Kategorier
feminism & genus

Jag är den jag är för att jag är kvinna

Att prata om könskillnader är ofta kontraproduktivt eftersom att de oftast görs dels ur ett biologiskt perspektiv men också som ett sätt att främja status quo, låta saker vara som de alltid varit och som en ursäkt till att inte förändra eller förbättra nåt. Typ män är si och kvinnor är så och så har det alltid varit så nu finner vi oss i det. Jag har personligen länge undvikit att prata om män och kvinnor på så sätt av den anledningen. Liksom vad tjänar vi på att konstatera att diverse könsroller formar oss som föräldrar? Eller som människor? Så har jag tänkt länge och liksom vägrat ta i frågorna och på sätt låtit diskussionen kidnappas av biologister men också låtit kvinnor bära mycket ansvar och skuld över att de inte lämnar över, de inte anpassar sig, de inte släpper in männen osv.

Att växa upp till och som kvinna har format mig. Jag är den jag är för att jag är kvinna. Jag är resultatet av tiotusentals år av förtryck och ägande. Jag är resultatet av miljoner andra kvinnors liv och historier och erfarenheter och utsatthet. Jag är min mammas dotter och hon är sin mammas dotter och så vidare bakåt till tidernas begynnelse och med mig har jag ett arv som ingen genusmedvetenhet överhuvudtaget kan trolla bort med viljestyrka. 

Att växa upp till och som kvinna har gjort mig till den jag är idag. Jag har tafsats på och lärt mig gilla det, fnittrat runt på skolgården när pojkarna jagat även fast det känts jobbigt, jag har utsatts för övergrepp av vuxna män när jag bara varit tolv och fått lära mig att det är helt självklart för män kan inte kontrollera sig och min kropp ser ju så mycket äldre ut, jag har nedvärderats, setts som lite dummare och svagare och lärt mig tro att det är sant, Jag har tystats, kränkts, avbrutits, skämtats om, sexualiserats, växt upp i konstant rädsla, växt upp som ett objekt och fått lära mig att jag som kvinna alltid betraktas ur ett manligt öga, att jag är till för att betraktas ur ett manligt öga. Asså ni fattar hur lång den här listan skulle kunna bli va? Fyll gärna i hur det är att växa upp som flicka och hur det är att leva som kvinna.

Att växa upp till och som kvinna är inte samma sak som att växa upp till och som man. Att växa upp till och som kvinna har gett mig erfarenheter och en position som jag har gemensamt med de flesta kvinnorna jag träffar och som män aldrig kan förstå eller ta del av på samma sätt. (och vice versa såklart)

Jag tror också att det enda sättet att överhuvudtaget börja förändra är att börja se hur kön faktiskt påverkar vem vi blir och är. Sluta låtsas som att vi är precis lika och att det absolut inte finns några skillnader. Och utifrån det skapa strategier eller motstånd. Inte bara för nästa generation men för oss själva också.

 jag är en kvinna

(Och återigen, om det är nån antifeministisk biologist här och rotar så NEJ jag pratar inte om biologiska skillnader)

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

73 svar på ”Jag är den jag är för att jag är kvinna”

De antifeministiska biologisterna borde läsa Sex at dawn. Har själv just börjat i den men so far håller den på att kullkasta de gamla biologiska förklaringsmodellerna om hur vi levde under jägar- och samlartiden.

jag tycker det har blivit så himla svårt att prata om detta, att vi är olika för att vi har behandlats olika, inte för att vi är det biologiskt. särskilt nu när queer-teori är det vedertagna. jag kan inte identifiera mig ur ett förtryck, liksom. det kan inte flickorna i mali (ett land i afrika) som får spendera tiden då de har mens i en speciell hydda. de är ju inte förtryckta för att de ”presenterar sig feminint” eller för att de känner en speciell könstillhörighet. förtrycket existerar ju ändå.
en sista fråga, som jag aldrig har fått svar på och jag känner att det är svårt att komma vidare i en feministisk analys utan. hur känner en sig som en kvinna? många säger att en kvinna är någon som identifierar sig som kvinna, men vad är det? vad är det vi identifierar oss med som kvinnor? hela resonemanget hos många queerfeminister går liksom i cirklar. ”a woman is a woman is a woman”, men det ger ju inget svar på frågan.
tack. du är bäst!

JA! Vi har helt tappat bort ”kön är en social konstruktion”-teorin (vilket typ ÄR feminism, likhetsfeminism iaf), vilket är jävligt problematiskt.

låt mig säga att jag hamnade i en längre biltur med min mor om saken …
hennes främsta grej ”det vet du” var svår att smälta
på det ”män sminkar sig inte” och det kan du inte tycka är sexigt och Manligt oavsett vad du säger (här menar jag Inte blackmetal i någon form utan blommor och kol)
jag tycker queerfeminismens viktigaste del
är – the rainbow movement –
inte grundat på politiskt önsketänkande,
utan hjärnforskningens förbannade utveckling,
det är inte vi som skall lära oss deala med att det bara finns två att välja mellan, det är alla andra som får utbilda sig och förhålla sig till att det inte är binärt.
Tyvärr tror jag inte någon laveyisk motsatskarta i frustum eller cirkel kommer
kunna kreativt förenklat förklara dynamiken. Studier i färglära rekomenderas. 🙂
kan en inte tala om vad kvinnor är utan att tala om vad män är/inte är?
jo, det kan vi säkert men jag tyckte scenen beskriver väl vad kvinnor är;
färgälskare och konstnärer!

Jag tänker på det du skriver om att du sexualiserades och tafsades på som barn och tonåring. Jag har samma erfarenheter. Det besvärliga när jag berättar om dem för t ex män eller kvinnor som inte delar mina erfarenheter är att de tror att det beror på mig. Eller på några extraordinära omständigheter som är ytterst ovanliga.
Kommentarer jag har fått är:
-Men gud, var växte du upp nånstans? Det måste ju varit en liten ansamling av pedofilgubbar där. Jag har aldrig hört talas om nåt liknande. (Sagt med skeptisk röst)
-Du kanske skulle valt bättre sällskap då? Det är faktiskt ett val man får göra.(Sägs främst när jag berättar om tonårserfarenheter och framför allt av män)
-Fast det där är ju jätteovanligt. Jag känner ingen kvinna som varit med om samma saker. Din erfarenhet är absolut inte representativ för resten av världens kvinnor. (Sägs framför allt av män. Väldigt ofta av män. Ungefär alltid.)
-Det du berättar låter ärligt talat väldigt överdrivet. Jag säger inte att du ljuger, men det är faktiskt svårt att tro på det här. (Bara män som sagt det till mig)
Och ändå delar jag mina erfarenheter med i princip alla kvinnor jag känt i hela mitt liv. Börjar man berätta har de minst lika många historier på lager, somliga mildare varianter, somliga ännu värre. Och de berättar om sina vänner som har samma erfarenheter. Men ändå är det typ bara 0.00000000000001 män som sextrakasserat en kvinna någonsin i världshistorien och det var några psyksjuka jävlar som borde spärrats in. Enligt väldigt många män iaf.

Det här är det som gör mig mest uppgiven inför manskligheten. I ivern att skydda bilden av sig själv och sina vänner och helt okända män som Bra Killar så gör de alla kvinnor som vittnar om övergrepp till lögnerskor.
Jag känner så igen mig i dina exempel. Fan, bara FAN för det beteendet från män. Det är en jävla effektiv metod att tysta vittnesmålen om förtrycket för om inte min vän litar på mina ord vem ska då göra det? Det är viktigare att skydda en okänd dudebro än att lita på vad kvinnliga vänner och släktingar berättar. Så övermåttan uselt.

I princip alla kvinnor känner någon som blivit våldtagen men inga män känner några våldtäktsmän.Var är de, alla de där dårarna som är sjuka i huvudet som snubbar jämt hävdar? För det kan väl inte vara så att de finns i deras bekantskapskrets? Nej nej, där är bara snälla killar som drar sexistskämt,kollar på ytterst tveksam porr,tafsar lite på fyllan och kanske gått till en prostituerad i Amsterdam.

”Nej nej, där är bara snälla killar som drar sexistskämt,kollar på ytterst tveksam porr,tafsar lite på fyllan och kanske gått till en prostituerad i Amsterdam.”
Och folk undrar varför en hatar män…när det där är lixom de ”snälla” killarna…

”Det besvärliga när jag berättar om dem för t ex män eller kvinnor som inte delar mina erfarenheter är att de tror att det beror på mig. Eller på några extraordinära omständigheter som är ytterst ovanliga.”
+1

Tror folk glömmer bort, eller förtränger det som hänt för längesedan också.
Har en gammal klasskompis jag fortfarande har kontakt med som brukar förfasa sig när andra kvinnor berättar sådant de varit med om under skoltiden, eller om det rapporteras om vad som händer i skolan nu. ”Det verkar ha blivit så mycket värre!” ”Vi kanske hade en väldigt snäll klass?” Och jag bara tänker på hur killarna i vår klass dagligen pratade högljutt om vem som hade stora tuttar eller inte, tafsade och terroriserade. Visst, det var inte alla som utsatte eller alla som råkade ut för det, och det kunde säkert ha varit värre också (det kan det väl alltid?), men att måla upp vår skola som en idyllisk liten frizon är självbedrägeri i högsta grad.

Och det som är så tragiskt är att många kvinnor jag känner har sagt exakt samma invändningar som du fått höra av män… detta kanske beror på att det är så accepterat att de inte funnit det som ett problem och DET är otroligt läskigt! 🙁

Det tror inte jag. Jag tor att det beror på vilken kultur jag är uppvuxen i. Inte mina genetiska arv. Att påstå det senare anser jag vara rasism.

Jag tror inte att hen menade att etnicitet påverkar i den bemärkelsen (typ ”rytmen i blodet” etc).
Etnicitet är en social skiktningsprincip, liksom kön, klass, sexuell läggning, utseende osv. Och det är klart att sådant kan påverka hur vi bemöts, vilka vi tillåts bli osv. Det anser inte jag vara en rasistiska ståndpunkt. Jag anser mig heller inte vara sexistisk pga min uppfattning att strukturer påverkar mig som kvinna. Jag hade säkerligen varit annorlunda om jag inte fötts med fitta. Jag är nog den jag är till stor del på grund av de förutsättningar jag föddes in i.

Malin: Jag hoppas du har rätt men jag tycker att mer och mer så har debatten förenklats till att hur du ska vara, anse dig ha upplevt det ena och det andra pga dina yttre attribut. Och håller du inte med om detta så lever du antigen i förnekelse eller så är du en förärade.
Vidare så sitter många här i norr och gör helt bisarra antagande ang hur folk har det/är i MENA eller Afrika tex. Och de gör sina antagande med sina koloniala glasögon. Pga att ”var” folk har fötts ”så vet de inte bättre och kulturella” seder förvaras med de orden. Allt för att vilja visa välvilja, men allt de gör är att tänka racistiskt. De små hotten totterna kan inte bättre. 👿

Oj, Malin precis så menar jag! Skönt att du förstår. The real hmm:, du missförstod mig/ jag uttryckte mig klumpigt. Dock skulle jag önska att vi i kommentarsfältet strävar efter förståelse och ger varann konstruktiv kritik:)

Nej men att utgå från att någon är predestinerad till att bli på ett visst sätt pga din genetiska sammansättning, vad du än själv gör, är det.

Oftast har män svårt att fatta och ta in att nästan alla kvinnor har blivit utsatta för sexuella övergrepp, oavsett om det gäller våldtäkter eller tafsande. Varför tror de inte på en? Vad tjänar man på att ljuga om det?
De flesta tror ju att överfallsvåldtäkter är vanliga, men det är det ju inte! De är ju sjukt ovanliga jämfört med våldtäkter som sker i princip varje dag, både i vårt avlånga land och ute i resten av världen.
Jag har själv fått se och höra saker sen barnsben. Även blivit påtvingad 2 gånger som 18-åring. Det är tafs, snuskiga sms eller avklädda mms när man inte ens har pratat om nåt sexuellt!
Exempel:
Jag smsade med en dejt (detta var typ 2011) och vi snackar om vad vi sysslat med den senaste veckan samt om vi ska ses nån helg.
Mitt i allt detta får jag en kukbild skickad till mig!
Jaha? Vad fan ska jag göra med den hade han tänkte? Bad jag om det? Nä. Diskuterade vi nåt sexuellt? Nä. Det där är ju bara konstigt, klumpigt och så jävla sjukt!
Ett annat exempel:
Jag flyttar in till en ny lägenhet i ett nytt område där en killpolare bor. Första veckan i mitt nya boende smsar han och frågar hur det går. Jag svarar att det börjar bli ordning m.m. m.m.
Efter ett tag skriver jag ”Ska duscha nu, men vi får höras”, varpå han svarar nåt i stil med ”Åh, jag kan riktigt föreställa mig hur sexig du är naken. Ska tänka på dig när jag runkar sen”. Öh, va?! Det kom från ingenstans!
Sånt där skit får man leva med, bland annat. Det är bara sexuella grejer hela tiden, man känner sig som ett köttstycke. Nåt män bara vill slita sönder och kassera. Det är äckligt.
Och det gäller ju nästan på alla områden i samhället!

Haha, ja! Vet inte varför de tror att man ens blir glad av sånt?
Jag menar, jag skulle ju inte skicka en fittbild till en kille helt random. Typ:
Jag på sms: ”Hej, hur är det?”
Han på sms: ”Jag är på min mormors begravning, så det är
väl inte så jättebra precis..”
Jag på sms: ”Oj, vad tråkigt. Beklagar.”
Jag skickar mms: ”Enjoy min fittbild! ;)”
Inte alls opassande, uncalled for eller konstigt…..
Förstår verkligen inte logiken bakom det där.
Liksom, tror de att man blir kåt av att se en erigerad snorre? Kukar är ju förjävla tråkiga att titta på om inte annat.
Jag förstår om man skickar bilder på ens genitalier om man har ett sånt samtal eller vet med säkerhet att den andra personen gillar sånt. Men mitt i en vardaglig konversation är det ju så jävla stört!

Varför jag är som jag är. Föddes drygt 1.5 år efter min bror. Tror att vi behandlades på helt lika vilkor. Jag lekte ofta med hans kompisar och var en av dom. Uppfostrades med att tro på mig själv, att jag kunde, att jag var bra. Men sedan kom jag om honom i ”skötsamhet”. Alltså möjligt att jag fostrades lite hårdare? Knöt hans skosnören, hade lättare för mig i skolan vilket ledde till en ”duktighets-stämpel” (han blev ganska bökig…), jag var väl en typisk tjej. Dock en tuff sådan med mkt skinn på näsan. De äldre barnen, framförallt killarna störde sig nog på mig då jag INTE lät mig bestämmas över!Sedan fick vi två småsyskon. Ja, det var jag som hjälpte till med dom medan han skötte sitt. Sedan blev jag lärare och han sjökapten. Så ja, visst, de strukturella strukturerna tog över trots en väl genomtänkt grundtanke-att barn är barn.

Jag är kvinna. Jag är stark som fan. Både psykiskt och fysiskt
Jag är inte förtryckt eftersom jag inte accepterar att bli förtryckt men jag hjälper mina medmänniskor som är förtryckta. Svarta vita kvinnor män fattiga rika.
Jag är tuff jag är stolt. Jag är stolt över kvinnor och stolt över mig själv som kvinna. Jag är vacker det är jag men det är karisman som spelar roll. Hur jag utstrålar en energi. Som en stark kvinna. Jag klär mig I vardagliga kläder och jag har aldrig använt smink eller skönhets produkter men jag gör mig inte aktiv ful och jag är inte ful. Men det är karisman
Jag är bestämd och tar för mig. Jag var ett stökigt och elakt barn som liten men är mognare nu.
Jag älskar kvinnor och jag älskar män eftersom jag har bra erfarenheter av män och kvinnor
Jag är jag och jag tycker om att jag är jag
Alla kvinnor där ute. ta för er.
Var stolta och älska er själv oavsett

smacka till alla n00bs, som använder biologi som förklaring till skevheten mellan män och kvinnor i samhället, med ”Genusperspektiv biologi” och be dem först traggla igenom den (+ referenser) innan de har n å g o n som helst rätt att yttra sig i ämnet. Avskyr när naturvetenskap dras ned i smutsen av alla dessa kvinnohatande mansjävlar.

Tänkte också kommentera detta men insåg sedan att det var en sidodetalj. Men ja, du har rätt. Innan kristnadet i Sverige så var vi betydligt jämställdare (om vi glömmer bort trälarna). Tror det går ett program på TV just nu ang kvinnorna under vikingatiden.

På vikingatiden? Nej faktisk inte. Kvinnor ägde, ärvde och det var helt ok med barn utanför äktenskap mm. Det fanns kvinnliga bärsäker (krigare) och sjöfarande handelskvinnor likväl som män.
Men om männen var borta styrde kvinna på gården. Tror du hon slutade med det när han kom hem?
Det du fått höra om de råa vikingamännen mm är myter spridda när Sverige skulle kristnas. Men om du studera historieböcker och arkeologi från den tiden så ska du se att sanningen är en annan. Kvinnor har alltid haft en stark ställning i norden och även i övriga Europa. Varför tror du att inom katolicismen så är Maria den viktigaste helgonet, viktigare än Jesus för många? Jo för att de behövde ersätta en kvinna fån gudinnetron som hedningarna hade. T o m forntida Grekland och Romariket var mer jämlikt än vad vi blev efter kristendomens införande. Matrikariat var inte ovanligt på många platser i världen innan vi fick spridning på Abrahamitiska religionerna.
Jag har sagt det förr och säger det igen. Alla stora religioner som vi har idag är kvinnofientliga. De har stoppat all jämlikhet och respekt som kvinnor åtnjöt tidigare och vi kämpar emot det än idag. Alla patrikala idéer som finns härstammar från dem.

PS Det är inte en slump att Island var först med en kvinnlig president inte bara i Skandinavien utan hela Europa. Även efter de blev kristnade så höll de fast vid många av sina forna vikingatraditioner lite isolerade som de var.
(Förutom att hon var Islands och Europas första kvinnliga president var hon också världens första demokratiskt valda kvinnliga statsöverhuvud. Med sina 16 år på posten är hon också än idag världens längst sittande valda kvinnliga statsöverhuvud.)

Jo, det kanske var bättre i norden på så sätt att kvinnor fick styra lite, äga och ärva m.m.
Visste du att Muhammed (islam) införde lagar så att kvinnor också få samma rättigheter som vikingatida kvinnor?
Men de hade slavar (och kvinnor var förstås sexslavar då antar jag?)
Grekland och Rom var extremt patriarkat samhälle (även fast de hade religion med gudinnor) med slavar, klassförtryck och kvinnoförtryck
Det du säger om abrahamitisk religion tycker jag inte stämmer alls

Ja jag är medveten om att Isalm (till skillnad vad kristendomen gjorde i Europa) var ett lyft för den regionens kvinnor. Men vaggan till alla Abrahams-religionerna (Judendomen, kristendomen och Islam) kommer från samma distrikt. Deras idéer är baserade på den kullturen. Kan du då se att de alla hade dåliga grundförutsättningar?
Men att säga att Isalm gjorde kvinnor fick samma värde som kvinnorna hade under vikingatiden i norr, nej där har du sannerligen fel. Du har inte ens i närheten rätt.
Och ja de hade trälar men nej de var inte ok att att en kvinnlig träl till sängen om hon inte själv ville. Trälarna kunde gifta sig med varandra som de själva ville. Trälarna var alla krigsbyten men behandlades ganska väl. De var t o m helt jämställda sina ”herrar” ett dygn om året. Midsommarafton.
Det fanns ingen motsvarighet till sexslavar så som beskrivs i haditerna.
”Det du säger om abrahamitisk religion tycker jag inte stämmer alls”
Allt jag har beskriver har jag belägg fört. Min åsikt ang vad de har inneburit för kvinnor i Europa kan jag också belägga.
Vilka invändningar vill du göra mot det jag påstår?

PS Jag har precis lika stora problem med tex Budsim och Hinduism så att du inte tror jag jag diskriminerar någon 😉
Men dessa har än så länge inte haft så stor påverkarn på livet i Europa till skillnad från de tre bokreligionerna, därför så är de inte så relevant för mig på denna blogg att lyfta dem.

PS 2 Jag menade inte på att säg att Rom och Grekland var ett föredöme av jämställdhet, även om de hade ”fria kvinnor”. Min poäng var att t o m de var bättre på det än hur det blev efter länderna blev kristnade.

Kvinnorna i antikens värld
I texten nämns att även kvinnor kunde vara medlemmar av det pythagoeriska förbundet. Detsamma gällde möjligen också för den epikueriska skolan. Men i det stora hela tycks det antika Greklands kvinnor ha betraktats som andra rangens människor, placerade i skiktet mellan fria män och slavar. De var uteslutna ifrån alla yrken utom dem med lägst status. Faktiskt tycks prostituerade kvinnor ha levt det mest självständiga livet. Aspasia, som var
hustru till Perikles, den ledande politikern i Aten, uppges ha varit före detta prostituerad. Men möjligen fick hon detta rykte helt enkelt genom att hon deltog aktivt i stadens intellektuella och offentliga liv. Respektabla kvinnor höll sig innanför hemmets väggar, förrutom de som hade uppgifter inom religiösa
cermonier och riter. Friast tycks kvinnorna i det krigiska Sparta ha varit, kanske beroende på att de spartanska männens huvudsyssla var militärtjänsten. Skötseln av egendomarna föll på så sätt på kvinnornas lott, något som filosofen Aristoteles kritiserade. Den grekiska författaren Herodotos (400-talet f.Kr) kommenterar i kritiska och ironiska ordalag den fria och självständiga ställning
som kvinnorna ägde i det samtida Egypten.
För Aristotles är det en självklarhet att kvinnan är en underlägsen varelse. Då ett barn blir till bidrar mannen med formen och den verkande orsaken, och kvinnan med den materia i vilken formen utvecklas. Egentligen borde alla barn därmed bli gossebarn, eftersom den formande principen är manlig. Möjligen menar Aristoteles att flickebarn är ofullgångna pojkar. I det idealsamhälle som Platon
skildrar tillmäts kvinnor samma värde och rättigheter som män.
Att rommarrikets kvinnor inte sågs som självständiga individer framgår redan av namnskicket. Alla döttrar i en klan fick samma förnamn: systrarna i familjen Julius kallades Julia, alla Marcus Antonius döttrar hette Antonia, flickorna i klanen Marius hetter Maria osv. Dock kunde kraftfulla kvinnor i det ledande skiktet
spela en avgörande roll i det politiska skeendet, som Livia, kejsar Augustus hustru, eller Antonia, kejsar Claudius mor. Om den kvinnliga filosofen och matematikern Hypatias olyckliga öde skrev den engelska 1800-tals författaren Charles Kingsley en på sin tid mycket populär roman. I Viktor Rydbergs roman Den siste atenaren (1859) förekommer också Hypatia, även om hon kallas Hermione.
– Ur Sten Högnäs – idéernas historia, en översikt
En nerstickare. – –
Grund analys, patriarkalt kolonialt perspektiv, men bara för att det skall stå klart att det inte är så självklart 😉
ex kristades sverige med hjälp av kvinnor som tjänade på det nya systemet, även trälar.
Hur passar det in i din bild?
¤
http://kiremaj70.blogspot.se/2009/11/vanatro.html
http://kiremaj70.blogspot.se/2009/08/kriget-mellan-asar-och-vaner.html

innan islam kom till mellanöstern så fick kvinns inte ärva, skilja sig, jobba
Islam gav kvinnan rätt att göra det och förbjöd även att döda nyfödda kvinnobarn.
samhället blev mer jämställd. ok detta är vad islam säger. en liten del och att mellanöstern har fuckat jämställdhet har inget men islam att göra
dra inte alla religioner över en kant. blir förbannad. tror du inte mig så läs då i Koranen. inte nån fuckat site på internet och kom sen med dina argument

TherealHmm:
Som en som skrev C-uppsats om just kvinnans position i det vikingatida samhället så tycker jag det inte är helt rätt att säga att hon hade en sådan jämställd roll.
*De krigarkvinnor du nämner, sköldmöerna, är en myt, kvinnor som ”blev män” för att få sagorna att passa ihop och ätter att gå vidare i historierna när söner inte fötts. Det arkeologiska fynd som finns tyder inte på att kvinnan var krigare på samma sätt som männen. Det finns även teorier om att sköldmöer endast är en slags omskrivning av valkyrior, mytiska figurer ur sagorna.
*Skilsmässa var inte något vem som helst höll på med, det kunde man bara göra om man hade ett bra skyddsnät att falla tillbaka på. Dessutom var man tvungen att ha ytterst starka skäl till skilsmässa, t.ex att inga barn producerades, att mannen var våldsam (då behövdes det vittnen och annan bevisning) eller att han inte kunde försörja henne och familjen.
*Kvinnan var aldrig självständig, utan hade alltid en man som styrde över henne. Först hennes far, sedan hennes man. Om hon skilde sig kunde hon få mer att bestämma om, men som sagt var det inget bra alternativ för den vikingatida kvinnan. Den kvinna som var ”mest” självständig var isåfall änkan, men bara om hon inte hade söner som kunde ärva hennes man (hon ärvde en ytterst liten del av sin mans ägodelar, framförallt de hon bringat med sig in i äktenskapet hemifrån).
*Kvinnan ärvde inte på lika rättigheter som männen. Hennes bröder ärvde, hade hon inga kunde marken falla till närmaste manliga släkting, t.ex manlig kusin.
*Det finns inga egentliga bevis på att kvinnan styrde på gården. Det finns arkeologiska fynd som tyder på att hon kunde haft gårdsnyckeln, men dessa kommer ifrån gravgåvor och…ja, vem begraver husnyckeln i en grav? Dessutom tycks de flesta nycklar inte höra till dörrar, utan snarare skåp eller lådor som också begravts med kvinnan. Och igen, viktigt att hålla isär de rika och fattiga här. Om kvinnan hade någon slags självbestämmande eller makt, så var det pågrund av hennes pengar, inte hennes status som kvinna.
*Det finns få bevis på att kvinnan sysslat med handel. Vikter och liknande har hittats i ett fåtal gravar, men dessa skulle även kunna tolkas till att hon endast tillhör en handelsfamilj, inte leder den.
Det är inte en bra grej, att peka på vikingatida samhället som en idyll av jämställdhet. Kvinnan sågs definitivt inte som likställd mannen. Påståendet är ytterst populärvetenskapligt. Om man studerar vikingakvinnan vidare så måste man tyvärr inse att hennes position jämfört med männens var ungefär likadan som andra kvinnor ur samma era (och de kvinnor som fått respekt i sagor och liknande är de med typiska manliga drag, för de skulle föda manliga, starka söner). Sorry. :/

Och om NÅGON hade sådan självbestämmanderätt så var det rika äldre änkor, som passerat klimakteriet och inte längre hade män som kunde bestämma över dem. Så typ, äldre krutgummor som kunde säga whatever the fuck they wanted.

Och SEN är det även viktigt att veta att det vikingatida samhället inte endast bestod av de som reste runt, utan de flesta var bönder som stannade kvar på gården hela livet. Så då såg det ungefär ut som det alltid gjort i bondesamhällen.

Jag har länge jobbat i mansdominerade yrken och även om jag trivs med både jobb och kollegor är det tydligt att jag alltid är ett undantag. Det är ”tjena grabbar!…och tjejer” (en titt på mig) , det förutsätts alltid att jag ska göra det lite lättare alternativet om det finns olika arbetsuppgifter, kan ofta märka att grabbarna ändrar till en ”snällare” jargong när jag är i närheten, som att jag är för vän för den vanliga. Inga stora grejer och jag mår inte dåligt av det, men det säger ju sigsjälvt att det formar en känsla hos mig av att vara annorlunda.

Jag hatar att män/killar inte tycker att tafs/övergrepp osv ”inte är så farligt”
Jag kommer ihåg när jag blev tafsad på för första gången. jag var 11 år, hade fått bröst o hår på snippan och jag skämdes över min kropp. jag kände mig som ett barn fast i en kvinnans kropp. Hursom var det ju en kille som tyckte att de va fritt fram att tafsa på mig. Han sprang fram o tafsade på bröst o mellan benen o skrattade under tiden. Jag blev så fruktansvärt förödmjukad. det var lixom första gången jag fick lära mig att min kropp inte är min egen.
Hur som blev jag fruktansvärt upprörd. Tårarna bara sprutade och jag skrek. Jag började springa efter killen som fortfarande skratta o tyckte de va as-kul. Tillslut fick jag tag på honom, slängde ner han på marken och började skratta han i magen.Han skratt byttes åt till gråt o killen fick sen föras till sjukhus….
Än i dag talas det om den gången bland ”vänner o bekanta” och de tyckte faktiskt att det jag gjorde var hemskt. Jag misshandlade ju den stackars killen… Jag menar ”han tafsade ju bara” samma sak när man pratar om övergrepp/våldtäkt. ”Männen då! De kan faktiskt misshandlas och DÖ!” Det är ju ÄNNU VÄRRE än att bli våldtagen/utsatt för sexuella övergrepp så klart…
Fyfan..om de bara visste hur det kändes…men de kommer aldrig aldrig aldrig att fatta. Samma sak när det gäller objektifiering och kalendrar/tröjor med nakna/halvnakna kvinnor som ska föreställa ting för mannens lustar…de fattar inte hur kränkt man känner sig när man hamnar på manlig arbetsplats och den här skiten finns upphängd överallt/ligger framme.
”Det är väl inte så farligt/sex ligger ju i vår natur” osv osv…”Gillar du det inte får du väl byta jobb?”
Jag hatar världen.
Sen tänker jag på alla kvinnors situationer. De sitter där i sina värdelösa relationer med män.
Det talas om att kvinnor minsann väljer lågbetalda yrken/att jobba deltid och att prioritera barnen/hemmet.(vem annars ska göra det lixom?)
Och när de blir sjuka sen eller inte orkar så talas det om att kvinnor minsann är svaga. Och om det sen kommer fram att de bott tillsammans med misshandlare/alkolist eller allmänn fötryckare som vägrat släppt ut henne ut huset är det ju så klart HENNES FEL. Varför lämnade hon inte?
Fy fan den här skiten att kvinnor är så svaga. de kvinnor i min närhet inklusive mig själv. de finns inga starkare. de har orkat leva trots all skit män har utsatt dem för. De har mått så jävla dåligt men ändå orkat. Jag fattar det inte.
Det talas ju t.e.x om att män tar självmord i större utsträckning. Men det är ju inte så konstigt. Kvinnor lever sitt liv för ANDRA. inte sig själv. skitsamma om hon försvann för sin egen skull men hon måste ju leva för ”dom andra” för de skulle inte klara sig utan henne…

du skriver bra kommentarer som jag håller med om svamp.
tycker det var helt rätt att killen fick vad han tålde. jag är så less på mäns/pojkars våld.
önskar fan att jag hade sagt ifrån/skrikit/slagits mer i högstadiet. och det är ju helt sjukt att jag önskar det?? jag ville fan bara vara ifred men lärarna orkade inte med (vilket jag förstår!).
utelämnade var vi andra åt pojkar som är som pojkar är, dvs beter sig som knarkade apor i klassrummet, så det var ju kaos.
jag var en av töntarna så jag ”slapp” ju tafsandet, det var med övervägande tacksamhet men ändå en gnutta avundsjuka jag såg på när killarna smög sig på tjejerna och körde in fingrarna i rumpan på dem, öppnade deras behåar, överröstade dem, tryckte ner dem med ”skämt”, hårt tryckte in snö i munnen. ja, det var ju så de populära tjejerna blev behandlade…
”Det talas ju t.e.x om att män tar självmord i större utsträckning. Men det är ju inte så konstigt. Kvinnor lever sitt liv för ANDRA. inte sig själv.” sant, kvinnor gör fler självmordsförsök men män ”lyckas” oftare har jag hört. tror det är dels att kvinnor tänker på andra, dels på skammen om de skulle misslyckas, de är ju oftare ”spindeln i nätet” samt har lärt sig tänka på hur en för sig, att det är dåligt att vara hysterisk, sjuk, krävande osv.

Läser ofta din blogg och känner mig alltid lite mer upplyst efter ett besök! Vet att här huserar människor med kloka tankar, och jag tänker vara så fräck att hijacka ditt kommentarsfält för egen vinning, men det är samtidigt för en god sak! =)
Jag pluggar till förskollärare och har i uppgift att observera normer och normutmanande handlingar bland barn och vuxna i förskolan där jag gör praktik. Jag ska sedan utforma en gruppaktivitet utifrån det jag upptäcker och det ska vara kopplat till kön, klass, etnicitet eller uppväxtvillkor på något sätt. Jag är på en avdelning med barn i ålder 1-3 år. Tycker det är supersvårt att observera, jag vet inte ens vad jag ska titta efter. Normer kopplade till kön/genus är lättare att upptäcka än exempelvis etnicitet. Har ni några tips på vad jag ska titta efter, vad som skulle kunna visa sig? Vad skulle man kunna göra för aktivitet med barnen? Har googlat massor men jag kommer ingen vart! Kämpar för att bli en medveten intersektionell genuspedagog, men jag har mycket kvar att lära!

”Att växa upp till och som kvinna har gett mig erfarenheter och en position som jag har gemensamt med de flesta kvinnorna jag träffar och som män aldrig kan förstå eller ta del av på samma sätt.”
Här var vi trans-exkluderande, eller?

Mycket möjligt men jag kan inte tala utifrån ett transperspektiv och tänker inte försöka heller. Det får transpersoner göra.
Men blir ändå lite fundersam på hur du menar? På vilket sätt är jag transexkluderande?

Svara

Minns när jag skrev transkvinnor i en kommentar på min blogg och en person dök upp och skrev ungefär: Vadå TRANSkvinnor? De är KVINNOR precis som du!
Och skriver man KVINNOR är man transexkluderande. Och inte för att jag tycker att någon ska behöva outa sig, verkligen inte, men jag får en känsla av att de som skriver såna här kommentarer inte är trans själva.
Det är liksom en elitismfeminism där den som kan hitta flest fel i andras formuleringar vinner.
-Pratar ni om kraftdjur – fy på er, det är cultural appropriation!
-Kallar du traditioner och sedvänjor för kultur – fy på dig, det är rasism!
-Tror du att vi har kommit lite längre med jämställdheten i Sverige än i vissa andra länder – usch så nedlåtande du är mot de som bor i länder där flickor könsstympas och våldtagna kvinnor stenas och hängs! Vem tror du att du är?!
Jag är så jävla trött på det här. Helt totalt urless. Började jag hänga i de här kretsarna nu hade jag fan inte vågat öppna munnen. Och hade jag inte redan haft en ganska respekterad position i de här kommentarsfälten hade jag inte ens vågat skriva den här kommentaren.
Lägg av med det här jävla hackandet. Det är inte sunt och ni blir inte bättre feminister eller anti-rasister eller vad ni kallar er för det.

+1 Mycket välformulerat. Utan att gnälla över att ”man kan ju inte säga nånting om nåt nuförtiden” – men det kan vara i princip omöjligt att inte verka exkluderande. Önskar en diskussion där det är lite högre i tak och man förutsätter att andra kvinnor vill väl.

Ja, för mig personligen handlar det inte om att jag tycker att det är så jobbigt att behöva tänka på andra buhuhu, utan om hur snäva och begränsade diskussionerna blir av den här attityden. Jag lyssnar på andra och handlar det om specifika ord använder jag det jag blivit informerad om att använda.
Exempel: Transpersoner gör inte könsbyten, de gör en könskorrigering. Uppfattat, inga problem att säga korrigering istället för byte.
Rasifierade är ett samlingsord för alla som utsätts för rasism, inte bara svarta. Uppfattat, inga som helst problem.
Men sen kommer vi till områden där man om man VILL kan tolka på värsta sätt, som R t ex, eller helt inkorrekt och ofta upplever jag att det är feminister som inte tillhör berörd grupp som håller på med det här hökögaspanandet på andras formuleringar för att de blir lite bättre feminister och lite godare människor än andra i sina egna ögon eftersom de är så medvetna och minsann har förstått allting så mycket bättre.
Alltså tjena att det handlar om omtanke av de berörda grupperna.
Jag är inte jättebra på att visa att jag tar till mig av kritik för ofta blir jag rätt sur och försvarsinställd som första reaktion, liksom så många andra, men ta det här med ordet fettföraktare. Det var någon som tyckte att jag slängde mig med det hit och dit och den personen hade faktiskt rätt. Det är så lätt att bara stämpla andra med ord. Nu tycker jag iofs att de flesta jag kallat för det ÄR fettföraktare 😉 men det finns såklart nyanser där också och jag bör nog vara lite mer försiktig.
För diskussionerna blir så jäkla låsta annars och präglas mer av grälsjuka och sätta sig på andra än att försöka förstå vad folk vill säga. Tolka välvilligt, nej tack, inte om man kan tolka på värsta tänkbara sätt! Ungefär så.
Och jag är så trött på detta så jag kan spy. Det påminner mig om hur det var på nätet för några år sen när det var mycket anmärkningar på folks stavning och var någon väldigt engagerad skulle de skaffa sig ett liv istället för att hänga på internet. Det ser jag nästan aldrig längre, men istället för att vara en elitism om vem som kan stava bäst (folk skriver väl så mycket på nätet nu att de upptäckt själva hur bökigt det är att korrekturläsa allt 15 ggr) och har mest kul liv i verkligheten (för det var ju verkligen en sån särskiljning förut) har det blivit en elitism om vem som exkluderar minst med sitt språk.
Och det är också en exkludering och framför allt är det en bromskloss där en brasklapp eller förklaring fordras efter varje mening man skriver. Annars får man ta att man blir kallad fula ord eller blir förlöjligad (där kommer ni på era vita springare och tror ni är så jävla bra, vad jobbigt det är att tänka på andra buhuhu, vidriga rasister är vad ni är, check your privileges för fan). Nej, jag ställer inte upp på det.

Jaa, jaa, jaa! Precis det här har jag tänkt på.
Jag skulle kalla mig känslig, men det här handlar ju inte riktigt om att värna andra människor utan om att ha rätt.
Diskussionerna blir så meningslösa när de huggs av med att någon använt fel ord. Eller att klanka ner på andra. Typ ”sluta vara bitter!”, ”det finns alltid någon som har det värre!” Det kan en ju säga som svar på allt för att döda diskussionen! Dessutom helt utan att påvisa vad som kan göras istället, något som skulle kunna vara konstruktivt.
R här t.ex. förklarar lite snorkigt att hen inte tänker lyssna på någon annans argument kring orden ”kvinna” och ”transkvinna”, trots att hen själv var snabb med att rätta LD. Inte heller anger R vad som enligt denne skulle vara rätt att använda.
Kritik i all ära men den måste väl för sjutton kunna användas på något sätt också

Ja, jag ville ju väldigt gärna fråga R hur man ska uttrycka sig istället, men no offense liksom så vill inte R lyssna på några white knights som poppar upp som små fördomsfulla flugsvampar. Jaa vilket härligt diskussionsklimat det blir av detta! Mer förolämpningar och besserwisserattityd tack, såna samtal är de bästa! Ironi för den som inte förstod det.

Jag KAN inte hålla med dig mer. Är också utless på det petimetra ordmärkeriet och hackandet! Vågar inte yttra mig mot människor som älskar att hålla på med det där glaspärlesepelet.

Det blir transexkluderande när man gör skillnad på kvinnor som uppfostrats som kvinnor och kvinnor som uppfostrats som män. Så tolkar jag det i alla fall, som att cis-kvinnor delar något en transkvinna aldrig kan förstå eller ta del.
Det kanske är jag som missuppfattar hur du menar (därav ”eller?”), men det blir så fel när cis-kvinnor uttrycker sig såhär och skapar en ”autentisk kvinna ™”-klubb där transkvinnor inte släpps in för att de inte är ”riktiga kvinnor”.
Dock förstår jag att det är svårt att prata om könsroller/indoktrinering i breda termer utan att exkludera transkvinnor, absolut.
WDF’s kommentar orkar jag inte ens ta itu med. Men jag ber om ursäkt för att jag hackade på dig, LD. Mitt syfte var att upplysa och det var dumt att gå in med en så defensiv ton, jag kunde ha varit mycket trevligare och det hade antagligen varit mer konstruktivt.

LD är säkert redan medveten.
Och helt ärligt, det är ingenting konstigt att transkvinnor och ciskvinnor har olika erfarenheter. Det finns saker ciskvinnor inte kan förstå något om hur det är att vara transkvinna, eller hur? Precis som att det finns saker transkvinnor inte kan förstå om hur det är att vara ciskvinna. Vi HAR olika erfarenheter för vi drabbas av olika förtryck. Om transkvinnor är socialiserade män är det inte konstigt om det påverkar dom heller tänker jag. Sluta smälla andra på fingrarna, om du själv är cis, det är bättre att transkvinnor får ta denna debatt för det förstör när ciskvinnor emellan ska hålla på och hacka på varandra, speciellt gällande saker de inte själva förstår. Cispersoner som är ”trans-allies” är så jäkla problematiska ibland.

Alltså no offense men jag är inte ett dugg intresserad av att diskutera med varken dig, WDF eller några andra eventuella white knights som kommer poppa upp här. Och jag är inte cis (dock inte transkvinna), så ignorerar c.a 50% av din text och rullar med ögonen lite över att du förutsätter det.
Hade LD varit medveten hade hon inte uttryckt sig som hon gjort. Jag tror inte hon menade något illa, och det var dumt av mig att ha en sån aggressiv ton när jag påpekade det, men blir skittrött av att cis-feminister blir så satans defensiva av sånt här. ”Jaha, men ska vi behöva tänka på DET också? nej nu räcker det faktiskt” spare me please.
Jag har inget emot att folk skriver kvinnor istället med ”personer med vaginor” och så vidare, jag förstår att man inte kan tänka på ALLT. Det jag valde att peka ut var ett reellt problem för transkvinnor, dvs att de inte tillåts i ”riktig kvinna”-klubben, för en ”riktig kvinna” har blivit uppfostrad till det och det är inget man ”väljer”. Det handlar om hur fruktansvärt otolerant radfem-rörelsen är mot transpersoner och hur det lyser igenom i såna här kommentarer. Igen, jag tror inte LD menade något illa, MEN jag tyckte att det var värt att belysa hur såna här kommentarer upplevs problematiska.

Jag gör inte skillnad på kvinnor. Kvinnor är kvinnor oavsett vad de blev påprackade vid födsel eller vad som hänger mellan benen. Hade jag skrivit ”kvinnor och transkvinnor” så hade jag gjort skillnad.
Jag aktar mig dock för att prata ur ett transperspektiv. Jag har ingen aning om hur det är att vara flicka eller kvinna och bemötas som att man inte är det av en oförstående omgivning . Jag vill inte tala över huvuden och jag vill ju framförallt berätta min historia ur mitt perspektiv.
Att vara kvinna är dock nåt helt annat än att vara man. Kvinna är en politisk position som medför förtryck, utsatthet, rädsla osv och den biten har alla kvinnor i ett patriarkat gemensamt. Ja även transkvinnor som sagt.
Men tack för kritik. Det är alltid välkommet och framförallt nödvändigt. 🙂

Nu blir det mer tydligt hur du menar – och . Det jag menar är att vissa formuleringar kan vara väldigt laddade, i detta fallet ”växt upp till kvinna”, eftersom de av vissa radfems används medvetet FÖR att exkludera transkvinnor. Är tacksam för att du svarar sakligt och trevligt trots att min ton var onödigt konfliktsökande.

Att det finns människor som använder sina erfarenheter för att exkludera andra är förjävligt och imo jävligt snävt synsätt. Då utgår man ifrån att 100% av alla kvinnor har precis samma uppväxt och bagage och så är det ju inte. Som feminist generaliserar man ju och en del utgår från det för att ogiltigförklara exempelvis transkvinnor, men jag gör det absolut inte även om jag förstår att det kan resultera i exkludering eller en känsla av det iallafall när man talar om kvinnors erfarenheter.
Att flickor fostras att bli kvinnor är nånting jag är helt övertygad om. Vi formas efter könsnormer och könsförväntningar. Vi bemöts utifrån det kön som omgivningen tolkar oss som och det i sin tur formar oss. Osv. Detta innebär såklart inte att man är mindre kvinna om man saknar dessa erfarenheter, undantag finns ju både hos ciskvinnor och transkvinnor om man börjar gräva på individnivå. Och oavsett uppväxt så delar ju vuxna kvinnor, trans eller cis, vissa erfarenheter. Att vara kvinna i ett patriarkat är att vara väldigt utsatt och det gäller alla kvinnor. Hoppas du förstår hur jag tänker.

Transkvinnor och kvinnor födda med fitta utsätts för helt olika typer förtryck, det är väl inget ”trans-exkluderande” i det?

Jag är inte CIS och har ganska nyligen kommit ut med detta och jag upplever detta inlägg som väldigt obehagligt. Nej, tyvärr, hur många gånger än jag behandlats som en kvinna för att min fysiska kropp ser ut som en kvinnas och hur mycket jag än fostrats till kvinna så är jag inte en kvinna.
Jag har självklart formats av mina erfareheten som alla människor men jag har inte blivit kvinna av dessa erfarenheter trots både jag och andra försökt göra mig till kvinna. Jag känner mig exkluderad av sådana texter precis som andra som skriver här även om detta kanske är intentionen.
Jag börjar mer och mer känna mig utanför feminismen speciellt när kampen förs separatistiskt. Jag är inte en kvinna för att jag inte är man och jag är heller inte en man för att jag inte är kvinna. Som innehavare av en fysisk kvinnokropp så är jag dock i behov av en feministisk kamp. Det spelar ingen roll hur mycket icke-män som jag sägs få vara med, jag känner mig inte välkommen när folk delat upp sig redan innan och inbjudan känns som den ges med armbågen, som ett undantag mot alla ”riktiga” kvinnor som minsann formats till kvinnor av att behandlats illa pga sin fysiska representation, samma representation som jag har men som inte gjort mig till kvinna i alla fall.

Att få mina läsare att må dåligt är aldrig min mening. Men jag skriver om hur det är att vara kvinna. Inte hur det är att vara ickebinär, för det vet jag inget om. Men kvinna är också en politisk position som medför utsatthet och förtryck på ett specifikt sätt och det är för mig väldigt viktigt att tala och skriva om. Genom att prata om ”icke-män” så osynliggör man det specifika förtryck som kvinnor utsätts för för att de ÄR kvinnor. Jag kan inte skriva på nåt annat sätt.

Svara

Jag må vara känslokall och oförstående men jag fattar – FATTAR – inte hur LD skall kunna inkludera alla i sina inlägg. Jag uppfattar att hon skriver från ETT perspektiv och hela tiden med avsikt att inte 1) såra någon i onödan eller 2) prata för andra grupper hon inte representerar. En sån jävla balansgång hela tiden med ord (som jag uppfattar) vägs på guldvåg, och hur hon (och många andra) än gör så kommer det alltid – ALLTID – någon som känner sig kränkt, trampad på tårna och/eller inte inkluderad.
Obs, det här är inget inlägg riktat till dig Elin, bara en allmän reflektion om den fullständigt omöjliga uppgiften att please em all.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *