Kategorier
feminism & genus

Föräldraförsäkringen är ett privilegium, ingen jävla rättighet

”Familjerna måste få bestämma själva!” vrålas det från alla hörn (hemmamammor och karriärspappor ropar högst) medans man kräver att staten ska finansiera ett förlegat könsrollsystem som aldrig kommer förändras om man inte börjar ställa lite motkrav. Föräldraförsäkringen är ett jävla privilegium. Ingen rättighet. Du ska vara glad och tacksam att du bor i fina sverige där barn har rätt att få vara hemma med sin förälder. Ja. Barn har rätt att vara hemma. Inte mamma. Jag som feminist är givetvis för en individualiserad föräldraförsäkring. Nej, svenska folket kan inte bestämma själva för då kör de i gamla spår. Det som är bekvämt. Det som funkar. Det de är vana vid. De kunde ju inte bestämma sig för att sluta aga barn liksom (”det borde vara upp till föräldrarna själva att bestämma hur de ska fostra sina barn!”) Viket jävla liv det blev då. Om vi låter dem bestämma själv i den här frågan så kan vi räkna med att det tar sjuttio år innan pappor börjar ta ut ledighet i samma utsträckning som mammorna. Om ens alls. Och ungefär så länge och lite till kommer det dessutom ta innan vi är jämlika på arbetsmarknaden. Om ens då. Så nej, vi kan inte bestämma själva.

Och säger man som förälder (pappa) att man har lika bra kontakt/relation/närhet till barnet som den som varit hemma mest (vilket nästintill alltid är mamma)  fast man själv jobbar hela jävla tiden så snackar man skit. Eller så lider man av taskig verklighetsförankring. Eller så ljuger man helt enkelt för sig själv och andra. Liksom lite la-la-la-la intala sig själv att det här är bra, det här funkar och ingen lider av det la-la-la-la-laaa. Klart som fan relationerna blir lidandes. Oskar och Ninja har idag en fin kontakt. Ninja älskar sin pappa och vill vara med honom och han med henne. Men det tog 2 år. Och hon tyr sig fortfarande till mig när hon är ledsen eller slagit sig även om pappa funkar fint när jag inte kan. Det tycker jag är ganska sorgligt. Egentligen. Och jag vet att det är våra val som är orsaken. Det tänker jag inte hymla med eller försöka bortförklara.

om man vill ha samma ”rätt” till sina barn som pappa så är det på sin plats att kräva det från början – Ellinor

Detsamma gäller den nya bebisen. Ibland känns det som att Korvas är MIN bebis. Bara min. Oskar och han har inte riktigt skapat en relation än och anknytningen är fortfarande i tidigt skede. Det känns inte som att de känner varandra alls och det känns som att Oskar känner lika (vilket gör honom osäker). Visst fan försöker vi se till att det inte ska vara så, men tiden begränsar. Jag är med Korvas 24 timmar om dygnet. När Oskar kommer hem så sover oftast ungarna redan. Den där timmen på morgonen räcker inte. Jag tänker inte låtsas som att den inte gör det. Det finns ingen jämställdhet i att mamma tar all ledighet och att pappa kan välja bort sitt föräldraskap. Det ska man vara på det klara med. Vi har prioriterat bort den delen i vårt föräldraskap och vårt äktenskap. Det betyder inte att det inte är viktigt, bara att andra saker är viktigare för oss. Om någon nu undrar varför jag är hemma fast jag tycker att man borde dela lika.

  Läs gärna Apan , Anna KK och Ninas inlägg i debatten. Och glöm för fan inte att gilla på Bloglovin’! Det här är ett sånt där inlägg ju.

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

147 svar på ”Föräldraförsäkringen är ett privilegium, ingen jävla rättighet”

Det här är fan det bästa inlägget jag har läst! Framförallt eftersom det är tusen gånger mer trovärdigt då du ju kritiserar det som NI har valt (för visst har du varit ledig mer än oskar?). All heder åt dig för det! Så jävla bra.

Jag blir så irriterad på folk som inte delar upp föräldraledigheten lika – och sen försöker komma på bortförklaringar! "Nej men det går inte för…" och "nej men pappan har precis samma kontakt trots att han jobbar 9h/dag". SJÄLVKLART är det inte så. Visst, ta vilka jävla beslut ni vill, men STÅ för det också!

(Jag får ligga lågt i den här debatten för jag har inga egna barn – än.)

Ett litet sidospår i ämnet:

Att pappor går ihop och startar föreningar för att pappor är diskriminerade när det gäller vårdnadstvister är ett jävla SKÄMT. 1) man har inte rätt till sina barn. Barnet, och bara barnet, har rätt till sina föräldrar. 2) Den som har tagit det största ansvaret och har bäst kontakt med barnet får nästan alltid vårdnaden. Det är inte så konstigt att det oftast blir mammorna när det ser ut som det gör idag!

Så om man vill ha samma "rätt" till sina barn som pappa så är det på sin plats att kräva det FRÅN BÖRJAN.

OT: LD – har du hittat ett nytt sätt att dra in pengar på? Försäljning av barn? (Ordet barn är highlightat gult i texten, och om man drar musen över så kommer det upp en liten ruta där det står "Visa inköpsställe")

Visserligen för att jag blir trött på mina ibland också, men du har ju verkligen tagit det ett steg längre! hehe

😛

Jämställdhet handlar INTE om matematisk likformighet. Jämställdhet handlar om värderingar!!!

En arbetsplats behöver inte vara jämställd för att där arbetar lika många män som kvinnor.

En familj behöver inte vara jämställd för att kvinnan är hemma med barnen lika mycket som mannen.

Vad vi (samhället) behöver är INTE att kvoteras och regleras mera, vad vi behöver är att få hjälp med att ändra våra värderingar.

Visst det är kanske kontroversiellt och kan argumenteras emot hur mycket som helst, men jag tycker att kvotering i sig är diskriminerande.

Jag har skrivit ett par inlägg om detta, varav framförallt det ena fick, trots mina få läsare en intressant kommentarstråd då åsikterna gick isär:

http://blog.axnet.nu/ordflod.php/2010/09/02/kvotering-och-jaemlikhet

Jag fann också ett exempel på en väg att gå för att motverka diskriminering och främja jämställdhet:

http://blog.axnet.nu/ordflod.php/2010/09/23/dansk-maangfald

Jag tror på människan och människans förmåga att kunna fatta egna beslut om sitt eget liv! Sluta propagera för reglering och kvotering. Hjälp istället människor att fatta jämställda beslut!

Det ligger i människans natur att vara emot förändringar (forskningsförankrat), och att män ska börja vara hemma mer är ju just en förändring. Eftersom detta är ett faktum så kan det krävas lagstiftning som "bestämmer" hur människor ska leva sina liv, för att i slutänden uppnå ett högre syfte – ökad jämställdhet mellan könen både i hemmet, med barnen, och på arbetsmarknaden.

När beslutet väl är implementerat kommer de flesta att tycka att det är bra, det är ju det nya status quo och nu ska det nya försvaras med näbbar och klor.

Jag är självklart för en lag där både mamma och pappa tar ut lika mycket!

Jag håller med! Visst, jag förstår ju hur människorna som skriker högt emot det tänker, min ena syster är en av dem, men det är ju för PENGARNA de skriker "Min man KAN INTE vara hemma för han är så viktig på sitt jobb och hade han kunnat det hade vi inte haft råd!" och då, eftersom jag är en så hemsk människa känner jag bara att, "Nej men om ni inte har råd att skaffa barn kanske ni ska låta bli?".

Även om det skulle bli så att den individuella föräldraförsäkringen kommer till stånd kommer det säkert bli så att många kvinnor är hemma ändå utan pengar, men det är deras beslut.

När jag får barn kommer jag vilja dela föräldraledigheten 50/50 så tidigt som möjligt, kanske redan efter två månader och alltså jobba 3 dar ena veckan och 2 andra (om man får för arbetsgivaren) och så är sambon ledig de dar jag jobbar och jobbar de dar jag är ledig. Mycket för att jag vill att min sambo ska anknyta till barnen tidigt. Vem vet, JAG kanske tjänar mest när den dan kommer.

Jag räknar mig också som feminist, men anser att det är upp till varje familj att välja. Vissa kan behöva en spark i röven för att ta sig ur det gamla och förlegade, men jag tror att de flesta har vett nog att tänka en gång till. Gillar inte att någon talar om för mig och min familj hur vi ska leva.

Och känn på den här då, jag tycker även att vårdnadsbidrag ska införas i varje kommun 😉

varför har vi valt att göra som vi gör?

för att vi vill att våra barn ska kunna vara hemma (alltså slippa tidig dagisdebut) länge. Det har vi bara möjlighet till om jag är hemma.

fast jag hade antagligen tagot all fl ändå. det är svårt för oskar att ta ledigt längre tid då han är viktig på jobbet. jo jag vet, alla män tror att de är det men oskars fall är ganska unikt. inom spelbranchen är det ofta så att de som är riktigt bra på det de gör inte kan ersättas. Oskar är en av de bästa i sin branch. Definitvt den iallafall NÄST bästa på sitt företag. det finns för få människor med kunskap. företagen slåss just nu om de som finns.

Det här är fruktansvärt sant! Jag håller med dig till 100% men ibland kan det komma saker emellan som gör att det inte går att förverkliga. Med vår son Hugo så var jag hemma i tre månader och pappan tog ut resten. Eftersom det funkade bäst för oss. Den här gången kommer jag att ta ut hela ledigheten eftersom det fungerar bäst nu. Men hade det vart möjligt hade jag helt klart velat att barnen och pappan hade haft en lika bra relation som jag har. För det är inte bara föräldraledigheten som spelar in. Trots att min kille var hemma dubbelt så lång tid som jag; har jag en mycket bättre relation med vår son.

Jag gillar´t!

Jag tycker det är viktigt att hålla isär individen och samhällsnyttan i dessa frågor. Precis som du har jag tagot ut fler dagar är Robban, det är inte jämställt. Men det finns inget i det som säger att vi inte kan vara för en lagändring ändå.

Jag kritiserar absolut inte de som tar ut fler dagar än partners, kklart man gör det man tycker är bäst i sin egen familj. För det är ju just det, vi kan inte bestmma själva. Det har vi gjort nu i 40-50 år sedan denna fantastiska försäkring uppstod och det är fortfarande en MAMMAPENG. Tyvärr!

Det är så jävla tragiskt att det ska behöva vara så. Att föräldrar måste välja "Hmm.. ska vi dela lika på föräldrarledigheten på bekostnad av att lillen behöver börja på dagis tidigare?" eller "Hmm.. ska en av oss ta föräldrarledigheten, för att lillen ska slippa börja tidigt på dagis, men på bekostnad av lillens relation till sin andra förälder?". Det är sjukt. Helt jävla as-sjukt. I min drömvärld skulle möjligheterna att vara hemma länge med sitt barn, tills barnet är 2/3 år, vara betydligt större. Och även möjligheterna för TVÅ föräldrar att vara hemma tillsammans. Måste det vara antingen eller liksom?

Och påtal om något helt annat. Tamlin.. hur uttalas det egentligen? Jag skulle säga "Tammm-linn".. är det rätt? Jättefint iallafall! 🙂

Men, LD, tror du inte att fler resonerar som dig? Att ja, jämställdhet är viktig, men ens personliga prioriteringar är också viktiga? Du nämner att din man är oersättlig på sitt jobb, hur vet du ifall andras män inte är det? Min man är höginkomsttagare och en av två på sin avdelning, jag är student. Jag VILL vara hemma med ungen, och tack vare hans jobb kan jag stanna hemma med ungen tills han är 2. Hade vi delat på penningen hade vi klarat oss ekonomiskt, men inte mycket mer än det efter att bolån och allt är betalat. Dessutom hade ungen behövt börja dagis efter ett årsdagen. Men det är inte de enda argumenten, jag vill vara hemma, han vill inte lägga sin karriär åt sidan för då hamnar han verkligen back. Så är det i IT-branschen. "Skaffa inte baaaarn då", säger vissa. Men vi har ju lösningen? Vi trivs med det? Så varför ska resten av sverige lägga sig i hur vi väljer lägga upp vårt föräldraskap?

Jag är säker på att den föräldraroll jag och min man har i framtiden kommer att vara mer jämlik, att vi kommer vara lika viktiga, men eventuellt ha olika roller för ungen. Och seriöst, vad gör det? Tror du ens på allvar att barnet tyr sig lika lätt till pappan i början som till sin mamma som den ammas av, som den burits av i nio månader?

Som någon annan klok kommentator sa, jämställdheten sitter inte i siffrorna utan i värderingar…

Halkade in av slumpen och föll DIREKT! Sjukt underhållande skrivet och med hjärna bakom less på modebloggar

Orkar inte just nu kasta in mig i debatten, måste steka blodpudding till middag.

Jag är dessutom VÄLDIGT intresserad av att få min blogg designad, den ser för sorglig ut nu, hur bär jag mig åt?

Men varför är hans lojalitet för jobbet viktigare än hans lojalitet för hans barn?

Eller kan han få sparken om han är föräldraledig?

I vår lilla familj är det även jag som varit mest ledig. vår son är 9 månader nu och jag blev arbetslös när jag var mammaledig. Men det hindrar inte oss att min sambo är pappaledig ca 60% och jobbar ca 40%. När han är hemma så försöker jag att ta på mig extra jobb OM det går bara för att de ska få kvalitets-tid.

För själv är jag uppvuxen med en far som inte har brytt sig, och nej.. han bryr sig fortfarande inte, så för mig har det varit en av det viktigaste sakerna att ge mina barn; En bra far som dessutom kommer finnas nära och som de kommer att lära känna lika väl som mig.

Sen är vi inte där än, men vi försöker i alla fall.

YEAH!

:thumbup:

Det här har blivit lite av min hjärtefråga sen vi fick barn, jag har alltid varit för helt delat föräldraförsäkring men jag känner att jag har blivit hårdare i min attityd och skarpare i mina argument 😉

När jag började jobba deltid när ungen var 8 månader så utgick folk, på riktigt, från att hon börjat hos dagmamma eller på förskola. Tanken att hennes pappa var hemma var inte den spontana och då är det ett grundläggande fel nånstans!

Jag är helt för individuell frihet, men familjen är en socialt konstruerad institution och kan rimligen inte behandlas som en "individ", för det är den inte!

Min man var ledig 40% från jobbet direkt från att vårat barn föddes tills hon var 5 månader, sen var han helt ledig i 7 månader. Jag har inget att jämföra med, men jag i alla fall med säkerhet säga att vårat barn är 100% tryggt med oss båda och faktiskt har varit det i princip från start. Det är härligt!

Det finns de pappor som trots detta inte skulle ta ut föräldraledighet, vilket i slutändan bara drabbar barnen. När mammans dagar är slut och pappan inte kommer vara hemma, vad händer då? Dagisdebut förjävla tidigt eller?

Oh. Det var en väldigt dålig förklaring till er uppdelning måste jag säga. I alla fall när du tycker att det mest riktiga är att man delar lika.

Det var en ärlig förklaring, men riktigt dålig.

Min man tjänar drygt 20 000 mer än mig i månaden. Han är chef och väldigt viktig på sitt jobb. So what?

Barnen är hans likaväl som mina. Föräldraledigheten är hans likaväl som min. Ansvaret är hans likaväl som mitt. Vi delar 50/50.:thumbdown:

Marie -Du får ursäkta min lite hårda ton nu, men alltså, ska vi ha som utgångspunkt att eftersom det finns ett gäng män som är kassa pappor så ska vi anpassa socialförsäkringssystemet till det? (Ja, jag tycker man kvalificerar sig som kass pappa ifall man inte under några omständigheter tänker ta ut ledighet)

Om man nu absolut inte vill ta ut nån ledighet så får man väl planera så att den andra partens dagar täcker upp den tid man vill ha barnet hemma, eller så får man skita i att ha vårdnad om sitt eget barn och på så sätt lura systemet.

hon76 – jag struntar i om det är en dålig förklaring. allt är ju inte svart eller vitt heller.

Nu har vi ju ett val och då väljer vi givetvis att göra det enkelt för oss. Skulle jag vara den som ska försörja familjen så skulle vi inte ha råd att bo kvar i vårt hem. och ett tryggt hem är viktigt för mig.

vi skulle dessutom inte ha råd att ha ninja hemma. hon skulle få börja dagis tidigt och det tycker jag är vansinnigt. Dagis är inte bra för små barn. och mitt barn går före ideologiska föreställningar och politiska ställningstaganden.

jag tror dock att en individualisering kan tvinga fram – inte bara förändringar inom föräldraskapet utan även på arbetsmarknaden. Och DÅ tror jag att kvinnors villkor och framförallt attityd kommer förändras avsevärt.

livoskar skulle inte kunna få sparken ens om han satte sig på chefens skrivbord och sket. 😉 SÅ bra är han.

Spelbranchen är svår. Oskar och hans bröder är otroligt duktiga på det de gör (har gjort spel sen de var små) och har inte bara en gång utan flera räddat företaget från konkurs. inom spelbranchen så är man alltid på den gränsen. så svårt är det.

visst skulle han kunna ersättas någorlunda om han var tvungen. Man är aldrig så oumbärlig som man tror, men å andra sidan så är det NU som gäller om vi vill ha ett bra SEN: planen för oss är att kunna flytta upp till hälsingland igen. Bo på landet, nära farmor/farfar och mormor och massa annan släkt och vänner. Bra skolor och trygg miljö. Sånt är ju minst lika viktigt som att första två tre åren är jämlika liksom. (eller för oss iallafall)

Nån av oss måste fixa det. Nån av oss måste jobba röven av sig. Tyvärr saknar jag både utbildning och karriär så då ligger det ansvaret – traditionellt och könsnormativt – på maken. (och det är där det är viktigt med förändring; det är ju knappast en slump att jag inte har några karriärsambitioner)

Okej jag förstår men man måste ju inte vara ledig 100% bara för att man är ledig. 2 dagar i veckan bli ganska stor skillnad om han då dessutom får kvalitets-tid då och då 🙂

hon76 – jag vet inte. Jag har ju inte behävt ta ställning till det. 🙂 det skulle antagligen krävts mer planering osv.

eller.. ja.. egentligen så skulle en individualiserad fp spela någon roll för just OSS eftersom att vi inte tar ut nån fp ALLS för tillfället. och tidigare så tog oskar ut 3 dagar (fredag, lördag, söndag) och jag ingen. Så jag hade ju kunnat vara hemma mest oavsett hur det ser ut. Oskar tjänar så pass bra just nu.

Men OM han inte gjorde det så skulle ju utgångsläget vara annorlunda och då skulle man ju tvingas välja annorlunda.

liv dte funkar inte riktigt så i spelbranchen. där har man ett jobb som ska bli gjort. sen om det tar 8 timmar om dagen eller 12 är skitsamma (när man tjänar så mycket som oskar alltså)

Oskar var hemma en dag i veckan (förutom helgen) förr och det resulterade i att han jobbade sena kvällar istället. De har deadlines och är alltid tidspressade. Kontrakt hängerpå att de levererar.

den här veckan har oskar jobbat (det här är inget skämt) från 9.00 till 01.00. Varje dag. Oavbrutet. Han kommer även jobba i helgen.

Han skulle kunna ta ut FPmen då skulle han få jobba dubbelt de dagar han jobbar och jag vet inte riktigt om det är bästa alternativet.

Näe för min man är så oumbärlig på sitt jobb, så han KAN inte ta ut lika mycket ledighet. Det GÅR inte! Tänk om det skulle produceras mindre spel än vanligt under en period på 6 månader. Vad skulle hända med världen då? Tänk om det inte skulle komma nya funktioner till Farmville, och tänk om det skulle bli en paus i nya apps till Iphonen. Maken till skenhelighet!

""johanna – jo jag tror att varenda jävel i sverige har en ursäkt. DÄRFÖR är det viktigt att fp'n delas 50/50. "

Som dig själv menar du? Varför är din familjs beslut tyngre än andras familjers?? fattar verkligen inte…

Du hade haft lite mer tyngd i dina argument om du själv levde efter principen, kan jag tycka.

min pappa sa något klokt en gång (hör och häpna):

*INGEN har NÅGONSIN legat på sin dödsbädd och tänk "åh, varför spenderade jag inte lite mindre tid med mina barn så jag kunde tjäna mer pengar?!"*

Jag tycker förresten det är uppfriskande att du är så ärlig om att du inte tycker ni inte valt en jämställd lösning på den här fronten

Alla val är inte jämställda bara för att man gör dem tillsammans i förhållandet som vissa verkar tycka.

Jag skulle aldrig hävda att vi är ekonomiskt jämställda här hemma eftersom det inte är sant. Visst är vi emotionellt och intellektuellt jämställda, men det är inte samma sak. Vi strävar mot jämställdhet på alla områden, men det kommer dröja innan vi är framme.

Rockabillan: Nej, givetvis ska föräldraförsäkringen formas utefter vad som är det bästa för barnen, men faktum kvarstår, det finns fler mammor än pappor som vill vara hemma. Det drabbar alltså barnen i slutändan.

I allra slutändan, om många år, så är det säkert bra, eftersom kvinnor kan ta sig enklare in på arbetsmarknaden osv osv, men de familjer som faller mellan stolarna alla år till dess då?

Jag tycker dessutom att det ÄR en rättighet att ha en bra föräldraförsäkring. Det är mänskligt och det bästa för barnen, så ett privilegium kan det aldrig bli i mina tankar.

johanna när påstod jag att det är MER tyngd i mina argument eller att våra skäl är bättre än nån annans?

Jag har inga problem att erkänna att det här är ett ojämställt val. På frågan varför så svarar jag. Men i inlägget så varken ursäktar eller bortförklarar jag nåt. Jag är dessutom väl medveten om att jag och min man gör flera könsstereotypa val, både ekonomiskt och i vardagen (och givetvis flera som går emot normerna) och att det i sin tur beror på att vi socialiserats enligt rådande ideal. Det är ingen slump att min man är karriärsdriven eller att jag är outbildad. I största mån handlar det om det sociala arvet men även om könsroller som speglar sig i våra personer.

Och just DÄRFÖR inser jag just hur viktigt det är att staten bestämmer på vilket sätt pengar ska betalas ut. För att människor pga rådande normer alltid kommer välja enligt sin roll. Det är ingen slump att fler kvinnor vill vara hemma och att män i högre grad väljer karriär.

Att jag väljer som jag gör nu är för att jag KAN det. Om du tycker att det gör mig mindre trovärdig eller om det gör att du får svårare att ta mina argument på allvar så får det stå för dig.

*Jag ber inte om ursäkt för att jag gör det bästa jag kan för mitt barn utifrån de förutsättningar jag har just nu.'

Och sedan så faller teorin (enligt mig) med att isåfall som mamma dryga ut dagarna så att man kan ha barnet hemma så länge man vill (för mig, ingen förskola innan 1½ år), för det går inte att överleva på de pengarna helt enkelt, vilket leder till att det blir en klassfråga att kunna skaffa barn. Vansinne.

anonym – du tror väl ändå inte att min man eller hans kolleger producerar spel för att världen ska få nåt att leka med?

Min man producerar spel dvs går till jobbet för att kunna sätta mat på bordet.

Och företaget han jobbar åt producerar spel för att inte gå i konkurs. Företag kan inte ta en liten paus när de vill. De kan inte skjuta på sina deadlines eller säga till sina kunder att "nej, kan ni inte vänta ett par månader till!" när det står tusen andra företag i kö. Så säger kunden tack och adjö och tar sitt kontrakt nån annanstans. Och då står min man där UTAN jobb.

Jag tycker att man ska leva som man lär. Det gör vi, och många med oss. Delar på föräldraledigheten trots att det vore mer ekonomiskt gynnsamt/karriärmässigt gynnsamt att inte göra det.

Hem med karlarna!

liv jodå. semester får de. Men de får se till att allt är klart innan de får gå. Och lång semester är ju bara att glömma. eller ostörd för den delen. han jobbar hemifrån ofta.

nu låter det som att oskar jobbar och lider – men han älskar det han gör. Som sagt, han och hans bröder han gjort spel sen se var små. Då satt de i pappas garage med en gamm-dator och pillade. 🙂

Han gör ju det han älskar. Han VILL jobba. (fast kanske inte lika mycket som han gör just nu)

Lisa Jag lever som jag lär!

1. Mina barn slipper tidig dagisdebut! 2. Mina barn får tillbringa HELA dagarna med en av sina föräldrar. (hellre det än med ingen av oss) 3. Dessutom så har hon ett tryggt hem och slipper flytta runt i andrahandslägenheter eller bo i ett slumområde.

Ibland krockar ideal och principer och då får man välja. För oss är det viktigare att hon får vara hemma och att det finns ett hem att bo i överhuvudtaget. 🙂

marie det ÄR redan en klassfråga. Dock så hindrar det inte arbetslösa ensamstående socfall osv från att skaffa ett gärna flera barn. 🙂

TILDA! huvudet på spiken! Jag tycker att var och en får vara hemma precis hur mycket eller lite de vill. Men det ska inte finansieras av staten.

jag ångrar som in i helvete att jag inte sa till min pöjk att stanna hemma med vår dotter så jag hade kunnat gå i skolan ( ammar inte , för "dålig" mjölk)

men nu valde vi att han skulle gå klart först innan jag började skolan och allt de skitet igen. FAAAAN..

och…btw, har jag missat något? Är du knocked up igen? 😀 isåfall grattis som fan!

alerta antifaschista!

// ChickMama

Marie – Jag tycker barnen drabbas idag med. De drabbas i form av sämre anknytningsmöjligheter till sin ena förälder och de drabbas av att familjer inte tänker igenom sina valmöjligheter ordentligt.

Alla andra socialförsäkringar är individuella, jag tycker inte föräldraförsäkringen ska vara ett undantag. Även om vi delade dagens system rakt av (Något jag f.ö. inte förespråkar, jag vill ha ett nytt system) så har vi världens mest generösa föräldraförsäkring.

Familjen är inte en individ, och familjens så kallade frihet har inte rätt att inskränka individens. Det tycker jag den gör med dagens system.

Men det är ju just därför det inte är en klassfråga, än, för att alla har rätt att ordna sin föräldraledighet efter vad som passar de bäst, rent ekonomiskt.

Ja, det låter ideligen som en kanonidé. Men hur gör man då med de som är ensamstående? Jag bl.a. Hade jag inte fått pappans dagar hade jag varit tvungen att lämna ifrån mig mitt barn långt innan 1 år på dagis! Och det känns knappast rättvist mot mitt barn bara för att det ska bli lag på att föräldrapenningen ska delas lika.

Tyvärr är det så att det finns kassa pappor. Hade jag på något sätt kunnat förespå den situation jag skulle komma att hamna i hade jag såklart inte valt att bilda familj med honom. Men nu gjorde jag inte det, det blev som det blev och mitt underverk är inget jag ångrar! Han förtjänar samma möjligheter som de barn som växer upp med båda föräldrarna.

Pengarna som jag fick som mammaledig gick ju inte till mig personligen, de gick till mitt barn och de gjorde det möjligt så jag kunde vara hemma med honom, amma, ge honom trygghet etc. istället för att dumpa av honom hos ngn främling som bebis för att jag inte skulle få fler dagar. Men, som sagt idén är skitbra! Men det fungerar inte för alla, tyvärr. Och nej det är inga undanflykter jag har bara ren och skär jävlig verklighet.

Men missförstå mig rätt, klart jag hellre skulle vilja att det alternativet vore det bästa men för mitt barn hade det inneburit katastrof.

Tur vi är färdig med barnalstrandet innan det lagstiftas om något så dumt, nu har vi haft chansen att anpassa föräldradagarna så det passat oss perfekt. För det är ju bara vi som vet vad som passar just vår familj!

Absolut är det så, men bara för att det finns familjer som själva inte tar det egna ansvaret att dela på föräldrapenningen anser jag det knappast rätt att vi som ensamstående ska få lida för det. Är man två är den här frågan egentligen inte ett större problem, men som ensam blir det ett väldigt stort problem.

Jag har inte läst alla kommentarer.. Ville bara flika in att jag håller med blogginlägget och är DESSUTOM så jävla trött på allt gnäll om att man inte "har råd" med att pappan har hemma. Hos oss är det jag (mamma) som tjänar mest, men inte fasen är det nån som tycker att det är okej att man som mamma är hemma tre månader och sen överlåter föräldraledigheten till pappan, då tycker folk man är GALEN. Men tvärtom är tydligen helt okej. Nu har vi löst det genom att vi är hemma exakt lika mycket, vilket båda är nöjda med, men jag är så trött på att folk där mannen tjänar mest tydligen inte HAR RÅD att dela på föräldraledigheten, medan de förhållanden där kvinnan tjänar mest inte alls har samma problem… Jag tror ju att det ofta handlar om hur man prioriterar…

Jo, att dela lika skulle ju vara det ultimata, absolut! Men det skulle inte alls gått i vår familj, vi skulle fått flytta från vårt hem, sälja huset och den grund vi står på. Jag hade varken utbildning (vilket jag ångrar djupt) eller jobb när jag vi fick våra barn så vi kunde inte dela. Min man var ändå hemma 6mån med första sonen medans jag pluggade (inget som ledde till jobb) men då fick jag studielån så vi klarade oss även fast det var knappert.

Nu pluggar jag dock och innan vårat nästa barn kommer till världen (om det blir några) så ska jag ha jobbat upp lite fp och då ska vi dela lika så mycket det går..

Men jag anser ändå att det ska vara upp till var o en att bestämma vad som passar i ens egna familj, många skulle få flytta från sina hem, leva otroligt knappert och vrida och vända på varenda krona om vi skulle bli tvingade att dela helt lika..

maria – sverige kan inte basera sin familjepolitik på de som är ensamstående. Att pappor bara tar ut 20% av all ledighet idag ÄR ett samhällsprolem som påverkar oss all – du inkluderad. DU blir bortvald på arbetsmarknaden för att kvinnor automatiskt anses vara den som är hemma med barnen. Bland annat.

Kvinnor generellt"väljer"bort arbete för att vara hemma och det påverkar deras arbetsmöjligheter, deras arbetslivserfarenhet och pension. det är inte för inte som det kallas kvinnofälla. Det är fler som far illa av det system vi har idag.

Vi kan inte vänta på att svenskarna ska ta ansvar själv, för då tar det 70 år. om ens det.

och skaffar man barn med en ansvarslös odåga se för fasiken till att inte skriva under delad vårdnad! (om du inte är gift för då blir det ju automatiskt) Eller sök enskild.

Redan idag så skaffar människor som inte har råd med det barn på löpande band. Nu är jag inte vänligt inställd till dagis i tidiga år, men ja – kan man inte vara hemma länge så finns det som ett alternativ. Idag har vi en gräns på 8 månader. Jag har själv haft hand om flertalet 1-åringar. De överlever utan med.;-)

LD

nu har ju vi gafflats om det här flera ggr förr, så jag tänker inte fördjupa mig mer än fråga varför du motiverar din mans otroligt viktiga roll på sitt jobb med att om han inte jobbar arslet av sig så har han INGET jobb? han är programmerare väl? om nu spelföretaget skulle gå i konken skulle han i så fall inte ha några som helst problem att få nytt jobb. inga alls. är verkligen hans brors företag viktigare än relationen till de egna barnen?

tessan

1. nej han är inte programmerare. Men visst skulle han kunna få jobb på nåt annat företag. Med hälften så mycket lön och inget att säga till om. Det vill inte HAN.

2.Hans bröderäger företaget. Han har visst ansvar. Eller iallafall ansvarskänsla.

3. just eftersom att det ÄR hans bröder så har han mer att säga till om där han jobbar nu.

4. Dessutom så har han fått ett EGET projekt i ett dotterbolag att styra över. Han får göra sitt EGET spel. Sin idé. Sitt koncept. Det hade ALDRIG hänt på något annat företag. Förhoppningsvis så kommer han bli delägare eller iallafall få så pass mycket att säga till om att vi kan flytta hem igen inom en snar framtid.

Och det är inte så att han skiter i sin relation till barnen. Han är aktiv pappa när han är hemma.

Dessutom så ÄR det ju för barnen. Dels så slipper de ju dagis nu (eller inte för alltid, ninja börjar visa att det kan vara dags nästa år) och får vara hemma och anknyta till varandra.

Och dels så kommer oskar kunna jobba hemifrån i framtiden om han jobbar hårt NU. Och vi kommer kunna köpa hus. I hälsingland.

Att bo i en trygg miljö (uppe i hälsingland) nära natur och lugn, bra och trygga skolor med hemlagad mat, där man kan vara ute på natten trygg, där alla känner alla, med bra skolor och nära till farmor, farfar, mormor och annan släkt och massa vänner slår betongstockholm och allt skit som finns här med hästlängder.

Man kan inte haka upp sig på föräldraledigheten till varje pris. Att min man stannar hemma med barnen ÄR skitbra – men till kostnad av vad? Vad är egentligen bäst?

Så länge jag KAN välja så väljer jag ju det bästa jag kan. Och det här ÄR bäst för våra barn. (Ja, utirån våra förutsättningar. Visst finns det bättre saker typ superdyra privatskolor, sommarstugor och ridläger, resor till exotiska länder och TVÅ föräldrar som är lediga året om…. osv men det har inte VI möjlighet till. hehe.)

Risken är väl att det är precis så för många andra, att det är bättre om den som tjänar bäst jobbar. Så är det hos oss med. Vi ville också ha barnen hemma längre. Vi vill också köpa hus. Vi är inte unika, inte ni heller. Det är olika för alla, det kanske skulle sabba en del för såna som dig och mig ifall man var tvungen dela lika.

meen som sagt – allt det här har jag ju sagt förr.

Min poäng är ju att VI tycker att det finns viktigare prioriteringar än att Oskar är hemma barnets första år. Det är liksom ett år vi pratar om högst. Sen blir det dagis. (vi hade inte kunnat dela på samma tid som nu mellan oss)

För oss är det viktigare att barnen slipper gå på dagis före 3. Och att vi bor kvar på EN fast punkt. osv. Det är inga ursäkter. Det handlar om vad man prioriterar helt enkelt.

En del tycker det är skitviktigt att barnen äter ekologiskt och bor nära natur och kör på det. Andra tyckerdet är viktigt att barnen får gå på dagis och gör så. osv. Du verkar tycka att det är viktigast att barnet fpr vara hemma med pappa första lika mkt som medmamma. (och ja det ÄR viktigt) ….

Jag ursäktar liksom inte mina val, för jag tycker inte att jag behöver det. Jag säger ju klart och tydligt att jag tror det här är bäst för ungarna. Alla andra alternativ är sämre.

Tänk att sånt här provocerar så mycket. När jag var ung och dum och fick barn vid 20 års ålder så fanns det inte i min värld att dela föräldraledigheten. Ändå när sonen var ett halvår började jag sommarjobba och pappan fick ta hand om sonen, sen var sonen hemma med mig till 2,5 för jag ansåg inte att han behövde förskola tidigare än så och pluggade ändå.

MEN nu nu är jag gammal och vis vid 26. Får jag någonsin fler barn blir det delad föräldraledighet. Jag känner att jag inte är något ego som fråntar mitt barn rätten till båda föräldrarna. Jag kanske föder ungen men jag äger inte ungen. STOR skillnad där, min pappa dog när jag var 9 år. Jag har börjat gå igenom min barndom och inser att JAG minns inte min egen pappa. Jag fick ha 9 små år av min pappa i livet och det ända jag minns är kulisser av vad som var en fadersgestalt, tänk om min pappa varit hemma med mig då hade jag kanske precis som med min mamma haft massor av minnen från honom och mig som barn. Nu minns jag inget. Jag skulle vara ett förbannat ego om jag lät mina eventuella framtida barn förlora något så värdefullt som sin pappa, jag kanske var ett ego vid 20. Men vid 26 är jag inget ego som förväntar mig att barnet är mitt. NEJ barnet äger jag inte, barnet äger sig själv och ingen annan och har rätt att vara med sin pappa. Jag har inte rätt att vara hemma, pappan har inte rätt att vara hemma. MEN barnet har en förbannad rätt att ha både sin mamma och pappa.

Det är min åsikt, det finns inga ursäkter. Är man en bra förälder gör man de som är bäst för sitt barn, del vill säga ger barnen rätten att växa upp med båda sina föräldrar.

Jädrar va kommentarer. Orkar inte läsa alla 🙂

Ville bara skriva att mannen ska vara hemma ett halvår i vår, det förlorar vi ca 10.000kr/mån på. Därför blir det bara ett halvår. Men lätt värt.

Han kommer äntligen förstå mig. Hoppas jag. Det är också en jämställdhetsaspekt..

madde men vad som är bäst för barnet är ju en åsikt som är individuell. Jag tycker att det bästa för barnet är att slippa dagis. Det är bäst för barnet att bo på landet. Bäst för barnet är att man helammar. osv. Någon annan tycker annorlunda och väljer därmed annorlunda.

:thumbup:

att pappa inte är hemma ett år av barnets liv betyder ju inte att barnet inte får en relation till ellerrätt till sin pappa. För inte fan hänger det på 480 (eller vad det är) dagar?? Föräldraledigheten är ju inte den enda tid man har med sina barn! lol

Fast föräldraledigheten får tas ut tills barnet är 7 år. Folk är så väldigt på att dom ska tas ut direkt eller hur. Sparar man som jag gjort kan faktiskt pappan ta ut föräldraledigt när han vill sina dagar fram tills barnet är 7 år. Jag ska precis plocka ut mina sista dagar nu i höst. Folk tror att alla dagar måste ut men man kan faktiskt sprida dom. Då kan pappan vara hemma i flera år och jobba, för inget säger väl att man MÅSTE ta ut varje dag. Man kan ta ut föräldraledigheten i flera år istället för den korta spädbarnstiden också.

madde absolut, men t.ex för mig och min man så skulle vi vara tvunga att ta ut alla dagar i veckan för att få råd att överhuvudtaget leva om vi delade 50/50. Det går kanske att spara för vissa, men för många går det inte.

NU när min man jobbar så sparar vi dagar. Som min man kommer använda till extra långa semestrar, långhelger osv när det är lågt tempo på jobbet. Men det finns inte en chans i helvete att vi skulle kunna leva på min lön. Vi har räkningar för mer än så! lol

Vi delar inte 50/50, men det är inte så långt ifrån. Min sambo har fått en väldigt fin relation till vår son och likaså har jag. Jag är verkligen så otroligt glad att vi har kunnat göra så här och att min sambo varit med på det (iofs om han inte varit det så hade vi kanske inte skaffat barn). Men jag stör mig på att vi ibland får skumma kommentarer om att det är "konstigt" att pappan är hemma och att pappan VILL vara hemma med sitt barn, speciellt då de är små. Hur i allsin dar tänker de människorna?

Fast då blir ju din karl hemma eller hur, där vid semestern. Han tar ut sina dagar och han är hemma. Jag ser liksom det som viktigt INTE när och inte hur ofta utan att pappan gör det. Vet flera som aldrig tar ut, inte ens dessa dagar som det är lag på, utan låter hellre dom dagarna gå upp i rök istället för att vara hemma. Jag tycker det är viktigt att pappor tar ut sina dagar och gärna hälften av dom. Sen om det är när barnet är spädbarn eller när barnet är 7 år lägger jag inga värderingar i.

Sen är det jävligt tragiskt i samhället att samtidigt som Sverige gärna påpekar hur bra och jämställt vi har det så spottar vi kvinnor i ansiktet varje dag genom att ge kvinnor en lön som en familj aldrig skulle kunna överleva på. En undersköterska i hemtjänsten i min kommun får ut cirka 14000 efter skatt, är hon då ensamstående med 2 barn och bor i en fyra får hon betala 6-7000 på den lägenheten. Förutom de så är det ju så att heltid inte direkt är något som kvinnor orkar så kvinnor jobbar 70% vilket kanske slutar på en lön på 13000 efterskatt. Det med overaller och annat "nödvändigt" är inte mycket pengar kvar. Det är så dubbla budskap. VI är så jämställda men en ensamstående karl kan få det dubbla i lön och folk köper med för "ja men han jobbar ju på industri". Mmm, och kvinnan har dubbla arbeten med en skitlön men hon jobbar ju bara inom kommunen de får hon tåla. Precis som budskapet, lite skit får man tåla. Ja visst men HUR länge ska kvinnor få tåla skit löner pga ett samhälle som numera tycker att vi är SÅ jämställda här i Sverige.

Mycket bra inlägg!

Är stolt och glad att min sambo var hemma med henne i 9 ½ månad. Trots att vi förlorade 5000 kr/mån. Jag började jobba heltid när dottern bara var 6½ månad och då tog han över. Det märks idag att de har en speciell kontakt och hon står både mig och sin pappa väldigt nära.

Men med lille-bror kommer det bli så att jag tar ut det mesta, då jag blev klar med mina doktorandstudier strax innan han föddes och är arbetslös nu.

Fast enligt mig kommer de mer i kläm om det skulle bli 50/50, då jag tycker att hellre hemma med EN förälder, än förskolan tidigt.

För det är så jag tror att det blir, jag tror inte att nämnvärt fler pappor tar ut föräldraledighet, jag tror att barnen drabbas. För fortf. är det så att många inte HAR råd, men har de ändå inte rätt att få skaffa barn om de så vill? Och då kan de alltså fixa sin dröm att få barn, genom att få ordna sin ekonomi precis efter vad som passar dem själva.

Marie, i Sverige finns inte dagis för barn under ett år. så dagisdebut tidigare än så blir det ju inte frågan om i vilket fall som helst.

Nu var det ju så att när vi skrev på delad vårdnad var han ingen odåga till pappa. Hade det varit så från början hade jag för det första inte valt att skaffa barn med honom. För det andra hade han visat den sidan till innan vi skrev på papprena hade jag inte skrivit under såklart!

Och jag anser ändå att det bör vara upp till varje familj. Visst överlever barnen självfallet dagis i tidig ålder men det är knappast bra för dom att börja för tidigt.

Är man också två i familjen kan väl pappan själv ta ett eget ansvar för att ta ut sina dagar utan att vi ensamstående ska behöva bli drabbade.

Min tanke när vi skaffade barn var knappast att jag skulle bli ensam med honom. Vi planerade tillsammans att skaffa barn. Det var ingen "olycka", han var planerad, något vi hade pratat om i två års tid.

Varför det blev som det blev är alltför komplicerat och privat för att ta upp här.

Men visst, hade jag inte suttit i den sits jag sitter idag hade jag säkerligen tyckt lika. Fast ändå anser jag att pappan själv får ta det ansvaret. Det borde inte behövas en lag på det. Fler barn blir drabbade av den här lagen än vad det är nu, eftersom det blir fler barn som måste lämnas bort i alltför tidig ålder.

Jag håller inte med dig alls. Varje Familj har sina egna anledningar att mamman är hemma och att pappan jobbar. Vem är du som säger till dom att det är fel?

Kalla det gammal och förleget sätt att se på saker, men jag är väl medveten om att vi lever på 2010 och människor är idag upplysta om att mannen kan vara hemma etc. Jag tycker seriöst debatten är meningslös, låt varje familj gör som dom vill! Och det ska ingen annan lägga sig i!!

Skulle detta införas idag, skulle min sambo få avbryta sina studier, jag hoppa på a-kassan och vi skulle ha en total inkomst på ca 4000 kr. Eftersom sambon inte jobbar i sverige=inget SGI=0 inkomst = hej soc-kontoret.

Skulle detta införas om ett år och jag var föräldraledig då, då skulle samma sak som ovan inträffa + att sambon skulle stå utan jobb. Alltså återigen hej soc-kontor. Och jag tycker inte att man ska planera sin familj på efter vad soc är gulliga att betala ut.

Så som vi har det nu kan vi vänta med dagisdebuten på 2:an. Ettan var vi tvunga att kasta in på dagis redan vid ett års dagen och där satt han i 11 (!!) timmar/dag pga att vi var tvunga att jobba båda två.

Hade det varit jag som pluggat/riskerat att bli av med mitt jobb, ja då hade sambon fått vara hemma istället. Vi har valt en lösning som passar för OSS och vårt familjepussel. Och jag tror att pusslet ser olika ut i varje familj, och jag tycker att det vore upp till varje familj att få bestämma själva hur man gör.

Jag tycker det är jättebra att vi har vårt sociala skyddsnät, men jag tycker inte att man ska planera sin familj baserat på att "ja men soc betalar" som jag tyvärr ser att många gör.

Alltså, dubbelmoralen ligger ju rätt högt i detta inlägg, måste jag ju få påpeka…

Bara för att du står för att du är "hemmafrun" i förhållandet gör väl inget bättre, när du menar att föräldrapenningen ska delas 50/50?

Det du skriver i kommentarerna är ju att din karls karriär, och pengar, går före dina åsikter och principer? Alltså, förebild? Nja.

Sen att kalla ensamstående för socfall är ju kanske inte så rättvist och framför allt, väldigt kränkande och sårande för de som faktiskt inte haft andra val än att gå till soc? Och har dom nu varit så dum att skaffa en idiot till pappa till ungen, får dom skylla sej själv? Shit alltså. Här skräder vi inte på orden.

Hej. Jag har funderat på detta inlägg under natten och i morse när jag vaknade som kom jag på att jag måste nog skriva till dig vad jag egentligen tycker.

Jag kan helt ärligt inte förstå hur du på allvar kan tycka att försäkringskassan ska dela upp föräldradagarna 50/50. Förstår du inte konsekvenserna med det?

Konsekvenserna är att de som har det dåligt ställt eller som har ”Dåliga grunder” och inte kan fördela blir lidande, medan de som har det bra inte blir rörda i ryggen.

Vad är det Du tror att skillnaden kommer att bli?

När till och med Du som hårt propagerar för att man ska dela lika inte kan göra det, hur kan du då förvänta dig att andra ska göra det?

Det är lätt att tycka att ANDRA ska göra en massa saker, men man ska väl ändå sopa rent framför sin egen dörr i första hand. Någon sa "man ska leva som man lär".

Jag tror inte att det kommer att göra särskilt stor skillnad om FK delar upp dagarna som Du vill. För i alla familjer där man ser mannen som någon slags Gud på sitt arbete och anser att HAN ÄR MINSANN OERSÄTTLIG -jobbet är viktigare än barnet-, kommer man göra precis som i ert fall OAVSETT om dagarna är fördelade och orubbliga. För precis som du själv säger, Citerar: "jag hade kunnat vara hemma mest oavsett hur det ser ut. Oskar tjänar så pass bra just nu." (Bevisat! Det du anser håller inte och du är ju inte ens själv beredd att vika dig)

Alla familjer som inte VILL dela lika och där mannen har ett arbete som man klarar sig hyfsat på, hade kört på den stilen ändå. Oavsett om dagarna var fördelade men i de familjer där det faktiskt är jätte svårt och man faktiskt inte klarar sig ekonomiskt om mannen är ledig så blir det genast problematiskt. Den som egentligen blir lidande är ju ungen.

I detta inlägg och i kommentarsfältet så visar Du en enorm dubbelmoral och du visar verkligen hur mycket du ser ner på andra som har det svårt. Du visar dig extremt ohuman – Noll förståelse för andra. Men ändå tycker du fullt ut att NI har en RIKTIIG anledning.. WHAT!?

Som någon annan skrev så "Vad hade det gjort om det hade producerats mindre spel ett halvår"?

Jag tror att alla som inte vill något använder sig av SINA ursäkter för att slippa och NI använder definitivt era. Han gillar sitt jobb och Du gillar att vara hemma. Bekvämt.

Och det är väl ändå hemma som han är Oersättlig och inte på jobbet!? Dags att vakna.

Jag antar att du inte kommer att svara på detta. Och det hade ju varit synd för det hade varit intressant att höra vad du har att säga.

Ha en trevlig dag.

😉

LIV ´

för det första så svarar jag på det mesta när jag har tid, så varför du tror att jag skulle ignorera dig förstår jag inte.

1. Nej jag ser inte ner på folk som har det svårt. Den tolkningen får stå för dig. Och jag tycker att du gör en jävla massa felaktiga antaganden om min person – antagligen pga dina egna fördomar om mig. Sånt gör mig rikigt grinig.

Än en gång; jag ser inte ner på människor som har det svårt. Jag har själv kämpat större delen av mitt liv och vi har det ganska tufft ekonomiskt själva just pga att vi enbart har en lön att leva på. Vi kämpar precis som alla. Vi har inte fått ett skit gratis. Alla får göra uppoffringar.

2. Nej, jag är inte en hycklare. Jag erkänner klart och tydligt att jag valt som jag gör pga att JAG prioriterar sånt jag tycker är VIKTIGARE. Jag vore minst lika mycket hycklare om jag gjorde tvärtom dvs gick emot min övertygelse om att dagis är dåligt för små barn. Damned if i do, damned if i dont.

När två övertygelser ställs mot varandra så väljer jag ALLTID det som är bäst för barnen. Sen får folk tycka att det är dubblmoral. Det skiter jag fullständigt i. Livet handlar om val. Man kan inte alltid få exakt som man vill hela tiden utan måste välja mellan pest och kolera ganska ofta.

3. Folk får göra precis vad de själva vill. (precis som vi gör) Låt kvinnan stanna hemma i tio år, jag skiter fullständigt i det och anser att folk får bestämma själva om de vill jobba eller inte. dock anser jag INTE att staten ska betala för det Vi lever i ett land som ska vara jämlikt för alla. Då ska fan förmånerna leva upp till det idealet också, inte uppmuntra en jävla hemmafrukultur.

En kvoterad föräldraförsäkring betyder inte att pappa MÅSTE vara hemma. Det betyder inte heller att mamman inte får vara hemma så mycket hon vill. Det betyder bara att om man vill ha det på ett annat sätt man får finansiera det på annat sätt än genom staten!

Jag hade lägsta möjliga FP, som tur var hade jag stipendium som jag fick behålla i 6 månader och ändå vara hemma med min son. Då kunde pappan vara hemma med FP en viss del av den tiden. VId 6 månader gick jag tillbaka till mitt jobb och pappan var föräldraledig själv (vad ska de säga på hans jobb??? som svärmor undrade). När vårt barn började förskola hade jag inte tagit ut en enda dag. De har jag sedan tagit ut exempelvis under sommaren.

Trots att det inte hade gynnat oss är jag för en kvoterad föräldraförsäkring. Ibland kan man höja blicken från sin egen situation och tänka ett steg längre. Jag ser vilken relation min man och min son har. Det hade de inte haft om han inte varit hemma.

linda – nej min mans karriär och jobb går INTE föremina principer och åsikter. Och nej, jag är inte hemmafru. Jag är FÖRÄLDRALEDIG.

och nej, jag har aldrig kallat ensamstående för socfall. Fan, vissa läser det jag skriver som fan läser bibeln. Och vad är det so är kränkande med det ordet egentligen? går man på soc så ÄR man ett socfall. Jag har själv gått på soc. :question:

Men LD, du skriver ju själv att du inte tar ut mycket föräldrapenning, och att ni inte behöver det för att din karl tjänar så fett, i nästa veva menar du att ni inte har det så bra ställt för att bara ena arbetar?

Jag håller med Tessan i ovanstående kommentar, kan man shoppa utan att kolla prislappar och beställa hem mat för åtskilliga tusenlappar, samt klä ungen i märkeskläder, osv kan man inte kalla sej fattig direkt.

Och tar du inte ut föräldrapenning, så är du väl hemmafru? Om du vill kan du kolla här innebörden av det: http://sv.wikipedia.org/wiki/Hemmafru.

Eftersom din man sällan verkar vara hemma, så måste ju någon stå för matlagning och hushållsarbete? Citat: den här veckan har oskar jobbat (det här är inget skämt) från 9.00 till 01.00. Varje dag. Oavbrutet. Han kommer även jobba i helgen.

Sen det där att ungen inte ska vara på dagis, och allt folk får vara hemma i 10 år om dom vill, så verkar du ju faktiskt inte fatta att det finns dom som inte har val, som inte vill ha sina barn på dagis, men måste för att staten inte betalar bidrag mer än en viss tid. Jag tycker heller inte att de ska göra det, och har man tur så kanske man har en karl som tjänar så fett att man slipper. Men som sagt, många har inte den möjligheten.

Och varför blir du så upprörd? "Har du kritik att framföra så är det givetvis både helt ok och välkommet bara det är någotsålunda konstruktivt."

Det känns mer och mer som om man inte nickar med dej och håller med i dina förvrängda teorier så blir det hemskt jobbigt?

LIV ´

för det första så svarar jag på det mesta när jag har tid, så varför du tror att jag skulle ignorera dig förstår jag inte.

1. Jag har aldrig någonsin sagt att du bara blivit serverad Eller att du aldrig har kämpat.

2. Bara för att man erkänner så betyder det inte att man har dubbelmoral. Du vill stå för något som du själv inte kan upprätthålla. Det jag vill få fram är att du propagerar för något som du själv (i er familj) inte kan stå för. Du vill alltså genomföra något som du kan slippa pga att din man har bra lön. Medan tu tycker att Andra ska vika sig bara för att deras man har sämre lön. (du säger det inte rent ut, MEN det är det det betyder, men du kanske inte förstår det själv än.

Och du säger att du måste välja mellan två frågor som står dig varmt om hjärtat och därför valt att vara hemma i stället för att din sambo är hemma.

Men har du tänkt på att andra kanske också vill det. Har du tänkt på att andra kanske måste sätta sin unge på dagis FÖRE ett års ålder om det regelverket som du propagerar för skulle genomföras?

Det verkar som att du lever i en bubbla där alla andra ska rätta sig, men inte du. Osund inställning enligt mig.

3. Men om folk får göra som de vill, vad gör då skillnaden om man lagstadgar en kvoterad FP ? Det enda skillnaden är att de som har det bra ställt kan köra på som vanligt, och vissa andra får det extremt problematiskt.

Och varför är det viktigare att Oskar jobbar än är hemma med sina barn. Om han nu har så fantastisk lön så har han antagligen en bra sjukdomsgrundande inkomst också. Vilket betyder HÖG föräldrapenning. Därmed hade inte du behövt jobba ihjäl dig heller. OCH ni hade kunnat ha hemma ungarna länge utan att han hade behövt ta ut så mycket dagar.

Men som sagt. Alla har SINA ursäkter och NI har era. Och tyvärr så är det inget annat än ursäkter. Precis som alla andra.

Personligen tycker jag att alla måste få göra som de vill och som är bäst för dem. Jag vill bara att du ska se vad du själv säger och vill stå för.

Varför jag kallar det överklassfasoner, är för att du menar att de som har råd att välja bort arbete och vara hemma med barnen, medan mannen jobbar, ska kunna göra det. Men dom som inte har samma ekonomiska tillgångar inte ska ha det alternativet.

Dvs att de som kan har kvar valet att stanna hemma (så som ni har). Men de som inte kan får ev. lämna barnet ännu tidigare än 1 år, eftersom de inte har råd med att vara hemma.

Med tanke på att båda föräldrar idag har lika många dagar är det upp till varje familj om man vill uppmuntra "hemmafrukulturen". Men som du också sa var inte jag heller hemmafru. Jag var föräldraledig. Jag har betalat skatt i över tio år. Det är visst min rättighet att få vara hemma med mitt barn precis som de barn med två föräldrar. Något som jag inte hade kunnat vara med bara mina dagar.

Det känns mer och mer som att kommentarerna går till personangrepp. Skärpning!

De allra flesta av oss som är vuxna idag har de gamla könsmönsterna ingrodda i sitt undermedvetna. Undermedvetet gör vi val varje dag som är äckligt könsstereotypa.

Du får vara hemma hur mycket du vill MEN staten ska inte finansiera det. Jag håller helt med. Varför ska staten bidra till stereotyperna? Med 50/50 så kommer successivt våra tankar runt hemmavarandet med barn och karriär att ändras. Pappa måste jobba mest blir inte lika självklart längre. Flicka skiter i skolan och skaffar barn tidigt istället blir inte ett lockande alternativ (för jooo, det är det idag. jag har kompisar som inte fått jobb och tycker det är för jobbigt att plugga och istället ploppar ut ett par ungar (som de självklart älskar) och lever på fp istället).

Det är inget konstigt med att du, du, du, jag och du vill ha så mycket cash i fickan som möjligt, money rules the world. Men är det rätt? Jag tycker inte det. Staten ska inte bidra till förlegade könsroller eller att det ska vara möjligt att göra "mamma" till en kommunal/statlig yrkesgrupp.

Jag ser fram emot en lagändring tills vi själva skaffar barn.

Jag fattar inte riktigt, får man inte kritisera en företeelse bara för att man själv lever på ett visst sätt?

Min man har tagit ut långt mycket fler föräldradagar än mig. Han VAB:ar mer. Jag jobbar deltid, jag har varit och är hemma mer. Vi är inte ekonomiskt jämställda, men vi strävar mot det. Vi gynnas av dagens system, som f-n, men jag är ändå kritisk.

Det är absurt att man kan ta över någon annans socialförsäkring! Ska man kanske kunna ta sin partners sjukdagar också, ifall det "passar bättre"?

Den första "pappa"månaden ledde till att män började ta ut mer föräldraledigt, den andra likaså. Varför skulle inte den tredje, fjärde, femte få samma effekt?

liv

1. –

2. All får göra det bästa de kan utifrån sina förutsättningar. En del måste sätta sina barn på dagis vid 18månaders ålder IDAG med det systemet vi har nu, även fast de kanske vill annorlunda. Så funkar samhället – alla kan inte få allt de vill hela tiden.

Jag skulle önska att ALLA barn fick vara hemma med BÅDA föräldrar tills de var tre, men staten ska inte sanktionera det. Är det då synd om alla som inte kan göra som vi? Är det synd om de barn som får gå på dagis fast de är för små IDAG?

Jag och min man gör våra val baserat på den sitation som finns NU. I framtiden så kanske Korvas är tvungen att börja dagis tidigare än vad vi önskar. (eftersom att det finns behov av en inkomst till) Val. Men jag diskuterar sakfrågan, inte min personliga situation. Jag är förmögen att hålla isär de båda. Önskar att du också var det. Jag har även förmågan att kunna sätta mig in i hur det skulle vara om vi INTE hade råd.

Dagis är inte en tortyrinstutition. Om föräldraförsäkringen blir delad så kommer det inte finnas en massa extra barn som far illa.

3. för att samhället inte ska stödja könsroller och gamla normer. Samhället ska stödja och uppmuntra jämlikhet. Det kommer resultera i att fler pappor stannar hemma och att kvinnor inte blir lika diskriminerade på arbetsmarknaden.

oskar? Ja han har bra FP – dock så måste han då ta ut 7 dagar i veckan för att det ska gå runt (för jag tjänar så pass uselt) = dagisstart tidigare förvåra barn.

och för oss ÄR det viktigt att han jobbar NU – vi vill inte bo i en liten lägenhet i sthlm längre än vi måste. Innan Ninja böjar skolan så vill vi flytta härifrån. Det är bara möjligt om Oskar jobbar röven av sig NU. Att det ska vara så svårt att fatta fast jag typ sagt det femhundratrettioelva gånger?

Uppoffringar är ledordet. Oskar träffar sina barn lika mycket NU som han skulle göra om barnen gick på dagis. Skillnaden då är att BARNEN skulle träffa MIG mindre. Är det verkligen bättre?

Aeriel: Var finner du personangreppen? Gränsen mellan personangrepp och kritik må vara fin, men en bloggerska som jagar läsare och menar att "Min visdom behöver spridas!" måste kunna ta kritik, särskilt då man kommer med extrema åsikter, vilket LD mer än gärna gör.

linda att oskar tjänar fett innebär inte att vi har det fett när jag inte jobbar. Han tjänar så pass bra att vi kan spara på dagarna utan att svälta eller bli vräkta från vårt hem. Men våra pengar räcker precis till detvi behöver. Sverige är inte ett samhälle som är anpassat efter en lön. Det kostar att leva.

nej vi shoppar inte utan att kolla prislappar. Vi shoppar inte alls. Vi handlar MAT för våra pengar.

och jo jag är mammaledig. jag har för fan nyss fött ett barn. sen om jag tar ut pengar för det är väl för fan sak samma. Isåfall kan du lika gärna kalla mig "arbetslös" eftersom att det är det jag är.

:thumbdown:

ang. val? min man skulle vilja stanna hemma för alltid och bara göra sina egna spel och lalla runt. Men han har inget val. han måste jobba. Tough luck liksom. Jag tycker inte synd om människor som måste jobba eller vars barn måste gå på dagis. Inte ett dugg. Jag är tacksam för att jag slipper just nu, men det är fan inte synd om folk som gör de flesta måste.

och du ang. kritik – det står ingenstans att jag inte får bli förbannad, upprörd, ledsen, upprymd, eller på annat sätt reagera på den kritik som kommer. Förväntar DU dig att JAG ska nicka och hålla med om den kritik som levereras? Kan man inte argumentera emot utan att bli anklagad för att vilja ha nickedockor som klappar en medhårs? Jävla trams!

JA! Alla måste få göra det bästa av sina förutsättningar, MEN att lagföra kvoterad FP innebär att för vissa kommer ungen vara tvungen att börja dagis INNAN ett års ålder. Då är ju 1.5 år bättre.

Jag tror att det är att börja vid fel ände. Det är inte bra att tvinga människor in i mönster istället måste man kunna erbjuda bättre möjligheter.

Personligen så tror jag att det är mentaliteten runt att Män är Gudar på sina jobb – Oersättliga.

Ingen i familjen förlorar på om Den oersättliga pappan är hemma med sina barn. Förutom företaget. Då är det väl bättre att ändra mentalitet och sätta mer press på företagen att uppmuntra männen till att vara hemma.

3. Frågan var ju inte hur vida din karl skulle träffa era barn om de gick på dagis, utan hur vida barn över lag ska umgås mer med sina fäder.

Jag har aldrig sagt att det är bättre.

Jag frågade. Och jag kan förstå er. MEN varför förstår inte du att andra kanske vill samma sak som du? Men det systemet du vill ha in, gör det omöjligt för många.

Sen att ni inte har råd att han är hemma – har du tänkt på att det kanske gäller andra också?

Det är det här jag och ovanstående person LINDA försöker påpeka.

Bort med förbud och in med bättre möjligheter!

Om man ska börja yla om föräldraledigheten ska delas lika så får man först presentera en lösning för de som inte har ekonomisk möjlighet att dela lika.

Vi t ex sänker vår inkomst med över 10 000 kr i månaden om maken ska gå hemma, det är inte som vi har valt, försäkringskassan har valt att räkna bort saker i makens lön som inte är SGI-grundande, vilket är dessutom, stora delar av lönen…

Det går bara inte att vara föräldralediga båda två, lika mycket, om inte jag får ett jobb och börjar jobba så maken kan vara hemma… vilket planen ligger just nu…

Det låter jättefint att dela lika, och jag är väl för det egentligen, men som sagt, alla KAN inte dela lika… Det finns fler än vi där ekonomin står och faller med lika föräldraledighet… I den bästa av världar hade vi delat lika…

Och om nu snacket om att era val gör att Ninja tyr sig mer till dig bara för att du varit hemma går jag inte på. Jag har varit hemma på heltid i 5 år och våra barn – oavsett ålder – går lika mycket till både mig och maken.

Jag kan trösta bebisar med tutten, maken är bra mycket tålmodigare på att gå och trösta med famnen än vad jag är. När han kommer hem från jobbet så är det oftast han som bär, och det där att ungarna skulle ty sig till mig bara för att jag har varit hemma hela tiden med dem, känner jag inte igen, inte ens när maken jobbade borta hela veckorna och var hemma på helgerna bara…

Däremot tror jag mer på era barns personlighet, vissa barn är mer mamma- eller pappabundna av naturen, och det kanske förstärks av en mamma som är hemma mer (eller en pappa). Att tillskriva föräldraförsäkringen den negativa aspekten helt tror jag är felaktigt angrepp.

Nä, fram för lösning till de som inte har ekonomisk möjlighet att vara hemma på heltid och sedan kan vi börja snacka lika delad föräldraledighet.

Linda

Samtidigt ska man väl kunna ta upp en sakfråga utan att diskussionen ALLTID ska gå till hur bloggaren lever själv och kallas hycklare och 500 gånger få samma fråga bara för att poängtera att man verkligen tycker att bloggaren är en hycklare. Innebörden i inlägget lämnades nästan omgående till att bli en kasta rutten frukt på bloggarens livsval.

Seriöst? Har vi något i hjärnan som bestämmer om vi tyr oss till mamman eller pappan eller båda? Det är inte så att din karl är en väldigt fin pappa som satsar helhjärtat på att lägga sina få gemensamma timmar på anknytning?

Min pappa jobbade väldigt mycket när jag var liten. Han veckopendlade när jag blev lite större. När han äntligen var hemma kändes det som att han var i vägen… onaturligt. Aldrig att jag visade det utåt. Tog ofta hans parti när mina föräldrar bråkade. Sa att jag ville bo hos pappa om de skulle skiljas. Idag fattar jag att det var av inställsamhet jag gjorde det. Jag var mer rädd för/det kändes troligare att pappa bara skulle kunna försvinna. Mamma var jag säker på. Vi har absolut none what so ever anknytning idag. JAg känner mig inte skadad men ledsen när jag tänker på det. Jag tycker om min pappa ändå. Men inte är det honom jag ringer när jag är ledsen eller behöver prata om något. Men jag antar att det är jag som är född sådan. Han hade aldrig någon chans ändå.

Aeriel: Ja men alltså att leva som man lär, är väl ändå inte så konstigt att folk tycker att man ska göra, om man anser att sakfrågan ska lagstadgas? Lika märkligt som att miljöpartisterna åker taxi till jobbet, istället för kollektivt.

Och samtidigt så kastar ju bloggerskan rutten frukt på väldigt många andra och deras val här i livet (Tänker främst på kampanjen mot människor som röstar på SD och idiotförklaringarna gentemot dessa) Jag anser heller inte ett man behöver bli så väldans personlig som att använda t ex skällsord eller sånt dumt, men en blogg är ju trots allt personlig, och då får man vänta sig kritik riktat mot individen ibland.

linda Jag lever som jag lär!

1. Mina barn slipper tidig dagisdebut! 2. Mina barn får tillbringa HELA dagarna med en av sina föräldrar. (hellre det än med ingen av oss) 3. Dessutom så har hon ett tryggt hem och slipper flytta runt i andrahandslägenheter eller bo i ett slumområde.

Ibland krockar ideal och principer och då får man välja. För oss är det viktigare att hon får vara hemma och att det finns ett hem att bo i överhuvudtaget.

Med ditt resonemang; att ni gör det bästa av situationen, dvs Orkar arbetar för att ni sedan ska kunna köpa hus och flytta så verkar det som att den här situationen bara uppstod ur tomma intet?

Hur tänkte när ni planerade (för det gjorde ni väl?) Ninja då? Visste ni redan då att bara du skulle vara hemma med barnen? För i så fall tycker jag inte att det här inlägget är trovärdigt. Som jag skrev tidigare, man lever som man lär.

LISA som jag sa; jag lever som jag lär:

1. mina barn slipper dagis och 2. vi gör som vi vill. (jag är inte emot att kvinnan är hemma, bara emot att staten ska finansiera det)

och nej, vi planerade inte speciellt mycket innan ninja kom. är det verkligen så folk gör? Knappast. Man vill ha barn och hoppas att det ska ordna sig. Vi hade stabilt hem och stabil ekonomi. det räckte för oss. Visst hade vi nån fin tanke om att dela lika, men det funkade inte riktigt.

M: Det kan jag faktiskt lova dig att det finns. Jag har själv relation till ett barn som började dagis då hon var under 1 år. Det är inte vanligt, nej, men det går absolut. Plus att för mig är allt under 1½ år tidigt.

Lady Dahmer: Men varför gör de inte det nu menar du? De här ansvarsfulla papporna som DÅ skulle göra det, vad är det som hindrar dem från att göra det NU? Förmodligen pga ekonomin. Vilket alltså skulle betyda att när de då skulle ta sin pappaledighet, skulle inte familjen klara det rent ekonomiskt, eftersom det ofta är en anledningen idag till varför pappor inte tar ut mycket föräldraledighet.

Jag hoppas så in i bomben att jag kommer att vara klar med alla barn innan nåt sånt här träder i kraft. Har ett än så länge, får väl kanske börja öka om jag ska hinna innan lagändring då. 😉

Märkligt att jämföra föräldraledighet med aga tycker jag..

Men, om vi ska ta den diskussionen, så finns det fortfarande idag väldigt många föräldrar som slår sina barn, tro mig jag vet, min mamma jobbar på en kvinnojour. Så den lagstiftningen kan likförbannat inte göra så mycket. Kanske inte mer än att påpeka att det är fel, vilket förhoppningsvis de flesta väljer att dela meningen med, men andra inte.

MEN där blir det inte en klassfråga, där har ALLA ett val. Antingen misshandlar du ditt barn eller inte, oavsett ekonomiska finanser.

Med en lagstiftning om delad FL kan de rikare familjerna välja att ta ut FL eller inte, medan de andra, med sämre ekonomi inte kan det. Därav min mening att åsikterna du har handlar om överklassfasoner.

Tack och hej. Ha en trevlig helg.

Jag tycker att det är tråkigt att du skriver att jag är skenhelig när det är dina åsikter och dina val som diskuteras i inlägget. Anfall är bästa försvar?

Det räcker liksom inte att man "tycker" att det skall lagstadgas om föräldradagarna om man sedan inte lever efter det. Många läser här och inspireras av dig och dina åsikter, men det väger ju inte särskilt tungt om man sedan inte lever efter vad man står för. Då blir det bara ord på en blogg.

LISA – jag anfaller inte. Jag bara påtalar hur löjligt det blir när man gafflar om att "leva som man lär" (vilket jag gör i det här fallet) när man antagligen själv är ganska bra på att prioritera i livet. Det är liksom inte möjligt att leva som man lär när flera olika ideal krockar med varandra. Och det tappar fokus från diskussionen när man hela tiden ska tjaffsa om det.

och det är väldigt många som tycker att jag är inspirerande just för att jag inte alltid lever efter allamina övertygelser. Faktumet att jag bara är människa som också försöker få ihop livspusslet stärker många. (jo jag får en hel del email och kommentarer som bekräftar detta)så den biten kan vi släppa. Det är alltid nån som retar sig på det jag gör. Cant please everyone liksom.

På tal om "Att leva som man lär" nu kan jag inte tala för LD men jag skriver om massor av saker på min blogg som jag strävar efter men som jag inte kan leva upp till, de flesta som bloggar är inte journalister, det är privatpersoner som skriver om sina tankar, värderingar och idéer. Jag personligen tycker att det är bättre att det ändå finns en vision och en strävan efter förbättring än att man bara ger upp så fort man inte uppnår perfektion.

Let´s face it, de flesta kvinnorna skulle ta större delen av föräldraledigheten oavsett ekonomisk status, man faller in i mönstret vare sig man vill det eller inte om man inte är jävligt aktiv i sina val. Därför behövs kvoterad föräldraförsäkring, för att bryta mönstret och öppna ögonen på folk. Hade föräldraförsäkringen varit kvoterad så hade ju LD och hennes man och alla andra föräldrar i sverige fått lösa situationen på ett annat sätt, det är egentligen inte så konstigt att folk väljer den bekanta, bekväma och mest ekonomiskt gynnsamma vägen när den finns tillgänglig. Det finns massor av människor som förlorar på dagens system, kvinnor som blir fast hemma för att mannen inte vill vara hemma, män som inte får sin halva för att kvinnan tycker att föräldraledigheten bara är hennes och ingen annan, pappor som mister vårdnaden om sina barn i vårdnadstvister för att han hoppade föräldraledighet, barn som får sämre kontakt och relation med sin pappa för att bara mamman tar ut föräldradagar.

ÄLINDA* – vem jämför föräldraförsäkringen med aga? Inte jag iallafall. Det har du fått om bakfoten.

Jag jämför attityderna som förändrades iom en lagändring. När förslaget kom på sjuttiotalet så blev det ramaskri. Det var väldigt kontroversiellt att staten skulle lägga sig i hur föräldrar fostrade sina barn "sånt får familjerna bestämma själva!" ropades det (låter det bekant)

En majoritet av svenskarna var emot förslaget. Det är inte många idag som är för det. Attityder som förändrats genom lagändringar. Svenskarna kan bevisligen inte bestämma själva.

Men de som var emot aga, agade säkert inte sina barn heller… Men jag förstår vad du menar. Däremot tycker jag att det är för långt mellan dessa jämförelser, eftersom jag är av den meningen att dela 50/50 inte är det bästa för barnen. Lagen mot aga var däremot det, förstås.

"Löjligt, gaffla, tjaffsa". Du, tagga ner. Jag skriver inte här för att tjafsa med dig eller någon annan utan endast för att diskutera. Då det tydligen inte uppskattas skall jag nu sluta kommentera i din blogg och istället diskutera den här frågan i kretsar där man moget kan framföra åsikter utan att någon tar illa upp eller hugger direkt.

Over and out

Det känns som att många i diskussionen blandar ihop två helt skilda saker- att vara hemma med barnen och att vara föräldraledig. Det är väl ingen som någonsin påstått att någon inte får vara hemma med sina barn!? Dumheter. Det är väl bara bra att vara det! Det vi förespråkar och menar är att staten inte skall finansiera det. Vill man som man eller kvinna vara hemma i mer än 240 dagar vardera, får man fixa det på något annat sätt än med föräldrapenning!

Vad är så svårt att förstå liksom? Både LD och Rockabillan (och många mer!) sriver det ju tydligt i sina inlägg! "staten ska inte sanktionera det" "Samhället ska stödja och uppmuntra jämlikhet". Självklart tycker jag!

Och LD, du inspirerar och jag gillar verkligen att du kommenterar och diskuterar så bland kommentarerna. Det gör det här bättre än FL! :-d Du är grym på att diskutera!! Har en fundering dock- Sonen er Vad heter han?

Lisa, du har så rätt.

Men, som jag påpekat tidigare så trodde jag att Ladyn kunde ta emot kritik och (som Lisa skrev) andra åsikter och föra en vettig, mogen diskussion. För det var det jag trodde denna blogg handlade om. Att provocera och väcka diskussion.

Men tråkigt nog, så inser jag att motargument inte uppskattas här. Och om det är någon som sänker nivån på allt är så är det bloggerskan själv.

Tack och hej. Nu ska jag iallafall njuta av min helg.

Malin: Men fortf., hur ska föräldrar kunna vara hemma med sina barn utan föräldrapenning? Då blir det ju att bara "rika" kan vara hemma med sina barn. Ska "fattiga" barn då bara finna sig i att mamma/pappa inte hade råd att vara hemma med dem?

Jag har skrivit det förut och jag skriver det igen: föräldraförsäkringen är för mig en rättighet, för det är det bästa ur barnens synvinkel. Att jämföra oss med andra länders föräldraförsäkring hör inte till frågan öht. Man måste hela tiden tänka på hur man har det i sitt land, för annars borde vi väl vara förjävla nöjda med den jämställdheten vi har i Sverige med tanke på hur det ser ut i många andra länder?

Marie Nu har du nog missat något. Läs om, läs rätt. Jag har aldrig sagt att du måste vara hemma med ditt barn utan föräldrapenning! Så är det ju idag med, vissa är hemma med föräldrapenning, vissa inte. Fritt val. Det skall vara ett individuellt val. Individ- kvinna/mamma, individ- man/pappa! Att mamman, eller pappan för all del, går hemma på bekostnad av den andra skall inte finansieras av staten. Vill du, eller inte, vara hemma så var det eller strunta i det. Men var inte hemma på bekostnad av en annan individs rättighet. Nu när du liksom talar om rättigheter (vad nu det är för något?!). Pappans rättighet till sitt barn och barnets rättighet till sin pappa. Teoretiskt sett. Samhälleligt sett. Hur det görs rent praktiskt bryr jag mig föga om. Men teoretiskt sett så är ni isf TRE om "rättigheten" föräldraförsäkring- Mamman, pappan och barnet.

Jag menar, idag finns det ju också barn som sätts i förskolan när de är 12 månader- för att föräldrarna inte har råd att vara hemma. Vissa väntar till treårsåldern. What´s the difference? Se bara vilka kommentarer LD fått- överklass och rika. Hon verker ju inte känna sig så! Jag dömer inte, men jag bryr mig ur ett samhälleligt perspektiv!

Men… Varför skulle barnen behöva börja på dagis tidigare om pappan är hemma? Då kan de väl vara hemma med pappan? Vad har jag missat?

Malin: Absolut, men i dagens läge så har pappan rätt till sina dagar, det är bara att välja att inte skriva över dem på mamman. Mamman kan aldrig bara ta de dagarna utan att pappan har gått med på det. Uppenbarligen skriver han över dem för att de har valt att göra så. Det ska vara ett val, familj till familj. Ingen annan vet bäst om vad som funkar bäst i vår familj.

Och det att LD kan vara hemma utan föräldrapenning, är förunnat kan jag säga. Jag skulle aldrig någonsin ha kunnat vara hemma ens en enda dag, utan någon föräldrapenning. Min sambo tjänar inte så pass mycket helt enkelt.

Du har så rätt så. Äntligen någon som resonerar som mig i föräldrajämställdhetsfrågan. Pga av vår livssituation nu blir jag hemma med sonen, pappan ska ta ut någon dag här och där. 9månaders-bandet javisst, men nog sjutton är det tiden spenderad tillsammans nu som gör skillnaden på mamma och pappa hemma. Jag kämpar för att "pappa ska duga lika bra som mamma" men det är svårt när han jobbar och jag är föräldraledig.

Förlåt men alltså Ninja.. Hur tänkte ni kan du förklara.. Var det wow hon kom ut som en Ninja.. Ja det blir ett bra namn för henne…. Trodde först att det var ett smeknamn men det låter inte som så..

varför skulle de inte godkännas? Av vilken anledning? att de är speciella och udda? Tror du att det bara är vanliga namn som godkännes?

Ledighet från jobb är en rättighet enligt lag och är helt OBEROENDE av uttag av föräldrapeng.

Föräldrapeng ska i störst möjliga mån tas ut av den förälder som har högst inkomst om man ser till familjeekonomins bästa.

Lyckligt lottat är det barn som har förälder som kan skilja på äpplen, päron OCH apelsiner. (Kvalitetstid med barnet, ledighet från jobb respektive uttag av föräldrapeng).

OM man ser till familjeekonomins bästa så kan den som har högst föräldrapeng spara sin semester samt ta ut föräldrapeng på tider då man INTE skulle VARA PÅ JOBBET t.ex. klämdagar.

Bäst möjlighet har den som har en "flexibel" arbetstid och/eller arbetsgivare. D.v.s. det blir en samvetsfråga. Arbete kan ju UTFÖRAS på OLIKA TIDER och för arbetsgivaren är ju det intressanta ATT det utförs. Att kunna arbeta hemifrån och/eller

nattetid ger ju bäst möjligheter att ta ut föräldrapeng och finna kvalitetstid med barnet.

Glöm sedan inte bort att barnet och familjen mår BRA om HELA familjen kan umgås SAMTIDIGT.

Hälsning

Ekonomen

Nu är planen att maken ska ta största delen av föräldradagarna i vår familj men det är pga sv att jag gått hemma utan ersättning nu första tiden. Vi har den lyxen att vi kan dra ner på våra utgifter så pass att det går runt ändå. Men tillhör man kategorin som behöver ta ut alla dagar från start för att ekonomin ska funka sker bytet mitt i separationsfasen. Man tar alltså ifrån barnet dess primära anknytningsperson och ersätter med nån som barnet inte har lika god anknytning till – mitt i en känslig ålder! Det gränsar till barnmisshandel i min mening. Och om det inte går att ha god anknytning som arbetande förälder innebär ju det att man tappar/minskar anknytningen till den som går tillbaka till jobbet när den andra går hem så då finns ingen stabil anknytning alls plötsligt.
Så ser det ut ur mitt perspektiv men jag tror du är mer påläst inom anknytningsteori så rätta mig gärna om jag har fel.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *