Kategorier
feminism & genus

Jag har aldrig haft ett riktigt jobb!

När jag jobbade som servitris jobbade jag oftast tolvtimmarspass. Antingen från nio på morgonen till nio på kvällen eller två på eftermiddagen till två på natten. (med efterföljande städning och stängning) I jobbet ingick förutom tunga lyft och mycket spring och stress, dessutom raggning, tafs och regelbundna kränkningar från våra manliga gäster. Så när nån säger till mig att jag aldrig haft ett riktigt jobb så blir jag jävligt grinig.  Jag har jobbat inom barnomsorgen de senaste åren. Det värsta som kan hända där är att ett barn skadas eller dör. Det kan man kalla ansvar. Tycker du att du är stressad på ditt kontorsjobb? Shit… prova att försöka hålla liv i 15+ ungar åtta timmar om dagen. Talk about stress! Första månaden var jag ett fucking nervvrak innan jag lärde mig… nej… tvingade mig själv att chilla lite. Så när nån antyder att jag inte vet vad det är att jobba så blir jag faktiskt förbannad. Det är inte bara nedvärderande för mig men för en hel yrkeskår. Men det är det gamla vanliga. Kvinnors arbete värderas mindre och nej jag snackar inte om hushållssysslor, jag snackar jobb. Kvinnors yrkesroll ses som mindre viktigt speciellt i sammanhang där hon ställs bredvid sin make. Det spelar liksom ingen roll om Eva är chef på ett stort projekt och hennes man jobbar som lokalvårdare, när det blir dags för dagishämtning, föräldraledighet, vab – så är Evas jobb värt minst och hon tar ett steg tillbaka. No questions asked liksom. Det ses som en självklarhet. Om Evas man för ovanlighetens skull steppar upp och tar föräldraansvar blir han en hjälte och ryggdunkningarna ekar. (och Eva ses som direkt olämplig; ”varför skaffade du barn om du inte vill umgås med dem!”) Jag läser just nu ”Det finns en särskild plats i helvetet för kvinnor som inte hjälper varandra” och undrar varför jag inte läst den tidigare. Det är en ganska tunn bok, men med kompakt innehåll. Det är som att få en smäll på käften. Om och om igen tills man lagt ifrån sig boken. (förbannade givetvis). Den kostar trettionio spänn. Läs den! Köp den till nån som behöver vakna!

DISCLAIMER: (igen) Nej, jag har inte dissat kontorsjobb eller påstått att nåt jobb är jobbigare eller stressigare än nån annans. Jag försöker illustrera en poäng, ge lite perspektiv. Försök ha det i åtanke innan du väljer att misstolka och haka upp dig på ordval.

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

49 svar på ”Jag har aldrig haft ett riktigt jobb!”

Jag förstår hur du menar med inlägget, men tycker du verkar hänga i konstiga kretsar om du fått höra att "du aldrig haft ett riktigt jobb"! Jag har jobbat som servitris, barista, konditor, restaurangbiträde och sekreterare tidigare. Det bemötande jag fått har snarare varit fascination och att människor tycker det är imponerande att man orkar med stressen. Min mamma är förskollärare och brukar snarare oftast få höra hur fantastiskt det är att förskollärare finns!

Idag är jag montör vilket väl får klassas som ett i ursprung " manligt" yrke? Jag upplever att reaktionerna jag får nu nedvärderar detta yrke mer än mina tidigare yrken. Att vara montör ses som ett B-yrke som man sysslar med ett tag, absolut inte hela livet!

Det finns många "kvinnliga yrken" som värderas högt idag,tex. lärarinna (historiskt sett), sjuksköterska (att det är låga löner är en helt annan diskussion, jag pratar om hur viktigt gemene man tycker arbetet är), djursjukvårdare, barnmorska… Medan mängder av "manliga yrken" nedvärderas; sopgubbe, montör, gatsopare/snöskottare, trädgårdsmästare, vaktmästare, osv.

Skitbra är den boken, min kompis köpte den redan när den kom ut och stack den sen i min hand så fort hon läst ut den.

Dessutom är det trams att påstå att du inte haft nått jobb! Det mest riktiga jobbet jag har haft är inom hemtjänsten, där jävlar jobbade man! Jag kan inte tänka mig att något juristjobb jag kommer att få kommer kännas mer som ett jobb än vad hemtjänsten gjorde. Att flänga runt på cykel, ta sig in i främmande och sura människors hem för att bl.a. torka deras bajs, skulle det vara semester då eller vad menar de?

I know how it feels – jag har jobbat som växeltelefonist i snart 3 år. Och folk tror att jag jobbar som telefonförsäljare och tycker att jag borde skaffa ett nytt jobb. Men själv har jag provat på olika jobb, och anser att det här passar mig bäst. Folk tror inte att det är någon utmaning då man sitter på stjärten och trycker på tangenter samt pratar i telefon. Men mitt jobb är så mycket mer än så. Visserligen är jag inte fysiskt trött när jag kommer hem, utan mer psykiskt. Men min kille som jobbar inom kök klagar på att det är jobbigt på jobbet och att han inte orkar göra något på kvällarna/helgerna för att hans jobb är så jobbigt men inte mitt….

Jag har arbetat inom barnomsorgen, haft kontorsjobb inom internationella organisationer och driver numera eget företag. Jag kan informera dig om att man kan vara lika stressad oavsett yrke. Har du aldrig haft ett kontorsjobb ska du nog akta dig för att göra felaktiga uttalanden.

Du som är en sådan ypperligt klok människa skulle verkligen satsa på att berika samhället med din kunskap på ett väl genomtänkt sätt när du någon gång flaxar ut i arbetslivet! Frågan är bara i vilket yrkesforum. Det där tål att klura på länge.. Själv bestämde jag mig för att arbeta inom ett ganska smalt men ack så livsviktigt område när jag jobbar med nationella utredningar och placeringar av ungdomar med ett specifikt funktionshinder. Visst, högskolestudier, men hela idén om vad jag ville uppfylla i mitt yrkesverksamma liv var från början min. En idé jag satte i verklighet. Är övertygad om att du har en massa idéer om hur du, även på andra sätt än genom bloggen, kan berika samhället samtidigt som du mår bra i själ och hjärta. Man får vara jävligt vass som kvinna ibland i yrkeslivet, men fy helvete vilken förtur man kan ha framför snopparna också!!

Det är en av mina favoritböcker och har läst den flera gånger. Jag älskar exemplet med dagiset Tittmyran/Björnfoten där personalen trodde att de behandlade alla barn lika. Think again.

Och jag känner verkligen igen skiten att kvinnors jobb inte är viktigt och ansträngande. Jag jobbade i äldreomsorgen till och från i fyra år och där kan man snacka om tungt och ansvarsfullt! Det var mediciner som kunde ta död på dem, liftar som knappt existerade och ett jävla spring. Stressigt som fan.

Men ändå hade folk fått för sig att äldreomsorgen var soft och att tjejer inte klarade av de riktigt tunga jobben på industrier. Haha! På industrierna har de hjälpmedel, truckar, liftar och andra smarta maskiner. I äldreomsorgen har vi våra kroppar att jobba med. Där får man för hand lyfta en 100-kilos tant. Snacka om kvinnokraft.

Har också läst den för ett par år sen. Gillade tankarna den startade hos mig själv! (Självrannsakan är nyttigt!)

Och intressant är tanken att lärare en gång var högstatus. Sen kom kvinnorna in där. Då blev det mindre status och lönerna slutade att öka på samma sätt.

Likaså läkaryrket. Dessutom träffar jag barnläkare rätt ofta. Oftast kvinnor. Gynekologer har jag träffat en hel del. Väldigt många män.

Man kan bli förvirrad för mindre. Planerar och pratar redan nu om framtida VAB och hur man löser det.

Jag är "låst" på mitt jobb, fasta tider. Ingen flex.

Mannen är fri att göra lite som han vill, bara han gör sina timmar. Hm…….. Men han jobbar bra mycket mer än mig.

"Det finns många "kvinnliga yrken" som värderas högt idag,tex. lärarinna (historiskt sett), sjuksköterska (att det är låga löner är en helt annan diskussion, jag pratar om hur viktigt gemene man tycker arbetet är), djursjukvårdare, barnmorska… Medan mängder av "manliga yrken" nedvärderas; sopgubbe, montör, gatsopare/snöskottare, trädgårdsmästare, vaktmästare, osv."

OM "gemene man" tycker att sjuksköterskornas jobb är så viktigt – hur kommer det sig då att alla accepterar deras låga löner? Det där rimmar inte.

jag tog detta inlägg seriöst, tills jag läste din åsikt om kontorsjobb, och hur det skulle vara mindre jobbigt än det jobb du utfört. det blir svårt att ta ditt argument angående jobb som de du haft – när du själv inte verkar kunna relatera, eller ens försöka förstå vad det ett "kontorsjobb" innebär.

jag själv har varken stressat runt som servitris, eller suttit på ett kontor, men jag vet av erfarenhet att stress de flesta av gånger, inte handlar om vad för jobb man har, utan hur man tacklar det.

så när du blir grinig över att någon anser att du inte haft ett riktigt jobb, kanske du ska undvika att göra detsamma, alternativt formulera dig annorlunda(om det skulle vara så att jag missförstått).

MEN SHIT MÄNNISKOR, VILL NI MISSA POÄNGEN MED ALLT JAG SKRIVER??? nej jag har inte dissat kontorsjobb eller påstått att nåt jobb är jobbigare eller stressigare än nån annans. Jag försöker illustrera en poäng, ge lite perspektiv.

jeeebus fucking christ :bigeyes:

Haha, lustigt att du säger det. Vi hade diskussionen om "vems jobb är viktigast" nu i veckan då barnen var sjuka. I min värld var det enklare att jag fick gå till mitt jobb, eftersom jag måste veta ett dygn innan om jag ska jobba eller inte; måste fixa vikarie annars. Min sambo kan bestämma sig samma morgon om han ska jobba, ingen behöver ersätta honom. Men så kom ämnet "jag tjänar mer än dig" upp, så jag tänkte skit samma och bestämde mig för att vara hemma. (Min tanke var egentligen att jag kunde bestämma mig för att jobba och sedan kanske barnen skulle vara friska nog för dagis och då kunde sambon också jobba.) Nu slutade det med att karln gick upp på fredag morgon och insåg att han var för sjuk för att gå till jobbet, vilket alltså ledde till att jag fick vara hemma från jobbet och förlora pengar ändå, trots att jag hade kunnat jobba om han bara hade lyssnat på det omständiga i att vara hemma från mitt jobb. Men nej då!

Har också den boken i hyllan, men aldrig läst den. Kanske skulle ta och göra det.

Linn: Lönen för ett arbete speglar INTE hur hög status gemene man anser att detta yrke har. Lönen beror oftare på hur många sökande det finns till tjänsterna, hur många som utbildar sig till yrket, hur lång utbildning som krävs osv. Sjuksköterska= många som utbildar sig till det, det finns fler sökande än antalet sjuksköterskor som behövs osv. Kort sagt, folk väljer detta yrke trots att lönen är låg. Det betyder inte att allmänheten ej värderar sjuksköterskor!

Kul att bli påmind. Den boken köpte jag för några år sedan & vill minnas att jag tyckte det va en bok som ALLA borde läsa. Blev sugen på att läsa om den nu tack vare ditt tips men boken verkar ha gått upp i rök..troligtvis utlånad.

Bra inlägg!

:thumbup:

Maria, jag studerar till lärare och har aldrig träffat på en enda människa (utom pojkvännen) som reagerat positivt på att jag valt att studera till lärare. Visserligen tycker folk det är ett viktigt jobb, men de ser också det som ett skitjobb med skitlön och jobbiga ungjävlar och klassikern är att man alltid får höra kommentaren "Men du som har så mycket förutsättningar till att bli vad du vill". Så nej jag skulle inte vilja säga att läraryrket har speciellt stor status bland gemene man.

Det är nog så många gånger… tyvärr… att kvinnliga yrken ses som mindre viktiga (det är bara att titta på lönerna för att se att det stämmer).

Min pappas reaktion på att jag ska bli förskollärare låter ungefär såhär:

"Så du ska byta blöjor och passa snoriga ungar?"

(dock är han positiv till yrket då det behövs mycket förskollärare nu och lönen börjar bli bättre). Men den reaktionen han har på VAD en förskollärare gör tror jag är vanlig. De ses nog fortfarande, av många, som "barnpassare".

Men vem har egentligen rätten att först tillverka ett barn och sen ta bort det?

Även om barnet inte vet om något får man väl tänka på barnet också, jag menar.. varför ha sex och bli gravid och sen ta bort det igen?

Visst kan man bli gravid med preventivmedel också,

men även om man är ung och omogen tycker jag det är korkat att använda abort som sent preventivmedel.

Om man inte har så pass mkt innanför pannbenet att använda skydd tycker jag man inte skall ha sex heller..

Varför inte utnyttja vår frihet med att använda preventivmedel, i vissa religioner är det ju förbjudet.

Jo, det är klart att kvinnorna är sjuka och behöver hjälp. Det håller jag med om.

Jag är inte alltid mogen i mina beslut, men så pass att jag använder skydd om jag inte vill ha barn.

Man tänker alldelles för mycket på det som du skriver att det aldrig händer mig, men om det tyvärr gör det då? Gör man abort eller behåller man barnet då?

Mizca: ehh whaat? du är nog inne på fel blogg eller inlägg, det är väl inte det vi diskuterar? och btw, det är väl en jättebra rättighet? självklart ska man inte använda som preventivmedel men absolut som sista utväg om det är det man känner är rätt.

Absolut, ingen är mogen jämt.. men abort är en så stor grej att genomgå.

Folk tar det så lättvinligt (eller hur det heter).

Jag tycker inte det räcker som anledning med att säga att jag inte vill ha barn, jag gör abort.

Det är iofs upp till var och en och är man villig att genomgå en abort av dom grunderna så varsågod.

Jag skulle inte göra det! Därför skyddar jag mig.

Det är väldigt intressant att höra folks åsikter i frågan. Du är den första av väldigt många som är helt för. Alla andra är emot delvis.

Och det är just det jag tycker är fel..

Men i ens åsikter finns aldrig ett rätt eller fel, jag menar.. det du tycker är rätt för dig och det jag tycker är rätt för mig. Det är det som är så bra när man tycker olika.

Ingenting är egentligen rätt eller fel.

Jag fattar inte hur folk kan med att slänga ur sig sånna saker. Verkligen. Jag och min sambo har träffat ett par som vi nyligen börjat umgås med där mannen jobbat och kvinnan gått hemma i två år med deras två barn, sedan har hon lyckats få några strötider som timmanställd. Han menar på att det är han som tjänat ihop till deras hushåll och han har väl rätt där.

Men när han sedan måste påpeka att det är likadant i mitt hem blir jag näst intill förbannad. Inte för att det hade vart så hemskt om så var fallet men för att 8 av 10 månader är det jag som dragit in den största lönen här hemma. Men det är liksom ingenting som folk verkar bry sig om… Det är fortfarande min karl som "tjänar pengarna". Morr

Det är oftast där åsikterna går isär.. en del tycker ju att det är barnets rättighet att födas om det nu har blivit till.

I judendomen är det förbjudet att göra abort, undantag om moderns liv är i fara.. kvinnan går före enligt dom. Jag undrar alltid när jag läser det, varför är kvinnans liv mkt mer värt än barnets?

Kanske för att kvinnan faktiskt lever utanför magen medan ungen (fostret som alla påpekar för mig att det heter) faktiskt finns i och inte är född ännu.,

Men om man skall tänka rättigheter så borde ju faktiskt det ofödda barnet ha rättigheter gentemot sin moder också ..

Varför bara rädda ett liv?

M i z c a: Jag tänker såhär: det är ju VI som lever NU som har rätt att bestämma över våra liv. Vill jag ha en ny människa i mitt liv som jag dessutom måste ansvara för och ta hand om? Vill man inte är det väl bättre att inte föda barnet. Och att påstå att ett foster är ett liv är ju som att säga att alla spermier också är liv. Då begår ju killar massmord jämt haha..

Håller med när du skriver om när mannen är hemma och sköter sina barn att han anses sååå duktig när mamman som sliter lika mycket inte alls får cred.

Jävligt tröttsamt för båda parter. För mamman som sliter i det tysta och vars "jobb" ses som en självklarhet pga kön och pappan som hela tiden anses som en andrahandsförälder som egentligen inte borde sköta sina barn men som är duktig när han "ids". Helt uppåt väggarna galet!!

Har själv börjat jobba efter 6 mån och kommentarerna haglar ofta: Men vem är hemma med barnen då? (ja få se.. kanske pappan som var med och gjorde barnen?) Oerhört tröttsamt!

Nej, ärligt talat vet jag inte vad jag skall svara där. Jag trodde så starkt att jag hade en åsikt i det hela och kunde stå för den, men ju mer kommentarer jag får gällande ämnet ju mer ändrar jag uppfattning och åsikt.

Jag har nog aldrig tänkt så långt tidigare, jag tycker fortfarande att det faktiskt är ett liv i magen även om det vetskapligt bara är celler/foster och det är fel att göra abort.

Men det finns ju så mkt saker bakom som gör att man kanske tvingas till abort och då tycker man det är rätt handling.

Som du tidigare skrev kan man inte delvis vara för/emot, antingen är man det eller inte.

Jag börjar nog gå över på din sida faktiskt..

Men det där om rättigheter tycker jag är orättvist ändå, och som du skriver så kommer det för alltid vara sådär.. och på samma sätt kan det tyckas vara orättvist för kvinnan som måste genomgå mens och andra saker som mannen slipper lida av.. medan han lider av saker kvinnan slipper..

Livet är alltså orättvist oavsett vilket kön man födds till.

Min man har eget företag och jobbar ca 120%. Jag jobbar heltid som ssk och det är nästan alltid han som VABBAR eller är hemma när dagis är stängt etc.

Så det är inte alltid likadant i alla familjer.

Det är kanske det min lärare vill i Etik&livsfrågor som jag läser på distans nu. Att man deltar i diskussioner m.m för att bilda sig en uppfattning.

Vilket sätt är bättre att ändra sina åsikter när man får höra andra säga sitt?

om man bara hade tagit ställning helt upp och ner hade man ju inte haft andra tankar, för så fort någon annan öppnar munnen och kommer med sin åsikt får man upp ögonen på att det kan vara på annat sätt också.

Så, egentligen har du väl rätt där, men anledningen till att jag känner mig lite dum är att jag i mina kommentarer gällande aborten skrivit att jag är emot m.m .. men nu helt plötsligt ändrat mig.

Men det är väl bara bra =)

Tack för länken, skall kika.

Maria jo, "gemene man" värderar SSK dåligt annars skulle de inse att ssk lönen behöver höjas. Om ett jobb är intressant och det är något man vill, utbildar man sig till det ändå utan att bry sig om man lönen ligger på.

Det är dock inget jobb som "gemene man" värderar högt eftersom det är ett hyfsat (finns lägre) lågstatusyrke och "kvinno"yrke.

Lönen är en indikation på vad "gemene man" tycker.

Jobbade i 10 år inom vården. Skadade ryggen och trodde aldrig att jag skulle kunna komma tillbaka till mitt rätta yrken Älskar att arbeta med äldre. Men rygge bättrade sig när jag långt om länge blev gravid och stället där smärtan satt fick vila. nu läser jag på distans med en 5 åring och en på 10 mån och hoppas att jag snart ska bli färdig och få jobba. Vab det skulle mannen med glädje ta och jag skulle aldrig känna skuld utan bara säga till de som skulle opponera sig att jag är lycklig som har en man som bryr sig om både mig och ungarna att han VILL vara hemma med dem.

Blir så less på alla morsor på Öppna som sitter där och njuter av att vara försörjda av sina karlar som såklart inte gör ett skit hemma.Hur orkar man leva med att vara så ojämställt?

Sen en annan sak på Öppna, det är alltid mammorna som sitter nere på golvet med bebisarna och leker och pratar bebisfrågor med dom andra mammorna. Papporna (de få som dyker upp) sitter i sofforna och dricker kaffe och typ pratar om sport.

Jag blir bara så trött på allt när jag är på Öppna, det är samhället i miniformat på något sätt.

Min kommentar har egentligen inte så mycket med inlägget att göra utan jag behövde bara spy ur mig lite spontant.

Tack för en bra blogg, du ger mig kraft.

Maria: nähä antar att du inte är så insatt i hur det funkar för oss ssk. Hur lite vi värderas rent lönemässigt och NEJ det utbildas inte fler än det behövs, det är brist på ssk just nu, men inte fasen händer något med lönen.

Är dessa kommentarer från folk som vet vad du jobbat med? För isf är det riktigt skrämmande! Om det är kommentarer från folk som bara känner dig genom bloggen så borde de tänka sig för innan de yttrar sig om något de inte vet något om.

Någon påpekade att L.D bör tänka igenom hur hon skall berika arbetslivet framgent. Nej, jag uppfattade det inte som ironi. Jag har ett förslag: journalist. Motivering behövs väl knappast?

Lön+status är en intressant diskussion. Det finns traditionellt manliga yrken där lönerna sjunker när kvinnorna tar sig in där.

Men de låga sjuksköterskelönerna är en gåta. Vill dock påstå att gemene man kan värdera yrket högt men det är inte dem som sätter lönerna.Jag tror att det är Florence Nightingale-syndromet som spökar där.

Apropå inget alls: jag har nu testat LCHF i ca 3 månader – jag, lovar, så renlärigt som det bara har varit möjligt. Och jag har gått upp i vikt 4 kilo. Nu lägger jag ner projektet – kanske metoden inte passar alla. Jag klarar inte riktigt fettet som man skall äta i allt. Och att svälla av att svulla var inte min melodi.

Tack för tipset, Lady. Köper den direkt!

Håller med om det du skriver fast vet inte om jag gillar uttrycket "step up och tar föräldraransvaret". Du får det att låta som att jobb och inkomst inte alls är viktigt och att män kanske till och med ska skämmas om de inte är föräldrarlediga. tycker du det? Eller misstolkade jag dig?

"Tycker du att du är stressad på ditt kontorsjobb? Shit… prova att försöka hålla liv i 15+ ungar åtta timmar om dagen. Talk about stress!" …..du påstår att detta inte är att mena att kontorsjobb kan vara stressigare, ansvarfyllda osv…men jag tycker ärligt du uttryckte dig rätt dåligt.

Själv orkade jag bara med en månad inom äldreomsorgen…inte pga stressen direkt. Utan mer för att jag inte pallade tanken på att få uppleva att någon skulle dö (kanske pga mig).

Det mest stressiga jobbet jag haft dock, var att dela ut reklam. Jag förstår dock din poäng, och det är bara beklagligt att somliga människor (främst politiker som är noll insatta inom dom yrkes typerna. Men likt som tusan gör uttalanden ialla fall) inte förstår att det suger en hel del must ur än att jobba med barn och äldre (eller som servitris).

Dom som har mest stress/ansvar (i min mening) är personer som jobbar med just människor. Intensiv läkare måste t.ex ha det riktigt tufft (vad jag förstår det som så poppar en hel del piller och dricker mycket för att orka med stressen…)

Tack för mig!

Hemma hos tar min man vab 9 av 10 gånger, det är 100 gånger enklare för honom att ta igen det han missar på jobbet än för mig att ta igen mina obligatoriska tillfällen i skolan, och även vanliga föreläsningar. Även när jag börjar jobba fullt ut (jobbar 2 dagar i veckan nu så någon är alltid hemma så ingen måste ta vab för tillfället) så kommer han åka på den till större del då det för mig innebär större konsekvenser ifall jag inte dyker upp på jobbet….

Och jag har väldigt svårt att tro att vi är så "annorlunda"….men det är vi kanske.

Jag kan inte riktigt hålla med dig. Jag har jobbat på McDonalds. 12-timmarpass utan möjlighet att sitta, kissa, ät eller andas. Stress hela tiden, en klocka som tickar ner från 60-sek för varje ny gäst och arga chefer som skriker på en. Sen har jag jobbat som vårdare för personer med utvecklingsstörning. Ansvar för andras liv, bråk, duschning, få könsord skrikna i ansiktet (och otroligt mkt glädje och värme!). 12-timmarspass där med. DESSA JOBB HAR VARIT STRESSANDE och jobbiga. Men mitt nuvarande kontorsjobb är MINST lika stressigt, om inte mer. Fast på ett ännu mer utmattande sätt, faktiskt.

och sen när är kvinnojobb bara såna slags jobb? På mitt kontor är det 2 killar och typ 25 tjejer. Alla chefer är kvinnor.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *