Kategorier
feminism & genus

Hjärntvättad och skamfylld 

  Tajmingen är ju sådär dock. Maken är sjukskriven för utbrändhet och behöver vila men vem ska ta hand om barna när båda är utslagna? Känner att jag försvårar hans tillfrisknande då det borde vara jag som avlastar istället för tvärtom. Och då får jag för mig att han hatar mig för detta, tycker att jag år värdelös och dum och sen känner jag såklart skam för detta för vi kvinnor är ju så jävla hjärntvättade med att ta på oss allt ansvar och skuld för allas mående. Vi ska vara goda hustrur och duktiga mammor och jag är varken eller just nu.  OBS vill ej ha pepp. Bara gnälla. Gnäll ni också om ni vill! ]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

42 svar på ”Hjärntvättad och skamfylld ”

Usch, vilken dålig timing. Låter tufft! Givetvis är det inte ditt ansvar mer än din mans men det vet du ju redan, även om det är svårt att också ta in och acceptera. Låter som att ni bägge två kanske skulle behöva avlastas? Kanske kan någon släkting till någon av er eller vän ha barnen hos sig i några dagar så att ni får lite hjälp att hämta energi? Hoppas det blir bättre, håller tummarna,
du förtjänar att må bra och vila ut!

Usch, jag vet känslan. Här är min klagosång. Har vart i liknande situation här, är i v33 och vart sjukskriven som utmattad i många veckor nu. Pisstrött och sur, mannen har förlorat en förälder och dessförinnan tog han ju hand om sin sjuka pappa. Vi har vart/är svaga båda två just nu-när man egentligen borde finnas till som stöttning för varandra så är man som mest egocentrerad. Livet peakar inte direkt. Livrädd för att orken inte finns för amningsnätter och övriga barn… Hoppas att ditt illamående snart ger med sig och att du sedan kommer att må bra!

Jag är riktigt gnällig idag. Kaos i psyket, kaos i huset, kaos på jobbet. Remitterad till vårdinstans som tar hundra tusen år på sig att komma igång. Världens otrevligaste läkare på vårdcentralen. Trött som ett as och helt oinspirerad till att göra något över huvud taget. SUCK. Blir inte bättre av att sambo är skitstressad över sitt jobb och att det snart är jul och att vårt hus aldrig blir färdigrenoverat. Och nu har jag glömt fylla på i pannan så måste säkert tända den igen. HÅ HÅ JA JA nu ska jag lägga mig på soffan och begråta mitt öde eller något.

Lånar värkbruten och PMS-stinn ditt kommentarsfält för ett litet utbrott och hoppas att delad vånda är halv vånda eller nåt:
Gnäll och gny
Usch och fy
Min kropp är kass
Vill ha en ny!
Min hjärna spinner tom
Min ångest står i blom
Piss och skit är dagens lass
Och längtan svår att galla spy!

Jag har haft så sjukt tråkigt på mitt jobb idag. Pluggar i vanliga fall så jag jobbar bara extra då och då. Idag har varit en riktig prövdag här. Avskyr detta jobbet, mitt gamla jobb (är tjänstledig för studierna). Sjukt nöjd att jag slutar om mindre än två månader, men det har ändå varit tråkigt idag. Tack för att jag fick gnälla.

*Kramar*
Jag är också gravid, illamående och fylld av tankar. Mannen är arbetslös och jag är så slut att hade jag inte behövt vara hemma med dottern nu dessa dagar kanske jag kollapsat. Jag skräms av att jag ska bli sjukskriven när jag är den som drar in pengar. Förra graviditeten var horribel, jag mådde främst psykiskt dåligt men hade mer normala kroppsliga symptom vilket är tungt nog. Denna gång väger jag mer och har mer ansvar och sämre framtidstro än förra gången och det känns så jobbigt att tänka på vad jag gett mig själv in i. Får mannen inte jobb så blir det dessutom att ta ut max av föräldrapenning och då blir det väldigt kort ledighet… Jag är redan kär i detta barn fast det är tidig graviditet men det är lätt att mest se åskmoln ibland.

Det låter riktigt jobbigt det där med illamåendet! Har inga barn än och det där är en av mina största rädslor inför eventuellt barnskaffande, att må illa och kräkas. Har fobi för det. Det och att alla skulle ta sig friheten att kommentera min kropp, det verkar hemskt! Hoppas illamåendet går över snart för din del och att maken också är på bättringsvägen.
Min klagan för dagen: kuggade tentan, men sen åt jag skitgod pizza, så ändå en helt okej dag!

Alltså.. en sån grej. Jag har börjat misstänka att jag är gravid, är typ 12 veckor sen jag senast hade sex och kondomen gled av då.
Har haft vanlig mens 2 gånger sen dess, tror jag iaf, kändes exakt så. MEN jag har gått upp typ 10 kilo under hösten, har ätit en massa godis typ varje dag så kan ha med det att göra också… Uups. Men var tjock från förut, så skulle liksom inte märkas på det sättet om jag var gravid.
Har haft helvetiska gaser i magen de senaste veckorna, också fast jag ätit lite nyttigare (ifall det nu skulle ha med saken att göra). Liknar liksom lite de symptom du LD beskrev i ett inlägg för ett tag sen. Bajsar löst, ofta, i många delar och GASERNA -.-
Gjorde ett blodprov för en vecka sedan och kollade om jag var gravid (är för jävla paranoid, jag vet). Har inte tagit några gravidtest alls. Har inte riktigt tänkt att jag skulle vara gravid tidigare, därav sker detta lite sent…. Ja, och blodprovet visade att jag inte var gravid. Undrar nu om nån vet om det kan visa fel?! Tänker ta gravidtest imorgon… God dammit…
Har också gjort en vanlig gynekologundersökning, kan en gynekolog se om man är gravid om man hade varit i vecka 5 då?
Iaf, har druckit jättemycket alkohol den här hösten, och rökt, så det är nog abort som gäller för min del om jag är gravid. Känns helt sjukt. Känner mig helt paranoid. Vill verkligen inte detta -.- inte aborten heller, men det känns ju för fan livsfarligt att föda en unge om man är 26, ensam, och har druckit sprit….

Har du gjort ett blodprov och haft mens så är du inte gravid! Minska godiset och alkoholdrickandet så ska du se att magen blir bättre 😉

Låter skitjobbigt!
Mitt fredagsgnäll:
Ska ha mens any day now, men nåt känns fel. Om det är min noja eller faktiskt en sanning får väl tiden utvisa. Vägrar lägga pengar på graviditetstest förrän jag verkligen vet att mensen är sen.
Ska jobba natt inatt, och hoppas att jag inte hamnar med samma patient igen, det är för tungt rent emotionellt.
Och värst av allt, imorgon när jag kommer hem från jobbet hinner jag bara duscha och byta trosor innan jag måste sätta mig på en jävla buss i typ två timmar och hälsa på svärmor som dessutom är barnvakt åt minst tre av sina barnbarn och behöver lite avlastning någon timme. Vill inte! Jag vill stanna hemma och sova och äta chips. Kunde jag göra båda samtidigt så skulle jag! Men booo

Åh jag vill också gnälla, är i vecka 8 och mår illa 24/7! Spyr knappt aldrig men mår bara jävligt illa hela tiden! Det som funkar att äta ena dagen funkar inte den andra, samtidigt så säger min gravid-app att det är bra om jag äter nyttigt och tränar, hur fan det ska gå ihop vet jag inte så jag väljer att inte lyssna på den överhuvudtaget!!!
lipar hela tiden gör jag med!
Förstår att det finns många som har det sämre än jag, men just nu tog jag chansen och bara gnälla av mig lite!
Kram på er!

Hej! Det här kanske inte funkar för dig men jag hade det precis likadant och det hjälpte att kräkas! Visserligen är det jobbigt som fan att spy, men efter det fick jag en timme av ”bra” mående som gjorde att jag kunde få i mig lite mat utan att hata hela världen. Min barnmorska sa att det viktigaste är att jag fick i mig något så skit i att stressa över ”nyttig” mat, ät det du är sugen på (dvs hatar minst☺)

Jag förstör din tanke hundra procent. Men tänk på att (vilket jag utgår ifrån?) Att han också ville skaffa fler barn. Då blir det ju som det blir. Sluta tänka så! Ni får hjälpas åt och göra det bästa av situationen.

Jag passar också på. Sjukdomar, sjuka barn, depp, en sambo på kryckor två månader och sedan halvtidssjukskriven. Lägg sedan till att vi medvetet pajar klimatet för våra barn vilket bäddar för naturkatastrofer, konflikter och krig. Som kommer leda till flyktingströmmar som är så mycket värre än de vi ser idag. Vilket leder oss in på att vår solidaritet och humanitet tydligen inte var värt nåt när det prövades i nöden och att jag skäms. Skäms. Men när det är Black Friday har vi råd!
Äh… Kom på att klimatoro kanske inte var det det här kommentarsfältet behövde. Men du sa gnäll, ingen pepp. Tar bara en liten bra sak; tvjulkalendern verkar bli kul i år så att.. eh.

Blev tvungen att gå tillbaka och läsa det här med tanke på det sista du skrev om att krokettera med att en mår dåligt över sitt lyxliv. Och måste klargöra några saker:
När jag skriver att vi pajar klimatet syftat jag inte på mig och min sambo utan större delen av mänskligheten. Jag o han gör faktiskt så gmycket vi kan för miljön och försöker ständigt göra mer.
Skammen gäller inte vår livsstil utan när jag skriver att jag skäms syftar det på hur de senaste besluten om tillfälliga uppehållstillstånd, röntgen av barn osv. Det skäms jag för, som svensk.
Black Friday däremot är jag kritisk till. Talar mycket om våra konsumtionsmönster över lag.

Försök hitta små guldkorn i tillvaron som ni kan ägna er åt tillsammans, som inte kostar någon energi. Något som ni båda klarar av. Se det positiva i att ni två står vid varandras sida och väljer att dela HELA livet med den andre.
Sen kanske frisk luft, vatten och extra vitamintillskott också kan vara något? (när det gäller vitaminer/mineraler: köp ingen skit – gå hellre in på t.ex. ”bättre hälsa” (vitaminer.nu) eller någon liknande sida och beställ därifrån)
Kram på er båda!

Glömde detta i förra inlägget. Jag tror att din man älskar dig precis som du är. Han älskar dig oavsett hur illa du mår och oavsett allt annat som du tänker på. Det spelar ingen roll att du ligger där i soffan och är sådär superrisig och mår dåligt – han älskar dig ändå! Släpp all skuld och skam. Nu. Släpp tankarna på om du duger som du är, för det gör du! Det finns ingen i hela världen som får lägga någon som helst skuld på dig. Och om du känner att någon angriper dig och lägger skuld på dig…ta fram ditt blytunga långfinger och ge det åt både människan, skammen och skulden! Låt ingen definiera hur du ska vara!
Hoppas detta peppade lite!

Ok, där gjorde jag det igen…suck. Precis som den gången jag skrev ”fd. man och hatare” när jag egentligen menade att jag är ”man och fd. hatare”. Suck på mig. Du skrev att du INTE ville ha pepp och så är det det ENDA jag ger. Sorry. Jag ska inte skriva något inlägg här igen då jag uppenbart inte kan läsa ordentligt :/’

Är han utbränd ”utbränd” eller verkligen utbränd?
Alltså jag vart utbränd 2010 tror jag det var, och sen dess har jag fått gått hos kuratorer, psykologer, tränat kbt, läsa självhjälpsböcker, tagit bort massa ansvar. Foka på mitt liv, min vila, min sömn och ha en så kravlös vardag som det går. Det är 5 år sen jag gick ”in i väggen” och vart utbränd. Och det är en såååå lång väg tillbaka och vad jag hört och läst så är man för evigt stresskänslig efter man varit utbränd och det är lätt att bli utbränd igen och igen..
Jag är inte ”Frisk” än, jag tål inte stark stress då svimmar jag. Jag måste konstant sova mina 8-9 timmar per dygn, gör jag inte det gråter jag, sover på dagen eller känner mig deppig och totalt orkeslös…
När det gäller barnen så har maken fått tagit enormt med ansvar just för att jag helt enkelt måste få vila, trots att det gått 5 år…
Därav tänker jag om han blivit utbränd så är det väldigt allvarligt.

Som med allt annat så är det viktigt att tänka på att det är olika för alla; det beror på hur länge en stressat, hur ”hårt” en går in i väggen, dvs hur länge kör en på efter att en egentligen hade behövt pausa, hur bra hjälp en får, hur livet ser ut i övrigt, personlighet mm mm

Jag känner mig lite snuvad på fredagskvällen då jag somnade medan jag nattade trollet och vaknade lagom tills att det var dags för mig att gå och lägga mig om jag ska ha en chans att orka med helgen. Och jag som hade planerat att äta chips framför tv:n…

Gnäll härifrån med. Är så obeskrivligt trött konstant – november, jobbiga saker på jobbet, fantastiskt långdragna projekt och framtidsoro suger must & lust ur mig. Orkar inte göra någonting överhuvudtaget men har inte kommit på någon bra strategi för att säga nej till saker, eftersom jag är rädslostyrd och övertygad om att allt kommer att skita sig om jag sätter mig själv i första rummet någon enstaka gång. Hunden och sambon håller mig upprätt (någorlunda) vilket jag är otroligt tacksam för.

Har du barn? Kan ni inte pyssla julklappar åt varandra i år fast tillsammans? Inte alla på en gång utan ni hjälps åt men den som ska få just den grejen är inte med och så turas ni om. Tomtar av toarullar eller hängare till smycken eller fotoramar av glasspinnar. Kul, billigt och suruppskattat när de får se när mottagaren öppnar sin klapp som någon gjort med glädje och kärlek.
Eller så anmäl dig på fb att du skulle vilja ha en kass med julgrejer. Kommer inte ihåg vad gruppen heter, men det fixar du själv fram är jag övertygad om.
Seconhand har också leksaker mm.
Det blir en God Jul i år med bara ni får vara någorlunda friska.

Passar på att gnälla jag med.
Gravid i v 31 och urinvägsinfektion, förkylning och foglossningsbesvär plus illamåendet är tillbaka för första gången sen v 17. Har tjafsat med f-kassan också, som bestämt sig att jag bara får halv graviditetspenning för att de tycker att mitt jobb tydligen inte är tillräckligt fysiskt krävande. Asen.
Cravings efter mögelost och kött, som jag inte kan ge efter för iom att jag är vegan.

Jag tänker minsann gnälla jag också. Jag och min man har bestämt att vi ska försöka skaffa ett syskon till vårt barn. Iaf så dök min operationstid ner i brevlådan och den gjordes igår. Frågade sedan läkaren om det här med att skaffa barn och vi måste vänta 8-10 mån. Buhu!
Vill med detta inte hävda att ni som är gravida ej får klaga, jag själv planerar att göra det om 10 mån och jag vill heller inte göra någon som kanske väntat år på att få barn ledsna. För mig blev det en lång väntan eftersom att jag var inställd på att sätta igång inom kort samt så vet en inte hur lång tid det kan ta. (Om det ens går)

Haha åh älskar att gnälla, det känns bättre efteråt.
Jobbar tvåskift, och det andra skiftet SUGER piss. De gör inte ett skit så jag stressar livet ur mig dagarna i ända. Men jag fick tårta, yay!

ähh när ja var gravid och mådde pissilla och kunde knappt röra på mej fick gubben dra allt. Skit samma om han va trött eller sjuk. Är inte nån jäkla superwomen och tänker inte bli det för hans skull.. Likadant nu när jag mår dålig pga ångest och depression. Det är han som fixar mat och städar. Om folk tycker jag är en sunkig morsa fru eller kvinna so be it. Använder min energi för att leka med barnen och själv komma på fötter.

Skönt att få gnälla lite och inte bara vara ”perfekt” hela tiden.
Gravid i vecka 17, första barnet och ingen av mina romantisk drömmar om graviditeten har slagit in. Sjukskriven för illamående som inte ger kräkningar, men däremot enormt äckel för mat. Allt som luktar, är varmt går bort. Kall yoghurt och apelsinjuice är allt jag får i mig. Känner mig redan som en dålig mamma… Vill se fram emot barnet som jag längtat efter i så många år, men det enda jag känner är trötthet och äckelkänslorna från illamåendet.
Skäms inför chefen på jobbet som försöker verka förstående men som suckar och påminner om projekt som inte blir gjorda och nya arbetsuppgifter som väntar…
Sambon försöker, men jobbar mycket och tar hand om markservicen här hemma. Långt till släkt och vänner, och bor i en stad där vi är nya och de enda jag känner är folk från jobbet.
Jag som längtat och drömt om det här i så många år känner mig så otroligt less och uppgiven. Jag vet ju att det kommer vara värt det i slutänden, men inget är som jag önskat…
Tack för gnällmöjligheten.
//T

Jag mådde likadant! Kunde få i mig smoothies, godis och kex. Hade dåligt samvete för att jag var sjukskriven för utmattningssyndrom och inte skulle bli en bra mor. Oroade mig för barnets hälsa, men läste mig till att barnet tar det den behöver och att den enda som mår dåligt är en själv.
Och faktiskt så mår man bättre någon gång runt vecka 20. Då fick jag magen, och älskade den från första stund, samt att jag blev piggare och kunde äta lite mer.
Nu är barnet snart fem månader och bäst i världen. Det är tufft i början men kärleken hjälper en uthärda. Se till att fadern är med barnet all din ickematande tid, samt att han sköter hemmet, i minst de tio pappadagarna. Kräv bra matningshjälp, stressa inte med någonting och sov så mkt du bara kan. You’ll be fine.

Jag har JÄTTEONT i halsen. Alltså verkligen skitont. Min 1,5-åring är jätteförkyld. Hostar och snorar och rinner ur ögonen. Hon vill sova på mig. Min man är också förkyld, men han får sova ifred. Därav får jag lite mer uppassning och ligga kvar i sängen på morgonen. Det är vår lag. Men fy fan för att må illa. Jag mådde som ett as fram till v 16 när jag var preggo. Ändå längtar jag så jag går sönder efter att bli gravid igen.

Hej. jag gjorde lunch precis som blev asäcklig. Mina barn vägrar äta. Blir fan aldrig färdig i skolan. På min praktik jobbar det endast rasister och jag är dum och feg som inte vågar säga ngt. Är rädd att de ska ge mig dåliga referenser då. Råkade tappa min telefon när jag hade kissat, rakt i toaletten. Tvättmaskinen har gått sönder- Har noll kronor till extra utgifter. Har även noll kronor till julklappar. Vill lägga mig och gråta tills någon ordnar ett jobb till mig och ordnar upp hela mitt liv.
En positiv grej: Jag fick betyg B i hälsopedagogik! (utan att ha använt ett enda ord om vikt eller kropp)

Hela senhösten har varit mest bara skit. Studierna har inte framskridit som de borde och jag har varit mer rädd än någonsin om min framtid: att jag inte får något vettigt jobb med min examen, att jag inte får slutfört min examen, att jag helt enkelt är för inkompetent för akademiska studier och en karriär därefter. Jag är otroligt trött på det politiska klimatet i mitt hemland, och strukturförändringar till följd av företagiseringen kopplat till den nedmontering av välfärd som pågår. Vetskapen om förändringarnas påverkan på mitt liv gör min framtidsångest ännu värre, då jag vet att jag kommer att lida, vare sig jag faller eller ej. Det känns som om världen inte är skapt för såna som mig. Är rädd för livet och vill helst bara sova länge och pumpa muskler på gym eller göra något annat egocentriskt.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *