller vad fan det nu må vara. Man kan inte skydda sina barn från kommentarer genom att anpassa dem efter alla andra. Det funkar inte så. Det enda man kan göra är att utrusta dem med verktyg att hantera negativitet och elaka människor med. Självkänsla och svar på tal.

Jag tror dessutom det är mer förödande för deras självkänsla att klä dem på ett sätt som begränsar dem och könar dem och trycker in dem i en mall.

Jag är genusmedveten för att det är det enda rätta. Jag vore vansinnig om jag inte gjorde allt i min makt att motverka att mina barn trycks in i en trång könsmall.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *