Kategorier
feminism & genus

Genusförvirring

Har Ninja några äldre bröder eller har du vänner med äldre söner?
Jag: Njaee nej?
Mamman: Ja jag tänker på kläderna… superhjältar, Batman, Bamse och sånt. Men du kanske köper dem till Ninja?
Jag: Ja.
Mamman: Det är inte ofta man ser… eh.. de flesta klär ju sina…. det är lite häftigt faktiskt! Hon var positiv iallafall!]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

63 svar på ”Genusförvirring”

SANDRA Jag trodde att mitt genusinlägg förklarade precis hur jag tänker.

Men jag börjar med att förklara skillnaden mellan en superhjälte och prinsessa:

-superhjältar är starka, modiga, aktiva, hjälper människor osv.

-prinsessor är passiva, väntar på att bli räddade av prinsen, objekt osv.

Men sen så sänder superhjältekläder ett helt annat budskap. Ninja bli inte behandlad som en söt liten flicka och får inte en massa komplimanger för hur fiiiiin hon är (eller hennes kläder) när hon har sin tröja med Batman på.

att vara tuff är en egenskap

att vara fin är inte det

som svar på din fråga: Omgivningen kommer ju liksom uppmuntra det könsstereotypa tillräckligt och på så sätt skapar man en balans.

Detta är en del av vad man kallar "kompensatorisk pedagogik" vilken innebär enkelt att man medvetet försöker kompensera där det finns brister och motverka det traditionella könsmönstret.

Hon kommer ju att få tillräckligt med uppmärksamhet utifrån sitt kön utan att jag behöver förstärka det med kläder.

Läs mer här:

http://www.jamstalldskola.se/larande-ex-forskola/kompensatoriskt-arbete.shtml

jag undrar …kommer det inte tillfällen då "alla andra"flickor de med typiska tjejkläder får komplimanger över sina "fina söta kläder" då Ninja inte får det för hon har som du säger "tuffa kläder"?Kan inte det skapa en osäkerhet hos henne att hon inte är fin men de andra flickorna är det?

Ha ha! Men hon va positiv. Bra det i alla fall. Själv fick jag mig en känga på dagis idag för att vi (om man läser mellan raderna) är ojämställda, inte värdesätter anknytningen till vårt barn och låter ungen gå lååånga dagar på dagis. Va??? Snälla, hur tusan bemöter man det? Ok, men killen äger i alla fall två dockor?

Jag hatade klänning för allt i världen när jag var liten. Till och med så pass mycket att jag försökte sätta eld på den enda jag hade, med mig i den när jag var tre-fyra. Inte fasen blev jag förvirrad eller osäker när man fick höra hur fin kusinen var i sina "tjejkläder", jag tyckte hon var helt fläng i hela huvudet som frivilligt gick med på att plåga sig så.

Är man uppfostrad/uppfostrar så att ungen får självkänsla och självförtroende blir man inte osäker som äldre.

Tina – men jag vill inte strunta i det! Jag vill gärna diskutera det men jag blev ganska paff när en annan förälder undrade vad anledning va att vi valt att skola in sååå tidigt (ett år. Hela historien i min blogg.) Men hur gör man då? Att komma med ett "så är det inte alls" känns ju lite för defensivt.

Å ang detta med komplimanger pga kläder är det precis av den anledningen som LD skrev som jag plockat bort sonens body med en racerbil på för att fröknarna på dagis för första gången pratade om hans kläder när han hade den. Å med ord som tuff, snabb, häftig….

Varför man inte kan säga till en kille att han har fina kläder (i allmännhet menar jag nu)? Det gör jag om jag tycker det. De kläderna är oftast snyggare. Tjejkläder med prinsessor och glitter och skit på m.m. på är väl inte fint?

Sen jag börja läsa din blogg så har jag börjat tänka mycket mer på allt detta 🙂 Jag har aldrig förstått varför vissa tycker att killar inte kan leka med dockor tex. Har en kusin som ofta var med oss och lekte med barbie när vi var små, det blev inget fel på honom. Och han är inte bög. Och vi lekte ofta med hans leksaker också, tex lego, bilar m.m.

Men våra föräldrar satte aldrig heller några gränser, vi fick leka med det vi ville och hade både dockor och bilar.

Glöm för fan inte att gilla inlägget på bloglovin' och facebook! Min visdom behöver spridas!

Men gud, vilka problem och hang-ups folk har…! Orka bry sig, liksom.

Ska dock bli mycket spännande nu när jag har hittat en öppen förskola att hänga på med min son. Har oxå irreterat mig gråhårig på denna jävla könsspecifika uppdelning i barnhyllorna. Han är liksom 8 månader, han har inget behov av "bli" ett kön ännu. Jag anstränger mig verkligen att köpa neutralt speglade kläder, då blir det mycket grönt, som är den färgen lindex och h&m räknar som "neutral", dvs mellan hyllorna av flick-rosa och pojk-blått. Har dock några ganska rosa kläder, ska bli kul att se vad folk tror han har i brallan när han har den lila/rosa tröjan på sig…

Keep up the good work!

What? Mitt barnbarn, en bedårande vacker liten pojke – har ofta rosa tröjor. Och jag köpte en rosa kånkenMini till honom i ettårspresent. Han har änglalockar.

Ändå ser alla att han är pojke.

Flytta till Göteborg vetja!

Hälsar En annan farmor – feminist javisst!

En annan farmor – alla barn borde ha en farmor som du, som ser dom som individer och inte som könsstereotypa dockor. Tyvärr undermineras många i min generation (alltså vi som är småbarnsföräldrar nu), som vill låta barnen vara ifred från könsstereotyper, av far- och morföräldrar som trots ändlösa diskussioner går ut och köper rosa till tjejer och batman till pojkar…

Du vände min skit-dag till en glad-dag med ditt inlägg. Systerskaplig pepp och kärlek till dig!

Jag köper ofta könsneutrala kläder till mina barn .Kläder med massor av färger som gör mig och andra glada. Mina barn tycker själv om nya kläder och får massor av komplimanger i stil med vilken härlig färg på din tröja eller så sköna dina byxor ser ut. Aldrig någonsin har jag hört någon säga vilken tuff tröja till Anton eller så söt du är till Hanna. Kanske har vi tur, en mycket medveten förskola eller så råkar vi bo i en genusmedveten byhåla.

Skönt är det iallafall. Skulle någon på allvar kommentera att jag hade "pojkkläder" på Hanna eller tvärtom skulle jag …ja, då vet jag faktiskt inte riktigt vad jag skulle göra om jag ska vara ärlig. :-d

Emma: Stå på dig…du skolar väl in när du vill och du har dina anledningar. Vi skolade in vår son vid 1 år, men har aldrig fått frågor kring det..frågar nån så säger jag som det är. Jag pluggar och maken jobbar..det handlar om pengar.

Jag tror inte barn bryr sig ett skit om vad de har för kläder på sig ang att tjejer skulle känna sig "utanför" när någon får komplimanger för sina "tjejigare" kläder.

Jag HATADE "tjejkläder" när jag var lite. Ägde inte en kjol eller klänning förrän jag kom upp på högstadiet tror jag. Gillar fortfarande inte att ha det på mig. Inte sjutton kände jag någon avundsjuka. Det är ju där föräldrarna komma in…att de stärker sina barn och att de blir självsäkra med bra självförtroende!!!

Nu har jag bara två grabbar men jag hade aldrig klätt mina ev tjejer i typiska tjejkläder, just för att jag tycker det är fantastiskt opraktiskt och jag hatar gulligull!

Men poängen, Stina, är att jag är just sådan farmor- feminist, ja visst – och håller inte med er om detta kläd-tugg.

Inte alls.

Ni är ju ute och cyklar.

Men hur kan man debattera/diskutera med er när man genast blir misstänkliggjord?

Viist VILL jag att min sonson skall vara pojke,inte ett neutrum, och han har så säkra föräldrar att han faktiskt kan få en rosa KånkenMini av mig i present utan att något faller.

Min son är en man, klär sig som en man.

Min sonhustru är en kvinna – med rakade ben – klär sig som en kvinna.

Mitt barnbarn är en pojke. Skulle de börja klä honom i klänning, skulle jag ta ett allvarligt snack med föräldrarna. Fråga om min son kunde gå till sitt jobb i kjol t.ex.

Fattar ni poängen eller?

Stina: Du säger "av far- och morföräldrar som trots ändlösa diskussioner går ut och köper rosa till tjejer och batman till pojkar.."

Handlar inte hela det här med genus att man inte ska förbjuda nått? Jag har förstått det så att man vill inte bara ha rosa till tjejer och inte bara blått till killar utan man har alla färger, mönster, former på kläderna till både pojkar och flickor..eller är jag helt ute och cyklar?

Frida: Jag tycker det är fint med rosa och "annat skit" på kläder…lika som jag tycker det är fint med svart och döskallar.

L.Dahmer: identiteten sitter inte i kläderna. Den sitter i hjärnan.

Könsidentiteten är en del av hela identiteten.

Går din man till jobbet i klänning?

JA! Går din man till jobbet i klänning Natashja?

För att förtydliga, jag är helt med dig, jag ska genusmuppa mina kommande barn så mkt det går, de ska få bära klänning så mkt de vill, särskilt pojkarna, men hjälp mig, hur bemöter man just sådana där kommentarer?

Handlar det också om att det jämnar ut sig sedan när barnen blir äldre eller hur ska man resonera med folk som tror jag vill göra mina pojkar till flickor?

Det är klart jag skulle kunna säga att "han tyckte den var fin och ville ha den" (om det var så det gick till) men det vore trevligt med tips och råd från er andra om hur ni skulle bemöta sådant med sakliga argument, lite mer kött på benen helt enkelt!

sandra – min man har inte fått samma fria och tillåtande uppfostran som vi hoppas ge våra barn. Vi vill inte upprepa våra föräldrars misstag.

Vill han gå i klänning så kan han givetvis det, men det är ganska osannolikt eftersom att han är en produkt av sin tid, kultur och fostran. och vi önskar givetvis mer för våra barn. Att de ska växa upp med ett fritt val till skillnad från oss.

Ni verkar ogilla spetts och rosa, så då förstår man ju att ni inte vill att era barn ska ha det på sig.

Själv kräks jag över kläder med Pippi och sånt dravel…huga och usch. Hoppas aldrig mina barn vill ha det..

:thumbdown:

Hej!

Jag gillar din blogg! Hittade ursprungligen till den för att jag var fascinerad av "no poo" och naturlig hår- och hudvård. : )

Apropå barnkläder: Mitt sons pappa kommer från Ryssland och vi har ärvt en hel del bebiskläder från sonens små kusiner (som också är pojkar).

Ryssland är milt uttryckt inte världens mest jämställda land, traditionella könsroller lever och frodas, men bland de små kläderna vi fått återfinns en hel del av det vi här skulle kalla tjejiga kläder. Mössor med mesta möjliga rysch-pysch, tröjor med söta små tryck, ett par rosa täckbyxor…Lite roligt, tycker jag. : )

Haha tycker det är grymt av dig att gå emot samhällets normer och klä din flicka i killkläder, tror det kommer ha en positiv effekt på henne med. Fler borde tänka som du och inte "tvigna" in sina barn i särskilda roller. Önskar min mamma hade klätt mig i killkläder med! Ska ha detta i åtanke den dag jag skaffar barn 🙂 !

jag har hävdat i tidigare genus- & könsrollsdiskussioner i denna blogg, & jag säger det igen: jag tror inte man förändrar ett skit vad gäller trista könsroller när man väljer att klä sina barn könsneutralt. (sedan kan man ju som förälder tycka att spets, rosa & spindelmannentryck ser förjäkla trist ut, men det är en annan femma)

klär man sitt barn helt könsneutralt skyddar man ju sitt barn i en liten neutral bubbla, som kommer säga POFF så snart barnet tar minsta lilla självständiga steg ut i världen, och då har kanske inte barnet verktygen att hantera verkligheten eftersom vår konstruerade verklighet med könsroller & maktkamper etc då är så främmande.

OCH vill man verkligen förändra könsrollerna, så tycker jag snarare att en prinsessklädd tjej som hänger i knäckvecken från ett träd eller en pojke i supermandräkt som lägger pärlplattor utmanar & skapar grund för förändring!

till sist kan jag också tycka att om man helt väljer bort könstypiska kläder & attribut till sina barn eftersom omgivningen kommer anta att barnet är på ett visst sätt om könet syns tydligt i klädseln, så blir det också ett dolt budskap till barnet att det bara kan vara sig själv om det bär neutrala kläder. vilket ju snarare förstärker uppfattningen att flickor i klänning inte kan busa & stoja, istället för att man säger oavsett vilka kläder du har på dig eller vem någon annan anser dig vara så kan du göra precis hur och vad du vill!. och det är väl det som är målet med genusarbete?

Jag tänker lite så här när jag läser alla kommentarer, bara en tanke…

Att klä en tjej i "killkläder" (byxor, superhjältar), är inte det ett sätt att förstärka det "manliga" i samhället? Borde det inte vara mer tydligt om man klär killar i "tjejkläder" (klänning, prinsessor) för att visa på budskapet om mer matriarkala värderingar?

Dock verkar det absolut vettigaste sättet att göra som du gör i både färg- och formval, mer "neutralt".

Funderar lite lätt över detta bara…. hmm…

jessica – jag ställer mig emot känsbestämda egenskaper som "manligt" och "kvinnligt".

Dessutom ser jag inte på vilket sätt prinsesskläder eller annat stereotypiskt "kvinnligt" skulle stärka det matriarkala.. och är det egentligen det vi vill? Vad skulle det åstadkomma?

Genus handlar inte om det livsmodersfeminismen vill där man vill upphöja det kvinnliga och jämställa det med det manliga. Nej, genus handlar ju om att UPPLÖSA könsrollerna. UPPLÖSA beteckningar som "manligt" och "kvinnligt". Förstår du hur jag menar?

Jag tror Jessica s. menar att det är viktigt att inte nedvärdera typiskt kvinnliga egenskaper (eller har jag fel?). Många tror nog att det är det det handlar om. Du får gärna förklara på vilket sätt du inte gör det utan att bara svara med en motfråga om vad som är kvinnligt och manligt. Du skulle inte hålla på med genus om du inte själv visste vilka de traditionella rollerna är, eller hur? Varför skulle det inte stärka? På vilket sätt är det bättre om man säger till båda könen att prinsessigt, klänningar och rosa är fel? På vilket sätt förstärker det inte att allt som är kvinnligt är fel?

linnea

1. på vilket sätt nedvärderar jag det kvinnliga? Vilka egenskaper tänker du på då? (nej bevisbördan ligger inte på mig här)

2. när har jag sagt att rosa och klänningar är fel?

Att prinsessrollen är det tänker jag inte hymla med för det finns inget kontstruktivt eller utvecklande med att vara passiv och våpig.

det finns både män o kvinnor som är passiva våp. mer kvinnor tyvärr pga rådande könsroll. Men inget jag vill fostra eller uppmuntra min dotter att vara. är det verkligen svårt att förstå varför?

när det gäller klänning så är det inte plagget som är fel, om vi bortser från att det inte är lekvänligt, utan förväntningarna som kommer med det. Bemötandet barn får när de har det på sig. och faktumet att det är reserverat för ett kön.

motfrågor för att jag inte förstår frågan eller hur du menar. Jag har ju aldrig nedvärderat kvinnliga egenskaper eller påstått att klänningar är fel så vad vill du att jag ska svara liksom? Det är som om jag skulle fråga dig "har du slutat slå dina barn än?"

Jag har för fan aldrig trott att det är något du vill uppfostra till. Hur fan kan du tro det? Och "har du slutat slå dina barn än?" vad fan är det?!

Menar du att passiva och våp är mindre värda?

Prinsessa är väl det ultimata kvinnliga? Passivt och utstyrt. Eller? Är det inte det du ställer dig emot? Personer som inte har egenskaper som är "kontstruktivt eller utvecklande", ska de då exkluderas?

men linnea! varför torlkar du in en massa jag inte sagt! Vet du hur otroligft frustrerande det är? Hur ska jag svara på det? (precis vad mitt "har du slutat slå dina barn än" ska illustrera – hur fan svarar man på en påstående som inte stämmer)

NEJ JAG HAR INTE SAGT ATT VÅP ÄR MINDRE VÄRDA! men jag vill inte att min dotter ska bli ett.

och nej jag tycker INTE att prinsessa är det ultimata kvinnliga. Möjligtvis den ultimata flickfantasin. Men om vi ska prata kvinnligt så säger jag hellre MODER, omhändertagande, varm, mjuk.

Det är ingen som excluderat prinsessor. lika lite som jag excluderat trollkarlar, häxor, bönder, pilgrimar, muslimer, clowner osv. Jag förstår bara inte varför jag måste UPPMUNTRA det för att du ska bli nöjd. Och varför du verkar tro att man måste ha prinsessor på kläderna (eller prinsesskläder) för att inte nedvärdera det som är kvinnligt.

nej jag förstår faktiskt inte hur du menar.

jag skrev ett inlägg riktat till småbarnsföräldrar om det var okej om man frågade vilket kön barnet har om det är första gången man träffar barnet, eftersom det inte går att se på en bebis om det är en pojke eller flicka. många upprörda mammor skrev till mig och sa att jag vore en idiot om jag frågade det eftersom "man klär ju flickor i rosa och pojkar i blått". jag har ALDRIG i mitt liv suttit så förbannad framför skärmen och skrivit tillbaka till (uppenbart) ovetandes mammor!

hahah, btw, jag har aldrig sett benen längst ner förut! så jääävla roligt! xD

Jag har precis hittat till din blogg (jag sökte på genusförvirring 😉 ) och nu har jag läst många av dina inlägg och jag vill bara säga att jag gillar att läsa dina tankegångar, eftersom jag stämmer in i det mesta själv 🙂 Fortsätt kämpa! Kram

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *