Kategorier
feminism & genus

Jag ger Ninja en dos prinsesstrams

Jag vet att många genusmedvetna föräldrar har problem med att hitta neutrala underkläder till sina ungar. ”Allt är prinsessigt och glittrigt!” klagar de men jag ser faktiskt det som en möjlighet för ungarna att få vältra sig lite i det stereotypa utan att det blir rosa små prinsessmuffins av allt och framförallt utan att det sänder könade förväntningar till omgivningen.


Jag tänker att om jag rakt av förbjuder det där vulgära stereotypa så kanske det blir motsatt effekt; det blir spännande och åtråvärt. Utanför barnets räckvidd och då föds kanske en längtan som i slutänden kan bli överväldigande. Jag uppfostrar ju små rebeller och uppmuntrar trots, så det är ju bara en tidsfråga innan de gör helt tvärtom.

Iallafall om jag inte bejakar den där längtan.

Så det gör jag.

Ninja har en ganska neutral garderob. Färgglad men ganska okönad. En del plagg från båda sidor, men mestadels unisex. Men när jag köper trosor, strumpor, strumpbyxor, mössor eller andra accessoarer så tar jag det glittrigaste och gulligaste jag kan hitta. Ninja har plagg med kattungar, glitterprinsessor, hello kitty och pasteller i mängder. Hon får ha rosaglittrigt mylittleponynagellack, halsband med hjärtan och keps med hello kitty på.


Hur gör ni?
]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

68 svar på ”Jag ger Ninja en dos prinsesstrams”

Jag känner både och -både "varför ska allt vara så prinsessigt" o "lika bra att passa på med puttenuttet där det inte syns lika mkt"… Men vi har variation även bland underkläderna… Hälften hellokitty/my little ponys o även några par kallingar med musse pigg o bamse o några enfärgade också… Barnen tycker det är kul att välja o dessutom (tycker jag) är kalsongerna mycket mjukare o skönare i tyget!

Sen vågar jag inte leva ut det där prinsessiga för mkt ens i underkläderna för äldsta dottern ÄLSKAR prinsesstemat (förskolan vettu!!!!!!!!)så jag känner att det är bäst att ha varierat även i troslådan =) Just eftersom hon lätt blir lite fixerad…

Lotte

Åååååh vilket smart tips!!! Musse ska definitivt få ha spindelmannen på just sina kalsonger, om han faller för den figuren. Vad en då får hoppas på är att det inte gör honom till en blottare, som hela tiden ska visa paketet.

I går kom en flicka fram återigen på Musses dagis och frågade om han var en flicka eller en pojke. På måndag ska han börja på ett nytt dagis och det känns på ett sätt skönt, men samtidigt så upplever jag att hans förskola behöver mer medvetenhet. Jag är beredd att förmedla den medvetenheten, men anledningen till att vi byter dagis är för att pedagogerna är extremt oengagerade (vad gäller ALLT) och lyssnar inte ett dugg på föräldrarna. Och utan dem i ryggen så är jag verkligen inte intresserad av att vara den som tillför genus till den förskolan.

Härligt! 🙂 Men vart köper du dina färgglada kläder? Är Polarn & Pyret, Villervalla osv som gäller för att hitta sånt fint eller finns det någon bra sida på nätet som passar oss med tunn plånbok också eller? VILL dessutom inte lägga en massa pengar på kläder sam faktiskt är lika bra för 100 kr mindre. Blir lite dubbel moral då när utsidan inte har någon roll så länge man är hel & ren liksom…

Jag brukar klä min dotter i både och, ibland ser hon ut som en typisk flicka o ibland som en typisk pojke o ibland neutralt, hon begränsas inte o vi lägger inga värderingar i hur hon är klädd. Hon bryr sig inte heller, är 2 år nu.

Jag kan bara tala utifrån mig själv. Jag fick aldrig några prinsses saker. Fick inte ens en cerise dockvagn fast jag önskade mig det. Jag fick en brun! Skitsur men jag överlevde och tyckte om min dockvagn trots att den var "brun", den funkade ju. Jag har heller inte haft ngn dragningskraft att dosera mig i rosa fastän att jag fick neutrala kläder, leksaker, mm.

Jag hade 1cerise blus, som jag bara hade vid fina tillfällen, typ skolfoto, kalas. Sedan hade jag klänningar i olika färger, men den dominanta färgen var grön, blå, lila, vitt. Visst kunde det vara små rosa detaljer men inte överdrivet. Ibland var det inget rosa alls. Har inte varit så mkt för gulligull och ändå är jag kvinna.

Vad jag vill komma fram till var att alla människor överkompenserar inte sitt förbud i unga år, för att i senare år vältra sig i det. Jag snarare uppskattade att min pappa valde en brun dockvagn!

//Mary

Där tänker vi väldigt lika! Jag gillar inte alla de här tuffetuffa grabbsymbolerna som h&m och co. har bestämt att alla pojkar SKA ha. Men, vi lever i denna världen och spindelmannen, dödskallar och mördarrobotar är väldigt spännande och lockande för en liten unge så det blir det carsstrumpbyxor och spindelmannenkalsingar så det står härliga till under. Då är det temat avdramatiserat och de bekväma plyschbrallorna och de mysiga tröjorna i regnbågsfärger står högst på klä-på-önskelistan.

Mary – instämmer på det du skrev.

Jag förstår inte hela det här att konceptet där barn ska få välja kläder heller. Hemma hos oss bestämmer de vuxna och tar fram på morgonen vad barnen ska ha på sig. Försöker dra på utseende fixeringen så långt fram som möjligt.

När jag växte upp i en små stad på 80-talet var det ingen som brydde sig om kläder på förskolan. Och min mamma tog fram kläder till mig ända upp i mellanstadiet. Det är så himla tragiskt att idag ska barn redan i 2 års åldern bestämma vad de ska ha på sig…för att vad jag tror att få komplimanger utifrån deras utsida.

Barnen kan gärna få vara med och bestämma om andra saker, som vad vi ska äta en dag i veckan men det som har med yta att göra försöker vi dra på så länge som möjligt. Halsband osv. får de gärna ha, men de snyggaste är ju de de gör själva! Så gör vi 🙂

Ja det är väl först nu det börjar bli svårt som förälder, när ungen blivit 3 och dessutom går på förskolan?

Min son är född september -08 och jag har klätt honom i färgglatt och även en del "typiskt flickiga" plagg. Nu har han gått på förskolan i ett år och hittills har jag som tur var inte sett några tendenser till vägran av vissa plagg. (kanske är det vanligare bland flickor som får beröm oftare för vad de har på sig?)

nu väntar vi en flicka i mars och jag är livrädd! Jag är rädd för att göra fel och jag inser ju att det är en större utmaning att gå mot strömmen när man har en flicka?

Min svärmor blir dessutom väldigt provocerad av att jag avböjt henne att köpa rosa bodys och klänningar. Sonens garderob duger fint om man tar bort några flickplagg. Sen har jag själv köpt lite mer pojkplagg nu till bebisen.

Svärmora sade så sent som förra veckan, då vi var inne på Lindex och hon såg mig fingra på en mörkblå body med fint mönster att "sådär dystra färger ska man väl inte ha på en flicka?" 🙁

Jag blir så jävla uppgiven för hon fattar inte! Hon verkar inte vilja fatta och ta in detta. Jag har markerat tydligt vad jag vill och inte vill men hon är så jävla insöad på flicka=rosa och pojke=blått!

Jag är rädd att "förlora striden" nu när vi får en flicka, inbillar jag mig detta eller ÄR det inte lite svårare och tuffare att vara genusmdeveten förälder till en flicka?

Bra idé det här med underkläder och smågrejer i könade färger och mönster! kanske ska köpa lite bamsekallingar och så till sonen? Hela förra sommaren hade han en Blixten McQueen keps som han älskade men som skar sig totalt med alla färgglada randiga leggings och annat han hade, en skön mix skulle man kunna säga!

Tja jag vet inte. Har inget barn. Men skulle jag ha det så skulle jag blanda rätt friskt. Så hade jag en dotter skulle hon också få ha typ Hello Kitty grejer. Hade jag en son så skulle han få ha typ Batmantröja eller nått, tillsammans med Hello Kitty kläder.

Jag gör nog något liknande. Och när vi är hemma så kan hon klä på sig lite vad som helst och springa runt (läs: klänning eller glitter-rosa-tröja som fåtts på jul eller födelsedag) När det är förskola eller om vi ska någonstans, då är jag mer styrande. Eller, jag tar fram och hon reflekterar inte alls över vad hon tar på sig. Ibland, som idag, så började hon tjata om att hon också ville ha rosa tröja som lillebror. Undanmanöver "-Men TITTA du har ju gult på din, och blått och grönt och vad är det för färg på vantarna!?" Ehm…

Jag vill ju som inte förvägra henne rosa heller, men hur hanterar man det bäst när ungen börjar tjata om rosa ala indoktrinerad från förskolan?

Jag tycker, som de flesta andra här också verkar göra, att det är väldigt tråkigt när barn kläs efter föreställningarna om hur flickor respektive pojkar "ska" kläs. Men jag undrar över det som t ex Rammis skriver: att hon ska plocka undan "flickplagg" eftersom hon får en dotter. Är inte det att understryka att det finns olika roller? Naturligtvis vore det trist för babyn att endast få rosa flickkläder, men om sonen sedan tidigare har en blandad garderob finns det väl ingen anledning att byta ut den? Det som duger åt ett barn duger väl åt nästa? Annars gör man ju samma sak som man vill undvika, fast tvärtom. Då blir blå en "flickfärg" och rosa en "pojkfärg" och det är ju samma sak, det är ju inte där vi vill hamna.

Jag är ju inte så där superduper genustänkande men lite försöker jag i alla fall. Om vi tar Lionel har han lite detaljer som är rosa, t ex en rosa tröja med kakmonstret eller en mössa som det står peak performance på, lite rosa nappar osv osv. Kanske inte så mycket men men.

Jag har kört en liknande variant själv med ongarna.

Jag har aldrig tyckt om kläder med seriefigurer på (undantaget bamse och pippis) så spindelmannen och liknande har bara förkommit på kalsonger och strumpskaft 🙂 Jag föll till föga en gång och köpte en Star wars t-shirt, men tack å lov så var det så dålig kvalitet att den var obrukbar efter två tvättar 🙂

Jag tror inte på att förbjuda och säga "Nej du får inte för du är flicka och detta är för flickigt" om ungen vill ha nått typiskt tjejer ibland. Vet ju själv hur jag reagerade på förbud. Hur jag släppte ut det hårt flätade håret och sminkade mig bakom husknuten innan skolan. Men det är klart… vill man ha barn som ljuger för en och smyger bakom ryggen så…

Nu är inte jag sådär jättegenusstrikt just när det gäller kläder, men spindelmannen och annat "hårt" går bort när jag hanldar till vår Gustav (och han nekas inte rosa och rött). Jag tycker att Åhléns brukar ha ganska okej kläder, men igår tappade jag näsan hakan när jag såg en mössa i minsta storlekarna som det stod *"Bad hairday"* på. Alltså va!? Att de små liven ska känna att de måste dölja håret om det inte "ligger perfekt"!? Galet!

Nu är ju min lilla bebis bara ett par månader, men jag hade tänkt tänka till redan från början gällande genus. Kläder är dock svårt, jag vill ju klä honom i sådant JAG tycker är snyggt och jag älskar randigt, blått, svart och gärna lite rockigt. Skulle vilja komplettera med lite rosa och lila plagg, men det finns ju tametusan inga tröjor utan prinsesstryck, rosetter och hjärtan (hatar) eller byxor utan lull-lull (typ spets och ankstjärtar) i de färgerna. Undviker dock spindelmannen, motorfordon och andra typiskt killiga märken och mönster på kläderna.

Bra idé med könsrolliga underkläder. Jag tror inte heller att man kan förbjuda något helt för då får det motsatt effekt.

Nu är ju Lillan bara 20 månader än. Vi har fått ärva nästan alla kläder till henne från andra som har större barn, och fått en del från släktingar. Sade ifrån redan innan ungen vara född att vi inte ville ha en massa "blått eller rosa och gullegulligt". Har fått en del ändå och de värsta rosagulliga kläderna använder vi inte, det känns som om man skulle klä en docka! Ibland får hon ha de tjejiga klänningarna hemma för att det är enkelt att bara dra på och ingen ser. Ibland har hon någon hello kitty-body, rosa tröja eller tjejiga strumpor men då kompenserar jag med att resten av outfiten är neutral eller killig. Har några få enkla o-tjejiga klänningar till henne som jag tänker mig att en ev framtida bror också ska ha – släktingar och andra lär reagera men de får vänja sig. Tänker mig att en bror ska ha ungefär samma kläder men med lite mer rosa för att kompensera och lära andra att rosa är ok på pojkar.

2012-01-24 @ 16:14:44

Postat av: stina

tycker blandat är bäst, men helt ärligt, nagellack? känner iofs många små pojkar som också har det, men det känns som smink….

Jag tycker att du tänker klokt där och det låter absolut rimligt. Sen blir jag ändå lite ledsen när du skriver "prinsesstrams". Varför skall det som betraktas som typiskt tjejigt vara tramsigt? Jag vet att du egentligen inte vill tänka så, men genom att uttrycka dig på det viset skickar du just de signaler du försöker motverka.

stina jag har ju nagellack så då är det ju självklart attd e vill ha också. Harmlöst! Och roligt!

sara nej nej, det finns massvis med tjejgrejer som är sjukt bra. Prinsesstramset tycker jag dock är just det; trams. (finns mycket killtrams också)

Gjorde samma sak. Insåg att begäret efter det sliskiga och det rosa inte skulle ge sig bara för att jag aldrig skulle ha varken Hello Kitty eller Snobben på mina trosor…så hon fick det sockersöta. I massor. Vältrade sig i det några månader och nu vill hon skänka det till Uff.

Fast… känns det inte lite bakvänt att lära ut att det är okej att vara tjej på insidan, men inte så att det syns?

Min dotter har randiga trosor mestadels. I pastellaktiga färger, för det var de mest neutrala jag kunde hitta. Hon har även Hello kitty-trosor, vilka är favoriterna. Det var det mest neutrala jag kunde hitta just den dagen.

HANNA va? min dotter är väl tjej rakt igenom oavsett vad hon har för kläder på sig. Eller kan man bara vara tjej om man har tjejkläder på sig? Hur menar du?

Hanna: Jag uppfattar det så att man helst inte klär en flicka i väldigt "flicka" kläder just för att man inte vill att omgivningen ska bemöta henne på ett stereotypt sätt. Flickiga flickor blir mer mjukt bemötta och de får hela tiden höra hur fina de är osv. Genom att klä dem mer neutralt bemöts de även på ett annat sätt.

Det handlar alltså inte om att det flickiga är något dåligt.

Så om man har väldigt flicka trosor tex så bemöts man inte efter det eftersom det inte syns…

Jag förstår vad alla ni menar men jag har så svårt att hålla med. Jag vill inte att mitt barn begränsas på grund av sina kläder, men samtidigt är det ju bara kläder, det yttre, oviktiga. Jag känner att det blir sån dubbelmoral att läggs värdering i en jäkla FÄRG eller FORM – det sementerar ju bara den galna tankeställningen att färger/former ÄR kön. Jag älskar rosa och lila, turkost

Jag är faktiskt väldigt förtjust i underkläder jag köpt till min son i Turkiet. Ja faktiskt, för där kan man hitta billiga, enkla, och vita som passar både tjej och kille. Modellen är liksom lite mittemellan. De har hittills varit min sons favoriter, för att de är så sköna och min dotter kommer också kunna ha dem.

… Fortsättning….

Gillar massa färger och mest typisk (öööörk) flickiga, men vadå?! Hade vi själva köpt mer kläder än vi nu gjort (fått galet mkt) så hade nog barnets garderob varit mindra rosa men vi prioriterar annat än att lägga pengar på kläder – tid hemma, värderingar, synsett och människovärde. Jag säger aldrig Han eller Hon om andra, bara Hen, alla barn är barn, aldrig pojkar och flickor osv- dvs jag visar och lär att kön inte är den viktigaste hos en annan människa. oavsett om hen har rosa blått svart glitter blabla jag kunde inte bry mej mindre. Och jag har en cool, självständig, ödmjuk, omtänksam och framåt unge som inte rymmer i bara en betäckning som "hon/han".

Alltså, tycker det här med färger blir överdrivet och löjligt, och ja, jag har läst massa genusvetenskap påuniversitet och är förskollärare och jobbar aktivt med genus. Men tycker inte defekter i rosa/blått!

Mina (pojke och flicka) har hyfsat likadana garderober i princip. Färgglatt och praktiskt. Ända gången de är "könade" är när det är fest (ett par gånger om året) då blir det klänning och skjorta. Jag vet att inte alla resonerar som jag men jag tycker att det finns enstaka tillfällen som det är helt okej att "göra sig fin" på. Men då och bara då, inget visa upp sig på dagis.

Ida: Försök börja sy egna kläder! Köp tyg som är bra och sy byxor, tröja, bodys, mössa, mm.

Tiden räcker kanske inte alltid till men det är ett bra sätt för att få de kläder som man själv vill att ens barn skall ha. Gör kläder som affärena inte har, som du vill ha.

jag läser ofta dina inlägg och har en fundering nu när jag läst detta inlägg och flera av svaren. och det är inte på nåt sätt negativt utan jag skulle bara vilja veta hur ni tänker lite mer.

är väldigt intresserad av genus debatten då jag läser till förskollärare och vill vara mer medveten när är färdig så jag kan bemöta alla lika.

något skrev att hon tog bort det "flickiga" från sonens garderob nu när hon väntade en tjej.

Varför är det ok för killar att ha tjejkläder men inte tjejerna får ha det??

sett oxå kanske inte i detta inlägg att killar ofta får ha klänning/tunika för det är ett bra och praktiskt plagg, men se få inte tjejerna ha det, är det inte lika bra och praktiskt för alla?

och läs nu mitt inlägg på rätt sätt det är bra nyfikenhet och att jag vill lära mig mera. och inte på något sätt tycker att det är fel.

Sonen älskade rosa till för 1 månad sedan (han är 3 år) tills en trevlig "kompis" på 3 år talade om för honom att det var tjejkläder…hur nu en 3 åring kan veta sånt?!?!?!?

Så nu är det BARA spindelmannen som gäller – skittrist 🙁

Jag har två barn som är 1 och snart 3 år och jag klär dem i färgglada kläder, mest rött, lila, blått och turkost. Nappar har de i alla möjliga blandade färger, men när de har rosa napp brukar de bli tagna för tjejer av folk på bussen och liknande. Det är intressant och samtidigt känns det lite sorgligt att okända människor så gärna vill veta vad barnen har för kön! Som att de inte ens kan vinka lite till en ettåring om de inte först frågat mig om det är en lite kille eller tjej. Men att det inte ska vara helt tydligt om mina barn är killar eller tjejer är ett medvetet val från min sida när jag kombinerar deras kläder.

Jag tycker också att det låter väldigt bra med rosa puttinutt-trosor eller spindelmannenkallingar och sånt under, så att de inte syns men ändå får användas.

här hemma kör vi på alla möjliga färger!

hon har alla möjliga sortes kläder, ärvda,nya.. skor tex köper jag ordentliga vinter kängor och till våren blir det grå/rosa/vita converse.

overall i svart,grå,gul.. mössan är i rosa.. till våren införskaffas det nån häftig jacka!

jag har inga problem med rosa, men har dock problem med hur det bemöts på dagis som tex : vilken fiiiiin rosa tröja du haaar, såå söööt du ärrr..

tips på hur man bemöter dagis med sånna grejer?

Min treåriga tjej har enbart second hand-kläder. Hon har inte själv varit med och köpt dem, och sen hon var bebis har hon nog inte varit inne i en klädaffär vad jag kan minnas. Möjligtvis för att köpa ett par galonvantar. Vi får inte heller hem några klädkataloger eller liknande. Jämnåriga flickor på förskolan är (trots att det faktiskt satsas stort på genuspedagogik i min kommun) i de flesta fall helt "rosa", pojkarna helt "blå". Jag hör på deras mammor hur flickorna själv väljer det mest rosa och glittriga både hemma, i klädkataloger och i affärerna. "Vi är flickor, mamma och ska ha sånt här," etc. Min flicka väljer också kläder helt själv hemma, både till sig och sin lillebror. Hon tar i princip det som råkar ligga överst i högen. Blir det en röd tröja så lyser det om ögonen när hon tittar sig i hallspegeln: "Jag är en rödhake, mamma!" En blå tröja blir en blåmeströja, en randig klänning blir en blåvalsklänning (av någon outgrundlig anledning :-)).

Jag förkastar aldrig något av de plagg hon tar fram, såvida det inte råkar bli kortbyxor mitt i vintern, eller en body i stället för tröja till lillebror om det nu var tröja jag bad om. Försöker styra barnen till att kläder är till för att hålla sig varm, inget annat (utom att leka att man är ett djur då vilket är tämligen könsneutralt att vara). Undviker fullständigt märkliga figurer som Hello Kitty, spiderman. Enstaka Bamse eller Pippi har det blivit, och det finns flickplagg med, även om jag försöker ha kläderna så neutrala som möjligt. Nu bor jag också i en liten kommun med ett fåtal klädaffärer och inga gallerior. Vi rör oss inte i sådana miljöer, så varken jag eller dottern lockas att köpa kläder i onödan och överflöd.

Dottern känner igen den där bilen Blixten, samt spindelmannen. Övriga figurer har hon aldrig kommenterat, inte heller förekommer något önskemål om prinsessaktighet eller liknande. Den dagen det kommer (om det gör det) är det helt ok om hon så går i rosa från topp till tå, men jag kommer att fortsätta bejaka alla hennes sidor, inte bara de "flickiga".

Fast den där benhårda indelningen på underkläder ÄR ett problem tycker jag. Min kille är fem och har börjat välja bort tunikor och de rosa/lila färgerna (inte jämt men han fattar att han gör ett statement, att han inte "smälter in" då – och det vill man ju ibland). Han skulle gärna frossa i Hello kitty under om det gick – men trosmodellen är inte bra på killar. Vi har försökt.

Spindelmannen kunde han inte bry sig mindre om. Och genom att Hello Kitty trosorna finns i drivor på affärerna befäster de ännu starkare att det där verkligen inte är för honom. När det finns hundratals och inte ett enda par passar. Vad kunde tydligare säga "aja baja" än det.

Är inte helt hundra på exakt hur jag skulle göra. Men det stämmer väldigt bra det du skriver, förbjudna saker är bara mer åtråvärt och kan lätt bli nått som "mamma inte lät mig ha" till den grad att man börjar överkompensera i senare ålder.

En annan sak med rosa. Eftersom bonusens mamma har "hjärntvättat" dottern med att rosa är den enda fina färg man kan ha får vi nästan ha lite avvänjning här hemma.

Mammans besatthet av rosa och blommor gick tom så långt att hon köpte en bil som är målad i rosa blommor, sket i räkningar och sen gick till soc för att få pengar.

Hur bemöter man det?

Jag köper oftast kalsonger till min dotter, men helst rätt så neutrala och inte typiskt "killiga". Anledningen är att jag tycker det är svårt att hitta trosor som sitter bra. Trosor är oftast i tunnare bomull och med en liten spetskant som sorglig ursäkt för resår, vilket gör att dottern beklagar sig över att de åker in i rumpan och inte sitter bra. Ibland har jag hittat trosor som är rejälare och då köper jag det, annars går jag efter att underkläderna ska sitta bra på henne. Jag kallar det kort och gott för "underbyxor", för hon är väl medveten om att trosor är för flickor och kalsonger för pojkar (hon är lika gammal som Ninja). Men hon verkar inte ha "fattat" att det hon oftast har på sig är just kalsonger… 🙂

Här kör vi oftast 50/50 rakt av. Mörka jeans/manchesterbyxor- färgglad, mjukare top. Färgglada leggings- mörkare/gråare top. Accessoarer blandar vi friskt. Varvar mellan Hello Kitty-mössan, skoghshuggarmössan och en panamahatt (en av dessa är Eddies självklara val även mitt i vintern…). Overallen är blå. Den kostade 50 spänn på marknaden! Brukar matcha med rosa eller lila vantar. Så vi brukar försöka hålla det så "jämnt" som möjligt. Underbyxor blir nog mycket P o.P från början, basränder. Sen får vi se.

Kommentar till Chickmama angående:

"jag har inga problem med rosa, men har dock problem med hur det bemöts på dagis som tex : vilken fiiiiin rosa tröja du haaar, såå söööt du ärrr..

tips på hur man bemöter dagis med sånna grejer?"

Jag har en tvååring som går på dagis. Nästan varje dag när vi kom till dagis kom det kommentarer från dagispersonalen angående hennes kläder. Efter ett tag sa jag till personalen att både jag och min unge skulle uppskatta om de sa att det var trevligt att se henne eller fråga hur hon mår, istället för att enbart uppmuntra hennes yttre. Jag förklarade även att jag anser att det är viktigt att visa att man uppskattar barnens person och inte deras utseende. Det har fungerat jättebra och jag har märkt att de tänker på detta även när andra barn blir lämnade.

Har Ninja uttryckt en önskan om att ha typiskt tjejiga (under)kläder? Om inte tycker jag snarare att det bygger på normen – flickor FÖRVÄNTAS gilla rosa och glitter (fast det gör väl alla barn, om de fick?) och då känns det ju lite tokigt. Om Ninja får rosaglittriga trosor och Tamlin Spindelmannenkalsonger så befäster ni ju den stereotypen?

Jag är inte helt säker på var jag står själv i denna fråga. I den mån det känns ok för mig kommer min son att få de kläder han vill (men jag hoppas att han inte kommer bry sig så mycket). Än så länge kör vi unisex i den mån det går och blandar upp med slittåliga "killbyxor" och glada "flicktröjor".

Däremot förstår jag verkligen vad du menar med förbud som gör att man snarare frossar i vad nu förbrudet gäller…

Amaranth! Åh, du gav mig just svaret på något som jag grubblat på ett tag. Just det att ta bort köns-stämpeln på kalsonger och trosor. Underbyxor! Haha. Att jag inte tänkt på det?! Innan så har jag kallat lillebrorsans kalsonger för trosor av just den anledningen. Facepalm

ÅSA vilken märklig fråga egentligen! Alla föräldrar bestämmer ju över sina barn när de är små, men inte frågar du andra när de tänkte sluta med det?

Det finns ingen tydlig gräns. Inget "nu är du si gammal och idag tänker jag sluta bestämma". Det är nåt som växer fram, beroende på barnets ansvarskänsla, kompetens, erfarenhet, kunskap, personlighet och ålder.

När de är fyra kanske de kan bestämma vilken tröja de ska ha på sig. När de är sex kanske vilken tid de ska gå till sängs. När de är 14; hur länge de ska vara ute på kvällen. osv osv.

Som sagt, märklig fråga.

Anna; är en sak att låta dom bestämma själva, en annan att hela tiden kommentera och uppmuntra utseendefixering.

Om dom får välja kläder själva för dagen utan att man kommer med kommentarer som; vad fin du är osv så tror jag inte det uppmuntrar utseendefixering.

Hej!

Ville bara tacka för en fantastiskt givande blogg (jag är ständig läsare men har aldrig kommenterat av någon anledning). Håller inte med om precis allt, men nästan, men älskar det sätt på vilket du törs höras. Mer sånt!

(Fast lite ångest får man ju också. Håller med om så mycket om det du skriver pom barn och könsstereotyper, men är själv "bara" plastmorsa åt en riktig liten prinsessa. Har så mycket åsikter kring det men inte så mycket möjlighet att verkligen påverka eftersom det inte är mitt barn. I stället får man göra sitt bästa för att åtminstone vara en alternativ förebild. Huga! Nu får jag nog ändra färgskala på min blogg som faktiskt är rosa trots att jag själv aldrig är det! ^^)

Nåja, ville egentligen bara säga att jag gillar din blogg. 🙂

Jag har en fråga jag skulle vilja höra din åsikt om, jag brukar läsa en blogg där en mamma till tre barn varav ett är hennes eget gör mig galen! vad tycker du om att ge barn som är 6-7 år sina gamla iphones och liknande? samt att låta sin treåring ta hål i öronen för att hon är ''gammal nog att förstå smärtan då'' ?

sånthär gör mig helt galen men är intresserad av din åsikt. tack för svar

Hej! Jag funderar lite på om den här debatten ändå inte väger fint på en guldskål och är på väg att tippa över åt andra hållet?

Flera föräldrar som kör unisex brukar oftast neka sina döttrar "tjejiga" kläder såsom klänning/tunika men deras pojkar för gärna ha detta. Deras döttrar uppmuntras leka med bilar och pojkarna uppmuntras att leka med dockor och bilar?! Det är ju på väg att skapa nya stereotyper fast åt andra hållet?

Alltså, ursäkta mig nu, men det bästa är väl att uppmuntra till lek oavsett om det är med en bil eller docka? I diskussioner som dessa blir det så fokuserad och framförallt ännu mer "könsindelat" då många alltid måste påpeka "att för att vara könsneutral" så väljer jag detta till mitt barn? Sedan blir det pajkastning till dem som väljer rosa till sina flickor och blått till sina pojkar.

Jag förstår inte varför det alltid måste bli så antingen eller med allt?

Tack för en trevlig blogg!

KARIN jag förstår hur du tänker och hur du menar, men njae…. det blir inte riktigt så i praktiken eftersom att man när man låter pojkar klä sig i flickkläder uppmuntrar normbrytande medans man förstärker stereotypt bemötande när man klär flickor i flickkläder.

Nu lever vi ju i en tidsålder/kultur där normen för pojkar INTE är klänning och då funkar det. Det finns liksom ingen risk att genusmedvetenhet leder till normskifte även när man uppmuntrar normbrytande. Normen för pojkar kommer aldrig att bli klänning, precis som det inte blev norm för kvinnor att ha byxor bara för att kvinnor förr kämpade för rätten att bära dem. Idag får kvinnor bära byxor eller kjol. I framtiden kommer män kunna göra det också, tack vare de som vågar idag.

Förstår du hur jag menar?

Har en frågan! Varför är det alltid kvinnor som sätter nya normer och gör normbrytande saker såsom att kämpa för att bära byxor o annat?

Gör män också detta?

Hmmm, verkar som att du tog frågan på fel sätt. Jag menade inget kritiserande med den, utan bara rent allmänt.

Och jo, det är visst en fråga jag frågar andra också, just därför jag ställde den även här. Just för att jag skulle vilja veta när DU tycker DINA barn är stora nog att få bestämma själa angående just kläder osv.

Men jag får känslan av att du tog den som kritik???

ÅSA – jag har fått frågan förr av folk som antytt att jag gör fel som bestämmer åt mina barn. Då har det låtit ungefär så; "jaha, ska du bestämma hur dina barn klär sig när de är 18?!" så jag ber om ursäkt om jag tolkade fel. Lätt hänt att man (jag) ställer mig i försvarsposition.

Smart idé!!

Häromdagen när min stora tjej och jag skulle hämta lillasyster på dagis hände en trist grej. En liten pojke på dagis hade klänning på sig (hemifrån, inte "utklädd"). Då började min stora tjej fnissa som att det var pinsamt "titta, en kille som har klänning.. fniss fniss". Blev jätteledsen då, tycker jag har lärt henne annorlunda sen blir det ändå den där reaktionen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *