Kategorier
feminism & genus

Historia görs nu och framtiden ligger på mig

Vilket ansvar jag har. Jag ska fostra dessa två små människor till inte bara bra samhällsmedborgare utan även starka, empatiska, omtänksamma, självsäkra, intelligenta, framgångsrika och lyckliga individer. Jag oroar mig för att min dotter ska påverkas av ideal som är orimliga. Att hon ska känna sig ful och svag och tro att det spelar någon roll. Kommer hon bli nertryckt när hon tar för sig? Kommer hon sättas på plats när hon inte spelar i könsligan? Kommer hon till slut anpassa sig? Jag är orolig för att min son ska lära sig att våld är ok, att det kan förklaras bort och att han egentligen inte riktigt ansvarar för sin sexdrift, sin ilska och sina känslor. Han ska ju bli man. Med allt vad det innebär. Högst upp i hierarkin. Kommer han vara villig att ge upp makt och privilegier? Kommer han ha mod att stå emot normen?

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

36 svar på ”Historia görs nu och framtiden ligger på mig”

Med en mor som dig har jag svårt att tro att det kommer att bli på det sättet du är rädd för, men förstår att det är en jobbig tanke. Har inte ens barn själv ens och jag börjar redan oroa mig för framtida uppfostringsmissar ^^

Jag tycker att det har gått bra för mig faktiskt 😉 Hittills upprepar min äldsta det jag säger. Igår berättade hon för mig att det är dumt med olika avdelningar med kläder för pojkar och flickor. Det spelar ju ingen roll om man är flicka eller pojke och att det borde bara finnas en avdelning med kläder som var till för alla… Typ nåt sånt 😀

Du ska ha stor ros för att du är medveten om ditt ansvar. Jag tycker att man har läskigt ofta att föräldrar klagar på skola, samhälle osv för att de inte orkar se sin egen del i saken.

Jag är född i mitten på 60 talet, det var helt naturligt för mig att pappa tog dammsugaren om det var grus på golvet. Pappa lagade mat lite nu och då. Mamma hade precis samma "rätt" till egentid som pappa. Alltså en bra balans. På den tiden "visste" vi inte att det kallades jämlikhet. När jag sen fick barn (3 flickor, 2 pojkar) så fortsatte jag med automatik på samma sätt. Jag och min man gjorde det som skulle göras. Vi hade uppdelade sysslor som det oftast blir i ett långt förhållande men det innebar inte att vi följde könsnormerna då min sambo oftast dammsög och jag är löjligt förtjust i gräsklippning.

Det är såå viktigt att man faktiskt är medveten om hur viktigt de här sakerna är. Att man har en naturlig inställning till det och är goda förebilder. Jag får fortfarande "försvara" mig för att många unga tjejer idag vill inte gärna tro att vi gamlingar är medvetna om genus och könsroller. Särskilt med tanke på att jag är en fjolla vad gäller utseende med långa naglar, hår och smink 😛

Det är då så skönt att ha ett "facit" att sticka under näsan på dem! Att kunna säga med säkerhet att alla mina kids kan svänga ihop en trerätters, att alla har koll på skillnaden mellan foundation och consealer, att ingen av dem kan laga en bil 🙂

Stå på dig och fortsätt vara en förebild!

Har en vild diskussion på ett social fobi-forum om genus. Citerar ett inlägg som jag, för att spotta på jantelagen, tyckte att jag fick till ganska så bra:

"Är det inte konstigt att vi ofta uppfostrar alla flickor på ett och samma sätt, och alla pojkar på ett och samma sätt? Vem är det som säger att alla flickor och alla pojkar är på samma sätt..? Det tas ju bara för givet nu förtiden och så tutar man i samma spår som tidigare. "Jahaa, fick du en flicka? Då ska jag se om jag kan hitta någon söt babydocka, kanske med en rosa klänning på?". Varför ta för givet hur en person kommer bli, innan personen ens är färdigutvecklad? Det trista i det hela är ju att förväntningarna skapar det som förtväntningarna just förväntar sig, om ni hänger med?

Om man tror att en pojke gillar bilar, superhjältar, fart och fläkt och mörkmurriga kläder – och behandlar honom utifrån det… så VOILA (!) har han blivit precis som man trodde. Och då ser många det som en bekräftelse på vad de från början trodde "Se, jag lägger fram en babydocka och han slänger den i väggen och springer iväg istället, vad var det jag sa? Pojkar gillar inte dockor!" Nähääää…? Väldigt förvånande!"

Folk är så ofantligt fixerade vid människors kön, så att jag blir alldeles häpen. Speciellt när jag tänker på att jag själv var likadan för inte alls längesedan… hur kunde jag vara så blind? Men det är ju just det man blir. Blind.

Folk verkar värdera könet över allt annat, och ha förbestämda mallar för hur ett visst kön ska vara. Och lägg märke till att jag skriver kön istället för människa. För det känns verkligen som att de är så de ser folk. "Ahaaa en tjej"… inte "Ahaaa en människa".

Eftersom att könet nu är så förbaskat viktigt för somliga, varför inte börja säga såhär till ungarna istället:

– "Nämen heeeej lilla snippan, hur mår du? Vad söt du är idag!"

eller..

– "Tjenare coola snoppen! Här har du en bil att flyga runt med!"

Om tillräckligt många uppfostrar sina barn jämlikt, så kommer en större procent av framtidens generation att bli genustänkande. Det är ändå rätt många nu för tiden

som bryr sig, och jag tror definitivt att det kommer bli mer och mer jämställt i framtiden. Tack vare alla grymma föräldrar där ute som vågar, och alla feminister.

Det är nästan så att jag vill fortsätta föja dina barn genom livet för att se hur de utvecklas. Särskilt när de kommer upp i tonåren då man påverkas mycket av kompisar och media. Se ifall grunden du gett dem är tilräckligt för att stå emot resten av värden (vilket jag verkligen hoppas!).

Hoppas du fortsätter blogga länge i alla fall, och fortsätter sprida dina visa ord 🙂

Johanna:

jag måste erkänna att jag trodde också att de som är äldre inte är medvetna om genus, med jag hade fel. När jag pratade med förskolelärarna på min dotters förskola om genus, jag kände att de är medvetna men inte brinner för det, jag kände att det är inte viktig för de. Men jag hade så fel. För jag märker hur bra de är. Fast alla är 40+

Idag jag var så glad när jag lämnade min dotter på morgonen, för det var en pojke som hade kjol på 🙂 och han och en annan flicka bråkade om förkläde. Sen sa lärare till flickan att han tog den först och hon kan ha det sen. Fast min först reaktion var (skäms) "men hon ska ha den, det är ju en flickgrej" 🙂 Precis så skulle man säga i mitt land t.ex. "va ska du ha förkläde till? gå och ta bilen istället" 🙂

Jag har två barn som bryter mot alla könsnormer som finns. Jag och deras pappa har sen innan de föddes jobbat helt för att de är individer och inte kön. Många gånger stångat pannan blodig mot oförstående omgivning och ofta fått brottas mot egna invanda kulturmönster. Nu är de snart i tonåren och det jobbiga nu är att fortsätta hjälpa dem att hävda sin rätt att vara individer i en allt mer könsuppdelad skola. Det som var OK på dagis är helt klart inte OK i skolan. Dottern har behandlats som en outsider i 3,5 år för att hon hellre väljer killkläder och hellre klättrar i träd än står och pratar… Jag vet att vi agerat rätt och jag vet att om vi klarar den här tiden kommer hon att vara fantastiskt rustad för sitt fortsatta liv, men det svider ändå i föräldrasjälen när jag ser att vi inte riktigt gett henne förutsättningarna att "passa in". Nu har vi gett skolan ett ultimatum och börjat titta på andra skolor som skulle passa henne bättre, men vi vill inte att det ska vara lösningen, att hon är den som ska pekas ut igen som den udda som inte passar in…. Tips och pepping mottages gärna….

Det går aldrig i förväg att se hur ens barn kommer bli i framtiden, som vuxna. Man har förhoppningar på att de tar med sig det goda som man försökt förmedla. Så länge de är barn tror jag att de mest handlar och uttrycker sig utifrån vad de har med sig från sina föräldrar. Det är nog just i tonåren när de flesta ungdomar än mer vill känna att de är egna individer och att de kan göra egna val, utan sina föräldrar och utan att föräldrarna får reda på det som det kan gå lite snett. Även om de haft en bra barndom med föräldrar som bryr sig. I tonåren är det, vad jag märkt, kompisarna som är de viktigaste personerna. Eller åtminstone de som ungdomarna umgås mest med. Förhoppningsvis har man lyckats påverka sitt barn såpass mycket under den tid de var små att de fått med sig styrkan att kunna säga nej och visa att de inte behöver vara som alla andra.

Men som sagt, det är inget vi vet förrän vi är där.

Freja – jag är bara tvungen att kommentera där. Skolan SKALL motverka traditionella könsmönster, det är en del av deras värdegrund. Det finns altså inte bara med i förskolans mål och därför tycker jag det låter helt bedrövligt om det är så att ni känner ett behov av att flytta ert barn bara för att den skola hon nu går i inte klarar av ett uppdrag de faktiskt har. Det är endast positivt när barn vågar gå mot strömmen och det bör skolan uppmuntra!

Jag är nyfiken, vad är det i skolan som gör att hon inte kan gå kvar för att hon inte "passar in"?

Men .. har du inte tre barn? Eller är jag helt retard? Vem är Korven/Korvas då? xD haha nä nu skäms jag …(men skyller ifrån mig på att jag inte läst bloggen så länge, 2 veckor cirka bara)

Dumma jävla våp som saknar en hjärnhalva eller två och envisas med att posta reklam eller spam eller annan skit kommer att bli blockerade för all framtid

Läs bloggen där allt du behöver är en egen åsikt! Det låter väll enkelt?

Freja – Det kan ju vara jobbigt att vara den ända som är på ett sätt, så är det ju för det mesta. Men i denna utvecklingen mot ett jämställt samhälle så måste ju några gå först. Tonåren är alltid jobbiga, det vet jag (för att jag är tonåring!). Jag umgås själv knappt alls med folk i min egen ålder, helt enkelt för att dem oftast är så otrevliga och fokuserade på utseende och sprit. Det är typ det som är i deras huvuden.. Är man en person som bryr sig om annat, då passar man inte in.. sorgligt. Men jag tror att i längden så är det bra att dina barn uppfostrats jämställt. Självklart! Det kommer bli mer och mer vanligt så tillslut behöver inte dessa människor känna sig utanför. Så kan alla rosa prinsessor och blåa prinsar leka ensamma på skolgården, det kanske är dem som blir utanför sen.. haha X)

ja, jo, DU har ett ansvar. OCH barnens far. ansvaret ligger på ER. jag får av din text intrycket att bara du som mor har ansvar för att uppfostra barnen. eller är det bara en missuppfattning utifrån hur du uttrycker dig?

vart hittar du alla dina fräcka bilder som du har i dina headers, typ som kaffe koppen? kallas sånna bilder för något speciellt? har googlar ihjäl mig snart, hittar ingenting ! tack på förhand !

🙂

Tessan – Är det LadyDahmers blogg? Eller är det LadyDahmers och hennes mans blogg? Självklart skriver man "jag" om man har en egen blogg, och skriver utifrån sin egen synvinkel.

tessan – som redan påpekats så skriver jag ur mitt perspektiv. Jag talar inte för min man.

Dessutom så är jag hemma på heltid med barnen medans pappa jobbar och inte ens får hälften så mycket tid. Klart som fan jag har mest ansvar- Tyvärr. men som sagt – jag skriver ur mitt perspektiv.

fanny de flesta bilderna har jag tagit själv. Ut i dagsljus, (inte solljus) lägg sakerna på vitt papper. Maska ut i photoshop.

annars google. På engelska. Stora bilder.

Malin Elise: Du skriver "Jag är nyfiken, vad är det i skolan som gör att hon inte kan gå kvar för att hon inte "passar in"?" Klassen hon går i har en struktur där en grupp av killar bestämt över de andra barnen (och ibland över lärare…) sen förskolan. Min dotter, med sin individuella stil och ett starkt rättspatos, kom till klassen i ettan. Hon vägrade inordna sig i regimen och skulle därför hunsas in i sin fålla. I tre och ett halvt år har vi bråkat med skolan om det här och det görs individuella insatser, med mobbingplan och så vidare. Min dotter får gå på samtal med rektor, kurator, psykolog, skolsköterska och specialpedagog. Nu har hon och vi sagt ifrån. Varför ska hon gå på samtal när hon inte gör något fel? Nu ska skolan äntligen börja jobba med klassen som helhet, men vi har lovat vår dotter att om det arbetet inte kommer igång/inte ger effekt då får hon flytta någon annanstans….

Hej! Det var länge sen! Och jag tänker vara så fräck att fråga direkt om du kan tänka dig att hjälpa mig med en design till min nya blogg?

För övrigt tror jag inte att du behöver oroa dig för barnen, när de har dig som mamma 😉

Här hemma är det t ex jag som 99% av gångerna sköter trädgårdsarbetet medan min man tar hand om barnen och fixar och trixar hemma.

Jag försöker uppfostra mina barn likadant. De ska "kunna allt". Just nu drillar jag min 4 åringa kille att lära sig tvätta hihi

Känns väldigt viktigt att de kan saker som tvätta, laga mat och städa. Det är liksom grunden i att klara sig själv. Fixa bilen och trädgården är liksom inget man måste kunna från början.

Blir galen på mammor som gör allt åt deras barn (läs söner…)

fast om man vurmar så mycket för genus som du gör, så borde man också totalt inkludera pappan i sitt resonemang om genusuppfostran (om man har en pappa närvarande). både praktiskt & teoretiskt. man kan klä sina barn neutralt & lära dem de allra sundaste värderingar, men är det sedan ändå mest mamma som styr hemma vad gäller vad som är vad & vad som gäller så faller det hela lite platt. kan jag tycka.

Hej!

Jag vill bara försöka att lämna en fin kommentar för tack vare din blogg händer det (ganska ofta faktiskt) att du gör min dag. Jag blir så lycklig av att se att det finns människor som faktiskt ifrågasätter och vågar leva fritt, som tänker utanför boxen och har förmågan att delge omvärlden detta på ett fenomenalt sätt. Din blogg är en fröjd för ögat och dina ord är som balsam för någon som känner sig tveksam inför om det finns bra människor.

Jag känner att min bildningsnivå angående genus och feminism ökar för varje inlägg jag läser och för det vill jag tacka.

MVH. Sara.

P.S När folk pratar om "Ladyn" och menar på sopan Lady Gaga tänker jag i stället på dig.

P.P.S Om du skulle få för dig om att besöka min blogg vill jag på förväg varna för den gräsliga designen, jag har inte haft ork/lust att fixa iordning den.

Sadly but true känns det som jag lägger ner kampen på nätet kring Genus. Har skrivit om varför här. http://anouk.blogg.se/2011/february/en-liten-genusstorm.html

Jag orkar inte mer. Alla är så jäkla tröga och insnöade. blundandes. Det är så otacksamt. Hur orkar du? Haha missförstå mig inte jag ÄLSKAR ditt engegemang och kämparanda att försöka banka lite vett i huet på folk. Men blä nej nu är jag tyst. en srund.

Till anonym: "Just nu drillar jag min 4 åringa kille att lära sig tvätta hihi" är inte det lite väl? Han är ju bara 4…

"Blir galen på mammor som gör allt åt deras barn (läs söner…)"Är lägg av, det är lika många mammor och pappor som skämmer bort dina döttrar. Såg du inte på Und & Bortskämd? Tjejerna var miiiinst lika bortskämda och inkompetenta…

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *