Kategorier
feminism & genus

Inte ska väl jag byta däck eller skita ner händerna?

Både jag och Oskar tycker att det här med jämställdhet är viktigt. Inte bara i det offentliga och på arbetsmarknaden utan även i hemmet och det som görs där. De stora frågorna är ju beroende av de små och vi är ju dessutom förebilder för våra barn. Att jag tar all ledighet är pinsamt ojämställt men vi försöker vara medvetna på andra plan istället, för att iallafall väga upp lite och för att vara bra förebilder för våra barn. Maken tar ansvar när han är här och lutar sig inte tillbaka bara för att jag är här. Vi försöker även vara medveten om det här men så kallade manliga och kvinnliga egenskaper och sysslor och låter inte gamla vanor styra. Det är så lätt att man gör ”det jag är bra på” och trampar vidare i gamla mönster. ”Jo men jag ÄR ju bäst på att tvätta och städa för han ser ju inte skiten och jo han är ju bättre på att borra och meka med bilen så det får han göra men vi är ju jämställda ändå” typ. Fast nej. Hur fan ska man bli bra på nåt om man aldrig gör det? Vad är det vi säger till ungarna när de gnäller ”kan inte!”? Nehej du kan inte men va bra då behöver du inte försöka. Eller inte. Fan, jag är livrädd för borrar men igår dundrade jag på med slagborren. Jag tycker det är skitäckligt med avlopp men här hemma så skyr jag inte den sysslan bara för att jag är tjej och liksom lite mer fin och bräcklig. Nej fan, i med armen i tjottan ba! Jag försöker göra fysiska saker som kräver styrka och jag ser till att visa mina ungar att här gör alla allt. Maken i sin tur tar ju del av de traditionellt kvinnliga sysslorna men jag har fått för mig att män generellt gör det medans kvinnor inte gärna kliver in på de manliga domänerna. ”Jag, byta däck? Men jag är ju SVAG!” Hur medvetna är ni och hur gör ni för att motverka traditionella könsmönster?

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

46 svar på ”Inte ska väl jag byta däck eller skita ner händerna?”

Nu bor jag förvisso ensam och har inga barn att vara förebild för, men anser nog ändå att jag drar mitt strå till stacken för att motverka traditionella könsmönster då jag på egen hand lär mig hantera saker såsom rensning av avlopp och byte av däck på bilen, trots att jag har manliga bekanta som förmodligen skulle klara samma saker på betydligt kortare tid.

Jag sätter en ära i att klara det själv och inte vara en hjälplös stackars kvinna som inte kan borra upp en hylla eller sätta på ett reservdäck utan hjälp.

Jag har varit ensamstående med mina två pojkar sen 2000. Så jag har gjort ALLT. Rensat avlopp, skruvat upp hyllor, oljat cykelkedjor, bytt gardiner, pysslat med växter… Jag har aldrig tänkt att jag inte ens ska försöka för att det är nåt 'manligt'. Jag bara gör, för jag vill kunna själv. Däremot så har jag försökt (många gånger) och insett att jag varken kan laga punka eller sy, så då ringer jag mamma och pappa 😮

Mina barn är 12 och 14 i år, och jag har förmodligen curlat dem rakt ner i fördärvet, men de har iallafall fått hjälpa till med alla slags sysslor, kanske mest 'kvinnliga'.. Förhoppningsvis växer de upp med bra värderingar iallafall 🙂

Det är väl för att de manliga sysslorna utförs mer sällan, alltså tar de inte lika mycket tid i anspråk på sikt. Jag tycker inte att det är så konstigt att olika parter gör olika saker annars. Men det är ju såklart problematiskt om man har låtit nån annan spika upp hyllan/byta glödlampan hela livet för att sedan bo ensam.

Jag vete fan om jag är så medveten. Att ta hand om saker själv kommer liksom naturligt när man är singel och bor 50 mil bort från mor och far i 7 år. Sen att jag kan mer både typiskt manliga och typiskt kvinnliga sysslor än min karl, det är knappast medvetet från min sida, det handlar väl mer om att jag gjort saker själv sen jag var barn och inte ringt efter pappsen för minsta lilla lysrör som måste bytas.

Ja jag målar iaf och skruvar ihop möbler o kopplar in saker o borrar upp hyllor o bär tyngsta sakerna jämt men iofs borde vi göra tvärtom kanske enl ditt argument för jag gör dessa saker för jag är bättre på dem genom att jag jobbat som fastighetsskötare + att jag är fysiskt starkare än min pojkvän. (tycker dessutom d e kul =)

Här hemma hos oss sköter båda hushållssysslorna och lämnar lika ofta på dagis. Har dock svårt för att förskolefröknarna som på fredag när jag hämtar, när maken hämtat mån-tors, ska ta veckans alla samtal med mig, typ i tisdags glömde ni galonbrallorna hemma, och i onsdags bla bla bla, hjälper inte att säga att det där får ni ta med "pappan". Däcken på bilen byter han, och lagar all mat. Jag tapetserar och målar, byggandet delar vi på. En sak som slog mig för några år sen var att han alltid körde bilen, så nu kör vi varannan gång. Ni ska bara veta hur ofta folk tror att min man är bakis/berusad bara för att han inte kör…

Mina föräldrar är skilda sedan jag är två år, och jag har liksom aldrig tänkt på att män ska göra si och kvinnor ska göra så, eftersom jag fick se min pappa göra både och hela tiden, så det var som naturligt alltihop. Jag har en väldigt nära relation till min pappa, och när jag var liten fick jag alltid hjälpa honom att tvätta bilen, byta däck, dundrade runt med honom på motorcykeln, fixade med pelletsbrännaren i källaren, målade om huset och ja, you name it. Vi spelade också jättemycket tvspel ihop, och jag har alltid blivit kallad för en "pojk-flicka" för jag har tagit efter de där "manliga" intressena av pappa. Men tilläggas bör att han lärde mig också att laga mat och tvätta kläder, och han är en jävel på att ta hand om blommorna i trädgården också. Jag har inga barn (19 bast, hallå liksom) men jag kommer vara en jävel på att meka och borra om jag blir morsa, och inte tveka att göra det heller.

Tycker inte att man behöver bnetrakta sysslor som manliga eller kvinnliga. Hemma funderar vi inte på sånt utan gör det vi tycker om. Mannen lagar maten, diskar och tvättar. Jag kör och fixar med bilen, dammsuger, viker tvätt och putsar fönstren. Ungar vet inte vad som är manligt och kvinnligt. Det är något vi lär dem. Så varför stämpla vissa sysslor?

Jag kan inte byta däck. Inte min sambo heller. Ingen av oss har provat. Bilfirman gör det för 150 spänn. Så om däckbyte är manligt, är vi moderata då för att vi hyr den tjänsten?

När det gäller händighet tvivlar jag på att tjejer inte tar för sig. Känner mängder med tjejer som är händiga. Typ alla stalltjejer. När vi fick ny satelit då jag var liten var det min höggravida mamma som klättrade upp på taket och fixade fast den. Det var hon som satte ihop IKEA-möblerna och tapetserade.

Det här med tjej- och klillsysslor är förlegat och jag betvivlar faktiskt att det är ett problem idag. Så länge vi inte gör det till ett problem igen.

Här är vi väldigt medvetna, fast ändå omedvetna. Det blir oftast karln som tar disken, tvättningen osv. Fast det har bara blivit så utan att vi tänkt på det riktigt. Det är mest nu som jag har börjat intressera mig för det här. 🙂

Vi gör också allt här hemma. Jag har lärt mig massor om hur man fixar trasiga lampor och limmar ihop möbler på ett bra sätt. Innan sambon och jag blev tillsammans vågade jag mig inte på sånt och var alltid tvungen att be om hjälp (gärna be en man fixa sånt som var trasigt och mansgöra) men sen kände vi väl båda att detta brakade åt ett håll man inte ville så vi började nästan automatiskt med att göra sånt vi inte var så bra på. Han på att städa mer noggrant och faktiskt SE sånt som behövde göras och jag på att våga ta tag i fixandet.

Ofta är det inte så svårt som man kanske tror från början och man behöver sällan övermänsklig styrka för att göra saker. Och behöver man det så är det ju tur att man är två här hemma. Dock är det så mycket lättare att säga att "Det där kan inte jag göra…ta det du!"

Nu är jag visserligen singel utan barn att vara någon bra förebild för. Mitt "motto" (i brist på bättre ord) har i stället varit att jag ska fan inte behöva någon karl för att klara av mitt liv. Jag var nog ganska curlad som barn, och behövde inte göra så mycket jobbiga eller tråkiga grejer, eftersom pappa eller mina bröder gjorde dem (förutom att diska, hej stereotyp!). Men sedan jag flyttade hemifrån för fem år sedan har jag insett värdet av att kunna klara av allt i hushållet själv. Jag är väl egentligen inte helt där, men jag kan det mesta. Jag lagar min egen punka på cykeln och jag är en jävel på att skruva ihop IKEA-möbler! 😉

God afton 😉

Jag har en liten förfrågan om ett inlägg angående henna färgning?

Är nämligen inne på att testa, men jag behöver lite pålitliga råd..

(Och du kändes som den rätta personen att vända sig till)

vi delar ganska bra… han tvättar mest och är också bra på det mesta andra av hushållsysslorna. Jag tar hand om tekniska saker, ställa in tvn, fippla med datorer, för det är jag bra på. Han klipper gräs och mekar bilar, för det gillar han och han är bra på det, medan jag får laga mat och dammsuga mer, eftersom jag får spunk när det inte är gjort på mitt sätt. (inte att han är sämre, bara annorlunda) Renovering som måla, spackla, bygga möbler, sätta tapet osv är jag i allmänhet bättre på, alltså gör jag. 🙂

Hemma hos mig, då mina föräldrar fortfarande var gifta så var det pappa som lagade maten och tvättade. Mamma putsade rutorna dock, för att då pappa gjorde det blev dom på något skumt sätt smutsigare än vad dom var innan. Mamma bytte även däcken på bilen oftast. Trädgården tog ingen hand om, för vi brydde oss inte. Haha. Städade, diskade, vek tvätt, plockade undan och allt sådant hjälpte alla till med, även mig och min bror. Borrade spikade och sådant hemma pyssel tog den förälder som var hemma itu med. Så både mamma och pappa gjorde det. Bakade bullar och kakor gjorde dock mamma alltid, för att hon tycker att det är kul att baka. Och pappas bullar kan man använda som hockey puckar, så det var som inte värt att han gjorde det. Mamma grillade oftast också, en typisk manlig sak, att grilla. Men mamma gillar att grilla.

Här hemma gör jag i stort sett allt under veckorna, för att jag pluggar hemma på distans. Min man är oftast inte hemma förrän till middagen. Dock ser inte vårt barn att det är jag som sköter det under veckorna för hon är inte hemma då. På helgerna gör vi lika mycket, turas om med allt som har med hushållet att göra. Vi turas väl också om att borra och måla och såntdär. Nån bil har vi inte.

Men inte fan rensar jag några jävla brunnar och avlopp och skit.

Nånting jävvligt jobbigt får faktiskt han göra, med tanke på att han slapp vara gravid och ha ont efter ett akutsnitt. Så det så och PUNKT.

Jag har tills ganska nyligen börjat vara den som i huvudsak kör bilen när vi ska åka någonstans allihopa -det är oftast mannen i huset som gör annars har jag märkt (o så hade ju vi det också förut utan o tänka på det)

Annars är vi redan ganska jämställda o delar på tvätt, disk o städ -dammsugning däremot är det nästan uteslutande min man som har hand om xD

Maten lagar oftast jag -9 av 10 ggr. Det beror på att jag är hemma på heltid, men när vi är hemma ihop brukar jag "tvinga" maken. Han säger att han "inte kan", men då säger jag att det är bara ännu mer anledning att han ska göra maten. (just nu steker han pannkakor till barnen till kvällsmat)

Nej jag är ganska nöjd med hur vi har delat upp det hemma och det bästa av allt är att maken håller med mig i "allt det här" och själv också försöker vara medveten.

Jag kände förresten igen mig i det du skrev om att din man inte ska få komma hem från jobbet o bara vara "lekfarbror" -det undviker vi också… Blir nog lätt så annars -att man fortsätter vara "hemmafrun" medan maken kommer hem o bara leker med barnen liksom medan mamma lagar middag xD

Jag KAN inte byta däck. Alltså, jag kan i bemärkelsen att jag VET hur man gör, så rent teoretiskt kan jag, men jag har inte kraften!

Fick punka på bilen en gång för flera år sen. Påbörjade givetvis däckbyte men kunde inte ens rubba bultarna med fälgkorset…!

Ringde min svärfar som arbetade i närheten, och han, jsom är 2 meter lång och väger ca 120 kg, fick stå och hoppa på fälgkorset för att få bultarna att lossna. Så där KUNDE jag inte byta däck.

Usch, jag försöker reflektera lite här och inser att jag fallerar verkligen när jag är i en relation. Som singel så är jag Hulken (minus grön hud då) och ger mig fan på vad fan som helst, men i en relation blir jag makalöst kass på det mesta… av ren lathet.

Nu är det väl satans tur att jag parat ihop mig med en 57 kilos reumatiker som inte är speciellt händig och otroligt rädd för att göra fel, så man kan kalla mig åtminstone Heman numer. Men jag har kommit på mig själv att i tidigare förhållanden gett upp på hårt igenskruvade syltburkar på tok för fort och bara räckt över den till karln i fråga. Inte för att jag inte kan, utan för att jag är lat och inte orrrrrrkar. Ja, skäms mig, nu ska jag gå å dra nåt gammalt över mig.

Gällande hushållssysslor delar vi det rätt av, här är det vi båda som ansvarar för att det är rent och snyggt. Ibland tar maken ett större ansvar och gör typ allt om jag har mycket med skolan och ibland är det min tur att ta allt om maken är bortrest i jobb. Det finns ingen könsuppdelning i hushållssysslorna, förmodligen för att så väl jag som min make är uppväxta i hem där våra föräldrar har hjälpts åt med precis allt. Gällande däck och annat som har med bilen och göra så är det ingen av oss som gör något, det sköter verkstaden helt enkelt. 😉 Oavsett vad, vi är nöjda som vi har det, ingen känner sig överkörd eller orättvist behandlad eller hindrad från att utvecklas yrkesmässigt, vilket man (kvinnor) många gånger hindras från om man är den som tar störst ansvar i hemmet.

Jag är uppvuxen med en mamma som gjort allt själv. Mina föräldrar gick isär när jag var 10 och min mamma har målat, tapetserat, borrat, skruvat osv osv. Jag är enormt tacksam att fått växa upp med denna eldsjäl.

När jag själv flyttade hemifrån så levde jag med mottot " om det ska bli gjort så får jag göra det själv". Ingen annan kommer att komma o göra det för mig. Jag har satt upp en takfläkt med hjälp av min mamma. Har dragit fram borren och satt upp hyllor o annat krafs (orka vänta till gubben kommer hem när jag kan fixa det själv?).

Min man har uppskattat denna förmåga väldigt mycket. Att jag tar för mig och inte väntar på att en "man" ska göra saker för mig.

Så jag tycker ni har helt rätt tänk!

Nice ämne!

Vi tänker definitivt på det; JAG tänker definitivt på det.

Jag utmanar mig själv med att göra mindre snickerier, rensa avlopp, byta däck på bilen (när vi hade en), byta glödlampor, föra upp och ner saker i förrådet och annat som det alltid var farsan som gjorde i familjen när jag växte upp…. min man lagar mat, syr gardiner, diskar, är hemma med barnet…. vi växlar såklart, vi gör båda två båda "sortens" sysslor. Vi tror inte på att dela upp sysslorna överhuvudtaget utan tror att det är bäst ifall vi båda gör allt 🙂

Tja, jag är nog ganska bortskämd är jag rädd. Här hos oss är det sambon som gör det mesta, både traditionellt manliga och kvinnliga sysslor. En del för att jag inte har den fysiska styrkan (byta däck, gräva i trädgården), en del för att han är intresserad (laga mat) och en del för att jag är lat… (städa, alla "måste"-sysslor).

Det enda jag kommer på såhär på rak arm är att jag för det mesta sköter tvätten. Fast jag är inte helt handikappad, jag KAN nog om jag bara vill – men sambon tycker alltid att han gör det gärna så det är ju bekvämt för mig att bara behöva hjälpa till utan att ha huvudansvaret för någonting.

Jag gjorde en massa 'manliga' saker innan jag träffade sambon men nu ska han antingen instruera mig så jag blir hysterisk och ber honom dra åt *** eller så vill han göra det och då får han göra det för det mesta. Bilen får han sköta själv men det har att göra med att jag inte har körkort så jag vägrar. Hade jag körkort så skulle jag insistera att han lärde mig men inte i nuläget. Vi har en allmänt rätt traditionell indelning och jag har faktiskt inte så mycket emot det för det mesta. Utom, när jag har mycket på jobbet och han inte gör sin del, då blir jag tokig…

Jag och sambon är väldigt bra på att dela lika. Tex så bygger vi hus TILLSAMMANS! Båda två.

Alltså han visar mig och jag gör. Han är lite av en perfektionist så jag tycker det är väldigt bra gjort av honom att släppa in mig som han gör. Jag kan ju inte bygga. Eller, jag kunde inte! 🙂

Självklart bör man dela de dagligt återkommande sysslorna i ett hushåll. Å jag tycker inte att det är fel att göra sånt man är bra på även om det är "traditionellt manligt/kvinnligt" att bara göra motsatt gör ju inte heller någon nytta.

Däremot bör man tänka lite på att det kan vara bra att lära sig sånt som man inte kan eller inte TROR sig tycka om att göra.

När min mormor var tvungen att bo hos oss för att passa mig i flera veckor när jag var liten..fick vi åka hem å serva morfar med matlådor ett par ggr..för han kunde inte laga mat..eftersom hon alltid gjort det.

Efter det så blev han dock lite mer intresserad av köksgörat å hann bli rätt duktig på att fixa käk:-)

Likaså kvinnliga bekanta som när de blir singlar är helt hjälplösa om en propp går..eller om det blir stopp i handfatet/golvbrunnen,.

En del gör ju så att bara den ena parten sköter allt det ekonomiska..likadant där..det är SÅ viktigt att även om den andre gör det att man ändå är insatt å kan klara det om man måste!

Kvinnligt eller manligt..strunt samma har det varit för min del..jag är av sån sort att jag vill lära mig det mesta..sen kan man ju inte vara bra på allt..jag är tex usel på att hålla krukväxter vid liv..tack å lov har jag en son som är duktig på det!:-)

Jag tapetserar, målar om huset (på 11meters höjd), kapar och klyver ved, renoverat två hus, lagar middag (5dagar i veckan), dammsuger, vattnar blommorna, sköter 3katter och 2(STOOOORA)hundar och jobbar som vikarie på förskola..

Bryter kanske lite mot de traditionella könsrollerna?

Men detta är vardagsmat för mig, växt upp med 3systrar och för oss har det varit en del av uppväxten att leka med både Barbie och Transformers och att både byta däck och rensa ogräs.

Vi har inga barn men vi är rätt dåliga får jag nog säga :S enda anledningen till att killen gör mat är för att han är utbildad kock. Då eftersom han gör maten så diskar jag. Jag tvättar också eftersom jag helst vill göra det på mitt sätt xD och övriga sysslor delar vi på. Dyker traditionella mans-sysslor upp så som mecka med bil, fixa datorerna eller liknande gör killen det med men sist pumpade faktiskt jag däcken och jag har lärt mig att fylla på olja, vatten osv xD

Jag är den som skulle snickra ihop verandan, han är den som skulle komma med en festmåltid, han diskar, jag tvättar.

Jag är uppväxt med en väldigt traditionell uppdelning, men har alltid blivit pappad av min mor att jag klarar det mesta. I mitt förhållande försöker vi dela de flesta sysslorna relativt rätt av, lyckas sådär, och bråkar ofta om vem som gjort vad oftast. När vi orkar använder vi oss av ett städ- och matlagningsschema, och då blir det mycket mindre tjafs. Jag känner dock igen mig helt och hållet i att min partner behöver lära sig se vad som behöver göras. T.ex att inte gå tomhänt upp eller ned för trappan när det ligger saker där som ska till den andra våningen. Att han inte uppmärksammar vad som behöver göras, eller inte gör något ordentligt, är inte en anledning att han ska slippa, tvärtom behöver han ju öva mer, precis som du skriver.

Jag å andra sidan behöver tänka på att inte automatiskt, eller av lathet, överlåta äckliga jobb till honom, och att inte lämpa över kassar på honom när vi handlat, bara för att det är skönare att slippa bära.

Jag försöker också lära mig fler saker. Jag har lärt mig byta däck, vilket, med lite övning, var mycket lättare än det verkar! Och om man har ett ihåligt järnrör, kanske runt 50 cm långt, som man trär på fälgkorsarmen blir det en längre hävarm, och man behöver använda mindre kraft!

Jag tänker ofta på att många av de sysslor som nu anses tunga, och äckliga, är mycket lättare och lindrigare än det arbete kvinnor utförde i bondesamhället eller industrin för 50-60 år sedan, som då ansågs vara kvinnliga sysslor.

Nu bor jag i ett annat land, och här klipper t.ex. nästan inga kvinnor gräsmattan, det är en typiskt manlig syssla. Våra grannar tyckte att det var hemskt att jag grävde och anlade en stenkantad rabatt, trots att min partner också var ute i trädgården. Vår manlige granne sa t.o.m åt oss att min parnter borde göra det istället!!! En annan kvinnlig granne blev helt konfunderad när jag sa att jag höll på att såga till en plantlåda med cirkelsågen. "Sågade DU?". Som om man behöver ha en snopp för att kunna såga liksom. Med elverktyg behöver man ju dessutom betydligt mindre kraft än vad de flesta kvinnor har.

På en fest igår fick jag höra, av en smart jämnårig tjej, hur Sverige har drivit jämställdheten FÖR långt.

Jag, som inser att min partner och jag har ganska långt kvar innan vi är jämställda, betraktas här som någon slags avant garde-feministisk avart. Våra vänner tycker att jag är konstig, och att min partner gör det mesta i vårt hem. De noterar nämligen de "kvinnliga" sysslorna han gör, men tänker inte på alla de "manliga" sysslorna som han slipper och jag gör istället. Och om de noterar, så anser de ju att detta är mitt eget val, för att jag är lite extrem feminist och konstig, och inte något som borde inkräkta på min matlagning etc.

Det här är en spännande grej. Nu är jag ju inte sambo heller, men jag har en del från barndomen att förtälja:

Det var pappa som lagade mat, städade, diskade, bakade bullar, kokade saft och sylt, bakade bröd och så vidare. Mamma körde bilen. Båda högg ved och slog med lie. Båda nattade barn.

Vad blev konsekvensen av detta hos mig?

Att jag för det första inte från början fattade vad som egentligen var rollfördelningen. Att män körde bil fattade jag efter ett tag. Att det inte var manligt att baka gick upp för mig som artonåring när min blivande pojkvän knådade deg och jag ba "fan vad manligt!" och alla ba "wtf! omanligt!".

Att jag aldrig har känt att jag måste göra ditt och datt för att det är kvinnligt. Jag är bra på vissa grejer så då kan jag göra dem. Jag är grym på att hemmafixa och snickra. Jag kan laga punka på cykeln och hugga ved. Byta lysrör. sånt.

I min förra relation var det jag som fick göra alla traditionellt manliga grejer eftersom killen var totalt oteknisk och hade tummen mitt i handen. Hans föräldrar var också mäkta förvånade (och tvivlade rejält på min förmåga) när jag kunde laga punka och hugga ved. De var mycket mer traditionella och det kändes skitskumt. Jag märker att det sticker i många ögon när jag typ kaklar om och dylikt. Men med min nuvarande snubbe är det lite annorlunda ity han är galet teknisk. Det blir att jag lämnar allt sånt till honom av lathet.

Och jag har en stark känsla av att eventuella barn, vem jag nu får dem med, kommer att bli lite som jag. Jag hoppas det. Att de inte fattar vad som är manligt och kvinnligt förrän sen. För det är ganska najs.

Finns mycket mer att skriva om min könsneutrala uppfostran. Kommer fler tillfällen.

Du har bästa bloggen!

Jag är verkligen helt ointresserad av verktyg och liknande, så jag kan verkligen inte se att jag kommer lära mig hantera dessa ting. Visst hade det varit skönt att kunna fixa allt själv, men samtidigt…. varför? Det finns folk som kan göra det åt mig. Behöver något borras upp eller lagas så ringer jag min mamma, för hon kan. (Pappa kan också men gör allting krångligare än vad det egentligen är och det tar mycket längre tid. Min styvfar kan ingenting.) Den dagen mamma och pappa inte finns kvar kan man hyra in folk till det mesta. Jag behöver inte kunna sånt jag inte är intresserad av.

(Men ok, jag kan lite om det mesta och om mitt liv skulle hänga på att få en hylla uppborrad så skulle jag säkert klara av det.. men mina presumtiva barn kommer förmodligen inte se mycket av det)

Jag bodde själv under ca 10 år så då gällde det att göra saker på egen hand.

Men nu när jag är gift så är det väl ganska bra uppdelat. Visst jag städar mer och det är bara jag som tvättar men däremot så är det maken som lagar mat så länge han inte arbetar och sen är det faktiskt bara han som har vabbat hitills. Men det är också pga att jag har 2 nya jobb och vill inte vara hemma för mycket i början.

Skrattade lite häromdagen, maken satt på Tradera och letade kläder till alla i familjen och jag snickrade ihop minstingens säng. 🙂

Haha. Jag gillar inställningen bland kommentarerna. Visst är det bra att ni inte bara gör typiskt kvinnliga saker och att en karl kan ställa sig och laga mat. MEN, era ungar kommer ju tycka att "mat, det är sånt som karlar gör" och "byta däck gjorde alltid morsan, typiskt kvinnligt"

Det viktigaste är nog att vi delar, inte du gör det och jag gör det utan att vi turas om att laga maten och byta däck. Visa ungarna att vem som helst kan göra det men det är en hushållssyssla som ska göras!

Då menar jag inte att ena föräldern ska göra maten alla dagar förutom typ en dag i veckan, typ som när jag var barn och farsan skulle laga mat, då visste man att det skulle bli korv eller gröt.

Tack och hej!

usch jag är hemsk, gör helst ingenting alls. Jag kan t.ex byta däck men kan inte använda maskinen utan måste göra det för hand och då tar det längre tid. Så låter hellre karln göra det. (Kan inte! har aldrig försökt heter det)

det är så lätt att låta karln göra såna där saker. Jag är ingen tjejtjej men jag ogillar att bli smutsig….byta blomjord är inte heller någon favorit. Ska verkligen tänka på det och försöka vara lite mer mångsysslare här hemma så inte ungarna tror att man är en soffpotatis ( vilket jag är!! :blush:)

Tja, jag tror att det inte är så faktiskt. Jag kan snarare göra 'manliga grejer' (vi har inte bil och jag har inte ens körkort men jag snickrar med lätthet ihop möbler och målar) men min man sätter sig inte och syr, tyvärr. Däremot lagar han mat, städar, är föräldraledig lika mkt som jag och sådant. Men, det där med att sy och så projektplaneringen, det är två saker som kunde förbättras.

Det mesta gör vi faktiskt tillsammans, även om det alltid är någon av oss som besitter mer kunskap inom det aktuella området och som får styra arbetet… Men jag blir lite putt på att det oftast är jag som initierar städning och ihopvikning av tvätt et cetera. Och så städar sambon skitdåligt och säger att "säg åt mig vad jag ska göra". Men vi har helt enkelt olika standard för vad som är "städat" och inte, hans kompromiss är att be om instruktioner, min kompromiss är att inte tjata för mycket. Däremot tar han gärna över saker som traditionellt utförts av män, även om jag börjar. Punka på cykeln? Jag hinner plocka fram verktygen, sen är han där. Han skall alltid bära allt tungt trots att jag kan själv. Vi jobbar på det. Han på att fråga innan han tar över, jag på att säga till att jag klarar det själv innan jag låter honom försöka (trots att jag är lat och helst vill att andra ska jobba åt mig). Att det var så jävla mycket komprommisande och trixande i ett förhållande hade jag ingen aning om.

Skitbra inlägg, speciellt det här: "Hur fan ska man bli bra på nåt om man aldrig gör det? Vad är det vi säger till ungarna när de gnäller "kan inte!"? Nehej du kan inte men va bra då behöver du inte försöka."

Vi har inga barn, men det där är en bra grej att jobba med för sin egen personliga utveckling också. Om man tycker nåt är svårt eller jobbigt så bör man åtminstone testa ett par gånger, just därför.

Sandra! Varför ens fråga eller ta över? Varför inte utgå från att du klarar det själv och OM du behöver hjälp så frågar DU efter det??

Maria och Ullrika! Det håller jag verkligen med om. Tanken är väl att lära barnen att man delar på sysslorna, kvinnliga som manliga och att alla gör allt. (och givetvis lära dem att det där med kvnnligt o manligt bara är ett tramsigt påhitt)

Flyttade till min egna lägenhet när jag var 20 år, det var nu två år sedan. Jag kan inte påstå att jag hade mycket erfarenhet av varken matlagning, tvätteri eller rensning av avlopp. Jag är nu medveten om att jag blivit ganska bortskämd när jag fortfarande bodde hemma. Men nu, boende i en helt ny stad gav jag mig fan att jag skulle klara mig själv. Har nu blivit en jäkel på matlagning, monterat diverse möbler och överlevt ett översvämmat badrum pga att det var stopp i avloppet. Jo, nog fan fixade jag det. Vet man inte hur man gör alls kan man ju faktiskt googla det mesta. Learn by doing är ett jäkligt bra motto. 🙂

Här gör alla allt, om de kan. Dvs jag kan diska, städa, tvätta, snickra, sy, plantera, meka och mycket mycket mer. Han jag lever o bor med kan göra allt det han också (dock låter inte jag honom tvätta efter att han färgat hela vittvätten rosa eftersom det var sååå mycket i den ena maskinen så jag la den röda handduken i den andra…). Den som kommer hem först lagar maten, samt hämtar barnen. Den som är ledig förbereder för allt där hemma till den andra kommer…

Det låter mycket bättre än vad det är för egentligen gör jag 75% av hushållsgörat, men så är jag mer hemma också. Han handlar mest, för det tycker han om.

Barnen har sett oss göra allt, inget konstigt om pappa stryker (hm…har han nånsin gjort det?) lika väl som att jag rensar avloppet…

Jag tycker att det är skittråkigt med typiska "manssysslor". Kan ju vara för att jag hatar sysslor överhuvudtaget, både när det kommer till att laga mat eller byta däck! Lösningen på detta antar jag att jag helt enkelt gör det jag måste göra. Dvs. byta däck och diska. Kanske till och med tvätta ibland, gud förbjude.

Jag är sjukt bra på att ta till "men jag är ju tjej" så fort jag inte vill göra något här hemma haha, och det gäller även disken. Har lyckats hjärntvätta killen till att tro att tjejer inte behöver göra något alls… Fast det har nog mest att göra med att jag är lat. Å andra sidan har jag blivit galet medveten om hur jag bemöter barn, köper presenter till dem och undviker att göra kön av dem. Var på 1-årskalas i helgen och fick höra av en äldre släkting till födelsedagsbarnet hur han "alltid gillar att busa" hur han är "stor och stark" och bara fick blårandiga kläder i present (utan att överdriva en 7, 8 stycken). Jag försökte påpeka hur gulliga kläderna var och hur roligt det är med en brio-spis (som han också fick som tur är) för att motverka den grabbiga attityden. Och på torsdag skall min systerdotters mamma få en diskret lektion i barngenuslära. ^^

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *