Kategorier
feminism & genus

Jag vet inte riktigt vad de menar med "Boy Toy" men är jag den enda som tänker på 80-tals Madonna?


(Tack Dzana för tipset!)

]]>

Av Natashja // Lady Dahmer

Ni har verkligen kommit rätt om man säger så. Jag är en riktig glädjespridare, fast tvärtom. En bitter surkärring utan dess like som skriver om feminism, kroppen, fatshame, föräldraskap och om att vara kvinna i ett patriarkat.

Kvinnosakskvinna. Feministinfluensa. Din problematiska favorit.

Mig blir ni snart kär i!

25 svar på ”Jag vet inte riktigt vad de menar med "Boy Toy" men är jag den enda som tänker på 80-tals Madonna?”

Damn! Jag som ville ha en boy toy 😉 Trevligt med lite yngre och mer virila män. Inte så konstigt att de tog slut så snabbt!

Visste dock inte att McDonalds sysslade med sånt.

Ledsen att behöva vara glädjedödare men det är först om man sätter "Toy" före "Boy" som det blir Madonnavibbar. Men lite kul ändå :-D.

Svar:
Nej det blir det inte. Madonna använde sig av "Boy Toy" märkeskläder när hon var i början av sin karriär. Ett välkänt faktum för oss äldre tanter. 😉 Det var enorm kontrovers över det. Boy Toy syftades då på att hon var en sådan.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Ok, det var mer än jag visste! :-). Kanske ska se det som positivt att de flesta (tänker på kommentarerna här) tänkte på betydelsen av "toy boy" och inte "boy toy" trots att det var det senare som stod på skylten?!

Haha, alla små Madonnor är slut..?

Våra barn får inte behålla leksakerna från McD om vi råkar äta där nån gång så köper vi inte Happy Meal eller så får de kasta dem med det andra skräpet där de hör hemma!

När jag var på donkan med mina två söner så frågade den unga tjejen i kassan om vi ville ha pojkleksaker i happy mealen! Jag suckade och frågade vad en pojkleksak var. Tjejen i kassan skrattade till, rodnade och gick iväg o hämtade en rosa pet shop grej typ som var puttinuttig och en svart bakugun som var typ en tuff drake.

Jag sa då: mina barn vill ha en varsin leksak tack!

Jag antar att hon inte kunde välja för det blev en av varje ;P

Jag är galet trött på människor som påpekar vilket kön ungen som ska få happy mealet har! Då brukar jag bara titta frågande på dem och sedan blunda och ta första bösta.

Varför inte bara ha en leksak?

När jag jobbade på MC-Donalds i Stickholm 2001 fick personalen inte fråga om kunden ville ha flick- eller pojkleksak. Leksakerna skulle inte könas. Det tyckte jag var bra! 🙂

De får fortfarande inte "köna" sina leksaker åp Mc D. Min bästis som jobbar där tycks alltid börja tjafsa med föräldrar som vill ha pojk-/flickleksak 🙂 "En killeksak vill han ha!" "Jaha, och vilken är det..?"

Svar:
Problemet är ju att de ofta har leksaker med könskodade egenskaper. Då kommer föräldrar fortsätta fråga efter killeksaker. Det bästa är att bara ha EN leksak.
LADY DAHMER™ | postpatriarkal feministfitta

Vad jag vet så är Max bättre på det där med att bara ha en leksak, samt en könsneutral sådan. Kan vara så att de har flera liknande att välja mellan, men fortfarande okönade. Olika pysselböcker och kritor, till exempel.

Jag jobbar på McD och mår illa i hela magen när mina kollegor (som enligt riktlinjerna faktiskt inte får fråga) eller föräldrar frågar om pojk och flickleksaker. "Vi har zoobles eller Bakugan" svarar jag och säger att jag gärna visar vilka leksaker som finns men att vi inte kategoriserar leksakerna. Sedan går jag ofta bak och skriker av mig lite irritation. Jag skulle också tycka det vore bättre om vi bara hade en sorts leksak. Det värsta var när vi hade Barbie och Hot Wheels (bilar). Föräldrar har en tendens att välja leksak ÅT barnet fast jag frågar barnet vilken leksak de vill ha. "Jo men visst vill du ha en Hot Wheels, den är ju coooooolare blink blink"

Detta är så typiskt inom snabbmatsbranschen. Har själv jobbat som restaurangbiträde i över ett halvår och ibland vill jag rent ut sagt kräkas på människors trångsynthet och beteende när främst familjer är på middagsbesök. Vi säljer som många andra hamburgerrestauranger barnboxar, med tillhörande leksak av spartansk karaktär, där föräldrar ständigt ber i stil med: "Kan jag få något mer tjejigt/killigt?", eller klassikern "Ehm, jag har faktiskt en son/dotter.." påföljt av ett leende och en gest som indikerar på att de tilldelade klistermärkerna/vattenpistolen nog inte är tillräckligt intressant för skitungen i fråga. Ibland vill jag bara VRÅLA. VAD FAN SKA DU HA FÖR LEKSAK DÅ? Men det kan jag ju självklart inte göra. Detsamma gäller färg på ballonger, för även det ska vi dela ut på daglig basis. En man kom fram till mig härom dagen och bad mig hämta en ballong till flickan han omsorgsfullt bar i sina armar. Självklart sa jag. Innan jag gick påminde han mig om att det skulle vara en "tjejig" färg. Ville då smart kontra med "och vad är det?" men vad hade det tjänat till.. Gav ungen en blå iaf och hon var lika nöjd för det. Kontenta: Råkar ut för sådana scenarion i stort sett varje dag och jag vet inte hur man ska få föräldrarna att tänka utanför ramarna utan att det ska tjäna som ett påhopp på deras val av uppfostran. Svår psykologi det här. Problemet är så inbitet.

Jobbar på McD och tycker det verkar knäppt att skriva på en lapp utanför att "pojkleksaken" är slut. Osmart liksom – det berättar man väl hellre när kunden kommer in och kanske kan stå ut med att ta en "flickleksak" istället, än att skrämma bort potentiella kunder med att berätta vad man INTE har.

Utöver det så BLÄÄÄÄ.

Möter ju det varje dag: "kan vi få en pojkleksak?", "har ni nåt lite tjejigare?" osv. Brukar hämta/berätta vad vi har och låta dem välja utifrån det. Vi i personalen "får" inte heller säga "pojkleksak" och "flickleksak", vilket är bra, men när det finns en barbie och en bil så är det ju rätt uppenbart hur det är tänkt. Suck.

Jag tror jag har missat detta med att McDonalds har könskodade leksaker i Sverige också. Är kanske inte så märkligt då jag inte har någon anledning att köpa happy meal nuförtiden. Men på 90-talet när jag var liten så minns jag det som att alla leksakerna var likadana, tråkigt med den utvecklingen.

Även jag jobbar på donken och nästan alla föräldrar ber själva om pojk/flickleksak.

Har till och med haft föräldrar som kommit tillbaka i efterhand och skällt ut mig för att jag inte fattade att en liten plasthamster inte dög som leksak till deras treåriga son.

Jag har inga småbarnsföräldrar i min närhet annars, så jag har väl tidigare levt i illusionen om att föräldrar låter ungarna välja helt själv, för att jag blev uppfostrad på det sättet. Men närå, tydligen inte.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *