Kategorier
feminism & genus

Förminska inte problemet genom att säga att det är ett fritt val för ni vet lika bra som jag att 99,9% av de som väljer prinsesstolen är FLICKOR.

I genusdiskussioner så möter jag ofta argumentet ”men vem säger att rosa måste vara en flickfärg?! Det är ju ni som är könsfixerade!” från genusmotståndarna. Precis som flera påpekat att bilstolarna i ett tidigare inlägg faktiskt inte nödvändigtsvis måste vara könsspecifika. Vårt samhälle är så förbannat normstyrt. Barn i synnerhet styrs och påverkas av normer och kliver sällan utanför ramarna för de vill göra rätt. De vill framförallt göra kön rätt. Förminska inte problemet genom att säga att det är ett fritt val för ni vet lika bra som jag att 99,9% av de som väljer prinsesstolen är FLICKOR. Osynliggör inte mönstret genom att påstå att det är ett fritt val för val är aldrig fria om det innebär att man bestraffas när man väljer fel. Det är tydligt att den ena riktar sig till pojkar och den andra inte. Tydligt. Sen finns det säkert en hel del tjejer och några få pojkar (jo, tyvärr så är det vanligare att flickor bryter könsnormer. Det är lite fult för pojkar att göra det för flickor är ju lite sämre) som väljer tvärtom, men det är inte tanken. Precis som det inte är tanken i leksaksaffären att den där rosa avdelningen med glittriga mylittleponys och barbies och dockvagnar riktar sig till både pojkar och flickor eller att avdelningen i gråsvart med lekssaksautomatvapen, spindelmannendräkter och traktorer riktar sig till några andra än pojkar.


Valmöjlighet?

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

41 svar på ”Förminska inte problemet genom att säga att det är ett fritt val för ni vet lika bra som jag att 99,9% av de som väljer prinsesstolen är FLICKOR.”

Hej!

Jag möter själv dessa argument som du tar upp som exempel i inlägget och blir alltid lika förvånad över hur en del personer vägrar inse denna konstruktion av kön, samt hur allt som oftast den manliga normen betraktas som det eftersträvansvärda. Det anses alltid ok att vara flickpojke, men inte lika ok att vara pojkflicka…

Vi blir konstant påminda om vilket kön vi tillhör och hur vi förväntas agera utifrån det.

Keep up!

/Johan

Hej Lady! Läste lite inne på din Twitter & vill ge dig massa stöd från mig! Klart du ska fortsätta tjata, öppna ögonen & det där med disney har jag aldrig haft en tanke på hur sjukt det är förrän jag tittat. Alltså tittat noga, och det där har jag låtit mina barn se! 😮

Jag hoppas att alla dessa som skriver & försöker trycka ner dig gör dig starkare, oss alla & jag vet att många inte vill se verkligheten hur sjuk den är, det kunde inte jag heller. men sen fick jag upp ögonen tack var det mina barn (tre pojkar på rad, fy fan vad jobbig – fast de inte ens kände barnen)

Tack var det din blogg kan jag nu sätta ord på vad jag känner. Tror också många blir arga för att du rubbar de färdiga mallarna för hur en pojke/flicka ska vara/tycka/tänka/se ut. De förstår inte att könsorganet inte gör personligheten.

Vill också säga att tack för att din blogg finns.

Känner du till klickerträning? Det går i snabba drag ut på att man endast använder sig av positiv förstärkning genom att berömma ett önskat beteende. Tränaren trycker på en liten "klicker" (dosa som ger ett ljud) när den som tränas (oftast ett djur) gör det önskade beteendet. Med en klicker så går det fortare att berömma än att säga "bra" eftersom tummens tryck direkt ger en respons medans talet är långsammare. Träningsformen är oerhört framgångsrik och vi människor får snabbt fram ett önskat beteende hos djuren utan att behöva slå dem.

Varför skriver jag om klickerträning för djur i din blogg? Jo, för att jag ser sådana likheter med hur vi människor beter oss mot varandra och hur vårt beteende ändras efter hur vi bemöts. Det är inte endast när vårt beteende ger oss negativ respons som vi ändrar oss utan även när vi möter positiv respons så upprepar vi vårt beteende. Inte så konstigt egentligen. Detta skapas redan i mycket unga år eftersom vi alla är anpassningsbara efter vår omgivning.

Det finns en förklaring till varför många små flickor "vill" ha rosa klänningar, tofsar i håret m.m. Det behöver inte vara så uppenbart som att de får höra "åh vad söt du är idag", det kan vara betydligt mer subtil positiv förstärkning än så. Det kan räcka med att någon ler mot henne när hon har klänning men inte när hon har byxor för att hon endast vill ha klänning i fortsättningen.

Genom att förstå vad positiv förstärkning är (som i sin ytterlighet visas genom t.ex. klickerträning) så kan man bryta mönstret genom att ge positiv förstärkning till andra beteenden än de invanda könsmönstren. Jämförelsen mellan positiv förstärkning och klickerträning kanske kan göra det lättare att stärka andras självkänsla på områden där samhällets strukturer belönar ett annat beteende 🙂

Eller som senast jag var i en barnaffär. Fina rosa/röda förpackningar med barnspisar, en flicka i söta kläder som står och lagar mat på förpackningen.

Bredvid kan man köpa barngrillar! Lite svartare och blåare förpackningar, en kille i "tuffa" kläder står och grillar. Ojojoj.

:thumbup:

Du inspirerar verkligen mig. Jag har inga egna barn.. än, men den dagen jag får barn så kommer jag att tacka gudarna för att jag hittade din blogg! Du har fått mig att öppna ögonen för så mycket som jag aldrig har tänkt på förut. Sånt som förut bara har känts "normalt" stör jag mig satan på nu! Jag tror faktiskt att mina framtida barn har en chans att bli bättre människor tack vare det du lärt mig. (Nog för att mina barn såklart skulle bli fantastiska ändå 😉 )

precis. och det supertrista i hela sammanhanget är ju att så snart barnet passerat 2 års ålder så är det nästintill omöjligt att köpa en pryl eller ett klädesplagg som inte basunerar ut barnets kön. och som berättar att barn har 2 intressen att välja mellan; superhjälte eller prinsessa. gläh. jag hoppas innerligt att inte mina barn kommer gilla någotdera. och att de ändå kan få sitta i en färgglad bilstol eller cykla på en glad cykel.

En krönika om jämställdhetsdebbatten som kanske kan vara av intresse: http://www.dt.se/opinion/kronikor/1.3843149-inte-utan-mannen

"Jag skulle aldrig gå med i ett kvinnoförbund av något slag. Är inte samhället uppdelat nog? Ett flertal gånger har jag fått frågan om att gå med i ett nätverk eller liknande för kvinnor där man "stöttar varandra" och tar upp jämställdhetsfrågor, men tackat nej. Jag föredrar att ha män närvarande i rummet när jämställdhet ska diskuteras. "

Jag minns den känslan jag hade som liten. När jag i 9 av 10 fall tyckte att de blåa/gråa alternativen var finare, coolare. Det var okej för mina föräldrar men jag minns alla andras reaktioner.

"Nämen, har hon pojkkläder/-leksaker/-barnstol??". "Ja, för det här gillar jag! Det är inte alls pojk, alla kan använda!!" brukade jag säga/tänka. Men att få höra det gång på gång har gjort att jag nu tillslut också går i rosa, köper fina smycken(klär upp mig som tjejer ska) och väljer rosmönstrat i många fall. Sorgligt.

Johan : "Det anses alltid ok att vara flickpojke, men inte lika ok att vara pojkflicka… " Vet inte om jag missuppfattar dej,men Du menar väl tvärtom?

Det är ju oftare okej för en tjej att vara lite grabbig, dvs vara en pojkflicka… Men det är aldrig okej för en pojke att vara feminin,dvs en flickpojke?

Sen borde ju de gränserna suddas ut helt, så vi kan sluta vara pojkflickskön, och vara människor. Och framför allt att barn får vara barn!

Jag är väldigt glad att ha en lillasyster på 7 år som, förmodligen omedvetet egentligen, går emot könsnormerna. Hon vägrar rosa, hon vägrar den rosa avdelningen i leksaksaffären och hon vägrar tofsar, snoddar, rosetter i håret. Och jag hoppas hon fortsätter stå på sig när hon kommer upp i mellanstadiet och fortsätter gå mot strömmen. Jag tycker barn behöver se andra barn som vågar vara annorlunda.

Fint skrivet Lady D! :thumbup:

Det här är något jag har reflekterat över, så det känns självklart att inte bara läsa och gilla, utan lägga in min egen tankegång.

Jag tänker så här: :blush:

Man pratar väldigt mycket om att pojkar/flickor KAN ha den oväntade färgen/varianten (prinsesstol till pojke eller varför inte spiderman på flickor). Men ärligt talat, du som inte är helt igenom helgon, reagerar du inte olika? Om du ska lyfta in en vän/släktningsbarn i bilstolen åt dem och placerar dem i en oväntad stol. Reagerar du då inte annorlunda?

Skulle du verkligen bemöta en flicka utklädd till spiderman likadant som en pojke? Skulle du inte se förvånad ut?

Det jag vill få fram är att vi kan påstå hur mycket vi vill att "ja men pojkar kan också ha hello kitty" men folk reagerar ju annorlunda. Det gör dem ju. Folk stirrar/ifrågasätter och/eller uppträder annorlunda. Så pojkar har av den anledningen inte lika självklar rätt att ha hello kitty som flickor har och det är synd!

Och visst det är säkert någon som har en väns barn eller vad som helst som minsann alltid bryter normen och aldrig blir bemött udda för det av sin omgivning. Men det tar inte bort det faktum att många normbrytande barn bemöts udda. Och det är fortfarande synd att det ska vara så.

För det fortsätter prägla barn med (exempelvis) föräldrar som inte är engagerade eller barn med dålig självkänsla. För varje pojke/flicka som bryter normen och tar ett omedvetet genusbeslut själva finns det flera barn som kanske skulle vilja välja annorlunda men som inte får eller vågar för att något stor i vägen.

Och vad är det som hindrar? Jo normen, föräldrar som tycker att 'nä min pojk ska minsann inte ha rosa' eller personal på förskola, släktingar i närheten som skrattar åt barnet när han/hon "kommer utklädd" i normbrytande kläder (när han/hon bara velat vara klädd just så). Åter igen, det kanske inte händer ditt barn, eller din kompis barn, men det händer något barn. Det faktumet går inte att förneka. Så för dessa barns skull; förminska inte problemet! :thumbup:

Jag älskar raden om att ett val aldrig är fritt om konsekvensen blir bestraffning. Jag skrev igår ett inlägg om mina tankar kring när jag valde att inte se ut som alla andra. Mina behandlare bad mig att helt enkelt se ut som de andra för att göra mitt liv lättare, då skulle folk inte lägga så mycket märke till mig om jag var "normal". Men jag gjorde tvärtom, och skrev ned mina tankar om det. Jag hoppas att detta inte anses som reklam av dig, utan helt enkelt ett led i din diskussion.

http://coconutwonder.blogg.se/2011/august/att-anpassa-sig.html#comment

min dotter är 0,1%aren – hon skulle ALDRIG välja det rosa! och jag är stolt över det, för jag har inte gjort speciellt mkt för att hon ska landa där…

Sen är det ju lite ironiskt att de som kommenterade i inlägget om bilstolarna skrev att man inte måste välja den rosa till sin dotter, eller att det inte stod i annonsen att just den rosa var endast för flickor.

De svarar ju på sin egna fråga! Nej, det står ingenstans, men ändå så drog de slutsatsen att den rosa var menad för tjejer! Det säger ju allt!

iA:

Jag menade självklart tvärt om… Tack för påpekandet.

Jag håller med dig och skulle gärna se att vi suddar ut hur vi katigoriserar olika attribut, så som färger, egenskaper etc. till kön.

du har ju bra poänger i det du skriver i din blogg om kön osv. men jag tycker ändå att du engagerar dig liiite för mycket i ämnet 😀 jag menar ta inte i så du spricker. det måste ju vara rätt stressande att behöva tänka på det här hela tiden och försöka få andra att fatta.

jag klagar inte. du skriver bra saker. bara undrar..

Det allra värsta jag vet är när föräldrar köper rosa små leksaksdammsugare till sina flickor. BLÄ!!!! Varför skall små tjejer introduceras i att vara små duktiga städerskor?

Förlåt för att jag kopplar till djurrättskampen hela tiden men men.. X)

Håller med vad Moa sa:

"Sen är det ju lite ironiskt att de som kommenterade i inlägget om bilstolarna skrev att man inte måste välja den rosa till sin dotter, eller att det inte stod i annonsen att just den rosa var endast för flickor.

De svarar ju på sin egna fråga! Nej, det står ingenstans, men ändå så drog de slutsatsen att den rosa var menad för tjejer! Det säger ju allt!"

Dem oskrivna reglerna, normerna, som berättar för oss hur vi ska bete oss och vara… usch.

Synd att just färgen rosa vara så laddad och fylld av negativa kopplingar, för både flickor och pojkar. Det är ändå en färg som de flesta barn brukar tycka om och man påverkas ofta positivt av den. Enklast vore väl att bara låta fler pojkar bära rosa. Det är en bra, mjuk och glad barnfärg.

jag säger bara, hellre rosa på min ev framtida dotter än Hello Kitty! Jag håller med dig i att Disney har stora influenser i barns uppväxt men den här Hello Kitty börjar ju också ta över små tjejernas kläd- och leksaks val. Jag har som sagt var inga barn själv men min kompis som har en son och en dotter säger att dottern väljer just hello Kitty och tjej grejer, inte för att hon får det hemmifrån, men för att hon på dagis ser att alla andra flickor också har det!? Vad gör man för att stoppa det? För att ens barn inte ska göra som alla andra så måste man ju hindra dem från att gå ut och umgås med andra barn, eller tvinga dagis att ändra på alla barn som går där?

Om ändå spindelmannen fick vara rosa ibland och Kitty blå. Eller kanske gul, röd, lila? Nej för det finns ju bara två färger i denna värld! Så jävla less på både mörkblått och rosa.

åååh vad fiiint!

PRECIS sådär såg det ut på HM när jag var in häromdagen. fy fan vilken sunktråkig affär! de vill att man ska klä barnen som små vuxna! jag blev fan tokig. hatar mig själv lite för att jag faktiskt handlade också. barbapapamockasiner…..

Sonen valde ett par rosa stövlar idag, till pappans stora förtret:

-Du förstår väl att han kommer bli retad.

Vad säger man?! Suck…

Jag försöker verkligen argumentera, men till slut får jag bara höra att jag är "extrem". Sitter här o är irriterad för att jag nyss fick ett asgarv o ett idiotiskt uttalande kastat i ansiktet på mig:

-Ja, vilka stora problem man kan ha.

Allt för att jag kommenterade att det inte är lika accepterat att en mamma flyttar o har barnen "bara" varannan vecka, som om det varit pappan som flyttat. Även om han bara driver med mig, så tycker jag inte aatt det är ok att driva med saker som jag tycker är viktiga!!

Dubbelsuck!:mad:

men va fan! ge din dotter alla typiska "pojkgrejer" då 😛 jag ÄLSKAR att köpa rosa saker till min dotter och hon älskar Hello Kitty! sen har hon en massa blåa tröjor och traktorer, bilar osv. det är väl normalt..? 😛

Det största problemet med könshävdarna är att de saknar historisk kontext. De förstår inte att allt är konstruerat av oss och våra föregångare genom historien. Vi vet väl alla att män skulle gråta mycket och öppet på 1700-talet och dessutom klä sig i pasteller, högklackat, smink och peruk. I princip alla kvinnor (inte adeln) jobbade utanför hemmet i någon omfattning och bidrog till försörjningen innan 1800-talet då hemmafrun uppfanns som en statussymbol för borgerligheten. Dessutom har rosa bara varit en könsbunden färg det senast seklet… Mode är inget naturligt eller instiktivt, det måste ju även de förstår… eller överskattar jag folk?

Ursäkta, men hur kan du tycka att kvinnor/tjejer lättare kan välja att klä sig i det andra könets kläder har någonting att göra med att kvinnor är "sämre" än män?

Det är faktiskt en stor fördel att som kvinna kunna välja om jag vill ha tajta jeans, baggy jeans, klänning eller kjol. Kvinnan har lättare att uttrycka sig med kläderna på grund av större valmöjlighet än vad männen har. Killarna är fördömda till att bära byxor (många män jag pratat med har till och med problem med att bära shorts).

Är inte det KÖNSDISKRIMINERANDE att kvinnor får välja kläder "fritt" medan mannen är låst till de "manliga" kläderna? Männen drar definitivt det kortaste strået när det gäller klädesdebatten.

Till slut vill jag tillägga att jag absolut tror på att könsdiskriminering går åt båda hållen, både mot män och mot kvinnor. Istället för att diskutera vilket kön som är mest utsatt, kan vi inte istället enas om att vi alla är människor?

Precis som du uppfostrar dina barn Lady Dahmer, varför tänker du inte så om vuxna med? När det gäller dina barn är du snabb med att välja orden "kom igen nu barn/kompisar!" istället för att benämna gruppen efter deras könstillhörighet. Väldigt bra jobbat! Men jag undrar varför du inte gör samma sak när det gäller vuxna människor… Du är duktig på att säga "vi kvinnor ska göra det och det…" men det du glömmer bort då är att du stänger ute männen vilket gör det till diskriminering.

Tack för ordet, ser fram emot en kontring från dig! 😉

ANONYM det är absolut diskriminerande. Män har ofta snävare roll, inte bara när det gäller kläder utan också egenskaper, jobb, intressen.

Men det är sant att det handlar om värde. Mannen är norm. Att ta på sig manliga egenskaper eller ge sig in på manliga domäner (yrken osv) innebär för kvinnor fördelar. Det uppmuntras och hon ses oftast som lite coolare.

En man som gör tvärtom byter ner sig. Han tar ett steg ner i hierarkin. Han blir hånad, kallad fjolla osv. När tidigare traditionellt manliga yrken får en kvinnodominans så sänks lönerna. Det tyder på att det som är kvinnligt har lägre värde. Det är lite sämre att vara kvinna. Annars hade det inte ansetts fjolligt och bögigt för män att bryta normer.

När det gäller hur jag uttycker mig så handlar det om synliggörande. Jag kan inte prata om människor när problemen är könsbundna. För det är de. Precis som man inte kan tala om rasism och inte prata om etnicitet.

Jag tilltalar dock aldrig människor med sina kön. Jag säger aldrig "den där killen/mannen/kvinnan/tanten" och jag säger aldrig "hej bruden/tjejen".

Jag är själv skadad av uppväxten och tittar och klämmer gärna på flickkläder och tiaror. Trots att jag inte har nån dotter. Således är inte min äldsta son främmande inför vare sig Hello Kitty, rosa cykelhjälm eller pärlhalsband. Och jag får "flickbehovet" mättat. 😉 Men den dagen han vill ha Spindelmannen före My little pony är jag givetvis inte den som är den (även om prinsesshjärtat inom mig brister).

Kort sagt; mina ungar får bära vad de vill så länge de är nöjda med det. Jag drar dock gränsen vid långt hår då jag ser det som opraktiskt på barn. Kanske lika bra att vi bara har söner – en rakad flicka hade nog väckt större uppmärksamhet än en långhårig gosse.

Har inte med inlägget att göra, men såg lite på en film/tvserie eller vad det nu var häromveckan. Mamman skulle förklara för sin son om vad skillnaden mellan flickor och pojkar var. "Pojkar har penis, flickor har ingen penis!" upprepade hon gång på gång. Varför se kvinnors kön som någonting som "INTE ÄR" en penis, som inte är någonting…? Dumma manusförfattare. Kom bara att tänka på det.

Jag såg en notis i förra nr av ViFöräldrar (ligger lite efter, jag vet) men ett citat från 1918 var att den socialt accepterade färgen för pojkar var rosa, medan blått ansågs mest lämplig för flickor. (se notisen hos mig)

Intressant. När ändrades det till tvärtom, och varför? Och varför sitter det så hårt? (samt NÄR kom paljetterna och glittret?)

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *