Kategorier
feminism & genus

Ibland behöver man ta bort saker för att tillföra nya möjligheter

Tycker att att så fort det kommer fram ”traditionella lekmaterial” såsom bilar, dockor, klänningar, rustningar m.m. så blir leken väldigt könsuppdelad, men när vi är i skogen och bygger kojor, i jympasalen och leker djungel m.m. så leker barnen i helt andra grupperingar och i andra roller. Då är det mer: Julia får vara chef för hon är äldst eller Edvin får vara katt för han är bra på att klättra.Ida i UnderbaraClaras kommentarsfält

Det här är en ganska viktig sak att tänka på ibland. Genus handlar ju inte om att ta bort utan om att tillföra, men ibland behöver man bokstavligen ta bort saker för att barnens värld ska öppnas upp och nya möjligheter ska uppenbara sig. Fri lek är inte alls fri utan styrs väldigt mycket av könsroller och förväntningar och barn intar snabbt sina positioner. Pojkar tar lätt över ”sina” områden och skuffar ofta bort flickorna som inte alltid vågar ta plats. Speciellt på områden man inte är van vid.

Många reagerar när jag säger att jag t.ex valt bort ett specifikt plagg eller en specifik leksak, utan att tänka på att INGEN förälder kan tillhandahålla precis allt. Ingen köper alla leksaker, all mat, alla kläder. Men så fort man har en verklig pedagogisk tanke bakom blir det annorlunda. Det är som att ett föräldraskap som går på automatik och vana är mer ok än den som är genomtänkt och planerad. Varför är det egentligen så?
]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

54 svar på ”Ibland behöver man ta bort saker för att tillföra nya möjligheter”

Vad jag minns var det inte inte bara pojkarna som gjorde så. På mitt dagis var det flickorna som regerade för det mesta och speciellt i dockrummet. Eller så är mitt minne skevt eftersom jag är och alltid har varit en person som tar för mig mycket.

Vad tycker du om dockrum förresten? På en förskola jag praktiserade på i somras hade de ett rum de kallade "lägenheten" istället för att det inte skulle bli så mycket förutfattade meningar. Jag vet inte om det är bra eller lite overkill, för barnen brydde sig inte så mycket om namnet.

För övrigt tror jag att folk i allmänhet kanske tycker att man inte ska planera sitt föräldraskap eftersom man ska "lita på sina instinkter" och "ta det som det kommer" osv. Eller så tycker de att du gör rätt men lär ut fel saker. Jag däremot beundrar ditt sätt att lära dina barn vad som är rätt och riktigt och tror att de kommer växa upp och bli underbara människor (om de inte redan är det alltså).

elli dockvrå eller dockrum skrämmer bort många pojkar. Lägenheten eller hemvrån är bättre och inbjuder alla barn, inte bara flickorna.

Jag tror att många som bara gör av vana kanske tar det som kritik mot sitt sätt att uppfostra när någon annan berättar om sin mer genomtänkta pedagogik, de blir liksom provocerande att någon tänkt så mycket på saker som en själv aldrig funderat över. Vilket ju är ganska kontraproduktivt. Jag har också hört att utomhusdagis, där barnen är ute hela tiden och leker i skogen, blir mer jämställda eftersom det är svårare att köna en lek när det inte finns leksaker som driver på könandet genom sin utformning. Vill gärna att mina framtida barn ska gå på ett utomhusdagis, både för jämställdheten men också för att lära sig om naturen.

Ja visst är det så att pojkar skuffar undan flickor som närmar sig deras territorium. Ungefär som när jag var liten och alla flickor i klassen hade byggt en koja. Sedan skulle pojkarna vara med och leka och då blev de chefer över kojan och "sparkade" de flickor de inte ville ha där. Tjugo år senare blir jag fortfarande rasande när jag tänker på det. På hur pojkarna uppfostrats till att ta sig sådana friheter och hur vi flickor tyst accepterade det hela.

Jag säger inte att det inte är så men jag tror det kommer av att de vuxna har förväntningar på hur barnen ska leka och lägger in värderingar i leksakerna eller kläderna. Jag känner mig inte igen i det du i inlägget försöker dramatisera fram. Det är inte barnen som är problemet, inte heller leksakerna utan det är de vuxna . Sen är det inte illa att barn tränar på att leka med dockor, öva på sin empati och framtida föräldraskap.

Det där är så sant! Kommer ihåg hur otroligt befriande det var när vi i samband med en flytt bytte från vanligt kommunal förskola till en friskola med montessoripedagogik. På den kommunala förskolan var allt så sjukt trist och genusstereotypt så det nästan var svårt att tänka sig att det inte var en komplott. Det fanns ett rosa dockrum & ett blå bil- & byggrum. Och tjejerna satt och häckade i dockrummet & killarna i byggrummet vare sig de ville eller inte.

På montessoriförskolan fanns inga traditionella leksaker alls (utom lego & klossar). Barnen hade olika teman olika dagar – tex färg & form, mäta & bygga eller utelek – och det rådde alltid stor kreativitet & ingenting var bara för tjejer eller bara för killar. Och barn lekte ihop för att de trivdes med varandra, inte för att de råkade ha samma typ av könsorgan. Så mycket bättre!

leksaker behövs knappt. som liten lekte jag med allt möjligt och använde min fantasi. ett tomt mjölkpaket kunde bli mycket och några gosedjur kunde bli jätteroliga lekar. men mest lekte jag utomhus, sprang, klättrade, lekte med djur och så vidare. tror det tar av mkt stress o press från föräldrar med te dålig ekonomi att ett barn BEHÖVER INTE EN MASSA SAKER!

Hej LD! Nu kikar jag in här igen. För, jag känner att jag måste fråga dig en sak. Ligger nästintill sömnlös om nätterna! 😉

Hur reagerar du när någon i din omgivning säger något så vanligt som: "Åh, vilken fin tröja du har på dig idag Ninja!"…? Den åsikten eller det uttrycket ÄR ju inte så värst ovanligt idag direkt. Därför har jag alltid undrat hur just DU reagerar när någon säger tex så till något utav dina barn?

mvh 🙂

Det har jag också märkt. Har fått höra att jag "tänker för mycket".

Och angående att pojkar skuffar bort. Stämde även när jag var barn. Jag gillade att bygga och minns tydligt hur jag gång på gång blev bortkörd från brio järnvägar, lego, snickarhörnan, kojrummet och så vidare för att det var "pojkarnas" saker och jag var ju tjeeeeeeeej. Dockhörnan var bland det tråkigaste jag visste! Enda som var värre var sångstunden.

2012-04-10 @ 19:10:31

Postat av: Sofia

Hm, min dator är lite knäpp så det blev en tom kommentar nyss.

Hursomhelst, hej! Jag vet att du skrivit väldigt bra angående det "tjejlego" som kom ut på marknaden för ett tag sedan. När jag provar att söka i sökrutan kommer jag till en errorsida. Jag skulle väldigt gärna vilja läsa inlägget igen – vet du ungefär när du skrev det? Blir lättare att leta bland arkiven =)

Tack!

Skulle veta vad du tycker om den här artikeln:

http://www.aftonbladet.se/debatt/article14627792.ab

Är Stenberg inte lite… fyrkantig och omodern i sina argument? Visst har hon sina poänger men jag tvivlar på att hon får särskilt många att vakna upp och tänka "Kvinnokamp!" genom att kalla kvinnor för flickor och män för män (what's up with that?!) och påstå att långkok är en kvinnofälla. Kanske på 60-talet, men i dag är rätt många intresserade av vad man stoppar i sig, män som kvinnor.

Hej Ladydahmer! Jag undrar, skulle du snälla kunna skriva lite om hur man ska göra åt sin dåliga självkänsla. Jag brukar ofta läsa din blogg och jag vet att du har bra tankar kring det mesta, och att du går din egen väg 🙂 Skapade nyss ett inlägg på familjeliv http://www.familjeliv.se/Forum-4-50/m64396591.html

vart ett knäppt inlägg, men det är så jag känner just nu, och behöver verkligen bra hjälp hur jag ska komma tillrätta med min självkänsla 🙁

Jag tror att alla barn har minnen av att ha blivit bortskuffade. Av massor av olika orsaker men könstillhörighet är nog vanligast oavsett vilket man tillhör.

Inte är det lättare för en pojke att accepteras i pysselhörnan än för en tjej att få vara med i byggrummet? Speciellt om han inte kan alla pysselkoderna… Dvs pärla, limma, klippa och rita "rätt" enligt de barn som är vana och "duktiga".

Genom att säga " Pojkar tar lätt över "sina" områden och skuffar ofta bort flickorna som inte alltid vågar ta plats. Speciellt på områden man inte är van vid." förstärker ju också en föreställning om kön som inte alls är så enkel. I synnerhet inte med så små barn som på förskolan. Den meningen säger ju att det verkligen är så att pojkar är gåpåiga och okänsliga och flickor försiktiga och ängsliga. Den innehåller också en värdering om att det är pojkarnas områden det är värt att ta sig in på.

För att se strukturer behöver man ibland generalisera, men det är viktigt att veta och poängtera att det är det man gör.

När man jobbar kompensatoriskt tycker jag att det är det viktigt att alltid jobba utifrån varje barn. Även pojkar kan ha svårt att läsa av koderna i byggrummet och få vara med i den leken. Även de kan behöva förstärkas i att våga ta plats.

Att jobba med/i miljöer som inte är så könskodade är väldigt bra och ofta mycket uppskattat av barnen.

Så otroligt intressant att du använder följande exempel: ". Pojkar tar lätt över "sina" områden och skuffar ofta bort flickorna som inte alltid vågar ta plats. " när det i många fall är så att flickorna också tar över "sina" områden och pojkarna inte v å g a r ta sig dit eftersom "man" "förväntas" vara på ett visst sätt ("tjejer är löjliga").

"Dockvrån" är ju tyvärr inte ett minne blott och även om man öppnar upp med neutrala färger och lek "för alla" så blir det flickornas lilla territorium.

NU GENERALISERAR jag grovt men när jag var på "dagis" häromdagen (på studiebesök) så var det flickorna som lekte med dockorna och pojkarna sprang runt och skrek. det var ett litet stålbad för mig som inbillade mig att det hänt nåt men tydligen så är det rätt stelt fortfarande ..

Precis det som HannaA skriver har flera "pojkmammor" på vår dotters förskola berättat om. Pojkar som inte får vara med och dansa för tjejerna, för att tjejerna inte tycker att killarna dansar tillräckligt bra.

Lady d, ska du gå på Feministhatet – ett samtal mellan Nour El Refai och Maria Sveland på dansens hus 18/4 (en sida för eventet finns på facebook?) 🙂 då kanske vi kan ha en bloggfika, eller något sånt innan med alla dina läsare som ska gå (kan tänka mig att det är några stycken härifrån som ska gå!)

Äntligen sänder sf filmer om kvinnor!

"Kairo 678" och "Elle" verkar vara riktigt bra filmer om kvinnohistorier.

Jag blev faktiskt riktigt glad när jag såg det. Egentligen borde det ju vara en självklarhet att kvinnor ska vara huvudroller i filmer. Men så är det tyvärr inte…. :S

Känner mig jävligt less på..allt? Män, samhället..

Har letat runt som en galning efter nya bloggar att läsa. Hittade din via bloggportalen.se, kategori feministisk blogg. Jag håller med om mycket du skriver.

Jag är nybliven mamma och la för ett tag sedan ut bilder på min blogg hur jag ser ut nu tre månader efter grviditeten. Jag la ut bilder på mig själv i bara underkläder. Skrev att det är så här man ser ut efter att ha fött barn. Tyck om dig själv. Fick väldigt mycket respons av tjejer som tyckte det var modigt, att jag var fin och att de skulle sluta tycka de var tjocka.

I mitt letande efter nya bloggar så har jag stött på så månag bloggar där tjejer lägger ut bilder på sig och skriver att de mår dåligt över att de är feta som grisar. Så väger de 50 kilo och är som pinnar. Det är på varannan blogg. jag blir så ledsen!!!!!!! SÅ ARG!!!

PS: Jag tänker ofta på dina inlägg om genus och tänker mig för många gånger då jag har en son. Tex i väntrummet hos doktorn fanns det en bil och en docka. Jag gav honom inte bilen för det hade varit för självklart. Han fick titta på den färgglada dockan.

Tack för en bra blogg. Ser fram emot att läsa den VARJE dag=)

Kramar Marlene i Västerås

Hej lady dahmer. Hittade denna kommentar på en stackars tjej som skriver ut en otroligt jobbig sak och du kommer med denna fåniga kommentar

''Men asså. Blatte? Allvarligt?

mvh

en "blatte" som inte uppskattar att kallas för just det.''

Hmm. Blatte och blatte. Du är född i Sverige. Din pappa är grek och din mamma svensk. Du är alltså också svensk men att kalla folk svenne hit och dit det är okej? Undra hur svenskar känner sig då när dom blir kallade svenne om du inte klarar av höra ordet blatte. Och nej du är ingen blatte. Vet inte hur du lärt dig vad ordet blatte betyder men det är en invandrare och du är inte en invandrare då du är född i sverige och även en stil då du klär dig, pratar och beter dig på ett viss sätt. Så ännu en gång du är ingen blatte så kom inte med en sån jävla idiotisk kommentar när en ung tjej skriver ut en ganska jobbig text och du kommer såklart och ska få saken att handla om dig? Fyfan jag älskade dig förut men det här var ju bara skämmigt. Hatar att ge kritik genom internet då du är en underbar person men usch nej nu var jag tvungen att säga ifrån. Man kan ju alltid önska att man är något men tyvärr

OT. Har läst igenom din blogg och reagerade på att du tyckte ridning är en sådan bra och sund sport. Jag har en ätstörning, bulemi som håller på att gå över i aneroxi. Jag vill bli smal, men för att återkomma till ridsporten; det är en högrisksport vad gäller ätstörningar och mobbning med hierarki. Snälla tipsa inte folk om det. Kolla bara det här blogginlägget från en annan tjej med aneroxi http://proanalife.webblogg.se/2012/april/2-fragor.html#comment

agapi jag har blivit kallad för blatte, svartskalle, grekjävel, turk osv i hela mitt liv så tala inte om för mig vad blatte är. Blatte är ett skällsord som används nedvärderande mot människor av osvenskt ursprung.

Jag struntar även i hur jobbigt du har hart det. Rasistiska tillfällen är ALDRIG ok.

Agapi – Fast spelar det någon roll vad den korrekta meningen av ordet är? Om folk använder skällsord mot någon så är det alltid elakt, även om det egentligen inte stämmer. Dessutom tror jag inte att alla har koll på vilka som är andra-generationens invandrare och vilka som inte är det. Brukar folk göra släktträd och noggrant ut-ritade kartor så de vet vem de ska kalla för blatte?

Jag har en fråga till vem som helst som kan besvara den 😀

Kön är en social konstruktion, right? Hur är det då med transexuella? Speciellt transexuella som bestämmer sig för att behålla sina biologiska könsdelar. Åsikter på det?

@Mindre_intelligent (?): Kön är inte en social konstruktion. Kön är biologi. Könsroll/genus, däremot, är en social konstruktion. Sen förstår jag inte riktigt vad du är ute efter, vilken typ av åsikter ska man ha på transsexuella?

Mindre intelligent och Veronica S: Inte är man mindre intelligent för att man inte vet allt heller. Och frågar man inte får man aldrig veta osv.:) Det där med transsexuella är väl en fråga som i kommentaren utgick från uppfattningen att kön helt är en social konstruktion. Men vad är konstigt med att fråga om det? Är inte transsexualitet en verklig gåta? Är den biologiskt uppkommen eller psykologisk? Eller har den att göra med att en del personligheter avviker från normen för det kön de fötts till så till den grad att de vill bryta sig fria genom att gå över helt till det motsatta könet? Ja, inte vet jag. Och det var nog sådant som Mindre_intelligent tänkte på, tror jag.

agapi: Jag är uppvuxen i ett "invandrartätt område". Jag är svensk. Tack, jag vet vad ordet blatte betyder. Det har aldrig varit ett trevligt ord och det skulle aldrig falla mig in att använda det alls. Det är ett ord som föraktfullt buntar ihop alla människor med synligt utländskt ursprung. Och du vet, det där med att kategorisera personer efter hudnyanser i de två grupperna vita och alla de andra har historiskt sett haft rätt avskyvärda konsekvenser så man kanska kan vara sjysst och avstå från ord som "blatte" även om man personligen inte menar något illa med det? En enkel sak.

Jag försöker rensa och rensa och låta barnen ha lite av allt. Dvs sönerna har haft både bilar och dockor och bonusdottern detsamma. Bonusen är tyvärr mycket för att saker är fint och att hon är fin och vacker och frågar oss hela tiden om vi tycker att hon är fin. Jag försöker att påverka men eftersom hon inte är min dotter är det svårt.

Sen har vi det här med att leka överlag, har barn svårt för det om de inte har leksaker? Vi var ute i skogen med båda småbarnen och min yngsta han går omkring och utforskar allt som man kan utforska medans bonusen på 5 år sätter sig på en sten, tjurar och säger att det inte finns något att göra. En hel jävla skog finns det väl hur mycket som helst att leka med?

Mindre_intelligent:

Det finns tre typer av "kön" som vi alla besitter.

1. Biologiskt kön: Dvs har du snippa eller snopp, xx eller xy kromosomer osv. Det vanligaste är att vara antingen biologisk man eller biologisk kvinna men de finns även de som har ett svårbestämt biologiskt kön och ligger någonstans mittemellan, folk som har andra kromosomuppsättningar som xxy, eller som har xx/xy men som får en kropp som påminner mer om det motsatta könets kropp osv.

2. Socialt kön/könsroll: Är en så kallad social konstruktion, vilket innebär att det inte är något medfött utan något vi socialiseras till. Har med beteende och intressen samt val av utseendemässiga uttryck att göra.

3. Könsidentitet: Om vi upplever oss som man, kvinna, både och eller varken eller, vissa har en starkare könsidentitet än andra och tycker att deras kön är mycket viktigt för deras identitet medan det finns andra som är mer obrydda och ser sig själva som människor i första hand och inte kön. Andra vill varken se sig som män eller kvinnor. Det är inte helt klart vad könsidentiteten beror på, många menar att den är helt och hållet medfödd medan andra tror att den kan påverkas av sociala faktorer.

Transexualism innebär att din könsidentitet inte stämmer med ditt biologiska kön, det sociala könet kan dock variera då det exempelvis finns transsexuella män (biologiska kvinnor som känner sig som män) som identifierar sig som fjollbögar. De är då biologiskt sett kvinnor med xx kromosomer, har en manlig könsidentitet men lever i en mer "feminin" eller androgyn könsroll.

Dessa tre olika könstyper kan alltså variera från person till person och måste inte alltid hänga ihop även om det för majoriteten gör det (dvs ens könsidentitet och könsroll hänger ihop med det biologiska könet så att man exempelvis både är biologisk kvinna, lever i en kvinnlig könsroll och identifierar sig som kvinna). I dagsläget blir det dock allt vanligare i västvärlden med att könsrollerna inte är lika tydliga och att män och kvinnor därmed tillåts ta del av det som tidigare enbart var reserverat för det andra könet.

Fantastiskt bra! Det ÄR viktigt att ta upp detta.

För visst är det så att de som "bara kör på" tar det som kritik när någon ifrågasätter de uppkörda spåren.

Fick en hel klass (hälsopedagoger och lärare!) mot mig när jag ifrågasatte normen att "alla måste raka".

Att tänka är långt mer provokativt än att inte göra det.

Fnys. Idioti

Hej lady dahmer! Hoppas att du och familjen mår bra, har ju inte hört nåt på ett par dagar nu? (beroendeavladydahmer.com) vill också passa på att tacka för en fantastisk blogg. Du sätter ord på i stort sett allt jag tänker, ibland kan jag instinktivt känna att något är fel men ha problem med att argumentera för min sak, då loggar jag in här och det finns ALLTID ett inlägg någonstans i arkivet där du förklarar så att man förstår! Jag hoppas att du vet att du är fantastisk och att du gör skillnad! Stor kram från emma

Jelena: Du kanske skulle läsa igenom din kommentar igen och fundera på hur du ser på din bonusdotter. Du verkar inte tycka om henne alls och visar det genom att tycka det hon gör är dåligt. (Möjligen beror det på avundsjuka från din sida då din partner kanske visar mer kärlek för sin dotter än för dig.) Precis som det finns barn som tycker det är hur tråkigt som helst att leka med dockor (jag var ett av de barnen) så måste du ju inse att det även helt naturligt finns barn som tycker skogen är trist. Likväl som vissa människor älskar allt som är fint och vackert medan andra inte bryr sig så mycket. Jag tycker du ska börja acceptera din bonusdotter för den person hon är och sluta önska att hon ska ändra på sig.

Sandra: Klart att vi får acceptera att alla barn inte gillar att leka i skogen, men nu tycker jag ändå du är orättvis. Hur kan du läsa in saker som att Jelena inte tycker om sin bonusdotter alls eller att hon bara är avundsjuk? Du vet ingenting om deras situation. Min tolkning är snarare att Jelena bryr sig om sin bonusdotter och att hon blir orolig när hon märker att hon redan börjat oroa sig för hur hon ser ut. Fundera lite på vad du läser in i andras kommentarer innan du uttalar dig.

Det här har inte alls med ovanstående inlägg att göra -men hur tror du att vi kan nå jämställdhet? Tror du att skillnaderna i kön är problemet i jämställdhetsarbetet?

Lady D, jag vill bara tacka dig för att du har öppnat upp mina ögon när det gäller.. ja, allt! Det är kanske inte alltid jag håller med dig till 100%, men du får mig alltid att tänka till och analysera mig själv och mina tankar och får mig att se saker ur flera olika perspektiv. Får jag barn någongång i framtiden så kommer jag definitivt att göra mitt bästa för att uppfostra dom så som du uppfostrar Ninja och Tamlin. Jag hoppas du inser vilket otroligt bra och viktigt jobb du gör!

Jag förstår eventuella bloggpauser till 110%, so no stress, men vill ändå säga att du och dina inlägg är saknade och efterlängtade!

Så borde det verkligen inte vara. Att vara förälder är ju den viktigaste uppgiften man kan ställas inför. Jag tycker absolut att aktiva val bör göras hela tiden och det skadar inte att reflektera över de val man gör. Jag funderar jättemycket över alla val man står inför och är medveten om att inte alla val kommer vara de bästa. Det viktiga måste dock vara att man faktiskt funderar, reflekterar och väljer (bort). Det är vår plikt!!

Säger som ovanstående, förstår bloggpauser men fortfarande.. saknar dina inlägg!! 🙂

Hoppas bara att allting är bra, och inte någonting hänt.

Ha en riktigt bra semester.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *