Kategorier
feminism & genus

Hoppfullt leksaksshoppande

Ung pappa drygt 25 bast: Rut! Rut, kom nu! Nej, usch, ingen docka … titta här! (visar ett träpussel) Titta vad fint! (Han log blygt när han upptäckte att jag lyssnade. Och jag flinade givetvis nöjt och igenkännande) En femårig pojke rusar fram till barbiedockorna och tjuter; Mamma! Jag vill ha en sån!
Mamman: Nej gubben, vi har inte råd (jag småkikar lite fördomsfullt och förväntar mig att det är för att det är en pojke….) Men vilken tycker du är finast? Kanske kan du önska en när du fyller år? (pojken lyser upp och visar) Det finns hopp.]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

39 svar på ”Hoppfullt leksaksshoppande”

Åh det värmer i hjärtat, framtiden ser ljus ut igen 🙂

Fan jag blir ju mörkrädd när jag läser dina inlägg om alla jävla FL-idioter, men jag måste komma ihåg att för varje idiot så finns det kanske 30 lite "klokare" människor 🙂

Tjoho! Härligt att se att det faktiskt finns en del med sunda värderingar. På mitt ex-jobb, en viss hamburgerkedja var det annars många föräldrar som ville ge intryck av att låta barnen välja själva, men så fort lilla Kalle ville ha en docka som leksak blev det blankt nej, fast om Rut ville ha en bil gick det bättre iaf. Konstigt!

Åh, vad skönt att höra att det finns lite vettiga människor därute!

Min pojkvän jobbar på BR och får höra både ett och annat som är ganska oroväckande. Någon pappa var till exempel rädd att hans son skulle bli homosexuell om han köpte en docka eller något som var rosa eller vad det nu var. David bara: "Eh…det finns väl ändå värre saker man kan 'bli'?". Hjälp, säger jag bara!

Var på Mediamarkt förra veckan. En pappa med sin lilla dotter var där och dottern hängde på tvättmaskinerna och ville pilla en massa. Då sa pappan: "Jag tycker inte om ditt intresse för tvättmaskiner. Du kan väl låta killarna sköta det där?"

Tyckte det var lite kul. 🙂

Hej!

Undrar om du räknar kolhydraterna i din kost (hört att det ska vara högst 20 g om dagen om man vill gå ner med lchf) eller om du struntar i det? 🙂

Jag var i Ullared och gick in i leksaksavdelningen med min ickeflickiga dotter…vi passerar barbiehyllan där en pappa står med sin dotter som beundrar alla rosa skapelsen, min dotter passerar – verkligen! – och utbrister när hon får se robotarna på nästa hylla "kolla mamma, vad häftiga" – pappan tittade mycket längtansfullt efter min dotter och log stort emot mig 😀

För mig kommer det inte spela någon som helst roll vilken typ av leksaker som min dotter vill leka med. Så vill hon leka med en docka så kommer hon få göra det lika mycket som om hon vill leka med en bil.

Tycker mer det är tråkigt när folk tittar snett när jag klätt min dotter i ett par rosa byxer. "Det gör du bara för att hon är tjej." -Men om jag hade haft en son så hade folk tyckt det varit bra "bara för att pojkar kan visst ha rosa"….

Oavsett hur jag gör så finns det alltid något som folk har att klaga på.

Förstår du vad jag menar??

För hoppningsvis leker de flesta barnen med vad de vill leka med och har föräldrar som även låter sina barn leka med det.:-d Sen om det är träklossar, bilar, pussel, målarböcker, dockor eller mjukisdjur spelar för mig ingen som helst roll.

bra o låta barnen välja intresse själva. Men tycker jag det är dumt att det är så dyrt med ¨många barns favorit figurer(hellokitty, barbie, spindelmannen osv). Tur att hon inte börjat gilla barie och sånt än(kke aldrig kommer heller),hon gillar sin docka dock. För det tar emot att köpa en tröja som är 100-spänn dyrare för att det är tryck med en favorit på.

jag kan irritera mig på min mamma som är lite väl mycket "små tjejer ska ha rosa för det är sååå gulligt" och "varför skulle man ha rosa strumpor på en pojke? jag FÖRSTÅÅÅÅR INTE". Men hon hade i vilket fall tillräckligt mycket vett i skallen för att köpa bilar och barbie till min lillebror när han fyllde 4. För han önskade sig ju bilar och barbie!

min lillbror fick nya sandaler, röda med bilar på, han skrek och vägrade sätta på sig dom för han skulle minsann ha lika som sin yngsta storasyster – rosa med fjärilar på. Det hela slutade med att pappa åkte och köpte rosa sandaler med fjärilar på till han, vill han ha det så ska han ha det!

Vad härligt att det faktiskt finns en tanke kring det hos föräldrarna iaf. Speciellt när leksaksaffärer ser ut som de gör. Så extremt indelat i tjej vs kille. Gillar verkligen att läsa din blogg för övrigt!Har läst den ett litet tag utan att kommentera och det är befriande att veta att det finns bloggar som inte innefattar endast dagens outfit ;O) Din blogg gav mig hopp

Ha det fint!

En av mina absolut dyrbaraste leksaker när jag var liten var en polismotorcykel (med tillhörande polis). Jag hade en hel låda med bilar som jag hade ett egenhändigt byggt garage till. Jag hade även en "djurpark", mina mjukisdjur, och barbiedockor – som jag klädde ut till riddare med svärd och beväpnade cowboys och satte på leksashästarnas ryggar…

Det ena behöver inte utesluta det andra, och jag blir också glad av att höra att det verkligen finns föräldrar som (liksom mina) kan se utanför de konservativa könsrollsramarna! 🙂

Så jävla kul att läsa/höra sånt här!

Tycker att ungarna ska få klä sig i vad dom vill utan att folk ska kolla snett. Kollade på ett dr Phil programm där mammam var rädd att hennes son skulle bli homusexuell för att hennes son som var mellan 3-7 år bara ville använda "tjej" kläder. Då rådde dr phil henne att ta av honom alla "tjej" kläder och "tvinga" eller vänja av honom "tjej" kläder och få han att använda "kill" kläder. Det tyckte jag var sjukt fel gjort.

ANGELICA — problemet är att barn sällan leker med "det de vill" eller att det de vill leka med egentligen är en genuin önskan från dem helt opåverkad av omgivningen.

Det är ingen slump att flickor föredrar att leka med dockor och annat tjejigt och att pojkar vill leka med pojkleksaker. (för det vill de ju) — de lär sig redan i tidig ålder, genom att iaktta sin omgiving, genom bekräftelse (antingen synlig eller osynlig) och genom sin miljö, vad som är ok för resp. kön. Och vad de "ska" leka med.

Det är därför det kan vara viktigt och bra att som förälder gå in och styra lite. Kanske köpa leksaker utanför normerna, välja leksaker som barnet inte intresserat sig för osv. (och presentera dem bra)

Genus är en hel vetenskap som omfattar allt.

Alltå jag håller med dig. MEN eftersom det finns killar som uppenbarligen VILL leka med barbie för att de verkligen vill, så måste det ju finnas tjejer som VILL lika med barbie för att de verkligen vill. Vet inte om jag tycker att det är ok att säga nej till dem bara för att de är tjejer…

(Min sons käsaste ägodel är för övrigt dammsugaren)

tror du att det finns en risk för att kompensatoriskt uppfostrade barn får en backlash när de växer upp, konfronteras med samhället och väger sin egna identitet mot det samhället förväntar sig?

något i stil med,

– mamma lät mig aldrig vara flicka, nu satan ska det kompenseras genom de mest feminina attribut jag kan komma på?

lina nej det tror jag inte eftersom att det inte handlar om att inte låta flickor vara "flickor". Det handlar INTE om att ta ifrån eller förbjuda, utan det handlar om att TILLFÖRA.

Problemet är ju att DU definierar "flicka" som någon som kläs stereotypiskt, beter sig på ett visst sätt eller leker med stereotypiska saker och därmed tolkar utifrån det perspektivet, medans jag och de som tycker lika inte definerar våra kön (eller våra barns kön) utifrån hur de ser ut eller vad de leker med eller hur vi beter oss.

Jag är en flicka oavsett.

Och konfronteras med samhället gör ju alla barn redan från födseln såvida man inte isolerar det. Så det problemet ser jag inte heller?

jag definierar inte flicka som någonting särskilt, förutom (i de flesta fall) en person med fi**a. det är väl inte för inte som man har högskolepoäng i genus.

jag använde uttrycket utifrån samhällsperspektivet om vad en flicka är – hade det känts bättre om jag skrivit "flicka"?

jag bara ställde en fråga som jag tyckte det var intressant att höra ditt resonemang kring, det fanns ingen anledning att bli fientlig och komma med påhopp och förutfattade meningar kring min syn på kön.

och hur du än vänder på det – klär du inte din dotter i könssteretypa kläder så tar du BORT någonting, lika mycket som du tar BORT någonting från en kille som bara får blått och spindelmannen.

sedan är det väl givet att man konfronteras mer med samhället på EGEN hand ju äldre man blir? bildar sig en egen uppfattning utanför föräldrarnas skyddande värld. det är på något vis innebörden i att växa upp.

och NEJ du behöver inte bli rasande nu. jag är inte någon "låt flickor vara flickor"-person, tvärtom. men jag tycker att det är intressant och viktigt att reflektera kring och utmana våra ställningstaganden.

LINA — nu blir jag förvirrad. På vilket sätt är jag fientlig och vart är påhoppen du pratar om???

Jag svarade ju bara på din fråga. :-s

För att fortsätta: Om jag säger att jag inte klär min unge i golfkläder eller helsvart goth- outfits, skulle du påstå att jag tar bort någonting?

För faktum är att jag inte kan (eller vill eller har råd) att klä min dotter i all världens stilar eller kläder. Att min dotter inte kläs i massa gull-gull är inte – enligt mig – att begränsa eller ta bort med tanke på att jag tillför så mycket mycket mer. Så otroligt mycket mer.

Jag tar liksom bara bort EN grej, medans en förälder som klär sin unge i bara blått tar bort hundra. Ser du verkligen ingen skillnad?

Och nej, mitt svar kvarstår. Jag tror inte att det på nåt sätt kommer upplevas av mitt barn att hon inte tilläts vara flicka (eller nåt annat) eftersom att genus innebär att låta barn vara precis de de är, utan krav, förväntningar och annat strunt. Hon tillåts vara flicka med allt vad det innebär. Med allt vad hennes personlighet innebär.

Jag lär ju henne att, att vara flicka inte handlar om att klä sig i rosa eller leka med dockor. Hon får ju istället lära sig att hon är en riktig flicka oavsett hur hon ser ut och hur hon är.

(om man däremot fostrar sina barn enligt gamla roller OCH ändå förvägrar barnet att ta del av den roll den "tillhör" DÅ är jag övertygad om att det slår fel. Ungefär som jag fostrades.)

"Problemet är ju att DU … medans jag och de som tycker lika inte definerar våra kön (eller våra barns kön) utifrån hur de ser ut eller vad de leker med eller hur vi beter oss" kändes som ett väldigt obefogat påhopp av mig utifrån åsikter som jag inte ens HAR.

Man behöver inte alltid förutsätta att folk är biologister, menar jag 🙂

Haha näe, jag tror inte att detsamma gäller golfkläder – eftersom det inte är alls samma förväntningar från samhället om att vi ska golfa som det är på flickor att vara "flickor".

Som sagt, väljer vi att tillföra något så väljer vi bort något annat – det gäller alla föräldrar. Sedan handlar det enligt mig bara om VAD man tillför. Men man kan inte prata om att "min 'metod' är det enda som tillför, andra tar bort'".

Men visst, jag tror också på att det är lugnt bara man som förälder skapar en säker, trygg och stark individ! Jag ville ju bara höra vad du hade för tankar kring saken.

Jag har också undrat liknande, typ om en femårig Ninja vill ha en prinsessklänning på födelsedagen, hur du skulle göra. Absolut inte för att vara kritisk, utan för att jag själv inte har en aning om hur jag skulle hantera situationen. Har inga barn, men om jag får så är jag väldigt inne på ditt sätt att uppfostra.:thumbup:

jag kommer absolut möta ninja i hennes tankar och önskemål, oavsett vad de gäller. Men jag tror inte på att ge barn allt de vill alltid.

Sen beror det ju helt på omständigheterna:

ser jag tex att min dotter snöar in på prinsess-skiten eller bara vill ha rosa så kommer jag göra mitt bästa för att skapa balans och tona ner det.

Om hon däremot är en vanlig unge som bara önskar att få vara prinsessa på sin födelsedag så finns det ju ingen anledning att neka det.

Hallå,

kan inte annat än hålla med, skönt att höra att vi är fler av samma åsikt:)

Har sedan jag blivit gravid blivit alltmer mörkrädd kring det faktum att det är så babyblått och rosa i den värld av gravida och småbarnsmammor som finns här på nätet. Jag har så otroligt svårt att förstå varför föräldrar och personer i barnens omgivning har ett så stort behov av att befästa könet genom grejer och kläder, låt ungarna ha bekväma, funktionella kläder och roliga/pedagogiska leksaker i färger som inte behöver "bevisa" att det är en liten flicka eller pojke.

Låt alla barn leka med dockor, det bidrar till ett sunt prosocialt beteende att "ta hand" om dockor, djur, nallar och syskon i tidig ålder, men bara för flickor?? Helt sjuka könsnormer!!

Åh, jag gillar din blogg! Inte sagt att du gör så, men i allmänhet bara så stör jag mig på folk som vägrar klä deras döttrar i klänning och inte vill köpa dockor åt dem osv bara för att de inte vill att de ska vara sk "tjejiga". Vill tjejen ha en knallrosa silverglittrig klänning och en blond pinnsmal barbie måste hon väl få den lika väl som om hon vill ha en bil och en spidermandräkt? Kanske blev lite luddigt men hoppas du förstår vad jag menar!

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *